Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 144 i konkurslagen den 18 september 1862.

1887-06-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 B:23, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 144 i konkurslagen den 18 september 1862.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Itiksd. kansli den 22 juni 1887, kl. 12 nödd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

af § 144 i konkurslagen den 18 september 1862.

Från Första Kammaren tiar lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr C. B. Hasselrot afgifven motion, n:o 25, så

lydande:

»Angelägenheten att få domstols beslut i fråga om en persons

försättande i konkurstillstånd så hastigt som möjligt, i fall af klagan,

utaf öfverrätt pröfvadt har förledt många domare att, utan uttryckligt

lagbud i sådant hänseende, hänvisa parter att genom besvär och ej

efter vad fullfölja talan mot dylikt beslut. Då emellertid olika praxis

härutinnan är rådande, synes ändamålsenligt vara att härom meddela

tydlig bestämmelse, hvarvid samtidigt torde böra förordnas, att talan

i förvaltningsfrågor rörande konkurs bör på enahanda sätt fullföljas.

Jag tillåter mig derföre vördsamt hemställa, att Riksdagen ville

för sin del besluta följande förändrade lydelse af 144 § konkurslagen:

»Den, som ej nöjes åt underrätts beslut i frågor, hvilka uti 1, 2

och 4 kapitlen af denna lag omförmälda äro, eger deröfver sig besvära

i hofrätten inom den i 16 kap. 1 §• rättegångsbalken stadgade tid.

Klagan öfver åtgärd eller beslut, som af domaren eller någon

rättens ledamot vidtagits eller meddelats i fall, der sådant enligt denna

lag på honom ankommer, må jemväl inom ofvan nämnda tid genom

besvär hos hofrätten anföras; dock gånge beslutet ej dessmindre i verkställighet,

der ej förbud deremot från hofrätten kommer.

Bill. till Likså. Prot. 18S7. IB. 7 Samt. 12 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

Öfver hofrättens utslag i dessa mål må klagan genom besvär hos

Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. 18

§ rättegångsbalken föreskrifves.»

Med afseende å sjelfva arten af de rättsfrågor, som i konkurs

blifva föremål för domstolens pröfning, synes såsom allmän regel böra

uppställas, att talan mot domstolens hufvudsakliga beslut i dessa frågor

bör fullföljas genom vad. Emellertid innehåller konkurslagen för åtskilliga

särskilda fall föreskrift eller åtminstone antydan, att sådan talan

skall genom besvär fullföljas. Sålunda stadgas i § 10, att om någon

vill klaga deröfver att konkursansökning upptagits, tiden för besvärs

anförande skall räknas från det stämningen blef i allmänna tidningarne

första gången införd; och det torde vara i analogi med detta stadgande,

som domstolarne äfven i andra fall hänvisat den, som vill söka ändring

i domstolens beslut om en persons försättande i konkurs, att fullfölja

sin talan genom besvär.

Likaledes meddelas i § 34 föreskrift derom att i de frågor som

i 2 kapitlet omförmälas, d. v. s. i frågor »om gäldenären och hans

skyldighet under konkursen mot sina borgenärer, så ock om hans

underhåll och hans ansvarighet för gälden» besvär öfver rättens beslut

må hos hofrätten anföras; hvaremot sådant icke i fjerde kapitlet

finnes uttryckligen stadgadt i afseende å rättens beslut i der behandlade

frågor om afträdd egendoms förvaltning.

Då, såsom motionären anmärkt, bristen på uttryckliga bestämmelser

i förevarande afseende föranledt en vacklande praxis, och då

det snabbare sättet att få underdomstolens beslut af öfverrätt pröfvadt

synes, med afseende å konkursförfarandets ändamål, böra ega företräde,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af motionen, uti

skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande

om och i hvad mån nya eller förändrade

bestämmelser tarfvas för att talan mot domstols beslut

dels i fråga om en persons försättande i konkurstillstånd

dels ock i de i 2 och 4 kapitlen konkurslagen

omförmälda förvaltnings- och andra frågor må kunna

fullföljas inom den tid och i den ordning, som för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

besvärsmål är i lag bestämd, samt, för den händelse

Kongl. Maj:t funne förhållandena dertill föranleda, låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till de

bestämmelser, som i berörda afseenden må anses erforderliga.

Stockholm den 22 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

X:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 22 juni 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af kamrarnes äterremiss af

det i utskottets utlåtande n:o 9 afgifna förslag till lag

angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen om lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Sedan Andra Kammaren till lagutskottet hänvisat en inom nämnda

kammare af herr J. Smedberg afgifven motion, hvaruti föreslogs sådan

ändring af 1 § i förordningen om lagfart å fång till fast egendom, att,

då sterbhusdelegare afhändt sig dem samfäldt tillhörig fast egendom

samt lagfart å den nye egarens fång och å sterbhusdelegarnes samtidigt

söktes, lagfart skulle för alla sterbhusdelegarne gemensamt beviljas,

hvarvid dock i lagfartsprotokollet skulle antecknas, huru stor lott

hvardera enligt arfskifte, bodelning eller testamente bekommit, så hade

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:48 Skrifvelse till Konungen, angående föreskrifter rörande fullföljande af talan i vissa uti konkursmål förekommande frågor. s. 18 i texten