Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i strafflagen den 16 februari 1864.

1887-05-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 B:4, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i strafflagen den 16 februari 1864.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Eiksd. kansli den 23 maj 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar

i strafflagen den 16 februari 1864.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga två särskilda

inom nämnda kammare väckta motioner, hvilka åsyfta ändring i strafflagen

den 16 februari 1864.

I den ena af dessa motioner, n:o 59, anför herr E. Meyer, att

man af flere under senare åren inträffade fall tyckt sig finna, att en

fredlig medborgare icke af gällande strafflags bestämmelser rörande

nödvärn har det skydd, hvarpå han kunde hafva anspråk. Grunden till

detta förhållande anser motionären dock vara att söka mindre uti strafflagens

hithörande föreskrifter än i vår lagstiftnings stränga fordringar

med afseende på bevisningen, då det för den öfverfallne gäller att

styrka sin rätt till nödvärn i ett gifvet fall. Till afhjelpande af den

brist, motionären anser sålunda förefinnas, föreslår han, att Riksdagen

måtte för sin del besluta att 5 kap. 10 § 1 mom. strafflagen skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»Finnes någon i fall, som i 7, 8 eller 9 §§ sagdt är, hafva gjort

större våld, än nöden kräfde, eller gitter han ej visa det nöd var för

handen, oaktadt sannolika skäl dertill äro; pröfve domstolen, efter om
Bill.

till Riksd. Prof. 1887. J5. 7 Sami. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ständigheterna, om han för uppsåtlig gerning eller blott såsom för vållande

straffas bör eller ock, der vederdelomannen gjort sig för ondska

och elakhet känd, bör från straff frias.»

Den andra af ifrågavarande motioner, n:o 115, afgifven af herr

O. Bondeson, åsyftar ändring af de angående hemfridsbrott gällande

bestämmelser, hvilka motionären anser icke innefatta tillräckligt skydd

mot dylika brott. Äfven denne motionär åberopar till stöd för sitt

yrkande senare tiders erfarenhet; och torde båda motionärerna härutinnan

hafva fäst sig vid samma eller likartade tilldragelser. Herr Bondeson

föreslår, för vinnande af angifna syfte, att Riksdagen för sin del

ville besluta att strafflagens 11 kap. 10 § erhåller följande lydelse:

»Bryter man

straffes med fängelse från en till sex månader; begår någon--—

två år dömas — — — — —--— — — — — — — — — —»

samt att 12 § erhåller följande lydelse:

»Bryter man annans hemfrid, i ty att man af ondska eller öfverdåd

slår in fönster i annans boningshus, eller kastar i . boningshus eller

fartyg in sten eller annat eller aflossar skott i eller mot boningshus,

straffes med fängelse från en till sex månader, och ege åklagaren att efter

hållen polisundersökning och sig teende omständigheter genast häkta

den brottslige. Kastar man i annans gård eller uthus, straffes med

böter från och med femtio till och med två hundra riksdaler; sker det

af okynne vare bot högst femtio riksdaler.»

De af motionärerna påpekade förhållanden synas visserligen vara

förtjenta af lagstiftarens uppmärksamhet; men då, på sätt lagutskottet

i sitt, den 15 sistliden februari afgifna utlåtande, n:o 10, i anledning af

väckta motioner om ändringar i strafflagen, erinrat, Kongl. Maj:t, genom

skrifvelse den 15 november 1884 anbefalt nya lagberedningen att företaga

en allmän revision af strafflagens straffbestämmelser, och då de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

nu föreliggande motionerna uppenbarligen falla inom området af det

beredningen sålunda lemnade uppdrag, för hvars fullgörande åtgärder

redan blifvit vidtagna, anser sig utskottet böra hemställa,

att hvarken

1) herr Meyers motion

ej heller

2) herr Bondesons motion må till någon Riks
dagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 maj 1887.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.