Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 17 kap. 16 § rättegångsbalken. Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en inom nämnda kammare af herr E. Nyström väckt motion

1887-05-26 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 B:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 17 kap. 16 § rättegångsbalken. Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en inom nämnda kammare af herr E. Nyström väckt motion

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

8. En Sädeslada med Loga och 2:ne golf, lämpad efter nödtorften

och gårdsbrukets storlek:

Hvarvid dock the orter undantagas, ther Presten, efter gammal

praxis och öfverenskommelse, äger frihet att betjena sig af tionde-ladan.

I fall och Boskapen ej rymmas skulle uti Socknens fähus, må Presten

äfven bygga et sådant efter nödtorften äfven som thet och är nödigt,

att i skoglösa orter, hvar någre af thesse hus äro sammanbygde,

tå ett hus af tre väggar icke må casseras, när det nyttjar fjerde väggen

af ett annat»;

samt af Herrar Smedberg, H. Andersson i Nöbbelöf, F. Andersson

i Helge sta och A. Svensson i Lösen.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 26 maj 1887, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till

17 kap. 16 § rättegångsbalken.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en

inom nämnda kammare af herr E. Nyström väckt motion (n:o 98), hvaruti

motionären, under åberopande af hvad han i förut afgifna motioner

(1885: n:o 122, 1886: n:o 128 och 1887 A: n:o 177) anfört föreslår, att

Riksdagen måtte för sin del besluta följande tillägg till 17 kap. 16 §

rättegångsbalken; »Vittnen, som ej kunna förmås att aflägga ed, skola

i begge delomännens eller deras ombudsmäns närvaro denna försäkran

afgifva: jag, N. N., afgifver härmed min högtidliga, upprigtiga och sannfärdiga

förklaring och försäkran, att jag skall vittna och gifva tillkänna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

allt hvad jag vet i denna sak händt och sant vara, så att jag ej uppsåtligen

något förtiger, tillägger eller förändrar».

I förevarande ämne vidhåller utskottet fortfarande den mening,

som uttalats i dess förut afgifna utlåtanden (1885: n:o 8, 1886: n:o 19

och 1887 A: n:o 23) i anledning af herr Nyströms då väckta motioner.

Antalet af de fall, der vägran att aflägga ed egt rum under åberopande

af religiösa betänkligheter eller under förklaring att eden för den person,

som skulle aflägga densamma, saknade all betydelse, har hittills visat

sig försvinnande litet i förhållande till de fall, der eden utan invändningar

blifvit aflagd; och det är äfven för den mest skarpsynte omöjligt

att med säkerhet döma om de verkliga, inre motiven för eu edsvägran.

För främmande trosbekännare är, såsom bekant, i förevarande afseende

särskildt stadgadt i 16 § af förordningen den 31 oktober 1873. Staten

kan, enligt utskottets mening, ej af hänsyn till den subjektiva uppfattningen

hos de få bland svenska kyrkans medlemmar, hvilka uppgifva

sig vara af betänkligheter mot edens religiösa form hindrade att aflägga

ed, afstå från den garanti för rättssäkerhetens uppehållande, som onekligen

ligger i edens egenskap af religiös handling. Ett lagstadgande,

hvarigenom straffet för mened förklarades tillämpligt jemväl, då en person

efter aflagd försäkran i den af motionären föreslagna eller liknande

form burit falskt vittnesbörd, skulle, i synnerhet med de bevisregler,

som hyllas i vår nu gällande rättegångsordning, innebära en mycket

ringa ersättning för nämnda garanti.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 maj 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr F. Andersson i Helgesta.

Bih. till Riksd. Frat. 1887. B. 7 Scml. 3 Häfl.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.