Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förvärfvande af mark. för utvidgning af renbetesfjellen i Jemtlands lån.

1887-06-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 B:36, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förvärfvande af mark. för utvidgning af renbetesfjellen i Jemtlands lån.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ånk. till Riksd. kansli den 16 juni 1887, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förvärfvande

af mark. för utvidgning af renbetesfjellen i Jemtlands

lån.

(I. A.)

Med hänseende till nödvändigheten att söka utvidga de åt lapparne

bibehållna renbetesfjell i Jemtlands län och sedan domänstyrelsen på Kongl.

Maj:ts befallning afgifvit utlåtande i fråga om tillgången å skog inom nämnda

trakter och sättet för dess tillgodogörande, har Kongl. Maj:t, under hänvisning

till hvad bilagdt protokoll öfver justitiedepartementsärenden innehölle,

i en till Riksdagen den 13 nästlidne maj aflåten, till statsutskottets förberedande

behandling hänvisad proposition (n:o 36) föreslagit Riksdagen att

medgifva,

att behållna afkastningen af den skogsavverkning på renbetesfjellen i

Jemtlands län, som i enlighet med domän styrelsens förslag kunde varda föreskrifven,

måtte användas till förvärfvande af mark för utvidgning af nämnda

renbetesfjell, i afsigt att bereda lapparne nödigt utrymme för renskötseln

under tiden från maj till september månader; samt

att, när vissa delar af förvärfvade områden kunde genom skogsafverkning

eller annorledes lemna afkastning, eller ej vore för det afsedda ändamålet

nödiga, på Kongl. Maj:t måtte bero att ställa sådana delar under

skogsstatens förvaltning eller utarrendera eller försälja dem, under iakttagande

deraf, att afkastningen eller försäljningssumman, den sistnämnda derest

Bill. till Riksd. Frot. 1887. MM. 4 Sami. 1 Afd. 23 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Kongl. Maj:t ej pröfvade den böra användas att på annan trakt inom länet utvidga

lapparnes renbetesrättigheter, skulle tillfalla statsverket.

Lagen angående de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige af

den 4 juni 1886, innehåller i 1 §, att lapparne i Jemtlands län ej få, utan

vederbörande jordegares eller brukares samtycke, uppehålla sig på enskildes

egor å annan tid än oktober—april månader.

Enligt hvad herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet till det

åberopade statsrådsprotokollet för justitiedepartementsärenden anfört, innebure

förenämnda stadgande, att lapparne under den öfriga delen af året eller

maj—september skulle vara hänvisade att vistas uteslutande på de åt dem

i närheten af riksgränsen upplåtna renbetesfjell, och var det dem vid äfventyr

af böter förbjudet att under nämnda tid med sina renar öfverskrida gränsen

för dessa fjell. En sådan anordning förutsatte att renbetesfjellen frambragte

all den växtlighet, som erfordrades för renens uppehälle derstädes

under sommartiden. Under den förberedande behandlingen af lapplagen hade

dock visat sig att detta icke vore förhållandet med dessa fjell, sådana de

för närvarande vore till sitt omfång bestämda. Men hade nemligen vid afvittringen

inom Jemtlands län icke tagit nödig hänsyn till lapparnes behof,

och stora sträckor, inom hvilka de vår och höst plägade uppehålla sig, hade

upplåtits åt enskilde. Deraf hade i vissa trakter af länet uppstått stor svårighet

för lapparne att särskildt vårtiden, i maj månad, innan växtligheten

på fjellen hunnit utvecklas, hålla renarne qvar inom sina områden och hindra

dem att göra skada på enskildes angränsande, längre ned belägna och derföre

tidigare gräsbeväxta egor. Men skattefjellen hade icke blott gjorts

trängre till utrymmet än för lapparnes behof erfordrats, utan de hade blifvit

genom inskjutande, enskilde tillhöriga egor skilda från hvarandra, så att de

ej bildade en sammanhängande och för lapparne lätt åtkomlig sträcka. Dylik

enskild mark kunde under renarnes kringströfvande svårligen under några

omständigheter skyddas mot intrång.

För att skaffa bot mot den skada, som således vid afvittringen tillfogats

lapparne, hade redan den komité, som utarbetat lapplagen, föreslagit

att för medel, som kunde inflyta genom försäljning af skog från renbetesfjellen,

till lapparnes begagnande under de tider, då dessa fjell vore otillräckliga

för renarnes uppehälle under sommaren, förvärfva nödig mark från

angränsande jordegare, innan lagens stränga förbud tillämpades. Riksdagen

hade också beslutat att för detta ändamål uppskjuta lagens tillämpning i

Jemtlands län till den 1 januari 1889.

Samma dag lagen utfärdades hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jemtlands län erhållit befallning att inkomma med förslag å de åtgärder,

som borde vidtagas för att genom köp, expropriation eller lega från enskilde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

3

förvärfva sådan mark, som syntes oundgängligen erforderlig för renbetesfjellens

utvidgning, så att de under månaderna maj till september erbjöde

tillräckligt bete åt renarne.

Tillika hade uppdragits åt särskilde komiterade att efter noggrann

undersökning på stället, och sedan de intresserade, så väl lappar som bofaste,

fått tilfälle att sjelfva eller genom ombud för komitén uttala sin mening,

till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till erforderliga åtgärder för ifrågavarande

ändamåls vinnande. Sedan komiterade utarbetat betänkande och

förslag i ämnet, samt så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande som domänstyrelsen

afgifvit yttranden i frågan, hade under nästlidet års sommar ytterligare

undersökningar verkstälts inom länet. I ett den 28 februari innevarande

år afgifvet utlåtande hade domänstyrelsen härefter med erinran, att

lappskattefjellens skogstillgångar, som å vissa trakter ansenligt öfverstege

den lappska befolkningens behof, icke borde lemnas obegagnade, helst som

en omsorgsfullt utförd afverkning inom många trakter medförde samma

säkerhet för skogens bestånd, som trädens i följd af ålder efter hand pågående

utdöende, framhållit nödvändigheten af att vissa försigtighetsmått, så

vidt möjligt utan att i väsentligare mån fördyra afverkningen, måtte iakttagas

vid timmerskogens tillgodogörande å ifrågavarande skattefjell i syfte ej

mindre att skydda det nuvarande skogsbeståndet mot tjellvindarnes menliga

inverkan och befordra skogens föryngring efter afverkningen, än ock att

förekomma olägenheter för lapparnes näringsfång, i hvilka afseenden hufvudsakligen

föreslagits:

att skogsbestånden i fjellbandet äfvensom ä lapparnes flyttningsvägar

undantoges från afverkning i vidsträcktare män än för lapparnes eget behof;

att, intill dess erfarenhet vunnits rörande uppkomst af återväxt samt

utgiesningens inflytande på det qvarvarande skogsbeståndet, afverkningen å

trakter nedanför fjellbandet inskränktes till mer eller mindre skyddade lokaler;

att afverkningen i möjligaste måtto koncentrerades för att ej fördyras

eller orsaka lapparne ökade olägenheter;

att i väl skyddade lägen plantornas ljusbehof borde tillgodoses genom

att jemte saludugliga träd utfälla mest hindrande vrakträd och undertryckt

skog, medan deremot, då läget vid fortsatt närmande mot fjellgränsen eller

vid öfvergången från höjdernas läsidor biefve i någon mån exponeradt, afseende

hufvudsakligen borde fästas dervid, att återväxten af den qvarstående

skogen erhölle nödigt skydd mot vindarne, äfven om plantornas ljusbehof icke

samtidigt skulle kunna i önskvärd mån tillgodoses, samt att afverkningen

sålunda hufvudsakligen endast borde omfatta säljbar, frisk skog, som i allmänhet

borde medtagas intill en minimidimension af 30 ems tvärmätt vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

brösthöjd, så att huggningen först efter en längre tidsperiod måtte återkomma

till samma trakt;

att de i få fall, då skogsbestånden bildade sammanhängande områden

på flera kilometers utsträckning i längd och bredd, trakten icke på en gång

genomblädades, utan efter terrängförhållandena afdelades i utdrifningstrakter

af lämplig omfattning, hvarefter vid första genomblädningen endast hvarannan

sådan trakt utverkades, medan de andra orörda qvarstode såsom skydd under

föryngringstiden och först då blefve föremål för afverkning, när skogen å de

utglesnade trakterna hunnit vänja sig vid friställningen, samt återväxten å

desamma vore tryggad; samt

att, derest det skulle visa sig, att lapparne lida afsevärd skada genom

efter afverkning qvarliggande oqvistade träd och träddelar, och af sådan

anledning uppqvistning påyrkades å någon eller några af de för afverkning

afsedda trakter, dylik åtgärd då undantagsvis måtte ega rum.

Dessa grunder för afverknings utförande inom skattefjellen hade domänstyrelsen

ansett vara betryggande; och syntes det styrelsen som om, med

iakttagande af de försigtighetsmått, nämnda grunder innefattade, den å vissa

trakter inom berörda fjellområden enligt skogstjenstemännens uppgift befintliga

timmertillgång utan fara för qvarvarande skog skulle kunna tillgodogöras,

dervid emellertid genom de föreslagna bestämmelsernas tillämpning vid afverkningen

ett något mindre antal träd möjligen torde komma att afverkas,

än som i skogstjenstemännens förberörda uppgifter angifvits. A flere trakter

vore tillgången å afverkningsbar skog ej större, än att den utan olägenhet

kunde på en gång försäljas för afverkning på ett eller några få år, men å

andra trakter vore den deremot af den betydenhet, att afverkningen måste

fördelas på längre tid, om än för vinnande af nöjaktiga pris försäljning

på en gång af timmertillgången å viss trakt eller vid visst vattendrag egde

rum, i hvilket fall betalningsterminerna måste lämpas efter afverkningens

fortskridande. Inom en tid af 20 år torde emellertid ifrågavarande timmertillgångar

böra tillgodogöras.

Efter den utredning, som sålunda vunnits hade, enligt hvad departementschefen

till förenämnda statsrådsprotokoll vidare anfört, frågan om renbetsfjellens

utvidgning ansetts böra föreläggas Riksdagen; och vore det desto

angelägnare, att detta skedde nu, som endast ett och ett hälft år återstode

till dess lapplagen skulle träda i tillämpning. Hinder för en dylik framställning

borde ej möta deraf, att undersökningarna i norra Jemtland angående

den mark, som der borde inlösas, ännu ej vore fullbordade, och att således

någon fullständig uppgift om all den mark, som behöfde förvärfvas, icke

kunde Riksdagen meddelas. Departementschefen delade nemligen fullkomligt

den af Kong!. Maj:ts befallningshafvande uttalade mening, att det icke vore

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

5

klokt att på förhand bestämma sig för förvärfvande af någon viss mark,

emedan detta ovilkorligen skulle uppdrifva inköpspriset till en oskälig höjd.

Glanska få af de af komitén till inköp föreslagna områden vore nemligen så

oumbärliga för lapparne, att de under alla omständigheter måste köpas, enär

utan tvifvel motsvarande fördelar kunde ernås genom fjellens utvidgning åt

andra håll och lapparnes förflyttning till de sålunda förvärfvade markerna.

Åt Kongl, Maj:ts befallningshafvande borde derföre uppdragas att med hufvudsaklig

ledning af komiterades förslag underhandla med vederbörande jordegare

om öfverlåtelse af erforderlig mark och, då sådan kunde för skäligt

pris förvärfvas, derom hos Kongl. Maj:t göra framställning. Skulle behof af

tillgångar för ändamålet uppstå, innan skogsförsäljningsmedel till motsvarande

belopp influtit, syntes dock detta behof icke blifva af större omfattning, än

att beloppen kunde af statskontoret förskjutas mot ersättning i den mån

skogsförsäljningsmedlen inflöte.

Då det emellertid kunde blifva nödigt att för ernående af bättre köpevilkor

inlösa ett större område, hvaraf sedermera någon del, som ej kunde

för lapparnes räkning användas, kunde afyttras eller annorledes komma kronan

till nytta, borde rättighet att derom förordna stå Kongl. Maj:t öppen. Med

köpeskillingen för såld mark borde i sådant fall förfaras på lika sätt som

med skogsförsäljningsmedlen.

Med hänvisande till hvad i öfrigt i förenämnda statsrådsprotokoll i

detta ärende meddelas, får utskottet, som emot Kongl. Maj:ts berörda framställning

icke haft något att erinra, hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Bilcsd. Frot. 1887. MS. 4 Samt. 1 Afd. 23 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:56 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förvärfvande af mark för utvidgning af renbetesfjellen i Jemtlands län. s. 1 i texten