Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag, m. m.
1887-06-16 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1887 B:37, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag, m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
1
N:o 37.
Ank. till Riksd. kansli den 16 juni 1887, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan
kronan och Sala bergslag, m. m.
(I. A.)
I skrifvelse af den 2 maj 1868 anhöll Riksdagen, att Kongl. Maj:t,
efter vidare utredning af den redan tillförene väckta frågan om upphörande
af Sala bergslags arrende å Sala silfververk, måtte låta höra
bergslaget, om och på hvilka vilkor det vore villigt att afstå från
ifrågavarande arrende, och i sådant fall aflåta proposition till Riksdagen.
I skrifvelse den 30 november nästföregående år hade Vestmanlands
läns landsting hos Kongl. Maj:t gjort framställning beträffande
samma ämne. På grund af dessa framställningar hafva för utredande
af samtliga på frågan inverkande omständigheter omfattande undersöknings-
och värderingsförrättningar egt rum, hvarjemte, yttranden i frågan
inhemtats ej mindre från vederbörande myndigheter, än äfven från
intressenterna i Sala bergslag. Efter det under ärendets fortgång
flera förslag till frågans reglering blifvit framstälda, hvilka ur kronans
synpunk+ befunnits oantagliga, hafva bergslagsintressenterna den 17
sistlidne november förklarat sig i hufvudsakliga delar biträda ett af
Bin. till Riksd. Prat. 1887. Ii. 4 Samt. 1 AJd. 24 Haft. 1
2
Statsutskottets ''Utlåtande N:o 37.
Kong]. Maj:t den 22 nästförutgångna oktober dem förelagdt förslag
till uppgörelse, åsyftande sjelfva silfververkets öfverlåtelse under full
eganderätt å Sala bergslag, mot det att kronan återvinner dispositionsrätten
öfver vissa fastigheter och anslag med mera.
Kongl. Maj:t, som i proposition af den 17 december 1886 till
senast församlade Riksdag framstält förslag angående upplösning af det
nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag, med
mera, har, då denna framställning icke hann af Riksdagen före dess
upplösning slutbehandlas, den 6 april innevarande år aflåtit förnyad
proposition (n:o 12) i samma ämne, hvilken proposition blifvit af Riksdagen
till statsutskottets förberedande behandling remitterad.
Med hänvisande till den närmare utredning i föreliggande ärende,
som finnes intagen i det vid förstnämnda proposition fogade statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 17 december nästlidet år,
får Utskottet här meddela, huru som, enligt hvad af samma protokoll
inhemtas, det ej är fullt utredt, på hvad sätt Sala silfvergrufva, som
upptäcktes i början af 1500-talet, kommit i kronans eg o, men att kronans
eganderätt sannolikt redan under samma århundrade blifvit erkänd.
Före år 1682 hade verket tidtals drifvits för kronans egen
räkning och tidtals varit upplåtet åt andra. I begge fallen hade dock
åtskilliga förmåner varit anslagna till grufvedriftens uppehållande. Så
hade utgörande af vissa prestationer till silfververket varit ålagdt allmogen
i det så kallade Salbergs län, som bestod af de sex »nedre»
socknarne Sala, Norrby, Kumla, Kila, Möklinta och Terna samt de sex
»öfre» socknarne Löfsta, Enåker, Nora, Våla, Harbo och Huddunge.
Den mest betydande af dessa prestationer hade varit skyldigheten att
hålla drängar vid grufarbetet, hvilken skyldighet dock sedermera utbytts
mot en afgift, kallad grufvedrängshjelpen. Vidare hade allmogen
till silfververkets förmån varit underkastad inskränkning i dispositionen
af hemmanens skogsafkastning.
För beredande af nödig drifkraft vid grufvan och hyttan liade
redan tidigt tillkommit uppdämningar, nemligen det så kallade hyttans
vattensystem, som började anläggas på 1540-talet, men först på 1660- talet nådde sin fullbordan, samt det s. k. grufvans vattensystem, hvilket
sannolikt vore äldre än hyttans, ehuru det likväl först ungefärligen
samtidigt med fullbordandet af detta erhållit sitt nuvarande omfång.
Med afseende å de skyldigheter, allmogen i Salbergs län hade
att till silfververket utgöra, hade densamma åtnjutit frihet från utskrifning;
och då sedermera socknarne likväl underkastats rotering, hade
härvid medgifvits vissa lindringar och förmåner. Äfven hade klago
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
3
målen öfver vattenuppdämningarne föranledt lindringar i utlagorna med
deraf följande förmedling; hvarjemte i ett fall egaren af ett frälsehemman
tillagts ett årligt ränteanslag såsom godtgörelse för skada
genom nämnda vattenuppdämningar.
Ännu mera betydande understöd hade dock lemnats genom anslag
af jord, nemligen dels den s. k. grufve- eller bergsfrälsejorden och dels
den s. k. stads- eller bergsmansjorden.
Grufve- eller bergsfrälsejorden hade, enligt hvad herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet till åberopade statsrådsprotokollet
anfört, utgjorts af intagor å allmänningsmark eller redan skatt-lagda
hemmans utmark, hvilka intagor i äldre tider blifvit-gjorda af obesutne
bergsmän, de s. k. rotekarlarne, samt derefter på grund af tid efter
annan utfärdade kongl. bref fått eg a bestånd. Den egentliga urkunden
härom vore kongl. brefvet den 15 november 1554. På anförda klagomål
deröfver, att vederbörande hemmansegare ville återtaga hvad genom
nämnda inkräktningar frångått deras hemman, hade genom berörda
kongl. bref förordnats, att de bergsmän, rotekarlar och andre,
som bodde vid Sala grufva, skulle obehindradt få njuta, bruka och
behålla de egor, som de hade röjt och upptagit, äfvensom att de fortfarande
skulle på allmänningsskogar få till både äng och hästhagar
upprödja mossar och kärr, hvaremot de förbjödos att intaga och tilllägga
sig egor, som af ålder lydt och legat till hemman. Genom
kongl. brefvet den 13 mars 1667 hade grufvejorden erhållit egenskapen
af bergsfrälse.
Stads- eller bergsmansjorden ledde sin uppkomst från anläggningen
af Sala stad; genom omförmälda kongl. bref den 13 mars 1667 hade
äfven åt bergsmansjorden meddelats bergsfrälsefrihet.
Så väl privilegierna för Sala stad som senare författningar utvisade,
att rätten till innehafvandet af stads- eller bergsmansjord vore
satt i samband med innehafvandet af grufvedel och idkandet af det
arbete vid grufvan, som deraf betingades. Föreskrift hade meddelats,
att tomt i staden, lott i bergsmansjorden och del i grufvan oskiljaktigt
skulle följas åt. Sambandet mellan tomt i staden, å ena sidan, samt
lott i bergsmansjorden och del i grufvan, å den andra, hade upphört
jemlikt kongl. brefvet den 10 oktober 1851, men med hvarje lott i
bergsmansjorden följde ännu alltjemt motsvarande del i grufvan. Innehafvarne
af de till ett antal af 160 uppgående lotterna i bergsmansjorden
bildade Sala bergslag.
Den afkomst, Sala silfververk före år 1682 lemnade, hade varit
mycket olika. Från att åren 1544 och 1548 hafva utgjort, enligt upp
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
gift, omkring 21,000 lödiga mark hvartdera året, hade tillverkningen
hastigt fallit och utgjort under åren 1607—-1609 icke ens femtio mark
om året. Mot midten af sjuttonde århundradet hade tillverkningen åter
stigit, så att grufvan år 1665 gifvit 7,122 och år 1673 7,998 lödiga mark.
Silfververket, som redan år 1628 utarrenderats åt Sala bergslag,
då likväl endast »på försök» under tre år, hade år 1652 upplåtits på
tjuguårigt arrende åt samma korporation. Då detta arrende, som förlängdes
till år 1675, tilländagick, återtog kronan silfververket och förhand
sig dervid att till bergslaget erlägga lösen för dess inventarier
vid verket. Genom kongl. transporten den 20 januari 1682 hade ånyo
grufvan med allt tillbehör och inventarier upplåtits åt bergslaget till
ett perpetuelt och everldeligt bruk, så länge bergslaget förmådde hålla
verket vid magt och efter rätt bergsvis drifva detsamma. Enligt upprättad
liqvidationsräkning af den 14 februari 1682 hade bergslaget löst
till sig från kronan de vid silfververket då befintliga verk och inrättningar,
byggnader, inventarier, materialier och lager, med undantag af
de byggnader och verk, som hörde till konststaten samt denna stats
lösa inventarier.
Enligt 1682 års transport, som ännu utgjorde den egentliga grunden
för bergslagets innehaf af silfververket, hade bergslaget icke att
till kronan direkt erlägga något visst arrendebelopp. Kronan fick sin
godtgörelse på det sätt, att bergslagets silfver skulle af kronan inlösas
till visst lägre pris, som för första året bestämdes till 10 daler silfvermynt,
två tredjedelar i groft och en tredjedel i smått mynt, för hvarje
lödig mark; och hade Kongl. Maj:t förbehållit sig rättigheten att framdeles,
i mån som bergsbruket bedrefves med större fördel och silfvertillverkningen
ökades, derefter proportionera inlösningspriset. Bland
förmåner, som genom denna transport tillförsäkrades bergslaget, märktes,
föratom grufvedrängshjelpen, äfven ett anslag till visst belopp af
de i kronans räntor ingående dagsverkspenningarne.
Silfvertillverkningen vid Sala hade emellertid sjunkit i början af
det adertonde århundradet, och det visade sig snart, att kronan icke
allenast icke kunde bereda sig ökad inkomst af silfververket genom
användande af den rätt att sänka inlösningspriset, som kronan förbehållit
sig, utan att. tvärt om detta pris måste höjas. Sådan förhöjning
beviljades successivt till 11, 111 och 124 daler för hvarje lödig mark,
hvarjemte äfven andra lindringar medgåfvos. Slutligen underkastades
grunderna för silfververksarrendet en omreglering, och de nya vilkoren
faststäldes genom den ännu i hufvudsak gällande kongl. transporten
den 9 september 1741.
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
5
Denna transport, af hvilken en afskrift finnes under Ditt. A bilagd
statsrådsprotokollet, berättigade bergslaget att framgent och everldeligen,
så länge det förmådde efter rätt bergsvis hålla grufvan och
silfververket vid magt och behörig drift, få behålla verket mot erläggande
till kronan af tiondedelen af hela silfvertillverkningen. Utöfver
denna tionde skulle bergslaget, om tillverkningen uppginge till en viss
storlek, erlägga en särskild afgift, den s. k. förhöjningen å tionden.
Denna afgift utginge, om årliga tillverkningen öfverstege 2,000 lödiga
marker, med 1 daler silfvermynt för hvarje mark af bergslagets nio
tiondedelar af detta öfverskott och, om tillverkningen öfverstege 2,500
lödiga marker, med 1 daler 16 öre silfvermynt för hvarje Överskjutande
mark.
Dessutom vore bergslaget pligtigt att underhålla hela silfververket
med konststaten och hvad dertill hörde så i byggnader som annat
mera äfvensom Väsby bergshauptmansboställe samt att under bergskollegii
(numera bergsöfverstyrelsens) samt bergmästarens (numera bergsliauptmannens)
och bergs- och grufverätternas (numera bergslagsstyrelsens)
inseende och administration ställa sig alla de förordningar och
resolutioner till hörsam efterlefnad, hvilka derom antingen redan vore
eller derefter kunde blifva utfärdade, berörande så väl grufvedriften
som bergslagets ekonomi vid silfververket med det mera, som deraf
berodde.
Mot fullgörande af dessa skyldigheter vore bergslaget först och
främst försäkradt om orubbad besittningsrätt dels till stads- och bergsmansjorden,
som utgjorde sjelfva grundvalen för bergslagets tillvaro
såsom korporation, dels till grufve- eller bergsfrälsejorden, hvilken jord
likväl städse egt ett lösare samband med bergslaget och numera till
större delen icke vore i dess eller dess intressenters ego, ehuru den
utgjorde vissa afgälder till silfververket. Vidare egde bergslaget till
konststatens underhållande uppbära de s. k. konststatsmedlen, bestående
af grufvedrängshjelpen och dagsverkspenningarne. Grufvedrängshjelpen
vore, jemlikt kongl. brefvet den 22 november 1803, bestämd till 518
tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, från de tolf socknarne
i Salbergs län, men löstes numera, enligt kongl. brefvet den 24 augusti
1860, med penningar efter tioårigt medelmarkegångspris och hade under
åren 1875—1884 i medeltal utgjort 7,636 kronor 60 öre. För den
genom grufvedrängshjelpens förvandling uppkomna förlust åtnjöte
bergslaget ersättning medelst årligt anslag å riksstaten. Dagsverkspenningarne
utgjordes af de i kronans räntor ingående jordeboks- och
mantalsdagsverken af hemman inom de sex nedre socknarne af Salbergs
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
län. Dessa dagsverken finge enligt nyssberörda kongl. bref den 24
augusti 1860 af räntegifvarne lösas efter medelmarkegångspriset för
åren 1834—1853, då bergslaget, likasom i fråga om grufvedrängshjelpen,
bereddes ersättning för den härigenom uppkomna förlusten
medelst årligt anslag å riksstaten. Numera vore, jemlikt kongl. brefvet
den 1 juni 1877, dagsverkspenningarne indragna till kronan mot ersättning
af särskildt årligt anslag å riksstaten; och för närvarande vore
å riksstatens sjette hufvudtitel uppfördt ett årligt anslag till Sala bergslag
af 6,320 kronor.
Till aflönande af tre tjensteman vid silfververket, nemligen, efter
det de i transporten anförda profoss- och bergsfiskalsbefattningarne
indragits, bergshauptmannen, grufveingeniören och bergsvärdien (fordom
benämnda bergmästare, geschworner och bergsguardie) lemnade
kronan årligt bidrag, men aflöningens större del utginge dock af bergslaget;
varande å sjette liufvudtiteln uppförda dels å ordinarie stat under
kommerskollgium 2,500 kronor och dels å extra stat såsom tillfällig
löneförbättring 500 kronor.
Bergslaget disponerade den vid vattendraget mellan sjöarne Klasbomyran
och Sala damm inom hyttans vattensystem belägna, kronan
tillhöriga Kyllinge mjölqvarn, hvaraf inkomsten skulle användas till understöd
åt fattige förlamade, i grufvan slagne eller eljest vid hytteverken
förderfvade arbetare och bergsmän m. fl. Genom afsättning af en del
af arrendet för qvarnen vore Kyllinge fattigkassa bildad.
Äfven Kyllinge sågqvarn, belägen vid samma vattendrag som Kyllinge
mjölqvarn, något ofvanför denna, disponerades af bergslaget.
Sågbyggnaderna egdes likväl af bergslaget, som vid 1682 års ofvan
omförmälda liqvidation tillöst sig desamma från kronan.
Till boställe åt bergshauptmannen disponerade bergslaget Väsby
gård
Omedelbart
efter utfärdandet af nu omförmälda kongl. transport
uppläts genom kongl. brefvet den 13 november 1741 till bergslagets
disposition Nora skogsallmänning, belägen inom Möklinta, Nora och
Enåkers socknar i närheten af och delvis invid Dalelfven. Allmänningen
bestode af två delar, den södra, hvilken efter det angränsande byars
rättigheter till mulbete, husbehofshygge och kolning numera blifvit
afvittrade, omfattade en areal af 3,375 tunnland 28 kappland, och den
norra, om 518 tunnland 12,5 kappland, hvarifrån dock vid pågående afvittring
af angränsande byars mulbetes- m. fl. rättigheter antoges bortgå
omkring 111 tunnland.
Utom nu omförmälda rättigheter hade bergslaget genom 1741 års
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
t
transport tillagts åtskilliga andra, hvilka numera upphört. Sålunda utfäste
sig kronan, att under arrende, i likhet med hvad redan förut egt
rum, till bergslaget upplåta sina räntor af de sex nedre socknarne i
Salbergs län, med undantag för dem af dessa räntor, som redan förut
blifvit till bergslaget donerade. Det på grund häraf af kammarkollegium,
på för bergslaget förmånliga vilkor, den 20 september 1743
upprättade arrendekontrakt vållade kronan betydliga årliga förluster,
hvarföre, efter träffad öfverenskommelse med bergslaget, genom kongl.
brefvet den 31 oktober 1829 förordnats, att genom årliga afsätt.ningar
af silfververkets afkastning skulle bildas en fond för att sätta bergslaget
i tillfälle att framdeles kunna undvara räntearrendet. Sedan denna
fond, den s. k. ränteersättnings/onden, uppnått den föreskrifna storleken,
hade genom kongl. brefvet den 28 mars 1873 förklarats, att räntearrendet
med samma års utgång skulle upphöra. Ränteersättningsfonden,
som orubbligen skulle förblifva förenad med silfververket och
hvars afkastning skulle af bergslaget användas till detta verks drift och
förkofran, egde ett kapital af 330,531 kronor 50 öre.
Bergslaget, som enligt 1741 års transport vore pligtigt att till
kongl. myntet inleverera äfven sina egna nio tiondedelar af silfvertillverkningen
till förmyntning, fem sjettedelar i stort och en sjettedel
i smått mynt, vore numera, med afseende derå att jemlikt lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 silfver endast utmyntas till billoneradt
skiljemynt, genom kongl. brefvet den 28 februari 1879 befriadt från
nämnda inlevereringsskyldighet, dervid tillika förklarats, att, om bergslaget
önskade till myntet inleverera sina berörda nio tiondedelar, den
bergslaget tillkommande godtgörelsen för sålunda lemnadt silfver skulle
beräknas efter medeltalet af de iinder året å Londons börs gjorda noteringar
å silfverpris.
Denna redogörelse ådagalade således, att bergslaget årligen af
statsverket åtnjöte:
i löner till tjenstemännen.......................................... kronor 3,000: —
grufvedrängshjelpen i medeltal för åren 1875 —
1884.......................................................................... » 7,636:60
ersättningar enligt riksstaten................................... » 6,320: —
eller tillsammans kronor 16,956: 60
men erlade silfvertionden, som i medeltal under
åren 1876—1885 utgjort............................. » 11,448: 19,
så att kronan i medeltal årligen förlorat................... kronor 5,508: 41;
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
förutom att kronan vore i mistning af Nora skogsallmänning och Väsby
bergshauptmansboställe m. m. Härtill komme det förut antydda förhållandet,
att de för silfververkets behof erforderliga uppdämningarna
å kringliggande mark vållade ansenlig skada. Det ogynsamma resultatet
så för kronan som enskilde hade naturligen gifvit upphof åt förslag
att, genom öfverenskommelse med bergslaget om arrendets upphörande,
bereda möjlighet för en sådan disposition af silfververket, att
nyssnämnda olägenheter undanröjdes. En af rikets ständer vid 1862 —
1863 årens riksdag i detta syfte gjord framställning hade likväl, mot
bergslagets vägran att ingå på uppgörelsen, icke ledt till det afsedda
målet; och hade, enligt hvad ofvan är nämndt, Riksdagen slutligen i
skrifvelse den 2 maj 1868 å ny o hänskjutit ärendet till Kong!. Maj:ts
utredning och pröfning.
Enligt hvad af förenämnda statsrådsprotokoll vidare inhemtas,
består Sala silfververk af grufvan på Salberget och den på ungefärligen
en half mils afstånd derifrån belägna hyttan, hvilka båda verk ligga
på något afstånd från Sala stad, grufvan i vestlig och hyttan i nordostlig
rigtning. Såsom förut nämndt, vore för beredande af tillgång
på driftvatten åt dessa verk, genom uppdämningar bildade två, af hvarandra
oberoende vattensystem, grufvans och hyttans.
Grufvans vattensystem toge sin början i den omkring 11 mil nordvest
från grufvan belägna sjön Stor Ljusen, hvilken förhöjts 14,3 fot
genom fördämning af det naturliga utloppet åt norr. Genom den
sprängda och gräfda Stor Ljusgrafven leddes vattnet till sjöarne Silfköparen
och Olof Jons damm, af hvilka den förra genom uppdämningar
nybildats och den senare höjts 11,7 fot, samt vidare dels genom
naturligt vattendrag, dels genom kanal genom den medelst uppdämningnybildade
sjön Långforssen till grufvan, der fallet för dervarande verk
vore 32,9 fot. Från grufvan leddes vattnet till Sagån. — Grufvans
vattensystem mottoge vattentillopp från åtskilliga sjöar och mossar,
hvilkas naturliga vattenstånd genom uppdämning blifvit mer eller mindre,
i allmänhet 6—8 fot förhöjdt.
Den mark, som af grufvans vattensystem dels alldeles dränktes,
dels skadades, bestode till hufvudsaklig del af föga värderika mossar
eller mycket sten- och bergbundna skogsmarker. Den vattendränkta
eller skadade markens areal uppginge till 2,739 tunnland 27,7 kappland,
deraf öfver hälften tillhörde Sala bergslag. Det ökade jordvärde, som
genom vattenuppdämningarnes borttagande skulle ernås, hade uppskattats
till 68,934 kronor 8 öre, hvaremot en sådan åtgärd skulle medföra
en minskning i vattenyta af 10,746 qvadratref 90 qvadratstänger.
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
9
Hyttans vattensystem toge sin början i den inom Möklinta socken
belägna Storsjön, som hade sitt aflopp genom Hillersboån till sjön Hallaren,
hvilken sjö genom afstängning af dess naturliga utlopp till Dalelfven
fått sin vattenyta höjd 16,3 fot. Från sjön Hallaren leddes vattnet
genom Dofte graf till sjön Klasbomyran, som vore en genom uppdämningar
vid Kyllinge såg konstgjord sjö, och vidare genom Skälbyån
förbi Kyllinge såg och Kyllinge qvarn till den till sin hela yta konstgjorda
sjön Sala damm, vid hvars södra ända hyttan vore belägen.
Från Sala damm leddes vattnet till Sagån. Vattensystemet mottoge
tillflöden från flere sjöar, af hvilka den största vore Gammelbysjön.
I motsats till hvad för grufvans vattensystem gälde, utgjorde de
af vatten skadade eller fördränkta egorna omkring och uti de åar och
sjöar, som tillhörde hyttans vattensystem, i allmänhet delar af de utaf
dämningarne beroende hemmans och lägenheters bättre jord. Den
vattendränkta eller skadade markens areal utgjorde 8,489 tunnland 15,8
kappland, deraf 1,393 tunnland 5,1 kappland tillhörde bergslaget och
7,096 tunnland 10,7 kappland andre. Genom uppdämningarnes borttagande
skulle ett med 614,538 kronor 44 öre ökadt jordvärde vinnas,
medan derigenom skulle en vattenyta om 23,471 qvadratref 94 qvadratstänger
bortgå.
Om värdet af de förmåner, bergslaget åtnjöte af kronan, utöfver
förut omförmälda lönebidrag, grufvedrängshjelpen och ersättningar enligt
riksstaten, förelåge följande upplysningar.
Stads- eller bergsmansjorden, som enligt den 18 juli 1826 faststäld
skattläggning utgjorde 32 mantal och innefattade en areal af 17,297
tunnland 21,909 kappland, vore år 1882 taxeringsvärderad till 961,800
kronor.
Grufve- eller bergsfrälsejorden, utgörande 915/ie mantal och innefattande
en areal af 2,062 tunnland 14,491 kappland, vore nämnda år taxerad till
ett värde af 328,472 kronor. Af denna jord vore likväl numera endast
8J procent eller 21/25 mantal i bergslagets eller bergslagsintressenters
ego. För den del af denna jord, som icke vore i bergslagets ego,
utgjordes enligt grufverättens beslut den 5 april 1838 en afgift till
bergslaget af 12 skilling banko för hvarje graderadt tunnland, benämnd
grufv ej ordsskatt, som enligt uppgift af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
utgjort 72 kronor 90 öre i årligt medeltal. Dessutom utgjordes, enligt
beslut vid sammanträde inför bergsrätten den 9 oktober 1834, för
hvarje graderadt tunnland, vare sig det egdes af bergsmän eller andre,
ett årligt bidrag af 8 skilling banko till aflönande af silfververkets
jordebokskontor, sammanlagdt uppgående till 66 kronor 43 öre.
Bih. till Biksd. Prot. 1887. B. 4 Sami, 1 Åfd. 24 Käft.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
Väsby bergshauptmansboställe, om Vie mantal och en areal af 38
tunnland 27 kappland, vore af vederbörande förrättningsmän uppskattadt
till ett värde af 20,000 kronor.
Värdet af Nora skogsallmänning vore af förrättningsmännen uppskattadt
till 152,132 kronor 50 öre, oberäknadt värdet af de bergslaget
tillhöriga åbyggnaderna å tre skogvaktareboställen. I utlåtandet af den
7 januari 1886 hade kammar- och kommerskollegierna, med afseende
på åtskilliga anförda förhållanden, ansett detta värde kunna höjas till
200,000 kronor, deraf 135,000 kronor för den södra och 65,000 kronor
för den norra delen.
Kyllinge mjölqvarn med utmål beräknades efter utrifning af hyttans
vattensystem ega ett värde af 25,400 kronor.
Kyllinge sågqvarn, hvars bergslaget tillhöriga åbyggnader år 1882
ombygts för en kostnad af 9,647 kronor 24 öre, hade ett utmål, som
uppskattats till 250 kronor.
Ett af bergslaget disponeradt mindre trähus i Sala stad, kalladt
gamla sjukhuset, hvilket bergslaget ville anse som sin tillhörighet, värderades
till 2,000 kronor.
Utom de direkta förmånerna hade, på sätt i statsrådsprotokollet
närmare redogöres, kronan för bergslagets skull i nedannämnda afseenden
åtagit sig uppoffringar. Sålunda hade medgifvits dels lindring
i voteringen, dels äfven understöd vid voteringen.
Vidare hade för liden vattenskada räntor af hemman inom så väl
hyttans som grufvans vattensystem bortförmedlats.
I fråga om uppskattning till värde af sjelfva silfververket med dess
omedelbara tillhörigheter hade förekommit dels, beträffande Sala grufvefält,
att vid en värdering förrättningsmännen förklarat det grufvefält,
hvarpå Sala silfververk vore grundadt, enligt deras omdöme icke ega
något kapitalvärde, under det att vid en annan Sala storgrufvas utmål
med vattenkraft och byggnader men utan anslag eller fonder ansetts
ega ett värde af 500,000 kronor och dels, hvad anginge Sala hytta, att
densamma värderats till ett, under förutsättning af hela hyttedriftens
flyttning till grufvan, beräknadt belopp af 49,620 kronor, deraf 6,420
kronor för boställslägenheter samt 43,200 kronor för materialvärdet i
verk och inrättningar. Såväl boställslägenheter som maskiner, verk
och inrättningar vid hyttan vore emellertid på grund af 1682 års liqvidation
att anse såsom bergslagets egendom.
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
11
En reglering af frågan om dispositionen af Sala silfververk i syfte
att dels befria statsverket från dess årliga förluster å det nuvarande
silfververksarrendet, dels möjliggöra odlingen af de vidsträckta jordområden,
som för närvarande skadas af vattenuppdämningarna för silfververket,
hade, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet
vidare anfört, redan från början af detta århundrade framstått såsom
önskvärd. Lätteligen kunde emellertid inses, att en upplåtelse, hvilken
i likhet med arrendet å Sala silfververk blifvit gjord för everldelig tid
och med vissa, å karakteren af upplåtelsen icke inverkande förändringar
numera egt bestånd öfver tvåhundra år, måste hafva gifvit upphof åt
en mängd bestående förhållanden och förvärfvade rättigheter, som icke
utan största svårighet kunde rubbas. Hvarje rubbning i de vilkor,
hvarunder silfververket innehades, eller i de förmåner, som vore detsamma
förunnade, måste, såsom ingripande i uråldriga förhållanden,
hvilka med stöd af arrendeupplåtelsens lydelse ansetts för everldelig
tid bestämda, på det känbaraste beröra existensvilkoren för den talrika
menighet, som bestode af de till ett antal af omkring 250 uppgående
bergslagsintressenterna med hustrur och barn samt arbetarebefolkningen
vid silfververket. Det kunde derför icke vara egnadt att väcka förvåning,
om bergslagsdelegarne endast på vilkor, som fullt tillvaratoge deras
intressen, ville lemna sitt bifall till en förändrad anordning af förhållandena
vid silfververket.
Efter vidlyftiga undersökningar och underhandlingar, för hvilka i
statsrådsprotokollet närmare redogöres, hade Kongl. Maj:t emellertid
nu uppgjort förslag till grunder för uppgörelse med bergslagsintressenterna.
Genom en uppgörelse med bergslaget, byggd på dessa grunder,
skulle, på sätt af departementschefen meddelas, kronan återförvärfva
dispositionsrätten öfver de till bergslaget utgående räntor och
kontanta bidrag, sammanlagdt i årligt medeltal utgörande 16,956 kronor
60 öre. Dessutom skulle kronan återvinna dispositionsrätten öfver Nora
skogsallmänning, uppskattad till värde af 200,000 kronor, öfver Väsby
bergshauptmansboställe, värderadt till 20,000 kronor, äfvensom öfver hyttans
vattensystem, hvilket icke blifvit till värde uppskattadt. Till gengäld
härför skulle kronan afstå eganderätten till Sala silfververk äfvensom
silfvertionden, i årligt medeltal utgörande 11,448 kronor 19 öre,
hvarjemte kronan skulle åtaga sig att till grufveingeniören Gullbrandsson
utbetala årlig fyllnadspension med 900 kronor samt att ersätta
bergslaget kostnaderna för afvittring och indelning af Nora skogsallmänning
äfvensom värdet af åbyggnaderna å de på allmänningen befintliga
skogvaktareboställen.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
Derest uppgörelse med Sala bergslag komme till stånd på de föreslagna
vilkoren, och kronan följaktligen återfinge dispositionsrätten till
hyttans vattensystem, borde kronan för dess del medgifva, att fördämningarna
finge utrifvas utan annan ersättning till kronan än den, som
syntes böra föranledas deraf, att då för liden vattenskada genom hyttans
vattensystem bortförmedlats räntor af hemman inom området för
nämnda vattensystem till årligt belopp af 1,415 kronor 96 öre, men i
och med utrifningen de orsaker, som föranledt förmedlingarna, upphörde,
vederbörande icke längre syntes böra vara berättigade att tillgodonjuta
desamma.
Likaledes borde visserligen, om den nu ifrågavarande uppgörelsen
med bergslaget komme till stånd, den från allmogen inom de tolf
socknarne af Salbergs län till silfververket hittills utgjorda grufvedrängshjelpen
upphöra att utgå, mot det att dels allmogen derstädes
underkastades full rotering, dels de förut omförmälda roteringsunderstöden
indroges; men då allmogen härigenom skulle underkastas ökade
bördor mot hvad för närvarande vore fallet, syntes det lämpligare att,
utan rubbning af nu gällande bestämmelser i fråga om lindringar och
understöd i roteringen, grufvedrängshjelpen fortfarande utgjordes men
indroges till statsverket.
Äfven borde kronan afstå från utfordrandet af utskylder utaf bergsfrälsejorden,
och borde, till undvikande af framtida osäkerhet i fråga
om denna jords natur, uttryckligt förklarande meddelas, att bergsfrälsejorden,
hvilken, ehuru föremål för både lagfart och inteckning, likväl
icke kunde anses af innehafvarne under eganderätt i egentlig mening
besittas, till dem under full eganderätt upplätes.
Beträffande Väsby bergshauptmansboställe, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och domänstyrelsen, enär detsamma kunde antagas
komma att lemna högre arrende än tvåhundra kronor, föreslagit, att
det måtte i kronans ego bibehållas samt utarrenderas; och då i enlighet
härmed denna egendom synts böra, derest kronan återförvärfvade
dispositionsrätten till densamma, i vanlig ordning utarrenderas, erfordrades
i afseende å nämnda egendom nu ej vidare åtgärd.
Hvad slutligen anginge Nora skogsallmänning, syntes densamma,
derest den åt kronan återförvärfvades, böra ställas under skogsstatens
vård för att såsom kronopark förvaltas. De belopp, som, i enlighet
med det föreslagna aftalet med Sala bergslag, komme att erfordras
för inlösen af skogvaktareboställena å allmänningen äfvensom för
godtgörande af bergslagets kostnader för allmänningens afvittring och
indelning, vore för närvarande icke bestämda. Lämpligt vore, att, när
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
13
beloppen förekomme till betalning, desamma finge af statskontoret förskjutas
för att anmälas till ersättande af Riksdagen.
Med afseende å hvad sålunda meddelats och öfriga i detta ärende
förekomna omständigheter har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
medgifva, att uppgörelse måtte träffas med Sala bergslag i enlighet
med följande grunder, nemligen:
l:o att, med upphäfvande af kongl. transporterna den 20 januari
1682 och den 9 september 1741, Sala storgrufva med dess utmål,
grufvans vattensystem med deri befintliga dammar och dambord, kanaler
och ledningar samt de vid grufvan anbragta vattenmotorer, konster
och spel med dertill hörande inventarier äfvensom annan i bergslagets
besittning varande kronans egendom, som ej här nedan undantages,
med full eganderätt å Sala bergslag öfverlåtas, utan skyldighet
för bergslaget att för silfververket utgöra bergverkstionde;
2:o att den till bergslaget förlänade stads- eller bergsmansjorden,
fri från ränta och rotering, under full eganderätt öfverlåtes å bergslagsintressenterna,
hvar för den del, som han eger, utan skyldighet att
vidare till silfververket utgöra tjenstbarheter för denna jord, hvars i
donationsbrefven afsedda ovilkorliga samband med silfververket kommer
att upphöra; egande bergslaget framdeles besluta om tiden och
sättet för upphörandet af nämnda samband;
3:o att bergslaget till kronan afstår tillgodonjutande! af alla af
grufve- eller bergsfrälsejorden utgående tjenstbarheter och afgifter till
silfververket;
4:o att den med silfververket nu förenade ränteersättningsfonden
öfverlåtes åt bergslaget till fri disposition;
5:o att de till bergslaget för konststatens underhåll donerade räntorna
och öfriga af denna donation föranledda, till bergslaget utgående
bidrag af statsmedel äfvensom anslaget till aflönande af tjenstemännen
vid verket till statsverket indragas, då aftalet träder i kraft; dock att
grufveingeniören Albert Mortimer Gullbrandsson skall ega att, utöfver
den pension från civilstatens pensionsinrättning, hvilken vid afgång
från tjensten kan honom tillkomma, årligen under sin återstående lifstid
från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension med nio
hundra kronor, motsvarande det lönebidrag, som hittills af statsmedel
till honom utgått;
6:o att den 14 mars, efter det aftalet trädt i kraft, den tillbergshauptmansboställe
anslagna Väsby gård skall jemte dess åbyggnader i
laggildt skick af bergslaget till kronans disposition återlemnas;
7:o att bergslaget skall fem år efter den dag, då aftalet ingås,
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
vara skyldigt frånträda dispositionen af hyttans vattensystem med de
vid Sala hytta och derofvanför gjorda uppdämningar utan annan ersättning,
än som i punkten 10:o här nedan omförmäles beträffande
Kyllinge såg och mjölqvarn;
8:o att bergslaget skall vid arrendets upphörande till kronans
disposition återlemna Nora skogsallmänning utan annan ersättning till
bergslaget än dels för de af bergslaget bestridda kostnader för skogens
afvittring och indelning, dels för värdet af åbyggnaderna å då befintliga
skogvaktareboställen; dock att bergslaget må tillgodogöra sig virket
å det årshygge, som hösten 1887 enligt faststäld hushållningsplan
utsättes till utverkning, samt under fem derpå följande år från den
norra delen af allmänningen fortfarande, efter utsyning, erhålla sådant
gröfre virke, som för grufvan och silfververket erfordras;
9:o att Kyllinge mjölqvarn och fattigkassa må, enligt gällande
föreskrifter, fortfarande förvaltas till understöd för nu lefvande fattige
och förlamade arbetare med flere enligt berörda föreskrifter dertill berättigade;
förbehållande sig Kongl. Maj:t att, uppå skeende anmälan af
bergsöfverstyrelsen, meddela ändrade bestämmelser härutinnan samt
att, derest silfververket framdeles skulle komma att nedläggas, då förordna
om dispositionen ej mindre af qvarnen än äfven af fattigkassans
dåvarande behållning;
10:o att bergslaget må, vid en blifvande afledning af hyttvattnet
och borttagandet af de vid hyttan och derofvanför gjorda uppdämningar,
af vederbörande jordegare njuta ersättning, i den mån sådant
öfverensstämmer med föreskrifterna i lagen om dikning och annan afledning
af vatten den 20 juni 1879, för byggnaderna vid Kyllinge såg
äfvensom för mistad eller minskad inkomst af Kyllinge mjölqvarn;
dock att den i nyssberörde lag stadgade förhöjning af värdet med
hälften derutöfver för ifrågavarande verk ej må utgå; samt
ll:o att aftalet skall träda i kraft den 1 januari 1888.
Under förutsättning att förestående förslag till aftal med Sala
bergslag vinner Riksdagens godkännande, har Kongl. Maj:t vidare föreslagit
Riksdagen att medgifva:
l:o att, sedan hyttans vattensystem blifvit till kronan afträdt,
detsamma måtte, så vidt kronans rätt anginge, utrifvas, under vilkor,
att de jordegare, som genom utrifningen vunne fördel, skulle till statsverket
erlägga ett belopp af 19,800 kronor, motsvarande i afrundadt
tal det med trettio procent nedsatta kapitalvärdet af de räntebelopp,
som genom förmedling i följd af vattenuppdämning eftergifvits, hvilket
belopp skulle till betalning fördelas på den nyvunna eller förbättrade
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
15
jorden i mån af dess genom vattenafledningen vunna fördel, med iakttagande
likväl deraf, att frälsehemmanet n:o 6 Enåker icke skulle påföras
någon andel af ifrågavarande aflöningsbelopp; börande omförmälda
belopp i statsverkets räkenskaper upptagas under titel »extra
uppbörd»;
2:o att, utan rubbning i gällande bestämmelse om lindringar och
understöd i roteringen inom Sala, Norrby, Kumla, Kila, Möklinta, Terna,
Löfsta, Enåker, Nora, Våla, Harbo ocli Huddunge socknar, grufvedrängshjelpen
af hemman inom dessa socknar finge till statsverket indragas
och, efter det hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen
den 23 juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde
blifvit i penningar omsatt, från och med år 1888 med trettio procent
nedsättas; samt
3:o att den s. k. grufve- eller bergsfrälsejorden måtte, fri från
ränta och rotering äfvensom från tjenstbarheter och afgifter till Sala
silfververk, under full eganderätt öfverlåtas till innehafvande, hvar för
den del, som han egde.
Då efter den omfattande utredning, ifrågavarande ärende underkastats,
det synes vara af största vigt, att denna angelägenhet må
varda slutligen ordnad, samt annat sätt för detta måls vinnande än det
af Kongl. Maj:t föreslagna icke synes förefinnas, har utskottet ansett sig
böra hemställa om Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts omförmälda
framställning.
I sammanhang med förevarande fråga har utskottet till behandling
förehaft Kongl. Maj:ts under nionde hufvudtiteln i statsverkspropositionen
gjorda framställning, att grufveingeniören Albert Mortimer Guldbrandsson
måtte — under förutsättning att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Maj:t i förevarande proposition föreslagit, öfverenskommelse om upplösning
af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala
bergslag kommer till stånd — förklaras berättigad att från och med
månaden näst efter den, under hvilken han erhölle afsked, från allmänna
indragningsstaten åtnjuta den enligt förenämnda grunder honom
tillförsäkrade fyllnadspension å 900 kronor årligen.
Jemväl denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet ansett sig
böra förorda.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
På grund af livad sålunda och i öfrigt i detta ärende förekommit,
får utskottet alltså hemställa:
A) att Riksdagen må medgifva, att uppgörelse
må träffas med Sala bergslag i enlighet med de i
Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition föreslagna
grunder;
B) att Riksdagen vidare må medgifva:
l:o att, sedan Sala hyttas vattensystem blifvit
till kronan afträdt, detsamma må, såvidt kronans rätt
angår, utrifvas, under vilkor, att de jordegare, som
genom utrifningen vinna fördel, skola till statsverket
erlägga ett belopp af 19,800 kronor, motsvarande i
afrundadt tal det med trettio procent nedsatta kapitalvärdet
af de räntebelopp, som genom förmedling i
följd af vattenuppdämning eftergifvits, hvilket belopp
skall till betalning fördelas på den nyvunna eller förbättrade
jorden i mån af dess genom vattenafledningen
vunna fördel, med iakttagande likväl deraf, att
frälsehemmanet n:o 6 Enåker icke påföres någon andel
af ifrågavarande aflösningsbelopp; börande omförmälda
belopp i statsverkets räkenskaper upptagas
under titel »extra uppbörd»;
2:o att, utan rubbning i gällande bestämmelser
om lindringar och understöd i roteringen inom Sala,
Norrby, Rumla, Kila, Möklinta, Terna, Löfsta, Enåker,
Nora, Våla, Harbo och Huddunge socknar, grufvedrängshjelpen
af hemman inom dessa socknar till
statsverket indrages och, efter det hjelpen enligt
grunderna i nådiga förordningen den 23 juli 1869
angående förändring af grundräntor och kronotionde
blifvit i penningar omsatt, från och med år 1888 med
trettio procent nedsättas; samt
3:o att den så kallade grufve- eller bergsfrälsejorden
må, fri från ränta och rotering äfvensom från
tjenstbar heter och afgifter till Sala silfververk, under
full eganderätt öfverlåtas till innehafvarne, hvar för
den del, som han eger; samt
C) att grufingeniören Albert Mortimer Gullbrandsson
må, under förutsättning att den ifrågavarande
Statsutskottets Utlåtande N:o 37.
17
öfverenskommelsen om upplösning af det nu bestående
rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag
kommer till stånd, förklaras berättigad att från
och med månaden näst efter den, under hvilken han
erhåller afsked från nämnda befattning, utöfver den
pension, som kan tillkomma honom från civilstatens
pensionsinrättning, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta fyllnadspension till belopp af 900 kronor årligen.
Stockholm den 16 juni 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1887. Ii.
4 Sami.
1 Afä. 24 ffäft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1887 B:57 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag in. s. 3 i texten