Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag, m. m.

1887-06-16 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 B:37, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 16 juni 1887, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan

kronan och Sala bergslag, m. m.

(I. A.)

I skrifvelse af den 2 maj 1868 anhöll Riksdagen, att Kongl. Maj:t,

efter vidare utredning af den redan tillförene väckta frågan om upphörande

af Sala bergslags arrende å Sala silfververk, måtte låta höra

bergslaget, om och på hvilka vilkor det vore villigt att afstå från

ifrågavarande arrende, och i sådant fall aflåta proposition till Riksdagen.

I skrifvelse den 30 november nästföregående år hade Vestmanlands

läns landsting hos Kongl. Maj:t gjort framställning beträffande

samma ämne. På grund af dessa framställningar hafva för utredande

af samtliga på frågan inverkande omständigheter omfattande undersöknings-

och värderingsförrättningar egt rum, hvarjemte, yttranden i frågan

inhemtats ej mindre från vederbörande myndigheter, än äfven från

intressenterna i Sala bergslag. Efter det under ärendets fortgång

flera förslag till frågans reglering blifvit framstälda, hvilka ur kronans

synpunk+ befunnits oantagliga, hafva bergslagsintressenterna den 17

sistlidne november förklarat sig i hufvudsakliga delar biträda ett af

Bin. till Riksd. Prat. 1887. Ii. 4 Samt. 1 AJd. 24 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets ''Utlåtande N:o 37.

Kong]. Maj:t den 22 nästförutgångna oktober dem förelagdt förslag

till uppgörelse, åsyftande sjelfva silfververkets öfverlåtelse under full

eganderätt å Sala bergslag, mot det att kronan återvinner dispositionsrätten

öfver vissa fastigheter och anslag med mera.

Kongl. Maj:t, som i proposition af den 17 december 1886 till

senast församlade Riksdag framstält förslag angående upplösning af det

nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag, med

mera, har, då denna framställning icke hann af Riksdagen före dess

upplösning slutbehandlas, den 6 april innevarande år aflåtit förnyad

proposition (n:o 12) i samma ämne, hvilken proposition blifvit af Riksdagen

till statsutskottets förberedande behandling remitterad.

Med hänvisande till den närmare utredning i föreliggande ärende,

som finnes intagen i det vid förstnämnda proposition fogade statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 17 december nästlidet år,

får Utskottet här meddela, huru som, enligt hvad af samma protokoll

inhemtas, det ej är fullt utredt, på hvad sätt Sala silfvergrufva, som

upptäcktes i början af 1500-talet, kommit i kronans eg o, men att kronans

eganderätt sannolikt redan under samma århundrade blifvit erkänd.

Före år 1682 hade verket tidtals drifvits för kronans egen

räkning och tidtals varit upplåtet åt andra. I begge fallen hade dock

åtskilliga förmåner varit anslagna till grufvedriftens uppehållande. Så

hade utgörande af vissa prestationer till silfververket varit ålagdt allmogen

i det så kallade Salbergs län, som bestod af de sex »nedre»

socknarne Sala, Norrby, Kumla, Kila, Möklinta och Terna samt de sex

»öfre» socknarne Löfsta, Enåker, Nora, Våla, Harbo och Huddunge.

Den mest betydande af dessa prestationer hade varit skyldigheten att

hålla drängar vid grufarbetet, hvilken skyldighet dock sedermera utbytts

mot en afgift, kallad grufvedrängshjelpen. Vidare hade allmogen

till silfververkets förmån varit underkastad inskränkning i dispositionen

af hemmanens skogsafkastning.

För beredande af nödig drifkraft vid grufvan och hyttan liade

redan tidigt tillkommit uppdämningar, nemligen det så kallade hyttans

vattensystem, som började anläggas på 1540-talet, men först på 1660- talet nådde sin fullbordan, samt det s. k. grufvans vattensystem, hvilket

sannolikt vore äldre än hyttans, ehuru det likväl först ungefärligen

samtidigt med fullbordandet af detta erhållit sitt nuvarande omfång.

Med afseende å de skyldigheter, allmogen i Salbergs län hade

att till silfververket utgöra, hade densamma åtnjutit frihet från utskrifning;

och då sedermera socknarne likväl underkastats rotering, hade

härvid medgifvits vissa lindringar och förmåner. Äfven hade klago
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

3

målen öfver vattenuppdämningarne föranledt lindringar i utlagorna med

deraf följande förmedling; hvarjemte i ett fall egaren af ett frälsehemman

tillagts ett årligt ränteanslag såsom godtgörelse för skada

genom nämnda vattenuppdämningar.

Ännu mera betydande understöd hade dock lemnats genom anslag

af jord, nemligen dels den s. k. grufve- eller bergsfrälsejorden och dels

den s. k. stads- eller bergsmansjorden.

Grufve- eller bergsfrälsejorden hade, enligt hvad herr statsrådet

och chefen för finansdepartementet till åberopade statsrådsprotokollet

anfört, utgjorts af intagor å allmänningsmark eller redan skatt-lagda

hemmans utmark, hvilka intagor i äldre tider blifvit-gjorda af obesutne

bergsmän, de s. k. rotekarlarne, samt derefter på grund af tid efter

annan utfärdade kongl. bref fått eg a bestånd. Den egentliga urkunden

härom vore kongl. brefvet den 15 november 1554. På anförda klagomål

deröfver, att vederbörande hemmansegare ville återtaga hvad genom

nämnda inkräktningar frångått deras hemman, hade genom berörda

kongl. bref förordnats, att de bergsmän, rotekarlar och andre,

som bodde vid Sala grufva, skulle obehindradt få njuta, bruka och

behålla de egor, som de hade röjt och upptagit, äfvensom att de fortfarande

skulle på allmänningsskogar få till både äng och hästhagar

upprödja mossar och kärr, hvaremot de förbjödos att intaga och tilllägga

sig egor, som af ålder lydt och legat till hemman. Genom

kongl. brefvet den 13 mars 1667 hade grufvejorden erhållit egenskapen

af bergsfrälse.

Stads- eller bergsmansjorden ledde sin uppkomst från anläggningen

af Sala stad; genom omförmälda kongl. bref den 13 mars 1667 hade

äfven åt bergsmansjorden meddelats bergsfrälsefrihet.

Så väl privilegierna för Sala stad som senare författningar utvisade,

att rätten till innehafvandet af stads- eller bergsmansjord vore

satt i samband med innehafvandet af grufvedel och idkandet af det

arbete vid grufvan, som deraf betingades. Föreskrift hade meddelats,

att tomt i staden, lott i bergsmansjorden och del i grufvan oskiljaktigt

skulle följas åt. Sambandet mellan tomt i staden, å ena sidan, samt

lott i bergsmansjorden och del i grufvan, å den andra, hade upphört

jemlikt kongl. brefvet den 10 oktober 1851, men med hvarje lott i

bergsmansjorden följde ännu alltjemt motsvarande del i grufvan. Innehafvarne

af de till ett antal af 160 uppgående lotterna i bergsmansjorden

bildade Sala bergslag.

Den afkomst, Sala silfververk före år 1682 lemnade, hade varit

mycket olika. Från att åren 1544 och 1548 hafva utgjort, enligt upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

gift, omkring 21,000 lödiga mark hvartdera året, hade tillverkningen

hastigt fallit och utgjort under åren 1607—-1609 icke ens femtio mark

om året. Mot midten af sjuttonde århundradet hade tillverkningen åter

stigit, så att grufvan år 1665 gifvit 7,122 och år 1673 7,998 lödiga mark.

Silfververket, som redan år 1628 utarrenderats åt Sala bergslag,

då likväl endast »på försök» under tre år, hade år 1652 upplåtits på

tjuguårigt arrende åt samma korporation. Då detta arrende, som förlängdes

till år 1675, tilländagick, återtog kronan silfververket och förhand

sig dervid att till bergslaget erlägga lösen för dess inventarier

vid verket. Genom kongl. transporten den 20 januari 1682 hade ånyo

grufvan med allt tillbehör och inventarier upplåtits åt bergslaget till

ett perpetuelt och everldeligt bruk, så länge bergslaget förmådde hålla

verket vid magt och efter rätt bergsvis drifva detsamma. Enligt upprättad

liqvidationsräkning af den 14 februari 1682 hade bergslaget löst

till sig från kronan de vid silfververket då befintliga verk och inrättningar,

byggnader, inventarier, materialier och lager, med undantag af

de byggnader och verk, som hörde till konststaten samt denna stats

lösa inventarier.

Enligt 1682 års transport, som ännu utgjorde den egentliga grunden

för bergslagets innehaf af silfververket, hade bergslaget icke att

till kronan direkt erlägga något visst arrendebelopp. Kronan fick sin

godtgörelse på det sätt, att bergslagets silfver skulle af kronan inlösas

till visst lägre pris, som för första året bestämdes till 10 daler silfvermynt,

två tredjedelar i groft och en tredjedel i smått mynt, för hvarje

lödig mark; och hade Kongl. Maj:t förbehållit sig rättigheten att framdeles,

i mån som bergsbruket bedrefves med större fördel och silfvertillverkningen

ökades, derefter proportionera inlösningspriset. Bland

förmåner, som genom denna transport tillförsäkrades bergslaget, märktes,

föratom grufvedrängshjelpen, äfven ett anslag till visst belopp af

de i kronans räntor ingående dagsverkspenningarne.

Silfvertillverkningen vid Sala hade emellertid sjunkit i början af

det adertonde århundradet, och det visade sig snart, att kronan icke

allenast icke kunde bereda sig ökad inkomst af silfververket genom

användande af den rätt att sänka inlösningspriset, som kronan förbehållit

sig, utan att. tvärt om detta pris måste höjas. Sådan förhöjning

beviljades successivt till 11, 111 och 124 daler för hvarje lödig mark,

hvarjemte äfven andra lindringar medgåfvos. Slutligen underkastades

grunderna för silfververksarrendet en omreglering, och de nya vilkoren

faststäldes genom den ännu i hufvudsak gällande kongl. transporten

den 9 september 1741.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

5

Denna transport, af hvilken en afskrift finnes under Ditt. A bilagd

statsrådsprotokollet, berättigade bergslaget att framgent och everldeligen,

så länge det förmådde efter rätt bergsvis hålla grufvan och

silfververket vid magt och behörig drift, få behålla verket mot erläggande

till kronan af tiondedelen af hela silfvertillverkningen. Utöfver

denna tionde skulle bergslaget, om tillverkningen uppginge till en viss

storlek, erlägga en särskild afgift, den s. k. förhöjningen å tionden.

Denna afgift utginge, om årliga tillverkningen öfverstege 2,000 lödiga

marker, med 1 daler silfvermynt för hvarje mark af bergslagets nio

tiondedelar af detta öfverskott och, om tillverkningen öfverstege 2,500

lödiga marker, med 1 daler 16 öre silfvermynt för hvarje Överskjutande

mark.

Dessutom vore bergslaget pligtigt att underhålla hela silfververket

med konststaten och hvad dertill hörde så i byggnader som annat

mera äfvensom Väsby bergshauptmansboställe samt att under bergskollegii

(numera bergsöfverstyrelsens) samt bergmästarens (numera bergsliauptmannens)

och bergs- och grufverätternas (numera bergslagsstyrelsens)

inseende och administration ställa sig alla de förordningar och

resolutioner till hörsam efterlefnad, hvilka derom antingen redan vore

eller derefter kunde blifva utfärdade, berörande så väl grufvedriften

som bergslagets ekonomi vid silfververket med det mera, som deraf

berodde.

Mot fullgörande af dessa skyldigheter vore bergslaget först och

främst försäkradt om orubbad besittningsrätt dels till stads- och bergsmansjorden,

som utgjorde sjelfva grundvalen för bergslagets tillvaro

såsom korporation, dels till grufve- eller bergsfrälsejorden, hvilken jord

likväl städse egt ett lösare samband med bergslaget och numera till

större delen icke vore i dess eller dess intressenters ego, ehuru den

utgjorde vissa afgälder till silfververket. Vidare egde bergslaget till

konststatens underhållande uppbära de s. k. konststatsmedlen, bestående

af grufvedrängshjelpen och dagsverkspenningarne. Grufvedrängshjelpen

vore, jemlikt kongl. brefvet den 22 november 1803, bestämd till 518

tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, från de tolf socknarne

i Salbergs län, men löstes numera, enligt kongl. brefvet den 24 augusti

1860, med penningar efter tioårigt medelmarkegångspris och hade under

åren 1875—1884 i medeltal utgjort 7,636 kronor 60 öre. För den

genom grufvedrängshjelpens förvandling uppkomna förlust åtnjöte

bergslaget ersättning medelst årligt anslag å riksstaten. Dagsverkspenningarne

utgjordes af de i kronans räntor ingående jordeboks- och

mantalsdagsverken af hemman inom de sex nedre socknarne af Salbergs

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

län. Dessa dagsverken finge enligt nyssberörda kongl. bref den 24

augusti 1860 af räntegifvarne lösas efter medelmarkegångspriset för

åren 1834—1853, då bergslaget, likasom i fråga om grufvedrängshjelpen,

bereddes ersättning för den härigenom uppkomna förlusten

medelst årligt anslag å riksstaten. Numera vore, jemlikt kongl. brefvet

den 1 juni 1877, dagsverkspenningarne indragna till kronan mot ersättning

af särskildt årligt anslag å riksstaten; och för närvarande vore

å riksstatens sjette hufvudtitel uppfördt ett årligt anslag till Sala bergslag

af 6,320 kronor.

Till aflönande af tre tjensteman vid silfververket, nemligen, efter

det de i transporten anförda profoss- och bergsfiskalsbefattningarne

indragits, bergshauptmannen, grufveingeniören och bergsvärdien (fordom

benämnda bergmästare, geschworner och bergsguardie) lemnade

kronan årligt bidrag, men aflöningens större del utginge dock af bergslaget;

varande å sjette liufvudtiteln uppförda dels å ordinarie stat under

kommerskollgium 2,500 kronor och dels å extra stat såsom tillfällig

löneförbättring 500 kronor.

Bergslaget disponerade den vid vattendraget mellan sjöarne Klasbomyran

och Sala damm inom hyttans vattensystem belägna, kronan

tillhöriga Kyllinge mjölqvarn, hvaraf inkomsten skulle användas till understöd

åt fattige förlamade, i grufvan slagne eller eljest vid hytteverken

förderfvade arbetare och bergsmän m. fl. Genom afsättning af en del

af arrendet för qvarnen vore Kyllinge fattigkassa bildad.

Äfven Kyllinge sågqvarn, belägen vid samma vattendrag som Kyllinge

mjölqvarn, något ofvanför denna, disponerades af bergslaget.

Sågbyggnaderna egdes likväl af bergslaget, som vid 1682 års ofvan

omförmälda liqvidation tillöst sig desamma från kronan.

Till boställe åt bergshauptmannen disponerade bergslaget Väsby

gård
Omedelbart

efter utfärdandet af nu omförmälda kongl. transport

uppläts genom kongl. brefvet den 13 november 1741 till bergslagets

disposition Nora skogsallmänning, belägen inom Möklinta, Nora och

Enåkers socknar i närheten af och delvis invid Dalelfven. Allmänningen

bestode af två delar, den södra, hvilken efter det angränsande byars

rättigheter till mulbete, husbehofshygge och kolning numera blifvit

afvittrade, omfattade en areal af 3,375 tunnland 28 kappland, och den

norra, om 518 tunnland 12,5 kappland, hvarifrån dock vid pågående afvittring

af angränsande byars mulbetes- m. fl. rättigheter antoges bortgå

omkring 111 tunnland.

Utom nu omförmälda rättigheter hade bergslaget genom 1741 års

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

t

transport tillagts åtskilliga andra, hvilka numera upphört. Sålunda utfäste

sig kronan, att under arrende, i likhet med hvad redan förut egt

rum, till bergslaget upplåta sina räntor af de sex nedre socknarne i

Salbergs län, med undantag för dem af dessa räntor, som redan förut

blifvit till bergslaget donerade. Det på grund häraf af kammarkollegium,

på för bergslaget förmånliga vilkor, den 20 september 1743

upprättade arrendekontrakt vållade kronan betydliga årliga förluster,

hvarföre, efter träffad öfverenskommelse med bergslaget, genom kongl.

brefvet den 31 oktober 1829 förordnats, att genom årliga afsätt.ningar

af silfververkets afkastning skulle bildas en fond för att sätta bergslaget

i tillfälle att framdeles kunna undvara räntearrendet. Sedan denna

fond, den s. k. ränteersättnings/onden, uppnått den föreskrifna storleken,

hade genom kongl. brefvet den 28 mars 1873 förklarats, att räntearrendet

med samma års utgång skulle upphöra. Ränteersättningsfonden,

som orubbligen skulle förblifva förenad med silfververket och

hvars afkastning skulle af bergslaget användas till detta verks drift och

förkofran, egde ett kapital af 330,531 kronor 50 öre.

Bergslaget, som enligt 1741 års transport vore pligtigt att till

kongl. myntet inleverera äfven sina egna nio tiondedelar af silfvertillverkningen

till förmyntning, fem sjettedelar i stort och en sjettedel

i smått mynt, vore numera, med afseende derå att jemlikt lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873 silfver endast utmyntas till billoneradt

skiljemynt, genom kongl. brefvet den 28 februari 1879 befriadt från

nämnda inlevereringsskyldighet, dervid tillika förklarats, att, om bergslaget

önskade till myntet inleverera sina berörda nio tiondedelar, den

bergslaget tillkommande godtgörelsen för sålunda lemnadt silfver skulle

beräknas efter medeltalet af de iinder året å Londons börs gjorda noteringar

å silfverpris.

Denna redogörelse ådagalade således, att bergslaget årligen af

statsverket åtnjöte:

i löner till tjenstemännen.......................................... kronor 3,000: —

grufvedrängshjelpen i medeltal för åren 1875 —

1884.......................................................................... » 7,636:60

ersättningar enligt riksstaten................................... » 6,320: —

eller tillsammans kronor 16,956: 60

men erlade silfvertionden, som i medeltal under

åren 1876—1885 utgjort............................. » 11,448: 19,

så att kronan i medeltal årligen förlorat................... kronor 5,508: 41;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

förutom att kronan vore i mistning af Nora skogsallmänning och Väsby

bergshauptmansboställe m. m. Härtill komme det förut antydda förhållandet,

att de för silfververkets behof erforderliga uppdämningarna

å kringliggande mark vållade ansenlig skada. Det ogynsamma resultatet

så för kronan som enskilde hade naturligen gifvit upphof åt förslag

att, genom öfverenskommelse med bergslaget om arrendets upphörande,

bereda möjlighet för en sådan disposition af silfververket, att

nyssnämnda olägenheter undanröjdes. En af rikets ständer vid 1862 —

1863 årens riksdag i detta syfte gjord framställning hade likväl, mot

bergslagets vägran att ingå på uppgörelsen, icke ledt till det afsedda

målet; och hade, enligt hvad ofvan är nämndt, Riksdagen slutligen i

skrifvelse den 2 maj 1868 å ny o hänskjutit ärendet till Kong!. Maj:ts

utredning och pröfning.

Enligt hvad af förenämnda statsrådsprotokoll vidare inhemtas,

består Sala silfververk af grufvan på Salberget och den på ungefärligen

en half mils afstånd derifrån belägna hyttan, hvilka båda verk ligga

på något afstånd från Sala stad, grufvan i vestlig och hyttan i nordostlig

rigtning. Såsom förut nämndt, vore för beredande af tillgång

på driftvatten åt dessa verk, genom uppdämningar bildade två, af hvarandra

oberoende vattensystem, grufvans och hyttans.

Grufvans vattensystem toge sin början i den omkring 11 mil nordvest

från grufvan belägna sjön Stor Ljusen, hvilken förhöjts 14,3 fot

genom fördämning af det naturliga utloppet åt norr. Genom den

sprängda och gräfda Stor Ljusgrafven leddes vattnet till sjöarne Silfköparen

och Olof Jons damm, af hvilka den förra genom uppdämningar

nybildats och den senare höjts 11,7 fot, samt vidare dels genom

naturligt vattendrag, dels genom kanal genom den medelst uppdämningnybildade

sjön Långforssen till grufvan, der fallet för dervarande verk

vore 32,9 fot. Från grufvan leddes vattnet till Sagån. — Grufvans

vattensystem mottoge vattentillopp från åtskilliga sjöar och mossar,

hvilkas naturliga vattenstånd genom uppdämning blifvit mer eller mindre,

i allmänhet 6—8 fot förhöjdt.

Den mark, som af grufvans vattensystem dels alldeles dränktes,

dels skadades, bestode till hufvudsaklig del af föga värderika mossar

eller mycket sten- och bergbundna skogsmarker. Den vattendränkta

eller skadade markens areal uppginge till 2,739 tunnland 27,7 kappland,

deraf öfver hälften tillhörde Sala bergslag. Det ökade jordvärde, som

genom vattenuppdämningarnes borttagande skulle ernås, hade uppskattats

till 68,934 kronor 8 öre, hvaremot en sådan åtgärd skulle medföra

en minskning i vattenyta af 10,746 qvadratref 90 qvadratstänger.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

9

Hyttans vattensystem toge sin början i den inom Möklinta socken

belägna Storsjön, som hade sitt aflopp genom Hillersboån till sjön Hallaren,

hvilken sjö genom afstängning af dess naturliga utlopp till Dalelfven

fått sin vattenyta höjd 16,3 fot. Från sjön Hallaren leddes vattnet

genom Dofte graf till sjön Klasbomyran, som vore en genom uppdämningar

vid Kyllinge såg konstgjord sjö, och vidare genom Skälbyån

förbi Kyllinge såg och Kyllinge qvarn till den till sin hela yta konstgjorda

sjön Sala damm, vid hvars södra ända hyttan vore belägen.

Från Sala damm leddes vattnet till Sagån. Vattensystemet mottoge

tillflöden från flere sjöar, af hvilka den största vore Gammelbysjön.

I motsats till hvad för grufvans vattensystem gälde, utgjorde de

af vatten skadade eller fördränkta egorna omkring och uti de åar och

sjöar, som tillhörde hyttans vattensystem, i allmänhet delar af de utaf

dämningarne beroende hemmans och lägenheters bättre jord. Den

vattendränkta eller skadade markens areal utgjorde 8,489 tunnland 15,8

kappland, deraf 1,393 tunnland 5,1 kappland tillhörde bergslaget och

7,096 tunnland 10,7 kappland andre. Genom uppdämningarnes borttagande

skulle ett med 614,538 kronor 44 öre ökadt jordvärde vinnas,

medan derigenom skulle en vattenyta om 23,471 qvadratref 94 qvadratstänger

bortgå.

Om värdet af de förmåner, bergslaget åtnjöte af kronan, utöfver

förut omförmälda lönebidrag, grufvedrängshjelpen och ersättningar enligt

riksstaten, förelåge följande upplysningar.

Stads- eller bergsmansjorden, som enligt den 18 juli 1826 faststäld

skattläggning utgjorde 32 mantal och innefattade en areal af 17,297

tunnland 21,909 kappland, vore år 1882 taxeringsvärderad till 961,800

kronor.

Grufve- eller bergsfrälsejorden, utgörande 915/ie mantal och innefattande

en areal af 2,062 tunnland 14,491 kappland, vore nämnda år taxerad till

ett värde af 328,472 kronor. Af denna jord vore likväl numera endast

8J procent eller 21/25 mantal i bergslagets eller bergslagsintressenters

ego. För den del af denna jord, som icke vore i bergslagets ego,

utgjordes enligt grufverättens beslut den 5 april 1838 en afgift till

bergslaget af 12 skilling banko för hvarje graderadt tunnland, benämnd

grufv ej ordsskatt, som enligt uppgift af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

utgjort 72 kronor 90 öre i årligt medeltal. Dessutom utgjordes, enligt

beslut vid sammanträde inför bergsrätten den 9 oktober 1834, för

hvarje graderadt tunnland, vare sig det egdes af bergsmän eller andre,

ett årligt bidrag af 8 skilling banko till aflönande af silfververkets

jordebokskontor, sammanlagdt uppgående till 66 kronor 43 öre.

Bih. till Biksd. Prot. 1887. B. 4 Sami, 1 Åfd. 24 Käft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Väsby bergshauptmansboställe, om Vie mantal och en areal af 38

tunnland 27 kappland, vore af vederbörande förrättningsmän uppskattadt

till ett värde af 20,000 kronor.

Värdet af Nora skogsallmänning vore af förrättningsmännen uppskattadt

till 152,132 kronor 50 öre, oberäknadt värdet af de bergslaget

tillhöriga åbyggnaderna å tre skogvaktareboställen. I utlåtandet af den

7 januari 1886 hade kammar- och kommerskollegierna, med afseende

på åtskilliga anförda förhållanden, ansett detta värde kunna höjas till

200,000 kronor, deraf 135,000 kronor för den södra och 65,000 kronor

för den norra delen.

Kyllinge mjölqvarn med utmål beräknades efter utrifning af hyttans

vattensystem ega ett värde af 25,400 kronor.

Kyllinge sågqvarn, hvars bergslaget tillhöriga åbyggnader år 1882

ombygts för en kostnad af 9,647 kronor 24 öre, hade ett utmål, som

uppskattats till 250 kronor.

Ett af bergslaget disponeradt mindre trähus i Sala stad, kalladt

gamla sjukhuset, hvilket bergslaget ville anse som sin tillhörighet, värderades

till 2,000 kronor.

Utom de direkta förmånerna hade, på sätt i statsrådsprotokollet

närmare redogöres, kronan för bergslagets skull i nedannämnda afseenden

åtagit sig uppoffringar. Sålunda hade medgifvits dels lindring

i voteringen, dels äfven understöd vid voteringen.

Vidare hade för liden vattenskada räntor af hemman inom så väl

hyttans som grufvans vattensystem bortförmedlats.

I fråga om uppskattning till värde af sjelfva silfververket med dess

omedelbara tillhörigheter hade förekommit dels, beträffande Sala grufvefält,

att vid en värdering förrättningsmännen förklarat det grufvefält,

hvarpå Sala silfververk vore grundadt, enligt deras omdöme icke ega

något kapitalvärde, under det att vid en annan Sala storgrufvas utmål

med vattenkraft och byggnader men utan anslag eller fonder ansetts

ega ett värde af 500,000 kronor och dels, hvad anginge Sala hytta, att

densamma värderats till ett, under förutsättning af hela hyttedriftens

flyttning till grufvan, beräknadt belopp af 49,620 kronor, deraf 6,420

kronor för boställslägenheter samt 43,200 kronor för materialvärdet i

verk och inrättningar. Såväl boställslägenheter som maskiner, verk

och inrättningar vid hyttan vore emellertid på grund af 1682 års liqvidation

att anse såsom bergslagets egendom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

11

En reglering af frågan om dispositionen af Sala silfververk i syfte

att dels befria statsverket från dess årliga förluster å det nuvarande

silfververksarrendet, dels möjliggöra odlingen af de vidsträckta jordområden,

som för närvarande skadas af vattenuppdämningarna för silfververket,

hade, enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

vidare anfört, redan från början af detta århundrade framstått såsom

önskvärd. Lätteligen kunde emellertid inses, att en upplåtelse, hvilken

i likhet med arrendet å Sala silfververk blifvit gjord för everldelig tid

och med vissa, å karakteren af upplåtelsen icke inverkande förändringar

numera egt bestånd öfver tvåhundra år, måste hafva gifvit upphof åt

en mängd bestående förhållanden och förvärfvade rättigheter, som icke

utan största svårighet kunde rubbas. Hvarje rubbning i de vilkor,

hvarunder silfververket innehades, eller i de förmåner, som vore detsamma

förunnade, måste, såsom ingripande i uråldriga förhållanden,

hvilka med stöd af arrendeupplåtelsens lydelse ansetts för everldelig

tid bestämda, på det känbaraste beröra existensvilkoren för den talrika

menighet, som bestode af de till ett antal af omkring 250 uppgående

bergslagsintressenterna med hustrur och barn samt arbetarebefolkningen

vid silfververket. Det kunde derför icke vara egnadt att väcka förvåning,

om bergslagsdelegarne endast på vilkor, som fullt tillvaratoge deras

intressen, ville lemna sitt bifall till en förändrad anordning af förhållandena

vid silfververket.

Efter vidlyftiga undersökningar och underhandlingar, för hvilka i

statsrådsprotokollet närmare redogöres, hade Kongl. Maj:t emellertid

nu uppgjort förslag till grunder för uppgörelse med bergslagsintressenterna.

Genom en uppgörelse med bergslaget, byggd på dessa grunder,

skulle, på sätt af departementschefen meddelas, kronan återförvärfva

dispositionsrätten öfver de till bergslaget utgående räntor och

kontanta bidrag, sammanlagdt i årligt medeltal utgörande 16,956 kronor

60 öre. Dessutom skulle kronan återvinna dispositionsrätten öfver Nora

skogsallmänning, uppskattad till värde af 200,000 kronor, öfver Väsby

bergshauptmansboställe, värderadt till 20,000 kronor, äfvensom öfver hyttans

vattensystem, hvilket icke blifvit till värde uppskattadt. Till gengäld

härför skulle kronan afstå eganderätten till Sala silfververk äfvensom

silfvertionden, i årligt medeltal utgörande 11,448 kronor 19 öre,

hvarjemte kronan skulle åtaga sig att till grufveingeniören Gullbrandsson

utbetala årlig fyllnadspension med 900 kronor samt att ersätta

bergslaget kostnaderna för afvittring och indelning af Nora skogsallmänning

äfvensom värdet af åbyggnaderna å de på allmänningen befintliga

skogvaktareboställen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Derest uppgörelse med Sala bergslag komme till stånd på de föreslagna

vilkoren, och kronan följaktligen återfinge dispositionsrätten till

hyttans vattensystem, borde kronan för dess del medgifva, att fördämningarna

finge utrifvas utan annan ersättning till kronan än den, som

syntes böra föranledas deraf, att då för liden vattenskada genom hyttans

vattensystem bortförmedlats räntor af hemman inom området för

nämnda vattensystem till årligt belopp af 1,415 kronor 96 öre, men i

och med utrifningen de orsaker, som föranledt förmedlingarna, upphörde,

vederbörande icke längre syntes böra vara berättigade att tillgodonjuta

desamma.

Likaledes borde visserligen, om den nu ifrågavarande uppgörelsen

med bergslaget komme till stånd, den från allmogen inom de tolf

socknarne af Salbergs län till silfververket hittills utgjorda grufvedrängshjelpen

upphöra att utgå, mot det att dels allmogen derstädes

underkastades full rotering, dels de förut omförmälda roteringsunderstöden

indroges; men då allmogen härigenom skulle underkastas ökade

bördor mot hvad för närvarande vore fallet, syntes det lämpligare att,

utan rubbning af nu gällande bestämmelser i fråga om lindringar och

understöd i roteringen, grufvedrängshjelpen fortfarande utgjordes men

indroges till statsverket.

Äfven borde kronan afstå från utfordrandet af utskylder utaf bergsfrälsejorden,

och borde, till undvikande af framtida osäkerhet i fråga

om denna jords natur, uttryckligt förklarande meddelas, att bergsfrälsejorden,

hvilken, ehuru föremål för både lagfart och inteckning, likväl

icke kunde anses af innehafvarne under eganderätt i egentlig mening

besittas, till dem under full eganderätt upplätes.

Beträffande Väsby bergshauptmansboställe, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och domänstyrelsen, enär detsamma kunde antagas

komma att lemna högre arrende än tvåhundra kronor, föreslagit, att

det måtte i kronans ego bibehållas samt utarrenderas; och då i enlighet

härmed denna egendom synts böra, derest kronan återförvärfvade

dispositionsrätten till densamma, i vanlig ordning utarrenderas, erfordrades

i afseende å nämnda egendom nu ej vidare åtgärd.

Hvad slutligen anginge Nora skogsallmänning, syntes densamma,

derest den åt kronan återförvärfvades, böra ställas under skogsstatens

vård för att såsom kronopark förvaltas. De belopp, som, i enlighet

med det föreslagna aftalet med Sala bergslag, komme att erfordras

för inlösen af skogvaktareboställena å allmänningen äfvensom för

godtgörande af bergslagets kostnader för allmänningens afvittring och

indelning, vore för närvarande icke bestämda. Lämpligt vore, att, när

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

13

beloppen förekomme till betalning, desamma finge af statskontoret förskjutas

för att anmälas till ersättande af Riksdagen.

Med afseende å hvad sålunda meddelats och öfriga i detta ärende

förekomna omständigheter har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

medgifva, att uppgörelse måtte träffas med Sala bergslag i enlighet

med följande grunder, nemligen:

l:o att, med upphäfvande af kongl. transporterna den 20 januari

1682 och den 9 september 1741, Sala storgrufva med dess utmål,

grufvans vattensystem med deri befintliga dammar och dambord, kanaler

och ledningar samt de vid grufvan anbragta vattenmotorer, konster

och spel med dertill hörande inventarier äfvensom annan i bergslagets

besittning varande kronans egendom, som ej här nedan undantages,

med full eganderätt å Sala bergslag öfverlåtas, utan skyldighet

för bergslaget att för silfververket utgöra bergverkstionde;

2:o att den till bergslaget förlänade stads- eller bergsmansjorden,

fri från ränta och rotering, under full eganderätt öfverlåtes å bergslagsintressenterna,

hvar för den del, som han eger, utan skyldighet att

vidare till silfververket utgöra tjenstbarheter för denna jord, hvars i

donationsbrefven afsedda ovilkorliga samband med silfververket kommer

att upphöra; egande bergslaget framdeles besluta om tiden och

sättet för upphörandet af nämnda samband;

3:o att bergslaget till kronan afstår tillgodonjutande! af alla af

grufve- eller bergsfrälsejorden utgående tjenstbarheter och afgifter till

silfververket;

4:o att den med silfververket nu förenade ränteersättningsfonden

öfverlåtes åt bergslaget till fri disposition;

5:o att de till bergslaget för konststatens underhåll donerade räntorna

och öfriga af denna donation föranledda, till bergslaget utgående

bidrag af statsmedel äfvensom anslaget till aflönande af tjenstemännen

vid verket till statsverket indragas, då aftalet träder i kraft; dock att

grufveingeniören Albert Mortimer Gullbrandsson skall ega att, utöfver

den pension från civilstatens pensionsinrättning, hvilken vid afgång

från tjensten kan honom tillkomma, årligen under sin återstående lifstid

från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension med nio

hundra kronor, motsvarande det lönebidrag, som hittills af statsmedel

till honom utgått;

6:o att den 14 mars, efter det aftalet trädt i kraft, den tillbergshauptmansboställe

anslagna Väsby gård skall jemte dess åbyggnader i

laggildt skick af bergslaget till kronans disposition återlemnas;

7:o att bergslaget skall fem år efter den dag, då aftalet ingås,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

vara skyldigt frånträda dispositionen af hyttans vattensystem med de

vid Sala hytta och derofvanför gjorda uppdämningar utan annan ersättning,

än som i punkten 10:o här nedan omförmäles beträffande

Kyllinge såg och mjölqvarn;

8:o att bergslaget skall vid arrendets upphörande till kronans

disposition återlemna Nora skogsallmänning utan annan ersättning till

bergslaget än dels för de af bergslaget bestridda kostnader för skogens

afvittring och indelning, dels för värdet af åbyggnaderna å då befintliga

skogvaktareboställen; dock att bergslaget må tillgodogöra sig virket

å det årshygge, som hösten 1887 enligt faststäld hushållningsplan

utsättes till utverkning, samt under fem derpå följande år från den

norra delen af allmänningen fortfarande, efter utsyning, erhålla sådant

gröfre virke, som för grufvan och silfververket erfordras;

9:o att Kyllinge mjölqvarn och fattigkassa må, enligt gällande

föreskrifter, fortfarande förvaltas till understöd för nu lefvande fattige

och förlamade arbetare med flere enligt berörda föreskrifter dertill berättigade;

förbehållande sig Kongl. Maj:t att, uppå skeende anmälan af

bergsöfverstyrelsen, meddela ändrade bestämmelser härutinnan samt

att, derest silfververket framdeles skulle komma att nedläggas, då förordna

om dispositionen ej mindre af qvarnen än äfven af fattigkassans

dåvarande behållning;

10:o att bergslaget må, vid en blifvande afledning af hyttvattnet

och borttagandet af de vid hyttan och derofvanför gjorda uppdämningar,

af vederbörande jordegare njuta ersättning, i den mån sådant

öfverensstämmer med föreskrifterna i lagen om dikning och annan afledning

af vatten den 20 juni 1879, för byggnaderna vid Kyllinge såg

äfvensom för mistad eller minskad inkomst af Kyllinge mjölqvarn;

dock att den i nyssberörde lag stadgade förhöjning af värdet med

hälften derutöfver för ifrågavarande verk ej må utgå; samt

ll:o att aftalet skall träda i kraft den 1 januari 1888.

Under förutsättning att förestående förslag till aftal med Sala

bergslag vinner Riksdagens godkännande, har Kongl. Maj:t vidare föreslagit

Riksdagen att medgifva:

l:o att, sedan hyttans vattensystem blifvit till kronan afträdt,

detsamma måtte, så vidt kronans rätt anginge, utrifvas, under vilkor,

att de jordegare, som genom utrifningen vunne fördel, skulle till statsverket

erlägga ett belopp af 19,800 kronor, motsvarande i afrundadt

tal det med trettio procent nedsatta kapitalvärdet af de räntebelopp,

som genom förmedling i följd af vattenuppdämning eftergifvits, hvilket

belopp skulle till betalning fördelas på den nyvunna eller förbättrade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

15

jorden i mån af dess genom vattenafledningen vunna fördel, med iakttagande

likväl deraf, att frälsehemmanet n:o 6 Enåker icke skulle påföras

någon andel af ifrågavarande aflöningsbelopp; börande omförmälda

belopp i statsverkets räkenskaper upptagas under titel »extra

uppbörd»;

2:o att, utan rubbning i gällande bestämmelse om lindringar och

understöd i roteringen inom Sala, Norrby, Kumla, Kila, Möklinta, Terna,

Löfsta, Enåker, Nora, Våla, Harbo ocli Huddunge socknar, grufvedrängshjelpen

af hemman inom dessa socknar finge till statsverket indragas

och, efter det hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen

den 23 juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde

blifvit i penningar omsatt, från och med år 1888 med trettio procent

nedsättas; samt

3:o att den s. k. grufve- eller bergsfrälsejorden måtte, fri från

ränta och rotering äfvensom från tjenstbarheter och afgifter till Sala

silfververk, under full eganderätt öfverlåtas till innehafvande, hvar för

den del, som han egde.

Då efter den omfattande utredning, ifrågavarande ärende underkastats,

det synes vara af största vigt, att denna angelägenhet må

varda slutligen ordnad, samt annat sätt för detta måls vinnande än det

af Kongl. Maj:t föreslagna icke synes förefinnas, har utskottet ansett sig

böra hemställa om Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts omförmälda

framställning.

I sammanhang med förevarande fråga har utskottet till behandling

förehaft Kongl. Maj:ts under nionde hufvudtiteln i statsverkspropositionen

gjorda framställning, att grufveingeniören Albert Mortimer Guldbrandsson

måtte — under förutsättning att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl.

Maj:t i förevarande proposition föreslagit, öfverenskommelse om upplösning

af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala

bergslag kommer till stånd — förklaras berättigad att från och med

månaden näst efter den, under hvilken han erhölle afsked, från allmänna

indragningsstaten åtnjuta den enligt förenämnda grunder honom

tillförsäkrade fyllnadspension å 900 kronor årligen.

Jemväl denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet ansett sig

böra förorda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

På grund af livad sålunda och i öfrigt i detta ärende förekommit,

får utskottet alltså hemställa:

A) att Riksdagen må medgifva, att uppgörelse

må träffas med Sala bergslag i enlighet med de i

Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition föreslagna

grunder;

B) att Riksdagen vidare må medgifva:

l:o att, sedan Sala hyttas vattensystem blifvit

till kronan afträdt, detsamma må, såvidt kronans rätt

angår, utrifvas, under vilkor, att de jordegare, som

genom utrifningen vinna fördel, skola till statsverket

erlägga ett belopp af 19,800 kronor, motsvarande i

afrundadt tal det med trettio procent nedsatta kapitalvärdet

af de räntebelopp, som genom förmedling i

följd af vattenuppdämning eftergifvits, hvilket belopp

skall till betalning fördelas på den nyvunna eller förbättrade

jorden i mån af dess genom vattenafledningen

vunna fördel, med iakttagande likväl deraf, att

frälsehemmanet n:o 6 Enåker icke påföres någon andel

af ifrågavarande aflösningsbelopp; börande omförmälda

belopp i statsverkets räkenskaper upptagas

under titel »extra uppbörd»;

2:o att, utan rubbning i gällande bestämmelser

om lindringar och understöd i roteringen inom Sala,

Norrby, Rumla, Kila, Möklinta, Terna, Löfsta, Enåker,

Nora, Våla, Harbo och Huddunge socknar, grufvedrängshjelpen

af hemman inom dessa socknar till

statsverket indrages och, efter det hjelpen enligt

grunderna i nådiga förordningen den 23 juli 1869

angående förändring af grundräntor och kronotionde

blifvit i penningar omsatt, från och med år 1888 med

trettio procent nedsättas; samt

3:o att den så kallade grufve- eller bergsfrälsejorden

må, fri från ränta och rotering äfvensom från

tjenstbar heter och afgifter till Sala silfververk, under

full eganderätt öfverlåtas till innehafvarne, hvar för

den del, som han eger; samt

C) att grufingeniören Albert Mortimer Gullbrandsson

må, under förutsättning att den ifrågavarande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

17

öfverenskommelsen om upplösning af det nu bestående

rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag

kommer till stånd, förklaras berättigad att från

och med månaden näst efter den, under hvilken han

erhåller afsked från nämnda befattning, utöfver den

pension, som kan tillkomma honom från civilstatens

pensionsinrättning, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta fyllnadspension till belopp af 900 kronor årligen.

Stockholm den 16 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1887. Ii.

4 Sami.

1 Afä. 24 ffäft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:57 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag in. s. 3 i texten