Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket af frälseskatteräntor och om statsbidrag för samma räntors utgörande tills vidare.
1887-06-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1887 B:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket af frälseskatteräntor och om statsbidrag för samma räntors utgörande tills vidare.
Dokumentets text
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 45.
gängliga medel, hvarefter förskotten böra hos Riksdagen
till ersättande anmälas.
Stockholm den 21 juni 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
N:o 45.
Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket af
frälseskatteräntor och om statsbidrag för samma räntors
utgörande tills vidare.
(I. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion
(n:o 22) har herr P. G. Petersson i Brystorp föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta, att räntor å hemman och lägenheter af frälseskatte natur
måtte ställas i likhet med skattefrälseräntor och således af statsverket inlösas,
samt att under tiden, till dess en sådan inlösen blifvit verkstäld, staten
måtte bidraga med 30 procent till de utgifter, som för frälseskatteräntor
utgå till enskild person.
Då med anledning af Riksdagens skrivelser den 11 maj 1884 och
den 12 maj 1885 genom kongl. förordningen den 11 september sistnämnda
år medgivits, att skattefrälseräntor må för statsverkets räkning inlösas, har,
enligt hvad af Riksdagens berörda skrivelser framgår, afsigten varit att be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 45-
9
reda de räntegifvare, livilkas räntor ursprungligen erlagts till kronan men
sedermera utan räntegifvarnes tillgörande eller samtycke öfverlåtits från
kronan till enskilde, samma lindring i utskylder, hvaraf öfrige till kronan
skattskyldige räntegifvare kommit i åtnjutande.
Den uppfattning om rättvisa och billighet, som sålunda föranledt Riksdagens
beslut om skattefrälseräntornas inlösen, kan deremot icke med skäl
åberopas i fråga om de från hemman af frälseskatte natur till ränteegaren
utgående räntorna, hvilka såväl med afseende å deras tillkomst som deras
storlek och beskaffenhet varit beroende på enskildt aftal mellan räntegifvare
och räntetagare ; och då, på sätt af nästlidet års statsutskott, vid behandlingen
af ett likartadt ärende som det nu förevarande, anfördes, det icke synes tillrådligt
att ikläda staten någon skyldighet att inlösa räntor eller afgäld, som,
utan någon statens mellankomst, tillkommit eller kunna tillkomma genom aftal
mellan enskilde, hemställer utskottet,
att herr P. G. Peterssons förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 juni 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Bih. till liiksd. Frol. 1887.
Mi. 4 Sand. 1 Afd. 28 Häft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.