Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af väckta motioner angående nya grunder för statens embetsoch tjenstemäns aflöning m. m.

1887-06-23 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 B:47, Utlåtande, med anledning af väckta motioner angående nya grunder för statens embetsoch tjenstemäns aflöning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet» Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Riksd. kansli den 2 juni 1887, kl. 2 e. in.

Utlåtande, med anledning af väckta motioner angående nya grunder

för statens embets- och tjenstemäns aflöning m. m.

(lista och 2:dra U. A.)

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 12) har herr Alfr.

Bexell på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen måtte besluta,

dels att till Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse med begäran att Kongl.

Maj:t täcktes till nästa Riksdag låta utreda och uppgöra en reglering af

samtliga statens embets- och tjenstemäns löner, byggd på grunderna af

nuvarande kontanta lönebelopp, omsatt i naturaprodukter, till hälften råg

och hälften korn efter ett tjuguårigt medelmarkegångspris från 1866 till

och med 1886, samt att såväl särskild! utgående tjenstgöringspenningar,

ålderstillägg och pensioner blifva efter samma grunder beräknade för att

alltsammans sedermera utgå efter årets markegångspris; och att i afvaktan

härå, vid utnämning till embete eller tjenst, måtte i de utfärdade

fullmagterna eller konstitutorialen intagas vilkoret, att den utnämnde

är skyldig underkasta sig de förändrade lönevilkor, som af Riksdag

och regering kunna blifva beslutade;

dels ock att till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag å

femhisen (5,000) kronor till bestridande af kostnaderna för utredningen

af den sålunda begärda löneregleringen.

Enahanda förslag har ock blifvit i en inom Andra Kammaren väckt

motion (n:o 66) framstäldt af herr A. E. Petersson i Hamra m. fl.

Inom Riksdagen hafva under den senare tiden förekommit uttalanden,

att om på sin tid dyrtidstilläggen och de derpå följande löneregleBih.

till Riksd. Prot. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 47.

ringarna, hvilka i allmänhet medfört förhöjning i statens embets- och

tjenstemäns aflöningar, kräfdes af billig hänsyn till då rådande förhållanden,

så vore det ock i sin ordning att, om och när en ändring inträdt

i de förutsättningar, under hvilka löneförbättringarna beviljats, en

skälig jemkning i aflöningarna vidtoges.

Ett sådant betraktelsesätt ligger onekligen till en del till grund för

motionärernes förslag, men med afseende på det föreslagna sättet att främja

det i motionerna afsedda syftet synes den anmärkning med fullt fog kunna

göras, att detta sätt är mycket inveckladt. Redan den utredning, för

hvilken motionärerne vilja att Riksdagen skall anslå medel, skulle, för

att varda fullständig, blifva tidsödande och dessutom medföra stora kostnader.

Och när den en gång vore färdig, måste tillämpningen af de

nya grunderna för aflöningarna af lätt insedda skäl blifva ytterst svår,

särskildt med afseende å markegångssättningen, der stridiga intressen

måste komma att göra sig gällande. Jemväl andra olägenheter skulle

uppstå af den ifrågasatta förändringen, hvilken i många afseenden är

otidsenlig.

Dessutom får utskottet erinra, att, då frågan nyligen förevarit om

rättighet för kronoarrendatorerne att utgöra sina arrenden efter markegångspris,

Riksdagen ej godkänt den sålunda ifrågasatta förändring, ehuru

den i fråga om arrendeafgifter synes ligga närmare till hands och hafva

vida mera afsevärda skäl för sig än beträffande embets- och tjenstemäns

löner.

Utskottet hemställer alltså,

att de i förevarande ämne väckta motionerna ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Ivar Raeggströms Boktryckeri, 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.