Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning i de på viss jord Jivilande grundskatter samt dels lindring i rustningsoch roteringsbesvären.

1887-06-27 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 B:49, Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning i de på viss jord Jivilande grundskatter samt dels lindring i rustningsoch roteringsbesvären.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande R:o 49.

1

N:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 28 juni 1887, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning

i de på viss jord Jivilande grundskatter samt dels lindring

i rustnings- och roteringsbesvären.

(I. A.)

Till statsutskottets behandling hafva öfverlenmats följande, inom Riksdagens

Andra Kammare väckta motioner i förenämnda ämnen, nemligen:

motion n:o 3, af herr Hans Andersson i Nöbbelöf m. fl., med förslag,

att Riksdagen måtte besluta:

1) att från och med år 1888 en ytterligare nedsättning af tjugu procent

i den på viss jord hvilande grundskatt skall ega rum, i öfverensstämmelse

med de i kong!, kungörelsen 5 juni 1885 stadgade grunder och vilkor;

2) att från och med år 1888 en ytterligare lindring i rustnings- och

roteringsbesvären skall ega rum med 20 procent af dessa besvärs uppskattade

värde, efter enahanda grunder och bestämmelser, som finnas i nu gällande

lag af 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären;

3) att erforderliga medel till ersättning åt effektiva rusthåll och rotar

för det berörda lindring motsvarande belopp måtte anvisas å riksstatens 4:de

och 5:te hufvudtitlar; samt

4) att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes till nästkommande Riksdag framlägga förslag, så väl i fråga om eftergifvande

af återstående grundskatter, som ock derom, att rustnings- och

roteringsbesvären i deras nuvarande form må kunna småningom helt och

hållet upphöra;

Bih. till jRiksd. Frot. 1887. Mi. 4 Sami. 1 Afd. 31 Raft,

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

motion n:o 5, af herr N. Åkesson, som hemstält, att Riksdagen måtte

besluta:

a) att återstående 70 procent af grundskatterna afskrifvas sålunda:

år 1888 30 procent,

» 1889 20

» 1890 20 »

b) att denna afskrifning verkställes efter samma grunder och bestämmelser,

som finnas stadgade i kongl. kungörelsen af den 5 juni 1885 angående

nedsättning af de på viss jord hvilande grundskatterna;

c) att motsvarande lindring i rust- och roteringsbesvären skall komma

alla rust- och roteringsskyldige till godo efter enahanda grunder och bestämmelser,

som finnas i gällande lag af den 5 juni 1885 angående lindring

i rust- och roteringsbesvären; samt

d) att erforderliga medel till ersättning åt rusthåll och rotar för det

berörda lindring motsvarande belopp måtte anvisas;

motion n:o 10, af herr Tass Olof Larsson m. fl., med hemställan:

att Riksdagen måtte besluta afskrifning af återstoden af de å viss

jord hvilande grundskatter samt motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären

;

att denna afskrifning måtte ske på det sätt, att det tre sjundedelar

af de återstående sjuttio procenten afskrefves från och med år 1S88, ytterligare

två sjundedelar från och med år 1889 och återstående två sjundedelar

från och med 1890; samt

att Riksdagen måtte å riksstatens 4:de och 5:te hufvudtitlar anvisa de

för en sådan lindring af rustnings- och roteringsbesvären erforderliga belopp;

motion n:o 12, af herr Lasse Jönsson i Sandby, som föreslagit,

att Riksdagen, under förutsättning af motsvarande lindring i rustningsoch

roteringsbesvären, ville, i enlighet med kongl. kungörelsen den 5 juni

1885, angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter, besluta,

att nedsättning uti den kronan behållna grundskatt ä hemman och lägenheter

af skatte- eller frälsenatur, å sådana hemman och lägenheter af krononatur,

som enligt hittills gällande föreskrifter kunde till skatte köpas, å

ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter, som innehades

af enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock uti presternas utlagor,

skulle ega rum med ytterligare trettio procent af grundskattens eller

utlagornas belopp, hvilken nedsättning skulle inträda från och med år 1888;

motion n:o 13, af densamme, med förslag,

att Riksdagen måtte för sin del besluta:

l:o) att i rustnings- och roteringsbesvären skulle för år 1888 och

framgent lindring ega rum med ytterligare trettio procent af dessa besvärs

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

3

uppskattade värde, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser

och undantag, som i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären

af den 5 juni 1885 omförmäldes; och

2:o) att ett ytterligare förslagsanslag a 1,330,000 kronor skulle, under

benämning: »lindring af rustnings- och roteringsbesvären», bland fjerde hufvudtitelns

ordinarie anslag, näst efter anslaget till »indelta arméns befälsaflöning»

uppföras;

motion n:o 17, af herr J. Sjöberg i Bodaryd, som hemstält, att Riksdagen

måtte besluta:

a) att från och med 1888 nedsättning skulle ytterligare ega rum med

40 procent af den å viss jord i kronans jordeböcker och räkenskaper upptagna

grundskatt;

h) att denna nedsättning af grundskatten skulle verkställas efter samma

grunder och bestämmelser, som funnes stadgade i kongl. kungörelsen af den

5 juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord h vilande grundskatter;

c) att från och med 1888 ytterligare 40 procent lindring i rust- och

roteringsbesvären skulle komma alla rust- och roteringsskyldige till godo efter

enahanda grunder och bestämmelser, som funnes i nu gällande lag af den 5

juni 1885, angående lindring i rust- och roteringsbesvären; och

<l) att Riksdagen måtte bevilja ett förslagsanslag i 1888 års riksstat

af 3,974,000 kronor till den sålunda af motionären föreslagna nedsättning i

grundskatter och lindring i rust- och roteringsbesvären, eller besluta minskning

i beräkningen af inkomsten af grundskatten för år 1888 med det belopp, som

motsvarade 40 procent nedsättning deraf, och under fjerde och femte hufvudtitlarne

anvisa det anslag, som erfordrades till lindring af fyratio procent af

rust- och roteringsbesvären;

hvarjemte motionären, för den händelse att detta förslag icke kunde

tillvinna sig Riksdagens bifall, såsom alternativt förslag hemstält, att Riksdagen

mätte besluta :

a) att den grundskatt, som nu funnes upptagen i kronans jordebok

och som skulle utgöras af hemman eller lägenhet, måtte för år 1888 nedsättas

med tio procent och sedan för hvart och ett af de näst derpå följande nio åren

minskas med enahanda belopp eller tio procent årligen, så att omförmälda

grundskatt vid 1897 års slut icke vidare skulle åligga de hemman eller lägenheter,

som nu utgjorde densamma, och att för 1888 och de derpå följande

nio åren statsverkets inkomst af grundskatten måtte beräknas med det

minskade belopp, som för hvarje af dessa år sålunda återstode; och

b) att för år 1888 lindring i rust- och roteringsbesvären skulle ega

rum med 10 procent af de rust- och roteringsbesvär, som nu återstode, sedan

den genom lagen af den 5 juni 1885 erhållna lindring af samma besvär af
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

räknats, och sedan för hvart och ett af de näst derpå följande nio åren

enahanda lindring ske med tio procent, så att vid 1897 års utgång lindring

erhållits till hela det belopp af kostnaden för rust- och rotehället, som vore

beräknadt i förenämnda lag, och att dessa lindringar skulle komma vederbörande

till godo på enahanda sätt, som i sagda lag vore bestämdt, äfvensom

att Riksdagen måtte besluta att i 1888 års stat uppföra under fjerde

och femte hufvudtitlarne det anslag, som för lindringens utbetalande erfordrades

å dessa hufvudtitlar, samt att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen det belopp å fjerde och femte hufvudtitlarne,

som erfordrades för lindringens utbetalande under hvart och ett af

ifrågavarande nio år, och sedan derefter hela rust- och roteringskostnadens

upptagande i enlighet med det belopp, som beräknades i omförmälda lag;

motion n:o 26, af herr N. Nilsson i Yrängebol, som föreslagit, att

Riksdagen måtte besluta afskrifning under år 1888 af en sjundedel af den

på jorden återstående grundskatt samt en lika lättnad i rustnings- och roteringsbesväret,

och att denna afskrifning å grundskatter samt lättnad i roteringsbördan

måtte fortgå under hvart och ett af de derpå följande sex åren

med en sjundedel, så att alla sådana onera komme att upphöra med år 1894;

motion n:o 49, af herr J. Anderson i Tenhult, i hvilken motion föreslagits,

att Riksdagen måtte besluta:

l:o) att under år 1888 afskrifves en sjundedel af den på jorden återstående

s. k. grundskatt och under hvart och ett af de följande sex åren en

sjundedel, så att all dylik skatt med 1894 upphör;

2\o) att rustnings-, roterings- och båtsmansskyldigheten under år 1888

erhåller en lindring i rustnings- och roteringsbesvären med en sjundedel af

den beräknade återstående kostnaden och sedan under hvart och ett af de

sex följande åren en lika stor nedsättning; och

3:o) att erforderliga medel till ersättning åt effektiva rusthåll och rotar

mätte af Riksdagen anvisas;

samt slutligen motion n:o 104, af herr A. Hansson i Solberga, som

anhållit, att Riksdagen för sin del måtte besluta:

l:o) att från och med 1888 en ytterligare nedsättning af trettio procent

å den på viss jord hvilande grundskatt skall ega rum i öfverensstämmelse

med de i kongl. förordningen den 5 juni 1885 härom stadgade grunder;

2:o) att från och med 1888 en ytterligare lindring i rustnings- och

roteringsbesvären skall ega rum med trettio procent af dessa besvärs uppskattade

värde, på sätt och under iakttagande af de särskilda bestämmelser

och undantag, som härom finnas meddelade i kongl. förordningen angående

rustnings- och roteringsbesvären af den 5 juni 1885; samt

3:o) att erforderliga medel till ersättning åt effektiva rusthåll och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

5

rotar för det berörda lindring motsvarande belopp måtte å riksstatens 4:de

och 5:te hufvudtitlar af Riksdagen anvisas.

Vid behandling inför Kong! Maj:t den 9 januari 1885 af det förslag

till nedsättning i grundskatterna, som sedermera framlades för 1885 års

Riksdag och af Riksdagen antogs, ingick biand motiven härför, enligt hvad

af det vid den kongl. propositionen i ämnet fogade statsrådsprotokollet öfver

finansärenden inhemtas, bland annat, att genom berörda förslag frågan om

skattelindring komme att ställas på den ståndpunkt, att man definitivt beslutade

den nedsättning i grundskatten, hvartill man funne de närvarande förhållandena

föranleda, och läte denna nedsättning genast inträda, men öfverläte

åt framtiden att bestämma, huru med den återstående grundskatten borde

förhållas. Vid tillämpningen af ett sådant förfarande vore dock angeläget,

att den nedsättning, som skedde, ej måtte inskränkas till en ringa del af

grundskatten, utan tilltagas temligen betydlig. Det läge nemligen vigt deruppå,

att regering och Riksdag befriades från att är efter år syssla med

grundskattefrågan, så att de ostörda af den måtte kunna egna sig åt det

vigtiga samhällsarbete, som i öfrigt vore statsmagterna anvisadt. Men i

samma mån nedsättningen gjordes mindre, i samma män skulle anspråket på

en ytterligare nedsättning snarare göra sig gällande, hvaremot en större

minskning på en gång lemnade förhoppning, att man skulle låta grundskattefrågan

ligga nere under så många år, att man skulle hinna på erfarenhetens

väg öfvertyga sig om den gjorda nedsättningens följder ur finansiel synpunkt.

Då den i öfverensstämmelse med en sådan uppfattning af 1885 års

Riksdag beslutade skattelindringen, hvilken inträdt från och med år 1886,

sålunda i afseende å allenast ett års skatter tillämpats, synes tiden ej ännu

vara inne att besluta ett ytterligare fortskridande på ifrågavarande skattelindringsväg,

helst den i sammanhang med skatten edsättningen beslutade

ökade värnpligten ännu endast till en ringa del hunnit tillämpas.

Emot samtliga nu framlagda förslag till nedsättning i grundskatterna

och lindring i rustnings- och roteringsbesvären har utskottet velat erinra,

att den ifrågasatta skattelindringen icke blifvit sammanbunden med ökade

förpligtelser i afseende å landets försvar. I sitt i detta ämne vid 1885 års

riksdag afgifna utlåtande (n:o 27) har statsutskottet åberopat hvad till härofvan

omförmälda statsrådsprotokoll yttrats derom, att, ehuruväl talande skäl

kunde anföras för en förändring i vårt skatteväsende med afseende å rustnings-

och roteringsbesvären samt grundskatterna, oberoende af försvarsfrågan,

hade, ä andra sidan, äfven från dem, hvilka ansåge sig sjelfva vara mot
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

ståndare till dessa frågors sammanknytande med hvarandra, förnummits vid

andra tillfällen uttalanden, som vittnade om den största oro för lösningen af

endera frågan, utan att någon åtgärd vidtoges med den andra. Da man

kände, huru meningarne vore delade i dessa frågor, så att somliga, med intresse

uteslutande för försvarsfrågan, endast obenäget ville göra något medgifvande

i fråga om grundskatterna, under det att andra, äfven erkännande

försvarets brister och villiga att afhjelpa dessa, dock fordrade såsom en

gärd af rättvisa och billighet, att en utjemning af dessa skatter och besvär

egde rum samtidigt med påläggande af ökade förpligtelser för försvaret,

måste man komma till öfvertygelse derom, att en samverkan af de§sa intressen

och skilda åskådningssätt här, likasom i så många andra fall, vore

förutsättningar för en lösning, som icke skulle vara af beskaffenhet att endast

tillfredsställa den ena delen åt de i beslutet deltagande.

Utskottet, som, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, icke funnit

sig böra biträda de framlagda förslagen om skattelindringar, har tillika velat

framhålla, att det enligt utskottets uppfattning torde vara vanskligt att

allenast på enskilda motionärers framställningar besluta åtgärder i frågor af

så omfattande betydelse som de förevarande. I detta fall synes en utredningerforderlig

för utrönande, huruvida statsverkets finansiella ställning medgifver

de ifrågasatta skattelindringarna. Derest den minsta af de nu föreslagna

skattenedsättningarna, eller tjugu procent af grundskatterna och motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, blefve af Riksdagen

beslutad, skulle, i enlighet med de vid 1885 års skattenedsättning gjorda

beräkningarna, densamma föranleda en kostnad för staten af nära två millioner

kronor. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida statsverkets finansiella

ställning under den närmaste tiden må kunna medgifva en dylik kostnad,

och i allt fäll kräfves härom en utredning, som endast genom Ivongl. Maj:ts

föranstaltande torde kunna åstadkommas.

Utskottet hemställer alltså:

1:o) att förenämnda motioner, i hvad de afse nedsättning i

de på viss jord hvilande grundskatterna, icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

2:o) att förenämnda motioner, i hvad de afse lindring i rustnings-

och roteringsbesvären, icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Reservationer:

af herrar grefve G. Sparre, friherre F. von Essen, II. P. P. Tamm

och friherre P. von Kramer, i fråga om motiveringen;

af herr friherre B. A. Leijorihufvud, som anfört:

»Jag är fullt villig medgifva att hvar och en beskattning, som är tillkommen

för fyllande af statens behof, äfven må upphöra, så snart det med

någorlunda visshet motses att staten utan känbara olägenheter kan undvara

densamma, och under mitt nu ganska långvariga deltagande i riksdagsarbetena

har jag röstat för många »afskrifningar» eller eftergifter af skatter, som tyngt

än på den ena, än på den andra industrien eller samhällsklassen. Men då

jag ej kunnat vinna någon sådan visshet att staten kunde, utan blifvande

svårigheter, afstå från en inkomst, har jag ej heller kunnat rösta för upphörande

af den beskattning, hvarifrån samma inkomst härflyter. Huru gerna

jag än vill bidraga att skaffa lindring åt en samhällsklass, som för det närvarande,

likasom snart sagdt hela vår industri och alla våra fastighetsegare, i

stad som på land, lider af ett som jag hoppas öfvergående svårt betryck, så

kan jag dock ej för närvarande rösta för ett statens afstående från en så

betydande inkomst som den, hvilken skulle följa af en ytterligare eftergift af

ända till 20 proc. af grundskatterna. Den mycket positiva försäkran, som för 2 år

sedan uttalades om landets otvifvelaktiga förmåga att utan saknad kunna

undvara dessa skatter, synes redan vara nära att blifva vederlagd af omisstydliga

fakta, ty man behöfver ej vara begåfvad med någon stor siareförmåga

för att förutse, att vi nalkas ett nedgående af statens inkomster och en

tid, då det blir svårt att få statsregleringarne att gå i hop. Att med en

sådan utsigt för ögonen afskrifva en skatteinkomst af 2 millioner synes mig

ingalunda klokt —helst då fråga är om en skatt, som, huru hans historiska

uppkomst än må vara beskaffad, dock genom århundradens häfd förlorat all

den karakter af orättvisa, som möjligen, och i hvad fall som helst endast till

en del, vidlådde hans begynnelse, och som redan i många mansåldrar varit

obestridd och erkänd såsom fast och rättvis. Blifver, sedan den är eftergifven,

följden att landets finanser fordra ökade inkomster, och man då tillgriper den

utvägen att till ersättning för den sekelgamla skatten pålägga en annan

samhällsklass en ny skatt, så må jag väl ega rätt säga, att det är en ny

orättvisa, som de lidande ej torde bära utan berättigad klagan.

Hvad angår den afskrifning af indelningsverket, eller rättare den statens

aflösning af detsamma, som nu är ifrågasatt, kan jag ännu mindre rösta der
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

för, liksom jag ej heller 1885 röstade för den afskrifning, som då egde rum.

Denna afskrifning har fört samma missgynsamma inflytande på våra finanser

som grundskatteafskrifningen, och bör redan af detta skäl ej få ske, då tiderna

hota med statsbrist. Men jag har mot denna afskrifning det än starkare

skäl, att den bereder öfvergången till att såsom bas för hela vår stam antaga

det i alla andra länder utdömda värfningssystemet. Jag vill i det längsta

vidhålla den förhoppning att, då indelta armén en gång afträder, han måtte

få en efterträdare, som ej är grundad på en så falsk princip.

Man yrkar nu, och detta är det nja uti denna sak, på en betydlig,

från en del håll en fullständig afskrifning af både grundskatter och indelningsverk,

utan att ens sätta i fråga den allra minsta förbättring i vårt svaga

försvar, än mindre en ny förstärkt härordning, hvarom fråga var ännu 1873,

ocli dertill tror man sig kunna påräkna bifall af både Riksdag och regering!

För min del kan jag ej vara med derom»;

af herrar C. Ifvar sson, N. Petersson, C. J. Petersson och A. Svensson;

af herrar N. Olsson, vice talmannen S. Nilsson, P. O. Hörnfeldt, O.

Jonsson, P. Pehrson, A. Persson, N. Persson och N. Nilsson, livilka sistnämnda

åtta ledamöter ansett utskottets yttrande och förslag böra hafva

följande lydelse och innehåll:

»Då Riksdagen, jemlikt skrifvelse den 20 maj 1885, biföll Kongl.

Maj:ts förslag om nedsättning med trettio procent i de på viss jord hvilande

grundskatterna och en motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

åberopade Riksdagen två omständigheter, hvilka, enligt Riksdagens förmenande,

vore af stor vigt vid grundskattefrågans pröfning, nemligen dels jordbrukets

tryckta ställning och dels det gynsamma tillstånd, hvari statsverkets finanser

befunno sig. Om än statsverkets finansiella ställning för närvarande icke är

så fördelaktig, som den visade sig vid 1885 års riksdag, torde densamma

dock ingalunda lägga hinder i vägen för en ytterligare utsträckt skattelindring;

och beträffande jordbrukets ställning torde det tryck, hvaraf detsamma nu

lider, vara än ytterligare ökadt och således innefatta ännu större anledning

till åtgärd från statsmagternas sida än som förefans vid tiden för den senast

beslutade skattenedsättningen. De bekymmer, jordbrukets tryckta ställning

framkallat, synas nemligen utskottet vara så allvarligt grundade och allmänt

rådande, att de med nödvändighet påfordra, att åtgärder vidtagas till lättande

af jordbrukarnes svårigheter; och oafsedt huruvida äfven andra utvägar skulle

kunna förefinnas för ett dylikt ändamåls främjande, föreställer sig utskottet,

att närmaste åtgärden för betryckets lindrande erbjuder sig i en skattenedsättning,

der sådan kan ske.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

9

Redan vid föregående behandling af hithörande frågor hafva framdragits

talande skäl för lindringar i rustnings- och roteringsbesvären samt

grundskatterna, oberoende af försvarsfrågan. Nu anförda förhållanden torde

jemväl vara af den afgörande betydelse, att de i och för sig påkalla en

afskrifning af någon del af nämnda skatter och besvär. Men då utskottet

på grund häraf ansett sig böra föreslå en sådan afskrifning, har utskottet,

som i hufvudsak velat ansluta sig till det af herr H. Andersson i förenämnda

motion framstälda förslag, icke trott sig böra tillstyrka dess

utsträckning till större del af ifrågavarande skatter och besvär än tjugu

procent deraf. Härigenom skulle sammanlagda skattelindringen komma att

uppgå till hälften af dessa skatters och besvärs belopp. I fråga om den

återstående hälften af dessa onera torde dess aflyftande från jorden möjligen

böra ställas i samband med en förstärkning af försvaret, samt derjemte påkalla

nya eller ändrade bestämmelser i såväl bevillningsförordningen som de på

densamma i vissa delar byggda kommunalförfattningarne. Den nu ifrågasatta

skattelindringen åter, såsom afseende endast ett af trängande behof påkalladt

lättande af jordbrukets skattebördor i hufvudsaklig del, synes deremot icke

påkalla några åtgärder i berörda hänseenden.

Den minskning i statsinkomst, som den vid 1885 års riksdag beslutade

nedsättningen i grundskatterna skulle medföra, och den förhöjning i statsutgift,

som skulle uppstå genom den i form af kontant bidrag till de rustningsoch

roteringsskyldige vid samma riksdag beredda lindringen, beräknades uppgå

till ungefär 2,980,000 kronor och hafva i verkligheten utgjort omkring

2.850.000 kronor. En ytterligare afskrifning med tjugu procent af dessa

skatter och besvär skulle alltså medföra inkomstminskning och statsutgift till

sammanlagdt omkring 1,900,000 kronor. Enligt hvad utskottet här ofvan

antydt, synes 1888 års budget utan skatteförhöjning kunna vidkännas en

sådan inkomstförminskning och utgiftsstegring; och får utskottet i förenämnda

afseende för det närvarande endast erinra, att, till följd af innevarande

Riksdags redan fattade beslut angående vissa anslagsfrågor, de af Kongl.

Maj:t föreslagna statsutgifterna för år 1888 komma att nedgå med omkring

1.300.000 kronor, och tillgångarne för samma år ökas med 200,000 kronor.

I sammanhang med den vid 1885 års riksdag beslutade lindringen i

rustnings- och roteringsbesvären uppfördes å fjerde hufvudtiteln under benämning

»lindring af rustnings- och roteringsbesvären» ett förslagsanslag af

1.330.000 kronor och å femte hufvudtiteln jemväl ett förslagsanslag å

162.000 kronor under enahanda benämning, hvilket sistnämnda anslag Kongl.

Maj:t ansett för år 1888 böra nedsättas till 140,000 kronor.

Naturligtvis bör den nu ifrågasatta nedsättningen i grundskatterna och

lindringen i rustnings- och roteringsbesvären ega rum i enahanda ordning

Bih. till Biksd. Prof. 18*7. MS. 4 Sami, 1 Afä. 31 Raft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

och efter samma grunder, som bestämdes vid den år 1885 beslutade skattenedsättningen;

och lära alltså de i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 angående

nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter och i den samma

dag utfärdade lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären

meddelade föreskrifter i tillämpliga delar höra lända till efterrättelse vid den

fortsatta skattelindringens genomförande. Yid sådant förhållande, och då uträkningar

i vederbörlig ordning verkstälts för nedsättning med trettio procent

i grundskatterna och kontant bidrag till de rustnings- och roteringsskyldige,

motsvarande likaledes trettio procent af dessa besvärs uppskattade värde,

torde numera de för en ytterligare lindring i berörda skatter och besvär

med tjugu procent erforderliga uträkningar och åtgärder icke föranleda några

svårigheter. I öfverenstämmelse med förut gjorda beräkningar torde följaktligen

hvartdera af förenämnda, å fjerde och femte hufvudtitlarne uppförda

förslagsanslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären böra höjas med två

tredjedelar, derom utskottet, efter det Riksdagen fattat beslut i föreliggande

frågor, kominer att afgifva den särskilda framställning, som kan af beslutet

föranledas.

Då, såsom ofvan är nämndt, utskottet funnit, att den ifrågasatta

skattelindringen under närvarande förhållanden icke bör utsträckas längre än

med tjugu procent, hvarigenom den, sammanlagd med den redan förut

beslutade lindringen, skulle komma att uppgå till femtio procent af dessa skatter

och besvär, hyser utskottet på samma gång den på statsmagternas redan

fattade beslut och gjorda uttalanden grundade åsigt, att framdeles en

fortsatt skattelindring bör ega rum, på det att grundskatterna samt rustnings-

och roteringsbesvären omsider må helt och hållet, upphöra. En

sålunda ytterligare fortsatt afskrifning och lindring skulle emellertid, enligt

hvad förut är antydt, möjligen böra sättas i samband med andra frågor.

Utredning i detta afseende torde alltså böra föregå beslutet om ytterligare

lindring i förevarande skatter och besvär, om hvilken utrednings föranstaltande

framställning torde hos Kongl. Maj:t böra göras. Med afseende å de

fullständiga undersökningar, hithörande frågor redan förut underkastats, och

då det torde vara af stor vigt att berörda skatteförhållanden må varda så

snart som möjligt slutligen ordnade, har utskottet, i öfverensstämmelse med

hvad herr H. Andersson i ofvan åberopade motion föreslagit, ansett sig böra

hemställa, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj: t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes redan till nästkommande Riksdag framlägga förslag i fråga om afskrifning

af återstående grundskatter samt fullständigt upphörande af rustningsoch

roteringsbesvären.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

11

A. att Riksdagen må besluta:

a) att från och med år 1888 en ytterligare nedsättning med

tjugu procent i de på viss jord liviiande grundskatter, i

öfverensstämmelse med de i kongl. kungörelsen den 5

juni 1885 stadgade grunder och vilkor, skall ega rum; och

b) att från och med år 1888 en ytterligare lindring i

rustnings- och roteringsbesvären skall ega rum med tjugu

procent af dessa besvärs uppskattade värde efter enahanda

grunder och bestämmelser, som finnas stadgade i lagen

af den 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och

roteringsbesvären; samt

c) att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

till nästkommande Riksdag framlägga förslag så väl i fråga

om successivt eftergifvande af återstående grundskatter,

som ock derom, att rustnings- och roteringsbesvären i deras

nuvarande form må kunna samtidigt med grundskatterna

minskas och upphöra;

B. att samtlige ifrågavarande motioner i öfrigt icke må till

någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.