Utlåtande, med anledning af åtskilliga förslag angående de kongl. teatrarne.
1887-05-26 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1887 B:7a, Utlåtande, med anledning af åtskilliga förslag angående de kongl. teatrarne.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
1
N:o 7 a.
Ank, till Riksd. kansli den 28 maj 1887, kl. 6 e. m.
Utlåtande, med anledning af åtskilliga förslag angående de kongl.
teatrarne.
(2:a U. A.)
I den till Riksdagen den 29 april 1887 aflåtna propositionen angående Angående
statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Makt framstält följande förslag ansla9.tlU,
beträffande de kongl. teatrarne: den kongl.
att till reparation å kongl. stora teaterns hus måtte anvisas för år 1888sfo£^je“^nis
ett extra anslag af 28,820 kronor; samt teaterverk
att
Riksdagen måtte ej mindre medgifva, dels att de kongl. teatrarnes samhetms
verksamhet finge, under spelåret från och med den 1 juli 1887 till den 1 hållande.
juli 1888, för statens räkning fortgå vare sig å båda teatrarne eller allenast lI * * * * * * * * * * * * * * * 17 «• 18d
å stora teatern, med rätt för Kongl. Maj:t att under nämnda spelår på
arrende upplåta dramatiska teatern med tillhörande materiel åt den eller de
personer, som kunde finnas hugade och skickliga att derstädes på ett konsten
värdigt sätt uppehålla den dramatiska verksamheten, med skyldighet för
upplåtelsetagaren att tidtals låta å stora teatern emot viss ersättning och
med rätt att dervid begagna denna teaters materiel uppföra större skådespel,
äfvensom på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt be
stämma,
dels ock att den arrendesumma, som till följd af berörda upplåtelse
kunde komma att tillflyta statsverket, finge användas såsom bidrag till uppe
hållande
af den lyriska verksamheten å stora teatern;
än äfven för uppehållande af teaterverksamheten under spelåret 1887
—1888, utöfver det å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, till
Bih. till Riksd. Prot. 18S7. Må. 4 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
Kong! Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å 25,000 kronor att användas
endast i den män anslaget å ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag
till teatrarne samt teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande
af utgifterna för ifrågavarande verksamhet.
Vidare hafva i en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 28)
herrar 0. W. JRedelius ocli J. P. Nilsson på anförda skäl föreslagit:
dels att Riksdagen icke måtte bevilja de under sjunde hufvudtiteln
(17—18) begärda anslag af 28,820 kronor till reparation å stora teaterns
hus och 25,000 kronor till teaterverksamhetens uppehållande under spelåret
den 1 juli 1887 till den 1 juli 1888;
dels ock att Riksdagen måtte indraga det å ordinarie stat uppförda
anslaget 60,000 kronor till teatrarne för ofvannämnda spelår och 1888;
och att således intet anslag måtte beviljas till teatrarne.
De förhandlingar, som under de senaste åren egt rum hos Riksdagen,
beträffande de kongl. teatrarne, torde ännu vara i så friskt minne, att utskottet
icke nu behöfver framlägga någon utförligare redogörelse för dessa
förhandlingar, utan kan inskränka sig till att erinra om de vigtigaste hufvudpunkterna
deri.
I sådant hänseende torde först böra framhållas den förändring i de
kongl. teatrarnes hela ställning, som inträdde med utgången af spelåret den
1 juli 1880—30 juni 1881. Hans Maj:t Konungen hade nemligen till
statsrådsprotokollet den 27 april 1881 — vid anmälan biand annat af samma
års Riksdags skrifvelse (n:o 59) med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:ts då
afgifna proposition *) angående åtskilliga de kongl. teatrarne rörande ärenden
blifvit af Riksdagen afslagen — förklarat, att, sedan Hans Maj:t genom sin
hofförvaltning godtgjort samtliga de skulder, hvari de kongl. teatrarne vid
utgången af spelaret den 30 juni 1881 häftade, de kongl. teatrarne efter
nämnda tid icke vidare komme att lyda under hofförvaltningen, utan teatrarnes
angelägenheter att af Hans Maj:t handläggas liksom öfriga allmänna regeringsärenden
efter föredragning i statsrådet; och skulle teatrarne från nämnda
tid tills vidare lyda under finansdepartementet, hvars chef hade att inför
Kongl. Maj:t föredraga de ärenden, som rörde teatrarne.
*) I denna proposition hade förelagts Riksdagen dels förslag, att den dramatiska
teaterns fasta egendom och viss materiel skulle öfverlåtas å Hans Maj:t Konungen mot
det att Hans ''Maj:t utan statsverkets betungande åtoge sig att af egna medel betala den
skuld, hvari teatrarne häftade den 1 juli 1881, dels ock förslag om medgifvande, under
åtskilliga förbehåll, att stora teaterns fasta och lösa egendom finge för visst antal år upplåtas
åt enskild person eller bolag mot fullgörande af vissa skyldigheter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
3
Vid 1882 års riksdag föreslog Kong! Maj:t, att Riksdagen måtte medgifva,
att de kongl. teatrarnes verksamhet, finge jemväl efter utgången af
det den 30 juni 1882 tilländagående spelåret och intill dess, efter slutligt
afgörande af frågan om teatrarnes framtida ställning, tillämpning deraf kunde
komma att inträda, fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills,
med rätt för Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga
medel förskjuta de utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie
statsanslaget och teatrarnes öfriga inkomster kunde komma att ej lemna tillgång;
men Riksdagen, som icke ville yttra sig beträffande den plan, enligt hvilken
de kongl. teatrarnes verksamhet kunde komma att tills vidare fortgå, utan
anhöll, att. Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag framlägga
förslag till definitivt ordnande af frågan om teatrarnes framtida ställning och
verksamhet, medgaf Kongl. Maj:t endast rätt att låta på statsverkets bekostnad
af tillgängliga medel förskjuta intill 40,000 kronor de utgifter för
teatrarnes förvaltning under nästkommande spelår, hvartill det ordinarie
teateranslaget och teatrarnes öfriga inkomster möjligen icke komme att lemna
tillgång.
Kågot sådant förslag, som af 1882 års Riksdag begärts, blef emellertid
icke vid följande års riksdag framlagdt. Kongl. Maj:t afgaf nemligen då
endast förslag dels om försäljning för statsverkets räkning af den dramatiska
teatern jemte viss materiel, dels om åtgärder i syfte att från den 1 juli
1884 upplåta stora teatern åt ett konsortium, dels om anvisande af medel för
teaterverksamhetens uppehållande — inskränkt till endast lyriska representationer
— intill nyssnämnda tid, och dels om ersättande af vissa utgifna förskott
till belopp af sammanlagdt 148,669 kronor. Med anledning af dessa framställningar
medgaf Riksdagen, att den dramatiska teatern jemte den materiel,
som funnes kunna undvaras, finge, på sätt och i den ordning Kongl. Maj:t
föreslagit, försäljas med tillträde den 1 juli 1884 och med vilkor att, om
försäljningen egde rum, köpeskillingen skulle ingå bland statsverkets extra
uppbörd; och anvisade Riksdagen derjemte dels för upprätthållande af teaterverksamheten
under spelåret den 1 juli 1883—30 juni 1884 å ordinarie
stat, 60,000 kronor och ä extra stat 40,000 kronor, under vilkor att, statsmedel
derutöfver icke blefve för de kongl. teatrarne använda, dels ock till
betäckande af de gjorda förskotten det derför äskade beloppet, allt för år
1884. Slutligen anhöll äfven 1883 års Riksdag, att förslag måtte varda till
nästa Riksdag afgifvet om ordnande af den kongl. teaterns ställning.
I den statsverksproposition, som afläts till 1884 års Riksdag, föreslog
Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte anvisa ett extra anslag ä 87,470 kronor
till betäckande af brist för spelåren den 1 juli 1881—30 juni 1883 samt,
dels medgifva, att, de kongl. teatrarnes verksamhet finge fortgå å såväl den
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
störa som den dramatiska teatern under tre spelår, räknadt från den 1 juli
1884, dels ock för de kongl. teatrarne för spelåret 1884—1885, utöfver det
å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, anvisa å extra stat ett
anslag af 40,000 kronor.
Riksdagen, som beviljade den äskade ersättningen för betäckande af
ofvan omförmälda brist, beslöt i öfrigt att, under vilkor att Stockholms stad
under tre år från den 1 juli 1884 med ett belopp af 50,000 kronor om året
deltoge i kostnaden för de kongl. teatrarnes verksamhet, dels medgifva, att
teatrarnes verksamhet ä såväl den stora som den dramatiska teatern finge
fortgå i tre spelår, räknadt från den 1 juli 1884, dels att för sådant ändamål
uppföra till oförändradt belopp det till kongl. teatern i gällande riksstat
anvisade ordinarie anslaget å 60,000 kronor, dels ock att på det sätt
bifalla Kongl. Maj:ts begäran om anslag å extra stat för år 1885 till de
kongl. teatrarne, att till Kongl. Maj:ts förfogande stäldes ett kreditiv å högst
15,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget å ordinarie stat samt
Hans Maj:t Konungens bidrag till teatrarne tillika med Stockholms stads
tillskott och teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande af
teatrarnes utgifter; dock med vilkor jemväl, att statsmedel utöfver sålunda
bestämda anslag icke finge för de kongl. teatrarne användas.
Innan utskottet öfvergår till behandlingen af de särskilda anslagsposterna
i Kongl. Maj:ts proposition, torde utskottet först böra utlåta sig
om den i frågan väckta motionen, som går ut på att staten från och med
slutet af det löpande spelåret skulle upphöra att med vare sig större eller
mindre belopp lemna understöd åt de kongl. teatrarne.
Utskottet har sig väl bekant, att redan sedan lång tid tillbaka inom
Riksdagen finnes ett ej ringa antal representanter, som, i likhet med rootio
närerne, anse, att staten har intet intresse i att uppmuntra den sceniska
konsten.
Beträffande de skäl, som till stöd för nämnda uppfattning blifvit anförda,
får utskottet hänvisa till de anföranden, som vid 1883 och 1884
årens riksdagar hållits, särskildt i Andra Kammaren, under öfverläggningarna
om då begärda anslag till de kongl. teatrarne.
För utskottets uppfattning af denna fråga är — vid det förhållande
att ännu icke något förslag om definitivt ordnande af den sedan länge sväfvande
teaterfrågan föreligger — den omständighet bestämmande, att den
svenska representationen alltifrån 1809 — med undantag allenast af statsregleringsperioden
1841—1845 — intill närvarande tid, till befordrande af
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
o
kongl. teaterns ändamål: att odla allmänhetens smak och konstsinne, att uppmuntra
den inhemska vitterheten och sålunda äfven bidraga till svenska
språkets vård, understödt samma teater med anslag. Dessa anslag hafva
utgjort å ordinarie stat:
under åren 1809—1841,
» » 1845- 1854,
» 1855—1857,
» 1858........1868,
» » 1869—1887,
årligen 4,500 r:dr b:ko
» 6,000 » »
» 20,000 » »
» 75,000 » rmt
* 60,000 kr.
och 200 famnar ved,
å 7: de hufvud titeln,
» » »
» » »
» » »
Häraf framgår, att statsbidrag till teaterverksamhetens upprätthållande
a kongl. teatern utgått i omkring tre fjerdedels sekel, till följd hvaraf detsamma
kan anses hafva erhållit ett slags häfd, så att, då nu, såsom äfven
förut inträffat, fråga väckts om bidragets fullständiga upphörande, sådant
synes utskottet endast under den förutsättning böra beslutas, att synnerligen
afsevärda och tungt vägande skäl derför anföras. Men motionärerne hafva,
enligt utskottets omdöme, i sin motion icke andragit några sä beskaffade
skäl. Vid sådant förhållande, och dä det är utom allt tvifvel att för teaterverksamhetens
uppehållande under nästinstundande spelår oundgängligen kräfves
bidrag från statens sida, samt det nu löpande spelåret är sä nära sitt
slut, att rådrum ej torde finnas att, derest staten nu plötsligt undandrager
teatrarne all hjelp, derförinnan hinna vidtaga ens de nödvändigaste åtgärderna
för att sätta teatrarne — särskildt den stora — i stånd att arbeta
äfven under det den l nästkommande juli begynnande spelaret, anser sig
utskottet för det närvarande sakna skäl att tillstyrka Riksdagen att, på sätt
motionärerne yrkat, vägra alla anslag till teatrarne.
Härvid utgår dock utskottet frän den förutsättning, att det rådrum
af ytterligare ett spelår, som utskottet på grund af särskilda omständigheter
ansett böra beredas, användes till utarbetande af förslag till teaterfrågans
slutliga lösning och framläggande af sådant förslag för Riksdagen.
Vidkommande de anslag, som för de kongl. teatrarne blifvit af Kongl.
Maj:t äskade, har utskottet först att behandla det anslag, å 28,820 kronor,
som begärts för reparation å stora teaterns hus.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 25 april 1887
närmare kan inhemtas, hafva genom öfverintendentsembetets försorg uppgjorts
tre alternativa förslag till operahusets iståndsättande, slutande det första å
en kostnadssumma af 475,000 kronor, det andra å 75,000 kronor och det
tredje å ofvan angifna, af Kongl. Maj:t äskade belopp.
I statsrådsprotokollet lemnas emellertid några upplysningar angående
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a
-
beskaffenheten af operahuset, hvilka vid bedömandet af frågan om detta anslag
torde böra synnerligen beaktas.
Å sid. 78 i nämnda protokoll anföres följande:
»Öfverintendentsembetet har vidare anfört, att den hufvudsakligaste
bland husets anmärkta brister vore grundens dåliga beskaffenhet åt södra
sidan. Denna grund vore nemligen bär uppförd på liggande rustvirke af 3
till 4 lag bjelkar, hvilka läge med öfra kanten 2 Vs till 3 fot öfver lägsta
vattenytan i saltsjön. Visserligen vore detta oaktadt virket på de flesta
ställena ännu friskt, men dock dåligt vid ett å ritningen öfver operahusets
källarvåning med e utmärkt ställe, der rustet slutade och der äfven en hastig
sänkning i fasaden af 4 verktum vore synlig. Största sättningen vid husets
båda södra hörn vore 1,25 och 1,20 fot, under det att den i midten af södra
fasaden vore endast 0,50 fot, och hade huset således, jemte det att hela
södra partiet deraf sjunkit och lutade åt söder 0,24 till 0,58 fot, fläkt sig åt
öster och vester, hvilket äfven framginge af de uppåt vidgade sprickorna
på södra fasaden, likasom af lodningarne, hvilka angåfve lutningen åt öster
och vester omvexlande emellan 0,21 och 0,44 fot.
»Då nu äfven spännstolarne öfver scenen sköte ut murarne, syntes
häraf, att hela scenområdet vore så bristfälligt, att åtgärder snart måste vidtagas
till förekommande af ännu värre skador, helst äfven murarne omkring
nämnda område, likasom trappor, tak, fönster och dörrhvalf, hade stora
sprickor, hvilka, derest hvalfstenarne skulle lossna, kunde blifva af farlig
beskaffenhet.
»Vidkommande åter salongen, så hängde visserligen taket deröfver
ned betydligt och borde derföre omgöras eller förstärkas, derest de större
alternativförslagen skulle vinna afseende; men vore dock detta tak af betydligt
bättre beskaffenhet än scentaket, hvilket äfven gälde salongens murar,
som hvilade på naturlig sandbotten 2 1 3 till 3 fot öfver lägsta vattenytan
och vore fastare än murarne kring scenen.
»Klädlogebyggnaden, hvars grund vore synnerligen dålig och belägen
på utfyld mark omkring 20 fot öfver lägsta vattenytan, visade sig hafva sjunkit
minst en half fot mera än sjelfva teaterhuset närmast deromkring, hvaraf
vållats genomgående sprickor i omgifvande murar, hvalfringar och trappor,
och hade den höga gafvelmuren emot dekorationsmagasinet, hvilken vore
mycket bugtig, visat sig vara vid bugten ihålig samt så bristfällig, att ras
här kunde befaras; varande genom klädlogebyggnadens sättning rubbningar
vållade jemväl i dekorationsmagasinets murar och träkonstruktion, hvars öfra
bjelklag äfven befunnits starkt angripet af röta.
»I fråga derefter om eldfaran inom operahuset, till hvars minskande,
enligt derom meddelade föreskrifter af särskildt förordnade komiterade, be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
7
tydliga omkostnader blifvit under senare åren gjorda, vore densamma fortfarande
stor öfverallt inom huset och ej minst i följd af den myckna eldning
i spisar och kakelugnar, som försigginge i källare- och cafélokaler samt bostäder,
och vore denna eldfara af särdeles betänklig art för publiken i
salongen, då ingen isolering funnes emellan scenområdet, der faran vore störst,
och salongsområdet, Såväl under salongens golf som öfver dess tak vore
öppet emot scenens undervåningar och vindsbottnar, der brännbara och lätt
antändbara ämnen funnes hopade, och kunde derföre lågor och rök obehindradt
framtränga såväl under som öfver publiken, för hvilken en hastig
reträtt genom de till kapprum använda trånga korridorerna vore omöjlig.
»Slutligen anhölle öfverintendentsembetet att få erinra, att de nu föreslagna
åtgärderna — föranledda af den embetet meddelade befallning att
inkomma med förslag till husets iståndsättande — äfven om det första alternativets
kostnadssumma medgåfve förändringar i husets form till åstadkommande
af förbättringar i inredningen, likväl ingalunda kunde anses tillfyllestgörande
för teaterns försättande i tidsenligt skick.»
De upplysningar, som sålunda lemnats om beskaffenheten af stora
teaterns nuvarande hus, synas utskottet till fullo ådagalägga, att det endast
genom en fullständig ombyggnad af huset kan vara möjligt att råda bot å
bristfälligheterna, samt att förty hvarje summa, som utgifves för verkställande
af reparationer å det nuvarande huset, i viss grad måste anses såsom
förspild utan varaktigt gagn. Yid sådant förhållande, och då genom beviljandet
af det anslag, Kong! Maj: t äskat för en del reparationer, det skulle
kunna inträffa, att den af alla sakkunnige så kraftigt förordade nybyggnadsfrågan
komme att längre än eljest vore behöfligt undanskjutas, tvekar utskottet
icke att afstyrka anvisandet af nu förevarande anslag. De reparationer,
som oundgängligen erfordras för att åtminstone under den närmaste tiden
skydda teaterpersonalen och äskådarne mot den fara, för hvilken de äro
utsatta genom en del murars bristfälliga beskaffenhet, böra kunna utföras
med en mindre kostnad än den nu uppgifna, och tillgångar dertill beredas
ur teaterns egna inkomster, om, såsom utskottet tänkt sig och här nedan
får närmare utveckla, dessa inkomster genom tillskott från annat håll kunde
något ökas utöfver hvad Ivongl. Maj:t beräknat.
De anslagsfordringar, Kongl. Maj:t framstält för teaterverksamhetens
uppehållande under nästa spelår, inledas med det förslag, att Riksdagen
skulle medgifva, att denna verksamhet finge under sagda spelår fortgå
»för statens räkning».
Ett så beskaffädt medgifvande har icke förut af Riksdagen lemnats
och torde ej heller nu böra lemnas, helst detsamma i viss mån skulle stå i
strid med den uppfattning af teatrarnes ställning, som Riksdagens senaste
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
beslut beträffande teatrarne innefattar, i det nemligen Riksdagen ansett
teatrarnes uppehållande vara en för hofförvaltningen, Stockholms stad och
staten gemensam angelägenhet. Dessutom är hela teaterverksamheten af
sådan beskaffenhet, att den svårligen kan handhafvas under de former, som
gälla för statsinstitutioner. De till den egentliga teaterpersonalen hörande
samt de vid teatrarnes kansli anstälde personer hafva också alltid intagit eu
helt annan ställning än som skulle tillkommit dem, om de ansetts jemförlige
med statens embets- eller tjensteman. Stat för deras aflöning har sålunda
icke af Riksdagen reglerats, och ej heller hafva de rätt till pension från
allmänna indragningsstaten.
I öfverensstämmelse med den uppfattning, som torde ligga till grund
för förslaget, att teaterverksamheten skulle fortgå för statens räkning, har
Kongl. Maj:t icke upptagit det vilkor för utgående af de till teaterverksamhetens
uppehållande afsedda statsanslag, som 1884 års Riksdag först uppstält
och 1885 och 1886 årens Riksdagar derefter upprepat, att nemligen ett visst
tillskott skulle lemnas af Stockholms stad. Men, ehuru stadens fullmägtige,
enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 77) utvisar, på derom genom öfverståthållareembetet
på Kongl. Maj:ts befallning gjord framställning att antingen
för viss tid ställa ett ärligt anslag af 50,000 kronor till teaterdirektionens
förfogande eller, om sådant ej medgåfves, lemna för en gång ett anslag af
750,000 kronor till stora teaterns ombyggnad, anmält, att de funnit sig icke
kunna bifalla någondera af nyssberörda, alternativt gjorda framställningar,
finner dock utskottet häri intet skäl, att Riksdagen nu skulle frångå grundsatsen,
att bidragen från statens sida till teaterverksamhetens uppehållande
böra göras beroende af tillskott jemväl från staden. Har nemligen en enligt
sunda principer och på ett värdigt sätt bedrifven teaterverksamhet en stor
betydelse för konsten och vitterheten, synas ock målsmännen för den stora
hufvudstadsbefolkning, som företrädesvis har tillfälle att draga nytta af de
konstnjutningar, teatern erbjuder, ega fullt giltiga skäl att, när sådant
visar sig vara nödvändigt för upprätthållandet af de ifrågavarande teatrarnes
verksamhet, dertill lemna något bidrag af stadens medel, helst som Stockholms
stad af de kongl. teatrarnes befintlighet och verksamhet har äfven ett
materielt, för kommunen högst afsevärdt gagn. Häraf följer, att utskottet
icke heller kan dela den betänklighet, som framstälts mot beviljande af
stadsbidrag till teatrarne, att nemligen en så beskaffad utgift skulle innebära
en orättvisa mot den mindre bemedlade delen af hufvudstadens befolkning.
Skulle detta skäl anses befogadt, så gäller detsamma äfven om statens
bidrag till teatrarne. De formella betänkligheter, som i synnerhet^ torde
hafva föranledt, stadens fullmägtige att hittills intaga en afvisande hållning
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
9
gent emot alla framställningar om tillskott till teaterverksamhetens uppehållande,
kan utskottet lika litet som Kongl. Maj:t tillerkänna giltighet.
Ehuru sålunda enligt utskottets uppfattning intet skäl finnes för Riksdagen
att uppgifva vilkoret om stadsbidrag till teatrarne, så torde det dock
vara lämpligt att vidtaga sådan förändring i formuleringen af det af 1884
års Riksdag först uppstälda vilkoret om stadsbidrag till teatrarne, att för den
händelse sådant bidrag äfven nu skulle vägras, andra, som för teaterverksamhetens
fortsatta uppehållande hysa intresse, må kunna, i stället för eller, om
staden skulle bevilja endast en del af det fordrade tillskottet, jemte denna,
lemna hvad som erfordras, och Kongl. Maj:t således, utan hinder deraf att
tillskottet icke alls eller blott delvis utgår ur stadens kassa, ändock ega att
använda statens anslag till teatrarne.
I fråga om beloppet så väl af Stockholms stads som af statens bidrag
till teaterverksamhetens uppehållande synes det utskottet, att Riksdagen bör
bestämma bådadera bidragen till enahanda summa, som 1884, 1885 och 1886
årens riksdagar, nemligen:
bidrag från statsverket:
a) på ordinarie stat.................................... kronor 60,000: —
b) på extra stat (kreditiv).......................... » 15,000:
tillskott från Stockholms stad.......................... » 50,000:
Jemväl i fråga om de närmare bestämmelserna för användandet af
statens bidrag till teatrarne torde Riksdagen böra i tillämpliga delar meddela
enahanda stadganden och förbehåll, som af nyssnämnda tre Riksdagar
beslutits, och således föreskrifva, att förenämnda kreditiv å 15,000 kronor
endast får användas i den mån anslaget ä ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda
bidrag till teatrarne, tillika med ofvannämnda tillskott å 50,000 kronor
och teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande af teatrarnes utgifter,
äfvensom upprepa vilkoret att statsmedel utöfver sålunda bestämda
anslag icke få för de kongl. teatrarne användas.
Det återstår för utskottet att behandla Kongl. Maj.ts förslag om utarrendering
till ett konsortium af den dramatiska teatern. Kontrakt härom
hade, när statsverkspropositionen af den 29 april 1887 till Riksdagen afläts,
ännu icke upprättats, men till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
angifvit de vigtigaste af de grunder, hvilka vid utarrenderingen
borde iakttagas. Dessa grunder voro enligt statsrådsprotokollet följande:
»Dramatiska teaterns hus med dit hörande inventarier äfvensom alla
till nämnda teater hörande dekorationer, attributer, möbler och kostymer
m. m. skulle upplåtas på ett år från och med den 1 nästkommande juli emot
Bih. till RiJesd. Frat. 1887. MS. 4 Sand. 1 Åfd. 5 Häft. '' 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
en årlig hyresafgift af 15,000 kronor. Sjelfva byggnaden skulle underhållas
af kronan genom öfverintendentsembetet; men scenen, salongen, öfriga till
konsortiet upplåtna lokaler, maskinerier samt lösboet skulle underhållas af
konsortiet samt borde återlemnas i minst lika godt skick som vid tillträdet.
Konsortiet hade ock att försäkra lösboet mot eldskada. Verksamheten på
dramatiska teatern, som, i öfverensstämmelse med hvad hittills varit vanligt,
hufvudsakligen komme att omfatta det moderna skådespelet, borde i anseende
till såväl val af stycken som deras utförande motsvara de anspråk, som kunde
ställas på en kongl. teater. Chefen för finansdepartementet skulle ega att
för tillsyn öfver teatern anställa en inspektör, hvilken hade rätt till friplats
ä teatern och vore berättigad att förbjuda uppförandet af teaterstycken, som
han ansåge ovärdiga en kongl. scen. Det skulle åligga konsortiet att, efter
direktionens för de kongl. teatrarne bestämmande och mot ersättning, hvarom
nämnda direktion hade att med konsortiet trätfa närmare aftal, låta personalen
vid dramatiska teatern tre gånger i hvarje månad, från och med september
till och med maj, a stora teatern uppföra större skådespel, dervid, om så
erfordrades, stora teaterns materiel finge begagnas.
»Om Riksdagen eller andra för teatrarnes fortsatta verksamhet i oförändradt
skick lemnade anslag till enahanda belopp, som nu utgå, eller om
Riksdagen vägrade bifalla förslaget om dramatiska teaterns upplåtande på
arrende, skulle det uppgjorda aftalet förfalla; och komme i sådant fall direktionen
öfver de kongl. teatrarne att öfvertaga de kontrakt, som konsortiet
före fattandet af sådant beslut ingått med sujetter om engagement vid teatern,
likasom direktionen skulle ersätta konsortiet kostnad för anskaffande af teaterstycken
och utskrifning af roller.»
Häraf synes bland annat, att utarrenderingen är beroende derpå, huruvida
teatrarne för nästa spelår få behålla de för upprätthållande af deras
verksamhet nu utgående anslag. Erhållas dessa anslag för teatrarnes fortsatta
verksamhet, så kommer uppgjordt arrendeaftal att förfalla.
Då Kongl. Maj:t af 1883 års Riksdag bemyndigats att sälja hela den
dramatiska teatern med viss materiel, torde Riksdagen nu ej böra vägra det
begärda medgifvandet till dramatiska teaterns utarrendering under nästa
spelår, om några verkliga fördelar skulle finnas vara af en sådan utarrendering
att hemta.
Skulle de förslag, som utskottet, enligt här ofvan angifna grunder,
kommer att för Riksdagen framlägga, vinna bifall, eller Riksdagen eljest
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
11
kommer att fatta sådana beslut, att, så vidt af Riksdagen beror, teaterverksamheten
kan under ännu ett spelår uppehållas, lärer det blifva nödvändigt,
att det rådrum, som derigenom kan varda beredt, användes till utarbetande
af en bestämd plan för teaterfrågans definitiva lösning. Riksdagens under
de senare åren ofta upprepade begäran om förslag till teaterfrågans slutliga
lösning har, såsom bekant, hittills ej ledt till något resultat; men skulle, om
ännu ett års uppskof för åstadkommande deraf beredes, detta år gå till ända
utan att målet ändock vinnes, är det fara, att detta på många håll kan
komma att anses såsom ett bevis, att slutlig lösning af frågan i den rigtning,
Riksdagen önskar, icke är möjlig att uppnå och att nytt uppskof derför,
såsom gagnlöst, icke varder medgifvet. Såsom af den lemnade redogörelsen
angående beskaffenheten af stora teaterns hus lärer framgå, beror möjligheten
att på ett tillfredsställande sätt lösa den invecklade frågan väsentligen
derpå, att ny byggnad för teatern varder anskaffad. Utan att vilja söka
uttala några förutsägelser, i hvad mån Riksdagens medverkan för att åstadkomma
en sådan ny byggnad kan vara att påräkna, tror dock utskottet det
kunna vara af gagn, att utskottet antyder sin uppfattning i detta hänseende.
Staten eger på olika ställen inom Stockholms stads område många värdefulla
tomter, af hvilka några skulle vara för en tidsenlig teaterbyggnad
synnerligen lämpliga, och bland dessa senare är det naturligtvis, förutom
norra delen af Kungsträdgården, företrädesvis stora teaterns nuvarande tomt
med der förefintliga betydliga byggnadsplats och deraf härflytande möjlighet att
inrätta inkomstgifvande lägenheter, som i förevarande afseende är egnad att
tillvinna sig den största uppmärksamheten. Man skulle kunna tänka sig en
sådan lösning af denna fråga, att nämnda värdefulla tomt upplåtes till Stockholms
stad, eller, om den icke ville mottaga ett anbud härutinnan, till ett
konsortium af enskilde, för den sceniska konsten särskildt nitälskande personer,
som kunde finnas hågade att, mot skyldigheten att å tomten uppföra en tidsenlig
teaterbyggnad, tillgodogöra sig de nu delvis obegagnade fördelar, som
tomten erbjuder. Det är gifvet, att utförandet häraf i väsentligaste mån
beror på det intresse af frågans lösning, Stockholms stad eger och ådagalägger.
Möjligen skall äfven den enskilda offervillighet för saken, som redan
en gång fått ett uttryck, kunna påräknas till åstadkommande af en alla intressen
tillfredsställande lösning af frågan.
Huru härmed än kan komma, att gä och huru olika meningarne än må
vara om den ställning staten rätteligen bör intaga till teatrarne och upprätthållandet
af deras verksamhet, så torde svårligen någon mera afsevärd meningsskiljaktighet
kunna råda derom, att den nuvarande stora teatern så snart
som möjligt borde ersättas af en ny. Begagnandet af operahuset i sitt brist
-
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
fälliga skick synes utsätta såväl de å scenen uppträdande och åskådarne soin den
inom byggnaden förvarade dyrbara materielen för vådor, och det torde vid
sådant förhållande icke länge låta sig göra att begagna huset. Nödvändigheten
att beakta detta förhållande är ett kraftigt stöd för den förhoppning,
att Riksdagens ofta uttalade önskningar om teaterfrågans lösning snarligen
kunna gå i fullbordan.
I enlighet med hvad ofvan anförts får utskottet hemställa:
att Riksdagen — med anledning af Kongl. Maj:ts
framställning och den i ämnet väckta motionen — må
a) besluta att icke bevilja det för reparation å stora
teaterns hus begärda anslag å 28,820 kronor;
b) under vilkor att Stockholms stad, eller andra, eller
Stockholms stad i förening med andra, under ett är från
den 1 juli 1887 med ett belopp af 50,000 kronor deltager
i kostnaden för de kongl. teatrarnes verksamhet, dels
medgifva, att teaterverksamheten å vare sig båda teatrarne
eller endast stora teatern får fortgå under spelåret den 1
juli 1887—den 80 juni 1888, dels för sådant ändamål
uppföra till oförändradt belopp det till kongl. teatrarne i
nu gällande riksstat anvisade ordinarie anslaget å 60,000
kronor, dels ock på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts begäran
om anslag å extra stat för år 1888 till de kongl. teatrarne,
att till Kongl. Maj:ts förfogande ställes ett kreditiv å
högst 15,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget
å ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till
teatrarne, ofvanberörda tillskott å 50,000 kronor samt
teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande af
teatrarnes utgifter, dock med vilkor jemväl, att statsmedel
utöfver sålunda bestämda anslag icke må för de
kongl. teatrarne användas; samt
c) medgifva Kongl. Maj:t rätt att under spelåret från
och med den 1 juli 1887 till den 1 juli 1888 på arrende
upplåta dramatiska teatern med tillhörande materiel åt
den eller de personer, som kunna linnas hugade och skickliga
att derstädes på ett konsten värdigt sätt uppehålla
den dramatiska verksamheten, med skyldighet för upplåtelsetagaren
att tidtals låta å stora teatern emot viss
ersättning och med rätt att dervid begagna denna teaters
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a
13
materiel uppföra större skådespel, äfvensom på de vilkor
i öfrigt, som Kong! Maj:t kan finna skäligt bestämma,
samt att använda den arrendesumma, som till följd af berörda
upplåtelse kan komma att tillflyta statsverket, såsom
bidrag till uppehållande af den lyriska verksamheten å
stora teatern.
Stockholm den 26 maj 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
af herrar grefve G. Sparre, grefve W. G. Hamilton, A. F. O. Cederberg,
II. Ii. Törnébladh och Låss Olof Larsson: samt
vid mom. a): af herrar friherre F. ron Essen, G. V. Schotte och II.
G. von Hedenberg, hvilka ansett ett anslag af 10,000 kronor böra beviljas
till de oundgängligaste reparationerna å stora teaterns hus;
vid mom. b): af herrar G. V. Schotte och It. G. von Hedenberg, hvilka
ansett, att för uppehållande af teaterverksamheten under spelåret 1887—1888,
utöfver det ä ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, till Kong!.
Maj:ts förfogande borde ställas ett kreditiv å 25,000 kronor, att användas
endast i den man anslaget å ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag
till teatrarne samt teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande
af utgifterna för ifrågavarande verksamhet, dock med vilkor, att statsmedel
utöfver sålunda bestämda anslag icke finge för de Kongl. teatrarne användas;
af herr N. Petersson, som anfört:
»Då vid riksdagen 1884 medgafs, att teaterverksamheten finge fortgå
i tre är frän den 1 juli 1884, torde en stor del af dem, som medverkade till
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a,.
att detta medgifvande lemnades, hafva utgått från den förutsättning, att, sedan
det rådrum, som sålunda medgafs för uppgörande af förslag till teaterfrågans
lösning tilländagått, sådant förslag skulle för Riksdagen framläggas, hvarigenom
statens bidrag till teatrarne kunde upphöra eller väsentligt minskas.
Förslag härutinnan har emellertid icke af hörts; och anser jag mig redan på
denna grund ega anledning yrka afslag å såväl Kongl. Maj:ts som utskottets
framställning i fråga om anslag till teaterverksamhetens fortsatta bedrifvande.
Härtill kommer emellertid ännu en omständighet. Såsom vilkor för
användande af de anslag från statsverket, hvilka anvisats för spelåren 1884—87
stadgade nemligen Riksdagen, att Stockholms stad skulle under dessa tre år
lemna ett tillskott af 50,000 kronor om året. Stadens målsmän funno
emellertid ej skäl bevilja nämnda tillskott, men den erforderliga summan
anskaffades genom insamling bland enskilde, som genom stadens kassa tillhandahöllo
penningarne, hvadan i formell afseende vilkoret kunde anses fullgjordt.
Riksdagen lärer dock hafva åsyftat något mera, nemligen att erhålla
ett bevis, att stadsfullmäktige, som närmast borde kunna bedöma om och i
hvad mån teatrarne medförde det stora gagn, som på många håll tillskrifves
dem, funno detta gagn så stort, att de hellre ville uppoffra något af kommunens
medel än tillåta teatrarnes stängning.
Då nu genom stadsfullmäktiges beslut att för treårsperioden 1884—87
vägra att lemna bidrag till teaterverksamhetens uppehållande måste anses
ådagalagdt, att de ej funnit denna verksamhet så gagnelig, att det vore skäl
att för densamma uppoffra något af stadens medel, samt stadsfullmäktige, enligt
hvad i statsrådsprotokollet upplyses, atslagit Kongl. Maj:ts alternativa framställningar
om bidrag antingen årligen till teaterverksamhetens fortsatta
uppehållande eller för en gång till ny byggnad för stora teatern, anser jag
det vara gagnlöst att vidare ifrågasätta någon uppoffring från stadens sida
till teaterverksamhetens uppehållande samt har derför inom utskottet yrkat,
att mom. b) måtte erhålla följande lydelse:
b) att Riksdagen, - med afslag å Kongl. Maj:ts
framställning men bifall till den i frågan väckta motionen
— må besluta, dels att icke bevilja på extra, stat för år
1888 äskade 25,000 kronor eller det af utskottet föreslagna
beloppet 15,000 kronor till teaterverksamhetens
uppehållande under spelåret den 1 juli 1887 till den 30
juni 1888, dels ock, att från 1888 års riksstat utesluta
det å ordinarie stat uppförda anslaget å 00,000 kronor
till de kongl. teatrarne.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.
15
Under förutsättning att detta mitt yrkande vinner afseende, finner jag
hinder ej möta att bifalla förslaget om dramatiska teaterns utarrendering,
blott att statsverket befrias från utgifter för de kong!, teatrarne. Skulle
arrendesumman för dramatiska teatern lämpligen kunna användas för uppehållande
af verksamheten å stora teatern utan annat slags statsbidrag än
denna arrendesumma och hyresmedlen för lägenheter i stora teaterns hus,
har jag under nu nämnda förbehåll intet att erinra mot bifall till hvad utskottet
i mom c. hemstält.»
I denna herr N. Peterssons reservation hafva herrar N. Olsson och
P. Pehrson instämt.
Vidare hafva herrar H. P. P. Tamm, N. Fosser. friherre B. A.
Leijonhufvud, C. E. Casparsson, grefve E. C. A. Piper, II. N. G. Montgomery-Cederhielm
och A. P. Danielson begärt få antecknadt, att de ej deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.