Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af åtskilliga förslag angående de kongl. teatrarne.

1887-05-26 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 B:7a, Utlåtande, med anledning af åtskilliga förslag angående de kongl. teatrarne.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

1

N:o 7 a.

Ank, till Riksd. kansli den 28 maj 1887, kl. 6 e. m.

Utlåtande, med anledning af åtskilliga förslag angående de kongl.

teatrarne.

(2:a U. A.)

I den till Riksdagen den 29 april 1887 aflåtna propositionen angående Angående

statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Makt framstält följande förslag ansla9.tlU,

beträffande de kongl. teatrarne: den kongl.

att till reparation å kongl. stora teaterns hus måtte anvisas för år 1888sfo£^je“^nis

ett extra anslag af 28,820 kronor; samt teaterverk
att

Riksdagen måtte ej mindre medgifva, dels att de kongl. teatrarnes samhetms

verksamhet finge, under spelåret från och med den 1 juli 1887 till den 1 hållande.

juli 1888, för statens räkning fortgå vare sig å båda teatrarne eller allenast lI * * * * * * * * * * * * * * * 17 «• 18d

å stora teatern, med rätt för Kongl. Maj:t att under nämnda spelår på

arrende upplåta dramatiska teatern med tillhörande materiel åt den eller de

personer, som kunde finnas hugade och skickliga att derstädes på ett konsten

värdigt sätt uppehålla den dramatiska verksamheten, med skyldighet för

upplåtelsetagaren att tidtals låta å stora teatern emot viss ersättning och

med rätt att dervid begagna denna teaters materiel uppföra större skådespel,

äfvensom på de vilkor i öfrigt, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt be
stämma,

dels ock att den arrendesumma, som till följd af berörda upplåtelse

kunde komma att tillflyta statsverket, finge användas såsom bidrag till uppe
hållande

af den lyriska verksamheten å stora teatern;

än äfven för uppehållande af teaterverksamheten under spelåret 1887

—1888, utöfver det å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, till

Bih. till Riksd. Prot. 18S7. Må. 4 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

Kong! Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å 25,000 kronor att användas

endast i den män anslaget å ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag

till teatrarne samt teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande

af utgifterna för ifrågavarande verksamhet.

Vidare hafva i en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 28)

herrar 0. W. JRedelius ocli J. P. Nilsson på anförda skäl föreslagit:

dels att Riksdagen icke måtte bevilja de under sjunde hufvudtiteln

(17—18) begärda anslag af 28,820 kronor till reparation å stora teaterns

hus och 25,000 kronor till teaterverksamhetens uppehållande under spelåret

den 1 juli 1887 till den 1 juli 1888;

dels ock att Riksdagen måtte indraga det å ordinarie stat uppförda

anslaget 60,000 kronor till teatrarne för ofvannämnda spelår och 1888;

och att således intet anslag måtte beviljas till teatrarne.

De förhandlingar, som under de senaste åren egt rum hos Riksdagen,

beträffande de kongl. teatrarne, torde ännu vara i så friskt minne, att utskottet

icke nu behöfver framlägga någon utförligare redogörelse för dessa

förhandlingar, utan kan inskränka sig till att erinra om de vigtigaste hufvudpunkterna

deri.

I sådant hänseende torde först böra framhållas den förändring i de

kongl. teatrarnes hela ställning, som inträdde med utgången af spelåret den

1 juli 1880—30 juni 1881. Hans Maj:t Konungen hade nemligen till

statsrådsprotokollet den 27 april 1881 — vid anmälan biand annat af samma

års Riksdags skrifvelse (n:o 59) med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:ts då

afgifna proposition *) angående åtskilliga de kongl. teatrarne rörande ärenden

blifvit af Riksdagen afslagen — förklarat, att, sedan Hans Maj:t genom sin

hofförvaltning godtgjort samtliga de skulder, hvari de kongl. teatrarne vid

utgången af spelaret den 30 juni 1881 häftade, de kongl. teatrarne efter

nämnda tid icke vidare komme att lyda under hofförvaltningen, utan teatrarnes

angelägenheter att af Hans Maj:t handläggas liksom öfriga allmänna regeringsärenden

efter föredragning i statsrådet; och skulle teatrarne från nämnda

tid tills vidare lyda under finansdepartementet, hvars chef hade att inför

Kongl. Maj:t föredraga de ärenden, som rörde teatrarne.

*) I denna proposition hade förelagts Riksdagen dels förslag, att den dramatiska

teaterns fasta egendom och viss materiel skulle öfverlåtas å Hans Maj:t Konungen mot

det att Hans ''Maj:t utan statsverkets betungande åtoge sig att af egna medel betala den

skuld, hvari teatrarne häftade den 1 juli 1881, dels ock förslag om medgifvande, under

åtskilliga förbehåll, att stora teaterns fasta och lösa egendom finge för visst antal år upplåtas

åt enskild person eller bolag mot fullgörande af vissa skyldigheter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

3

Vid 1882 års riksdag föreslog Kong! Maj:t, att Riksdagen måtte medgifva,

att de kongl. teatrarnes verksamhet, finge jemväl efter utgången af

det den 30 juni 1882 tilländagående spelåret och intill dess, efter slutligt

afgörande af frågan om teatrarnes framtida ställning, tillämpning deraf kunde

komma att inträda, fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills,

med rätt för Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga

medel förskjuta de utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie

statsanslaget och teatrarnes öfriga inkomster kunde komma att ej lemna tillgång;

men Riksdagen, som icke ville yttra sig beträffande den plan, enligt hvilken

de kongl. teatrarnes verksamhet kunde komma att tills vidare fortgå, utan

anhöll, att. Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag framlägga

förslag till definitivt ordnande af frågan om teatrarnes framtida ställning och

verksamhet, medgaf Kongl. Maj:t endast rätt att låta på statsverkets bekostnad

af tillgängliga medel förskjuta intill 40,000 kronor de utgifter för

teatrarnes förvaltning under nästkommande spelår, hvartill det ordinarie

teateranslaget och teatrarnes öfriga inkomster möjligen icke komme att lemna

tillgång.

Kågot sådant förslag, som af 1882 års Riksdag begärts, blef emellertid

icke vid följande års riksdag framlagdt. Kongl. Maj:t afgaf nemligen då

endast förslag dels om försäljning för statsverkets räkning af den dramatiska

teatern jemte viss materiel, dels om åtgärder i syfte att från den 1 juli

1884 upplåta stora teatern åt ett konsortium, dels om anvisande af medel för

teaterverksamhetens uppehållande — inskränkt till endast lyriska representationer

— intill nyssnämnda tid, och dels om ersättande af vissa utgifna förskott

till belopp af sammanlagdt 148,669 kronor. Med anledning af dessa framställningar

medgaf Riksdagen, att den dramatiska teatern jemte den materiel,

som funnes kunna undvaras, finge, på sätt och i den ordning Kongl. Maj:t

föreslagit, försäljas med tillträde den 1 juli 1884 och med vilkor att, om

försäljningen egde rum, köpeskillingen skulle ingå bland statsverkets extra

uppbörd; och anvisade Riksdagen derjemte dels för upprätthållande af teaterverksamheten

under spelåret den 1 juli 1883—30 juni 1884 å ordinarie

stat, 60,000 kronor och ä extra stat 40,000 kronor, under vilkor att, statsmedel

derutöfver icke blefve för de kongl. teatrarne använda, dels ock till

betäckande af de gjorda förskotten det derför äskade beloppet, allt för år

1884. Slutligen anhöll äfven 1883 års Riksdag, att förslag måtte varda till

nästa Riksdag afgifvet om ordnande af den kongl. teaterns ställning.

I den statsverksproposition, som afläts till 1884 års Riksdag, föreslog

Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte anvisa ett extra anslag ä 87,470 kronor

till betäckande af brist för spelåren den 1 juli 1881—30 juni 1883 samt,

dels medgifva, att, de kongl. teatrarnes verksamhet finge fortgå å såväl den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

störa som den dramatiska teatern under tre spelår, räknadt från den 1 juli

1884, dels ock för de kongl. teatrarne för spelåret 1884—1885, utöfver det

å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, anvisa å extra stat ett

anslag af 40,000 kronor.

Riksdagen, som beviljade den äskade ersättningen för betäckande af

ofvan omförmälda brist, beslöt i öfrigt att, under vilkor att Stockholms stad

under tre år från den 1 juli 1884 med ett belopp af 50,000 kronor om året

deltoge i kostnaden för de kongl. teatrarnes verksamhet, dels medgifva, att

teatrarnes verksamhet ä såväl den stora som den dramatiska teatern finge

fortgå i tre spelår, räknadt från den 1 juli 1884, dels att för sådant ändamål

uppföra till oförändradt belopp det till kongl. teatern i gällande riksstat

anvisade ordinarie anslaget å 60,000 kronor, dels ock att på det sätt

bifalla Kongl. Maj:ts begäran om anslag å extra stat för år 1885 till de

kongl. teatrarne, att till Kongl. Maj:ts förfogande stäldes ett kreditiv å högst

15,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget å ordinarie stat samt

Hans Maj:t Konungens bidrag till teatrarne tillika med Stockholms stads

tillskott och teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande af

teatrarnes utgifter; dock med vilkor jemväl, att statsmedel utöfver sålunda

bestämda anslag icke finge för de kongl. teatrarne användas.

Innan utskottet öfvergår till behandlingen af de särskilda anslagsposterna

i Kongl. Maj:ts proposition, torde utskottet först böra utlåta sig

om den i frågan väckta motionen, som går ut på att staten från och med

slutet af det löpande spelåret skulle upphöra att med vare sig större eller

mindre belopp lemna understöd åt de kongl. teatrarne.

Utskottet har sig väl bekant, att redan sedan lång tid tillbaka inom

Riksdagen finnes ett ej ringa antal representanter, som, i likhet med rootio

närerne, anse, att staten har intet intresse i att uppmuntra den sceniska

konsten.

Beträffande de skäl, som till stöd för nämnda uppfattning blifvit anförda,

får utskottet hänvisa till de anföranden, som vid 1883 och 1884

årens riksdagar hållits, särskildt i Andra Kammaren, under öfverläggningarna

om då begärda anslag till de kongl. teatrarne.

För utskottets uppfattning af denna fråga är — vid det förhållande

att ännu icke något förslag om definitivt ordnande af den sedan länge sväfvande

teaterfrågan föreligger — den omständighet bestämmande, att den

svenska representationen alltifrån 1809 — med undantag allenast af statsregleringsperioden

1841—1845 — intill närvarande tid, till befordrande af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

o

kongl. teaterns ändamål: att odla allmänhetens smak och konstsinne, att uppmuntra

den inhemska vitterheten och sålunda äfven bidraga till svenska

språkets vård, understödt samma teater med anslag. Dessa anslag hafva

utgjort å ordinarie stat:

under åren 1809—1841,

» » 1845- 1854,

» 1855—1857,

» 1858........1868,

» » 1869—1887,

årligen 4,500 r:dr b:ko

» 6,000 » »

» 20,000 » »

» 75,000 » rmt

* 60,000 kr.

och 200 famnar ved,

å 7: de hufvud titeln,

» » »

» » »

» » »

Häraf framgår, att statsbidrag till teaterverksamhetens upprätthållande

a kongl. teatern utgått i omkring tre fjerdedels sekel, till följd hvaraf detsamma

kan anses hafva erhållit ett slags häfd, så att, då nu, såsom äfven

förut inträffat, fråga väckts om bidragets fullständiga upphörande, sådant

synes utskottet endast under den förutsättning böra beslutas, att synnerligen

afsevärda och tungt vägande skäl derför anföras. Men motionärerne hafva,

enligt utskottets omdöme, i sin motion icke andragit några sä beskaffade

skäl. Vid sådant förhållande, och dä det är utom allt tvifvel att för teaterverksamhetens

uppehållande under nästinstundande spelår oundgängligen kräfves

bidrag från statens sida, samt det nu löpande spelåret är sä nära sitt

slut, att rådrum ej torde finnas att, derest staten nu plötsligt undandrager

teatrarne all hjelp, derförinnan hinna vidtaga ens de nödvändigaste åtgärderna

för att sätta teatrarne — särskildt den stora — i stånd att arbeta

äfven under det den l nästkommande juli begynnande spelaret, anser sig

utskottet för det närvarande sakna skäl att tillstyrka Riksdagen att, på sätt

motionärerne yrkat, vägra alla anslag till teatrarne.

Härvid utgår dock utskottet frän den förutsättning, att det rådrum

af ytterligare ett spelår, som utskottet på grund af särskilda omständigheter

ansett böra beredas, användes till utarbetande af förslag till teaterfrågans

slutliga lösning och framläggande af sådant förslag för Riksdagen.

Vidkommande de anslag, som för de kongl. teatrarne blifvit af Kongl.

Maj:t äskade, har utskottet först att behandla det anslag, å 28,820 kronor,

som begärts för reparation å stora teaterns hus.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 25 april 1887

närmare kan inhemtas, hafva genom öfverintendentsembetets försorg uppgjorts

tre alternativa förslag till operahusets iståndsättande, slutande det första å

en kostnadssumma af 475,000 kronor, det andra å 75,000 kronor och det

tredje å ofvan angifna, af Kongl. Maj:t äskade belopp.

I statsrådsprotokollet lemnas emellertid några upplysningar angående

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a
-

beskaffenheten af operahuset, hvilka vid bedömandet af frågan om detta anslag

torde böra synnerligen beaktas.

Å sid. 78 i nämnda protokoll anföres följande:

»Öfverintendentsembetet har vidare anfört, att den hufvudsakligaste

bland husets anmärkta brister vore grundens dåliga beskaffenhet åt södra

sidan. Denna grund vore nemligen bär uppförd på liggande rustvirke af 3

till 4 lag bjelkar, hvilka läge med öfra kanten 2 Vs till 3 fot öfver lägsta

vattenytan i saltsjön. Visserligen vore detta oaktadt virket på de flesta

ställena ännu friskt, men dock dåligt vid ett å ritningen öfver operahusets

källarvåning med e utmärkt ställe, der rustet slutade och der äfven en hastig

sänkning i fasaden af 4 verktum vore synlig. Största sättningen vid husets

båda södra hörn vore 1,25 och 1,20 fot, under det att den i midten af södra

fasaden vore endast 0,50 fot, och hade huset således, jemte det att hela

södra partiet deraf sjunkit och lutade åt söder 0,24 till 0,58 fot, fläkt sig åt

öster och vester, hvilket äfven framginge af de uppåt vidgade sprickorna

på södra fasaden, likasom af lodningarne, hvilka angåfve lutningen åt öster

och vester omvexlande emellan 0,21 och 0,44 fot.

»Då nu äfven spännstolarne öfver scenen sköte ut murarne, syntes

häraf, att hela scenområdet vore så bristfälligt, att åtgärder snart måste vidtagas

till förekommande af ännu värre skador, helst äfven murarne omkring

nämnda område, likasom trappor, tak, fönster och dörrhvalf, hade stora

sprickor, hvilka, derest hvalfstenarne skulle lossna, kunde blifva af farlig

beskaffenhet.

»Vidkommande åter salongen, så hängde visserligen taket deröfver

ned betydligt och borde derföre omgöras eller förstärkas, derest de större

alternativförslagen skulle vinna afseende; men vore dock detta tak af betydligt

bättre beskaffenhet än scentaket, hvilket äfven gälde salongens murar,

som hvilade på naturlig sandbotten 2 1 3 till 3 fot öfver lägsta vattenytan

och vore fastare än murarne kring scenen.

»Klädlogebyggnaden, hvars grund vore synnerligen dålig och belägen

på utfyld mark omkring 20 fot öfver lägsta vattenytan, visade sig hafva sjunkit

minst en half fot mera än sjelfva teaterhuset närmast deromkring, hvaraf

vållats genomgående sprickor i omgifvande murar, hvalfringar och trappor,

och hade den höga gafvelmuren emot dekorationsmagasinet, hvilken vore

mycket bugtig, visat sig vara vid bugten ihålig samt så bristfällig, att ras

här kunde befaras; varande genom klädlogebyggnadens sättning rubbningar

vållade jemväl i dekorationsmagasinets murar och träkonstruktion, hvars öfra

bjelklag äfven befunnits starkt angripet af röta.

»I fråga derefter om eldfaran inom operahuset, till hvars minskande,

enligt derom meddelade föreskrifter af särskildt förordnade komiterade, be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

7

tydliga omkostnader blifvit under senare åren gjorda, vore densamma fortfarande

stor öfverallt inom huset och ej minst i följd af den myckna eldning

i spisar och kakelugnar, som försigginge i källare- och cafélokaler samt bostäder,

och vore denna eldfara af särdeles betänklig art för publiken i

salongen, då ingen isolering funnes emellan scenområdet, der faran vore störst,

och salongsområdet, Såväl under salongens golf som öfver dess tak vore

öppet emot scenens undervåningar och vindsbottnar, der brännbara och lätt

antändbara ämnen funnes hopade, och kunde derföre lågor och rök obehindradt

framtränga såväl under som öfver publiken, för hvilken en hastig

reträtt genom de till kapprum använda trånga korridorerna vore omöjlig.

»Slutligen anhölle öfverintendentsembetet att få erinra, att de nu föreslagna

åtgärderna — föranledda af den embetet meddelade befallning att

inkomma med förslag till husets iståndsättande — äfven om det första alternativets

kostnadssumma medgåfve förändringar i husets form till åstadkommande

af förbättringar i inredningen, likväl ingalunda kunde anses tillfyllestgörande

för teaterns försättande i tidsenligt skick.»

De upplysningar, som sålunda lemnats om beskaffenheten af stora

teaterns nuvarande hus, synas utskottet till fullo ådagalägga, att det endast

genom en fullständig ombyggnad af huset kan vara möjligt att råda bot å

bristfälligheterna, samt att förty hvarje summa, som utgifves för verkställande

af reparationer å det nuvarande huset, i viss grad måste anses såsom

förspild utan varaktigt gagn. Yid sådant förhållande, och då genom beviljandet

af det anslag, Kong! Maj: t äskat för en del reparationer, det skulle

kunna inträffa, att den af alla sakkunnige så kraftigt förordade nybyggnadsfrågan

komme att längre än eljest vore behöfligt undanskjutas, tvekar utskottet

icke att afstyrka anvisandet af nu förevarande anslag. De reparationer,

som oundgängligen erfordras för att åtminstone under den närmaste tiden

skydda teaterpersonalen och äskådarne mot den fara, för hvilken de äro

utsatta genom en del murars bristfälliga beskaffenhet, böra kunna utföras

med en mindre kostnad än den nu uppgifna, och tillgångar dertill beredas

ur teaterns egna inkomster, om, såsom utskottet tänkt sig och här nedan

får närmare utveckla, dessa inkomster genom tillskott från annat håll kunde

något ökas utöfver hvad Ivongl. Maj:t beräknat.

De anslagsfordringar, Kongl. Maj:t framstält för teaterverksamhetens

uppehållande under nästa spelår, inledas med det förslag, att Riksdagen

skulle medgifva, att denna verksamhet finge under sagda spelår fortgå

»för statens räkning».

Ett så beskaffädt medgifvande har icke förut af Riksdagen lemnats

och torde ej heller nu böra lemnas, helst detsamma i viss mån skulle stå i

strid med den uppfattning af teatrarnes ställning, som Riksdagens senaste

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

beslut beträffande teatrarne innefattar, i det nemligen Riksdagen ansett

teatrarnes uppehållande vara en för hofförvaltningen, Stockholms stad och

staten gemensam angelägenhet. Dessutom är hela teaterverksamheten af

sådan beskaffenhet, att den svårligen kan handhafvas under de former, som

gälla för statsinstitutioner. De till den egentliga teaterpersonalen hörande

samt de vid teatrarnes kansli anstälde personer hafva också alltid intagit eu

helt annan ställning än som skulle tillkommit dem, om de ansetts jemförlige

med statens embets- eller tjensteman. Stat för deras aflöning har sålunda

icke af Riksdagen reglerats, och ej heller hafva de rätt till pension från

allmänna indragningsstaten.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som torde ligga till grund

för förslaget, att teaterverksamheten skulle fortgå för statens räkning, har

Kongl. Maj:t icke upptagit det vilkor för utgående af de till teaterverksamhetens

uppehållande afsedda statsanslag, som 1884 års Riksdag först uppstält

och 1885 och 1886 årens Riksdagar derefter upprepat, att nemligen ett visst

tillskott skulle lemnas af Stockholms stad. Men, ehuru stadens fullmägtige,

enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 77) utvisar, på derom genom öfverståthållareembetet

på Kongl. Maj:ts befallning gjord framställning att antingen

för viss tid ställa ett ärligt anslag af 50,000 kronor till teaterdirektionens

förfogande eller, om sådant ej medgåfves, lemna för en gång ett anslag af

750,000 kronor till stora teaterns ombyggnad, anmält, att de funnit sig icke

kunna bifalla någondera af nyssberörda, alternativt gjorda framställningar,

finner dock utskottet häri intet skäl, att Riksdagen nu skulle frångå grundsatsen,

att bidragen från statens sida till teaterverksamhetens uppehållande

böra göras beroende af tillskott jemväl från staden. Har nemligen en enligt

sunda principer och på ett värdigt sätt bedrifven teaterverksamhet en stor

betydelse för konsten och vitterheten, synas ock målsmännen för den stora

hufvudstadsbefolkning, som företrädesvis har tillfälle att draga nytta af de

konstnjutningar, teatern erbjuder, ega fullt giltiga skäl att, när sådant

visar sig vara nödvändigt för upprätthållandet af de ifrågavarande teatrarnes

verksamhet, dertill lemna något bidrag af stadens medel, helst som Stockholms

stad af de kongl. teatrarnes befintlighet och verksamhet har äfven ett

materielt, för kommunen högst afsevärdt gagn. Häraf följer, att utskottet

icke heller kan dela den betänklighet, som framstälts mot beviljande af

stadsbidrag till teatrarne, att nemligen en så beskaffad utgift skulle innebära

en orättvisa mot den mindre bemedlade delen af hufvudstadens befolkning.

Skulle detta skäl anses befogadt, så gäller detsamma äfven om statens

bidrag till teatrarne. De formella betänkligheter, som i synnerhet^ torde

hafva föranledt, stadens fullmägtige att hittills intaga en afvisande hållning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

9

gent emot alla framställningar om tillskott till teaterverksamhetens uppehållande,

kan utskottet lika litet som Kongl. Maj:t tillerkänna giltighet.

Ehuru sålunda enligt utskottets uppfattning intet skäl finnes för Riksdagen

att uppgifva vilkoret om stadsbidrag till teatrarne, så torde det dock

vara lämpligt att vidtaga sådan förändring i formuleringen af det af 1884

års Riksdag först uppstälda vilkoret om stadsbidrag till teatrarne, att för den

händelse sådant bidrag äfven nu skulle vägras, andra, som för teaterverksamhetens

fortsatta uppehållande hysa intresse, må kunna, i stället för eller, om

staden skulle bevilja endast en del af det fordrade tillskottet, jemte denna,

lemna hvad som erfordras, och Kongl. Maj:t således, utan hinder deraf att

tillskottet icke alls eller blott delvis utgår ur stadens kassa, ändock ega att

använda statens anslag till teatrarne.

I fråga om beloppet så väl af Stockholms stads som af statens bidrag

till teaterverksamhetens uppehållande synes det utskottet, att Riksdagen bör

bestämma bådadera bidragen till enahanda summa, som 1884, 1885 och 1886

årens riksdagar, nemligen:

bidrag från statsverket:

a) på ordinarie stat.................................... kronor 60,000: —

b) på extra stat (kreditiv).......................... » 15,000:

tillskott från Stockholms stad.......................... » 50,000:

Jemväl i fråga om de närmare bestämmelserna för användandet af

statens bidrag till teatrarne torde Riksdagen böra i tillämpliga delar meddela

enahanda stadganden och förbehåll, som af nyssnämnda tre Riksdagar

beslutits, och således föreskrifva, att förenämnda kreditiv å 15,000 kronor

endast får användas i den mån anslaget ä ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda

bidrag till teatrarne, tillika med ofvannämnda tillskott å 50,000 kronor

och teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande af teatrarnes utgifter,

äfvensom upprepa vilkoret att statsmedel utöfver sålunda bestämda

anslag icke få för de kongl. teatrarne användas.

Det återstår för utskottet att behandla Kongl. Maj.ts förslag om utarrendering

till ett konsortium af den dramatiska teatern. Kontrakt härom

hade, när statsverkspropositionen af den 29 april 1887 till Riksdagen afläts,

ännu icke upprättats, men till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

angifvit de vigtigaste af de grunder, hvilka vid utarrenderingen

borde iakttagas. Dessa grunder voro enligt statsrådsprotokollet följande:

»Dramatiska teaterns hus med dit hörande inventarier äfvensom alla

till nämnda teater hörande dekorationer, attributer, möbler och kostymer

m. m. skulle upplåtas på ett år från och med den 1 nästkommande juli emot

Bih. till RiJesd. Frat. 1887. MS. 4 Sand. 1 Åfd. 5 Häft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

en årlig hyresafgift af 15,000 kronor. Sjelfva byggnaden skulle underhållas

af kronan genom öfverintendentsembetet; men scenen, salongen, öfriga till

konsortiet upplåtna lokaler, maskinerier samt lösboet skulle underhållas af

konsortiet samt borde återlemnas i minst lika godt skick som vid tillträdet.

Konsortiet hade ock att försäkra lösboet mot eldskada. Verksamheten på

dramatiska teatern, som, i öfverensstämmelse med hvad hittills varit vanligt,

hufvudsakligen komme att omfatta det moderna skådespelet, borde i anseende

till såväl val af stycken som deras utförande motsvara de anspråk, som kunde

ställas på en kongl. teater. Chefen för finansdepartementet skulle ega att

för tillsyn öfver teatern anställa en inspektör, hvilken hade rätt till friplats

ä teatern och vore berättigad att förbjuda uppförandet af teaterstycken, som

han ansåge ovärdiga en kongl. scen. Det skulle åligga konsortiet att, efter

direktionens för de kongl. teatrarne bestämmande och mot ersättning, hvarom

nämnda direktion hade att med konsortiet trätfa närmare aftal, låta personalen

vid dramatiska teatern tre gånger i hvarje månad, från och med september

till och med maj, a stora teatern uppföra större skådespel, dervid, om så

erfordrades, stora teaterns materiel finge begagnas.

»Om Riksdagen eller andra för teatrarnes fortsatta verksamhet i oförändradt

skick lemnade anslag till enahanda belopp, som nu utgå, eller om

Riksdagen vägrade bifalla förslaget om dramatiska teaterns upplåtande på

arrende, skulle det uppgjorda aftalet förfalla; och komme i sådant fall direktionen

öfver de kongl. teatrarne att öfvertaga de kontrakt, som konsortiet

före fattandet af sådant beslut ingått med sujetter om engagement vid teatern,

likasom direktionen skulle ersätta konsortiet kostnad för anskaffande af teaterstycken

och utskrifning af roller.»

Häraf synes bland annat, att utarrenderingen är beroende derpå, huruvida

teatrarne för nästa spelår få behålla de för upprätthållande af deras

verksamhet nu utgående anslag. Erhållas dessa anslag för teatrarnes fortsatta

verksamhet, så kommer uppgjordt arrendeaftal att förfalla.

Då Kongl. Maj:t af 1883 års Riksdag bemyndigats att sälja hela den

dramatiska teatern med viss materiel, torde Riksdagen nu ej böra vägra det

begärda medgifvandet till dramatiska teaterns utarrendering under nästa

spelår, om några verkliga fördelar skulle finnas vara af en sådan utarrendering

att hemta.

Skulle de förslag, som utskottet, enligt här ofvan angifna grunder,

kommer att för Riksdagen framlägga, vinna bifall, eller Riksdagen eljest

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

11

kommer att fatta sådana beslut, att, så vidt af Riksdagen beror, teaterverksamheten

kan under ännu ett spelår uppehållas, lärer det blifva nödvändigt,

att det rådrum, som derigenom kan varda beredt, användes till utarbetande

af en bestämd plan för teaterfrågans definitiva lösning. Riksdagens under

de senare åren ofta upprepade begäran om förslag till teaterfrågans slutliga

lösning har, såsom bekant, hittills ej ledt till något resultat; men skulle, om

ännu ett års uppskof för åstadkommande deraf beredes, detta år gå till ända

utan att målet ändock vinnes, är det fara, att detta på många håll kan

komma att anses såsom ett bevis, att slutlig lösning af frågan i den rigtning,

Riksdagen önskar, icke är möjlig att uppnå och att nytt uppskof derför,

såsom gagnlöst, icke varder medgifvet. Såsom af den lemnade redogörelsen

angående beskaffenheten af stora teaterns hus lärer framgå, beror möjligheten

att på ett tillfredsställande sätt lösa den invecklade frågan väsentligen

derpå, att ny byggnad för teatern varder anskaffad. Utan att vilja söka

uttala några förutsägelser, i hvad mån Riksdagens medverkan för att åstadkomma

en sådan ny byggnad kan vara att påräkna, tror dock utskottet det

kunna vara af gagn, att utskottet antyder sin uppfattning i detta hänseende.

Staten eger på olika ställen inom Stockholms stads område många värdefulla

tomter, af hvilka några skulle vara för en tidsenlig teaterbyggnad

synnerligen lämpliga, och bland dessa senare är det naturligtvis, förutom

norra delen af Kungsträdgården, företrädesvis stora teaterns nuvarande tomt

med der förefintliga betydliga byggnadsplats och deraf härflytande möjlighet att

inrätta inkomstgifvande lägenheter, som i förevarande afseende är egnad att

tillvinna sig den största uppmärksamheten. Man skulle kunna tänka sig en

sådan lösning af denna fråga, att nämnda värdefulla tomt upplåtes till Stockholms

stad, eller, om den icke ville mottaga ett anbud härutinnan, till ett

konsortium af enskilde, för den sceniska konsten särskildt nitälskande personer,

som kunde finnas hågade att, mot skyldigheten att å tomten uppföra en tidsenlig

teaterbyggnad, tillgodogöra sig de nu delvis obegagnade fördelar, som

tomten erbjuder. Det är gifvet, att utförandet häraf i väsentligaste mån

beror på det intresse af frågans lösning, Stockholms stad eger och ådagalägger.

Möjligen skall äfven den enskilda offervillighet för saken, som redan

en gång fått ett uttryck, kunna påräknas till åstadkommande af en alla intressen

tillfredsställande lösning af frågan.

Huru härmed än kan komma, att gä och huru olika meningarne än må

vara om den ställning staten rätteligen bör intaga till teatrarne och upprätthållandet

af deras verksamhet, så torde svårligen någon mera afsevärd meningsskiljaktighet

kunna råda derom, att den nuvarande stora teatern så snart

som möjligt borde ersättas af en ny. Begagnandet af operahuset i sitt brist
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

fälliga skick synes utsätta såväl de å scenen uppträdande och åskådarne soin den

inom byggnaden förvarade dyrbara materielen för vådor, och det torde vid

sådant förhållande icke länge låta sig göra att begagna huset. Nödvändigheten

att beakta detta förhållande är ett kraftigt stöd för den förhoppning,

att Riksdagens ofta uttalade önskningar om teaterfrågans lösning snarligen

kunna gå i fullbordan.

I enlighet med hvad ofvan anförts får utskottet hemställa:

att Riksdagen — med anledning af Kongl. Maj:ts

framställning och den i ämnet väckta motionen — må

a) besluta att icke bevilja det för reparation å stora

teaterns hus begärda anslag å 28,820 kronor;

b) under vilkor att Stockholms stad, eller andra, eller

Stockholms stad i förening med andra, under ett är från

den 1 juli 1887 med ett belopp af 50,000 kronor deltager

i kostnaden för de kongl. teatrarnes verksamhet, dels

medgifva, att teaterverksamheten å vare sig båda teatrarne

eller endast stora teatern får fortgå under spelåret den 1

juli 1887—den 80 juni 1888, dels för sådant ändamål

uppföra till oförändradt belopp det till kongl. teatrarne i

nu gällande riksstat anvisade ordinarie anslaget å 60,000

kronor, dels ock på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts begäran

om anslag å extra stat för år 1888 till de kongl. teatrarne,

att till Kongl. Maj:ts förfogande ställes ett kreditiv å

högst 15,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget

å ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till

teatrarne, ofvanberörda tillskott å 50,000 kronor samt

teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande af

teatrarnes utgifter, dock med vilkor jemväl, att statsmedel

utöfver sålunda bestämda anslag icke må för de

kongl. teatrarne användas; samt

c) medgifva Kongl. Maj:t rätt att under spelåret från

och med den 1 juli 1887 till den 1 juli 1888 på arrende

upplåta dramatiska teatern med tillhörande materiel åt

den eller de personer, som kunna linnas hugade och skickliga

att derstädes på ett konsten värdigt sätt uppehålla

den dramatiska verksamheten, med skyldighet för upplåtelsetagaren

att tidtals låta å stora teatern emot viss

ersättning och med rätt att dervid begagna denna teaters

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a

13

materiel uppföra större skådespel, äfvensom på de vilkor

i öfrigt, som Kong! Maj:t kan finna skäligt bestämma,

samt att använda den arrendesumma, som till följd af berörda

upplåtelse kan komma att tillflyta statsverket, såsom

bidrag till uppehållande af den lyriska verksamheten å

stora teatern.

Stockholm den 26 maj 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af herrar grefve G. Sparre, grefve W. G. Hamilton, A. F. O. Cederberg,

II. Ii. Törnébladh och Låss Olof Larsson: samt

vid mom. a): af herrar friherre F. ron Essen, G. V. Schotte och II.

G. von Hedenberg, hvilka ansett ett anslag af 10,000 kronor böra beviljas

till de oundgängligaste reparationerna å stora teaterns hus;

vid mom. b): af herrar G. V. Schotte och It. G. von Hedenberg, hvilka

ansett, att för uppehållande af teaterverksamheten under spelåret 1887—1888,

utöfver det ä ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, till Kong!.

Maj:ts förfogande borde ställas ett kreditiv å 25,000 kronor, att användas

endast i den man anslaget å ordinarie stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag

till teatrarne samt teatrarnes öfriga inkomster icke försloge till bestridande

af utgifterna för ifrågavarande verksamhet, dock med vilkor, att statsmedel

utöfver sålunda bestämda anslag icke finge för de Kongl. teatrarne användas;

af herr N. Petersson, som anfört:

»Då vid riksdagen 1884 medgafs, att teaterverksamheten finge fortgå

i tre är frän den 1 juli 1884, torde en stor del af dem, som medverkade till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a,.

att detta medgifvande lemnades, hafva utgått från den förutsättning, att, sedan

det rådrum, som sålunda medgafs för uppgörande af förslag till teaterfrågans

lösning tilländagått, sådant förslag skulle för Riksdagen framläggas, hvarigenom

statens bidrag till teatrarne kunde upphöra eller väsentligt minskas.

Förslag härutinnan har emellertid icke af hörts; och anser jag mig redan på

denna grund ega anledning yrka afslag å såväl Kongl. Maj:ts som utskottets

framställning i fråga om anslag till teaterverksamhetens fortsatta bedrifvande.

Härtill kommer emellertid ännu en omständighet. Såsom vilkor för

användande af de anslag från statsverket, hvilka anvisats för spelåren 1884—87

stadgade nemligen Riksdagen, att Stockholms stad skulle under dessa tre år

lemna ett tillskott af 50,000 kronor om året. Stadens målsmän funno

emellertid ej skäl bevilja nämnda tillskott, men den erforderliga summan

anskaffades genom insamling bland enskilde, som genom stadens kassa tillhandahöllo

penningarne, hvadan i formell afseende vilkoret kunde anses fullgjordt.

Riksdagen lärer dock hafva åsyftat något mera, nemligen att erhålla

ett bevis, att stadsfullmäktige, som närmast borde kunna bedöma om och i

hvad mån teatrarne medförde det stora gagn, som på många håll tillskrifves

dem, funno detta gagn så stort, att de hellre ville uppoffra något af kommunens

medel än tillåta teatrarnes stängning.

Då nu genom stadsfullmäktiges beslut att för treårsperioden 1884—87

vägra att lemna bidrag till teaterverksamhetens uppehållande måste anses

ådagalagdt, att de ej funnit denna verksamhet så gagnelig, att det vore skäl

att för densamma uppoffra något af stadens medel, samt stadsfullmäktige, enligt

hvad i statsrådsprotokollet upplyses, atslagit Kongl. Maj:ts alternativa framställningar

om bidrag antingen årligen till teaterverksamhetens fortsatta

uppehållande eller för en gång till ny byggnad för stora teatern, anser jag

det vara gagnlöst att vidare ifrågasätta någon uppoffring från stadens sida

till teaterverksamhetens uppehållande samt har derför inom utskottet yrkat,

att mom. b) måtte erhålla följande lydelse:

b) att Riksdagen, - med afslag å Kongl. Maj:ts

framställning men bifall till den i frågan väckta motionen

— må besluta, dels att icke bevilja på extra, stat för år

1888 äskade 25,000 kronor eller det af utskottet föreslagna

beloppet 15,000 kronor till teaterverksamhetens

uppehållande under spelåret den 1 juli 1887 till den 30

juni 1888, dels ock, att från 1888 års riksstat utesluta

det å ordinarie stat uppförda anslaget å 00,000 kronor

till de kongl. teatrarne.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7 a.

15

Under förutsättning att detta mitt yrkande vinner afseende, finner jag

hinder ej möta att bifalla förslaget om dramatiska teaterns utarrendering,

blott att statsverket befrias från utgifter för de kong!, teatrarne. Skulle

arrendesumman för dramatiska teatern lämpligen kunna användas för uppehållande

af verksamheten å stora teatern utan annat slags statsbidrag än

denna arrendesumma och hyresmedlen för lägenheter i stora teaterns hus,

har jag under nu nämnda förbehåll intet att erinra mot bifall till hvad utskottet

i mom c. hemstält.»

I denna herr N. Peterssons reservation hafva herrar N. Olsson och

P. Pehrson instämt.

Vidare hafva herrar H. P. P. Tamm, N. Fosser. friherre B. A.

Leijonhufvud, C. E. Casparsson, grefve E. C. A. Piper, II. N. G. Montgomery-Cederhielm

och A. P. Danielson begärt få antecknadt, att de ej deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.