Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

1887-06-13 · 33 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 B:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 13 juni 1887, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel.

(l:a U. A.)

Beträffande riksstatens nionde hufvudtitel, hvilken omfattar anslagen

till pensions- och indragningsstaterna, hafva vid innevarande riksdag

ifrågakommit de förändringar, som här nedan omförmälas.

Pensionsstaten.

l:o. I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upp- Angående hötager

kontant 1,313,030 kronor, har Kongl. Maj:t i statsverksproposi- lande »fhögsta

tionen icke föreslagit någon ändring; hvaremot Kongl. Maj:t i en till beUppettfoikRiksdagen

särskildt aflåten proposition af den 15 april innevarande år sicoiciärarnes

(n:o 19) föreslagit, att det högsta lönebelopp, för hvilket delaktighet i PTätZng.''

folkskolelärarnes pensionsinrättning finge ega rum, måtte bestämmas till

1,200 kronor.

Af det den kongl. propositionen åtföljande statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 17 december 1886 inhemtas, att, sedan

Riksdagen i skrifvelse den 8 maj nyss nämnda år anhållit, att Kongl.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension

för magasins

för valtar en

och sjukhusinspektoren

Gustaf

Lindström.

‘ [l.]

Maj:t måtte låta utreda, hvilket inflytande en förhöjning af högsta delaktighetsbeloppet

i folkskolelärarnes pensionsini''ättning från 1,000 till

1,200 kronor skulle utöfva på nämnda inrättnings samt folkskolelärarnes

enke- och pupillkassas förmåga att uppfylla sina förbindelser, samt,

för den händelse den ifrågasatta förhöjningen kunde ske ske utan afsevärdt

ytterligare tillskott från statsverket, för Riksdagen i ämnet

framlägga förslag, Kongl. Maj: t infordrat direktionens öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning utlåtande i frågan, hvilket finnes återgifvet

i berörda statsrådsprotokoll, hvartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Af detta utlåtande synes, enligt utskottets förmenande, de förhoppningar,

1886 års Riksdag hyste om ofvannämnda kassors förmåga

att utan afsevärdt ytterligare tillskott från statsverket kunna bära nu

ifrågasatta förhöjning af högsta delaktighetsbeloppet i folkskolelärarnes

pensionsinrättning, icke blifvit uppfylda. Af utlåtandet framgår nemligen

(se sid. 13 i statsrådsprotokollet) att, om än folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa utan svårighet skulle kunna uppfylla sina i följd

af den ifrågasatta förändringen ökade förbindelser, folkskolelärarnes

pensionsinrättnings kassa deremot icke, utan afsevärdt bidrag från

statsverket, med säkerhet skulle kunna fullgöra sina förbindelser, derest

den förhöjda delaktigheten begagnades af flere än ungefär 200

tjenster, eller derest icke åtminstone 2,000 tjenster qvarstode vid delaktighet

efter 600 kronor, eller om räntefoten understege 4 V2 procent,

eller slutligen delegarnes antal i anmärkningsvärd grad öfverstege 5,000.

Då det emellertid synes utskottet så mycket mera vanskligt att

grunda den ifrågasatta förändringen på någon förhoppning derom, att

de sålunda befarade förhållanden icke skola inträda, som redan nu

206 tjenster äro delaktiga efter 1,000 kronor, som vidare med räntefotens

sjunkande lönerna äro i stigande och som slutligen delegarnes

antal för närvarande uppgår till så nära 5,000 som 4,896, hemställer

Utskottet,

att Kongl. Majrts förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

Allmänna indragningsstaten.

2:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t

föreslagit, att magasinsförvaltaren och sjukhusinspektoren vid Glotlands

nationalbeväring Gustaf Lindström må från och med månaden näst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

efter den, i hvilken han erhåller afsked, under sin återstående lifstid

åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till ett belopp, motsvarande

hans nuvarande lön vid nationalbeväringen, eller 540 kronor

årligen.

Af det den kongl. statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 10 december 1886 inhemtas,

att Lindström, som vore född den 5 september 1800, under 60 år

varit anstäld vid Gotlands nationalbeväring dels såsom kanslist och

dels såsom magasinsförvaltare och sjukhusinspektor; samt att statskontoret

i ett öfver ansökningen afgifvet utlåtande andragit:

att Lindström, såsom f. d. kronofogde i södra fögderiet af Gotlands

län, enligt nådiga brefvet den 20 februari 1856 åtnjöte pension

från civilstatens pension sinrättning till årligt belopp af 450 kronor;

att, enligt hvad en bilagd skrifvelse från direktionen öfver arméns

pensionskassa utvisade, Lindström, hvilken, med stöd af 2:dra punkten

i 79 § af reglementet för nämnda kassa den 24 augusti 1833, afsagt

sig delaktighet i pensionskassan för innehafvande befattning vid nationalbeväringen,

icke vore berättigad att, efter erhållet afsked, från pensionskassan

undfå pension; och

att pensionsrätt å allmänna indragningsstaten icke tillkomme

Lindström för ifrågavarande befattning.

Då vid sådant förhållande, såsom departementschefen anfört, icke

lärer kunna antagas, att Lindström, derest pension icke beredes honom,

afgår från sin befattning, men de dertill anslagna medel äro afsedda

att vid Lindströms afgång, då befattningen skulle indragas, användas

för genomförande af Gotlands nationalbevärings förändrade organisation,

får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för vaktmästaren vid generalstaben

Carl Fredrik Cedervall må å allmänna indragningsstaten uppföras

en pension af 600 kronor, att af Cedervall under hans lifstid

årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst efter den,

då han erhåller afsked från nämnda vaktmästarebefattning.

Af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 19 november

1886 (sid. 10) inhemtas, att Cedervall, som vore född den 24 november

1818 samt lede af kronisk njursjukdom och hjerthypertrofi,

hvarigenom han vore urståndsatt att sköta sin befattning, den 1 janu
-

Angående pension

för vaktmästaren

C. F.

Cedervall.

[2-]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående gra

tiJiJcationer åt

f. d. landtvärnsman.

[3.]

ari nästkommande år kom me att hafva varit i statens tjent 30 år

och 1 månad, nemligen såsom underkanonier 4 år och 1 månad,

såsom fyrverkare 3 år samt slutligen såsom vaktmästare vid topografiska

corpsen och derefter vid generalstaben under sammanlagdt

nära 23 år, att Cedervall under denna tjenstetid städse med trohet och

nit fullgjort sina åligganden, samt att arméförvaltningen i infordradt

utlåtande anfört, att, då Cedervalls atlöningsförmåner utgjordes af ett

kontant arfvode å 750 kronor samt fri bostad och vedbrand, hvilka naturaförmåner

plägade å staterna uppskattas till 150 kronor, samt Cedervall

således kunde i afseende ä löneförmåner likställas med de lägre

vaktmästarne i landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli och i arméförvaltningen, Cedervall så mycket hellre borde

komma i åtnjutande af pension till lika belopp, som för bemälde vaktmästare

vore bestämdt, eller 600 kronor, som derest Cedervalls kontanta

lön, i likhet med hvad för dylika betjente annorstädes eger rum,

utginge såsom lön i stället för såsom arfvode, Cedervall vore berättigad

att erhålla pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension af

statsverket till lönens hela belopp.

Då Cedervalls aflöning ej utgått som fast lön, utan endast som

arfvode, och Cedervall således ej torde vara fullt jemförlig med landtförsvarsdepartementets

lägre vaktmästare, finner utskottet, helst i betraktande

deraf, att Cedervall endast omkring 30 år varit i statens

tjenst, den ifrågavarande pensionen skäligen böra nedsättas till samma

belopp, som dessa vaktmästare åtnjuta i lön utan ålderstillägg, eller

500 kronor, och hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts framställning må på det sätt

bifallas, att för vaktmästaren vid generalstaben Carl

Fredrik Cedervall må å allmänna indragningsstaten

uppföras en pension af 500 kronor, att af Cedervall

under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från

och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked

från nämnda vaktmästarebefattning.

4:o. Till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande

landtvärnsmän, som sig derom anmäla, har Kongl. Maj:t äskat

anvisande för år 1888 å allmänna indragningsstaten af 1,550 kronor.

Af statsrådsprotokollet den 31 december 1886 (sid. 12) inhemtas,

att antalet understödstagare, som år 1885 utgjorde 11, år 1886 nedgått

till 5, hvilka tilldelats gratifikationer med tillhopa 1,550 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

Under erinran, att Riksdagen för ifrågavarande ändamål åren 1885

ocli 1886 beviljat 3,000 kronor, hemställer Utskottet,

att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809

årens krig qvarlefvande landtvärnsman, som sig derom

anmäla, ett belopp af 1,550 kronor må för år 1888

å allmänna indragningsstaten anvisas.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att åt regementsläkaren vid Små- ingående Penlands

husarregemente Per Johan Danielson Aschan må å allmänna indragningsstaten

uppföras en årlig pension, att från och med månaden r-J-D.yischan.

näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från regementsläkaretjen- [4-]

sten, under hans återstående lifstid utgå med så stort belopp, att den,

tillsammans med den från arméns pensionskassa honom tillkommande

pension af 600 kronor, utgör 2,800 kronor, eller med 2,200 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 6 april 1887

(sid. 14) inhemtas, att Aschan, som är född den 25 maj 1814 och

sedan omkring 12 år tillbaka lider af sockersjuka, som har till följd

en betydlig nedsättning i arbetsförmågan, blifvit anstäld i statens tjenst

den 8 februari 1841 och befordrad till sin nuvarande befattning den

16 mars 1858. ,

Statskontoret, som öfver Aschans ansökning hörts, har i afgifvet

utlåtande anfört:

att nuvarande aflöning för regementsläkare utgjorde lön 2,800

kronor och dagaflöning förslagsvis 240 kronor om året, eller tillsammans

3,040 kronor, samt att, enligt senaste pensionsreglering för

armén, pensionen härå, beräknad till 80 procent af lönen, uppginge

till 2,240 kronor; att Aschan emellertid qvarstode å gammal stat, hvartill

han, såsom innehafvande fullmagt af äldre datum än den 8 april

1862, varit berättigad, och hade, enligt hvad regementschefen upplyst,

under de senaste fem åren i aflöning uppburit omkring 3,500 kronor

årligen; att Aschan, enligt författningarna, vore vid afsked från regementsläkarebefattningen

berättigad till endast 2,000 kronors pension,

hvaraf 600 kronor från arméns pensionskassa och 1,400 kronor från

allmänna indragningsstaten; samt att, för den händelse Aschan ingått

på 1875 års lönestat, han skulle enligt då gällande pensionsstadganden

haft rätt till pension af 2,800 kronor, eller enahanda belopp, hvarom

han nu gjort ansökning; hvarföre statskontoret ansåge sig kunna hemställa

om så stor pension å allmänna indragningsstaten för Aschan,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension

för möns

ter skr ifvar ne

Olof Westblad

och A. JR. Palm.

[5.]

att denna, tillhopa med pensionen från arméns pensionskassa, komme

att uppgå till det af honom begärda belopp.

Som Aschan emellertid icke begagnat sig af sin rättighet att ingå

å ny lönestat och derigenom bereda sig pension till det för honom nu

begärda belopp, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för mönsterskrifvarne vid

lifregementets husarcorps Olof Westblad och vid Kronobergs regemente

Alexander Reinhold Palm må å allmänna indragningsstaten uppföras

årliga pensioner af 800 kronor för den förre och 400 kronor för den

senare, att utgå från ingången af månaden näst efter den, i hvilken

en hvar af dem erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen,

äfvensom att Riksdagen må medgifva, att innehafvande!, af dessa pensioner

ej må utgöra hinder för Westblad och Palm att uppbära den

fyllnadspension, hvartill de på grund af nådiga brefvet den 9 februari

1858 kunna blifva berättigade.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att sökandena, hvilka båda å sina

beställningar innehafva fullmagter, åtnjuta följande löneförmåner: Westblad

kontant lön omkring 50 kronor och boställsarrendemedel 1,600

kronor, eller tillsammans omkring 1,650 kronor, samt Palm kontant

lön omkring 150 kronor och boställsarrendemedel 906 kronor, tillsammans

omkring 1,056 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t erinrar departementschefen,

hurusom Riksdagen år 1886 biföll en af Kongl. Maj:t då gjord

framställning om att mönsterskrifvaren vid Vestgöta-Dals regemente

L. A. R. Sandels, som af sin befattning åtnjutit sammanlagda årliga

inkomster af 1,281 kronor 97 öre, måtte såsom pension erhålla två

tredjedelar af sina löneinkomster, dock efter afdrag af de pensionsbelopp,

han uppbure från arméns pensionskassa och i fyllnadspension

af statsmedel.

Med vidhållande af nyss omförmälda grundsats i fråga om proportionen

emellan lön och pension för mönsterskrifvare, borde den

Westblad tillkommande pension bestämmas till 1,100 kronor, deraf 800

kronor på indragningsstat, samt Palms samtliga pensionsförmåner bestämmas

till 700 kronor, deraf 400 kronor på indragningsstat.

Utskottet, som emellertid anser den för Westblad begärda pension

så mycket hellre skäligen böra till 700 kronor nedsättas, som denne

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

ändock derigenom skulle komma att erhålla högre pension, än i allmänhet

kommer mönsterskrifvare till del, får derföre hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

a) att för mönsterskrifvaren vid lifregementets

husarcorps Olof Westblad må å allmänna indragningsstaten

uppföras årlig pension af 700 kronor, att utgå

från ingången af månaden näst efter den, i hvilken

han erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen;

b) att för mönsterskrifvaren vid Kronobergs regemente

Alexander Reinhold Palm må å allmänna indragningsstaten

uppföras årlig pension af 400 kronor,

att utgå från ingången af månaden näst efter den, i

hvilken han erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen

; och

c) att innehafvandet af ofvanberörda pensioner

ej må utgöra hinder för Westblad och Palm att uppbära

den fyllnadspension, hvartill de på grund af

Kongl. brefvet den 9 februari 1858 kunna blifva berättigade.

7:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att materialförvaltaren vid

flottans station i Karlskrona Johan Hugo Aspegren må från och med

månaden näst efter den, hvari han med pension ur amiralitetskrigsmanskassan

från tj ensten afgår, under sin återstående lifstid från allmänna

indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,

att detta, tillsammans med pensionen från nämnda kassa, utgör 3,200

kronor, eller 1,425 kronor årligen.

Beträffande skälen till denna Kongl. Maj:ts framställning tillåter

sig utskottet hänvisa till det statsverkspropositionen bifogade statsrådsprotokoll

öfver sjöförsvarsärenden den 22 oktober 1886 (bil. 6, sid. 21).

Framställningen är af enahanda innehåll som den i samma ämne till

1886 års Riksdag af Kongl. Maj:t gjorda, i afseende å hvilken utskottet

uttalade den åsigt att, med hänsyn till Aspegrens oförmåga att vidare

bestrida sin tjenst, afsked med pension visserligen borde honom beviljas,

men att, enär hans lön jemte ålderstillägg uppginge till 3,200

kronor, pensionen syntes lämpligen böra bestämmas till 80 procent af

detta belopp, samt deri ifrågavarande fyllnadspensionen alltså utgå med

785 kronor.

Angående pension

för materialförvaltaren

J. H. Aspegren.

[6.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pensionsrätt

för

öfverståthållare

i Stockholm.

[?•]

Riksdagens beslut utföll i enlighet härmed samt eger fortfarande

giltighet, och utskottet har ej funnit skäl frånträda den till grund för

detta beslut liggande åsigt.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag, i hvad det

afser förändring i Riksdagens år 1886 fattade beslut

om fyllnadspension åt materialförvaltaren vid flottans

station i Karlskrona Johan Hugo Aspegren, ej må

vinna Riksdagens bifall.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att öfverståthållare i Stockholm

må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, då

han efter 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår, deraf minst 10 år såsom

landshöfding eller öfverståthållare, från embetet afgått, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension

af 6,000 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anför statsrådet och

chefen för civildepartementet (sid. 25 och 26) att, då år 1884 beslut

fattades om landshöfdingelöneregleringsfondens indragning till statsverket,

föreskrefs i sammanhang dermed, att landshöfding skulle ega

att å allmänna indragningsstaten uppbära pension af 6,000 kronor från

och med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår och minst

35 tjensteår, deraf minst 10 såsom landshöfding, från embetet afgått.

Öfverståthållaren, hvilken med hänsyn till de med embetet förenade

åligganden vore fullt jemförlig med landshöfding, egde likväl,

jemlikt nu gällande bestämmelser, icke åtnjuta pension till samma belopp

som landshöfding. Då rättelse synts departementschefen böra

beredas i detta missförhållande, hade han i ärendet inhemtat yttrande

från statskontoret, som dervid upplyst, att öfverståthållarens årliga

kontanta aflöning, bestämd genom nådiga brefven den 2 maj 1862 och

den 13 november 1863, uppginge till 18,000 kronor, hvaraf ena hälften,

9,000 kronor, utginge från statsverket under sjette hufvudtitelns

anslag till öfverståthållareembetet och andra hälften från Stockholms

stad med dels 7,000 kronor såsom taffelpenningar och dels 2,000 kronor

såsom anslag till ved. Vidare hade öfverståthållaren sig till boställe

anvisadt den Stockholms stad tillhöriga fastigheten med adressnummer

4 vid Slottsbacken. Det af statsmedel utgående belopp vore

fördeladt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

9

i lön ......................................................................... kronor 4,681: 45

» taffelpenningar...................................................... » 2,001: —

» lönetillökning ...................................................... » 2,317: 55

Summa kronor 9,000: —

Då i afseende å öfverståthållares pensionsrätt ingenting funnes

särskildt stadgadt, borde härom tillämpas hvad äldre pensionsförfattningar

innehålla rörande civile embets- och tjenstemäns rätt till pension

från allmänna indragningsstaten. Enligt dessa bestämmelser skulle

öfverståthållare, vid fylda 70 år och minst 30 års oafbruten tjenstetid

eller vid 65 års ålder efter vid pass 40 års tjenstgöring och med intyg

om försvagad helsa, eg a att i årlig pension uppbära 80 procent

af den från statsverket utgående lön jemte lönetillökning, 6,999 kronor,

eller sålunda 5,599 kronor 20 öre.

Med åberopande af nu angifna förhållanden och då de öfverståthållare

tillkommande sammanlagda aflöningsförmånerna öfverstiga för

landshöfding bestämd aflöning, hade statskontoret i sitt yttrande ansett

skäl icke förekomma, att öfverståthållare skulle åtnjuta lägre pension

än landshöfding; och hade statskontoret tillika funnit det icke

kunna ifrågasättas, att någon pension skulle från Stockholms stad tillkomma

denne embetsman.

Landshöfdingarnes löner, fortsätter departementschefen, utgjorde

för närvarande, i Göteborgs och Bohus län 17,000 kronor, i Malmöhus

län 15,500 och i öfriga 22 län 13,000 kronor. Derjemte åtnjöte de

rätt till bostad i länsresidensen samt rätt att begagna de dertill hörande

trädgårdar och parkanläggningar. Som, oaktadt olikheten i aflöningarnes

storlek, pensionen för samtlige landshöfdingarne vore bestämd

till enahanda belopp, och då skilnaden emellan landshöfdingens

i Göteborgs och Bohus län samt öfverståthållarens aflöning icke vore

betydlig, ansåge departementschefen sig icke böra ifrågasätta, att pensionen

för denne bestämdes högre än för landshöfding. Lika med

statskontoret ansåge han ock, att hela pensionsbeloppet borde från

statsverket utgå, emedan öfverståthållarens embetsåligganden i väsentliga

afseenden vore desamma som en landshöfdings. Af sistnämnda

skäl torde ock följa, att vilkoren för pensionens åtnjutande skulle vara

desamma, dock att öfverståthållare, hvilken innehaft landshöfdingebeställning,

borde ega tillgodoräkna sig den tid, han såsom landshöfding

tjenstgjort.

Bill. till Riksd. Prot. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 7 IläfL

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension

för landsman

slisten C. R.

Stiegler,

[8.]

Såsom här ofvan synes, nppgår det pensionsbelopp, öfverståthållare

i Stockholm vid fylda 70 år efter minst 30 års oafbruten tjenstetid

eller vid 65 års ålder efter vid pass 40 års tjenstetid har att

från statsverket påräkna, till 5,599 kronor 20 öre. Skulle berörda pensionsbelopp

icke anses tillräckligt, lärer Stockholms stad, som till hälften

deltager i öfverståthållarens aflönande, jemväl, enligt utskottets förmenande,

böra bidraga med fyllnaden i hans pensionering, så mycket

hellre som i öfverståthållarens åligganden ingå åtskilliga göromål särskildt

för Stockholms stad såsom kommun, till hvilka någon motsvarighet

ej finnes i landshöfdingarnes embetsutöfning, och öfverståthållaren

således ej torde vara i alla afseenden med landshöfding jemförlig.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

9:o. Uppå derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit,

att landskanslisten i Vermlands län Carl Rutger Stiegler må från

och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landskanslisttjensten

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid åtnjuta

från allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp, motsvarande

hans lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 3 december 1886

(bil. 8 sid. 28) inhemtas,

att Stiegler, som vore född den 28 november 1843 samt antogs

till extra ordinarie landskanslist i januari månad 1865 och konstituerades

till landskanslist i Vermlands län den 28 Oktober 1872, i slutet af

november månad 1882 träffats af ett slaganfall (hfcmorrhagia cerebri),

till följd hvaraf han sedermera varit oförmögen att förrätta sin tjenst,

samt att enligt den 27 sistlidne oktober utfärdadt läkarebetyg ingen

utsigt funnes, att Steigler åter kunde blifva tjenstbar;

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län till ansökningen

tillstyrkt bifall och dervid — jemte upplysning att Steigler, som

vore gift, befunne sig i mycket svaga ekonomiska omständigheter —

tillika anfört, att det för tjenstens behöriga skötande vore af stor vig''t,

att densamma innehades på ordinarie stat af en dertill fullt skicklig

och lämplig person, samt att det visat sig, att för tjenstens uppehållande

genom vikarie det hittills varit nödigt att bereda särskild! anslag

till arfvode åt denne;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

samt att statskontoret, efter härå erhållen remiss, inkommit med

underdånigt utlåtande och deruti — med erinran att Stiegler, i egenskap

af landskanslist, enligt gällande stat åtnjöte lön, 700 kronor, samt

ålderstillägg derå, 300 kronor, beviljadt genom nådiga brefvet den 19

januari 1883, äfvensom tjenstgöringspenningar, 500 kronor, eller tillsammans

1,500 kronor — anfört, att, ehuruväl Stiegler vore endast

43 år gammal och icke längre tid än inemot 22 år varit anstäld i statens

tjenst samt således icke hunnit den lefnads- och tjensteålder, som

enligt nådiga brefvet den 1 juni 1877 erfordrades för hans öfverflyttande

å indragningsstat till åtnjutande af pension, statskontoret likväl,

med afseende å sökandens genom läkarebetyget styrkta otjenstbarhet

för framtiden och öfriga af Kongl. Maj:ts befallningshafvande anförda

omständigheter, funne sig, jemväl med hemtadt stöd af Rikets Ständers

vid 1853—1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om

obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans skiljande från

ordinarie beställning i rikets tjenst, böra hemställa, att Kongl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen, att landskanslisten Stiegler måtte tillerkännas

rättighet att från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked

från landskanslist^''ensten blefve honom beviljadt, för sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp,

motsvarande hans lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000

kronor.

1 likhet med Kongl. Maj:t har utskottet ansett pension böra tilldelas

landskanslisten Stiegler. Dock torde enligt utskottets förmenande

pensionsbeloppet i anseende till hans korta tjenstetid icke böra sättas

högre än till åttio procent af den lön, Stiegler nu uppbär, eller till

800 kronor, hvadan utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att landskanslisten

i Vermlands län Carl Rutger Stiegler må från och

med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från

landskanslisttjensten varder honom beviljadt, under

sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten

en årlig pension af 800 kronor.

10:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts befallningsliafvandes i Norr - Angående penbottens

län derom gjorda framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att

landskanslisten i nämnda län Frans Gustaf Bucht må från och med Bucht.

månaden näst efter den, i hvilken han med pension från civilstatens [9.]

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

pensionsmrättning afgår från tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta

från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att

detta, tillhopa med pensionen 450 kronor från nämnda inrättning, uppgår

till hans nuvarande lön med ålderstillägg, 1,000 kronor, eller 550

kronor årligen.

Åf det till statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver

civilärenden den 22 december 1886 (bil. 9 sid. 31) inhemtas, att Bucht,

som vore född den 12 mars 1831, antagits den 8 maj 1851 till e. o.

landskanslist och den 19 mars 1856 konstituerats till landskanslist i

Norrbottens län, samt att, enligt den 12 oktober 1886 utfärdadt läkarebetyg,

Bucht, hvars hörselförmåga sedan många år tillbaka varit och

fortfarande vore i hög grad nedsatt, derjemte numera lede af skrifvarekramp

(graphospasmus) af en sådan beskaffenhet, att han vore oförmögen

att sköta de till hans tjenst hörande göromål, samt att någon

förbättring från sjukdomen ej vore att förvänta.

Till stöd för den gjorda framställningen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, att i följd af Buchts helsotillstånd han numera

alltjemt åtnjöte tjenstledighet, men det oaktadt, enär sjukdom utgjorde

anledningen dertill, vore berättigad att under ledighet bibehålla sin lön,

hvarföre Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke kunde påräkna att

duglig vikarie skulle under någon längre tid åtaga sig tjenstens bestridande

emot den ringa ersättning, som derför kunde beredas; att,

då detta förhållande ovilkorligen måste lända till skada för arbetet å

landskanslict, det för göromålens behöriga gång vore nödvändigt, att

landskanslisttjensten blefve med annan ordinarie innehafvare försedd;

att Bucht, derest han nu toge afsked, väl, enär han uppnått en ålder

af öfver 55 år och innehaft sin tjenst under en tid af mer än 30 år,

vore berättigad till pension från civilstatens pensionsmrättning, men

att beloppet af denna pension, som utgjorde 450 kronor, icke kunde

fylla de nödvändigaste lefnadsbehofven för honom, som vore gift och

hade tvenne döttrar, hvilka njöte underhåll i föräldrahemmet; samt att

Bucht icke egde annan inkomst, än den han uppbure från statsverket;

hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordat, att Bucht under

den tid, hans krafter voro oförsvagade, med synnerligt nit skött sin

befattning samt ådagalagt, förutom en mindre vanlig begåfning och

skicklighet, stor arbetsförmåga.

Vidare har, såsom af ofvannämnde statsrådsprotokoll jemväl synes,

statskontoret i afgifvet utlåtande, jemte tillkännagifvande att Bucht i

egenskap af landskanslist enligt gällande stat åtnjöte lön, 700 kronor,

jemte ålderstillägg derå, 300 kronor, beviljadt genom nådiga brefvet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

den 17 januari 1879, samt tjenstgöringspenningar, 500 lcronor, eller

tillsammans 1,500 kronor, förordat bifall till den gjorda framställningen.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

ll:o. Med anledning af en utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

på anhållan af stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders

Erik Daniel Rudelius’ enka Julia Eudelius, född Behm, gjord framställning

har Kongl. Maj:t föreslagit, att hon måtte berättigas från allmänna

in dragnings staten åtnjuta årlig pension till belopp af 400 kronor, att

utgå från och med augusti månad år 1886, så länge hon förblifver enka.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet (se

nionde hufvudtiteln bil. 10 sid. 35) inhemtas, att Rudelius allt sedan

år 1872 varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader och under de senare

tio åren tjenstgjort såsom stationsingeniör, hvilken befattning han

ock vid sitt frånfälle beklädde; att han under dessa 14 år med nit och

skicklighet samt till sina förmäns fulla belåtenhet fullgjort sina tjensteåligganden;

att hans krafter särskildt tagits i anspråk vid tillsynen

öfver den under 1886 års sommar verkstälda spårförändringen å statsbanan

Sundsvall—Torpshammar, som bedrefs med en sådan skyndsamhet,

att den lemnade honom föga tid till hvila, hvadan ock hans

död, som inträffade den 15 juli nämnda år, förorsakats af denna ytterst

ansträngande tjenstgöring; samt att hans efterlemnade enka, som uppnått

en ålder af 29 år, i anseende till sjuklighet egde ringa utsigt att

sjelf kunna bidraga till sitt uppehälle.

Af åberopade läkarebetyg hade inhemtats, dels att stationsingeniören

Rudelius under sin tjenstgöring vid statens jernvägsbyggnader

ådragit sig ett hjernlidande (blödning eller bulnad), som lång tid förlupit

nästan utan symptomer, men omedelbart efter en både till kropp

och själ ytterst ansträngande tjenstgöring plötsligt förvärrats och orsakat

hans död, dels ock att enkan Rudelius vore sedan flera år tillbaka

behäftad med blodbrist i hög grad och allmän nervsvaghet samt

i öfrigt egde en svag kroppskonstitution; och hade tre personer i en

likaledes vid framställningen fogad skriftlig handling intygat, att, enligt

bouppteckningen efter stationsingeniören Rudelius, enkan Rudelius,efter

afdrag af boets vid bouppteckningen befintliga och sedermera tillkomna

skulder, icke egde någon kontant tillgång, utan endast ett mindre för

sitt behof erforderligt bohag, som icke gåfve någon inkomst.

Angående pension

för stat

iomingcniörcn

A. E. 1). Rudelius''

enka.

[10.]

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension

för lektorn

K. II. Brandt.

[li.]

På grund af ofvan anförda belijertansvärda omständigheter anser

utskottet visserligen skäl förefinnas, som tala för beredande af

något understöd åt enkan Rudelius, men i anseende till hennes mans

jemförelsevis korta tjenstetid finner utskottet det af Kongl. Maj:t föreslagna

beloppet skäligen böra nedsättas och hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att stationsingeniören vid statens

jernvägsbyggnader Anders Erik Daniel Rudelius’ enka

Julia Rudelius, född Behm, må berättigas att så länge

hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor, att

utgå från och med augusti månad år 1886.

12:o. Med anledning af en derom gjord, af domkapitlet i Idernösand

förordad ansökan har Kongl. Maj:t föreslagit,

att lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik Brandt

må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder

honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 3,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 17 december

1886 (bil. 11 sid. 37) inhemtas,

att Brandt, som vore född den 16 februari 1829, år 1860 promoverats

till filosofie doktor; att han, efter att hafva under ett läsår tjenstgjort,

såsom vikarierande lärare vid allmänna läroverket i Umeå, den

12 juli 1861 utnämts till lektor i grekiska språket och teologi vid allmänna

läroverket i Östersund och bestridt denna befattning till och

med vårterminen 1880, hvarefter han på grund af sjukdom åtnjutit och

fortfarande åtnjöte tjenstledighet; att Brandt under sin lektorstjenstgöring

ådagalagt stort nit och berömlig skicklighet; samt att, enligt

ett den 12 juni 1886 utfärdadt läkarebetyg, Brandt lede af kronisk

sinnessjukdom jemte betydligt nedsatt synförmåga och på grund häraf

för all framtid vore urståndsatt att fullgöra sin tjenst.

I infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att Brandt visserligen

uppnått allenast 57 års ålder och varit i statens tjenst blott 26

år samt således ännu icke hunnit den lefnads- och ej heller den tjensteålder,

som enligt författningarne vore stadgad såsom vilkor för den

civile embets- och tjenstemän i allmänhet tillkommande pensionsrätt,

men att, då Brandt emellertid på sjunde året åtnjöte tjenstledighet för

sjukdom samt genom läkarebetyg styrkt blifvit, att Brandt vore ur
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

ståndsatt att sköta sin tjenst, statskontoret ansåge sig, lika med domkapitlet,

böra till nådigt afseende förorda den gjorda framställningen

om beredande af pension åt Brandt; i hvilket afseende statskontoret,

med tillkännagifvande att Brandts lön enligt gällande stat utgjordes af

2,500 kronor jemte personella lönetillägg af 1,500 kronor, eller tillhopa

4,000 kronor, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till

Riksdagen aflåta proposition derom, att Brandt måtte tillerkännas rättighet

att, efter det afsked blefve honom beviljadt, åtnjuta en årlig pension,

hvars belopp, i öfverensstämmelse med hvad i flera likartade fall

tillförene egt rum, syntes icke böra bestämmas högre än tre fjerdedelar

af hans nuvarande lön, eller tre tusen kronor.

Utskottet, som af kongl. brefvet den 19 januari 1877, angående

lärares vid elementarläroverken uppflyttning i högre lönegrad och

statsverkets specialutgiftsstat, åttonde hufvudtiteln, inhemtat, att det

här ofvan såsom »personelt lönetillägg» omförmälda belopp af 1,500

kronor är verkligt ålderstillägg och att 4,000 kronor utgöra Brandts

lön i den af honom uppnådda lönegrad, hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

13:o. Med anledning af derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t

föreslagit,

att lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Frans Oskär Birger

Svahn må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder

honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 2,625 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 17 december

1886 (bil. 11 sid. 39) inhemtas,

att Svahn, som vore född den 29 december 1833, utnämnts till

docent i teoretisk filosofi vid universitetet i Lund år 1863 och år 1867

befordrats till sin nu innehafvande lektorsbefattning, samt att han, förutom

uppdrag att deltaga i komitéer och öfverläggning rörande läroverksfrågor,

under åren 1875—1879 innehaft förordnande såsom föreståndare

för den teoretiska profårskursen vid allmänna läroverket i

Kalmar, hvarjemte Svahn dels med understöd af allmänna medel företagit

flera utländska resor i pedagogiskt ändamål, dels ock idkat en

ej obetydlig skriftställare verksamhet; samt att i afseende å Svahns

sjukdomstillstånd han, enligt ett den 27 nästlidne augusti utfärdadt

läkarebetyg, vore blind på venstra ögat och lede af betydligt nedsatt

samt aftagande synförmåga på det högra ögat, hvarigenom Svahn vore

Angående penston

för lektorn

F. O. B. Svahn.

[12.]

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående pension

för kapellmästaren

W.

TU. Gnosspclins.

[13.]

urståndsatt att läsa och att på vederbörligt sätt såsom till exempel i

afseende å kontroll utöfva lärarekallet.

Domkapitlet i Kalmar, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat Svahns

ansökning med dertill hörande handlingar, hade i tillika afgifvet yttrande,

då af läkarebetyget nogsamt framginge, att Svahn vore och

hädanefter blefve för läroverket otjenstbar, samt med erinran om Svahns

allmänt kända nitiska och gagnande verksamhet i vetenskapens och

undervisningens tjenst, på grund hvaraf han måste anses hafva gjort

sig väl förtjent af den sökta förmånen, hvilken ock för honom vore

såsom vilkor för afskedstagandet oundgängligen nödvändig, enär han

förutom sin lön saknade egna medel till sitt och sin stora familjs underhåll,

tillstyrkt bifall till ansökningen.

I infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att, ehuru Svahn

endast vore nära 53 år gammal och ej mera än 23 år varit anstäld i

statens tjenst samt han således ännu icke på långt när uppfylt de för

lärares pensionsrätt i afseende å lefnads- och tjensteålder föreskrifna

vilkor, statskontoret likväl, då, enligt hvad af läkarebetyget framginge,

någon förhoppning ej förefunnes, att Svahn, som under flera år på

grund af ögonsjukdom åtnjutit tjenstledighet, någonsin skulle kunna i

sin tjenst åter inträda, samt i betraktande deraf att hans qvarstående

vid tjensten skulle menligt inverka på undervisningen vid läroverket,

ansett sig böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen,

att Svahn, hvilkens aflöning i egenskap af lektor utgöres af

lön 2,500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, eller tillhopa 3,500

kronor, måtte tillerkännas rättighet att, efter afskedstagandet, å allmänna

indragnings staten uppbära en årlig pension, hvars belopp, i

öfverensstämmelse med hvad i likartade fall tillförene egt rum, torde

bestämmas till tre fjerdedelar af sagda aflöning, eller 2,625 kronor.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

14:o. Uppå derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t. föreslagit,

att kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor Gnosspelius

må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller

afsked från kapellmästarebefattningen, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor.

Af statsverkspropositionen åtföljande statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 17 december 1886 (se nionde hufvudtiteln bil.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

17

11 sid. 40) inhemtas, att Gnosspelius, som vore född den 28 december

1809, år 1841 aflagt musikdirektörsexamen ocb, sedan han innehaft befattning

såsom musiklärare och organist i Linköping, år 1858 erhållit

sin nu innehafvande befattning, hvilken han emellertid på grund af rheumatisk

verk, sömnlöshet och allmän svaghet äfvensom i anseende till

sin höga ålder vore oförmögen att bestrida; att mindre akademiska

konsistoriet i Lund, vitsordande det nit och den skicklighet, Gnosspelius

ådagalagt i fullgörandet af sina åligganden, förordat ansökningen,

samt att statskontoret i afgifvet utlåtande, efter vunnen upplysning att

universitetets reservfond saknade tillgång till den föreslagna pensionen

samt under meddelande att Gnosspelius såsom kapellmästare hade 2,000

kronor i årlig lön, jemväl tillstyrkt bifall till ansökningen.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

15:o. Med anledning af derom gjord ansökning, till hvilken domkapitlet

i Kalmar tillstyrkt bifall, har Kongl. Maj:t föreslagit, att läraren

i musik vid allmänna läroverket i Kalmar Anders Johan Johansson,

må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked

från nämnda lärarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 1,000

kronor.

Af statsrådsprotokollet (bil. n:o 11 sid. 41) inhemtas, att Johansson

vore född den 7 oktober 1817 och således 69 år gammal, samt

att han, som år 1859 antagits till syssloman vid domkyrkan i Kalmar,

varit anstäld i statens tjenst alltsedan den 16 januari 1843, eller mer

än 43 år, under hvilken tid han tjenstgjort såsom sånglärare vid folkskolelärareseminarium

i Kalmar under 221 år, eller till den 15 Juni

1865, och från den 26 februari samma år innehaft anställning vid

allmänna läroverket i Kalmar dels såsom tillförordnad, dels sedan år

1872 såsom ordinarie musiklärare, hvilken sistnämnda befattning Johansson

oafbrutet skött med undantag af de tre senaste åren, då han

för sjuklighet åtnjutit tjenstledighet; att, enligt ett den 25 sistlidne

september utfärdadt läkarebetyg, Johansson sedan flera år lede af strupkatarr

och rheumatism samt af den förminskning i krafter, som vore

vanlig vid hans ålder, i följd hvaraf Johansson vore olämplig och vissa

tider oförmögen att sköta sin tjenst; och hade domkapitlet vitsordat,

att sökanden nitiskt och pligttroget verkat i sina lärarebefattningar.

Bih. till Piksd. Prot. 1887. 4 Sami. 1 Afä. 7 Haft. 3

Angående ■pension

för musikläraren

A. J.

Johansson.

[14.]

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, hurusom Johansson

visserligen uppfylt de genom nådiga brefvet den 12 november

1823 för civile tjensteman vid uppnådd 65 års ålder stadgade vilkor

för pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, att efter vid pass 40 års

tjenstgöring deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd genom laglig

läkareattest bestyrktes, men att, då stadgandet i nådiga brefvet den

16 mars 1858 angående lärarnes vid elementarläroverken pensionerande

enligt de för civile tjenstemän gällande grunder hittills icke

tillämpats å öfningslärare vid dessa läroverk, nådig framställning till

Riksdagen torde ske i fråga om rätt för Johansson att vid afskedstagande!.

undfå pension å allmänna indragningsstaten; i hvilket hänseende

statskontoret, med tillkännagifvande att Johansson såsom musiklärare

vid Kalmar läroverk enligt gällande stat åtnjöte lön 750 kronor

och två ålderstillägg med 500 kronor, eller tillsammans 1,250 kronor,

hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes uti nådig proposition till Riksdagen

föreslå, att sökanden må tillerkännas rättighet att, efter afskedstagande!,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till det af

honom begärda belopp, 1,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Angående pension

för teckning

släraren

J. G. Löfvenqren.

[15.]

16:o. Vidare har, med anledning af derom gjord ansökning, Kongl.

Maj:t föreslagit, att teckningsläraren vid allmänna läroverket i Visby

Johan Gustaf Löfvengren må från och med månaden näst efter den, i

hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 900 kronor.

Af statsrådsprotokollet (bil. 11 sid. 43) inhemtas, att Löfvengren

är född den 2 april 1819 och således öfver 67 år gammal; att han,

som under många år från början af 1840-talet innehaft anställning såsom

lärare i teckning vid enskilda läroverk i hufvudstaden, den 12

augusti 1863 utnämnts till teckningslärare vid allmänna läroverket i

Visby och i denna egenskap tjenstgjort till slutet af vårterminen 1879,

hvarefter han för sjukdom åtnjutit tjenstledighet; att i afseende å Löfvengrens

helsotillstånd genom läkarebetyg, utfärdadt den 6 sistlidne

september, styrkts att han lede af ögonsjukdom (conjunctivitis chronica)

och allmän svaghet samt till följd deraf vore oförmögen att fullgöra

sina åligganden; att domkapitlet i Visby i afgifvet yttrande förordat

ansökningen och dervid andragit, att, då Löfvengren antagligen icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

någonsin komme att återinträda i tjenst, det vore en synnerlig fördel

för läroverket, om tjensten blefve med ny innehafvare försedd, och att, i

anseende dertill att Löfvengren åtnjöte lön i högsta lönegraden och arfvodet

till hans vikarie till större delen utginge af statsmedel, en årlig besparing

af 281 kronor 74 öre skulle, enligt en af läroverkets rektor uppgjord,

handlingarne bifogad uträkning, genom beviljande af den sökta pensionen

statsverket beredas under de närmast följande åren; samt att

statskontoret, oaktadt stadgandet i nådiga skrifvelsen den 16 mars

1858, att lärarne vid allmänna läroverken skulle komma i åtnjutande

af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som enligt då

gällande författningar tillkomme civile tjenstemän, icke hittills tillämpats

i afseende å öfningslärare vid nämnda läroverk, och att i allt fall Löfvengren

icke uppnått den tjensteålder, som för berättigande till sådan

pension erfordrades, dock ansett sig, med hänsyn till Löfvengrens höga

lefnadsålder och vitsordade oförmåga att sin befattning utöfva, böra,

jemte tillkännagifvande att lönen för lärare i teckning vid högre allmänt

läroverk utgör 1,000 kronor, hvartill för Löfvengren komme ålderstillägg

med 500 kronor, tillstyrka, att nådig framställning måtte

till Riksdagen aflåtas derom, att Löfvengren må öfverflyttas å allmänna

indragningsstaten med åtnjutande under sin återstående lifstid

af pension till det af honom begärda belopp af 900 kronor årligen.

Efter hvad sålunda blifvit upplyst hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

17:o Med anledning af derom gjord ansökan, har Kongl. Maj:t Angående penföreslagit,

att öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet professo- floren h.°~f

ren Hjalmar Fredrik Lings enka Josefina Ling, född Rolf, må, så länge Ungs enka.

hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig [16.]

pension af 600 kronor, att utgå från och med år 1887.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att professoren Ling vid sin

den 9 mars 1886 timade död efterlemnat såsom sterbhusdelegare bemälda

enka, född den 22 februari 1828, och tvenne döttrar; att, vid

den 1 juli 1886 hållet arfsskifte efter den aflidne, boets tillgångar, som

utgjort 9,620 kronor 33 öre, inberäknadt en osäker fordran å 886

kronor, fördelats mellan enkan och barnen, hvarvid den förra erhållit

5,050 kronor 67 öre, deraf dock 465 kronor 16 öre utgjorde andel i

berörda osäkra fordran; samt att, enligt ett af öfverläkaren vid Stockholms

hospital för sinnessjuke, e. o. professoren F. J. Björnström, den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31 mars 1886 utfärdadt intyg, sökanden, som vårdats å hospitalet från

den 24 september 1884 till den 12 februari 1885, sedan dess icke fullt

återvunnit sina psykiska krafter och såväl härigenom som till följd af

angifna kroppsliga lidanden antagligen för all framtid vore urståndsatt

att sig med arbete försörja.

Öfver ansökningen hörd, hade direktionen för gymnastiska centralinstitutet

i afgifvet yttrande förklarat sig, vid betraktande af såväl

professoren Långs långvariga och nitiska tjenstgöring som den stora

förtjenst, han genom det systematiska utarbetandet af den del af hans

verld sberömde faders snillrika verk, som innefattades under den pedagogiska

gymnastiken, i det menskliga och fosterländska kulturarbetet

inlagt, samt vid besinnande af hans enkas med läkarebetyg fullt styrkta

både fysiska och psykiska oförmåga att sig sjelf försörja samt af hennes

ringa tillgångar, på det lifligaste tillstyrka bifall till ansökningen.

Äfven statskontoret hade i afgifvet utlåtande tillstyrkt bifall till

densamma.

Utskottet, som genom intyg den 27 maj innevarande år af öfverläkaren

vid Stockholms hospital inhemtat, att professorskan Ling nu

för andra gången vårdas derstädes för sinnessjukdom (melancholia

attonita), anser på grund af allt hvad sålunda blifvit upplyst, att understöd

bör beredas enkan Ling, men då af det anförda framgår, att

hon icke helt och hållet saknar tillgångar, finner utskottet det af Kongl.

Maj:t föreslagna beloppet kunna något nedsättas och hemställer derföre,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på detta sätt bifallas, att öfverläraren vid gymnastiska

centralinstitutet professoren Hjalmar Fredrik Lings

enka Josefina Ling, född Rolf, må, så länge hon förblifver

enka från allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension till belopp af 500 kronor, att utgå från

och med år 1887.

Angående pen- 18:o. Af Kongl. Maj:t är vidare föreslaget, att provinsialläkaren

non för pt-o- Qar| Daniel Lindskogs enka Maria Elisabeth Lindskoq, född Lund, må,

c.n.Lindskogs så länge hon enka förblifver, från allmänna indragningsstaten åtnjuta

enka.

[17.]

årlig pension till belopp af 600 kronor, att utgå från och med år 1887.

Af statsrådsprotokollet (bil. 11, sid. 45) inhemtas, att provinsialläkaren

Lindskog, som var född den 7 augusti 1828, aflidit den 11

oktober 1885 under en tjensteresa; att han efter aflagda medicinska

examina blifvit den 13 mars 1863 anstäld såsom extra provinsialläkare

i Vrigstads distrikt samt, sedan distriktet förändrats till ordinarie provinsialläkaredistrikt,

den 7 december 1866 erhållit nådig fullmagt så
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

som provinsialläkare derstädes; att han efterlemnat jemte sökanden,

som vore född den 24 juni 1835, tio barn, nemligen fem söner och

fem döttrar, af hvilka endast fyra numera uppnått myndig ålder; samt

att den efter Lindskog förrättade bouppteckning angåfve en brist i

boet af 12,040 kronor 23 öre, hvilken brist, enligt hvad sedermera

blifvit upplyst, i verkligheten vore ännu större; och hade kronofogden

i fögderiet äfvensom ortens representant i Riksdagens Andra Kammare

med flere personer inom provinsialläkaredistriktet uti afgifvet intyg

vitsordat, att Lindskog under sin mångåriga verksamhet derstädes med

oförtröttadt nit och skicklighet skött sin befattning och städse med

beredvillighet infunnit sig, då hans läkarehjelp påkallats.

Efter erhållen remiss hade medicinalstyrelsen, som inhemtat, att

beloppet af den enkan och barnen efter provinsialläkaren Lindskog

från civilstatens enke- och pupillkassa tillkommande pension utgjorde

nio hundra kronor årligen, uti afgifvet utlåtande, på grund deraf att

Lindskog aflidit under en för utöfningen af sin tjenst företagen embetsresa

samt med afseende å det uppoffrande nit och den piigttrohet,

han städse ådagalagt i sin ansträngande och ansvarsfulla befattning,

och med hänsyn till den svåra ekonomiska belägenhet, hvari hans enka

och oförsörjda barn befunne sig, förordat bifall till den gjorda, ansökningen;

och hade statskontoret, som jemväl i ärendet afgifvit infordradt

utlåtande, lika med medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till ansökningen.

På grund af de ömmande omständigheter, som i förevarande fall

äro för handen, samt särskildt med afseende derå, att Lindskog under

tjensteresa aflidit, finner utskottet, att understöd af statens medel bör

enkan Lindskog beredas, men då, som här ofvan synes, enkan Lindskog

och hennes barn upphöra pension från civilstatens enke- och

pupillkassa med 900 kronor årligen, anser utskottet att det af Kongl.

Maj:t begärda anslaget bör något nedsättas och hem ställes derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att provinsialläkaren Carl Daniel

Lindskogs enka Maria Elisabeth Lindskog, född Lund,

må, så länge hon enka förblifver, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af

500 kronor, att utgå från och med år 1887.

19:o. Under förutsättning att Kong]. Maj:ts proposition af den 6

april innevarande år (n:o 12) angående upplösning af det nu bestående

rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag m. m. bifölles, har

Angående fyllnadspension

för grufingeniören

A. M.

G ullbr andsson,

[19.]

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kongl. Maj:t föreslagit, .att grufingeniören Albert Mortimer Guldbrandsson

må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, under

hvilken han erhåller afsked från nämnda befattning, utöfver den

pension, som kan tillkomma honom från civilstatens pensionsinrättning,

från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till belopp af

900 kronor årligen.

Utskottet kommer framdeles att afgifva utlåtande med anledning

af förenämnda proposition och skall dervid yttra sig jemväl om Kongl.

Maj:ts förevarande framställning om fyllnadspension åt grufingeniören

Gullbrandsson ; hvilket härmed hos Riksdagen

anmäles.

Angående pension

för läraren

vid Alnarps

landtbruksinstitut

W. Olbers.

20:o. I en till Riksdagen aflåten proposition af den 29 april

innevarande år (n:o 29) har Kongl. Maj:t med anledning af derom

gjord ansökan föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att läraren i

agrikulturkemi, geologi och meteorologi vid Alnarps landtbruksinstitut

Elain Willgott Olbers må från och med den 1 november innevarande

år, sedan han dessförinnan afgått från sin beställning vid Alnarps

landtbruksinstitut, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.

Af propositionen inhemtas, att Olbers, som vore född den 17 oktober

1816, nu mera lede af börjande ålderdomssvaghet, hufvudsakligen

yttrande sig genom aftagande hörselförmåga och försvagadt

minne, till följd hvaraf han, som under en tid af sexton år med nit

och samvetsgrannhet skött sin innehafvande tjenst, numera icke egde

tillräckliga krafter för en dylik ansträngande verksamhet; att han, som

i löneförmåner åtnjutit 3,000 kronor jemte bostad och vedbrand, haft

en talrik familj att försörja och derför icke kunnat bespara något för

ålderdomen, utan nu befunne sig i saknad af tillgångar; att, ehuru

Olbers allenast ofvannämnda tid af omkring 16 år varit anstäld vid

institutet, Olbers’ lifsgerning till fäderneslandets och särskildt dess

modernärings bästa icke inskränkt sig till den tid, han innehaft befattningen

vid institutet, utan äfven derförut yttrat sig i en gagnande

vetenskaplig verksamhet på geologiens område; samt att landtbruksakademiens

förvaltningskomité i afgifvet utlåtande, under förklaring

att det ur synpunkten af läroverkets och den der meddelade undervisningens

intressen kunde anföras tungt vägande skäl för en åtgärd,

som möjliggjorde den ålderstigne lärarens entledigande, utan att han

öfverlemnades åt nöd och brist, förordat ansökningen.

På grund af de ömmande omständigheter, som tala för bifall till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

densamma, och då det måste anses af vigt, att den undervisningsgren,

geologi och agrikulturkemi, som varit Olbers anförtrodd, uppehälles af

en lärare med fullgoda, ej af ålderdom brutna krafter, får utskottet

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vimia Riksdagens bifall.

21:o. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att å -Angående«»- allmänna indragningsstaten må för år 1888 anvisas ett anslag af 10,000 ^Tofva^

kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt folkskolelärare.

meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre H8-]

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men

derifrån erhållit afsked före år 1867.

Enär, enligt de af Kong], Maj:t meddelade bestämmelser, äldre

folkskolelärare, som oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit

afsked före år 1867, icke lära kunna påräkna något understöd af dessa

medel, derest de öfvergått till annan tjenst eller näring, äfven om de

det oaktadt äro i behöfvande omständigheter, hemställer utskottet,

under uttalande af önskvärdheten, att förändring i bestämmelserna

derutinnan kunde företagas,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må vinna

Riksdagens bifall.

22:o. Kongl. Maj:t har, likaledes i statsverkspropositionen, för q-Angående forslagit,

att den förhöjning i det vid 1840—1841 års statsreglering antagna

spanmålspris, som bör utgå till sterbhusen efter dem, hvilka före "mlgående

vidtagande af nämnda statsreglering beredt sina sterbhus rätt till begrafningslijelp,

må efter en prisskilnad af 1 krona 78 öre för tunnan t20-]

bestämmas till xitgående från allmänna indragningsstaten.

Efter ur statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 25 april innevarande

år (bil. sid. 6) vunnen upplysning, att riksmarkegångspriset å

spanmål åren 1884—1886 utgjorde i medeltal 1 krona 95 öre kubikfoten,

motsvarande 12 kronor 28 öre för tunnan, eller 1 krona 78 öre

utöfver det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid

1840—1841 årens statsreglering beräknades, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må af Riksdagen

bifallas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Angående be- 23:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att, för vinnande af jemn

l°rdinari{an slutsumma å de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel, det kon°siagen>under

tanta anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 400 krom°”t-tdiVWd''

nori eller från ii310!170 kronor till 1,310,570 kronor.

[2l”] Med anledning deraf hemställer utskottet,

att. utskottet vid uppgörande af riksstaten för år

1888 må ega att i anslaget till allmänna indragningsstaten

vidtaga den jemkning, som för jemnande af

riksstatens slutsumma kan blifva erforderlig.

Extra anslag.

Angående kre- 24:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit,

ditiv för ar- att å extra stat för år 1888 må anvisas ett kreditiv af 1,125,000

mén\aZi0nS- kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensions[22.

] kassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet

för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande

förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen

godkända grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1887 anslagna

medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering

användas.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har statsrådet och

chefen för landtförsvarsdepartementet anfört, hurusom allt sedan år

1877, då Riksdagen, med godkännande i hufvudsak af de utaf Kongl.

Maj:t föreslagna bestämmelser för pensionering af arméns befäl och

underbefäl med vederlikar samt om afgång ur tjenst, å extra stat för

år 1878 anvisade ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas dels till

upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med då

faststälda pensionsbelopp, dels till fyllnadspensioner i enlighet med de

faststälda grunderna för sådana pensioners utgående, den beslutade

pensioneringen kunnat upprätthållas utan förhöjning i kreditivsumman.

Uti nämnda förhållande, som haft sin grund väsentligen deri, att Riksdagen

redan år 1878 uppå Kongl. Maj:t,s framställning medgaf och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

sedan fortfarande medgifvit, att livad af det för hvarje år anvisade

kreditiv kunde blifva oanvändt finge för det kommande året användas,

hade numera, i mån som de nya stadgandena i allt vidsträcktare omfång

vunnit tillämpning, en länge motsedd förändring inträdt. Uti

afgifvet utlåtande hade direktionen för arméns pensionskassa upplyst,

att utgiftsbeloppet för år 1888, under beräkning af ökning i fyllnadspensionsstaten

enligt vedertagna grunder, komme att uppgå till

1,262,000 kronor, under det att behållningen från år 1887 å de af

Riksdagen beviljade kreditiv då torde hafva nedgått till 112,000 kronor

från 414,000 kronor, som den utgjorde vid innevarande års ingång;

med anledning hvaraf direktionen hemstält, att Kongl. Maj: t

täcktes föreslå Riksdagen att bevilja omförmälda kreditiv för år 1888

till ett belopp af 1,150,000 kronor, att utgå på enahanda vilkor, som

hitintills varit fallet.

Då den ifrågasatta ökningen, långt ifrån att öfverskrida de för

Riksdagen framlagda beräkningar, som läge till grund för den nya

pensionsstatens fastställande, snarare stannade något efter hvad som

för pensioneringens genomförande efter de nya grunderna ansågs erforderligt

och i allt fall vore en nödvändig följd af det beslut, som

af Riksdagen år 1877 fattades, kunde enligt departementschefens åsigt

någon erinran i sak mot direktionens förslag icke göras. Enär emellertid

uppgifterna för pensioneringen, enligt hvad de senare årens erfarenhet

gåfve vid handen, merendels understigit beräkningarne, har

departementschefen ansett någon minskning i det belopp, direktionen

uppgifvit såsom för ändamålet erforderligt, utan olägenhet kunna eg a

rum och förty föreslagit beloppet till 1,125,000 kronor.

Som detta redan så höga anslag nu, på grund af hvad här ofvan

anförts, måste höjas och, efter hvad utskottet inhemtat, anledning är

att befara, att, om nu gällande bestämmelser bibehållas, detsamma inom

en snar framtid ytterligare måste förhöjas, har utskottet ansett angeläget

vara att uttala önskvärdheten af åtgärders vidtagande för att

motverka sådan ytterligare höjning.

Enligt nu gällande bestämmelser äro officerare af kompaniofficers

grad under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid 53 års

ålder förpligtade att afgå med pension. Om icke de fleste, så dock

ett flertal af dem, besitta vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu

den kraft och uthållighet, att de, utan men för härens krigsduglighet,

skulle kunna qvarstå i tjensten ännu någon tid, t. ex. till 55

års ålder eller till samma ålder som deras vederlikar vid flottan.

Bih. till Riksd. Peot. 1887. B. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Vidare har det synts utskottet ej obilligt, om de officerare, som hädanefter

antagas, ålades att i någon högre mån än nu bidraga till sin

framtida pensionering, så att åtminstone det bidrag af kreditivet, som

för närvarande utgår till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering måtte kunna nedsättas. På här antydda sätt har

utskottet trott, att det utan olägenhet skulle kunna låta sig göra att

åstadkomma, om icke en minskning i anslagets nuvarande belopp,

så åtminstone en motvigt mot en ytterligare förhöjning deraf.

Under uttalande häraf och under förhoppning, att Kongl. Maj:t

ville åt saken egna en närmare utredning i det af utskottet antydda

syftet, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 7:o (ang. pension för materialförvaltaren J. H. Aspegren):

af herr C. E. Casparsson;

vid punkten 8:o (ang. pensionsrätt för öfverståthållare i Stockholm):

af herrar grefve G. Sparre, O. W. Odelberg, E. Sederholm, C. E. Casparsson,

grefve W. G. Hamilton, R. AT. G. Montgomery-Cederliielm, friherre

R. von Krcemer, G. V. Schotte, F. A. Boström och G. R. F. von

Baumgarten, hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

;

vid punkten 12:o (ang. pension för lektorn K. H. Brandt): af herr

O. Jonsson, som anfört:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

»Vid beviljandet af pensioner för sådana embets- och tjensteman,

som af en eller annan anledning afgå ur tjensten före den för erhållande

af full pension eljest stadgade tjenstetid, följes ingen fast princip, utan

samma belopp erhålles i allmänhet, vare sig tjensteåren varit flere eller

färre. Så är förhållandet äfven med pensionerna i 12 och 13 punkterna,

der, trots olikheten i tjensteår, pensionen för båda föreslagits

till tre fjerdedelar af lönebeloppen, och ännu oegentligare ställa sig

pensionerna för dessa gent emot eu afgången pensionär med full tjenstetid.

Tjensteåren för en lektor lära vara minst 30 och högst 40

och 80 % af lönen för till exempel en medeltjenstetid af 35 år, fördelad

per tjensteår, gifva en mycket lägre pension per år räknadt än

75 % af lönen, fördelade efter samma grund, gifva för 23 år. Då således

80 % af lönen, fördelade på 35 år, närmast motsvara 2,3 % per

är, borde pensionen för 26 tjensteår blifva cirka 59% af lönen. Omen

sådan grund, hvilken torde vara lika rigtig som de annars kombinerade

tjenstetiderna, följdes vid pensioneringen af i förtid afgångna tjenstemän,

vore Riksdagens pröfning i dylika fall en enkel sak, som mera

kunde afse minimitjenstetiden, under hvilken ingen pension borde beviljas.

På grund häraf har jag ansett att pensionen för lektorn Karl

Henrik B rån dt bort sättas till i jemnadt tal 60 % af lönen eller 2,400

kronor»;

vid punkten 13:o (ang. pension för lektorn F. O. B. Svahn): af herr

O. Jonsson, som af samma skäl, hvilka anföras i hans vid nästföregående

punkt anförda reservation, yrkat, att pensionen för lektorn Svahn,

som har 23 tjensteår, måtte bestämmas till i jemnadt tal 1,900 kronor;

vid punkten 17:o (ang. pension för professoren H. F. Lingsenka):

af hérrar C. E. Casparsson och C. R. F. von Baumgarten;

vid punkten 18:o (ang. pension för provinsialläkaren C. D.

Lindskogs enka): af herrar C. E. Casparsson och C. R. F. von Baumg

arten;

vid punkten 24:o (ang. kreditiv för arméns pensionskassa): af herr

grefve H. Sparre;

af herrar friherre B. A. Leijonhufvud och C. R. F. von Baumgarten,

i fråga om motiveringen.

Herrar friherre F. von Essen, H. P. P. Tamm och grefve E. C. A.

Piper hafva begärt få antecknadt, att de ej deltagit i behandlingen af

denna hufvudtitel, och friherre B. A. Leijonhufvud, att han ej deltagit

i behandlingen af de under punkterna l:o—23:o omförmälda ärenden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

Bil. Litt. A.

Allmänna indragnings staten.

Ny

bevaring Gustaf Lindström, pension ........................................

Vaktmästaren vid generalstaben Carl Fredrik Cedervall, pension.

''Till ™ H ~ 1QAO ~^.L i c*nn z________________

landtvärnsman

regemente Alexander

Mönsterskrifvaren vid kronobergs

Palm, pension ..........................................................................

Landskanslisten i Vermlands län Carl Eutger Stiegler, pension

Landskanslisten i Norrbottens län Frans Gustaf Bueht, pension

Stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders Erik Da

Rudelius’ enka Julia Rudelius, född Behm, pension ............

Lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik Bra

pension.......................................................................................

Lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Frans Oskar Birger

Svahn, pension.....................

Kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor Gnoss
pelius,

pension........................................

Läraren i musik vid allmänna läroverket i Kalmar Anders Johan

Johansson, pension ............

Teckningsläraren vid allmänna

Löfvengren, pension............

Öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet professoren Hjalmar

Fredrik Lings enka Josefina Ling, född Rolf, pension..............

Provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka Maria Elisabeth Lind

skog, född Lund, pension..............................................................

Läraren vid Alnarps landtbruksinstitut, adjunkten Elam Willgott

Olbers, pension .........................................................................

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867

Summa

Kronor.

ö.

540

i

500

—

1,550

_

700

1

400

800

550

300

3,000

__

2,625

1,600

1

1,000

900

—

500

—

500

—

1,500

10,000)

1

26,965 —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1887 års riksstat anslår:

Ersättning

Anvisning i för indragen

indelning

kontant. m. m.

på förslag.

Summa.

Pensions- och in
-

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

112,286

—

—

—

112,286

100,428

—

—

—

100,428

—

244,025

—

—

—

244,025

—

219,470

—

—

—

219,470

—

676,009

—

676,009)—

A. Pou
-

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman .............

Dito för deras enkor och omyndiga barn ..............................

Ersättningar för mistade löneinnehållningar .......................

Dito för nådårs- och begrafningskjelpsbesparingar ...............

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska

För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid väg
på

ordinarie stat, äfvensom af deras enkor och barn ......

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ...........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ...............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och

Vadstena krigsmanshuskassa ....................................................

Amiralitetskrigsmanskassan:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden..............................................................

» gratialfonden -..................................................................

Trp:t

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

Litt. B.

riksstatens Nionde hnfvndtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Ersättning

Anvisning

för indragen

indelning

Summa.

kontant.

m. m.

(lragningsstaterna.

pa förslag.

sionsstaten.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

37,500: —

45,000: —

2,246: —

—

—

—

—

—

__

_

_

__

_

6,540: —

—

enkor och barn ........................................................

7,200: —

—

—

—

—

—

—

skogsskolorna ............................................................

9,000: —

—

högskolan ..................................................................

3,500: —

—

och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön

1,300: —

112,286

112,286

underbefäl med vederlikar....................................

4,640: —

28,080: —

67,708: —

100,428

—

—

-

100,428

—

244,025

—

—

—

244,025

—

...................................................... 36,320: —

............................................................ 16,650: —

52,970: —

Trp:t

52,970: —

456,739

—

—

-

456,739

—

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1887 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Ersättning

för indragen

indelning

ra. in.

på förslag.

Summa

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö,

676,009

—

—

—

676,009

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

60,350

60,350

4,000

—

—

—

4,000

—

78,000

—

—

—

78,000

—

68,471

—

—

—

68,471

—

356,500

—

—

—

356,500

—

63,500

—

—

—

63,500

6,000

—

—

—

6,000

1,313,030

—

—

—

1,313,030

1,310,170

0,400

1,316,570

—

—

—

—

2,623,900

6,400

_

2,629,600

Till pensionering af flottans befäl ocli underbefäl med ve;>

dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst

mermans- och handtverksstaterna inrättade inyalidstat)

Invalidhusfonden.........................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag...

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedien

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

Bidrag till folkskolelärarnes pensionering.................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.................

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor ..............................

B. Allmänna in
Till

diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i

Tillkommer: för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slut
-

:ma

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

33

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

Ersättning

för indragen

indelning

m. m.

på förslag.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Trp:t 52,970: —

456,739

_

__

___

456,739

............. 100,000: —

d. tim-

—

—

—

—

—

—

............. 66,500: -

219,470

—

—

—

219,470

_

60,350

—

—

—

60,350

—

4,000

—

—

—

4,000

—

78,000

—

—

78,000

—

m. m......................

68,471

—

—

-

68,471

—

356,500

—

—

—

356,500

—

63,500

—

—

—

63,500

—

6,000

—

—

—

6,000

—

S:gr

1,313,030

—

—

—

1,313,030

—

.......... 1,310,170: —

.......... 400: —

1,310,570

—

6,400

—

1,316,970

—

S:ma

2,623,600

—

6,400

—

2,630,000

—

derlikar, förslagsanslag.......

9,030 kronor till den för

förslagsanslag ....................

direkt utgå, förslagsanslag

dragningsstaten.

kontant................

summor ... ..........

Bill. till Rilcsd. Prot. 1887. JB. 4. Sami. 1 Afd. 7 Iläft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde liufvudtitel.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

till fyllnadspensioner, kreditiv......................................................

Kronor.

1,125,000

Stockholm, K. L. Beckman, 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.