Sök i Ratio Lex

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1

1888-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1888:1, Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:0 1.

Ank. till Iliksd, kansli den 23 april 1888, kl. 1 e. m.

Betänkande i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

38 och 4 i kongl. förordningen angående vilkoren

för försäljning af bränvin m. m. den 29 maj 1885.

§ 38 i ofvan nämnda förordning lyder sålunda:

1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin,

utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, på

sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, eller, mot föreskriften

i § 4 mom. 1, tillhandagå!’ med anskaffande af bränvin, böte första gången

från och med 30 till och med 60 kronor, andra gången från 60 till och

med 120 kronor och tredje gången från 120 till och med 240 kronor.

Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes

till fängelse från och med två månader till och med ett år.

2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och

med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga äro, underkastade

beslag och förbrutna.

3. Förbrytaren varde derjemte dömd att, då oloflig minuthandel eller

utskänkning egt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal, som, efter

Bill. till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

hvad utredas kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under det belopp, som

svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17 och 18 stadgade grunder,

för år minst utgå bör; skolande, der den, som idkar minuthandel, gör

sig skyldig till oloflig utskänkning, den här stadgade påföljd ådömas, oberoende

af den försäljningsafgift, som erlägges för minuthandeln.

4. Har förbrytelse, hvarom i denna paragraf sägs, skett å sön- eller

helgdag, ökas straffet med böter från 15 till och med 30 kronor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 112 anför herr C.

Nyström, att de i ofvan intagna lagrum stadgade ansvarsbestämmelser visat

sig vara allt för lindriga för att förekomma olaglig handel med bränvin.

I Stockholm hade det nemligen ofta nog under de senare åren händt, att

större eller mindre delar af personalen vid fabriker, byggnadsföretag och

dylikt, förenat sig till ett tillfälligt konsortium för inköp af bränvin i parti,

på förhand erlagt de för inköpet nödiga penningar, hvar och en i förhållande

till hans betingade anpart i affären, samt uppdragit åt en person att

för det samlade beloppet inköpa bränvin och att verkställa fördelningen af

detta. På lika sätt tillginge det, efter hvad som försports, mångenstädes i

landsorten, der såväl allmoge som jern vägsarbetare och andra slogo sig tillsamman

i enahanda syfte och, vägledde af lockande annonser om låga partipris,

gemensamt köpte bränvin ofta nog från ganska långt bort belägna

platser, dit de då afsände en mängd små tomkärl för expedition af det

köpta. Då nu, såsom åtminstone i Stockholm oftast varit fallet, inköpet

gält ett parti mellan 200 och 300 kannor, och varan partivis väl kunnat

erhållas för 1 krona 80 öre kannan, ja på senaste tiden för 1 krona 60 öre,

d. v. s. resp. 60 å 80 öre billigare än minutpriset i Stockholm, så hade

affären, äfven med afdrag af den beräknade plikten, medfört en icke ringa

behållning för participanterne.

För att förebygga detta missbruk hemställer motionären, att de i förestående

lagrum stadgade böter måtte höjas t. ex.:

för förseelse första gången till 30—120 kronor,

» » andra » » 120—-240 » och

» » tredje. » » 240—360 »

Såsom ofvan intagna lagrum utvisar, äro olaga bränvinshandel och s. k.

salning, eller det fall, då en person mellan flere köpare fördelar bränvin,

belagda med samma straff, men är dessutom angående den förstnämnda förseelsen

stadgadt, att den brottslige skall dömas utgifva försäljningsafgift för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

det litertal bränvin, som blifvit olofligen afyttradt. Då nämnda afgift jemlikt

3 mom. i berörda 38 § jemfördt med 17 och 18 §§ i försäljningsförordningen

icke i något fall utgår med mindre belopp än 112 kronor

50 öre i stad och 56 kronor 25 öre å landet, torde man ej med fog kunna

påstå, att straffpåföljderna för olaga minuthandel och utskänkning äro för

lindriga. Såsom af förevarande förslag framgår, har motionären jemväl förnämligast

af sett att med de af honom föreslagna höjda bötesbelopp motverka

den s. k, salningen. Några skärpta straffbestämmelser torde dock ej

heller af denna anledning vara af behofvet påkallade. Utskottet vill

visserligen icke bestrida, att sådana af motionären omförmälda missförhållanden

ega rum, men tror ej, att dylika numera, åtminstone i landsorten,

förekomma i sådan utsträckning som motionären framhållit. Att

sådana fall inträffat i Stockholm, torde väl hufvudsakligen bero på det

höga pris bränvin vid minuthandel i Stockholm betingar, till följd hvaraf

priset för en kanna bränvin, såsom motionären påpekat, ställer sig

i väsentlig grad billigare vid partiköp än vid minuthandel.

Äfven om emellertid det af motionären omförmälda missbruk skulle förekomma

i större skala än utskottet sålunda har anledning antaga, torde dock

det medel till dettas förebyggande, som motionären förordar, vara egnadt att

framkalla åtskilliga betänkligheter. Det må i sådant hänseende erinras

derom, att i försäljningsförordningen förekomma ansvarsbestämmelser för

många andra slag af förbrytelser än de, som finnas omförmälda i ofvan

intagna paragraf, samt att dessa bestämmelser måste anses stå till hvarandra

i det förhållande, som betingas af de olika öfverträdelsernas beskaffenhet.

Skulle endast nu ifrågavarande bötesbelopp höjas, komme sålunda

det uti nämnda förordning antagna straffsystem att på ett betänkligt sätt

rubbas.

Härtill kommer, att, såsom erfarenheten nogsamt visat, det största

hindret för att på laglig väg hämma olaga bränvinshandel ligger uti svårigheten

att leda förbrytelser af denna art i bevis. Invånarne i den ort,

der den olagliga rörelsen bedrifves, äro i allmänhet föga villiga att uppträda

såsom vittnen mot en person, af hvilkens lagstridiga handel de

sjelfve kanhända mer än en gång begagnat sig. Denna obenägenhet skulle

måhända ytterligare ökas, derest straffet för dylik förseelse blifvit skärpt.

Deraf kunde sålunda blifva eu följd, att, i uppenbaraste motsats emot motionärens

syfte, förbrytelser emot ifrågavarande föreskrifter komme att i

ännu flera fall än för närvarande undgå det i lagen bestämda straff.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

l:o) att ifrågavarande förslag icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Motionären påpekar vidare, huru ifrågavarande § 38 borde i vidsträcktare

mån, än nu vore fallet, vara tillämplig å partiförsäljare. Fall

gåfves nemligen, då eu sådan borde, äfven om lian icke sjelf verkstält fördelningen,

kunna drabbas af ansvar enligt nämnda § eller, med andra ord,

anses hafva på otillåtet sätt tillkandagått med anskaffande af bränvin, och

för sådana fall syntes ett tillägg till mom. 1 i § 4 vara af nöden.

Så som lagbudet för närvarande vore affattadt, kunde en partihandlare

sälja 250 liter till en köpare och dervid, om köparen så önskade,

tappa varan på t. ex. 250 olika kärl, märkta med olika personers namn

eller initialer. Det kunde till och med inträffa, att kärlen för den kommande

påfyllningen i förhand af sina olika egare på olika tider inskickades

till försäljningsplatsen. Att här nästan alltid förelåge s. k. salning,

d. v. s. en olaglighet, vore uppenbart, men säljaren skyddade sig bakom

invändningen, att han sålt partiet till en enda köpare, och att denne både

betalat alltsamman och fått alla kärlen utlemnade till sig allena.

Detta missförhållande skulle emellertid kunna afhjelpas, om § 4 försåges

med ett tredje moment, exempelvis så lydande:

»Har, efter det partiförsäljning af bränvin egt rum, det sålda blifvit

i mindre belopp än 250 liter fördeladt mellan afnämare, som icke innehafva

rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, skall

partiförsäljaren, der han haft skäl misstänka dylik fördelning, anses hafva

öfverträdt mom. 1 i denna §.»

Utskottet har ej heller kunnat tillstyrka bifall till hvad motionären

i denna punkt föreslagit. Lika otvifvelaktigt som det torde vara, att

sådana af motionären här påpekade missförhållanden understundom förekomma,

lika obestridligt tör det väl få anses, att i många fall personer,

som för egen räkning vilja tillhandla sig 250 liter bränvin, vare sig ej

ega kärl, som kunna rymma nämnda qvantitet, eller ock af andra orsaker

föredraga att få bränvinet tappadt å flera kärl. I de flesta fall måste det

sålunda blifva hardt när omöjligt att kunna afgöra, när en bränvinsförsäljare

haft skäl att misstänka, att den köpta varan skulle mellan flera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 5

fördelas. Ett sådant stadgande som det af motionären föreslagna skulle

sålunda enligt utskottets åsigt blott medföra det resultat, att bränvinsförsäljare

ofta utan skäl blefve underkastade ej blott misstankar utan äfven

åtal för förment brottsligt förfarande, och hemställer utskottet i anledning

häraf,

2:o) att ej heller förevarande förslag måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 april 1888.

På sammansatta utskottets vägnar:

A, Wendt.

Reservation:

af herr C. Nyström.

Bill. till Riksd. Prof. 1888. 5 Samt.

2 Afd. 1 Häft.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.