Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1
1888-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevLU 1888:1, Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1
Dokumentets text
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
1
N:0 1.
Ank. till Iliksd, kansli den 23 april 1888, kl. 1 e. m.
Betänkande i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
38 och 4 i kongl. förordningen angående vilkoren
för försäljning af bränvin m. m. den 29 maj 1885.
§ 38 i ofvan nämnda förordning lyder sålunda:
1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin,
utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, på
sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, eller, mot föreskriften
i § 4 mom. 1, tillhandagå!’ med anskaffande af bränvin, böte första gången
från och med 30 till och med 60 kronor, andra gången från 60 till och
med 120 kronor och tredje gången från 120 till och med 240 kronor.
Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes
till fängelse från och med två månader till och med ett år.
2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin till och
med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenliga äro, underkastade
beslag och förbrutna.
3. Förbrytaren varde derjemte dömd att, då oloflig minuthandel eller
utskänkning egt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal, som, efter
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 1
2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
hvad utredas kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under det belopp, som
svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17 och 18 stadgade grunder,
för år minst utgå bör; skolande, der den, som idkar minuthandel, gör
sig skyldig till oloflig utskänkning, den här stadgade påföljd ådömas, oberoende
af den försäljningsafgift, som erlägges för minuthandeln.
4. Har förbrytelse, hvarom i denna paragraf sägs, skett å sön- eller
helgdag, ökas straffet med böter från 15 till och med 30 kronor.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 112 anför herr C.
Nyström, att de i ofvan intagna lagrum stadgade ansvarsbestämmelser visat
sig vara allt för lindriga för att förekomma olaglig handel med bränvin.
I Stockholm hade det nemligen ofta nog under de senare åren händt, att
större eller mindre delar af personalen vid fabriker, byggnadsföretag och
dylikt, förenat sig till ett tillfälligt konsortium för inköp af bränvin i parti,
på förhand erlagt de för inköpet nödiga penningar, hvar och en i förhållande
till hans betingade anpart i affären, samt uppdragit åt en person att
för det samlade beloppet inköpa bränvin och att verkställa fördelningen af
detta. På lika sätt tillginge det, efter hvad som försports, mångenstädes i
landsorten, der såväl allmoge som jern vägsarbetare och andra slogo sig tillsamman
i enahanda syfte och, vägledde af lockande annonser om låga partipris,
gemensamt köpte bränvin ofta nog från ganska långt bort belägna
platser, dit de då afsände en mängd små tomkärl för expedition af det
köpta. Då nu, såsom åtminstone i Stockholm oftast varit fallet, inköpet
gält ett parti mellan 200 och 300 kannor, och varan partivis väl kunnat
erhållas för 1 krona 80 öre kannan, ja på senaste tiden för 1 krona 60 öre,
d. v. s. resp. 60 å 80 öre billigare än minutpriset i Stockholm, så hade
affären, äfven med afdrag af den beräknade plikten, medfört en icke ringa
behållning för participanterne.
För att förebygga detta missbruk hemställer motionären, att de i förestående
lagrum stadgade böter måtte höjas t. ex.:
för förseelse första gången till 30—120 kronor,
» » andra » » 120—-240 » och
» » tredje. » » 240—360 »
Såsom ofvan intagna lagrum utvisar, äro olaga bränvinshandel och s. k.
salning, eller det fall, då en person mellan flere köpare fördelar bränvin,
belagda med samma straff, men är dessutom angående den förstnämnda förseelsen
stadgadt, att den brottslige skall dömas utgifva försäljningsafgift för
3
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
det litertal bränvin, som blifvit olofligen afyttradt. Då nämnda afgift jemlikt
3 mom. i berörda 38 § jemfördt med 17 och 18 §§ i försäljningsförordningen
icke i något fall utgår med mindre belopp än 112 kronor
50 öre i stad och 56 kronor 25 öre å landet, torde man ej med fog kunna
påstå, att straffpåföljderna för olaga minuthandel och utskänkning äro för
lindriga. Såsom af förevarande förslag framgår, har motionären jemväl förnämligast
af sett att med de af honom föreslagna höjda bötesbelopp motverka
den s. k, salningen. Några skärpta straffbestämmelser torde dock ej
heller af denna anledning vara af behofvet påkallade. Utskottet vill
visserligen icke bestrida, att sådana af motionären omförmälda missförhållanden
ega rum, men tror ej, att dylika numera, åtminstone i landsorten,
förekomma i sådan utsträckning som motionären framhållit. Att
sådana fall inträffat i Stockholm, torde väl hufvudsakligen bero på det
höga pris bränvin vid minuthandel i Stockholm betingar, till följd hvaraf
priset för en kanna bränvin, såsom motionären påpekat, ställer sig
i väsentlig grad billigare vid partiköp än vid minuthandel.
Äfven om emellertid det af motionären omförmälda missbruk skulle förekomma
i större skala än utskottet sålunda har anledning antaga, torde dock
det medel till dettas förebyggande, som motionären förordar, vara egnadt att
framkalla åtskilliga betänkligheter. Det må i sådant hänseende erinras
derom, att i försäljningsförordningen förekomma ansvarsbestämmelser för
många andra slag af förbrytelser än de, som finnas omförmälda i ofvan
intagna paragraf, samt att dessa bestämmelser måste anses stå till hvarandra
i det förhållande, som betingas af de olika öfverträdelsernas beskaffenhet.
Skulle endast nu ifrågavarande bötesbelopp höjas, komme sålunda
det uti nämnda förordning antagna straffsystem att på ett betänkligt sätt
rubbas.
Härtill kommer, att, såsom erfarenheten nogsamt visat, det största
hindret för att på laglig väg hämma olaga bränvinshandel ligger uti svårigheten
att leda förbrytelser af denna art i bevis. Invånarne i den ort,
der den olagliga rörelsen bedrifves, äro i allmänhet föga villiga att uppträda
såsom vittnen mot en person, af hvilkens lagstridiga handel de
sjelfve kanhända mer än en gång begagnat sig. Denna obenägenhet skulle
måhända ytterligare ökas, derest straffet för dylik förseelse blifvit skärpt.
Deraf kunde sålunda blifva eu följd, att, i uppenbaraste motsats emot motionärens
syfte, förbrytelser emot ifrågavarande föreskrifter komme att i
ännu flera fall än för närvarande undgå det i lagen bestämda straff.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
4
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
l:o) att ifrågavarande förslag icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Motionären påpekar vidare, huru ifrågavarande § 38 borde i vidsträcktare
mån, än nu vore fallet, vara tillämplig å partiförsäljare. Fall
gåfves nemligen, då eu sådan borde, äfven om lian icke sjelf verkstält fördelningen,
kunna drabbas af ansvar enligt nämnda § eller, med andra ord,
anses hafva på otillåtet sätt tillkandagått med anskaffande af bränvin, och
för sådana fall syntes ett tillägg till mom. 1 i § 4 vara af nöden.
Så som lagbudet för närvarande vore affattadt, kunde en partihandlare
sälja 250 liter till en köpare och dervid, om köparen så önskade,
tappa varan på t. ex. 250 olika kärl, märkta med olika personers namn
eller initialer. Det kunde till och med inträffa, att kärlen för den kommande
påfyllningen i förhand af sina olika egare på olika tider inskickades
till försäljningsplatsen. Att här nästan alltid förelåge s. k. salning,
d. v. s. en olaglighet, vore uppenbart, men säljaren skyddade sig bakom
invändningen, att han sålt partiet till en enda köpare, och att denne både
betalat alltsamman och fått alla kärlen utlemnade till sig allena.
Detta missförhållande skulle emellertid kunna afhjelpas, om § 4 försåges
med ett tredje moment, exempelvis så lydande:
»Har, efter det partiförsäljning af bränvin egt rum, det sålda blifvit
i mindre belopp än 250 liter fördeladt mellan afnämare, som icke innehafva
rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, skall
partiförsäljaren, der han haft skäl misstänka dylik fördelning, anses hafva
öfverträdt mom. 1 i denna §.»
Utskottet har ej heller kunnat tillstyrka bifall till hvad motionären
i denna punkt föreslagit. Lika otvifvelaktigt som det torde vara, att
sådana af motionären här påpekade missförhållanden understundom förekomma,
lika obestridligt tör det väl få anses, att i många fall personer,
som för egen räkning vilja tillhandla sig 250 liter bränvin, vare sig ej
ega kärl, som kunna rymma nämnda qvantitet, eller ock af andra orsaker
föredraga att få bränvinet tappadt å flera kärl. I de flesta fall måste det
sålunda blifva hardt när omöjligt att kunna afgöra, när en bränvinsförsäljare
haft skäl att misstänka, att den köpta varan skulle mellan flera
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 5
fördelas. Ett sådant stadgande som det af motionären föreslagna skulle
sålunda enligt utskottets åsigt blott medföra det resultat, att bränvinsförsäljare
ofta utan skäl blefve underkastade ej blott misstankar utan äfven
åtal för förment brottsligt förfarande, och hemställer utskottet i anledning
häraf,
2:o) att ej heller förevarande förslag måtte af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 april 1888.
På sammansatta utskottets vägnar:
A, Wendt.
Reservation:
af herr C. Nyström.
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 5 Samt.
2 Afd. 1 Häft.
9
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.