Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15

1888-05-03 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1888:15, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1

N:o 15.

Ant till Kikscl. kansli den 4 maj 1888, kl. 11 f. m.

Betänkande, angående stämpel af giften.

Till bevillningsutskottet har från Andra Kammaren hänvisats en

af herr A. P. Lind väckt motion, n:o 104, hvari föreslås,

att Riksdagen för sin del måtte besluta ett sådant tillägg till 52

§ i kong! förordningen angående stämpelpappersafgifter den 9 november

1884, att i de tall, der böter och skadestånd på enskildes angifvelser

ådömas, desamma skola odelade tillkomma angifvarne.

§ 52 i berörda förordning har för närvarande denna lydelse:

»Af böter och skadestånd, som enligt denna författning ådömas,

tillfälle hälften åklagaren och hälften kronan.

Då åtal är grundadt på anmärkning af särskild, enligt § 33 af

hofrätt förordnad tjensteman, tage denne hälften af åklagarens andel.»

Med erinran att i de kongl. förordningar angående stämpelafgiften,

hvilka utfärdats under de senare åren, blifvit uteslutet stadgandet om

den angifvare förut tillkommande andel af böter och skadestånd, som,

till följd af enskildes anmälan, blifvit ådömda, anför motionären till

stöd för sitt omförmälda yrkande, att »det i flera fall endast är allmänheten,

som är i tillfälle att kontrollera förseelser af ifrågavarande

beskaffenhet, som ofta lära förekomma och icke kunna af åklagaromagten

beifras utan anmälan af enskild», samt att »ingen sådan nu

mera torde vilja underkasta sig det besvär och de kostnader, som med

en dylik angifvelse äro förenade, så framt de derför ej erhålla skälig

vedergällning».

Bih,. till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 13 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Föreskrifterna om åtal af förseelser mot stämpelförordningen

undergingo år 1883 väsentliga förändringar. De stadganden, som. dittils

galt i nämnda afseende, härröra från en tid, då ansvar ännu i al - mänhet var stadgadt för enskild person, som underläte att förse handling

med stämpel till behörigt belopp. Bland dessa stadganden, hvilka

medgåfvo enskilde rätt att åtala ifrågavarande slags förseelse^, fans

äfven följande om fördelning af böter och om åklagares rätt till desamma:
»Den,

som åtalar underslef emot eller öfverträdelse åt denna författning,

erhåller hälften af det ådömda bötesbeloppet; hvarförutom

honom alltid tillkommer hälften af den undansnillade eller för ringa

erlagda stämpelafgiften. Återstoden af denna afgift, äfvensom af böterna,

tillfaller Kongl. Maj:t och kronan.»

Det var således endast i det fall, att angifvaren tillika var åklagare,

som någon del af böterna tillföll honom.

Skyldighet att tillse, det handlingar i vederbörlig ordning förses

med stämpel, åligger numera i allmänhet kronans embets- och tjenstemän.

Åtal mot dem för försummelse härutinnan skall, enligt § 48 i

stämpelförordningen, anhängiggöras och utföras i den ordning, som i

afseende på åtal för tjenstefel i allmänhet är föreskrifven. De fall, i

hvilka enskilde är o vid ansvar spåföljd pligtige att förse handlingar med

stämpel, äro ytterst få och af ringa betydelse. Deras förseelser emot

författningen skola, enligt § 49, atalas af allmän åklagare vid allmän

domstol. Gällande stämpelförordning inrymmer således icke åt enskilde

rätt att åtala öfverträdelser af författningen.

Vid sådant förhållande, och då motionären icke ifrågasatt någon

ändring i förordningens bestämmelser angående åtalsrätten, samt en

hos vederbörande gjord angifvelse till åtal icke lärer kunna vara förenad

med något egentligt besvär eller några kostnader, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion lemnas utan afseende.

Stockholm den 3 maj 1888.

På utskottets vägnar:

ER. GUSP. BOSTRÖM.

Stockholm, tryckt hos Ii. L. Beckman, 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.