Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om ändring af 41 § i gällande tullstadga.

1888-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1888:16, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om ändring af 41 § i gällande tullstadga.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

1

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1888, kl. 8 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om ändring af 41 § i gällande tullstadga.

Sedan till bevillningsutskottet hänvisats eu af herr C. W. Collander

inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 69, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om ändring af 47 § i gällande tullstadga, får utskottet

nu afgifva utlåtande öfver densamma.

T Kongl. Maj:ts nådiga tullstadga den 2 november 1877 hafva 46

och 47 §§ följande lydelse:

»§ 46.

Mom. 1. Svensk skeppare, som i däckadt fartyg under tjugu ton

eller öppen båt å utländsk ort intagit varor med bestämmelse vare sig

till svensk eller utländsk hamn, äfvensom utländsk skeppare, som i

fartyg af ofvannämnda beskaffenhet å utrikes ort lastat, varor med bestämmelse

till svensk hamn, skall i lastningsorten uppgöra märkrulla

eller förteckning öfver sin last, i hvilken handling bör intagas skepparens

och farkostens namn, den senares hemort och nummer, orten,

dit han är bestämd, samt, om lasten är lös, densammas beskaffenhet,

mått eller vigt, med frihet från ansvar om skilnaden mellan de uppsa.

till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. U Eiift. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

'' Bevillning sutskottets Betänkande N:o 16.

gifna och de verkliga qvantiteterna ej befinnes större än fem procent

öfver eller under, och, om lasten är emballerad, märke, nummer och

kubikinnehåll eller bruttovigt å hvarje kolly; åliggande det derjemte

i sistnämnda fall skepparen att föranstalta derom, ej mindre att plomberingsstämpel

må varda af tullförvaltningen i lastningsorten anbringad

å hvart och ett af berörda kolly, än äfven att bevis om plomberingen

må af nämnda tullförvaltning tecknas å märkrullan.

Mom. 2. Denna märkrulla, jemte en af skepparen egenhändigt

underskrifven afskrift deraf, försedd med intyg af tullkammaren i lastningsorten

att afskriften är enlig med den till samma tullkammare

aflemnade angifning,sinlaga, efter hvilken utklareringen skett, åligge

skepparen att före afresan ingifva till den på stället förordnade svenske

konsul, som, efter meddeladt intyg å märkrullan, att, eu lika lydande

afskrift deraf blifvit, till honom ingifven, bör återställa märkrullan

till skepparen och afsända afskriften med nästa post antingen

till tullkammaren i den svenska hamn, dit skepparen är bestämd, eller,

i händelse svensk skeppare ämnar afgå till någon utländsk ort eller

Norge, till den tullkammare i Sverige, i hvars distrikt farkostens hemort

är belägen.

Mom. 3. Från skyldigheten att medhafva af svensk konsul attesterad

märkrulla, äfvensom att af densamma till konsuln aflemna den

ofvannämnda afskriften, vare skeppare befriad, hvilken på utländsk

ort, der svensk konsul ej är förordnad, intager last, eller hvilken innehar

endast sådan lös, ej emballerad vara, som vid införsel i Sverige

är fri från tull. Dock bör skepparen jemväl i dessa fall upprätta och

aflemna behörig märkrulla i enlighet med hvad derom i allmänhet i §§

11 och 12 föreskrifves.

Mom. 4. Befrielse från skyldighet att för svensk konsul uppvisa

märkrulla vare jemväl, enligt hvad särskildt stadgadt är, tills

vidare medgifven vid fart emellan orter inom Helsingborgs, Landskrona,

Malmö och Trelleborgs tullkammaredistrikt, å ena, samt Helsingörs,

Köpenhamns och Kjöge tulldistrikt, å andra sidan.

§ 47.

Mom. 1. Om skeppare å däckadt fartyg under tjugu ton eller

öppen båt, under segling i svenskt farvatten, gör sig skyldig till

sådan förseelse, som i § 2 inom. 3 omförmäles, skall vid straffets bestämmande

denna omständighet såsom försvårande anses.

Mom. 2. Befinnes skeppare å sådan farkost, då han i svenskt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

3

farvatten anträffas, alldeles sakna märkrulla, eller är märkrullan i de

fall, då skepparen, enligt hvad i § 46 stadgas, varit skyldig att densamma

i lastningsorten för svensk konsul uppvisa, icke med vederbörlig

påskrift om sådant uppvisande försedd, skall farkosten införas

till närmaste tullkammare, och hela lasten, om större eller mindre del

deraf utgöres af tullpligtigt gods, vara förbruten samt skepparen derjemte

ansvara såsom för oloflig varuinförsel i afseende å det tullpligtiga

godset. Saknas å märkrullan tullpligtigt gods, som i farkosten

anträffas, eller saknas i farkosten tullpligtigt gods, som å märkrullan

är upptaget; vare i förra fallet godset och i senare fallet dess värde

förbrutet, och plikte derjemte skepparen såsom för oloflig varuinförsel.

Kan i sistnämnda fall godsets värde ej utrönas, dömes skepparen till

böter från och med femtio till och med fem hundra kronor. Utgöres

fartygets last helt och hållet af tullfritt gods och saknas derå behörigen

upprättad märkrulla, böte skepparen från och med tjugu till och

med två hundra kronor. År åter märkrullan i fråga om sådant gods

ej öfverensstämmande med lasten och utgör skilnaden mera än fem

procent, vare bot från och med tio till och med femtio kronor.

Mom. 3. De ansvarsbestämmelser, hvilka mom. 2 innehåller, gälle

ock, om, vid framkomsten till svensk destinationsort, märkrulla saknas

eller med lasten icke öfverensstämmer.»

Motionären föreslår,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes ändra lydelsen af 47 § i gällande tullstadga i det syfte,

att vid beslag, som i denna paragraf omförmäles, lastegare ej må fråndömas

sin egendom, så snart vid domstolsförhöret ådagalägges, att han

icke varit delaktig i skepparens lagstridiga handlingssätt eller eljest

försummat något, som honom såsom lastegare åligger vid varuinförsel.

Till stöd för detta yrkande andrager motionären följande:

»De bestämmelser, som blifvit lemnade i gällande tullstadgas 46

och 47 §§ rörande däckade fartyg under tjugu ton och öppna båtar,

hafva uppenbarligen och med rätta tillkommit i afsigt att förhindra en

med dylika mindre farkoster lättare utförbar oloflig varuinförsel, men

då den i 47 § stadgade påföljden för uraktlåtenheten å skepparens sida

af de i 46 § föreskrifna formaliteter tillika innebär att hela lasten, om

större eller mindre de! deraf utgöres af tullpligtigt gods, skall vara

förbruten, utan att något undantag här göres för den händelse lasten

eges af annan eller andra personer, som uppenbarligen kunna visa sig

ej haft för afsigt att undandraga sig varornas förtullande, utan å sin

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

sida, vare sig vid inlastningen eller genom vederbörlig anmälan på

destinationsorten, handlat fullt lojalt, genom iakttagande af hvad dem

åligger, så synes mig att här föreligger en betänklig lucka i lagstiftningen,

enär det ej kan vara rättvist, att en sådan varuegare skall med

sin egendom plikta för en försummelse ä skepparens sida, hvaruti han

hvarken haft del, eller som hem varit i tillfälle kunna förhindra.

Då varuinförseln från våra grannländer, särskild! Danmark, rätt

ofta sker med dylika mindre farkoster, så hafva ock tid efter annan

fall inträffat, för hvilka påpekade missförhållande är fullt tillämpligt.

Senast blef sålunda förra året, den 27 juni, eu fartygslast af delvis

tullpligtiga varor beslagtagen i min hemort, och af rådhusrätten derstädes

dömd förbruten, ehuru af nämnda domstols protokoll för den

11 juli och 1 augusti 1887, hvaraf utdrag här bifogas, otvetydigt framgår,

att intet smugglingsförsök å varuegarnes sida och icke heller från

skepparens förelåg.

Detta mål har sedermera blifvit fullföljdt hos liofrätten, som faststält

rådhusrättens utslag, hvilket ju var att förvänta, och är derifrån

vädjad t till Kongl. Maj:t, der det ännu hvilar.

Om nu äfven statens andel vid dylika beslag kan, på grund af

förekommande omständigheter, slutligen varda efterskänkt, så har dock

tvifvel blifvit uttalad!, huruvida beslagarens andel, som enligt 146 §

tullstadgan utgör tre fjerdedelar, kan varda honom fråntagen.»

Den stränghet, som utmärker de i tullstadgan meddelade särskilda

föreskrifterna rörande utrikes sjöfart med däckade fartyg under tjugu

ton och öppna båtar, har säkerligen, såsom motionären äfven erinrar,

ansetts nödvändig för att förebygga en med dylika mindre farkoster

lättare utförbar oloflig varuinförsel. Att nu, sedan tull till jemförelsevis

höga belopp blifvit lagd å många förut tullfria varor, samt tullarna

å andra varor i flera fall blifvit betydligt förhöjda, exempelvis tullsatserna

för bränvin och sprit, hvilka varor tillhöra de artiklar, som företrädesvis

utgöra föremål för smuggling, torde det få anses mindre

välbetänkt att, utom i yttersta nödfall, mildra strängheten i berörda

stadganden. Något dylikt nödfall har dock, enligt utskottets åsigt,

motionären ej påvisat. Visserligen kan det med gällande bestämmelser

inträffa, att på grund af försummelse eller försök till lagöfverträdelse

från skepparens sida gods blifver förklarad! förbrutet, utan att

egaren till detsamma haft del i skepparens lagstridiga handlingssätt,

men detta förhållande i och för sig har utskottet icke funnit utgöra

ett tillräckligt skäl att ändra ifrågavarande bestämmelser. Man måste

nemligen härvid taga hänsyn till flera olika omständigheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

5

Först och främst må emot motionärens förslag anmärkas, att det

oftast torde vara omöjligt att bevisa, att icke ett försök till smuggling

förelegat och att detta ej skett på lastegarens tillskyndelse eller

åtminstone med hans vetskap. Skulle emellertid uppenbart blifva, att

lastegaren icke egt kännedom om ett af skepparen gjordt försök till

smuggling, eller har ett dylikt ej varit afsedt, utan skepparen endast

låtit eu försummelse komma sig till last, drabbas onekligen lastegaren

af en förlust, hvilken icke kan ledas tillbaka till någon skuld å hans

sida. Rättelse i detta missförhållande har hittills vunnits på det sätt

att, då varuegarens oskuld varit fullt ådagalagd, staten till honom

återstält det gods, som blifvit dömdt förbrutet. Denna utväg att komma

till rätta med ett tydligen orimligt resultat synes utskottet, särskildt

med afseende å den nyss påpekade, svårigheten i fråga om bevisningen,

vara vida att föredraga framför den af motionären förordade.

Det torde för öfrigt böra bemärkas, att på befraktare!! berott att anlita

en fullt pålitlig, redbar och erfaren skeppare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr (Hollanders ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 maj 1888.

På utskottets vägnar:

ER. GUSP. BOSTRÖM.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 14 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.