Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

1888-02-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1888:2, Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1888, kl. 7 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Sedan bevillningsutskottet till behandling förehaft dels Ivongl.

Maj:ts nådiga proposition n:o 2, angående förhöjning af bränvinstillverkningsskatten

samt i tullsatserna för bränvin och tobak, i hvad

densamma afser bränvinstillverkningsskatten, dels ock tvenne till utskottet

hörande motioner rörande vilkoren för tillverkning af bränvin,

får utskottet jemlikt 40 § riksdagsordningen häröfver afgifva utlåtande.

I nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af

bränvin af den 13 juli 1887 stadgas rörande skatt å tillverkadt bränvin

följande:

§ io.

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af

två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 40 öre

för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås bränvin, som vid

+ 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

3. Vid utförsel af bränvin må, efter hvad särskildt finnes stadgadt,

åtnjutas restitution med 40,8 öre för hvarje liter renadt och med

40 öre för hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.

4. Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t

vill föreskrifva, göres till förtäring obrukbart (denatureras) för att, användas

för tekniskt eller vetenskapligt behof, må restitution åtnjutas

med 40 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka; dock medgifves

ej restitution för bränvin, som användes till tvål, parfym eller, med

Bih. till Riksd. Rrot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

undantag af ättika, till fabrikater, afsedda att förtäras. Denatureradt

bränvin är ej underkastadt försäljningsafgift.

Uti sin förevarande proposition har Kongl. Maj:t, under åberopande

af ett vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof fogadt protokoll öfver finansärenden för

den 12 sistlidne januari äfvensom ett nu ifrågavarande proposition

bilagdt protokoll öfver finansärenden för samma dag, i fråga om bränvinstillverkningsskatten

föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag

till förändrad lydelse af ofvan omförmälda lagrum:

§ 10.

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af

två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 45 öre

för hvarje liter af normalstyrka, hvanned förstås bränvin, som vid

+ 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

3. Vid utförsel af bränvin må, efter hvad särskildt finnes stadgadt,

åtnjutas restitution med 45,9 öre för hvarje liter renadt och

med 45 öre för hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.

4. Då bränvin under de vilkor och den kontroll, Kongl. Maj:t

vill föreskrifva, göres till förtäring obrukbart (denatureras) för att användas

för tekniskt eller vetenskapligt behof, må restitution åtnjutas

med 45 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka; dock medgifves

ej restitution för bränvin, som användes till tvål, parfym eller, med

undantag af ättika, till fabrikater afsedda att förtäras. Denatureradt

bränvin är ej underkastadt försäljningsafgift.

I sammanhang härmed föreslår Kongl. Maj:t:

att hvad sålunda i afseende å förhöjningen af tillverkningsafgiften

stadgas skall träda i kraft från och med den dag, som, efter

det Riksdagen i ämnet fattat beslut, af Kongl. Maj:t kungöres, samt

bestämmelserna angående den förhöjda restitutionen vid utförsel tilllämpas

från och med den 1 januari 1889; dock att hittills gällande

skatt af 40 öre litern må erläggas ej mindre för det bränvin, som vid

den tid, då den förhöjda afgiften träder i kraft, redan är disponerad!,

än äfven, så vida betalning erlägges före den 1 oktober 1888, för det

bränvin, som vid den tid, då den förhöjda tillverkningsafgiften träder

i kraft, obeskattadt qvarligger å brännerinederlag eller allmänt bränvinsnederlag.

Såsom skäl för den sålunda föreslagna förhöjningen af bränvinstillverkningsafgiften

har uti ofvan först omförmälda statsrådsprotokoll

förutvarande chefen för finansdepartementet anfört bland annat: altför

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 3

fyllande i vårt land af ett ökadt behof af statsinkomster syntes skatt å

malt eller maltdrycker samt en högre beskattning å bränvin och tobak

företrädesvis lämpliga; att då emellertid kontrollen öfver maltskattens

utgörande skulle erfordra en alldeles ny och ganska vidlyftig anordning

samt anställande af eu stor personal, samt i betraktande jemväl deraf,

att Öl mera än bränvin och tobak utgjorde ett näringsmedel, de senare

i första hand borde tillitas; att, beträffande beskattning af bränvin,

förbrukningen deraf, sedan afdrag likväl skett för det bränvin, som

efter verkstäld denaturering användes för tekniskt eller vetenskapligt

behof och således ej medförde någon statsinkomt, enligt uppgift från

statskontoret kunde anses utgöra omkring 31,400,000 liter om året,

hvilket motsvarade en tillverkningsskatt af omkring 12,500,000 kronor;

att tillverkningen under år 1887 visserligen uppgått till 34,438,867,5

liter, men att, ehuru de sex senaste årens tillverkning efter afdrag

af omkring 11 millioner liter å nederlag skulle berättiga till antagandet

af en årlig förbrukning till belopp af närmare 34 millioner liter, försigtigheten

dock kräfde att under nuvarande förhållanden ej beräkna

eu högre förbrukning än den minsta möjliga antagliga. En förhöjning

af tillverkningsskatten från 40 till 45 öre skulle således inbringa en

ökad statsinkomst af omkring 1,570,000 kronor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 65, angående

förhöjning i bränvinstillverkningsskatten samt i tullsatserna för bränvin

och sprit anför herr E. W. Wretlind, med hvilken 45 af kammarens

ledamöter sig förenat, att då en höjd tillverkningsskatt städse

varit ett bland de verksammaste medlen att på lagstiftningens väg motverka

bränvinsbruket, samt då ropet i landet på ytterligare afbräck

i bränvinsväldets magt ständigt fortginge, man enligt motionärens åsigt

i nykterhetens och sedlighetens intresse borde fortgå på den beträdda

vägen, som hittills visat sig verksam, samt ytterligare öka bränvinstillverkningsskatten.

Om denna höjdes med j- af sitt nuvarande belopp,

så orsakades deraf ingen känbart ökad utgift för den, som endast

undantagsvis eller i små qvantiteter begagnade bränvin, men för

yrkessuparen blefve häraf en åtminstone så pass känbar skatt, att den

borde kunna förmå honom att i någon mån lägga hämmande band på

sin dåliga valla.

På grund häraf hemställer motionären,

att Riksdagen ville för sin del besluta en förhöjning af bränvinstillverkningsskatten

från nuvarande 40 öre till 50 öre per liter.

Då Kongl. Maj:ts ofvaunämnda proposition och berörda af herr

Wretlind väckta motion, ehuru ämnade att tillgodose skilda intressen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

likväl båda afse ett höjande af bränvinstillverkningsskatten, har utskottet

förehaft dem till gemensam behandling.

Det till stöd för Kongl. Maj:ts proposition åberopade skäl, eller

ett ökadt behof af statsinkomster, synes utskottet numera hafva förfallit.

Genom de nyligen af Riksdagen beslutade tullsatser å spannmål

och produkter deraf torde nemligen åt statsverket beredas en inkomst,

som otvifvelaktigt kommer att fullt motsvara den, som kunnat

tillskyndas staten genom den af Kongl. Maj:t ifrågasatta förhöjning i

bränvinstillverkningsskatten.

Beträffande derefter herr Wretlinds motion, så behjertar utskottet

till fullo det med motionen afsedda ändamål, men anser likväl flera

skäl tala emot ett ytterligare höjande af den redan betjMliga tillverkningsskatten

å bränvin. Ifrågavarande skatt, som före 1855 års lagstiftning

utgått efter pannerymden med olika afgifter allt efter redskapens

beräknade större eller mindre afverkningsförmåga, faststäldes

genom berörda lagstiftning till 16 skillingar banko för hvarje tillverkad

kanna sexgradigt bränvin, men höjdes redan år 1857 till 60 öre för

hvarje kanna bränvin af 50 procent styrka vid 15 graders värme efter

Celsii termometer. Med afseende å nödvändigheten af ökade inkomster

för fyllande af uppkomna statsbehof blef tillverkningsafgiften vid 1867

års riksdag höjd till 70 öre samt på grund af Riksdagens år 1871

fattade beslut ytterligare höjd till 80 öre för hvarje kanna. Vid 1879

års riksdag, till hvilken Kongl. Maj:t i nådig proposition hemstält, att

tillverkningsafgiften å bränvin i anledning af befarad statsbrist måtte

höjas med 40 öre eller bestämmas till 1 krona 20 öre för hvarje kanna,

höjdes tillverkningsskatten till 1 krona por kanna, hvarefter genom

1882 års förordning, jemte det att det metriska systemets mått- och

vigtbestämmelser infördes i bränvinslagstiftningen, afgiften bestämdes

till 40 öre per liter eller 1 krona 4,6 8 öre per kanna.

Skatten å tillverkadt bränvin har sålunda, såsom häraf framgår, från

år 1855 blifvit höjd med icke mindre än 54,6 8 öre, eller till mer än dess

dubbla belopp, och hafva dessa förhöjningar merendels haft sin orsak

i statens behof af ökade inkomster. Då sådan anledning nu icke är

för handen, och då, enligt utskottets uppfattning, nykterheten i vårt

land alltjemt gått framåt icke blott eller förnämligast genom vidtagna

lagstiftningsåtgärder utan genom en vunnen klarare insigt af det förderfliga

och skadliga i rusdryckers missbruk, anser utskottet skäl nu

ej förefinnas till den föreslagna åtgärden. Utskottet vill dessutom

påpeka, att det med motionen afsedda ändamål, eller nykterhetens

befrämjande, icke torde i nämnvärd grad kunna vinnas derigenom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2. 5

att bränvinet fördyras med ett jemförelsevis så ringa belopp som 1.0

öre för liter.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa:

l:o.

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition, såvidt

densamma afser förhöjning af bränvinstillverkningsskatten,

icke måtte vinna Riksdagens bifall; samt

2:o.

att icke heller herr Wretlinds förevarande motion

måtte af Riksdagen bifallas.

I eu inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 119, anför herr

vice talmannen S. Nilsson i Efveröd, under åberopande af motiveringen

till sin vid förlidet års andra riksdag väckta motion, n:o 88, att det

till följd af de under senare åren allt lägre prisen å spannmål blifvit

möjligt för bränvinstillverkarne i landet att af hvete, råg, majs och

melass, som till hufvudsakligaste delen införskrefves från utlandet,

bereda eu högst betydande del af det i landet tillverkade bränvin.

Genom det öfverskott, som härigenom uppkommit, hade vållats ett betydligt

prisfall å bränvin, hvilket i sin ordning gjort, att priset å

potatis sjunkit, så att det under tiden från den 1 oktober förlidet år

vexlat mellan 2 kronor 50 öre och 3 kronor för 9 kubikfot. Uppen
bart

vore, att detta förhållande, ehuru likgiltigt för bränvinstillverkaren,

skulle verka i högsta grad skadligt för jordbruket.

Den senast utgifna officiella statistiken öfver bränvinstillverkningen

i landet utvisade, att under tillverkningsåret 1884—1885 till beredning

af bränvin användts: 720,402 kilogram hvete, 6,524,950 kilogram

råg, 15,695,651 kilogram majs samt 2,189,636 kilogram ärter,

ris, darry och melass samt för året 1885—1886: 387,685 kilogram

hvete, 7,891,153 kilogram råg, 12,573,603 kilogram majs samt 1,173,415

kilogram ris och melass — allt hufvudsakligen utländska produkter,

af hvilka erhållits mer än en tredjedel af landets hela tillverkning.

Äfven under de nuvarande låga prisen på potatis användes utländska

sädesslag för tillverkning af bränvin, ehuru icke i så stor mängd som

under föregående år.

Anledning förefunnes visserligen att antaga, att tull, som vid

förlidet års riksdag blifvit åsatt majs, nu skulle åsättas jemväl andra

sädesslag, men då de blifvande tullsatserna enligt motionärens åsigt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:c 2.

sannolikt korame att blifva bestämda i närmaste öfverensstämmelse med

bevillningsutskottets förslag förra året, funnes ingen säkerhet derför, att

någon minskning i användningen af utländsk spanmål för bränvinstillverkning

skulle följa. Under dylika förhållanden funnes ingen annan utväg

till att uppnå det af motionären afsedda syfte än förbud att tillverka

bränvin af sådana slag af spanmål, som ej vore nödvändiga dertill.

Motionären föreslår fördenskull, att Riksdagen måtte besluta följande

tillägg till § 3 i gällande förordning angående tillverkning af bränvin:

Äfven må användas alla slags råämnen utom hvete, råg, majs,

ris eller andra sådana, som äro af beskaffenhet, att de icke kunna inom

landet allmänligen alstras.

Herr vice talmannen anför vidare, att då man nu hade den förhoppningen,

att bränvinskonsumtionen fortfarande skulle minskas, och

öfverproduktion af bränvin således äfven framdeles vore att befara, måste

man tillse, genom hvilka medel denna öfverproduktion lämpligen borde

kunna minskas äfven på annat sätt än nyss föreslagna. Med tanken

på att bränvinstillverkningen i främsta rummet borde bevaras såsom

binäring till jordbruket, och för att förebygga, att de små brännerierna,

som bedrifvas hufvudsakligen för jordbruksnäringens befrämjande, duka

under i täflan med de större, som mera äro afsedda för fabrikshandtering

än till jordbrukets bästa, och äfven för att derigenom föranleda

minskning i bränvinstillverkningen i landet, föreslår motionären den

förändring i ofvan nämnda förordning,

att i dess § 11 siffran 5,000 måtte ändras till 3,000, och att

följaktligen den, som i dagligt medeltal under tillverkningsåret tillverkar

mer än 3,000 liter beskattbart bränvin, skall för öfverskottet erlägga

10 öre högre skatt för hvarje liter sådant bränvin än den skatt,

som i § 10 bestämmes.

Herr vice talmannen framhåller härefter, hurusom bränvinstillverkningen,

ehuru en af statsverkets största inkomstkällor, likväl i

afseende å försäljningen af den genom densamma vunna produkten är

besvärad af större inskränkningar och tvångsbestämmelser än någon

annan näring. Med anledning häraf, och då för närvarande någon utsigt

att få dessa inskränkningar upphäfda icke syntes vara för handen,

anser motionären att man ej kan anses vara obillig i sina anspråk,

om man begär här likasom i andra länder, der bränvinstillverkning

drifves i stor skala, att staten gör något för att underlätta exporten

af varan till utlandet och dymedelst i viss mån aflyfter de band, som

äro lagda på denna näring. Då nu en ytterligare skatteförhöjning å

bränvinstillverkningen af Kongl. Maj: t blifvit ifrågasatt för fyllande af

statskassans behof, och brännerinäringen, i fall förslaget antoges, der
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 2. 7

igenom blefve ytterligare försvårad, men Riksdagen efter all sannolikhet

komme att finna andra utvägar för fyllande af detta statens behof, hemställer

motionären, att den nu föreslagna skatteförhöjningen i stället

måtte få användas för befrämjande af export af bränvin till utlandet,

samt föreslår derföre,

att 3:dje momentet af 10:de paragrafen i ofvannämnda förordning

måtte få den förändrade lydelsen, att vid utförsel af bränvin må, efter

hvad särskildt derom blifvit stadgadt, en restitution åtnjutas af 6 öre

för hvarje liter renadt och 5 öre för hvarje liter icke renadt bränvin

vid normalstyrka utöfver den skatt, som kan varda antagen.

Uti den af Kongl. Maj:t förlidet år till Riksdagen framstälda proposition

n:o 34, om antagande af ny förordning angående bränvinstillverkning,

hade, såsom bekant, intagits ett stadgande af enahanda lydelse

som första punkten i nu förevarande motion med undantag deraf,

att hvete och råg ej omnämndes i Kongl. Maj:ts förslag. Detta förslagbifölls

jemväl af Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren, med

bifall till bevillningsutskottets derom gjorda hemställan, afslog förslaget.

I utskottets betänkande häröfver yttras bland annat: »Kongl.

Maj:ts förslag om förbud för tillverkning af majs och dylika råämnen

finner utskottet leda till ett allt för strängt förmynderskap, då det,

huru omsorgsfullt eu näring än är begränsad, dock bör stå hvar och

en fritt att välja det råmaterial, han finner för näringens utvecklingfördelaktigast.

Ett ej ovigtig!, skäl för att underlåta att stadga ett

sådant förbud torde äfven vara, att ett stort antal af brännerierna i

landet äro helt och hållet hänvisade att bränna af majs och dylika i

Kongl. Maj:ts förslag afsedda ämnen, då potatis icke kan med fördel

och i tillräcklig mängd för dem erhållas, hvarför dessa brännerier,

derest ett sådant ifrågasatt förbud infördes i förordningen, icke kunde

längre uppehållas och i och med nedläggandet af rörelsen blefve nästan

värdelösa för egaren.»

Utskottet, som till fullo instämmer häri, vill härförutom erinra,

att genom en sådan åtgärd som den af motionären föreslagna skulle

jordbrukaren beröfvas möjligheten att kunna för bränvinstillverkning

använda dylik spannmål, som blifvit skadad eller eljest vore af dålig

beskaffenhet.

I allt fall synas utskottet de skål, som kunna tala för det af herr

vice talmannen väckta förslag, numera hafva betydligt förlorat sin kraft,

sedan tull blifvit åsatt all slags spanmål. 1 olikhet med motionären

anser nemligen utskottet, att tullsatserna, ehuru bestämda »i närmaste

öfverensstämmelse med bevillningsutskottets förslag förra året», likväl

skola med säkerhet medföra jemväl det resultat, att användningen af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

utländsk spanmål för bränvinstillverkning* kommer att i betydlig man

minskas. I anledning häraf får utskottet hemställa,

3:o.

att ifrågavarande förslag till ändring i § 3 af

förordningen angående vilkoren för tillverkning af

bränvin måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

§ 11 mom. 1 i nu gällande förordning angående tillverkning

af bränvin lyder sålunda:

Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart

bränvin för hela den tid tillverkningsrätten gält, då skall förutom stadgad

skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed det.

tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall, i

händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter eller öfverstigit 5,000

liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre

för hvarje liter, hvarmed det tillverkade bränvinet understiger ett efter

en medeltillverkning af 500 liter beräknadt tillverkningsbelopp eller

öfverstiger en medeltillverkning, beräknad efter 5,000 liter för hvarje

tillverkningsdygn. Dessa utgifter skola dock ej utgå, då tillverkningsrättens

upphörande grundar sig på anmälan efter olyckshändelse, hvarom

i § 6 sägs, eller Kongl. Majits derom meddelade föreskrift; och

ankomme på Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida eller i hvad män befrielse

från desamma må medgifvas, då bränvinet erhålles såsom biprodukt

vid annan tillverkning.

Enligt 1855 års tillverkningslag voro de lägsta och högsta tillåtna

dagliga tillverkningsbeloppen 300 och 1,000 kannor. Dessa gränser

ändrades sedermera år 1871 och bestämdes då till 200 och 1,200 kannor

motsvarande 520 och 3,140 liter. Den af Kongl. Maj:t år 1877 tillsatta

komité för afgifvande af förslag till förändrad bränvinslagstiftning föreslog

häri en ytterligare utsträckning genom samma gränsers fastställande

till 100 och 2,400 kannor eller 260 och 6,280 liter, och blef den

af komitén sålunda med afseende å förhöjningen af tillverkningsbeloppet

uttalade princip godkänd af Kongl. Maj:t, men ansågs en förhöjning

till mer än 5,000 liter icke vara af nöden, och blef detta belopp

jemväl i 1882 års tillverkningslag föreskrifvet såsom det högsta

tillåtna. _ , .

Med anledning af herr vice talmannens i 2:dra punkten af sin

förevarande motion väckta förslag, att nedsätta berörda belopp till 3,000

liter, har utskottet från finansdepartementets kontroll- och justerings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

byrå förskaffat sig uppgift å antalet af de brännerier, som i dagligt

medeltal tillverka mer än 3,000 liter, och har utskottet deraf inhemtat,

att deras antal under det senast förflutna tillverkningsåret utgjort endast

10, samt att af dessa ej flera än 3 tillverkat något öfver 4,000 liter. Förklaringen

till detta ringa antal torde delvis få sökas i den omständigheten,

att de flesta brännerier blifvit anlagda före år 1882 och sålunda

icke i något fall beräknade att kunna tillverka mer än 1,200 kannor

i dagligt medeltal.

Då emellertid samtliga under nämnda tid i gång varande brännerier

i riket uppgingo till ett antal af 184, samt således endast något

öfver 5 procent deraf öfverskredo det dagliga tillverkningsbelopp af

3,000 liter, hvilket motionären föreslagit såsom det högsta tillåtna, anser

utskottet, som nu ej vill ingå i pröfning af det mer eller mindre

önskvärda deri att bränvinstillverkningen, på sätt sker, allt mer koncentrerar

sig i få och stora fabriker, att den af motionären föreslagna

åtgärd åtminstone för närvarande icke är af behofvet påkallad.

Utskottet hemställer följaktligen,

4:o.

att förevarande förslag till ändring i § 11 mom.

1 af oftanämnda förordning icke för närvarande måtte

af Riksdagen bifallas.

Beträffande slutligen herr vice talmannens förslag om förhöjd

restitution vid utförsel af bränvin, har berörda förslag, såsom motionen

utvisar, blifvit framstäldt under förutsättning, att Kongl. Maj:ts ofvan

omförmälda nådiga proposition angående förhöjning i bränvinstillverkningsskatten

blefve af Riksdagen antagen. Som utskottet, på sätt här

ofvan omförmäles, afstyrkt bifall till berörda kongl. proposition, kan utskottet

sålunda i afseende å bemälda af motionären väckta förslag endast

hemställa, att detsamma af Riksdagen lemnas utan afseende. Som utskottet

emellertid, jemväl för den händelse Kongl. Maj:ts berörda proposition

vinner Riksdagens bifall, anser ifrågavarande förslag vara af beskaffenhet

att icke böra af Riksdagen bifallas, har utskottet icke velat underlåta

att nu öfver detsamma afgifva utlåtande.

Då restitution vid utförsel af bränvin genom kongl. kungörelse

den 7 december 1866 för första gången medgafs i vårt land, afsåg

denna endast det bevisligen utförda bränvinet, utan att någon hänsyn

togs till den minskning, som vid bränvinets förädling till sprit uppkom,

och stadgades i följd häraf, att restitution fick åtnjutas endast

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 2 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 2.

till lika belopp med tillverkningsskatten. Genom kongl. kungörelse

den 24 maj 1872 gjordes härutinnan den ändring, att vid utförsel af

bränvin, hvarå skatten emellertid blifvit höjd till 80. öre, restitution

skulle åtnjutas med 81,7 öre för hvarje kanna renadt bränvin eller

sådant som vid 15 graders värme efter Celsii termometer uppgick till

93 procent alkohol eller derutöfver, hvaremot för råbränvinet restitution

naturligen endast utgick med samma belopp som tillverkningsafgiften

eller 80 öre.

Enligt öu gällande grundsats åtnjutes restitution för renadt bränvin-

med tillverkningsafgiften, tillökad med 2 procent eller 40,8 öre,

och har Kongl. Maj:t i sin ofvanberörda proposition, i händelse Riksdagen

beslöte bränvinstillverkningsskattens höjande till 45 öre för liter,

föreslagit, att jemnlikt nämnda grundsats restitution måtte åtnjutas med

45,9 öre för hvarje liter renadt bränvin. Enligt herr vice talmannens

förslag skulle sålunda bränvinstillverkaren förutom restitution beviljas

en exportpremie af 5,l öre för hvarje liter renadt och 5 öre för hvarje

liter icke renadt bränvin. Då råvarupriset för bränvin, på sätt förutvarande

chefen för finansdepartementet i sitt Kongl. Maj:ts ofvanberörda

proposition bifogade yttrande till statsrådsprotokollet anfört, för närvarande

icke torde kunna beräknas till mer än 10 öre för en liter af

normalstyrka, skulle sålunda genom ifrågavarande förslag bränvinstillverkaren

meddelas förmånen af en exportpremie å ej mindre än

50 procent af värdet å råvaran.

Till ett dylikt uppmuntrande från statens sida af bränvinstillverkningen

anser utskottet skäl icke förefinnas, och anser sig utskottet

desto mindre böra förorda en dylik åtgärd, som förmånen af exportpremie

tillförene icke i vårt land tilldelats någon annan näring.

På grund häraf får utskottet hemställa,

5:o.

att herr vice talmannen S. Nilssons ifrågavarande

förslag måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 24 februari 1888.

På utskottets vägnar:

ER. GUST. BOSTRÖM.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2.

11

Reservation:

af herr Lithander: »Då jag icke kunnat deltaga i det afstyrkande

utlåtande, hvilket bevillningsutskottet afgifvit i afseende på herr Wretlinds

motion, n:o 65, utan ansett mjg böra reservera mig mot detsamma,

får jag i korthet angifva skälen dertill.

Sannolikt vill ingen bestrida, att dryckenskapen vållat menskligheten

flera och större olyckor, än någon kan fatta eller beskrifva, samt

att just bränvinet bragt ett oräkneligt stort antal svenska medborgare

uti elände och förorsakat sorgliga händelser, hvilka ofta varit ödeläggande

för de familjers lycka, som deraf drabbats.

Det har emellertid ingifvit hopp om en bättre framtid för Sverige

i detta afseende, att statsmagterna, sedan flera tiotal af år tillbaka,

med framgång sökt minska förbrukningen af bränvin genom att hårdt

beskatta såväl tillverkning som försäljning af denna skadliga spritdryck.

Motionären, som på goda grunder anser att man ännu icke hunnit

gränsen för denna beskattning, enär den icke kunnat nedbringa den

årliga förbrukningen af bränvin under den enorma qvantiteten af 31

millioner liter, begär att man skall taga ett ytterligare steg på den

beträdda vägen genom att ånyo höja tillverkningsskatten med 10 öre

per liter och åsätta motsvarande tull på importerade spritdrycker. —

Alldenstund jag icke kan godkänna att hänsyn tages vare sig till den

större eller mindre inkomst statskassan kan erhålla af bränvinsskatter,

eller till brännerinäringens bestånd, utan endast härvidlag vill uppställa

nykterhetens befrämjande såsom mål, har jag icke kunnat underlåta

att biträda motionärens förslag.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.