Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

1888-04-10 · 193 sidor, varav 182 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 182 av 193 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1888:8, Betänkande, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

i

N:o 8.

Ant. till Riksd. kaDsli den 11 april 1888, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

Sedan Riksdagen till pröfning och afgörande förehaft bevillningsutskottets

betänkande n:o 1, angående vissa delar af tullbevillningen,

har utskottet öfvergått till de i samma betänkande icke afhandlade

framställningar angående omförmälda bevillning, hvilka framställningar

innefattas dels i Kong!. Maj:ts till utskottet öfverlemnade propositioner

n:o 2, angående förhöjning af bränvinstillverkningsskatteii samt i tullsatserna

för bränvin och tobak m. m., och n:o 6, angående tillägg till

§ 9 i de vid. gällande tulltaxa fogade underrättelser om hvad vid taxans

tillämpning iakttagas bör, dels i följande från kamrarne till utskottet

hänvisade motioner, nemligen:

inom Första Kammaren väckta:

n:o 20 af herr Reuterswärd, om ändringar i gällande tulltaxa;

n:o 21 af herr Hedlund, om tull på ull, lin, hampa och bomull;

n:o 39 af herr Johan Boström, om tull å glaspulver;

n:o 52 af herrar Söderberg och Larsson, om tull å vissa landtbruksprodukter

m. in.;

n:o 53 af herr Söderberg, om tull på vissa slags bundna böcker

och kartverk in. m.;

n:o 56 af herr Smith, om beviljande af exportpremier å smör eller

tullfrihet för säd, som användes till kreatursfoder i ändamål att tillverka

smör för export;

n:o 61 af herr Pehrsson, om förhöjd tull å krita;

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

n:o 62 af herr Pehrsson, angående tull på torfströ och torfmull;

n:o 63 af herr Wcern, angående fortfarande tullfrihet för oblekt

juteväf eller beredande, i annat fall, af utväg för exportörer af varor

i omslag af utländsk sådan väf att erhålla restitution af den för väfven

erlagda tull;

samt inom Andra Kammaren väckta:

n:o 8 af herr E. W. Carlson, om förhöjning i tullen å tafflar,

pianinon, flygelpianon, orgelverk m. m.;

n:o 50 af herr J. Eliasson, om ändringar i gällande tulltaxa;

n:o 53 af herr L. F. Odell, om nedsättning i tullen å kaffe och

kaffesurrogat samt upphörande af tullen å lysoljor;

n:o 55 af herr J. Ericson i Borekulla, om förhöjning i tullen å

arbetade trävaror;

n:o 63 af herr E. W. Carlson, om nedsättning i tullen å kaffe och

kaffesurrogat;

n:o 81 af herr Kilman, om åsättande af tull å fläsk;

n:o 82 af herr C. J. Jakobson m. fl., om tull å trädskolealster,

krukväxter samt blommor och blad;

n:o 85 af herr II. Andersson i Bringåsen, om åsättande af tull å

hästkreatur, oxar, tjurar och kor samt ladugårdsprodukter;

n:o 101 af herr G. Berg, om förhöjning i tullen å »Lim: andra

slag» samt åsättande af tull å »Tågvirke: nytt»;

n:o 102 af herr A. E. Petersson i Hamra, om tull å kemiskt-tekniska

fabrikat;

n:o 111 af herr E. IL. Carlson, om tull på psalmböcker och andra

på svenska språket tryckta, bundna böcker m. m.

n:o 115 af herr J. Anderson i Tenhnlt m. fl., om ändringar i tulltaxan;
n:o

130 af herr C. G. Bergendahl m. fl., om ändringar i tulltaxan;

n:o 136 af herr P. Pehrson i Törneryd, om åsättande af tull å

spanmål, fläsk, smör in. in.;

n:o 147 af herr P. Svensson i Brämhult in. fl., om åsättande af

tull å majs, fläsk, smör, potatismjöl och stärkelse;

n:o 156 af herr G. A. Wändahl, om förhöjning i tullen å kaffe; samt

n:o 165 af herr Piss Olof Larsson, om förhöjning i tullen å cigarrer

och cigarretter.

Utskottet har emellertid icke stannat vid att i anledning af nämnde

motionärers yrkanden taga i öfvervägande lämpligheten af de bestämmelser,

hvilka i nu gällande tulltaxa meddelas angående de i motionerna

omhandlade artiklar, utan har med afseende å flere andra ar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 8. 3

tiklar ansett sig böra begagna sin grundlagsenlig^ rätt att i bevillningsfrågor

sjelft väcka förslag.

Att bereda skydd åt allt inhemskt arbete, som är i behof af sådant

gent emot en stark utländsk konkurrens, låter sig för närvarande icke

fullständigt göra. Våra med främmande magter ingångna handelstraktater,

enkannerligen den med Frankrike afslutade, till den 1 februari

1892 gällande, lägga derför hinder i vägen. Utom de artiklar, vid

hvilkas tullsatser utskottet icke kunnat röra på grund af traktaterna,

har utskottet förbigått en mängd, i fråga om hvilka utskottet ej ansett

sig kunna afgöra, i huru stor grad eu å dem lagd eller ökad tullsats

skulle komma att medföra men för andra industrigrenar. Den utredning

i nämnda hänseende, som måste föregå ett förslag till ändring

af tullbestämmelserna för ifrågavarande artiklar, torde nemligen icke

kunna erhållas på annan väg än genom den noggrannare undersökning

af hithörande frågor, hvilken endast kan åstadkommas af en särskild!

tillsatt komité.

Slutligen vill utskottet tillkännagifva, att utskottet funnit sig böra,

på sätt förut varit vanligt, behandla de olika slagen af artiklar i den

ordning, hvari de i tulltaxan förekomma.

Gällande tulltaxa upptager för album eu tullsats af 1 krona för

1 kilogram, med tillägg att afdrag i vigten ej göres för fodral och

pappersomslag.

Någon tillverkning af album kan knappast sägas ega rum inom

Sverige. De album, som här förekomma i handeln, äro nästan alla

förfärdigade utomlands. Införseln af album utgjorde också:

år 1882: 30,173 kilogram till ett värde af 150,865 kronor,

)> 1883: 34,734 » » » » » 173,670 »

» 1884: 42,212 » » » » » 211,060 )>

» 1885: 42,746 » » » » t, 213,730

» 1886: 32,054 » » )> » » 160,270 »

Fn tullsats af 1 krona per kilogram är påtagligen allt för låg,

för att våra bokbindare och portföljmakare skola kunna med framgång

täfla med utlandets, särskild! Tysklands, fabrikanter, hvilka med en

vidsträckt, af tullar omgärdad inhemsk marknad kunna till betydlig

höjd uppdrifva storleken af sin tillverkning och derigenom äfven sälja

sina fabrikat till ett jemförelsevis billigt pris. Värdet å införseln af

Album.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

denna artikel är emellertid så pass stort, att skäl finnas för antagande

att, om den svenska marknaden genom en ökad tull i någon mån tillförsäkrades

våra portföljmakare, förfärdigande af album skulle för

desse löna sig och inom landet komma att drifvas en nu försummad

gren af bokbinderiarbete. Med hänsyn härtill, och då album i alla

händelser otvifvelaktigt äro att anse såsom en lyxartikel, får utskottet

hemställa,

l:o) att Riksdagen måtte å album sätta en tull

af 2 kronor för 1 kilogram, med förklarande tillika,

att vid förtullningen skall, såsom hittills, iakttagas,

att afdrag i vigten ej göres för fodral och pappersomslag.

För alun, alla slag, hvilket nu införes tullfritt, föreslår herr A. E.

Petersson en tull af 21 öre för kilogram samt för svafvelsyrad lerjord,

som enligt numera använda metoder delvis är råmaterial för alun och

enligt eu af generaltullstyrelsen meddelad resolution skall såsom »kemiskt-tekniskt

preparat» förtullas med 5 procent af värdet, en tullsats

af 2 öre för kilogram.

Alun har stor teknisk användning, företrädesvis i färgerierna såsom

betningsmedel för tyg, som skola färgas, och vid pappersfabrikationen

för limning af papperet, men användes äfven vid beredning af

lackfärger, till hvitgarfning, vid glycerinraffinering, såsom kreatursmedicin,

vid hemfärgning m. m.

Det i handeln förekommande alunet är en teknisk produkt, erhållen

ur olika råämnen och på olika sätt. Hos oss bereddes det fordom

uteslutande af alunskiffer, hvarpå Sverige har stor rikedom. I utlandet

framställer man numera alun vanligast af svafvelsyrad lerjord i förening

med kalisalter. Införandet af detta tillverkningssätt jemte förbättrade

arbetsmetoder i öfrigt har under de senaste femton åren sänkt

priset på alun från 28 kronor för 100 kilogram till 11 kronor 75 öre

år 1885. Större delen af de gamla svenska alunverken hafva icke

kunnat hålla sig uppe med ett så lågt pris, utan måst nedläggas. År

1885 voro blott tvenne i gång, nemligen Ölands alunbruk, med en tillverkning

af 181,492 kilogram, och Andrarums alunbruk, hvarest tillverkades

35,610 kilogram.

Vår utrikes handel med alun har under de båda sista årtiondena

stält sig på följande sätt:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottet^!}länkande N:o 8.

5

Införsel. Utförsel.

1865—1869 i årligt medeltal 34,255 kilogram, 550,907 kilogram,

1870—1874 )> » 513,863 » 417,472 »

1875—1879 » » 574,957 » 220,999 j.

1880—1884 )> )» 568,139 » 116,836

1885 ............................................. 584,663 » 94,344 »

1886 ............................................. 691,577 » 134,402 »

Tilläggas kan, att af det alun, som infördes år 1886, 676,624 kilogram

kommo från England.

Till stöd för de föreslagna tullsatserna an föres i motionen bland

annat:

»År 1885 anlade skånska superfosfatbolaget en fabrik för tillverkning

af alun och af" svafvelsyrad lerjord, hvilken senare ej förut tillverkats

i Sverige. Då superfosfattillverkningen gått med förlust, och

användning ej fans för den svafvelsyra, som af bolaget kunde tillverkas,

beslöt bolaget sig för denna anläggning, hvaraf ett godt resultat

kunde med dåvarande alun pris väntas, då rik tillgång på råmaterial

fans i Skånes goda leror, och nya förbättrade arbetsmetoder

genast vid tillverkningens början kunde tillämpas.

Fabriken kan ock tillverka tillräckligt af lerjordspreparat för landets

behof. Knappast hade emellertid den nya fabriken utbjudit sina

fabrikat, förr än engelsmännen nedsatte priset på alun från 11 kronor

75 öre till 9 kronor 20 öre pr 100 kilogram och från 9 kronor 30

öre till 6 kronor per 100 kilogram svafvelsyrad lerjord.

I trots af att den nya fabriken hållit samma ruinerande pris och

oaktadt dess produkter äro af en qvalitet, som är öfverlägsen den

engelska, importeras dock fortfarande ansenliga mängder alun och

svafvelsyrad lerjord.

Prisnedsättningen gäller endast det svenska handelsområdet, d. v. s.

Skandinavien — i verldsmarknaden gäller fortfarande det gamla priset.

Råvarorna hafva nemligen under denna tid ej sjunkit i pris, och

billigare tillverkningsmetoder hafva ej sedan fabrikens anläggning uppfunnits.

I Tyskland, med dess öfver 20 fabriker för tillverkning af

alun och svafvelsyrad lerjord, följde England före 1879 samma taktik

som nu hos oss. '' Derför måste, oaktadt Tyskland sjelf producerar det

för alunfabrikationen nödvändiga kalisaltet, som Sverige måste köpa,

påläggas en tull för dessa varor af 3 mark pr 100 kilogram, på det

att icke denna fabrikation skulle duka under. Då det industrielt mägtiga

Tyskland behöfver denna tull, är det påtagligt att vi i Sverige

ej kunna undvara skydd af samma natur. Att ett sådant skydd, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

skulle tillförsäkra de svenska fabrikerna den svenska marknaden, icke

torde komma att höja priset öfver det, som gälde under loppet af

förra hälften af 1880-talet, eller det ännu i verldsmarknaden, utom

Skandinavien, gällande, torde kunna antagas deraf, att priset i Tyskland,

der tullen är 2 kronor 70 öre pr 100 kilogram, oj undergått

någon höjning, sedan tullen tillkom. Den inhemska konkurrensen skulle

nog i Sverige såväl som i Tyskland och annorstädes hålla priset inom

den rimliga förtjenstens område.»

De af motionären förordade tullsatserna af 21 ■> öre pr kilogram

för alun och 2 öre pr kilogram för svafvelsyrad lerjord har utskottet

icke ansett sig kunna tillstyrka, enär åtskilliga vigtiga industrier deraf

beröras, utan har utskottet funnit tullsatserna, om hvilkas behöflighet

utskottet är lifligt öfvertygadt, böra nedsättas till hälften af de äskade

beloppen, eller för alun till 1 krona 25 öre för 100 kilogram och för

svafvelsyrad lerjord till 1 krona för likaledes 100 kilogram.

Enligt utskottet på enskild väg tillhandakomma upplysningar förbrukas

i Sverige årligen omkring 850,000 kilogram alun och ungefärligen

samma mängd svafvelsyrad lerjord, som lär användas sålunda:

Alun: Svafvelsyrad lerjord:

I pappersbruken........................ 500,000 kilogram, 700,000 kilogram,

I färgerierna ........................... 125,000 » 100,000 »

För diverse ändamål................. 225,000 » 50,000 »

Om ofvan nämnda tullsatser af 1 krona 25 öre för 100 kilogram

alun och 1 krona för 100 kilogram svafvelsyrad lerjord af Riksdagen

antagas, skulle således, under förutsättning att varans pris stegrades

med motsvarande belopp, färgerierna drabbas af en ökad utgift af

1,562 kronor 50 öre för alun och 1,000 kronor för svafvelsyrad lerjord,

eller 2,562 kronor 50 öre, hvilket belopp emellertid är betydligt

lägre än det, som kommer'' dem till godo, i händelse, såsom

utskottet i detta betänkande föreslår, tullarna å anilin färger samt indigo,

indigokarmin och kochenill borttagas.

Pappersbruken åter skulle, under samma antagande, drabbas af en

ökad årlig utgift af 6,250 kronor för alun och 7,000 kronor för svafvelsyrad

lerjord, eller tillsammans 13,250 kronor. Från detta belopp

bör dock afgå den minskade utgift, som erhålles genom borttagande

af tullarna å nyssnämnda färgämnen.

Då papperstillverkningen år 1885 vid landets 41 pappersfabriker

uppgick till ett värde af 7,473,201 kronor, har utskottet ansett, att de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 7

tullsatser, vid hvilka utskottet för sin del stannat och hvilka äro ämnade

att bidraga till återupplifvandet af en gammal industri, som hittills

saknat allt skydd, ej kunna i nämnvärd grad inverka till skada

för samma tillverkning. Ett stöd för denna sin åsigt har utskottet

funnit i det uttalande, som blifvit gjordt i ett af tio pappersfabrikanter

till utskottet insändt cirkulär, hvari de yttra sig emot tullar på åtskilliga

andra råämnen, men med blott ett enda undantag förklarat sig

anse en tull af tio procent af värdet på alun, blysocker, jernvitriol

m. m. vara rättvis.

På grund af den utredning, som sålunda lemnats, får utskottet

hemställa,

2:o) att Riksdagen måtte besluta, dels att å alun,

alla slag, skall sättas en tull af 1 krona 25 öre för

100 kilogram, dels ock att i tulltaxan skall införas

en ny rubrik »Svafvelsyrad lerjord» med en tullsats

af 1 krona för 100 kilogram.

För närvarande heter det i tulltaxan: »Amykos; hänföres under

kemiskt-tekniska pr oparat, er» och: »Aseptin; hänföres under kemiskttekniska

preparater». Då »aseptin» endast är ett annat namn för borsyra,

som skall vara tullfri -—- jemför n:o 67 i taxan -— samt den artikel,

hvilken afses med uttrycket »aseptin», antagligen är hvad i handeln

benämnes »amykos-aseptin», har utskottet funnit tulltaxan i dessa

delar innehålla en oegentlighet, som bör rättas, och hemställer fördenskull,

S:o) att rubrikSTi »aseptin» måtte ur tulltaxan

uteslutas, samt rubriken »amykos» i stället erhålla

följande förändrade lydelse: v Amykos och Amykosaseptin;

hänföras under kemiskt-tekniska preparater».

Enligt tulltaxan hänföras anilinfånger till »kemiskt-tekniska preparater»

och draga följaktligen eu tull af 5 procent af värdet. Under

anförande att anilin- eller tjärfärger icke tillverkas i vårt land och att

någon fabrikation af sådana ej heller kan i framtiden påräknas, enär

de tyska jättefabrikerua för tillverkning af dessa färger beherska hela

verldens handel dermed, föreslår herr A. E. Petersson i sin förenämnda

motion, sid. 51, att tullen å anilinfärger måtte borttagas. Då nämnda

färger alltmera vinna insteg i färgerierna och äfven användas vid pap
-

Amykos.

Anilinfärger.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Beck.

Benkol m. »n.

Blanksmörja.

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

persbruken, skulle uppbäfvandet af tullen å dem blifva till lättnad för

dessa industriella verk samt tillika utgöra en ersättning för den föreslagna

tullen å alun.

Utskottet hemställer derför,

4:o) att anilinfärger måtte förklaras tullfria.

jBeck och beckolja äro, liksom tjära och tjärbärma, enligt nuvarande

bestämmelser fria från tull. Då utskottet, såsom i det följande inhemtas,

ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att å tjära sätta en tull af 1

krona per 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad, kan utskottet ej

underlåta att äfven föreslå tull å produkten deraf, beck; och har utskottet,

med hänsyn dertill att af en tunna tjära framställes ungefär

en half tunna beck, funnit tullsatsen för beck böra bestämmas till 2

kronor per 100 kilogram.

Utskottet hemställer,

5:o) att å beck och beckolja måtte sättas en tull

af 2 kronor för 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad.

Under n:o 35 upptager gällande tulltaxa för bensvart, benkol eller

bister en tullsats af 2 öre för 1 kilogram.

Herr A. E. Petersson föreslår, sid. 49 i motionen, häri den ändring,

att »benkolsaffall (råämnen för superfosfat)» förklaras. tullfritt.

Med erinran derom att redan nu »affall, spillning och spån, ej specificerade»

— n:o 3 i taxan — äro fria från tull, får utskottet, då anledning

ej förefinnes att särskilt, utmärka benkolsaffall såsom tullfritt,

hemställa,

6:o) att hvad herr A. E. Petersson i denna del

föreslagit ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Blanksmörja, blanksvärta och skovax draga nu en tull af 5 öre för

1 kilogram, med föreskrift att afdrag i vigten ej skall göras för askar

och flaskor eller dylikt omslag. Angående blanksmörja anför herr A.

E. Petersson i sin oftanämnda motion å sid. 49 följande:

»Denna artikel, hvaraf år 1884 importerades 78,081 kilogram med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

9

ett värde af 58,561 kronor och 1885 90,625 kilogram med ett värde

af 67,969 kronor, således till ett ej obetydligt belopp, hörer till de

varor, hvilkas tillverkning i Sverige är förenad med störa svårigheter

på grund af bestämmelserna i vår tulltaxa. Varan drager nu en tull

af 5 öre per kilogram.

Till 1 kilogram blanksmörja erfordras i medeltal följande råämnen:

530 gram sirap med en tull af 10 öre per kilo,

420 )> bensvärta » » » » 2 » » »

50 » bomolja » » » » 2 » » »

50 gram svafvelsyra nu tullfri.

Råämnena för 1 kilogram blanksvärta draga således en tull af 6,24

öre, under det att det deraf erhållna preparatet endast betalar 5 öre

i tull. På hvarje kilogram blanksvärta, som importeras, finnes sålunda

en importpremie af 1,24 öre, i fall preparatet införes löst utan askar.

Men i förening med askar, vanligen af förtennad jernplåt, blir förhållandet

ännu besynnerligare, ty askarne kosta tomma i tull 15 öre pr

kilogram, då plåten hvaraf de tillverkats är olackerad; vanligen importeras

dock blanksmörja i lackerade askar, som tomma draga eu tull

af 35 öre per kilogram. Fylda med blanksvärta hafva askarne, lackerade

eller olackerade, endast 5 öre per kilogram i tull.

I betraktande af denna produkts stora enkelhet, hvarför den borde

kunna helt och hållet tillverkas hemma, och af det orimliga i att ingredienserna

draga större tull än fabrikatet sjelft föreslås alltså en

tullsats å blanksvärta af 15 öre pr kilogram.»

Utskottet, som i allo instämmer i hvad motionären sålunda yttrat,

hemställer,

7:o) att å blanksmörja, blanksvärta och skovax

sättes en tull af 15 öre för 1 kilogram.

Under n:o 47 upptager gällande tulltaxa naturliga blommor, friska

eller torkade, ej hänförliga till apoteksvaror med en tullsats af 30 öre

för 1 kilogram. I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 82,

yrkar herr C. J. Jakobson med flere, att Riksdagen måtte bestämma

tullen för blommor, naturliga, friska eller torkade äfvensom qvistar

och blad, ej hänförliga till apoteksvaror till 30 procent af värdet och

åberopar till stöd för en dylik tull hvad som anfördes i en af honom

med flere vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887 väckt motion

angående förändrad tullsats å blommor. I denna motion läses, bland

annat:

Bill. till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Raft.

Blommor.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutshottets Betänkande N:o 8.

»1885 års Riksdag beläde lösa blommor med tull och erkände sålunda

det behjertansvärda häruti.

Emellertid har, sedan detta beslut fattades, det oaktadt, importen

häraf tilltagit i för vår blomsterodlings bestånd oroväckande grad. Man

har funnit, att det ej endast lätt låter sig göra att skicka lösa blommor

till och med från Medelhafstrakterna hit, utan att det äfven, oaktadt

tullen, är mycket lönande.

På den tyska importen af frilandsblommor samt på en del större

och billigare blommor af krukväxter inverkar tullen visserligen något,

men på de lättare och dyrbarare är den en löjlig obetydlighet.

Dertill kommer, att så kalladt grönt till buketter och kransar, bestående

af qvistar och blad eller ensamt blad af Cypress, Thuja, Cycadeer,

Mahonia, Lager och Adianthum o. s. v., fortfarande är alldeles

tullfritt, men det torde väl ej kunna nekas, att detta, som användes

till samma ändamål som de lösa blommorna, är lika förtjent af att

tullbeläggas som dessa.

Nya blomsterhandlare, hvaraf flera af utländsk härkomst, hafva i

mängd uppstått i de större hamnstäderna under de senare åren, och

dessa röra sig till D/10 med ofvannämnda importerade artiklar.

Blomsterlyxen har samtidigt stigit i förhållande till lättheten att

anskaffa materialierna. Och den hos oss tillförene ej sedda öfverdriften

härutinnan har äfven, såväl inom pressen som på annat håll,

offentligt varit föremål för klander.

För att ernå en förbättring i dessa förhållanden är det nödvändigt,

att tullen för lösa blommor beräknas efter värdet, enär detta oftast

står i omvändt förhållande till vigten, äfvensom att qvistar och blad

åläggas samma tull som blommorna.»

1885 års Riksdag, som satte tull å naturliga blommor, hvilka dittills

införts tullfritt, yttrade derom i sin skrifvelse n:o 84 till Konungen,

angående tullbevillningen, följande:

»Med afseende å de svårigheter, som för den inhemska trädgårdsodlingen

härröra af våra klimatiska förhållanden samt af den afgiftsfria

införseln af naturliga, friska blommor, och då dylika blommor,

såsom lyxartiklar, skäligen kunna, då de från utlandet hit'' införas, underkastas

beskattning, har Riksdagen funnit nämnda slag af blommor

böra åsättas en tull af 30 öre per kilogram. Såsom eu följd häraf

hafva jemväl torkade blommor ansetts böra, till förebyggande af tvetydighet

vid tullbehandlingen, underkastas enahanda tull, dervid dock,

enär tullfrihet i allmänhet är rådande för apoteksvaror, undantag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 11

gjorts för sådana torkade blommor, som äro hänförliga till denna kategori.

))

Naturliga blommor infördes:

år 1882 till ett värde af 10,898 kronor,

» 1883 )> i) » » 15,407 »

» 1884 » » » » 22,463 »

» 1885 » » » » 26,929 »

» 1886 4,098 kilogram med ett värde af 40,980 kronor.

Den år 1885 å naturliga blommor satta tull har sålunda, enligt

handelsstatistikens vittnesbörd, varit utan verkan. Då emellertid de

skäl, som lågo till grund för tullens åsättande, fortfarande ega full

giltighet, är redan deraf en höjning af tullsatsen betingad. Vid öfvervägandet

af storleken utaf denna höjning har utskottet, som anser värdetullar,

såsom olämpliga, i allmänhet böra undvikas, icke funnit motionärerne

hafva anfört sådana skäl för sitt förslag om bestämmande af

tullen för naturliga blommor efter värdet, att utskottet deraf föranledts

att frångå den i tulltaxan gällande och år 1885 jemväl för ifrågavarande

artikel följda regeln att, så vidt möjligt är, för alla varor bestämma

tullen efter vigt. Utskottet har beslutit. att föreslå en tull af

2 kronor per kilogram för naturliga blommor, utgörande en dylik tullsats,

enligt den grund, hvarefter värdet af införseln år 1886 beräknats,

20 procent af varans värde. Utskottet, hvilket för öfrigt instämmer i

hvad motionärerne andragit rörande qvistar och blad, hemställer alltså,

8:o) att Riksdagen måtte å naturliga blommor

äfvensom qvistar och blad, friska eller torkade, ej

hänförliga till apoteksvaror, sätta en tull af 2 kronor

för 1 kilogram.

Af blomsterlökar, hvilka för närvarande äro fria från tull, infördes

under åren 1882—1886 i årligt medeltal för omkring 67,000 kronor.

Då utskottet tillstyrkt Riksdagen att belägga blommor med tull, samt

utskottet i det följande kommer att förorda tull å lefvande växter,

anser sig utskottet äfven böra föreslå,

9:o) att å blomsterlökar sättes en tull af 1 krona

för 1 kilogram.

Blomsterlökar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Nu gällande tulltaxa innehåller angående bly:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Bly.

Kronor| öre

Öl.

oarbetad! ...................................................

—

fritt.

arbetadt, ej specificeradt:

|

52.

plåt och bleck..............................................

—

fria.

53.

omåladt och olackeradt.........................

1 kilogram

— | 7

54.

måladt eller lackeradt..............................

1 kilogram

— 35

Och upptager taxan under n:o 187 hagel med en tullsats af 7 öre

för 1 kilogram.

I tullsatserna för arbetadt, ej specificeradt, bly föreslår herr Reuterswärd

den ändring, att å omåladt och olackeradt bly samt hagel sättes

en tull af 12 öre och å plåt, rör, bult och tråd en tull af 10 öre,

allt per kilogram.

Enligt handelstraktaten med Spanien skall bly i tackor vara fritt

från tull, och enligt den allt hitintills vidtagna tillämpning af handelstraktaten

med Frankrike lärer Riksdagen icke kunna lägga tull å blyrör.

Alla af metaller eller andra ämnen än vegetabiliska tillverkade

rör hafva nemligen alltid i tulltaxan hänförts till maskinerier, redskap

och verktyg, hvilka artiklar enligt sistberörda traktat här äro tullfria.

Af arbetadt bly, hvaraf med undantag af hagel nästan ingen utförsel

från Sverige eger rum, infördes:

år 1882 ..................................................................................... 182,147 kilogram

» 1883 ..................................................................................... 263,117 »

)) 1884 ....................................................................................... 167,282 »

» 1885 .................................................................................... 348,385 »

» 1886 ..................................................................................... 315,728 »

Och utgjorde af sistnämnda års införsel

298,975 kilogram plåt och bleck,

16,728 » omåladt och olackeradt,

25 » måladt och lackeradt.

Summa 315,728 kilogram arbetadt bly.

In- och -utförseln af hagel har varit:

s. 13 Kontrollera mot PDF

1bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 13

Införsel. Utförsel.

år 1882 ...................................................... 55,749 kilogram 5,306 kilogram

» 1883 ...................................................... 70,533 » 7,448 »

» 1884 .................................................... 95,159 » 11,696 x>

» 1885 ...................................................... 90,516 » 6,539 »

» 1886 ..................................................... 68,660 » 8,927 »

Blyplåt, som begagnas isynnerhet för byggandet af blykamrarna

vid svafvelsyrefabriker samt för beklädnad af kärl, i hvilka sura vätskor

skola kokas och afdunsta, t. ex. vid alunfabriker, tillverkas ej inom

landet och har ej heller här, såsom af ofvanstående detaljredogörelse

för importen år 1886 inhemtas, så stor användning, att ett för tillverkning

deraf särskildt inrättadt valsverk skulle hafva utsigt att bära

sig. Af detta skäl har utskottet funnit sig icke kunna biträda motionärens

förslag om sättande af tull å plåt och bleck af bly.

Hvad åter beträffar öfriga slag af arbetad! bly, har utskottet, som

i likhet med motionären vill höja tullen å omålade och olackerade

blyarbeten, icke ansett lämpligt att bestämma olika tullsatser för omålade

och olackerade arbeten i allmänhet samt hagel, å ena sidan, och

bult och tråd, å andra sidan, utan föreslår utskottet, att tullen för

omålade och olackerade blyarbeten äfvensom hagel sättes till det belopp,

som motionären yrkat för plåt, rör, bult och tråd, eller 10 öre

per kilogram.

På grund af hvad sålunda blifvit yttradt, hemställer utskottet,

10:o) att Riksdagen måtte på det sätt bifalla de

af herr Reuterswärd föreslagna ändringarna i tullsatserna

å ifrågavarande artiklar, att tullen å arbetadt,

ej specificeradt bly, omåladt och olackeradt, äfvensom

å hagel, höjes från sitt nuvarande belopp, 7 öre, till

10 öre för 1 kilogram.

Af skrifbläck har införts:

är 1882....................................................................................... 10,981 kilogram

» 1883................................................................................. 12,147 »

» 1884.................................................................................... 8,804 »

» 1885.......................................................................................... 11,566 »

» 1886................................................................... 7,480 _ »

Då, såsom kändt är, flere olika fabriker inom landet tillverka

skrifbläck af utmärkt beskaffenhet, borde införsel deraf ej ifrågakomma.

Bläck.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Utskottet anser sig derför böra tillstyrka Riksdagen att höja den nu

med ett så ringa belopp som 6 öre per kilogram, kärlens vigt dock

inberäknad, utgående tullen å bläck och hemställer,

ll:o) att Riksdagen måtte besluta, att skrifbläck,

kärlens vigt inberäknad, skall draga en tull

af 10 öre för 1 kilogram.

Bokpermar. I motion n:o 53 inom Första Kammaren yrkar herr Söderberg och

i motion n:o 111 inom Andra Kammaren herr E. W. Carlson, att å

lösa bokpermar, hvilka för närvarande draga en tull af 60 öre per

kilogram, måtte sättas en tull af 1 krona per kilogram, samt åberopa

till stöd för nämnda yrkande den omständigheten, att bokbindareyrket

i Sverige till följd af eu tryckande utländsk konkurrens, gått och alltjemt

går tillbaka med märkbara steg.

Enligt officiella uppgifter har införseln af bokpermar utgjort:

år 1882 .................................................................................... 3,883 kilogram,

» 1883 ..................................................................................... 3,222 »

» 1884 ......................................................................................... 2,723 »

» 1885 .................................................................................... 4,173 »

» 1886 ....................................................................................... 3,126 »

Utskottet, som i fråga om de svårigheter, med hvilka våra bokbindare

hafva att kämpa, hänvisar till hvad som något längre fram i

betänkandet yttras vid artikeln böcker, hemställer,

12:o) att tullen å lösa bokpermar höjes från sitt

nuvarande belopp, 60 öre, till 1 krona för 1 kilogram.

Boksta/ssiämp- Enligt tulltaxan äro bokstaf sstämplar, boktrycksstilar, clichéer, stereolar

rn. m. typer, elektrotyper, träsnitts Sto ekar och plåtar, etsade eller graverade för

tryck, fria från införselstull. Denna tullfrihet beslöts af 1874 års Riksdag

och inträdde från och med år 1875. Dessförinnan voro bokstafsstämplar

och boktrycksstilar belagda med tull, hvilken under åren

1826—1857 utgjorde 3 sk. b:co per skålpund och under åren 1858—

1874 10 öre per skålpund.

Före år 1874 infördes icke under något år en större mängd bokstafsstämplar

m. m. än 46,000 skålpund, hvilken qvantitet, i värde mot
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 8.

15

svarande omkring 46,000 kronor, infördes år 1873. Efter tullens borttagande

steg emellertid införseln betydligt, och har af ifrågavarande

artiklar införts:

år 1882 till ett värde af..................................................... 227,970 kronor,

» 1883 » » » » 252,418 »

» 1884 » » » » 302,321 »

» 1885 » » » » 247,271 »

» 1886 » » » » ........................................................ 161,198 »

Från aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner, som innehar det ena

af de två i Sverige ännu befintliga stilgjuterierna, bär till utskottet

inlemnats en skrifvelse, hvari anföres hufvudsakligen: att under den

tid, de inhemska stilgjuterierna åtnjöto tullskydd för sin tillverkning,

nämnda gjuterier fullkomligt fylde landets behof af stilar, med undantag

måhända för en del dyrbarare, till accidenstryck särskild! afsedda

typer; att orsaken till den ökade införseln förvisso icke vore att söka

i den utländska varans företräde framför don inhemska, enär den senare

minst vore fullt jemförlig med den förra, utan allenast i prisskilnaden;

att vi här i landet svårligen kunde med framgång deltaga i täflan om

de dyrbarare, för rubriker och accidenstryck afsedda typerna, hvilka

oupphörligen vexlade i eu mångfald af olika snitt, men att vi deremot

borde, kunna återeröfra marknaden, så vidt afsåge textstilen, som ju

uppenbarligen spelade hufvudrollen, i det att den andra stilen reqvirerades

i endast mycket små, rent af betydelselösa qvantiteter; att då

250 kilogram »corpus antiqua», en qvantitet, som ofta förekomme vid

beställningar från smärre boktryckerier, hos den tyske fabrikanten betingade

ett pris af 1 krona 66 öre pr kg. fraktfritt i Stockholm, kunde

samma qvantitet af bolaget ej säljas under 2 kronor 10 öre pr kg.,

och att då 250 kilogram »cicero», under samma vilkor, af den tyske

fabrikanten såldes till 1 krona 60 öre pr kg., kostade denna stilsort

hos bolaget 2 kronor pr kg.; samt att häraf framginge, att för de

svenska stilgjuterierna en tullsats af 40 öre per kilogram vore behöflig

å bokstilar.

Utskottet, som finner berörda framställning gifva vid handen, att

tull å bokstafsstämplar och boktrycksstilar är af behofvet påkallad,

har dock ansett nyssnämnda tullsats för högt tilltagen, särskild! med

hänsyn dertill att åtskilliga stilsorter icke tillverkas inom Sverige. För

sin del har utskottet stannat vid en tull af 25 öre per kilogram, eller

omkring 1,5 öre mera än före år 1875 och utgörande 10 å 12 procent

af värdet å de vanligast förekommande stilsorter. Denna tull gäller

s. 16 Kontrollera mot PDF

Horn all.

Borstbindare
arbeten.

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

endast bokstafsstämplar och stilar. Ofriga under ifrågavarande rubrik

upptagna artiklar böra deremot fortfarande vara tullfria.

Utskottet hemställer,

13:o) att å bokstafsstämplar och boktrycksstilar

måtte sättas en tull af 25 öre för 1 kilogram.

Å bomull har herr Hedlund föreslagit eu tull af 10 öre per kilogram

.

Utskottet hemställer,

14:o) att herr Hedlunds förslag lemnas utan allt

afseende.

Angående borstbindarearbeten innehåller tulltaxan följande:

—

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Borstbindarearbeten:

Kronor

öre

68.

med infattning af opoleradt eller måladt

trä eller jern ................................................

1 kilogram

—

10

69.

med infattning af poleradt eller lackeradt

trä .................................................................

1 kilogram

—

24

70.

med infattning af ben, horn eller andra

ämnen.............................................................

1 kilogram

—

47

Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar, papper eller dylikt

omslag.

71.

murare- och målareborstar ...........................

fria.

Då till utskottets kännedom kommit, att borstbindarne äro i behof

af ökadt, skydd för sina fabrikat, hade utskottet velat föreslå Riksdagen

att såväl höja tullen å alla de borstbindarearbeten, hvilka redan äro

med tull belagda, som åsätta jemväl murare- och målareborstar tull.

Detta har likväl icke kunnat ske. Handelstraktaten med Frankrike

föreskrifver nemligen, att de under n:is 69 och 70 omförmälda artiklar

här i landet ej må draga högre tull än de redan nu bestämda beloppen

af resp. 24 öre och 47 öre. Deremot medgifver berörda traktat, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

17

icke särskild! omnämner murare- och målareborstar, för de under n:o

68 upptagna arbeten en tullsats af 12 öre per kilogram, till hvilket

belopp utskottet anser tullen böra höjas. Hvad murare- och målareborstar

beträffar, har visserligen under år 1886 deraf införts endast

62 kilogram till ett värde af 372 kronor, men då införsel af dylika

borstar utan tvifvel är alldeles obehöflig, har utskottet funnit konseqvensen

-fordra, att äfven dessa beläggas med tull. I fråga om storleken

af den tullsats, som kan anses lämplig, föreställer sig utskottet,

att murare- och målareborstar böra hafva samma tull sig åsatt som

borstar med infattning af opoleradt eller rnåladt trä eller jern, till

hvilken grupp ifrågavarande slags borstar i allmänhet torde höra.

På grund af det sålunda anförda hemställer utskottet,

15:o) att tullen å borstbindarearbeten med infattning

af opoleradt eller målad t trä eller jern måtte

från sitt nuvarande''belopp, 10 öre, höjas till 12 öre

för 1 kilogram, samt att murare- och målareborstar

åsättes en tull af 12 öre för 1 kilogram.

Enligt gällande tulltaxa skola broderade arbeten, alla slag, färdiga

eller påbörjade, draga lika tull med det tyg, hvarå broderiet är anbragt,

med tillägg af 20 procent; men om tyget är tullfritt, utgår tullen med

10 procent af varans värde. Herr Reuterswärd yrkar, att dessa slags

arbeten skola draga lika tull med tyget med tillägg af 50 procent.

För bifall till detta yrkande lägger dock handelstraktaten med Frankrike

hinder i vägen. I berörda traktat tillförsäkras nemligen Frankrike,

att broderade arbeten, alla slag, i Sverige icke skola draga högre

tull än lika med det tyg, hvarå broderiet är anbragt med tillägg af

20 procent. År tyget tullfritt, har Sverige emellertid fri bestämningsrätt

öfver tullen för det broderade arbetet, och får utskottet i anledning

deraf hemställa,

16:o) att Riksdagen, med afslag å herr Reuterswärds

motion, i hvad densamma rörer broderade

arbeten, måtte för dylika arbeten, då det tyg, hvarå

broderiet är anbragt, införes tullfritt, bestämma tullen

till 20 procent af varans värde.

Broderade

arbeten.

Bih. till Rihsd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

Bröd.

Finare småbröd, bakelser, cakes, pepparkakor med flera dylika slag,

hvilka ej kunna hänföras till konfityrer, hafva för närvarande sig åsatt

en tull af 15 öre per kilogram, närmaste emballagets vigt inberäknad,

hvaremot andra slag af bröd äro tullfria.

Å finare bröd yrkar herr Reuterswärd en tull af 25 öre, herr Söderberg

in. fl. och herr Bergendahl m. fl. af 30 öre samt herr A. E.

Petersson och herr J. Anderson in. fl. en tull af 40 öre, allt per kilogram.

För andra slag af bröd yrkar herr Reuterswärd en tull af 4

öre, herr Bergendahl in. fl. af 5 öre samt herr Söderberg m. fl. och

herr J. Anderson m. fl. af 6 öre, likaledes per kilogram.

Införseln af bröd har utgjort:

Pinare. Andra slag.

År 1881 ..................................... 285,602 kilogram. 215,647 kilogram.

»

1882 •........................

.................. 335,607

»

237,408

»

»

1883 ...........................

.................. 329,613

»

176,559

»

»

1884 ........................

................. 358,629

»

105,210

»

»

1885 ..........................

.................. 291,160

»

122,265

»

»

1886 ...........................

.................. 214,718

»

100,778

»

Utförseln uppgick

samtidigt till:

0

År

1881...........................

..... 93,064

kilogram.

»

1882 ...........................

....... 66,487

»

»

1883 ..........................

...... 43,734

»

»

1884 ...........................

....... 39,896

»

»

1885 ...........................

..... 41,555

»

»

1886 ............................

...... 42,232

»

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887,

hvars förslag lien- J. Eliasson vid innevarande riksdag i allo upptagit

såsom sina, föreslog å finare bröd 25 öre och å andra slag 4 öre per

kilogram.

Då alla slag af mjöl numera äro belagda med tull, måste sådan

äfven åsättas »bröd: andra slag», hvarjemte den nuvarande tullen å

finare sorter bröd bör höjas.

I afseende å finare bröd, som äfven till sina simplaste slag måste

anses såsom en lyxvara, anför herr A. E. Petersson i sin oftanämnda

motion, sid. 40, bland annat:

»Vår nu gällande tulltaxa stadgar för bröd en tull af 15 öre per

kilogram, under det att å konfektyrer en tullsats af 47 öre per kilogram

är bestämd. Då således för finare bakverk tvenne olika tullsatser

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

19

blifvit bestämda, har meningen dermed tydligen varit att den lägre

tullsatsen, 15 öre per kilogram, endast skulle hänföra sig till finare

bakverk, som likväl bibehållit karakteren af bröd, det vill säga till de

vanliga, billigaste slagen af »cakes», i hvilka mjöl ingår såsom hufvudsakligaste

beståndsdel, och att den högre tullsatsen skulle tillämpas på

bakverk, hvilka ej längre kunde anses såsom bröd och hvilka, äfven

om benämningen »cakes» å dem af tillverkarne blifvit bibehållen, genom

större tillsatser af socker, mandel m. m. mer eller mindre närmat

sig konfektyrer. I praktiken har vid tullbehandling af dessa artiklar

en sådan princip icke blifvit tillämpad, i det alla finare »cakes»

och bakverk, äfven om de varit vida mer af konfektyr- än brödnatur,

blifvit förtullade efter den lägre tullsatsen. Medgifvas måste visserligen,

att det för tulltjenstemännen skall vara ganska svårt att afgöra,

när en sådan artikel skall anses för bröd eller konfektyr, men deremot

kan man fråga sig, om under dylikt förhållande ej den högre tullsatsen

borde tillämpas i stället för den lägre. Det är ock möjligen

till följd af svårigheten att skilja de olika slagen bakverk, som de

framställningar, hvilka sockerbagare i Stockholm tvenne gånger inlemnat

till generaltullstyrelsen i syfte att erhålla den förändring i förtullningssättet

å ifrågavarande artiklar, blifvit lemnade utan afseende, oaktadt

af de i dessa framställningar lemnade beskrifningar (recepter) på

många slags »cakes» tydligen blifvit ådagalagdt att i flere af dem ingå

socker, mandel in. m. till qvantiteter, som i och för sig draga högre

tull än den färdiga varan. Så visar till exempel denna utredning att,

medan eu kilogram cakes, såsom nämndt blifvit, drager en tull af 15

öre, utgör tullen på socker, mandel m. in. som åtgår till eu kilogram

färdig vara från 9,53 öre ända till 54 öre. Det framgår häraf, att äfven

i de simplaste slagen finare bakverk den nu tillämpade tullen lemnar

föga skydd för en inhemsk fabrikant, som vill egna sig åt denna

handtering, under det den utländske fabrikanten å medelvaran och de

finare slagen genom densamma åtnjuter rent af en införselpremie. De

försök, som gjorts att här införa denna industri, hafva ock strandat

på dessa förhållanden.»

Utskottet har för sin del funnit tullen å finare slag af bröd böra

höjas till 30 öre per kilogram, utgörande detta belopp omkring 30

procent af varans värde.

För andra slag af bröd föreslår utskottet, att tullen sättes till

samma belopp som tullen för mjöl, eller, då den sistnämnda utgör 4

kronor 30 öre för 100 kilogram, till 4,3 öre per kilogram. Utskottet

har härvid tagit hänsyn till det förhållande, att vid bakning en viss

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Böcker.

qvantitet mjöl lemnar en till vigten större qvantitet bröd. En tull å

bröd, bestämd till samma belopp som tullen å mjöl, torde derför innebära

tillräckligt skydd för bagerinäringen. Visserligen erhållas af 20

skålpund sammalet rågmjöl endast omkring 16 skålpund torrt bröd, mot

26 skålpund mjukt, men denna omständighet allena har utskottet ej

ansett böra föranleda en högre tullsats å vanligt bröd än 4,3 öre per

kilogram, ty dels har importen af sammalet rågmjöl under de senare

åren högst betydligt aftagit och lärer hädanefter blifva ännu mindre,

dels torde en införsel hit af torrt rågbröd vara föga antaglig. Såväl

Frankrike som Tyskland hafva å bröd samma tull som å mjöl.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

17:o) att tullen å finare småbröd, bakelser, cakes,

pepparkakor med flera dylika slag, hvilka ej kunna

hänföras till konfityrer, måtte från sitt nuvarande

belopp, 15 öre, höjas till 30 öre för 1 kilogram, närmaste

emballagets vigt inberäknad; samt

att å bröd: andra slag måtte sättas en tull af

4,3 öre för 1 kilogram.

Rubriken böcker har i tulltaxan följande lydelse:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Böcker:

Kronor

öre

84.

på svenska språket, tryckta, inbundna......

1 kilogram

—

25

85.

andra tryckta, äfvensom Boktryck, ej spe-

cificeradt, samt med upphöjda bokstaf-

ver till begagnande för blinda ..............

—__

fria.

med inbundet rent eller linieradt papper;

draga lika tull som papperet med till-

lägg af 20 procent.

Herr Söderberg och herr E. TF. Carlson yrka i sinsemellan öfverensstämmande

motioner:

att Riksdagen måtte besluta följande tull å artikeln böcker: a)

bundna med rent eller linieradt papper, alla slag, samt permar, per

kilo 1 krona; b) psalmböcker och andra på svenska språket tryckta,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 8.

21

inbundna med siden, sammet och alla slags läder, med guldsnitt, per

kilo 2 kronor; c) andra på svenska språket tryckta, bundna böcker

utan guldsnitt, per kilo 1 krona.

Till stöd för dessa yrkanden åberopa motionärerne en af Sveriges

bokbindarefackförening i juli månad år 1886 uppsatt skrifvelse till

Riksdagen, i hvilken skrifvelse läses, bland annat:

»I betraktande af det sorgliga faktum, att Sveriges bokbinderi år

för år går tillbaka med märkbara steg, enär detta yrkes kikare ej

mera kunna uthärda konkurrensen med den utländska fabrikationen,

tillåta vi undertecknade oss att vördsamt anhålla om tullskydd för

några af vårt yrkes alster, hvilka under nuvarande förhållanden ej

mera med fördel inom landet kunna förfärdigas, och som således torde

komma att till förmån för våra utländske konkurrenter gå oss ur händerna.

Dessa alster äro kontors- och räkenskapsböcker och bundna

psalmböcker jemte andra på svenska språket tryckta bundna böcker.

Kontors- och räkenskapsböcker hafva under eu lång följd af år

införts till Sverige från utlandet, och först sedan en jemförelsevis kort

tid hafva svenska bokbinderier börjat konkurrera med utlandet i denna

artikel. I mån, som den svenska industrien häruti rönt framgång,

hafva dock de utländske fabrikanterna alltjemt nedsatt sina pris till

en sådan grad, att det inländska arbetet i denna väg numera knappt

lemnar någon nämnvärd vinst, och det oaktadt flera rätt betydande

fabriker för ko ntorsboksfabrikation i Sverige uppstått, hvilka drifva sina

affärer med alla tidsenliga maskiner och efter rationel arbetsmetod. Men

detta är icke att undra öfver, ty kampen är för olika. Utlandet har

lämpligt papper till billigare pris och producerar dessutom sjelf alla

öfriga materialier, såsom skinn, cloth, moleskinn etc., hvilka artiklar den

svenske fabrikanten uteslutande måste köpa utifrån och vid införseln

betala dryg tull för. Derjemte begagnar den utländske fabrikanten sig

i vidsträckt omfång af fängelsearbete, hvarigenom naturligtvis arbetskostnaderna

reduceras till ett minimum.

Den tull, som för närvarande är gällande för kontors- och räkenskapsböcker,

består af tullen för papper (10 öre per kilo) med 20 proc.

tillägg. Den samma tull, om ej än högre, får den inländske fabrikanten

vidkännas för sitt inhemska fabrikat, enär det papper, som användes

för kontorsböcker, till allrastörsta delen införes från utlandet, och de

20 proc. tillägg ej ens uppväga den tull, vi här få betala för cloth,

moleskinn etc. till böckernas öfverdrag. — Något tullskydd för sjelfva

arbetet karl under sådana förhållanden ju ej komma i fråga.

Hvad beträffar psalmböcker, så ställer förhållandet sig om möjligt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ännu ogynsammare för den svenske bokbindaren. Utlandets bokbinderier

låta nemligen trycka svenska psalmboken, antingen i Sverige eller

i utlandet, binda den så derute och sända de färdigt bundna psalmböckerna

hit till Sverige, der de ingå under rubriken tryckta böcker,

och tills förra året tullfritt. Vid förra riksdagen åsattes bundna psalmböcker

en tull af 25 öro pr kilo, men hur alldeles utan inflytande

denna tullsats är på importen af psalmböcker, synes bäst genom ett

litet exempel. Eu vanlig psalmbok väger cirka 250—300 gram och

kostar således i tull 6 — 7 öre. De psalmböcker, som mest importeras

från utlandet, variera i pris från cirka 3—8 kronor pr stycke; således

utgör tullen allt efter bokens qvalité från §—2 procent af värdet, en

procentsats så obetydlig, att å ena sidan köparen knappt märker den,

å andra sidan säljaren utan minsta svårighet kan bära den.»

Att bokbindarne äro i behof af tullskydd utöfver det, som för

närvarande kommer dem till godo, anser utskottet vara oomtvistligt,

och har utskottet funnit de af motiouärerne föreslagna tullsatserna

lämpliga utom med afseende å kontorsböcker samt biblar och psalmböcker

i enklare band. Sistnämnda slags böcker anser nemligen utskottet

böra hållas så billiga som möjligt och vill derför för sin del

ej sätta tullen å dem högre än till 50 öre per kilogram. Biblar och

psalmböcker i dyrbarare band torde deremot böra draga samma tull

som andra böcker i dyrbarare band. Till enklare band hänför utskottet

band af papper eller cloth utan guldsnitt, hvaremot alla andra band

räknas till dyrbarare sådana.

Hvad kontorsböcker beträffar har utskottet i anseende till dessas

ofta betydliga vigt funnit den föreslagna tullsatsen af 1 krona per

kilogram för hög. Utskottet föreställer sig, att en tull af 25 öre per

kilogram skulle för sådana visa sig fullt skyddande.

Då utskottet önskar bereda skydd åt allt svenskt arbete, har utskottet

funnit sig böra föreslå Riksdagen att jemväl belägga oinbundna,

på svenska språket tryckta böcker äfvensom svenskt boktryck med

tull, hvilken utskottet anser lämpligen kunna bestämmas till 25 öre

per kilogram.

Utskottet får på grund häraf hemställa,

18:o) att Riksdagen måtte besluta, att rubriken

»böcker» i tulltaxan skall erhålla följande förändrade

lydelse:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

23

Qvantitet för

tullberäk-

ningen.

Tullsats.

Böcker:

Kronor

öre

på svenska språket tryckta:

oinbundna äfvensom Boktryck, ej specificeradt

1 kilogram

--

25

bundna:

i band af papper eller cloth utan guldsnitt:

biblar och psalmböcker.......................

1 kilogram

—

50

andra slag ...............................................

1 kilogram

l

—

i andra band...................................................

1 kilogram

2

—

på främmande språk tryckta samt med upphöjda

bokstäfver till begagnande af blinda ..............

—

fria.

med inbundet rent eller linieradt papper............

1 kilogram

—

25

Bönor, alla slag, ej specificerade, äro för närvarande fria från

införselstull, men måste naturligen, då åkerbönor numera äro belagda

med samma tull som annan omalen spanmål, äfven åsättas tull.

In- och utförseln af bönor har utgjort:

Införsel.

Utförsel.

år 1882 ........................

........................ 934,836 kilogram

5,092 kilogram

» 1883 .......................

...................... 1,227,187 »

4,392 »

» 1884 ........................

........................ 1,173,368 »

2,178 »

» 1885 .......................

........................ 952,402 »

no »

» 1886 ........................

....................... 895,398 »

5,896 »

Då alla slags bönor, ej särskildt specificerade, torde, för undvikande

af svårigheter vid tullbehandlingen, böra draga samma tull,

samt, enligt Riksdagens redan fattade och af Kong], Maj:t kungjorda

beslut, »bönor» finnas upptagna bland omalen spanmål med en tullsats

al 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, för nu ifrågavarande bönor motsvarande

i genomsnitt 10 procent af värdet, får utskottet hemställa,

19:o) att rubriken »bönor, alla slag, ej specificerade»

måtte i tulltaxan erhålla följande lydelse: »Bönor,

alla slag, ej specificerade; se Spanmål».

Bönor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Cement.

Chokolad.

Cement, som för närvarande införes tullfritt, är numera föremål för

rätt betydande inhemsk tillverkning, hvilken under åren 1879—1883 hade

att uppvisa ett anmärkningsvärdt exportöfverskott, det högsta år 1882 till

värde af 134,350 kronor. År 1883 nedgick dock detsamma till 21,430

kronor, och har under de derpå följande åren i stället förefunnits ett

importöfverskott:

år 1884 till värde af ............................................................ 105,280 kronor,

» 1885 » » » 98,168 »

» 1886 » » » 200,836 »

Herr A. E. Petersson föreslår för cement en tullsats af 0,4 öre per

kilogram, eller, då eu tunna cement, som väger ungefär 180 kilogram,

kostar 7 å 8 kronor, omkring 10 procent af varans värde, och åberopar

till stöd derför, att landet eger rika tillgångar på råmaterial för

tillverkning af denna vig tiga artikel, samt att onödig införsel af utländska

varor ej torde böra uppmuntras genom tullfrihet på de varor,

hvilka här i landet tillverkas af lika godhet och till samma pris som

den utländska varan.

Utskottet, som delar den af motionären sålunda uttalade uppfattning,

men anser, att afdrag i vigten ej bör medgifvas för emballaget,

hemställer,

20:o) att å cement måtte sättas en tull af 40

öre för 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad. I

I gällande tulltaxa är för cliokolad föreskrifven en tull af 50 öre

per kilogram och för råämnet dertill, kakao, en tull af 30 öre per

kilogram. Härom yttrar herr A. E. Petersson, sid. 42 i motionen, bland

annat, följande:

»Vid kakaos beredning till chokolad uppstår enligt från yrkesidkare

erhållna uppgifter genom rostning, rensning in. m. eu vigtförlust

af i medeltal 25 procent, hvadan den effektiva tull, som den inhemske

fabrikanten måste erlägga, uppgår till 40 öre per kilogram.

Tages vidare i beräkning tullen på materialier (staniol, omslag, etiketter

in. in.), hvilka behöfvas vid den färdiga varans emballering,

framgår, att det tullskydd, den inhemske tillverkaren åtnjuter, ej uppgår

till 10 öre per kilo och således är nästan nominelt.

Följden häraf har ock varit att, under det förbrukningen af chokolad

betydligt tilltagit, blott eu ringa del af den ökade förbrukningen

kommit de inhemska fabrikanterna till godo och att dessa blott med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 25

svårighet kunna i täflan med den utländska varan uppehålla sin tillverkning.

Om en inhemsk tillverkning af chokolad, hvaraf förbrukningen

alltjemt ökas och hvilken artikel med skäl torde få anses mera såsom

ett helsosamt näringsmedel än som en njutningsartikel, och hvilken

inom landet kan tillverkas af fullt samma godhet som den utländska

varan och under vida större kontroll på renhet och halt af kakaoämnet

än denna, skall kunna ega bestånd, är det nödvändigt, att ett i förhållande

till varans värde mera lämpadt tullskydd än det nuvarande

kommer den till del. Ett sådant ökadt skydd skulle enklast erhållas

genom att belägga den färdiga varan med högre tull, men då kakao

är ett råämne, som ej kan frambringas inom landet, och då de deraf

tillverkade fabrikat, såsom redan nämndt är, torde få anses snarare

såsom närings- än njutningsmedel samt den jemförelsevis obetydliga

inkomst, staten hemtar af kakaotullen (år 1884 20,948 kronor), ej

gerna kan föranleda dess hänförande till finanstullarne, föreslås, att

kakao må blifva tullfritt och att tullen på chokolad sättes till 30 öre

per kilogram.»

Införseln af kakao och chokolad har utgjort:

Kakao : Chokolad:

år 1882 ................................................ 59,421 kilogram 30,980 kilogram

» 1883 .............................................. 67,455 » 42,893 »

» 1884 ............................................... 69,826 » 49,560 »

» 1885 .............................................. 95,108 » 58,423 »

» 1886 .............................................. 115,124 » 48,425 » .

Af kakao har naturligen utförsel ej egt rum, men af chokolad

har utförts:

år 1882 ..................................................................................... 35,819 kilogram

» 1883 ........................ 42,234 »

» 1884 ..................................................................................... 54,662 »

» 1885 ................................................''...................................... 66,153 »

» 1886 ..................................................................................... 79,736 »

Af ofvanstående siffror framgår, att under de senare åren för
-

brukningen af chokolad, såsom motionären äfven anmärkt, betydligt

tilltagit, men de utvisa tillika, att, då införseln af råämnet stigit till

nästan dubbla beloppet, införseln af den färdiga varan samtidigt stigit

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 8 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Fartyg.

med endast något öfver hälften, medan utförseln stigit till mer än

dubbla qvantiteten, omständigheter, som ådagalägga, att de inhemska

chokoladfabrikanterna icke blott kunnat reda sig i konkurrensen med

utlandet utan äfven funnit med sin fördel förenligt att öka sin tillverkning.

Förhållandet emellan nuvarande tullsatser å kakao och chokolad

kan således icke sägas lägga hinder i vägen för chokoladtillverkningen

inom landet. Frågan blifver då den, huruvida chokolad

är ett näringsmedel, som bör göras billigare genom att borttaga tullen

å kakao och i sammanhang dermed nedsätta tullen å chokolad. I

motsats till motionären hyser utskottet den uppfattning, att chokolad

hufvudsakligen är ett njutningsmedel, och att följaktligen skäl saknas

att bifalla motionärens framställning. Upplysningsvis må nämnas, att

Norge, Danmark, Belgien, Tyskland, Frankrike med flera länder hafva

tull å kakao och chokolad, i sistnämnda land till och med så hög som

74 öre per kilogram för kakaobönor och -skal, men blott 62,5 öre för

»chokolad» och 96 öre för malen kakao.

Utskottet hemställer på grund häraf,

2Do) att herr A. E. Peterssons motion, i hvad

densamma afser kakao och chokolad, icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Herr Reuterswärd föreslår en tull å fartyg och båtar, alla slag,

med tillbehör af 25 kronor för en engelsk registerton och herr J.

Elicisson yrkar, i enlighet med bevillningsutskottets vid riksdagen den

15. januari—5 mars 1887 hemställan, att fartyg och båtar af jern äfvensom

ångfartyg af trä, med tillbehör, måtte åsättas en tull motsvarande

5 procent af värdet.

Enligt nu gällande tulltaxa äro dessa artiklar fria från tull. Deremot

äro fartyg utomlands flerstädes belagda med tull, så i Danmark

med 3 procent af värdet, i Nederländerna med 1 procent och i Schweiz

med 5 till 10 procent samt i Ryssland med 16 kronor 80 öre för

registerton, om drägtigheten uppgår till 400 tons, och i annat fall med

33 kronor 60 öre för ton.

Nyssnämnda utskott yttrade angående tull å fartyg följande:

»Redan nu äro med tull belagda åtskilliga af de materialier, som

vid skeppsbyggnad erfordras, och af de nya tullsatser, utskottet i detta

betänkande föreslår, skulle framför allt tullen å jernplåt komma att

öka tillverkningskostnaderna för de mekaniska verkstäder, som egna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

27

sig åt byggandet af fartyg. Billigheten fordrar således, att äfven fartyg

beläggas med tull, på det att icke de svenska verkstäderna måtte

komma att intaga en sämre ställning än förut i konkurrensen med utländska

fartygsbyggare.

Den omförmälda ökningen i byggnadskostnaden kan dock icke

anses beröra seglande fartyg af trä, deraf för öfrigt ett allt mindre antal

byggas. Af denna anledning och för att icke för de mindre skeppslederierna

försvåra inköpandet af äldre utländska träfartyg anser sig

utskottet icke böra förorda någon tull å seglande fartyg af trä. Ångfartyg

af trä äro deremot i hufvudsak likstälda med jernfartyg och

böra derför, då jern alltid äfven å dem kominer till betydlig användning,

tullbehandlas lika med jernfartyg.

1 fråga om grunden för beräkningen af tull å fartyg föreslå

motionärerna ett visst belopp per ton. I utlandet har en sådan beräkning

efter drägtighet blifvit följd i Frankrike, Ryssland och Österrike.

Men då ett fartygs tontal bestämmes med hufvudsaklig hänsyn

till dess förmåga att föra last, är det uppenbart, att en tullsats, beräknad

efter samma grund, skulle komma att blifva särdeles orättvis.

Seglande fartyg skulle komma att draga relativt högre tull än ångfartyg,

och lastfartyg skulle blifva betydligt högre beskattade än vida

dyrbarare passagerarefartyg, hvilka vid tontalssättningen åtnjuta stora

afdrag. En tull, beräknad efter tontal, skulle allra mest visa sig obillig

med afseende pa det ganska ofta förekommande inköpet för reparation

af utländska fartyg, som strandat å våra kuster. Uti det skick, hvari

dessa haverister befinna sig vid förtullningen, skulle deras vä^de

ofta nog icke^ uppgå till den efter tontalet bestämda tullafgiftens belopp,

och en sådan tullberäkning skulle således omöjliggöra hvarje dylik

affär.

Dessa olägenheter skulle helt och hållet undvikas, derest tullen

bestämdes i visst förhållande till de införda fartygens värde, på sätt

som eger rum i Danmark, Nederländerna, Schweiz och Portugal samt i

Nordamerikas. Förenta Stater. Utskottet kan icke föreställa sig, att

det skulle visa sig svårare att utröna värdet af införda fartyg än af

andra artiklar, som redan nu tullbeläggas med vissa procent af sitt värde.»

Mot den af berörda utskott föreslagna tullsatsen, fem procent af

värdet, har emellertid af sakkunnige den anmärkningen allmänt blifvit

fiamstäld, att en så lag tull icke innebure något nämnvärdt skydd för

våra fartygsbyggare. Till en sådan uppfattning har jemväl utskottet

kommit, och får utskottet derför, med åberopande för öfrigt af hvad

bevillningsutskottet vid ofvannämnda riksdag i frågan anfört, hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Fernissa.

22:o) att fartyg och båtar af jern äfvensom ångfartyg

af trä, med tillbehör, måtte åsättas en tull af

10 procent af värdet.

För fernissa utgör tullen för närvarande 25 öre per kilogram,

hvarjemte i en särskild anmärkning stadgas, att »s. k. fernissa af

sprit, med en obetydlig tillsats af harts eller andra ämnen, tullbehandlas

under tillämpning af hvad taxan stadgar för artikeln Bränvin och

Sprit».

Rörande fernissa andrager herr A. E. Petersson i sin motion, sid. 53:

»Af fernissor finnas flere slag, men man kan dela dem i två stora

grupper, oljefernissor och terpentinfernissor samt spritfernissor. De

förra förtullas nu med 25 öre per kilogram och importen var 1885

enligt kommerskollegii berättelse 177,239 kilogram med ett värde af

443,098 kronor, oaktadt fernissefabriker finnas i vårt land. Att döma

af denna höga siffra, tyckes den nuvarande tullen vara för låg, och då

fernissor stå på gränsen till lyxvaror och ingen industri kommer att

lida af eu höjd tull derå, föreslås en tull å olje- och terpentinfernissor

af 40 öre per kilogram.

Uppgift öfver importen af spritfernissor saknas. Tulltaxan säger,

att spritfernissa »med eu obetydlig tillsats af harts och andra ämnen

tullbehandlas under tillämpning af hvad taxan stadgar för artikeln bränvin

och sprit», d. v. s. som likör med 1,20 krona per liter. Denna

tullsats är visserligen tillräckligt hög som skyddstull, sedan denatureringslagen

för sprit tillkommit. Men då tulltaxan derjemte stadgar,

att denna tullsats gäller för det fall, att tullsatsen af harts och andra

ämnen är »obetydlig», hvaraf tyckes framgå, att den ej gäller då tillsatsen

är »betydlig», och intet stadgande finnes, som förklarar betydelsen

af ordet »obetydlig», så torde tullen å spritfernissa kunna anses

som temligen illusorisk. Vi föreslå derför att ordet »obetydlig» utgår

och att rubriken fernissor i tulltaxan får följande lydelse:

Oljefernissor och terpentinfernissor......................... per kilogram 40 öre.

Spritfernissor.............................................................. per liter 1,40 kr.»

Fernissa tillhör antalet af de i herr Peterssons motion berörda

artiklar, hvilkas behandling utskottet funnit lämpligen böra företagas

af eu blifvande tullkomité. Till följd deraf har utskottet icke vidtagit

annan ändring af tulltaxans bestämmelser angående fernissa, än att

utskottet, till undanrödjande af den utaf motionären påpekade otydligheten,

föreslår, att orden »s. k. fernissa af sprit, med en obetydlig

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 29

tillsats af harts eller andra ämnen», utbytas mot uttrycket »s. k. spritfernissa)).

På grund häraf hemställer utskottet,

23:o) att herr A. E. Peterssons motion, i hvad

densamma afser artikeln fernissa, ej må till någon

annan Riksdagens åtgärd föranleda, än att Riksdagen

måtte besluta, att den vid ifrågavarande artikel i tulltaxan

förekommande anmärkning skall erhålla denna

lydelse:

»S. k. spritfernissa tullbehandlas under tillämpning

af hvad taxan stadgar för artikeln Bränvin och

Sprit».

Angående artikeln fisk innehåller tulltaxan:

Qvantitet för

tullberäk- ningen.

Tullsats.

Kronor

öre

no.

in.

Fisk:

saltad eller inlagd:

thonfisk, kärlens

alla andra slag.......

anjovis, sardeller och

vigt inberäknad.........

1 kilogram

fri

20

Tullsatsen för n:o 110 är beroende på handelstraktaten med Frankrike

och kan följaktligen ej ändras.

I afseende å andra slag af fisk har utskottet ansett, att, till den

för närvarande hårdt tryckta fiskerinäringens upphjelpande, tullar böra

åsättas saltad, inlagd eller rökt sill, strömming och lax.

Hvad beträffar sill erinrar utskottet, att norsk sådan ej träffas af

tullen, på grund af den så kallade mellanrikslagens bestämmelser, utan

att den sill, som skulle drabbas deraf, är dansk eller holländsk.

År 1886 infördes från Danmark 1,111,877 kilo gram och från Nederländerna

764,475 kilogram saltad sill, hvarförutom smärre partier inkommo

från de tyska hamnarne. Från Norge infördes samma år 18,491,287

kilogram saltad eller inlagd sill.

Fisk.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Till utskottet har blifvit inlemnad en af flere fiskare inom Gefleborgs

län undertecknad skrift, hvari de klaga deröfver, att finske fiskare

fora så mycken saltad strömming öfver till Sverige, särskild! till Stockholm,

att prisen sjunkit till den grad, att fiske numera knappast kan

idkas med någon utsigt till förtjenst.

Saltad fisk har från Finland införts:

år 1882 till värde af 231,420 kronor,

» 1883 » » » 244,340 »

» 1884 » » » 267,038 »

)) 1885 » » » 223,500 »

» 1886 » » » 348,456 »

Såsom en lämplig tullsats påyrkas 5 kronor för en tunna saltad

strömming. Denna tullsats har utskottet funnit vara alltför hög. Utskottet

anser för sin del, att sill och strömming lämpligen kunna draga

samma tull och att denna torde böra bestämmas till 2 öre per kilogram,

kärlens vigt inberäknad.

Vid föregående riksdagar hafva af representanter från Norrland

fram stälts yrkanden om tull å saltad lax. Utskottet, som med afseende

å den kända stora införseln af dylik lax från Finland funnit dessa yrkanden

berättigade, föreslår, att saltad, inlagd eller rökt lax belägges

med eu tull af 10 öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

24:o) att rubriken »Fisk» i tulltaxan måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

Qvantitet för

tullberäk- ningen.

Tullsats.

Fisk:

saltad, inlagd eller rökt:

anjovis, sardeller och thonfisk ........

lax.................................

1 kilogram

1 kilogram

1 kilogram

Kronor

öre

20

10

2

sill och strömming .............................

—

Anm. För kärlens vigt rnedgifves ej afdrag.

alla andra slag........................................

frie

i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

31

I fråga om flyttsaker stadgar tulltaxan:

Qvantitet för

; Flyttsaker:

117, reseförnödenheter, af egaren sjelf med
förda,

då de af vederbörande tullkammare

eller tullinspektion finnas ej öfverstiga

hans behof under resan ...............

118. öfriga inkommande gamla och brukade

husgeråds- eller andra lösörepersedlar,

när, efter det egaren på tro och heder

afgifvit intyg, att han dem för eget

bruk och icke i handelsafsigt infört,

vederbörande tullkammare eller tullinspektion

pröfvar dem icke öfverstiga

egarens behof............................................

I rubriken n:o 117 föreslår utskottet ingen ändring. Deremot har

utskottet beslutit tillstyrka Riksdagen att vidtaga en ändring i rubriken

n:o 118. Det synes nemligen oegentligt, att saker, som kanske endast

vant föga begagnade, skola få införas tullfritt, när de såsom nya skola

draga tull. På det att emellertid eu tull icke skall komma att drabba

verkligen gamla saker oskäligt hårdt, bör densamma bestämmas ''till eu

viss procent af sakernas värde. Utskottet håller före, att 15 procent

vore i detta afseende eu lämplig tullsats. För öfrigt torde genom tull

a. ifrågavarande saker kunna förekomma^, att, på sätt nu helt säkert

ofta sker, åt tullpligtigt gods gifves utseende af att hafva varit begagnadt,

hvarefter det hit införes utan erläggande af tull. Då sådana

flyttsaker, som medföras af personer, hvilka inflytta från utlandet eller

länge vistats utomlands, icke böra drabbas af tull, anser utskottet nödvändigt,

att derom göres en särskild bestämmelse.

Utskottet hemställer alltså,

^25:o) att rubriken n:o 118 i tulltaxan måtte delas

i två olika rubriker af följande lydelse:

tullberäk
ningen.

Tullsats.

Kronor1 öre

fri

''ia.

fria.

Flyttsaker.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Fläsk.

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

gamla och brukade husgeråds- eller andra lös- örepersedlar, när de inkomma för sådana per- soners räkning, hvilka inflytta från utlandet

eller vistats utomlands en längre tid, samt,

efter det egaren på tro och heder afgifvit

intyg, att han dem sjelf begagnat samt för

eget bruk och icke i handelsafsigt, infört,

vederbörande tullkammare eller tullinspektion

Kronor

örej

.

pröfvar dem icke öfverstiga egarens behof...

—

fria

öfriga inkommande gamla och brukade husgeråds-

eller andra lösörepersedlar, alla slag ...............

100 kronor

15

_

Å fläsk, som enligt, gällande tulltaxa är fritt från tull, har föreslagits

tull till följande belopp: af herr Reuterswärd 10 öre, af herrar

J. Eliasson och P. Pehr son 15 öre, af herr Bergendahl m. 11. 20 öre, af

herr Söderberg m. fl. och herr J. Anderson m. fl. 25 öre, af herr Kilman

30 öre samt af herr P. Svensson m. fl. 30 öre för rökt och 20

öre för annat, allt för 1 kilogram.

Införseln af fläsk, hufvudsakligen amerikanskt, har utgjort:

År 1875 ........................................................................ 8,912,951 kilogram,

.» 1876 ............................................................................. 11,665,318 »

b 1877 ......................................................................... 13,770,890

» 1878 ............................................................................. 12,459,105 »

» 1879 ........................................................................... 12,770,941 »

» 1880 ............................................................................. 14,896,448 »

» 1881 ........................................................................ 12,000,474 »

» 1882 ............................................................................ 4,920,839 ><

» 1883 ........................................................................... 9,724,737 »

» 1884 ............................................................................. 5,922,438 »

» 1885 ........................................................................... 10,182,299 »

» 1886 ............................................................................. 9,536,802 »

» 1887 omkring .......................................................... 8,020,000 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

År

Bevillningsutskottets Betänkande N:o

Samtidigt utgjorde utförseln af fläsk:

8.

• 33

1875 ..................................................................

264,567

kilogram,

»

1876 ................

48,119

»

»

1877 ..............................

108,394

))

»

1878 ..................

187,841

»

»

1879 ...............

52,964

»

))

1880 ...............

143,421

»

))

1881 ...................

391,905

»

»

1882 .................

314,508

»

)>

1883 ........................

152,708

»

))

1884 .....................

323,236

)>

))

1885 ..................

1,242,168

»

»

1886 ...........................

1,588,346

»

» 1887 omkring .........................................................

I sin motion n:o 81 inom Andra Kammaren

bland annat:

3,124,000 r

yttrar herr Kilman,

»Af tullskydd behöfvande landtmannaprodukter intager ovedersägligen

fläsk ett mycket framstående rum och, om man så vill, en undantagsställning.

För jordtorparen, statkarlen och den talrika klassen af

egare till smärre hemmansdelar, hvilkas hela areal inskränker sig till

endast några få tunnland jord, är ofta fläsket den enda landtmannavara

de hafva till afyttring; ty svinkreatur kunna de föda med affall ifrån

köket med tillsats af ett och annat.

Men ej nog härmed. För hela landets jordbruk intager fläsket

numera ett slags undantagsställning. Sedan jordbrukaren i följd af det

enorma prisfallet å spanmål allt mera måst fota sitt jordbruk på ladugårdsskötseln,

hafva en mängd af mejerier snabbt tillkommit, likasom

sådana allt fortfarande anläggas. För att mjölken må blifva någorlunda

betald, är det af största vigt, att skummjölken och kernmjölken äfven

blifva något så när betalda genom att användas till uppfödande af svin

ett användande, som åter är beroende af det pris, till hvilket fläsket

kan afyttras.

Då, såsom nämnts, arbetarebefolkningens på landet ekonomiska

existens är så väsentligt beroende af fläskpriset, och ladugårdsskötseln

''— svenske jordbrukarens numera nästan enda resurs — äfven är i hög

grad beroende af priset å fläsk, samt då statistiken utvisar, att landets

fläskproduktion redan nu öfverstiger landets behof, så vore, enligt mitt

förmenande, rigtigt att för denna undantagsvara utfärda rent importförbud,

på sätt som skett i ett par andra länder, hvarest i helsovårdens

Bih. Ull Riktå. Prof. 1888. ö Sami. 1 Afd. 8 Haft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frukter m.

34 • Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

intresse amerikanskt fläsk förbjudits till införsel. Att följden af importförbud

ingalunda skulle blifva öfverdrifna fläskpris inom eget land,

är lätt att inse, ty lönade sig uppfödandet af svinkreatur — hvilket

icke är fallet för närvarande, trots de oerhördt låga prisen å spanmål

och rotfrukter — så skulle, med den utveckling mejerisystemet och

ladugård sskötseln numera vunnit, fläskproduktionen helt hastigt stiga

så ofantligt, att derigenom alla öfverdrifna fläskpris inom eget land

omöjliggjordes.

Emellertid vågar jag icke hoppas, att Riksdagen vill besluta sig

för ett rent importförbud. Deremot anser jag mig på goda grunder

kunna antaga, att Riksdagen skall finna med billighet öfverensstämmande

att för denna undantagsvara, af hvilken landsbygdens arbetarebefolkning

och landets ladugårdsskötsel är i så hög grad beroende,

bestämma en så hög tull, att derigenom ett verksamt skydd blir beredt

åt landets egen fläskproduktion.»

Den af herr Kilman påyrkade tullsatsen, eller 30 öre per kilogram,

har utskottet emellertid funnit onödigt hög. Enligt utskottets åsigt

skulle en tull af 20 öre per kilogram, motsvarande 1 krona 70 öre

lispundet, visa sig fullt tillräcklig. Rökt fläsk har dock ett så pass

mycket högre värde än annat fläsk, att. för detsamma bör bestämmas

en högre tullsats, och har utskottet, med hänsyn dertill att i rökt fläsk

ofta förekommer mera ben o. s. v. än i annat fläsk, hvarigenom dess

bruttovigt blifver jemförelsevis betydlig, ansett 25 öre per kilogram

vara eu lämplig tull för rökt fläsk. På grund af hvad som sålunda

blifvit anfördt får utskottet hemställa,

26:o) att å rökt fläsk måtte sättas en tull af 25

öre och å annat fläsk 20 öre, allt för 1 kilogram.

m. Å inlagda frukter föreslår herr Reuterswärd en tull af 50 öre per

kilogram. I gällande tulltaxa stadgas angående frukter in. in. följande:

Qvantitet för

1

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kronorj öre

1 Frukter och Bär samt Grönsaker, ej speci-

ficerade:

124. friska..................................................................

1 kilogram

— no!

125.j inlagda i bränvin eller ättika, kärlens vigt

inberäknad ......................................................

1 kilogram

— 130

i 126.1 torkade eller saltade.......................................

1 kilogram

- j25

insyltade; hänföras under Konfityrer.

i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

35

Då tullen å den vida dyrbarare varan konfityrer, som utgår med

47 öre per kilogram, på grund af handelstraktaten med Frankrike icke

kan höjas, samt, derigenom att vid förtullningen kärlens vigt skall

inberäknas, den nuvarande tullsatsen icke kan anses obetydlig — enligt

kommerskollegii berättelser utgör den omkring 20 procent af

värdet — hemställer utskottet,

27:o) att herr Reuterswärds motion i denna del

icke måtte af Riksdagen bifallas.

För närvarande är o kanariefrön belagda med eu tull af 10 öre per

kilogram, hvaremot andra slag af frö, ej specificerade, få införas tullfritt.

Å frö hafva föreslagits följande tullsatser per kilogram:

Hamp-, lin- och raps-,

timotej-,

andra slag, ej

specificerade,

Reuterswärd:

fritt

5 öre,

15 öre,

15 B

Söderberg m. fl.:

B

10 B

J. Anderson m. fl.:

B

10 B

15 B

Bergendahl m. fl.:

—

5 B

15 B

P. Pehr son:

—

8 B

15 B

J. Eliasson:

fritt

5 B

15 B

Frö.

Införsel och utförsel af klöfver- och gräsfrö har utgjort:

år 1882

» 1883

» 1884

» 1885

» 1886

Införsel.

2,042,295 kilogram,

1,372,933 »

1,650,155 »

1,420,093 b

1,654,128 >.

Utförsel.

152,003 kilogram,

242,040 »

240,474 »

315,302 »

169,632 »

år 1882

» 1883

» 1884

» 1885

b 1886

Ej specificerade slag:

Införsel.

248,442 kilogram,

..... 510,910 b

..... 506,043 b

..... 110,329 b

. ... 104,160 b

Utförsel.

39,583 kilogram,

39,231 b

73,278 b

35,407 b

22,390 b

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

I likhet med herr Reuterswärd med flere af motionärerne anser

äfven utskottet, att kamp-, lin- och rapsfrö, hvilka arter af frö hufvudsakligen

införas såsom råämnen för oljeslageriernas tillverkningar och

icke i nämnvärd grad äro föremål för produktion inom landet, böra

vara fria från tull; och finner utskottet denna tullfrihet böra omfatta

jemväl roffrö, som har samma användning som nyssnämnda arter.

Hvad andra slag af frö beträffar, har utskottet, då fröodling börjat

allt mera inom landet bedrifvas, och de frön, som här erhållas, i allmänhet

äro af vida bättre beskaffenhet än utländska, ej funnit någon

betänklighet vid att försvåra införseln af främmande vara.

I fråga om de olika tullsatserna å frö bör klöfverfrö draga högre

tull än timotej- och andra slag af gräsfrö, enär klöfverfrö eger ett betydligt

högre värde. Utskottet vill derför, i öfverensstämmelse med

bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887, föreslå,

att timotej- och andra slag af gräsfrö åsättes en tull af 5 öre per

kilogram, men klöfverfrö 15 öre, hvilken sistnämnda tullsats jemväl

torde kunna åsättas andra slag af frö, trädfrön likväl undantagna.

Redan vid 1886 års riksdag yrkade herr A. E. Petersson i Hamra

en införselstull af 1 krona per kilogram för tall- och 75 öre för granfrö,

till stöd för hvilken framställning motionären bland annat anförde,

att det från sydligare breddgrader komna skogsfröet med all säkerhet

vore olämpligt med hänsyn till våra kalla vintrar och ombytliga vårar,

men att mången vid inköpet mer fäste sig vid varans billighet än dess

godhet och lämplighet för våra förhållanden.

Bevillningsutskottet vid sistberörda riksdag fann sig dock icke för

det dåvarande böra tillstyrka bifall till motionärens förslag, hvilket ej

heller vann Riksdagens bifall.

Att användandet vid skogskultur härstädes af utländskt, särskildt,

tyskt tallfrö, som, enligt utskottet tillhandakommen upplysning, ofta

tages af tallkottar,-insamlade från sjuka och skadade bestånd, på flera

ställen slagit synnerligen illa ut, torde vara för många af Riksdagens

ledamöter nogsamt bekant. Så erbjuda t. ex. inom Hallands län, vidsträckta

20- till 25-åriga skogsplanteringar, vid hvilka tyskt tallfrö begagnats,

ett allt annat än lofvande utseende, under det att närstående

tallbestånd, uppkomna efter svenskt frö, te sig friska och lifskraftiga.

Tull å utländskt tallfrö finner utskottet derför vara en sak af högsta vigt.

Det tyska granfröet har visserligen icke visat så dåliga resultat

vid användning inom Sverige som det tyska tallfröet, men då vår egen

klängningsindustri kan tillgodose landets behof af såväl tall- som granfrö,

samt det ej torde råda något tvifvel derom, att svenskt granfrö

s. 37 Kontrollera mot PDF

"Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

37

bäst passar för svenska förhållanden, bjuder klokheten, att äfven införseln

af granfrö hämmas. Och har utskottet af praktiska skäl ansett

allt skogsfrö böra draga lika tull, hvilken lämpligen torde kunna bestämmas

till 50 öre per kilogram.

På grund häraf hemställer utskottet,

28:o) att hamp-, lin-, raps- och roffrö måtte förklaras

fria från tull;

att timotej- och öfriga slag af gräsfrö måtte

åsättas en tull af 5 öre;

att å tall-, gran- äfvensom öfriga slag af trädfrö

måtte sättas en tull af 50 öre; samt

att för klöfver- och andra slag af frö, ej specificerade,

måtte bestämmas en tull af 15 öre;

allt för 1 kilogram.

I afseende å färgning sämnen och färger framställer herr A. E. Petersson Fan,er >«. >«.

i sin meromnämnda motion, sid. 50 och följande, åtskilliga yrkanden,

innefattande en genomgripande förändring af tulltaxans bestämmelser

under rubriken »Färger och färgningsämnen». Af dessa yrkanden har

utskottet redan i det föregående tillstyrkt bifall till det om tullfrihet

för anilin- eller tjärfärger. Öfriga yrkanden rörande ifrågavarande

störa och vigtiga grupp handelsvaror har utskottet ansett lämpligt att

icke upptaga till pröfning, helst motionären inom utskottet förklarat,

att han, på grund af vissa numera vunna upplysningar, funne en förändring

i dessa yrkanden nödvändig. Yrkandet om tullfrihet för indigo

och kochenill har motionären likväl icke eftergifvit. Nämnda färger

äro i gällande tulltaxa belagda med en tull af 20 öre per kilogram,

oaktadt de ej kunna inom landet produceras och äro af så stor användning

inom industrien, att deraf importerades år 1885 för 557,890

kronor och år 1886 för 480,004 kronor, hvarför i tull erlades resp.

17,035 kronor och 14,647 kronor. Tillika fäster motionären uppmärksamheten

derpå, att karmin nu är tullfri, under det att råvaran för

dess framställning, kochenilj, drager tull, en oegentlighet, hvilken

tarfvar rättelse och som utskottet så mycket hellre finner böra afhjelpas

på det af motionären föreslagna sätt, som mistningen af de

för dessa artiklar inflytande tullmedel icke har någon betydelse för

statsverket.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Med anledning af hvad utskottet yttrat, hemställes,

29:o) att de under rubriken n:o 131 i tulltaxan

upptagna artiklar: indigo, indigoextrakt, indigokarmin

och kochenilj, hvilka för närvarande hafva sig åsatt

en tull af 20 öre för 1 kilogram, måtte förklaras fria

från tull.

Å färglådor, med färger och annat tillbehör äfvensom färger i tuber,

musslor, glas o. s. v., hvarå tullen nu utgör 80 öre per kilogram och

hvaraf år 1886 infördes 4,910 kilogram med ett värde af 17,185 kronor,

yrkar herr A. E. Petersson en tull af 1 krona 50 öre per kilogram

och åberopar till stöd derför, att dessa artiklar i allmänhet äro eu

lyx- eller leksaksvara. Detta torde val, strängt taget, endast vara förhållandet

med färglådor. Men då en ökning af 70 öre per kilo i

tullen å färger i tuber m. m. icke spelar någon rol, har utskottet ej

ansett nödigt att skilja ifrågavarande, nu sammanförda artiklar genom

att för vissa af dem bestämma olika tullsatser, utan hemställer,

30:o) att tullen å färglådor, med färger och

annat tillbehör, äfvensom färger i tuber, musslor,

glas o. s. v. måtte från sitt nuvarande belopp, 80

öre, höjas till 1 krona 50 öre för 1 kilogram.

Galanteriv ar or, ej specificerade, af sammansatta eller, såsom arbetade,

ej specificerade ämnen, draga för närvarande en tull af 80 öre för 1

kilogram.

Denna rubrik inkom i vår tulltaxa år 1882 på förslag af den tullkomité,

hvars betänkande afgafs under nämnda år. Komitén motiverade

detta sitt förslag på följande sätt:

»Vid tullbehandling af en mängd mindre artiklar af glas och porslin

med mera i förening med brons eller annan oädel metall har behofvet

af en särskild rubrik, till hvilken alla sådana varor kunna hänföras,

alltmera gjort sig gällande. Vid tillämpning af tulltaxan, så som denna

författning nu är uppstäld, måste hvarje särskild pjes af det slag, som

här afses, upptagas ur emballaget för att undersökas angående hufvudbeståndsdelen,

dervid ofta olika meningar uppstå, huruvida densamma

bör förtullas såsom glas, porslin, metallarbete eller efter värde. 1 flera

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

39

utländska tulltaxor finnes särskild rubrik för dylika varor, och komitén

antager, att införandet i vår tulltaxa af rubriken: »galante riv ar or af

sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen» skulle betydligt

underlätta expeditionen och åstadkomma enhet i tullbehaudlingen,

så att samma varor öfverallt kommo att beläggas med samma

tuliafgift, hvilket nu, med den olika uppfattning och tolkning af tulltaxan,

som på skilda tullplatser ganska naturligt kan uppkomma, tyvärr

ej alltid inträffar. Då de varor, som till denna rubrik äro hänförliga,

till värde och beskaffenhet närmast likna bijouterivaror, har

komitén föreslagit, att tullen för galanterivaror sättes lika med den

för bijouterivaror bestämda eller 1 krona per kilogram.»

Då genom handelstraktaten med Frankrike tullen för bijouterivaror

bestämdes till 80 öre per kilogram, blef ock tullen för galanterivaror

faststäld till samma belopp.

Inom utskottet har föreslagits att öka denna tullsats. Deremot

har erinrats, att, då bijouterivaror fortfarande måste intill berörda

traktats upphörande draga en tull af endast 80 öre per kilogram, beständiga

tvister komme att uppstå, huruvida en artikel, som anmäldes

till förtullning, vore att hänföra till galanteri- eller bijouterivaror, enär

någon bestämd gräns emellan dessa slags varor icke funnes. Ofvan

intagna uttalande af 1882 års tullkomité gifver dock vid handen, att

med galanterivaror afsetts artiklar af helt annan beskaffenhet än till

bijouterivaror hänförliga, samt att dessa artiklar äfven före införandet

i taxan af rubriken galanterivaror icke blifvit tullbehandlade såsom

bijouterivaror. Utskottet anser derför, att man icke iir praktisk synpunkt

behöfver hysa synnerliga betänkligheter mot att bestämma olika

tullsatser för ifrågavarande båda rubriker.

I kommerskollegii berättelser äro bijouterivaror upptagna till ett

värde af 10 kronor per kilogram, under det att för galanterivaror är

angifvet ett värde af 20 kronor per kilogram. I de sistnämnda varornas

. högre värde ligger ett berättigande af en högre tullsats. Med

anledning häraf och då galanterivaror obestridligen äro att betrakta

såsom lyxartiklar, hemställer utskottet,

3Do) att tullen å galanterivaror, ej specificerade,

af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade

ämnen måtte från sitt nuvarande belopp, 80

öre, höjas till 2 kronor för 1 kilogram.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Garn.

Angående garn stadgar tulltaxan:

Qvantitet för

tullberäk- ningen.

Tullsats.

Kronor

öro

1 kilogram

_

15

1 kilogram

30

1 kilogram

20

1 kilogram

—

35

1 kilogram

—

20

1 kilogram

—

40

—

frit

t.

1 kilogram

—

10

1 kilogram

20

Garn:

bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor

eller å bobiner:

142. ;

143.

144.

145.

146.

147.

148.

149.

150.

Amu.

dighet uppstår, huruvida icke en under benämning af

dubbleradt bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till

bomullstråd hänföras, åligger gedsegaren, såsom vilkor

för tillgodogjutande af de för dubbleradt bomullsgarn

stadgade lägre tullumgälder, med sakkunnige personers

efter besigtning å godset afgifna intyg styrka, att varan

utgör garn af sistnämnda beskaffenhet.

kamel- och ull-, alla slag:

ofärgadt och oblekt.........

färgadt, blekt eller tryckt, s. k. brillant
garn

derunder inbegripet......................

linne- och hamp-:

ofärgadt och oblekt .................................

färgadt, blekt eller tryckt........................

jute-:

ofärgadt och oblekt.....................................

färgadt, blekt eller tryckt........................

af andra vegetabilier (gräsgarn); förtullas

lika med segel
-

segel
-

och bindgarn.

Anm. För garn, spunnet af olika råämnen eller dubbleradt

af till färg eller råämne olika garnsorter, hvilka hvar för

sig draga olika tull, beräknas införseltullen utan hänsigt

till den större eller mindre andel, hvarmed olika råämnen

eller garnsorter deri ingå, efter den högre afgiftsbestämmelsen.

Hvad först beträffar bomullsgarn anser utskottet, att i tulltaxan

bör skiljas emellan enkelt och dubbleradt eller flertrådigt, tvinnadt

garn. Tillverkningskostnaden är nemligen för det dubblerade garnet

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

41

så betydligt mycket större än för det enkla. För det sistnämnda

äro nu gällande tullsatser tillräckliga, men böra för det dubblerade

garnet höjas till 20 öre per kilogram för olargadt och 35 öre per

kilogram för färgadt eller tryckt, alla slag.

I fråga om linne- och hampgarn finnes ej i taxan utsagdt, huruvida

de för dessa garnsorter bestämda tullsatser skola i likhet med hvad

för bomullsgarn är stadgadt, gälla såväl för enkelt som för dubbleradt

garn. Till en dylik bestämmelse för linne- och hampgarn har icke

heller vid denna rubriks intagande i taxan funnits anledning, enär något

dubbleradt sådant garn, afsedt för väfnad, dittills antagligen ej

blifvit importeradt, utan betraktades allt dubbleradt eller tvinnadt linnegarn

såsom varande tråd. Nu hafva emellertid importörer funnit på

ett sätt att få tråd förtullad som garn, nemligen genom att angifva

den såsom dubbleradt garn, och då de i utlandet låtit bundta tråden

på samma sätt som garn, är det ingen lätt sak för tulltjenstemännen

att bedöma, om den vara, som föreligger, är tråd eller endast dubbleradt

garn, afsedt för väfnad. Ett dylikt försök att kringgå tulltaxan

omintetgöres enklast genom ett tillägg till dess bestämmelser, att

dubbleradt eller tvinnadt garn skall förtullas såsom tråd. Derigenom

finge den svenska trådindustrien åtnjuta det skydd, hvilket man redan

nu vill skänka den och som den så väl behöfver, samt statsverket

uppbära den tullinkomst, detsamma rätteligen tillkommer.

Med afseende å jutegarn har utskottet funnit det vara i högsta

grad inkonseqvent att låta ofärgadt och oblekt jutegarn, hvars till
verkning

i och för sig icke erbjuder någon svårighet, ensamt bland

alla slags garn vara tullfritt.

Af jutegarn har införts:

år 1882 ............. 62,464 kilogram,

)• 1883 ............. 105,316 »

)> 1884 ............... 83,282 j>

» 1885 ............... 139,020 »

» 1886 ............... 144,061 »

Och utgjorde af det år 1886 importerade jutegarnet 142,681 kilogram

ofärgadt och oblekt samt 1,380 kilogram färgadt och blekt garn.

På grund af erhållna upplysningar har utskottet beslutit föreslå

Riksdagen att å ofärgadt och oblekt jutegarn sätta eu tull af 6 öre

per kilogram. En nödvändig följd häraf blifver, att utskottet äfven

måste föreslå eu höjning i den nuvarande tullen å det färgade garnet.

Bih. till Rilcsd. Prat. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Käft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

4

42 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Med hänsyn till de stora kostnader, som äro förenade med garnets

färgning, har utskottet ansett tullen å färgadt jutegarn böra höjas till

18 öre per kilogram. Utskottet vill tillika föreslå, att i särskild anmärkning

föreskrifves, att dubbleradt eller tvinnadt jutegarn skall förtullas

såsom bindgarn, genom hvilket stadgande förekommes, att segeloch

bindgarn af jute tullbehandlas såsom dubbleradt jutegarn.

Vid segel- och bindgarn har utskottet såsom en oegentlighet anmärkt,

att alla slag deraf hafva samma tull sig åsatt, 20 öre per kilogram.

Af blekt och färgadt linnegarn tillverkadt bindgarn, hvaraf införas

stora partier, drager således en tull af 20 öre, medan för materialet,

af hvilket det är förfärdigadt, skall erläggas en tull af 40 öre.

Importen af segel- och bindgarn, som år 1860 utgjorde 17,516

kilogram, uppgick

år 1882 till ........ 74,035 kilogram,

» 1883 » 71,711 »

» 1884 j> ......... 93,031 »

» 1885 j> .......... 142,581 »

» 1886 » ............ 154,411- »

Utförseln har samtidigt utgjort högst 5,041 kilogram år 1883 och

lägst 1,666 kilogram år 1885.

Det gröfre oklistrade bindgarnet är tillräckligt skyddadt genomnuvarande

tullsats. Importen af sådant garn lärer för öfrigt, vara

högst obetydlig. Det segelgarn, som importeras, torde nemligen vara

en finare och dyrbarare, genom klistring appreterad, färgad, blekt

eller tryckt af italiensk råhampa tillverkad artikel, som i de flesta qvaliteter

kan anses såsom lyxvara och som, derest behörigt skydd funto.

es,

häraf anser utskottet, att med bibehållande å ofärgadt och oblekt segeloch

bindgarn af nuvarande tullsats af 20 öre per kilogram, för klistradt,

färgadt, blekt och tryckt sådant garn bör bestämmas eu tull af

40 öre per kilogram.

Med anledning af hvad utskottet sålunda anfört om artikeln garn,

får utskottet hemställa,

32:o) att för enkelt bomullsgarn nuvarande tullsatser

af 15 öre per kilogram för ofärgadt och 30

öre för färgadt eller tryckt, alla slag, måtte bibehållas

oförändrade, men att å dubbleradt eller flertrådigt

bomullsgarn, i härfvor eller å bobiner, måtte

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

43

sättas följande tullar, nemligen: för ofärgadt sådant

20 öre för 1 kilogram och å färgadt eller tryckt,

alla slag, 35 öre för 1 kilogram;

33:o) att i fråga om linne- och hampgarn måtte

särskildt stadgas, att dubbleradt eller tvinnadt sådant

skall förtullas såsom tråd;

34:o) att å ofärgadt och oblekt jutegarn måtte

sättas eu tull af 6 öre för 1 kilogram och tullen å

färgadt, blekt eller tryckt sådant garn från sitt nuvarande

belopp, 10 öre, höjas till 18 öre för 1 kilogram,

samt att i taxan måtte införas den bestämmelse,

att dubbleradt eller tvinnadt jutegarn skall

förtullas såsom bindgarn; och

35:o) att ofärgadt och oblekt segel- och bindgarn

måtte bibehållas vid nu gällande tullsats, 20 öre för

1 kilogram, men att å klistradt, färgadt, blekt eller

tryckt sådant garn måtte sättas eu tull af 40 öre för

1 kilogram.

Gevär förtullas för närvarande enligt följande bestämmelser:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kr.

ö.

Gevär:

153. skjut-, alla slag, vigten af fodral och

deri inlagda tillbehör inberäknad........

delar af gevär; förtullas såsom det ämne,

1 kilogram

50:

arbetadt, hvaraf de bestå.

Häri föreslår herr Reuterswärd den ändring, att tullsatsen 50 öre

höjes till 80 öre.

In- och utförseln af gevär har utgjort:

Införsel. Utförsel.

år 1882................... 7,933 kilogram, 85,546 kilogram,

» 1883 ................. 10,139 » 97,600 »

» 1884..................... 11,702 j> 37,000 ))

*

Gevär.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Införsel. Utförsel.

år 1885.................... 12,758 kilogram, 4,400 kilogram,

» 1886.................... 11,229 » 2,439 »

År 1881 uppgick utförseln endast till 1,312 kilogram. De betydande

exportsiffrorna för åren 1882—1884 hafva sin förklaring deri,

att kronan under dessa år afhände sig en del gamla flintlåsgevär, som

af köparne sedermera utsändes till Afrika.

I kommerskollegii berättelse angående Sveriges utrikes handel och

sjöfart år 1886 angifves värdet å såväl de importerade som de exporterade

gevären till 10 kronor pr kilogram, hvilket belopp dock torde

få anses alltför lågt. De billigaste slagen af gevär, tillverkade i Liöge,

kunna visserligen inköpas till ett pris af 28 å 35 kronor stycket —

en vanlig dubbelbössa väger 3 kilogram — men en mycket stor del

af de gevär, som hit importeras, betinga säkerligen ett vida högre inköpspris.

Både nu gällande tullsats och den af herr Reuterswärd föreslagna

måste derför anses för lågt tilltagna. Utskottet har för sin del

funnit en tull af 1 krona 50 öre pr kilogram, eller 4 kronor 50 öre för

hvarje gevär af den sort, som vanligen säljes, vara den minsta, som med

någon utsigt till ändamålets vinnande kan åtsättas, och kommer denna

tullsats i de flesta fall att utgöra tio till femton procent af varans

värde, ett belopp, hvilket för en så förädlad vara som gevär i intet

afseende kan anses för högt.

Nu gällande tulltaxas bestämmelse, att vid förtullningen vigten af

fodral och deri inlagda tillbehör skall inberäknas, har utskottet ej tvekat

att bibehålla. Någon oegentlighet med afseende å de billigare gevären

kan derigenom ej uppstå, emedan till dylika ej användas andra fordral

än sådana af ylle. Deremot har utskottet i fråga om sdelar af gevärB

ansett en ändring i nuvarande föreskrifter vara nödvändig. Det kan

nemligen tänkas, att de olika delarne till gevär intoges färdiga och här

hopsattes, hvarigenom tullsatsen för gevär endast komme att existera

på papperet. För att förekomma detta tillstyrker utskottet, att färdiga

delar af gevär skola draga samma tull som gevär.

På grund häraf hemställer utskottet,

36:o) att skjutgevär, alla slag, äfvensom färdiga

delar deraf måtte åsättas en tull af 1 krona 50 öre

för 1 kilogram, utan afdrag i vigten för fodral och

tillbehör; samt

att ej färdiga delar af gevär skola förtullas såsom

det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

45

Enligt tulltaxan är gips tullfri, hvaremot gipsarbeten äro belagda

med en tull af 10 öre per kilogram. Herr A. E. Petersson andrager i

sin motion, sid. 36, rörande gips och gipsarbeten:

»Vår nu gällande tulltaxa upptager under samma rubrik »Gips»

såväl råmaterialet, gipssten, som den genom målning och bränning förädlade

varan. Till följd häraf kan ej uppgifvas det belopp, hvartill

importen af den senare varan kan belöpa sig, men antagligt är, att

större delen af hvad som deraf förbrukas tillverkas inom landet. Då

likväl derjemte en anmärkningsvärd införsel eger rum — under 1881 —

1885 infördes i medeltal årligen en totalmängd gips af 1,717,903 kilogram

och år 1885 ensamt 2,287,304 kilogram — föreslås å preparerad

(bränd och malen gips), en tull af 40 öre per 100 kilogram, och torde

denna tullsats vara så mycket mera motiverad, som denna artikel, för

att till fullo uppfylla de anspråk, som ställas på densamma, bör vara

nyberedd och ej under längre tid i lager upplagd, hvilket är fallet

med den utländska varan, som under den tid sjöfarten är stängd här

försäljes.

Råmaterialet gipssten föreslås att fortfarande vara tullfritt.

På arbeten af gips föreslås ej förändring i tullsatsen.»

Utskottet hyser så mycket mindre tvekan att tillstyrka bifall till

denna framställning, som den gips, hvilken användes till strö i ladugårdar

eller såsom gödningsämne, vanligen utgöres af rå pulveriserad

gips och sålunda ej beröres af tull å bränd och malen gips. Då priset

å 100 kilogram preparerad gips är 6 kronor å 6 kronor 50 öre, kan

en tullsats af 40 öre, kärlens vigt äfven inberäknad, icke sägas vara

för hög.

Den nuvarande tullen å gipsarbeten, 10 öre per kilogram, finner

utskottet väl låg, isynnerhet med afseende å sådana arbetens värde,

hvilket i kommerskollegii berättelser angifves till 3 kronor per kilogram.

Utskottet anser sistnämnda tullsats böra åtminstone fördubblas.

Utskottet hemställer följaktligen,

37:o) att gipssten måtte förklaras tullfri, men att

å bränd och malen gips måtte sättas en tull af 40

öre för 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad, och å

gipsarbeten en tull af 20 öre för 1 kilogram.

Gips.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

Glas,

Angående glas innehåller tulltaxan följande:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

Glas:

156.

bunkar, burkar, buteljer och flaskor, helt

och hållet oslipade ...................................

1 kilogram

—

2

157.

burkar och flaskor med inslipade proppar,

men utan annan slipning, äfvensom apo-

tekareståndkärl med inbränd signatur ...

1 kilogram

—

10

158.

kemiska................................................................

—

fria.

159.

optiska, lösa och oinfattade..........................

—

fria.

160.

patent- och glastakpannor............................

—

fria.

161.

sidventil- till fartyg, icke under 7 mm.

tjocklek och ej öfver 10 qvdm. yta, med

eller utan ramar............................................

—

fria.

fönster- och spegel-:

162.

oslipade eller mattslipade och ofolierade,

s. k. glasämnen derunder inbegripna.....

1 kilogram

—

7

ofolierade, slipade och polerade:

163.

af t. o. m. 12 qv.-m. yta ..........................

1 kilogram

—

15

164.

af större dimensioner ................................

1 kilogram

—

25

folierade:

165.

af t. o. in. 1 qv.-m. yta ........................

1 kilogram

—

25

166.

derutöfver .....................................................

1 kilogram

—

40

167.

andra slag, ej specificerade, karafiner och

pressade eller slipade flaskor derunder

inbegripna.....................................................

1 kilogram

—

35

Ändringar i dessa tulltaxans bestämmelser yrkas dels af herr

Reuterswärd, som föreslår följande tullsatser:

Pr.

Kr.

öre.

163

Glas: fönster- och spegel-, ofolierade ...................

1 kilo.

20

164

dw » » ....................

»

—

30

165

d.-o » folierade .....................

i)

—

30

166

d:o )) större dimensioner......

—

45

dels af herr A. E. Petersson, som i sin oftaberörda motion framstält

ett så lydande:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 8.

Förslag till tullsatser å glasvaror.

47

Klass 1.

Klass 2.

Klass B.

Klass 4,

\

.. 5.

Tullsatser:

gällande

föreslagna

Franska

traktaten

medgifver

kronor

per kilo.

i

proc.

af

värdet.

kronor

per kilo.

proc.

af

värdet.

kronor

per kilo.

Glaskärl, helt och hållet oraffineradt, s. k.

råglas:

» A) af mörk, brun eller grön färg

0,0 2

0,02

» B) af halfhvit färg .................

0,0 2

—

0,08

—

» C) helhoit färg.......................

—

0,02

—

0,10

—

» med slipade kanter eller bottnar,

mslipade proppar, med matta

ränder eller helt matta, pressadt

glas alla slag ........................

0,10

0,20

Glas i skifvor, fönster- och spegelglas:

A) Fönsterglas, gjutet, råglas, glastak- pannor och däcksglas .....................

fria

0,10

B) Slipadt spegelglas, mindre än Va qv.-m.

—

0,15

—

0,2»

0,35

C) » » större än V2 qv.-m.

0,25

0,30

* 0,35

D) » » folieradt mindre än

V2 qv.-m............

0,25

_

0.30

0,35

Glaspulver.........................................

—

fritt

fritt

—

Med bromsilfver eller dylikt belagdt glas

för fotografiska ändamål.......................

_

0,07

20

_

_

Handelstraktaten med Frankrike föreskrifver följande tullsatser i

Sverige å glas:

1

Artiklar nes b e n ä in n i n g\

Qvantitet

för tull-

Tullafgift i

beräk-

ningen.

svenskt

mynt.

franskt

mynt.

Buteljer, fulla eller tomma ...........................................................

1 st.

Kr. öre.

0,01

Fr. c.

0,01,4

Optiska glas, lösa, oinfattade ......................................................

fria

fria

Fönster- och spegelglas:

oslipadt eller mattslipadt och ofolieradt, s. k. glasänmen derunder

inbegripna .........................................................................

1 kg.

0,07

0,10

andra i tulltaxan ej specificerade slag, karafmer och pressade eller

slipade flaskor derunder inbegripna ........................................

n

0,35

0,49

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

bevillningsutshottets. betänkande N:o 8.

Då nämnda traktat förbjuder en höjning af tullen för det oslipade

eller mattslipade och ofolierade fönster- och spegelglaset, s. k. glasämnen

derunder inbegripna, har utskottet funnit olämpligt att göra

ändringar i tullsatserna för det finare glaset. Utskottet har derför

endast föreslagit ändringar i tullarne för de under n:is 156—161 upptagna

glasvaror. Den vigtigaste af dessa ändringar åsyftar att få halfhvitt

och svagare färgadt glas, särskilt s. k. medicinalflaskor, belagda

med en högre tull än mörkare sådant. Till stöd för eu dylik förändring

lemnas i herr Peterssons motion följande utredning:

»Klass 1 a. Mörkt buteljglas. Hvad som hufvudsakligast införes af

till denna klass hörande varor ar vinbuteljer. 100 stycken vinbuteljer

väga 50 kilogram och kosta 8 kronor; tull efter 2 kronor per i00

kilogram 1 krona eller 1212 procent. För större artiklar, såsom damejeaner

och dylikt, blir tullsatsen i procent betydligt lägre, men frakten

för sådana billiga varor utgör här eu vigtig faktor.

Klass 1 b. För denna klass kan tagas till norm medicinalflaskor,

som utgöra största delen af det halfhvita glas, som importeras, och

ställer sig beräkningen sålunda:

Tull efter 6 kronor per 100 kilogram för 100 stycken medicinalflaskor

å 15 grams rymd vägande 2

» 40 » » » 4

» 100 » w 8

» 150 » » » 10

o 250 » » > 15

» 500 » » » SO

kilo, försäljningspris kr. 2— = 12 öre = 6 proc.

» » » 2,50 = 24 » = 10 »

» » « 3,50 = 48 » = 14 »

» j> » 4 — = 60 » = 15 »

» a a 5 —■ = 90 a = 18 >i

» » » 7,50 = 1,80 kr. = 25 u

Medeltullen för dessa glas utgör således 142/a procent.»

Med åberopande af denna framställning hemställer utskottet,

38:o) att bunkar, burkar och flaskor af mörkgrön

eller brun färg, helt och hållet oslipade, äfvensom

buteljer, alla slag, måtte åsättas en tull af 2 öre för

1 kilogram; samt

att bunkar, burkar och flaskor af ljusgrön eller

halfhvit färg, helt och hållet oslipade, medicinalflaskor

utan inslipade proppar derunder inbegripna, måtte

åsättas en tull af 6 öre för 1 kilogram.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 49

Då kemiska glas numera äro föremål för tillverkning inom landet,

saknas skäl att bibehålla den för dem stadgade tullfrihet. De torde

derför böra sammanföras med de under rubriken n:o 157 i taxan omförmälda

glasvaror. Och enär nuvarande lydelse af denna rubrik, i

händelse »medicinalflaskor», såsom utskottet föreslagit, komma att särskild!

nämnas, möjligen skulle kunna föranleda missförstånd, tillstyrker

utskottet, att orden »äfvensom apotekareståndkärl med inbränd signatur»

uteslutas. Utskottet får alltså hemställa,

39) att burkar och flaskor med inslipade proppar,

men utan annan slipning, äfvensom kemiska glas

måtte åsättas en tull af 10 öre för 1 kilogram.

Som till utskottets kunskap kommit, att läkare, hvilka införskrifvit

emaljögon för att deraf utvälja ett till någon patient, mött svårigheter

att vid återutsändandet af de oanvända emaljögonen återfå det för dem

erlagda tullbelopp, får utskottet, helst förfärdigande af emalj ögon här

icke kan tänkas blifva någon lönande industri, hemställa,

40:o) att emaljögon måtte förklaras fria från införselstull.

Patentglas och glastakpannor samt sid ventilglas till fartyg, hvilka

artiklar för närvarande äro fria från tull, tillverkas inom landet, och

böra i anledning deraf, likasom annat glas, som är föremål för inhemsk

tillverkning, komma i åtnjutande af tullskydd. Då utskottet anser, att

ifrågavarande glasartiklar äro så pass likartade, att de kunna draga

samma tull, och denna tull lämpligen torde kunna bestämmas till enahanda

belopp som tullen å oslipadt och ofolieradt fönster- och spegelglas,

hemställer utskottet,

41:o) att patentglas och glastakpannor samt sidventilglas

till fartyg med eller utan ramar måtte

åsättas en tull af 7 öre för 1 kilogram. I

I motion n:o 39 inom Första Kammaren anför herr Johan Boström:

»I hopp att landets industri bör emot utländsk täflan något skyddas

och då glaspulver, som inom landet tillverkas, lärer lida stor men af

utländsk import, tager jag mig friheten föreslå, det glaspulver, som nu

Bih. till Riksd. Prat. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 8 Raft. 7

Glaspulver.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Glimmer.

Gryn.

50 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ingår fritt, antagligen under benämning krossglas, måtte åsättas en tull

å fem öre per kilo.»

Herr A. E. Petersson deremot yrkar, att glaspulver fortfarande må

blifva tullfritt.

Af glaspulver eller glasskärf, som användes, bland annat, till tändsatsen

å tändstickor samt till tändplånet, har införts:

år 1882..................................................................................... 531,536 kilogram,

j> 1883.................................................................................... 232,081 »

» 1884..................................................................................... 386,880 »

» 1885..................................................................................... 742,420 »

» 1886 ..................................................................................... 411,175 »

I betraktande af den stora importen af denna artikel har utskottet

funnit tull å densamma behöflig, men då glaspulver är en så ytterst

lätt frambragt vara, har utskottet ansett en tullsats af 2 öre per kilogram

fullt tillräcklig. Det skulle ju för öfrigt vara högst oegentligt

att å krossadt glas sätta högre tull än å vissa sorter glas.

Utskottet hemställer,

42:o) att å glaspulver eller glasskärf sättes en

tull af 2 öre för 1 kilogram.

»Glimmer», som användes å s. k. illuminationskaminer, tullbehandlas

för närvarande, då det angifves under detta sitt namn, såsom arbetad

vara, ej hänförlig under någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser,

och drager en tull af 10 procent. Angifves det åter, såsom

händt, under namn af »marienglas», hvilket är en helt annan artikel,

får det införas tullfritt. Då glimmer af den beskaffenhet, att det kan

användas å ofvan nämnda kaminer ej förefinnes inom landet, torde det

böra vara fritt från tull, och får utskottet derför hemställa,

43:o) att i tulltaxan måtte införas en ny rubrik:

Glimmer och denna artikel förklaras fri från tull.

Om gryn stadgar tulltaxan:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

Gryn:

af spanmål; se Spannmål.

ris- och rissmjöl...............................................

andra slag .......................................................

ningen.

175.

176.

--•

fria.

fria.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

51

Herr Reuterswärd föreslår för risgryn och rismjöl en tull af 4 öre

samt för andra slag af gryn, utom sådana af spannmål, 10 öre, allt per

kilogram. Herr J. Anderson i Tenhult m. fl.’ yrkar, att för risgryn

och rismjöl bestämmes en tullsats af 6 öre per kilogram.

Sedan tull numera blifvit åsatt gryn af spanmål, måste andra slags

gryn äfven beläggas med tull.

Af risgryn och rismjöl bar införts:

år 1882

» 1883.

» 1884.

» 1885

» 1886

8,142,780 kilogram,

8,482,260 )>

8,452,486 »

8,718,345 »

8,123,930 »

Då utskottet i det följande kommer att tillstyrka Riksdagen att å

oskalad ris sätta samma tull, som är bestämd för omalen spanmål i

allmänhet, eller 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, anser utskottet sig

böra föreslå, att risgryn och rismjöl åsättes tull till samma belopp som

malen spanmål, eller 4 kronor 30 öre för 100 kilogram.

Hvad andra slag af gryn beträffar, utgöras de till största delen

af sago-, peri- och tapiocagryn, alltså af gryn, bvilka numera i handeln

ytterst sällan förekomma naturliga, utan tillverkade af stärkelse. Tullen

å dessa slag af gryn måste derför stå i öfverensstämmelse med den

tull, som blifver åsatt stärkelse. Utskottet, som funnit tullen å denna

artikel böra bestämmas till 17 öre per kilogram, anser tullen å gryn:

andra slag, äfven böra sättas till detta belopp.

På grund häraf får utskottet hemställa,

44:o) att å risgryn och rismjöl måtte sättas en

tull af 4 kronor 30 öre för 100 kilogram samt å

gryn: andra slag en tull af 17 öre för 1 kilogram.

i

Enligt gällande tulltaxa äro gödningsämnen, alla slag, ej specificerade,

fria från tull. I herr A. E. Peterssons motion anföres, sid. 18 och följ.,

under rubriken »Artificiella gödningsämnen» följande:

»Bland den mängd olika preparat, som förekomma inom denna

grupp, kunna särskildt åtskiljas:

1) Råämnen till superfosfat-fabrikationen, så kallade råa fosfater,

som innehålla uti vatten olöslig fosforsyra samt s. k. Thomasslagg.

Gödnings
ämnen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

2) Superfosfater0), som innehålla uti vatten löslig fosforsyra.

3) Precipitat^!- eller sådana fosforsyre-haltiga gödningsämnen, der

fosforsyran förekommer i form af utfäld 2-basisk fosforsyrad kalk.

4) Stassfurter kali-salter.

5) Gödningsämnen, hvilkas värde endast beror af dess qväfvehalt,

såsom svafvelsyrad ammoniak, chili-salpeter, hornmjöl m. fl. sorter.

6) Benmjöl och fiskguano.

7) Rå peruguauo och andra slag fågelguano.

Enligt kommerskollegii berättelse hafva uti medeltal årligen införts

af samtliga gödningsämnen, inklusive benmjöl, under femårsperioden

1875—1879 omkring 27,000,000 kilogram och under femårsperioden

1880—1884 omkring 41,000,000 kilogram.

Först med början af år 1885 har importen af de olika slagen gödningsämnen

bokförts särskildt uti tullverket, så att grupperna 1), 2),

4) och 6) förts hvar för sig, hvaremot grupperna 3), 5) och 7) sammanförts

till eu grupp under namn af gödningsämnen, ej specificerade.

Införseln 1885 utgjorde tillsammans omkring 39,500,000 kilogram,

hvaraf råfosfater omkring 6,800,000 kilogram, superfosfater 11,300,000

kilogram, stassfurter kalisalter 13,400,000 kilogram, benmjöl 5,900,000

kilogram samt öfriga gödningsämnen, ej specificerade, omkring 2,100,000

kilogram. År 1886 infördes af råfosfater 12,178,614 kilogram, superfosfater

9,747,774 kilogram, stassfurter kalisalter 14,032,921 kilogram,

benmjöl 4,382,516 kilogram samt öfriga gödningsämnen, ej specificede,

1,987,380 kilogram, således tillsammans 42,329,205 kilogram.

Äf ofvanstående gödningsämnen utgöra endast superfosfater, benmjöl,

fiskguano och svafvelsyrad ammoniak föremål för inhemsk fabrikation.

Hvad först benmjölsfabrikerna beträffar, så funnos enligt kommerskollegii

berättelse år 1884 16 stycken i gång med ett gemensamt tillverkningsvärde

af 193,145 kronor. Af dessa äro fem af någorlunda

betydenhet, nemligen eu uti Stockholm, en vid Sörqvarn uti Vestmanland,

en vid Ulfsnäs i Jönköpings län, en vid Bastasjö i Blekinge län

qch en vid »Ceres» invid Göteborg.

De tillverka tillsammans årligen omkring 1,500,000 kilogram ångprepareradt

benmjöl till ett värde af omkring 175,000 kronor utom

benfett och lim.

Tillverkningen inom landet är emellertid otillräcklig för behofvet,

och torde svårligen ben i tillräcklig mängd kunna erhållas från utlan
*)

Med superfosfater förstås sådana artificiella gödningsämnen, som innehålla fosforsyra i vattenlöslig

form och till en mängd af minst 2 procent.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

53

det till så billigt pris, att deraf benmjöl till skäligt pris skulle kunna

inom landet tillverkas, helst Ryssland satt eu exporttull af 1,72 kronor

per 100 kilogram på råa ben. Också importerades årligen till Sverige,

hufvudsakligen från Ryssland, i medeltal åren 1875—1879 omkring

1,600,000 kilogram och åren 1880—1884 omkring 4,500,000 kilogram

samt år 1885 omkring 5,950,000 kilogram benmjöl. Samtliga benmjölsfabriker,

som besvarat tullkomiténs af år 1882 frågor, förklarade

sig ej behöfva något tullskydd, och da fabrikerna, som nästan uteslutande

måste inskränka sig till förarbetandet af inhemska ben, hafva uti

sin hand att bestämma inköpspriset på råämnet, så att detta står i förhållande

till fabrikatets gängse pris, tinnes ej anledning att under nuvarande

omständigheter föreslå tull på benmjöl.

Snarlikt är förhållandet med fiskguano.

Svafvelsyrad ammoniak tillverkas af gasvatten vid de större gasverken,

och har denna tillverkning hittills lemnat en god afkastning.

Då svafvelsyrad ammoniak är ett vigtig! råämne ej allenast för jordbruket

utan äfven för betydande industrigrenar och ej inom landet kan

tillverkas i behöflig mängd till skäligt pris, bör denna vara, enligt hvad

oss synes, tills vidare förblifva tullfri.

Hvad slutligen superfosfaterna beträffar, så äro dessa föremål för

en storartad fabriksindustri inom landet. Först anlades ett par mindre

super fosfat fabriker i Göteborg, som köpte sin svafvelsyra från en derstädes

befintlig svafvelsyrefabrik. Dessa upphörde dock snart, under

det den första större anläggningen uti donna rigtning gjordes vid

Gäddviken nära Stockholm i början af 1870-talet; några år senare följde

en större fabrik i Helsingborg, och ännu senare anlades en fabrik i

Landskrona, hvarjemte svafvelsyrefabriken i Göteborg, som ombytt

egare, biff vit så väsentligen förstorad och inrättad äfven för superfosfattillverkning,

att den numera utgör den största fabriken inom denna

branche uti landet.

De uti dessa fabriker nedlagda kapital representera en summa af

nära 2,000,000 kronor, och kan ärliga tillverkningen uppskattas till

25,000,000 kilogram superfosfater med ett värde af omkring 2,500,000

kronor.

Kommerskollegium har upptagit tillverkningsqvantiteten och tillverkningsvärdet

högre, beroende på lätt genomskinliga fel uti primäruppgifterna.

Någon öfverproduktion af superfosfater inom landet förefinnes således

icke, och dock har denna fabrikation lidit svårt, ej derigenom

att svenska landtmännens köpkraft för dessa varor synts synnerligen

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

aftaga, utan derför att öfverproduktionen inom andra länder så nedtryckt

försäljningsprisen, att produktionskostnaden ej betäckts. Alla

svenska fabriker uti denna branche drifva vid sidan af sin fabrikation

en betydlig handel med sådana gödningsämnen, som antingen ej utgöra

föremål för inhemsk produktion eller ock tillverkas i otillräcklig

mängd. Handelsvinsten på dessa varor bär i allmänhet varit tillräcklig

att betacka förlusten på fabrikationen samt lemna öfverskott, men

år 1885 var den till och med otillräcklig att betacka fabrikationsförlusten.

Samtliga fabrikerna förlorade nemligen år 1885 58,000 kronor

oberäknad! ränta å nedlagdt kapital 120,000 kronor, och detta hufvudsakligast

derigenom, att engelsmännen hit försålt sina varor till pris,

som ej obetydligt understigit tillverkningspriset uti England. Under

den tid de svenska superfosfatfabrikerna voro obetydliga och endast

kunde förse landet med en bråkdel af dess behof, lemnades de temligen

oantastade från engelskt håll, och var då fabrikationen lönande.

Den framgång dessa fabriker rönte hade naturligtvis till följd, att de

så småningom utvidgades till en sådan storlek, att de kunde göra de

utländska fabrikerna marknaden stridig inom Sverige. Nu börjades

dock det vanliga engelska tillvägagåendet att genom prisnedsättning

söka döda konkurrenten, och vid första stöten stupade en fabrik i

Sverige, en i Danmark och en i Finland, och mot de fabriker, som nu

finnas, ej allenast i Sverige utan äfven i Danmark och Tyskland, fortsättes

utrotningskriget med den största kraft och ihärdighet. De engelska

fabrikerna äro mycket stora och kapitalstarka och behöfva endast

sälja en liten del af sin tillverkning till underpris uti Sverige för att

döda de svenska fabrikerna, som ock skola gå under, om de nuvarande

förhållandena få fortfara. De svenska fabrikerna arbeta nu med delvis

endast % af den vanliga arbetsstyrkan. De äro rigtigt planlagda och

baserade på en befintlig stadig konsumtion, men få lida genom onaturlig

konkurrens. Detta sakernas tillstånd bör undanrödja^, och se vi ej

något annat sätt att råda bot för det onda än genom en lämplig, billig

tullsats. Å andra sidan få dock superfosfaterna, såsom varande en

vigtig häfstång för jordbruket, ej genom tullar oskäligen fördyras.

Vi tillåta oss derför föreslå en tullsats af endast •/., öre per kilogram

superfosfat.

Som ofvan blifvit anfördt, infördes till Sverige år 1885 omkring

11,000,000 och 1886 omkring 10,000,000 kilogram superfosfater. Om

produktionen inom landet kunde ökas med dessa tio å elfva millioner

kilogram, skulle de svenska fabrikerna blifva i stånd att genom de

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

55

allmänna omkostnadernas fördelning på eu större produktion framställa

sina tillverkningar billigare, och den stora konkurrensen emellan de

inhemska fabrikerna skulle, att döma af all erfarenhet, nog reglera

prisen så, att afnämare ej behöfde betala hela tullsatsen. För dem

emellertid, som anse att priset kommer att stiga med samma belopp

som den föreslagna tullsatsen, eller V2 öre per kilogram, vilja vi, under

antagande att så någon gång skulle kunna blifva förhållandet, genom

exempel visa huru detta komme att verka på produktionskostnaden af

ett lispund hvete, ett lispund råg, en tunna potatis och en tunna rofvor.

Enligt af en framstående landtman uti mellersta Sverige lemnade meddelanden

kan man som medelskörd beräkna per tunnland 120 lispund

hvete, 108 lispund råg, 60 tunnor potatis eller 250 tunnor rofvor. Då

man vidare antager en gödning af högst 150 kilogram 20 procent

superfosfat per tunnland för hvete, 100 kilogram för råg, 200 kilogram

för potatis och 800 kilogram för rofvor, så skulle genom tullsatsen

produktionskostnaden för 1 lispund hvete under ogynsammaste förhållanden

ökas med v8 öre, för 1 lispund råg med vid pass 0,5 öre, eller

per tunna räknadt: för hvete med cirka 9 öre, för råg med 5 å 6 öre,

för en tunna potatis 1 2/3 öre och för 1 tunna rofvor med 0,6 öre.

Häraf framgår, huru ringa denna lilla tullsats inverkar på produktionskonstnaden

af spannmål och rotfrukter, i synnerhet som landtmännen

i allmänhet använda långt mindre qvantiteter superfosfater än ofvan

angifvits, då vanligen ladugårdsgödsel samtidigt användes, och tullen

således ej kan öka produktionskostnaden så mycket, som ofvan beräknats.

Om den vid förra riksdagen föreslagna tullen af ungefär 2

kronor per tunna spanmål kommer att antagas, och priset på spanmål

höjes med motsvarande belopp, kommer således den föreslagna tullsatsen

å superfosfater, äfven under antagande att dessa skulle fördyras

med tullsatsens hela belopp, att ej nämnvärdt inverka på spanmålens

produktionskostnad.

Deremot ligger det i jordbrukarens eget intresse, att de svenska

gödningsämnesfabrikerna icke skola komma att stupa i kampen med

den engelska konkurrenssen. Skulle detta en gång ske, och England

blifva ensamt på marknaden, finge jordbrukaren nog med dryg ränta

sedan betala igen de summor, som England uppoffrat på de svenska

fabrikernas dödande. Landtmannen blefve då tvungen att betala det

pris, som bestämdes i England.

Hvilken stor trygghet landtmannen har uti att köpa sitt behof

från svenska superfosfatfabriker inses lätt. En vara, hvars halt af

värdefulla ämnen är så vexlande som ifrågavarande och hvars fysikaliska

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

BevillningsutsJcottets Betänkande BT:o 8.

Hampa.

beskaffenhet spelar en så stor rol, kan lätt blifva föremål för svindel,

om den köpes i utlandet och ingen svensk konkurrens finnes. Konsumenten

är allt för nära de inhemska fabrikerna, för att ej, i händelse af fel

på varan, kunna göra sin rätt gällande, hvilket torde blifva svårt nog

mot en utländsk fabrik. De svenska fabrikerna arbeta dessutom alla

under kontroll af ansedda vetenskapsmän, hvilket icke är fallet i England,

der dessutom massproduktionen åstadkommer mindre noggrannhet i

arbetet för varans framställning.

På grund af hvad ofvan är anfördt föreslås nedanstående tullsatser:

Superfosfater .............................. V2 öre per kilogram.

Råa fosfater.................................. fria.

Precipitater ............................... fria.

Stassfurter kalisalter, svafvelsyrad ammoniak, chilisalpeter, hornmjöl,

benmjöl, fiskguano, rå peruguano samt thomasslagg fria.»

I öfverensstämmelse med hvad motionären sålunda föreslagit, får

utskottet hemställa,

45:o) att å superfosfater måtte sättas en tull af

50 öre för 100 kilogram, men att andra slag af

gödningsämnen, ej specificerade, skola förblifva tullfria.

Å hampa, som nu är fri från tull, föreslår herr Hedlund en tull

af 15 öre för ohäcklad och 20 öre för häcklad, per kilogram.

Utskottet hemställer,

46:o) att ifrågavarande yrkande lemnas utan allt

afseende.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

57

Rörande instrumenter föreskrifver tulltaxan:

Qvantitet för

tullberäkningen.

Tullsats.

Instrumenter:

kirurgiska, matematiska, fysiska och na- vigations-, alla slag, derunder inbe- gripna barometrar och termometrar

m. fl. ej specificerade, äfvensom handt- verks-; tullbehandlas såsom Maskine- ner, Redskap och Verktyg.

222.

optiska, derunder inbegripa kikare, glas- ögon, infattade optiska glas af alla

slag...............................................................

Anm. Afdrag i vigten göres ej för aakar, fodral,

papper och dylikt omslag.

1 kilogram

■—

35

223.

musikaliska:

flöjter, klarinetter, oboer, gitarrer,

lutor, violer, violonceller, kontraba- sar, valdhorn, trumpeter, post- och

signalhorn, trummor, pukor, klavér,

positiv samt harpor............................

1 stycke

1

224.

225.

226.

fortepianon:

tafflar och pianinon.............................

%glar.........................................................

speldosor ....................................................

Anm. Utgöres infattningen af guld, silfver eller

sköldpadd, tullbehandlas hela dosan såsom ar- beten utaf nämnda slag.

1 stycke

1 stycke

1 kilogram

60

100

2

—

227.

accordion .....................................................

Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar och pap- persomslag.

1 kilogram

—

50

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

Instrumenter.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

228.

orgelverk, äfvensom harmonium och

fysharmonika........................................

ej specificerade; förtullas lika med sådana

bland ofvan uppräknade, hvarmed

de närmast kunna jemföras.

Qvantitet för

tullberäkningen.

Tullsats.

100 kronor

Anm. a) Högst 2:ne stråkar, munstycken och så

vidare må få åtfölja vid instrumentets förtullning.

De öfriga äfvensom särskild! inkommande

tillbehör till instrumenter förtullas

efter 5 procent af värdet. b) Instrumenter,

livilka genom sina mindre dimensioner och

sin beskaffenhet i öfrig! synbarligen endast

utgöra leksaker, hänföras till artikeln Leksaker.

Herr Reuterswärd yrkar följande tullsatser:

Pr

Kr.

öre

Instrumenter:

222.

alla slag, kirurgiska, optiska..................

1 kilo

—

35

224.

fortepianon, tafflar, pianinon.................

1 stycke

100

—

j 225.

%glar ..........................................................

1 stycke

150

—

Enligt liandelstraktaten med Frankrike skola kirurgiska, matematiska

o. s. v. instrument vara fria från införselstull i Sverige och lär

herr Reuterswärds yrkande, att dessa slag af instrument skola draga

samma tull som optiska, till följd deraf icke kunna till någon åtgärd

föranleda.

Af de under rubriken mo 223 omförmälda instrument har utskottet

funnit positiv böra utbrytas och beläggas med en högre tullsats, hvilken

utskottet anser kunna, bestämmas till minst 10 kronor stycket. Och

då det synes önskvärd!, att något hinder uppställes för den mängd

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

59

utländska positivspelare, som, medförande sina instrument, inkomma i

riket, har utskottet beslutit föreslå Riksdagen, att nyssnämnda tullsats,

10 kronor, äfven måtte drabba begagnade positiv.

Å fortepianon m. in. yrkar herr E. W. Carlson höjda tullar i sin

motion n:o 8, inom Andra Kammaren, hvilken motion är af följande

lydelse:

»Att den svenska industrien på senare åren varit betänkligt nedtryckt

till föld af en allt för stor utländsk konkurrens, torde temligen

allmänt erkännas, och vissa yrken och handtverkerier hafva till följd

af denna konkurrens så betänkligt försämrats, att, om icke ett nödigt

understöd eller skydd beredes dem, de helt säkert måste upphöra att

vidare existera.

Bland dessa handtverk eller yrken intager pianofabrikationen ett

framstående rum. För några tiotal år sedan var denna fabrikation en

betydande industri, som, på samma gång den i det närmaste uteslutande

försåg allmänheten inom landet med erforderliga pianoinstrument,

äfven förskaffade ett rätt betydligt antal fabrikanter, jemte talrika

arbetare, en välbehöflig arbetsförtjenst. Förhållandena hafva på senare

åren så till den grad förändrats och handeln inom landet med utländska

pianon och orglar ständigt så förökats, att, jemfördt med hvad som

införskrifves från utlandet af dessa instrument, den inhemska tillverkningen

kan sägas utgöra blott en ringa del; och det föga skydd vi

hafva mot att utländska handelsresande och fabrikanter inom landet

resa och afyttra sina alster har gjort, att numera knappast eu stad

finnes, der det icke är försäljare eller agenter för utländska instrument

af ofvannämnda slag.

Huru importen af dessa artiklar årligen ökats visar statistiken.

År 1875 inkommo endast 504 pianon, flyglar och pianinon, och 1885

hade det ökats till 791, uppgående i värde till öfver en half million

kronor för året. Och af orglar (deri inberäknade s. k. orgelharmonier)

infördes 1875 för ett belopp af endast 58,000 kronor, men ökades

1884 till ett värde af 74,000 kronor, samt 1885 till ett belopp af

82,292. Sammanlägges nu värdet af de från utlandet införskrifna orglar,

pianinon och flyglar under loppet af tio år, så uppgår det med visshet

till mer än 5,000,000 kronor, en i sanning ej obetydlig summa.

Före 1882 var tullen å dessa pianinon och tafflar 40 kronor, och

för flyglar 60, och höjdes då från 40 till 60 kronor för de förra samt

från 60 till 100 kronor för de senare; men att denna tullförhöjning

icke minskat den utländska importen visas deraf, att 1880 importerades

endast 609, och 1884 883 stycken dylika instrument. Häraf synes,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

att denna tullförhöjning var allt för obetydlig att hafva någon effektiv

verkan.

Hvad orglar beträffar, så stå dess tillverkare så godt som utan

skydd för sin tillverkning, enär den obetydliga tullen af 5 kronor per

100 endast utgör 5 procent (för så vidt man vid förtullningen kan

erhålla det verkligt rätta värdet) och en sådan tullsats kan väl med

skäl sägas vara nära nog ingen.

Den nu gällande tulltaxan synes icke lägga hinder för att införskrifva

lösa delar af pianoinstrument, enär det händt att s. k. stomryggar,

dels med och dels utan strängar, samt lösa stomdelar införskrifvits

och här hopsatts och utgifvits för svenska instrument, hvarför

det äfven är af nöden att i tulltaxan få intagen en tullbestämmelse på

sådana lösa delar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin de! besluta dels den ändringen i gällande

tulltaxa, att från utlandet importerade tafflar och pianinon åsättas

eu tull af 150 kronor, och för s. k. flygelpianon 200 kronor, dels att

göra det tillägg i tulltaxan, att till dylika instrument afsedda s. k.

stomryggar, besträngade eller obesträngade, eller lösa stomdelar, åsättas

samma tull som för fullfärdig! instrument af den sort, hvartill de äro

afsedda, samt att mekanik till pianoinstrument belägges med en tull

af 15 procent af värdet; dels ock att tullen för orgelverk äfvensom

fysliarmonium och harmonium bestämmes till 15 procent af värdet.»

Till denna framställning har utskottet funnit skäligt tillstyrka Riksdagen

lemna bifall, med den förändring allenast att, då motionären

icke synes hafva anfört giltig grund för sitt yrkande, att s. k. stomryggar

och lösa stomdelar måtte åsättas samma tull som för fullfärdiga

instrument, sådana delar till instrument skola liksom andra instrumentdelar,

mekanik till pianoinstrument derunder inbegripna, draga en tull

af 15 procent af värdet.

Då speldosor icke kunna anses annat än som lyxartiklar, vill utskottet

föreslå Riksdagen att höja tullen å dem till 3 kronor pr kilogram.

Likaså har utskottet funnit den för accordion nu utgående tullen

af 50 öre pr kilogram alltför obetydlig i förhållande till dessa instruments

värde. Utskottet föreslår, att tullen för ifrågavarande instrument

sättes till 1 krona pr kilogram.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

47:o) att positiv, äfven begagnade, måtte åsättas

en tull af 10 kronor för ett stycke;

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

61

48:o) att tullen å tafflar och pianinon måtte från

sitt nuvarande belopp, 60 kronor, höjas till 150 kronor

och tullen å flyglar från sitt nuvarande belopp,

100 kronor, höjas till 200 kronor, allt för ett stycke;

49:o) att tullen å speldosor måtte från sitt nuvarande

belopp, 2 kronor, höjas till 3 kronor och

tullen å accordion från sitt nuvarande belopp, 50 öre,

till 1 krona, allt för 1 kilogram;

50:o) att tullen å orgelverk, äfvensom harmonium

och fysharmonika skall utgå med 15 procent af

värdet; samt

51:o) att den under rubriken: Instrumenter i

taxan förekommande Anm. a) skall erhålla följande

förändrade lydelse:

»Högst 2:ne stråkar, munstycken och så vidare

må få åtfölja vid instrumentets förtullning. De öfriga

äfvensom särskild! inkommande delar af eller

tillbehör till instrumenter förtullas efter 15 procent

af värdet».

Å artikeln ister, som nu införes tullfritt, hafva följande tullsatser

föreslagits: af herr Reuterswärd 6 öre, af herr Söderberg in. fl. 25 öre,

af herrar J. Anderson m. fl. och Bergendahl m. fl. 15 öre samt af herrar

J. Eliasson och P. Pehrson 10 öre, allt för 1 kilogram.

Införseln al ister, hvilken år 1875 var 488,529 kilogram, har utgjort:
år

1882 ............................................. 1,060,054 kilogram,

» 1883 ......................................... 1,273,582 »

- 1884 ........................................... 1,019,555 »

» 1885 ........................................... 1,482,498 »

» 1886 ............................................... 1,466,794 »

Ister.

Utförseln, som år 1875 belöpte sig till 22,520 kilogram, uppgick

år 1882

» 1883

» 1884

» 1885

» 1886

21,584 kilogram,

6,295 »

18,259

69,417

80,950

»

»

»

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Större delen af det ister, som till landet införes, kommer från

Amerika och lemnar ofta anledning’ till misstanke om mindre godt ursprung;

och då vidare istret likasom det konstgjorda smöret allmänt

användes såsom surrogat för det naturliga smöret, fordrar konseqvensen,

att äfven ister belägges med tull, hvilken tull, i anseende dertill

att fläsk och ister hafva ungefär samma värde, torde böra bestämmas

lika med tullen å fläsk, eller till 20 öre pr kilogram, en tullsats, som

utskottet jemväl kommer att förorda för smör.

Utskottet hemställer följaktligen,

52:o) att å ister måtte sättas en tull af 20 öre

för 1 kilogram.

jern och mi. I sitt betänkande n:o 1, angående vissa delar af tullbevillningen,

yttrade bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887,

bland annat, följande:

»Den andra hufvudnäringen inom landet, som i lika mån som

jordbruket är i behof af skydd, är bergshandteringen, och i synnerhet

jern till verkningen. Det svenska jernet är utan jemförelse öfverlägset

det utländska såsom råvara för åtskilliga tillverkningar, som kräfva

högre grad af renhet och smidighet hos materialet. Men senare tiders

förbättrade arbetsmetoder hafva gjort det möjligt för utländska jerntillverkare

att framställa eu vara, som uppfyller många af de fordringar,

det svenska jernet förut så godt som ensamt motsvarat, och derigenom

har vårt jern upphört att vara så begärligt som förr på den

utländska marknaden. Med anledning deraf och i uppenbar afsigt att

skydda inhemska uppblomstrande tillverkningar mot konkurrens utifrån,

hafva flera länder, såsom Ryssland, Tyskland, Frankrike, Spanien

in. fl. äfvensom Norra Amerikas Förenta Stater, infört högre eller lägre

tullar å jern och derigenom tillfogat vår export synnerlig skada.

Då härtill kommer, att den af inga band hämmade importen såväl

af delvis förarbetadt jern som af färdiga jernvaror i hög grad tilltagit

från länder, hvarest tillverkningskostnaden af flera sammanträffande

orsaker ställer sig vida billigare än här, så har den naturliga

följden blifvit, att vår egen jernhandtering råkat i ett betryck, som

för många redan medfört nödvändigheten af tillverkningens upphörande

och fullständig ruin och öfver hufvud synes komma att leda till hela

näringens undergång, derest vi icke följa det af utlandet gifna exemplet

och söka att medelst tullar åtminstone tillförsäkra den inhemska mark
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

63

naden åt våra egna jerntillverkare. Ty om det också är sant, att afsättnirigen

inom landet icke är tillräcklig i förhållande till jerntillverkningen,

så att jernet alltid måste vara en af våra förnämsta exportartiklar,

så är dock vissheten om den inhemska marknaden ett nödvändigt

stöd för jern till verkningen och eu ovilkorlig förutsättning för

näringens bestånd i brydsamma tider.

En ökad afsättning af svenskt jern inom landet skulle också i sin

mån bidraga till att genom minskning i den utomlands utbjudna qvantiteten

åstadkomma fastare pris, på samma sätt som man sökt genom

en minskad skogsafverkning bereda större stadga i trävaruprisen. Vår

jerntillverkning kan nemligen, för så vidt den är beroende på tillgången

å träkol, svårligen hastigt eller i någon betydligare grad tillväxa.

En införselstull å jern skulle vidare kunna i någon mån förhindra

fortsättandet af det på sina ställen inom landet påbörjade bearbetandet

af utländska råämnen för annat än gjuteribehof. Om detta tillvägagående

finge fortsättas i någon vidsträcktare grad, torde det

komma att högst menligt inverka på den svenska jerntillverkningens

anseende, hvilket grundas på det svenska råmaterialets öfverlägsna beskaffenhet.

Med dermed skulle också för oss upphöra all möjlighet af

export och täflan med billigare utländska fabrikat.

Frånvaron af tullar å jerneffekter har jemväl i andra afseenden

gjort det synnerligen svårt för våra jernförädlingsverk att bestå i konkurrensen

med utlandets fabriker för tillverkning i stor skala. För att

omintetgöra hvarje försök till täflan, företaga sig dylika fabriker att

inom landet utbjuda sin vara till ett pris, som icke ens täcker dess

egna produktionskostnader, men som också verkar alldeles tillintetgörande

på vår inhemska industri, som icke är nog kapitalstark att

under någon längre tid deltaga i en så förtviflad kamp. Eller ock

söka utländska tillverkare att godtgöra sig för tillfälliga öfverproduktioner

.genom att här, hvarest inga nämnvärda tullsatser hindra, afsätta

dylika öfverskott med mindre förlust än i de skyddade länderna,

men också till stor skada för den svenska produktionens jemna fortgång.

Fördelen för landet af att sålunda för billigt pris få köpa jernvaror

är ganska ringa i jemförelse med den nationalförlust, som ovilkorligen

inträffar, om jerntillverkningen i landet fortfarande lemnas

att förtvina».

Till denna framställning, hvilken enligt utskottets uppfattning fortfarande

eger full giltighet, anser utskottet det nu vara tillfyllest att

hänvisa. Utskottet vill emellertid här i dess helhet intaga en till utskottets

ordförande från åtskilliga framstående bruksidkare inom mellersta

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Sverige öfversänd skrifvelse, hvars innehåll är synnerligen upplysande

om nödvändigheten af att genom tullar skydda den för vårt land

så vigtiga bergshandteringen. Skrifvelsen har följande lydelse:

»Då genom åsättande af tull å spanmål, mjöl och gryn första steget

till en fullständig omarbetning af hittills gällande tulltaxa blifvit

taget, och det oberoende af hvar och ens åsigt i afseende på det

nya systemets införande torde pröfvas rättvist, att då för den ena nödvändighetsartikeln

betalas tull, äfven för andra sådana åsättas lämpliga

tullsatser, så få undertecknade, tillverkare af stångjern, härnedan

framhålla de omständigheter, till hvilka vi anse att i främsta rummet

bör tagas hänsyn vid bestämmandet af tull å stångjern.

Priset å svenskt jern har under de senare åren varit uti ständigt

fallande, och torde härtill hafva i synnerlig grad bidragit de nya och

förändrade metoder vid jern- och ståltillverkningen, hvarigenom man i

utlandet lyckats att af der förekommande malmer tillverka jern och

stål, användbara för sådana behof, till hvilkas fyllande svenskt jern

dessförinnan ansetts oumbärligt, eller åtminstone varit företrädesvis

eftersökt, men till det fortgående prisfallet å svenskt jern torde äfven

komma att bidraga en allt mer och mer stegrad import af engelskt

och tyskt jern. En tullsats som skall kunna hämma införseln af utländskt

jern och verka till bibehållandet af den inhemska marknaden

åt landets egna producenter måste derför vara så afvägd att tullens

belopp tillagd priset på det utländska jernet så närmar sig priset å

svenskt jern, att den återstående prisskilnaden fullt uppväges af det

svenska jernets bättre qvalité för sådana vanliga ändamål, hvartill utländskt

jern möjligen kan användas.

Då med nuvarande låga jernpris, träkolsprisen nedgått så, att

säljaren af träkol, så vida läget af hans skog icke är särdeles gynsamt,

ej erhåller högre pris vid sin närmaste jernvägsstation än som motsvaras

af arbetskostnaderna, och således det olyckliga förhållandet

inträdt, att den största delen af den skog, som för jernhandteringen

användes, icke lemnar någon behållning åt jordegaren, så torde vid

beräknandet af priset å svenskt jern för bestämmandet af en lämplig

tullsats, om densamma skall kunna gagna icke allenast jern tillverkaren

eller köparen af träkol, utan äfven jordegaren, eller säljaren af träkol,

ett sådant kolpris läggas till grund, som icke är abnormt, utan lemnar

ersättning för den afverkade skogen.

För att jordegaren skall hafva en skälig behållning, bör 1 kubikfot

fast vedmassa lemna 6 öre netto på rot, hvilket vid en medel
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

65

tillväxt per tunland af 45 kubikfot om året lemnar en afkastning af

kronor 2: 70 per tunnland, motsvarande 5 procent ränta å 54 kronor.

Till en storstig träkol åtgår minst 150 kubikfot fast vedmassa,

som beräknade till 6 öre per kubikfot motsvara ett skogsvärde af kr. 9: —

tillägges arbetslön................................................................................ » 4: —

och framkörning till närmaste jernvägsstation........................... » 2: —

så erhålles ett pris af .......................................................................kr. 15: —

per storstig om 24 tunnor.

Jernvägsfrakten till masugn belägen i närheten af grufvefält torde

per medium icke kunna beräknas lägre än till 3 kronor per storstig,

så att träkolen vid densamma kosta sammanlagdt 18 kronor per storstig

eller 75 öre per tunna och således för 1 centner tackjern, hvar
-

till beräknas åtgå 1 Va tunna............................................................... kr. 1: 12

Malm & kalksten till 1 centner tackjern ....................................... » 0: 60

Arbetslön, materialier och omkostnader.......................................... » 0: 30

Förlagsräntor och vinst ..................................................................... » 0: 10

Frakt till förbrukningsorten .............................................................. )> 0: 13

kr. 2: 25

Till 1 centner smältstycken åtgå:

117 skålpund tackjern å 2: 25 ....................................................... kr. 2: 63

1,1 tunna träkol å 75 öre............................................................. » 0: 82

Arbetslön ......................................................... » 0: 30

Materialier och allmänna omkostnader............................................ » 0: 20

kr. 3: 95

Till 1 centner valsadt jern åtgå:

113 skålpund smältstycken å 3: 95 .............................................. kr. 4: 46

Bränsle................................................................................................... » 0: 20

Arbetslön ................................................................................................ » 0: 30

Materialier, underhåll af gångande verk och allmänna omkostnader

............................................................................................ » 0: 30

Förlagsräntor och vinst ....................................................... » 0: 24

kr. 5: 50

Medelfrakt till kusten der egentligen utländskt jern användes

och der konkurrensen med sådant skulle upptagas torde

per medium böra beräknas till ................................................. kr. 0: 30

då priset sålunda blifver ................................................................. kr. 5: 80

per centner eller per 100 kilogram .............................................. » 13: 64

Bih. till Riksd. Prat. 1888. 5 Sam!. 1 Ajd. 8 Iläft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Då utländskt jern nu säljes under 9 kronor per 100 kilogram, och

då man icke torde för vanliga ändamål, hvartill utländskt jern möjligen

kan användas, få uppskatta qvalitéskilnaden till mera än cirka 1 krona

per 100 kilogram, så borde en tullsats af minst kronor 3: 50 per 100

kilogram åsättas utländskt stångjern för att ett nöjaktigt resultat, såväl

för jerntillverkaren, som för leverantören af träkol, skulle kunna ernås.

Den härofvan föreslagna tullsatsen å stångjern utgör cirka 25

procent af det värde, hvartill enligt förestående kalkyl försäljningspriset

å svenskt stångjern lägst bör beräknas, och anse vi, att å andra

jern- och stålartiklar motsvarande tullsatser böra åsättas.»

Tackjern m. m. Bland de artiklar, som finnas upptagna under den n:is 231—251

i tulltaxan omfattande rubriken »jern och stål» möta först, under n:o

231, tack- och harlastjern samt skrot, för hvilka nu tullfria artiklar herrar

Reuterswärd och J. Eliasson påyrka eu tull af 80 öre för 100 kilogram.

Då bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887

hemstälde, att tack- och barlast]ern samt skrot måtte åsättas en tull af

80 öre för 100 kilogram, skedde sådant naturligen under förutsättning,

att våra med främmande magter ingångna handelstraktater icke lade

hinder i vägen derför. Handelstraktaten med Spanien föreskrifver

emellertid, att såväl »bly i tackor» som »andra metaller, oarbetade»,

skola vara fria från införselstull i Sverige, och tvifvelaktigt kan vara,

huruvida icke under uttrycket »andra metaller, oarbetade», jemväl tackjern

får anses inbegripet. Någon införsel af dylikt jern från Spanien

har hittills icke egt rum och torde ej heller vara att emotse. För

detta lands handelsintressen är det derför af ingen vigt, om tackjern i

Sverige belägges med tull. Utskottet är också i tillfälle att meddela,

att vid förfrågan, som på diplomatisk väg gjorts hos konungariket

Spaniens regering, det svar erhållits, att från spansk sida hinder antagligen

ej skulle möta för ett förklarande, att traktaten ej lade hinder

i vägen för införande af tackjernstull i Sverige. Under sådana förhållanden

anser utskottet sig vara oförhindrad! att, derest tull å tackjern

skulle finnas af behofvet påkallad, tillstyrka Riksdagen att derför bestämma

en passande tullsats.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

67

Af tackjern har in-

och utförts:

Införsel.

Utförsel.

år

1875 ............................

....... 17,924,180 kilogram,

48,742,912 kilogram,

)>

1876 .........................

........ 21,258,561

»

26,487,421 b

b

1877 ............................

...... 17,658^932

b

29,227,503 »

b

1878 ..........................

........ 13,297,227

b

27,993,593 b

»

1879 .........................

........ 11,313,738

)>

34,569,221 b

b

1880 ...........................

........ 15,972,188

)>

61,585,351 )>

b

1881 ...........................

........ 16,289,696

b

55,468,805 »

»

1882 ...........................

........ 17,443,362

))

55,731,782 »

»

1883 ............................

........ 21,890,209

»

52,313,319 »

»

1884 ...........................

........ 22,642,716

54,425,572 j.

b

1885 ..........................

....... 21,981,991

)>

47,527,000 »

»

1886 ...................... .

........ 22,518,036

b

58,138,986 »

b

1887 ............................

........ ...

—

49,276,000 »

Införseln och utförseln af jernskrot har utgjort:

Införsel. Utförsel.

år

1875 ...................

................ 626,222 kilogram,

2,919,677

kilogram,

)''

1876 ..................

................. 775,126

B

3,586,834

B

B

1877 .................

................ 813,340

B

5,240,847

))

»

1878 ...................

............... 238,680

»

9,345,211

B

B

1879 ...................

................ 100,658

B

7,976,934

B

»

1880 ...................

................. 635,701

B

9,403,786

B

»

1881 ..................

................ 1,346,233

B

1,710,927

B

»

1882 ...................

................. 1,440,437

B

4,764,694

B

»

1883 ...................

................. 840,850

B

5,508,829

B

))

1884 ...................

................ 3,845,181

)>

6,399,624

B

))

1885 ...................

................. 4,060,739

B

6,069,544

B

))

1886 ....................

................. 5,018,583

))

11,235,433

B

Det tackjern, som hit införes, är gjuttackjern och kommer nästan

uteslutande från England.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Från olika delar af landet hafva till utskottet öfverlemnats flere

framställningar om tull å tackjern, försedda med talrika underskrifter

och bärande vittne derom, att en stor mängd af bergsbrukets idkare i

Sverige hysa den uppfattning, att för dem en sådan tull eger samma

betydelse som spanmålstullar för jordbrukarne.

Emot tull å tackjern bar blifvit anfördt, att eu dylik tull möjligen

skulle kunna vara till gagn för ett fåtal masugnsegare, men deremot

vara till skada för gjuterierna och de mekaniska verkstäderna. Denna

åsigt kan utskottet icke till fullo dela.

Till en början finner sig utskottet föranlåtet att erinra, att det

icke endast är masugnsegarne — hvilka i alla händelser ej torde vara

så få — som skulle hafva nytta af tull å tackjern, utan jemväl hela

den arbetspersonal, som masugnarna direkt eller indirekt behöfva. Det

måste då förefalla egendomligt, om i ett tullsystem, hvilket på allt sätt

söker skydda det inhemska arbetet, den talrika mängd menniskor, som

tackjernstillverkningen sysselsätter, skulle sakna skydd för sin, för vårt

land så naturliga handtering. Skulle lagstiftaren likväl underlåta att

belägga tackjernet med tull, kunde orsaken dertill icke vara någon

annan än den, att tull å tackjern komme att i vissa afseende!! medföra

svårigheter af så öfvervägande betydenhet i jemförelse med de fördelar,

som deraf vunnes, att man ansett tackjernet böra vara tullfritt.

Hvad då först beträffar gjuterierna, skulle den skada de komme

att lida bestå deri, att, då landet producerar ej så obetydligt mindre

gjuttackjern, än det beböfver, tull å sådant jern skulle drifva upp priset

derå. Utskottet tror dock för sin del icke, att någon nämnvärd prisstegring

komme att ega rum. Enligt utskottets åsigt skulle nemligen

tillverkning af tackjern för gjuteribehof ökas. Antagligen blefve gjuterierna

i stånd att å den inländska marknaden fylla största delen af

sina behof, men samtidigt skulle helt säkert konkurrensen inom landet

åstadkomma, att priset å gjuttackjern ej öfverstege det lägsta belopp,

hvartill dylikt jern kunde här tillverkas. Till vissa slags gjutgods kan

emellertid svenskt jern icke med fördel användas enbart, utan måste

dertill tagas det mera lättflytande engelska. Men godtgörelse för ökade

utgifter för anskaffande af material kan beredas gjuterierna genom

något förhöjda tullar å deras fabrikat.

Med de mekaniska verkstäderna är förhållandet ett annat. I deras

tillverkningar ingår nemligen jemte gjuttackjern ej obetydligt med

smidestackjern, men priset härå kommer, då sådant jern ej bit införes,

icke att röna någon inverkan af tull å tackjern. Hvilken ringa betydelse

för öfrigt en tull å tackjern bar för de mekaniska verkstäderna,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

69

synes bäst genom några exempel. Kontraktspriset för korvetten Frejas,

från Bergsunds mekaniska verkstads aktiebolag levererade maskineri

utgjorde 311,700 kronor. I denna maskin vägde jerngjutgodset

80,633 kilogram, som med tillägg af 10 procent för afbränning m. m.

motsvarar 88,700 kilogram tackjern. Antages hälften häraf vara engelskt,

skulle tullen, beräknad efter 80 öre pr 100 kilogram, hafva

belöpt sig till 355 kronor 70 öre, eller något mera än 0,n procent af

maskineriets kostnad. Något annorlunda ställer sig saken för fabriksoch

verktygsmaskiner, hvilkas hufvudbeståndsdelar utgöras af tackjernsgjutgods.

Dylika maskiner kunna anses värda 40 å 50 kronor pr 100

kilogram. En tullsats af 80 öre per 100 kilo belastar således dessa

maskiner, om man antager, att hälften af vigten utgöres af engelskt

tackjern, med 1 å 0,8 procent tull. Vidare får man härvid ej lemna

ur räkningen, att det svenska jernets goda beskaffenhet medgifver användandet

af smäckrare dimensioner och att följaktligen för erhållande

af en viss styrka hos fabrikatet en mindre qvantitet jern är erforderlig,

då svenskt sådant användes i stället för engelskt. Slutligen bör

beaktas, dels att för de mekaniska verkstäderna arbetskostnaden spelar

en relativt betydlig rol, dels ock att det ju icke är alla deras artiklar,

som genom handelstraktaten med Frankrike utestängas från möjligheten

af aft nu komma i åtnjutande af tullskydd.

Utskottet anser sig dessutom i denna fråga kunna hänvisa dertill

att, sedan i december månad år 1885 representanter för ett stort antal

mekaniska verkstäder och gjuterier, belägna inom olika delar af landet,

å ett möte i Stockholm nedsatt en komité med uppdrag att utarbeta

förslag till ändringar i gällande tulltaxa, det förslag, som derigenom

kom till stånd och af komitén inlemnades till Kongl. Maj:t, äfven upptog

tull å tackjern. Utskottet har dock förnummit, att personer, hvilka

såväl vid berörda tillfälle som jemväl sedermera uttalat sig för sådan

tull, nu motsätta sig densamma. Anledningen till denna omkastning

i tänkesättet har icke blifvit klar för utskottet. Visserligen andraga

de fabrikanter, hvilka till denna fråga nu intaga en annan ståndpunkt

än förut, åtskilliga skäl emot tull å tackjern, men utskottet har så

mycket mindre kunnat fästa afseende vid dessa skäl, som de synas

motsäga sig sjelfva. Man påstår nemligen, att en sådan tull icke skulle

blifva till något gagn för våra tillverkare af tackjern. Samtidigt förklarar

man dock, att en tackjernstull bör införas, först sedan Sverige

blitvit löst från sina enligt handelstraktaten med Frankrike åliggande

förbindelser att låta maskinerier, redskap och verktyg vara fria från

införselstull. Men härigenom är ju tullens nytta för tackjernstillverkarne

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

medgifven, och då det angifva vilkoret icke är uppstäldt med hänsyn

till deras verksamhet, måste de uppenbarligen anses under alla omständigheter

draga fördel af den ifrågasatta tullen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att vid genomförandet

af ett nytt tullpolitiskt system det icke kan undvikas, att åtminstone

till en början olägenheter uppkomma för en eller annan industrigren,

olägenheter, hvilka dock den, som deraf drabbas, måste underkasta sig

för det allmännas bästa. De mekaniska verkstädernas svårigheter äro

ju för öfrigt förbi den 1 februari 1892, då tiden för handelstraktatens

med Frankrike bestånd går till ända, ja, utskottet hyser förhoppning,

att Frankrike redan dessförinnan skall hafva medgifvit Sverige rättighet

att sätta tull å maskinerier, redskap och verktyg.

Tackjern är i Belgien belagdt med en tull af 36 öre, i Tyskland

med 90 öre, i Frankrike med 1 krona 44 öre enligt den allmänna

tariffen och 1 krona 8 öre enligt specialtariffen, i Österrike med 1

krona 20 öre och i Spanien med 1 krona 80 öre enligt den allmänna

och 1 krona 44 öre enligt speicaltariffen, allt per 100 kilogram. För

samma qvantitet hafva motionärerne här föreslagit 80 öre, en tullsats,

vid hvilken utskottet för sin del stannat och som jemväl upptagits i

fabrikanternas ofvan berörda till Kongl. Maj:t ingifna förslag.

Införseln af tackjern och jernskrot utgjorde år 1885 sammanlagdt

26,042,730 kilogram. Med eu tullsats af 80 öre för 100 kilogram hade

derför skolat i tull erläggas 208,341 kronor 84 öre. Nämnda år välde

i gång varande gjuteriernas och mekaniska verkstädernas antal 224

med ett tillverkningsvärde af 6,092,502 kronor gjutgods och 21,658,854

kronor annat gods, eller tillhopa 27,751,356 kronor. En ökad utgift

af 208,000 kronor, fördelad på dessa 224 etablissement med ett så

betydande tillverkningsvärde som det nyss angifna, kan icke, i synnerhet

om man betänker, att eu ej ringa del af tillverkningen kommer i

åtnjutande af ökadt tullskydd, anses medföra någon nämnvärd olägenhet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

53:o) att tack- och barlastjern samt skrot måtte

åsättas en tull af 80 öre för 100 kilogram.

Jern- och stol- V jern- och stålgöten samt smältstycken, rubriken n:o 232 i tull
(joten

m. in. |axarN förordar herr Reuterswärd eu tullsats af 1 krona 20 öre och

herr J, Eliasson af 1 krona 60 öre för 100 kilogram.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

71

Rörande ifrågavarande artiklar yttrade bevillningsutskottet vid

riksdagen den 15 januari—5 mars 1887, bland annat:

»Ehuru de statistiska uppgifterna icke gifva vid handen, att någon

synnerlig import af utländsk göt egt rum, har det dock kommit till

utskottets vetskap, att under sistförflutna år sådana i jemförelsevis betydlig

mängd i landet införts, hvarefter de här vidare bearbetats. För

Sveriges jernhandtering kan dock ett sådant tillvägagående icke vara

annat än till största skada. Våra jernprodukters begärlighet å den

utländska marknaden beror nemligen derpå, att konsumenterna äro

öfvertygade om den öfverlägsna beskaffenheten hos det använda materialet.

Men om utländska göten skulle i större mängd hit införas,

komme det svenska jernets anseende utan tvifvel att falla. Snart nog

skulle det upptäckas, att härifrån utskeppadt jern icke längre besutte

de goda egenskaper man varit van att finna hos detsamma. Ja, redan

kännedomen derom, att vi tillverkade jernarbeten af ett annat, sämre,

material än vårt eget inhemska — och detta blefve ovilkorligen inom

kort kändt — skulle å den utländska marknaden väcka en allmän

misstro emot våra jernvaror, och deras bästa rekommendation dermed

också vara förlorad.»

För att förebygga sådant och för att bevara det svenska jernets

goda namn å den utländska marknaden föreslog utskottet eu tullsats

af 1 krona 60 öre för 100 kilogram. Utskottet hade då icke kännedom

om, i hvilken högst betydande grad importen af utländska göt

tillvuxit. Då under år 1884 infördes 8,096 kilogram och under år

1885 8,993 kilogram, infördes år 1886 1,092,229 kilogram göten och

smältstycken. Storleken af sistnämnda tal innebär en verklig fara för

den svenska jernliandteringen och visar, huru vigtigt det är att så

mycket som möjligt försvåra införseln af utländska göten. Det synes

utskottet osäkert, huruvida en tull af 1 krona 60 öre för 100 kilogram

är tillräckligt hög för att göra åsyftad verkan. Med hänsyn till det

ändamål, som man med tullen vill vinna, anser utskottet denna böra

bestämmas till 2 kronor för 100 kilogram och hemställer alltså,

54:o) att jern- och stålgöten samt smältstycken

måtte åsättas eu tull af 2 kronor för 100 kilogram.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Valsade eller

smidda stänger

m. m.

Rubrikerna

jande lydelse:

n:is

233,

234 och 235 i gällande tulltaxa hafva föl
-

233.

jernvägsskenor, mer eller mindre bearbe-

tade, jemte tillhörande skärjern, skarf- bultar, muttrar och spik...........................

fria.

i

234.

andra valsade eller smidda stänger, utan

afseende på genomskärningens form,

balk-, hörn- och annat till jernvägsskenor

ej hänförligt s. k. fagonjern inbegripet.

—

fria.

235.

till rubriken n:o 233 ej hänförliga muttrar,

skrufvar och naglar om 12 mm. eller

deröfver i diameter....................................

—

fria.

Å dessa artiklar

100 kilogram:

föreslår herr Reuterswärd följande tullsatser för

Pr.

Kr,

ö.

233.

balk-, hörn- och s. k. fagonjern, samt jern-

vägsskenor, mer eller mindre bearbetade

1 kilo

2

50

234.

andra valsade eller smidda stänger ............

)■>

2

10

235.

skafjern, skarfbultar, rälsspik, muttrar,

skrufvar och naglar om 12 mm. eller

deröfver i diameter......................................

»

6

—

I likhet med bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—

5 mars 1887 föreslår herr J. Eliasson:

att Riksdagen måtte förklara, att jernvägsskenor, mer eller mindre

bearbetade, fortfarande skola vara tullfria;

att andra valsade eller smidda stänger, utan afseende på genomskärningens

form, balk-, hörn- och annat till jernvägsskenor ej hänförligt

s. k. fagonjern inbegripet, äfvensom bottenplåtar, syllar, skafjern

och skarf bultar med muttrar för jernvägar samt rälsspik måtte

åsättas en tull af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

78

att till nästföregående ej hänförliga och ej särskildt specificerade

muttrar, skrufvar och naglar med 12 mm. eller deröfver i diameter

måtte åsättas en tull af 6 kronor för 100 kilogram.

Af stångjern, deri inräknadt band-, bult-, platt-, galler-, knippjern,

Infördes: Utfördes:

år

1875 ..........................

....... 6,681,854 kilogram.

130,440,011

kilogram,

»

1876 ..........................

....... 6,919,812 »

122,690,834

»

»

1877 ..........................

....... 5,805,859 »

142,720,755

)>

»

1878 ........................

....... 3,570,766 »

147,074,766

»

»

1879 .........................

....... 3,674,080 »

152,099,037

»

»

1880 ..........................

...... 5,285,820 »

179,930,846

»

)>

1881 .........................

...... 7,610,635 »

188,558,118

»

»

1882 ...........................

....... 6,959,962 »

207,893,145

»

»

1883 ......................

....... 8,051,172 »

194,870,338

»

»

1884 ..........................

....... 9,183,857 j>

197,103,992

»

1885 ........................

....... 10,395,907 »

184,157,000

»

»

1886 .........................

....... 9,081,614 »

173,380,375

»

»

1887 (omkring) .....

.......... »

204,132,000

»

Såsom häraf synes, har visserligen under alla dessa år utförseln

varit mångdubbelt större än införseln, men då det jern, som hit införes,

är af mycket sämre beskaffenhet än vårt eget, är en måttlig

tull derå önskvärd icke blott för vår jernhandtering, utan äfven för

flera andra näringar, som behöfva redskap och verktyg m. m. af godt

jern eller stål, samt kan för andra yrken, åtminstone icke i någon

afsevärd grad, vara ofördelaktig.

I åtskilliga främmande länder är tullen å valsade eller smidda

stänger af jern eller stål:

i''Danmark........................................................

..... pr kilogram

1

öre

i Tyskland ........................................................

»

2,2

))

i Ryssland, då tjockleken uppgår till

i /

12

eng. tum eller deröfver.....................

)>

7

»

då tjockleken är mindre ..................

»

19,2

»

i Frankrike .....................................................

..... » 3, 5

å 6,5

»

i Spanien: från Sverige och Norge .......

»

6,2

»

» andra stater.....................

...... »

9,3

»

i Italien: för jern......................................

» 3,3

å 5,7

)>

» stål ..........................................

»

7,2

v

i Österrike—Ungern ....................................

» 4,1

å 5,2

B

Bih. till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Åfd.

8 Haft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

i Norra Amerikas Förenta stater:

för all götmetall: 45 procent af värdet.

härdfärskadt träkolsjern.......................... pr kilogram 8,2 öre

för annat jern och stål ........................... » 6, 7 å 10 »

men för de flesta sorter dock ej under 35 procent af värdet.

Till och med Belgien, med hvilket land icke ens England för

vissa jernsorter kan täfla i prisbillighet, har å stångjern en tull af 0,72

öre per kilogram.

Hvad först angår jern vägsskenor, vill utskottet erinra, att sådana

enligt handelstraktaten med Frankrike få tullfritt hit införas. Utskottet

lärer således icke kunna föreslå tull derå.

Af öfriga till denna afdelning hörande artiklar anser sig utskottet

böra förorda tullfrihet för ett visst slags fagonjern, s. k. T-jern, af

gröfre dimensioner, hvilka icke tillverkas inom landet och ej heller

kunna antagas komma att här tillverkas, men som numera hafva stor

användning såsom byggnadsbalkar. I fråga om den dimension, detta

faconjern bör besitta för att få införas utan erläggande af tull, har

utskottet, på grund af inom detsamma meddelade upplysningar, beslutit

tillstyrka Riksdagen att medgifva tullfrihet för dylikt jern, då

det väger 20 kilogram eller deröfver per löpande meter. Annat fagonjern

samt andra valsade eller smidda stänger äfvensom bottenplåtar,

syllar, skarfjern och rälsspik, å hvilka artiklar ungefär samma arbete

blifvit nedlagdt, har utskottet ansett böra draga lika tull. I öfverensstämmelse

med bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5

mars 1887 har utskottet bestämt sig för en tull derå af 2 kronor 50

öre per 100 kilogram.

Beträffande slutligen skarfbultar och muttrar till jernvägsskenor

kräfva de betydligt mera arbete och omsorg vid tillverkningen än

förenämnda artiklar och måste följaktligen hafva en högre tull sig

åsatt. Utskottet, som funnit dem närmast jemförliga med de under

n:o 235 i taxan upptagna artiklar, har derför sammanslagit dem med

dessa till en rubrik, hvars tullsats utskottet föreslår till 6 kronor för

100 kilogram. Skrufvar och naglar till diametern mindre än 12 mm.

hänföras till n:o 251 i taxan: »jern och stål: andra slag» samt draga

en tull af 15 öre per kilogram.

På grund af det sålunda anförda hemställer utskottet,

55:o) att jernvägsskenor, mer eller mindre bearbetade,

måtte förklaras fortfarande skola vara tullfria;
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

75

56:o) att balk-, hörn- och annat till jernvägsskenor

ej hänförligt s. k. fagonjern måtte, då det

väger 20 kilogram eller deröfver per löpande meter,

förklaras fritt från införselstull, men, då det är af

mindre vigt, beläggas med eu tull af 2 kronor 50

öre för 100 kilogram;

57:o) att andra valsade och smidda stänger utan

afseende på genomskärningens storlek och form äfvensom

bottenplåtar, syllar, skarfjern och rälsspik måtte

åsättas en tull af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram;

samt

58:o) att skarf bultar med muttrar till jernvägsskenor

äfvensom alla andra, ej särskildt specificerade

muttrar, skrufvar och naglar om 12 mm. eller deröfver

i diameter måtte åsättas en tull af 6 kronor,

likaledes för 100 kilogram.

Enligt nu gällande tulltaxa äro valsade eller smidda plåtar, med Plåt m. m.

eller utan öfverdrag af zink, tenn eller bly, samt utan vidare bearbetning

(in att de äro böjda eller med hål försedda äfvensom plåtar af 3 mm.

tjocklek, eller deröfver, mer eller mindre bearbetade, samt andra ämnen för

vidare bearbetning fria från tull. Herr Reuterswärd föreslår följande

tullsatser för 100 kilogram:

Valsade eller smidda plåtar, ej specificerade, utan öfverdrag af zink,

tenn, koppar, bly eller annan metall eller fernissa samt utan vidare

bearbetning än att de äro böjda eller med hål försedda...... 3: 50.

Broar och delar dertill, takstolar och dermed jemförligt arbete... 4: 50.

Valsade eller smidda plåtar, polerade, slipade, fernissade, lackerade

eller öfverdragna med koppar, tenn, zink, bly eller

annan oädel metall ............................................................................ 6: —

Införseln af plåtar utgjorde:

of örtenta:

förtenta:

år

1875 .............................

.............................. 3,185,392

kg.

950,767

kg

»

1876 ............................

.............................. 2,191,989

1,333,081

»

»

1877 ...........................

............................. 2,479,638

»

1,083,774

»

1878 .............................

.............................. 2,170,566

»

946,517

»

»

1879 ..............................

............................. 2,165,762

)>

1,066,813

»

1880 .............................

.............................. 3,079,548

»

1,369,382

»

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

oförtenta: förtenta

år

1881 .....................

... 6,139,492 kg.

1,546,041

kg.

»

1882 ......................

... 5,247,945 »

1.224,812

»

»

1883 ......................

..... 6,021,140 »

1*732,441

»

)>

1884 ...................

..... 4,530,559 v

1,854,563

)>

»

1885 ....................

tillsammans

6,207,090

»

»

1886 ......................

»

5,726,087

Utförseln har samtidigt utgjort:

år

1875 .....................

784,860 kg.

)>

1876 ...................

. 1,278,714 »

»

1877 ....................

942,521 »

1878 .....................

924,838 »

:»

1879 ......................

.. 2,055,412 »

»

1880 .....................

.. 2,208,015 »

1881.....................

.. 2,380,601 »

1882 ......................

.. 2,276,357 »

»

1883 ......................

.. 2,430,345 »

»

1884 ...................

.. 2,415,655 »

B

1885 ......................

.. 3,350,000 »

»

1886 ...................

.. 3,169,526 »

»

1887 (omkring) .

.. 3,663,000 i»

Ur ett af öfverdirektören m. m. K. Styffe under år 1886, efter

nådig remiss till tekniska högskolan, afgifvet yttrande öfver ofvan

omförmälda till Kongl. Maj:t inlemnade förslag till ändringar i tulltaxan

lånar utskottet följande:

»Konkurrensen med utlandet i jern- och stålplåt har härstädes de

sista åren betydligt ökats, och importerad plåt har stundom här sålts

till vida lägre pris än i produktionslandet. Enär till plåt i allmänhet

fordras ett godt material, och vi flerestädes hafva tillgång å riklig

vattenkraft för valsverks drifvande, synes plåttillverkning för oss vara

en lämplig industrigren, samt en tull å plåt ej mindre hos oss än i

andra jernproducerande länder berättigad, isynnerhet för att skydda

oss emot en så onaturlig konkurrens, som ofvan omförmäldes. Enär

emellertid tjockare utländsk plåt, som i allmänhet är mycket billigare

än svensk af samma dimensioner och till åtskilliga ändamål här kan

med fördel användas, synas böra med lägre tull än tunnare beläggas,

samt förtent och förzinkad plåt har mycket högre värde, än plåt som

med sådant öfverdrag icke är försedd, har jag föreslagit att dela den

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-utskottets Betänkande N:o 8.

77

nuvarande rubriken för plåt i 3:ne afdelningar. Det i slutet af samma

rubrik nu befintliga tillägget »äfvensom plåtar af 3 mm. tjocklek eller

deröfver, mer eller mindre bearbetade, samt andra ämnen för vidare

bearbetning» har jag dessutom uteslutit, emedan det synts mig allt för

obestämdt och lätt kunna föranleda missförstånd.

Å plåt, som icke är öfverdragen med annan metall, eller hvarå

per kilogram

icke annan ytbetäckning blifvit afsigtlig! anbragt, samt

plägar benämnas »svartplåt», hafva nedannämnda länder

tullsatser:

Danmark.............................................................

Tyskland............................................................

Ryssland, om tjockleken uppgår till { engelsk

tum eller derutöfver ..............................

om tjockleken är mindre ........................

Belgien................................................................

Frankrike för jernplåt ....................................

» » stålplåt.........................................

Spanien...................................................................

Italien, för jernplåt ..........................................

» » stålplåt ..........................................

derför ock

vidstående

Österrike-Ungern

Nordamerikas förenta stater

eller för plåt, som är under

värdet.

»

»

»

»

»

)''

»

»

»

»

ö

6,5

4,7

3,3

6

10,i

1

2,r

7

19,2

0,7

7,9

11,9

9,3

5,7

7,2

7,5

12,5

ore.

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

0,ii sv. dec.-liniers tjocklek, 30 procent å

Å förtent eller förzinkad plåt är tullen i främmande länder merendels

mycket högre än å »svartplåt», samt är t. ex. i Danmark 4,2,

i Tyskland 4,4, i Frankrike 8,6 å 9,4, i Ryssland 24,5 o. s. v., allt ören

per kilogram.

Inom vårt land finnes för närvarande visserligen på några ställen

tillverkning af förtenta plåtkärl, men icke af förtent plåt, ehuru sådan

i forna tider här egde rum. Enär vi för tillverkning af förtent plåt

hafva det bästa material och i allmänhet lägre arbetslöner än England,

som deraf nu har den största tillverkningen, samt behofvet af sådan

plåt i vårt land numera så stigit, att årliga importen deraf i värde

uppskattas till omkring 1 million kronor, synes nämnda tillverkning

för oss vara. naturlig och dess återupptagande önskvärd. Inöfvandet

af en erforderlig arbetarestam och förskaffandet af eu tillräckligt stor

marknad är emellertid förenad! med både tidsutdrägt och uppoffringar,

och som konkurrensen med England är ganska svår, isynnerhet sedan

man börjat att der, äfven till de bättre sorterna förtent plåt, använda

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Ankaren m.

götmetall, i stället för liärdfärskadt jern, anser jag icke sannolikt, att

ifrågavarande tillverkning här nu skall kunna uppstå utan ett någorlunda

verksamt tullskydd, åtminstone under de första åren, och med

hänsyn till vigten för vårt land att erhålla en sådan tillverkning, har

jag för förtent plåt nu föreslagit en tull af 5 öre per kg.»

Utskottet, som i allo instämmer i detta yttrande, har dock ansett

den föreslagna tull satsen å förtent plåt af 5 öre pr kilogram något för

låg och för sin del gillat den af herr Reuterswärd förordade tullsatsen

af 6 öre pr kilogram.

I anledning häraf får utskottet, i likhet med bevillningsutskottet

vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887, hvars förslag herr J.

Eliasson vid denna riksdag upptagit såsom sitt, hemställa,

59:o) att rubriken n:o 236 i tulltaxan måtte erhålla

följande lydelse:

valsade eller smidda plåtar, äfven om de äro

klippta, böjda, med hål försedda eller hafva kanterna

uppvikta:

utan slipning eller polering och utan öfverdrag

af annan metall eller annan å dem anbragt

y {betäckning; ,

af 3 mm. tjocklek och deröfver ...... 3 kr.

af mindre tjocklek................................ 4 »

slipade, polerade, fernissade, lackerade,

förzinkade, förtenta, eller med annan oädel

metall öfverdragna ............................................ 6 »

allt för 100 kilogram räknadt.

m. Å ankare, draggar, ketting stopp are, kettingkrokar, raderjern och skeppsknän,

hvilka artiklar, n:o 237 i tulltaxan, nu äro från tull fria, föreslår

herr Reuterswärd och herr J. Eliasson en tull af 4 kronor pr 100

kilogram.

Då utskottet tillstyrkt Riksdagen att belägga råvaran med tull,

samt ifrågavarande artiklar på ett framstående sätt tillverkas inom landet,

men tillverkningen deraf för närvarande lider under trycket af en

stark utländsk konkurrens, måste denna tillverkning anses i hög grad

förtjent af tullskydd. Och har utskottet, med hänsyn till de föreslagna

jerntullarne och den omständigheten att dessa artiklar vid tillverkningen

fordra mera arbete än grof plåt, funnit 4 kronor för 100 kilogram

vara eu lämplig tullsats.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

79

Utskottet får derför hemställa,

60:o) att ankare, draggar, kettingstoppare, kettingkrokar,

roder]ern och skeppsknän måtte åsättas

en tull af 4 kronor för 100 kilogram.

Enligt nuvarande tulltaxa äro ketting av och kedjor, hvari länkjernet Kuttingar

har en diameter af 6 ram. eller deröfver, likasom öfriga under n:o 237

i taxan upptagna artiklar, tullfria, hvaremot, under n:o 238 omförmälda,

kedjor med länkjernet under 6 mm. diameter draga eu tull af 10 öre pr

kilogram.

Herr Reuterswärd föreslår för kettingar och kedjor, hvari länkjernet

har en diameter: under 13 mm. 10 kronor, från 13 mm. till 25

mm. 7 kronor samt af 25 mm. och deröfver 3 kronor 50 öre allt per

100 kilogram.

Med åberopande af hvad utskottet anfört till förmån för tull å

ankaren m. m., får utskottet tillstyrka Riksdagen att med tull belägga

jemväl sådana kettingar, som nu äro tullfria. Vid öfvervägande af

lämpligaste sättet för tullens bestämmande har utskottet funnit den af

herr Reuterswärd föreslagna minsta dimension, som dervid bör komma

i betraktande, eller kettingar och kedjor med 13 mm. diameter, vara

för stor. Utskottet vill för sin del bibehålla den i nu gällande tulltaxa

i sådant afseende bestämda dimensionen af 6 mm. diameter å

länkjernet. Deremot tillstyrker utskottet i öfverensstämmelse med sistnämnda

motion, att tre olika tullsatser införas, afsedda för hithörande

artiklar af olika groflek. Och hemställer utskottet, på sätt jemväl

herr J. Eliasson yrkat och bevillningsutskottet vid riksdagen den 15

januari—5 mars 1887 föreslagit,

61 :o) att kedjor och kettingar måtte åsättas följande

tullsatser, nemligen: sådana med länkjeruets

diameter under 6 ram. 10 kronor; med d:o från och

med 6 till 25 mm. 7 kronor och med d:o från och

med 25 mm. och deröfver 3 kronor 50 öre, allt för

100 kilogram.

Artikeln n:o 239 i tulltaxan spik af 45 mm. längd eller deröfver är Spik

belagd med en tull af 3 öre pr kilogram och n:o 240 spik af mindre

längd än 45 mm. samt nubb och trådstift med eu tull af 15 öre pr kilo
-

m. m.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

gram. Härjemte drager artikeln n:o 241 skostift en tull af 7 öre och

artikeln n:o 242 knappar en tull af 15 öre pr kilogram.

Herr Reuterswärd föreslår härför dessa tullsatser: spik af 45 mm.

längd och deröfver samt nitnaglar 4 kronor pr 100 kilogram och för

spik, kortare än 45 mm. samt nubb, trådstift, skostift och knappar 15

kronor pr 100 kilogram.

Införseln

af

spik har utgjort i kilogram:

af 4 5 mm. och deröfver: andra slag:

summa:

deraf från Norge

år

1882 ..........

644,199 597,179

1,241,378

613,371

»

1883 ..........

1,074,337 802,992

1,877,329

1,068,058

1884 .........

..... 2,006,068 890,140

2,896,208

1,918,265

»

1885 ..........

1,407,861 871,267

2,279,127

1,409.007

B

1886 .........

1,075,799 867,148

1,942,947

1,089,587

Utförseln

af

spik har samtidigt utgjort i

kilogram:

af 45 mm. och deröfver:

andra slag:

summa:

år

1882 ...........

......................... 916,134

1,034,612

1,950,746

)>

1883 ...........

................... 833,088

1,351,814

2,184,902

»

1884 ...........

....................... 1,833,445

493,752

2,327,167

B

1885 ...........

...................... 2,186,151

376,537

2,562,687

)>

1886 ..........

.......................... 2,257,471

495,089

2,752,560

B

1887 ...........

......................... 2,422,000

—.—

—

Hvad först angår de af herr Reuterswärd omnämnda nitnaglarne,

vill utskottet påpeka, att de redan blifvit behandlade i sammanhang

med muttrar och skrufvar i allmänhet. Tullsatsen å den mindre spiken

i nu gällande tulltaxa synes utskottet tillräcklig, likaså tullen å nubb,

trådstift och knappar. Deremot har utskottet ansett skostift böra sammanföras

med sistnämnda artiklar och draga lika tull med dessa, hvarjemte

utskottet funnit tullen å den längre spiken lämpligen kunna höjas

från 3 till 4 öre pr kilogram.

På grund af hvad utskottet i denna punkt anfört, hemställes,

62:o) att spik af 45 mm. längd och deröfver

måtte åsättas en tull af 4 öre pr kilogram samt spik

af mindre längd än 45 mm. äfvensom nubb, trådstift,

skostift och knappar en tull af 15 öre pr kilogram.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 81

I sin oftanämnda motion hemställer herr Reuterswärd om en tull Träskrufvar.

å trä-, lås- och trådskrufvar af 15 öre per kilogram. Herr J. Eliasson

yrkar, att eu tull af 20 öre per kilogram måtte åsättas läs- och träskruf

af 75 mm. längd och deröfver samt en tull af 30 öre per kilogram

dylik skruf af mindre längd. Hittills hafva ifrågavarande skrufva^

för så vidt de icke kommit under n:o 235 i tulltaxan — jemför

ofvan — och sålunda varit tullfria, tullbehandlats under rubriken n:o

251 »jern och stål: andra slag» samt dragit en tull af 15 öre per

kilogram.

Med »trådskruf» kan ej menas annat än en af jerntråd tillverkad

skruf, som har träskrufs gängor, men i stället för hufvud endast en

klump eller dylikt. Uttrycket »trådskruf» anser utskottet ej böra begagnas.

Likaså finner utskottet ordet »låsskruf» böra uteslutas. Man

kan nemligen tänka sig låsskrufvar, som ej äro afsedda att användas

i trä och som äro tillverkade af stål. Men då ifrågavarande slags

skrufvar hittills ej varit i tulltaxan särskildt nämnda och således hänförts till

arbeten af jern och stål, ej specificerade, kan tullen ej höjas utöfver

15 öre per kilogram, eller det belopp, handelstraktaten med Frankrike

föreskrifver för »stålarbeten, i tulltaxan ej specificerade: andra slag».

Träskrufvar göras deremot aldrig af stål utan alltid af jerntråd, och

anser utskottet derför, att denna rubrik rätteligen bör heta »träskrufvar,

alla slag».

För att ådagalägga behöfligheten af särskild tull å träskrufvar anfördes

i en af herr A. E. Petersson i Hamra vid riksdagen den 15

januari—5 mars 1887 afgifven motion följande:

»När Uddeholms aktiebolag 1882 uppgjorde planen för sitt nya

verk för träskrufvars framställande, var priset för medeldimensionen

af de utländska träskrufvar, som då uteslutande användes här i landet,

60 öre pr gross; men när Uddeholmsfabriken 1885 utsände sin vara i

marknaden, sänkte det engelska hus, som inom denna branche dittills

beherskat den svenska marknaden, priset till 30 öre, hvilket för Uddeholms

årstillverkning af 150,000 gross gör en minskad inkomst af

45,000 kronor. Till följd häraf har också den nya fabriken, som i

anläggning kostat vid pass 100,000 kronor, trots de i tekniskt hänseende

tillfredsställande resultaten, hittills gått med högst betydlig

förlust, i det att den ej ens på långt när fått sjelfva arbetskostnaderna

betäckta. Skulle nu någon tro att den nämnda prisnedsättningen är

en följd af de dåliga tiderna i allmänhet, så är detta ett fullkomligt

misstag; skälet är det i dylika fall vanliga eller att de stora utländska

Bih. till Biksd. Prot. 1888. e> Sami. 1 Afd. 8 Hlift. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

fabrikerna, när det gäller att i andra länder bibehålla en gammal marknad,

utbjuda sina varor till pris, som långt understiga deras tillverkningsvärden.

Så säljer t. ex. för närvarande ifrågavarande engelska

fabrik sina träskrufvar med It tums längd och derunder i Göteborg

till pris, som trots frakten dit och en tull af 15 öre pr kilogram, dock

understiger dem, till hvilka samma skrufvar säljas i England. Meningen

härmed är naturligtvis att på detta sätt i sin linda qväfva den

svenska tillverkningen af träskrufvar för att sedan återgå till de gamla

prisen.

Den nu gällande tullen å träskrufvar (15 öre pr kg.) verkar visserligen

skyddande för den gröfre skrufven, men är redan otillräcklig för

de ordinära groflekarne och än mer för de fina. För att inse detta

torde endast behöfva omnämnas, att en gross 4-tums skrufvar väger

4,2 kg. och således drager en tull af 63 öre, under det att en gross

1 tums skrufvar blott väger 0,1 kg. och således drager en tull af endast

1,5 öre. Det är också derför, som här pr kilogram för träskrufvar

med större längd än 75 mm. föreslås en tull af 20 öre och för

mindre träskrufvar 30 öre.»

På grund häraf hemställer utskottet,

63:o) att Riksdagen måtte besluta följande tullsatser

för träskrufvar, alla slag, nemligen: för sådana

af 75 mm. längd och deröfver 20 öre samt för sådana

af mindre än 75 mm. längd 30 öre, i båda fallen för

1 kilogram.

Gjutgods.

För gjutgods upptager tulltaxan nedan nämnda tullsatser:

243.

244.

gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar, staketer,

grafvårdar, eldstadsroster, hällar,

lod och vigter .............................................

spisar, ugnar och kaminer, samt gjutna

icke emaljerade, glaserade eller förten

ta grytor, pannor och mortlar samt

krabbor...........................................................

Qvantitet för

tullberäk- ningen.

Tullsats.

Kronor

öre

1 kilogram

—

l

1 kilogram

_

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

88

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

245.

bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor,

port- och dörrfyllningar, lyktarmar,

press- och strykjern, samt alla ej spe- cificerade gjutna artiklar som äro emal- jerade, glaserade eller förtenta..............

1 kilogram

8

246.

kopiepressar, eldredskaps- och paraply- ställ, blomsterställningar, kaffe- och

köttqvarnar, fruktskalnings- och andra

dylika för hushållsbehof afsedda ma- skiner . .......................................

1 kilogram

15

247.

finare ej specificeradt gjutgods, såsom

blomstervaser, byster, fruktskålar, kor- gar, lampor, ljuskronor, ljusstakar, me-

daljonger, pappershållare, presenter- brickor, skrifdon, tändsticks- och ur- ställ med flera likartade, ej till bijouteri- varor hänförliga artiklar...........................

1 kilogram

25

Herr Reuterswärd föreslår följande bestämmelser:

Taxa

n:^

Pr

Er.

ö.

243.

Gjutna rör, balkar, kolonner, lyktstolpar, staket,

grafvårdar, eldstadsroster, hällar, lod och

vigter samt gjutna, ej bearbetade delar till:

ång- och andra maskiner af alla slag

samt till ångpannor, åkdon och redskap ...

100 kg.

2

244.

spisar, ugnar, kaminer samt gjutna, icke emal-

jerade, glaserade eller förtenta grytor, pan- nor och mortlar samt krubbor ...................

»

4

245.

Bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor,

port- och dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjern samt alla ej specificerade

gjutna artiklar, som ej äro emaljerade,

glacerade eller förtenta...................................

»

10

_

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Pr

Kr.

Ö.

246.

kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ,

blomsterställningar, kaffe- och köttqvarnar,

fruktskalnings- och andra dylika för hus- hållsbehof afsedda maskiner...........................

»

20

247.

finare ej specificeradt gjutgods, såsom blomster- vaser, byster, fruktskålar, korgar, lampor,

ljuskronor, ljusstakar, medaljonger, pappers-

hållare, presenterbrickor, skrifdon, tänd- sticks- och urställ med flere likartade ej

till bijouterivaror hänförliga artiklar............

»

30

I enlighet med hvad utskottet i fråga om tackjernets beläggande

med tull yttrat angående det inflytande, en sådan tull kunde antagas

komma att utöfva å de inom landet befintliga gjuteriernas verksamhet,

till hvilken framställning utskottet anser sig nu endast behöfva hänvisa,

får utskottet föreslå förhöjning af samtliga nu gällande tullsatser

för gjutgods.

Beträffande artikeln gjutna rör, erinrar utskottet, att, då alla rör

hänföras till maskinerier eller redskap, och sådana enligt handelstraktaten

med Frankrike äro tullfria, utskottet följaktligen varit förhindradt

att föreslå tull å nämnda artikel.

Med afseende å rubriken n:o 245 hemställer utskottet om det tilllägg

till densamma, att den kommer att omfatta jemväl sådana ej specificerade

gjutna artiklar, som äro förkopprade eller förzinkade. Härjemte

föreslår utskottet, att i rubriken n:o 246 äfven upptagas trädgårdsurnor,

enär sådana numera äro en från andra afskild bestämd artikel,

hvilken till sin beskaffenhet är närmast jemförlig med de under sistnämnda

rubrik upptagna artiklar.

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887

hemstälde om följande tullsatser för de under n:is 243—247 upptagna

artikar, nemligen resp. 2, 4, 10, 20 och 30 öre per kilogram. I dessa

tullsatser, hvilka förordas af herr J. Eliasson, har utskottet icke funnit

skäl att göra annan ändring, än att, då de under n:o 247 omförmälda

gjutgodsartiklar stå så nära bijouterivaror, som draga en tull af 80

öre per kilogram, tullen för dem föreslås till hälften af sistnämnda

belopp, eller 40 öre per kilogram,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

85

Utskottet hemställer derför,

64:o) att gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar,

staket, grafvårdar, eldstadsroster, hällar, lod och vigter

måtte åsättas eu tull af 2 öre per kilogram;

65:o) att spisar, ugnar och kaminer samt gjutna

icke emaljerade, glacerade eller förtenta grytor, pannor

och mortlar samt krubbor måtte beläggas med en

tull af 4 öre per kilogram;

66:o) att bord, sotfor, stolar, fotskrapor, spottlådor,

port- och dörrfyllningar, lyktarmar, press- och

strykjern samt alla ej specificerade gjutna artiklar,

som äro emaljerade, glaserade, förtenta, för-kopprade

eller förzinkade, måtte åsättas en tull af 10 öre per

kilogram;

67:o) att kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ,

blomsterställningar, trädgårdsurnor, kaffe- och

köttqvarnar, fruktskalnings- och andra dylika för hushållsbehof

afsedda maskiner måtte åsättas en tull af

20 öre pr kilogram; samt

68::o) att tullen å finare ej specificeradt gjutgods

såsom blomstervaser, byster, fruktskålar, korgar, lampor,

ljuskronor, ljusstakar, medaljonger, pappershållare,

presenterbrickor, skrifdon, tändsticks- och urställ m. fl.

likartade ej till bijouterivaror hänförliga artiklar måtte

från sitt nuvarande belopp, 25 öre, höjas till 40 öre;

allt för en kilogram.

För de under n:o 248 i taxan upptagna artiklarne kassakistor,

kassaskåp och sängar, hvilka för närvarande draga en tull af 10 procent

af värdet, påyrkar herr Reuterswärd en tullsats af 15 procent af

värdet. Då gällande tull är bestämd i handelstraktaten med Frankrike,

hemställer utskottet,

69:o) att ifrågavarande yrkande ej måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Kassakistor

m. fn.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Jern och stål.

andra slag.

Gällande tulltaxa innehåller angående jern och stål till sist följande:

Qvantitet för

tullberäk- ningen.

Tullsats.

Kronor

öre

1 kilogram

70

1 kilogram

—

35

1 kilogram

15

249.

250.

251.

Jern och Stål:

andra ej specificerade eller till Jernvägsmateriel,

eller Maskinerier, Redskap och

Verktyg ej hänförliga jern-och stålvaror

förgylda eller försilfrade ....................

förnicklade, polerade eller lackerade

andra slag..................................................

Anm. 1. Om en till andra ej specificerade jern- och. stål

varor hänförlig vara per stycke, i den form den inkommer,

väger mer än 10 kilogram, så belägges den för

den Överskjutande vigten med en tull af endast 2 öre

per kilogram.

Anm. 2. Vid förtullning af jern- och stålvaror, som äro

inlagda i askar, papper eller annat dylikt omslag, medgifves

ej afdrag derför i vigten.

Till ifrågavarande rubriker i taxan hänföras för närvarande bleckslagarearbeten

af jern enligt bestämmelsen: »Bleckslagarearbeten; tullbehandlas

såsom det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå», och erlägges

till följd häraf för olackerade bleckslagarearbeten af jern eu tull af

15 öre och för lackerade sådana en tull af 35 öre, per kilogram. På

grund af handelstraktaten med Frankrike få i Sverige bleckslagarearbeten,

i tulltaxan ej specificerade, draga en tull, då de äro olackerade,

af 24 öre och, då de äro lackerade, af 35 öre per kilogram. För

olackerade bleckslagarearbeten kan följaktligen den nuvarande tullens

belopp ökas med 9 öre. Eu dylik höjning finner utskottet så mycket

mer berättigad, som landets bleckslagare hafva att utstå en stark utländsk

konkurrens. Utskottet hemställer derför,

70:o) att efter n:o 248 i nu gällande tulltaxa

insättes artikeln bleckslagarearbeten med följande

tullsatser, nemligen: för olackerade sådana 24 öre

och för lackerade 35 öre, för 1 kilogram.

Angående ofvan intagna rubriker n:is 249—251 föreslår herr

Reuterswärd, att de måtte erhålla denna förändrade lydelse:

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

87

Taxa

n:o

Pr

Kronor.

öre.

249.

Andra ej specificerade jern- och stålvaror, äfven

i förbindelse med trä, förgylda, försilfrade

eller förnicklade .....................................................

1 kilo.

70

250.

Polerade, lackerade eller emaljerade....................

1 kg.

—

35

251.

Andra slag ......................... .....................................

»

—

15

Att, på sätt motionären föreslagit, i rubriken n:o 249 inskjuta orden

»äfven i förbindelse med trä», kan utskottet ej tillstyrka, enär dylika

varor, enligt redan gällande bestämmelser, böra tullbehandlas såsom

det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.

Ej heller vill utskottet förorda en höjning i tullen å förnicklade

jern- och stålvaror från 35 öre till 70 öre. Nickelarbeten äro nemligen

för närvarande på grund af traktatsbestämmelser underkastade

en tull af blott 35 öre per kilogram, och hvarje skäl saknas att å förnicklade

jern- och stålvaror sätta högre tull än å nickelarbeten. Ett

ytterligare skäl att ej vidtaga någon höjning i tullen å förnicklade

jern- och stålvaror anser utskottet ligga deri, att med dem likstälda

polerade och lackerade sådana, enligt handelstraktaten med Frankrike,

skola draga en tull af allenast 35 öre per kilogram.

I rubriken n:o 250 har utskottet för fullständighetens skull inskjutit

orden »galvaniserade» och »pläterade». Sådana jernvaror böra

naturligen hafva samma tull sig åsatt som polerade och lackerade.

Då utskottet förut ej mindre hemstält om tullar å jern- och stålvaror,

som nu icke äro belagda med tull, än äfven föreslagit höjning

af de flesta för hithörande artiklar bestämda tullsatser, finner utskottet

en höjning af tullen för den i här ofvan intagna anm. 1 omförmälda

Överskjutande vigten från 2 öre till 4 öre per kilogram vara nödvändig

och endast utgöra en fullt följdrigtig tillämpning af utskottets

hittills framstälda förslag.

Vidare får utskottet, då jern- och stålvaror, t. ex. nyckelringar

och korkskrufvar, ofta inkomma uppfästade å kartor, föreslå, att i den

under n:o 251 befintliga anm. 2 utmärkes, att vid förtullningen afdrag

i vigten ej medgifves för dylika kartor.

Utskottet hemställer alltså:

71:o) att Riksdagen icke måtte bifalla herr Reuterswärds

yrkanden rörande ifrågavarande artiklar;

men

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Jernvägsma
teriel.

72:o) att Riksdagen måtte besluta, att rubriken

n:o 250 i tulltaxan skall heta: »förnicklade, polerade,

lackerade, galvaniserade eller pläterade»;

73:o) att i anm. 1 under n:o 251 i tulltaxan orden

»2 öre per kilogram» måtte utbytas mot orden »4

öre per kilogram»; samt

74:o) att anm. 2 under samma nummer måtte

erhålla följande förändrade lydelse: »Afdrag i vigten

medgifves icke för askar, kartor, papper eller annat

dylikt omslag».

Jernvägsmateriel, ej specificerad, eller delar deraf, är enligt tulltaxan,

rubriken n:o 252, för närvarande fri från tull. Så är äfven förhållandet

med fjedrar till begagnande för jernvägsmateriel, rubriken n:o 113. Jernvägsvagnar

deremot inbegripas under hufvudrubriken vagnar och åkdon

n:is 570—574 i taxan.

Herr Reuterswärd föreslår för jernvägsmateriel, ej specificerad,

eller delar deraf, en tull af 15 procent af värdet och för fjedrar till

begagnande för jernvägsmateriel en tull af 6 öre per kilogram samt

påyrkar, att i rubriken vagnar och åkdon, som nu lyder »vagnar och

åkdon, jernvägsvagnar inbegripna», de sista två orden borttagas, och i

deras ställe efter de under n:o 574 omförmälda »andra slag» tillägges:

»jernvägsvagnar, se jernvägsmateriel», eller med andra ord, att jernvägsvagnar

jemväl skola draga en tull af 15 procent af värdet.

Herr J. Eliasson föreslår, i likhet med bevillningsutskottet vid riksdagen

den 15 januari—5 mars 1887, att axlar, fjedrar, hjul och hjulband,

afsedda för jernvägsfordon, måtte åsättas en tull af 5 öre per

kilogram samt jernvägsmateriel, ej specificerad, eller delar deraf, en

tull af 10 procent af värdet, äfvensom att i tulltaxans rubrik »vagnar

och åkdon, jernvägsvagnar inbegripna» sådan ändring måtte vidtagas,

att jernvägs- och spårvägsvagnar varda underkastade samma tull som

ej specificerad jernvägsmateriel.

Sedan utskottet föreslagit Riksdagen att med tull belägga en stor

del af det material, som användes för tillverkningen af ifrågavarande

artikel, måste utskottet naturligen jemväl föreslå att åsätta sjelfva

artikeln tull. Utskottet har emellertid i fråga om den grund, hvarefter

tullen bör bestämmas, ansett lämpligt att skilja emellan axlar,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

89

fjedrar, hjul och hjulband å ena sidan samt annan jernvägsmateriel å

den andra. För jernvägsmateriel i allmänhet är värdet den bästa grunden

för tullens bestämmande, men lämpar sig icke för axlar, fjedrar,

hjul och hjulband, när de inkomma utan att vara å jernvägsfordon

apterade.

Utskottet hemställer,

75:o) att axlar, fjedrar, hjul och hjulband, afsedda

för jernvägsfordon, måtte åsättas en tull af 5 öre för

1 kilogram samt jernvägsmateriel, ej specificerad,

eller delar deraf, en tull af 10 procent af värdet.

Om jute heter det i tulltaxan: »Jute; se Hampa» och vid hampa: Jute.

»Hampa, ohäcklad och häcklad, s. k. jute derunder inbegripet: fritt».

Till följd af denna uppställning skiljes ej i de statistiska berättelserna

emellan jute och hampa. Men då det vore af intresse att erfara, huru

mycket jute årligen hit införes, hemställer utskottet,

76:o) att ur rubriken »Hampa» måtte uteslutas

orden »s. k. jute derunder inbegripet» och artikeln

jute i tulltaxan erhålla eu egen rubrik af följande

lydelse: »Jute: fritt».

Å pressjäst, som för närvarande införes tullfritt, hafva yrkats föl- last.

jande tullsatser: af herr Reuterswärd 15 öre, af herr Söderberg m. fl. 25

öre, af herr J. Anderson in. fl. 15 öre och af herr A. E. Petersson 14

öre, allt per kilogram.

Pressjästtillverkningen, som inom landet år 1875 uppgick till ett

värde af 42,000 kronor, hade år 1879 stigit till 559,540 kronor, år

1880 till 929,485 kronor, men nedgick år 1884 till 534,194 kronor och

år 1885 till 331,358 kronor.

In- och utförseln af pressjäst har utgjort

Införsel: Utförsel:

år 1880 ......................................... 55,173 kilogram, 204,888 kilogram,

» 1881 ........................................ 191,468 » 146,886 »

» 1882 ......................................... 114,404 » 109,057 »

Bih. till Rihd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

år 1883

» 1884

» 1885

» 1886

Införsel:

48,687 kilogram,

55,124 »

91,798 »

60,388 »

Utförsel:

92,843 kilogram,

28,220 »

3,401 »

2,533 »

Från Danmark, hvarest jästfabrikationen är skyddad med en tull

af 4 skillingar per danskt skålpund, infördes: år 1884 53,108 kg, år

1885 89,280'' kg och år 1886 56,768 kg.

Herr A. E. Petersson yttrar i sin motion, sid. 39, angående ifrågavarande

artikel, bland annat: »Jäst kan i Sverige tillverkas till unge
fär

samma pris som i Danmark, der den betingar samma, pris, . som

här af de svenska fabrikanterna fordras, men livilket pris till följd af

den danska konkurrensen ofta måste så mycket nedsättas, att tillverkningen

ej lemnar någon behållning. Det är lätt begripligt, att den

danska fabrikanten skall finna det fördelaktigt såväl att inrätta sig så,

att han utöfver den för hemlandet beräknade tillverkningen kan producera

ett större eller mindre qvantum för att till något lägre pris och

med något mindre vinst säljas i Sverige, som. står honom alldeles

Öppet, som ock att han vid minskad afsättning inom eget land skall

finna det fördelaktigare att äfven med någon förlust på den svenska

marknaden kasta den vara, han ej kan afyttra hemma. Han riskerar

vid sådant förhållande ej att förstöra prisen på sin egen hufvudmarknad.

Genom den tull Danmark lägger på denna artikel är den svenska fabrikanten

förhindrad att sköta sig på samma sätt, och det synes derför

vara endast den allra billigaste gärd af rättvisa åt denna handtering,

att den här skyddas med samma tullsats som i Danmark.

Skulle tullar på spanmål af Riksdagen beslutas ligger häruti ett

ytterligare skäl till åsättande af tull pa denna artikel, för hvars framställning

spanmål är råmaterial.»

Sedan tullar numera blifvit åsätta spanmål, samt den färdiga jästen

till ej obetydlig mängd innehåller stärkelse, å hvilken artikel utskottet

ansett sig böra föreslå eu tull af 17 öre per kilogram, finner utskottet

eu tullsats af 14 eller 15 öre vara för låg för jäst. Utskottet anser

sig dock icke kunna förorda en så hög tullsats som den af herr Söderberg

föreslagna, eller 25 öre, utan har för sm del stannat vid en tull

af 20 öre per kilogram.

Utskottet får alltså hemställa,

77:o) att å jäst, alla slag, måtte sättas eu tull af

20 öre för 1 kilogram.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

91

Kaffe liar för närvarande sig åsatt eu tull af 26 öre per kilogram

samt brändt kaffe och alla till kaffesurrogat användbara brända växter en

tull af 35 öre per kilogram.

Herr L. F. Odell föreslår, att tullen å kaffe måtte nedsättas till

10 öre samt tullen å brändt kaffe och kaffesurrogat till 15 öre per

kilogram. Herr J. Anderson i Tenhult in. fl. yrkar, att tullen å kaffe

nedsättes till 12 öre per kilogram. Å andra sidan har herr G. A.

Wändahl, som förklarar sig anse kaffe vara ett njutningsmedel, för

helsan nära nog lika skadligt som bränvin, yrkat, att tullen å kaffe

må höjas till 50 öre per kilogram. Härförutom har herr Reuterswärd,

under anförande att såsom ett önskningsmål vid en tullreform borde

hållas i sigte att, till fördel för landets arbetande klasser, söka åvägabringa

nedsättning i de införselsafgifter, som hvilade på åtskilliga

mera allmänt nödiga förbrukningsartiklar, Indika icke vore föremål för

produktion inom landet, föreslagit, att. i fråga om nedsättning i de

s. k. finanstullarne bevillningsutskottet ville med begagnande af dess

grundlagsenliga initiativ föreslå Riksdagen hvad som kunde synas

lämpligast.

Till finanstullar räknar man afgifter å hufvudsakligast. kaffe jemte

kaffesurrogat, socker, tobak och lysoljor. Bevillningsutskottet vid riksdagen

den 15 januari—5 mars 1887 yttrade i fråga om nedsättning i

dessa tullar, hvilka då samtliga varit föremål för förslag i sådan rigtning,

bland annat, följande:

»Med den uppfattning utskottet hyser, att åsättandet af nu föreslagna

tullar skola leda till ökad användning inom landet af inhemska

produkter och deraf följande minskning i importen af utländska varor,

kan utskottet alldeles icke förutsätta, att tullinkomsterna skola komma

att stiga med så stora belopp, som svara emot de ifrågasatta tullsatserna,

lagda å den nuvarande importen. Men då man lika litet kan

tänka sig, att de nu föreslagna tullsatserna skulle kunna afbryta all

import från utlandet, och då i allt fall någon tid torde komma att

förflyta, innan produktionen inom landet hinner fullständigt ordnas till

öfverensstämmelse med de nya förhållandena, anser sig utskottet med

fullt fog kunna antaga, att en ökning i tullinkomsterna kommer att

visa sig, derest Riksdagen i hufvudsak bifaller utskottets nu gjorda

framställningar, och att följaktligen någon nedsättning i finanstullarne

redan för närvarande kan föreslås.

Nödig försigtighet torde emellertid ej medgifva att redan nu gå

motionärernas önskningar till mötes i fråga om samtliga föreslagna

nedsättningar i dessa tullar. Vid valet emellan de två mest betydande,

Kaffe.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

de å kaffe och socker, synes det utskottet gifvet, att kaffet, som i än

högre grad än sockret utgör föremål för den mindre bemedlades konsumtion,

bör framför sockret komma i åtanke. De gjorda framställningarna

synas ock gifva vid handen att önskningarna gå i sådan rigtning.

Om den ifrågasatta nedsättningen göres af någon större betydenhet,

vinnes ock den fördel, att verkan deraf blefve märkbar äfven

i detaljhandeln.»

Jemväl utskottet har funnit kaffet böra i främsta rummet komma

i fråga vid en nedsättning i finanstullarne. Statsverkets nuvarande

tillstånd medger emellertid icke, enligt utskottets åsigt, en större nedsättning

i kaffetullen än den af bevillningsutskottet vid nyssberörda

riksdag förordade, eller till resp. 12 och 20 öre per kilogram.

Importen af kaffe- och kaffesurrogat har utgjort:

år

1880 .......................

Kaffe.

.. 11,322,371 kg.

Kaffe, brändt

och kaffesurrogat.

356,373 kg.

»

1881 ....................

.. 12,404,280 »

390,784 »

»

1882 .......................

.. 13,583,058 »

288,800 »

»

1883 .......................

. 14,197,414 »

225,142 »

»

1884 .......................

.. 14,142,301 »

219,931 »

»

1885 ......................

.. 15,460,586 »

187,402 »

»

1886 ......................

.. 16,189,492 »

201,426 »

»

1887 (omkring).....

.. 9,726,000 »

--»

Det nedgående af importen, hvilket inträffade under nästlidne år,

berodde väl till en del på den ökning deraf, som egde rum under

åren 1885 och 1886, men har antagligen haft sin förnämsta orsak i

en genom kaffets ovanligt höga pris minskad konsumtionsförmåga i

landet. Då priset å kaffe under innevarande år fallit betydligt, samt

detta prisfall, till följd af lofvande skördeutsigter i Brasilien, torde få

anses ej vara af öfvergående art, finnes anledning till antagande, att

importen skall imder detta år stiga till högre siffror än för 1887. Så

mycket antagligare blifver detta, om Riksdagen beslutar en verksam

nedsättning i den nu utgående tullen.

Utskottet hemställer,

78:o) att tullen å kaffe måtte nedsättas från sitt

nuvarande belopp, 26 öre, till 12 öre samt tullen å

kaffe, brändt, och alla till kaffesurrogat användbara

brända växter från sitt nuvarande belopp, 35 öre, till

20 öre, allt för 1 kilogram.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

93

Enligt gällande tulltaxa äro kartor fria från tull. Herr Söderberg

föreslår för inbundna kartverk med svensk text en tull af 1 krona per

kilogram.

Från föreståndaren för generalstabens litografiska anstalt har till

utskottet öfverlemnats en skrifvelse, hvari bemälde föreståndare, i anseende

dertill att svenska tillverkare af kartor hafva att erlägga tull å

åtskilliga för tillverkningen nödiga materialier, under det att kartor

försedda med svensk text få tullfritt hit införas, föreslår, att i utlandet

tryckta kartor med svensk text måtte åsättas följande tullar, nemligen:

för kartor i exemplar och häftade 1 krona 50 öre samt för kartonerade

och bundna kartor 2 kronor per kilogram. Tillika meddelas den

upplysning, att för några här i handeln befintliga skolatlaser, med

pris varierande mellan 1 krona och 60 öre, de föreslagna tullbeloppen

motsvara från 18 öre till 10 öre per exemplar.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet föreslagit i fråga om artikeln

»böcker», får utskottet nu, med anledning af berörda framställning,

hemställa,

79:o) att i utlandet tryckta kartor med svensk

text måtte beläggas med följande tullsatser, nemligen

för sådana i exemplar och häftade 1 krona 50 öre

samt för sådana kartonerade och bundna 2 kronor,

allt för 1 kilogram.

Kastanier äro för närvarande belagda med en tull af 15 öre för 1

kilogram, men då denna artikel otvifvelaktigt är en lyxvara, får utskottet

hemställa,

80:o) att tullen å kastanier måtte från sitt nuvarande

belopp, 15 öre, höjas till 25 öre för 1

kilogram.

Om kaviar, hvarå för närvarande är satt en tull af 1 krona 80 öre

per kilogram, gäller jemväl, att det är en lyxartikel, och hemställer

utskottet i anledning deraf,

81:o) att tullen å kaviar måtte från sitt nuvarande

belopp, 1 krona 80 öre, höjas till 2 kronor 50

öre för 1 kilogram.

Kartor.

Kastanier.

Kaviar.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Kläder.

94 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

I tulltaxan heter det angående kläder, bland annat:

Kläder, ej specificerade:

nja gångkläder eller delar deraf samt nya färdigsydda duktyg,

handdukar, lakan, örngått med flera dylika hushållspersedlar, äfven då

sådana klädes- eller hushållspersedlar, eller delar deraf äro märkta eller

försedda med broderier, galoner, fransar, spetsar eller blonder; förtullas

med 20 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget eller

det ämne, hvaraf klädes- eller hushållspersedeln hufvudsakligen består.

Anm. 1. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullberäkningen; men uppstår svårighet

att bestämma hufvudbeståndsdelen, tages till beräkningsgrund det material, som drager högsta tullafgiften.

Anm. 2. Intet afdrag i vigten medgifves för pappersomslag, kartor och inlägg.

I dessa bestämmelser yrkar herr Reuterswärd den ändring, att

orden »20 procents» skola utbytas mot »50 procents». Häremot får

utskottet erinra, att handelstraktaten med Frankrike föreskrifver, att

för dessa artiklar förhöjningen i tullen icke får öfverstiga 20 procent,

till följd hvaraf herr Reuterswärds omförmälda yrkande icke lärer kunna

föranleda någon åtgärd.

Då för utskottet blifvit upplyst, att en stor mängd af hit hörande

artiklar, inkomma i askar, har utskottet ansett, att, i likhet med hvad

i andra dylika fall plägar eg a rum, afdrag i vigten ej heller bör göras

för askar. Deras vigt kan ofta vara större än de i dem inneslutna

varornas, och kommer följaktligen en sådan bestämmelse som den af

utskottet förordade i sjelfva verket att i åtskilliga fall innebära ett

ökadt skydd för den inhemska industrien.

Utskottet hemställer alltså,

82:o) att herr Reuterswärds yrkande rörande artikeln

kläder icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda, men att Riksdagen deremot ville besluta,

att anm. 2 vid denna rubrik skall erhålla följande

förändrade lydelse:

»Intet afdrag i vigten medgifves för askar, pappersomslag,

kartor och inlägg.»

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

95

Gällande tulltaxa innehåller angående koppar:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

Koppar:

299.

rå eller garad ................................................

---

fri.

smidd, valsad eller gjuten:

300.

plåtar och andra ämnen för bearbetning

—•—

fria.

301.

bult och spik till fartygs byggande

och förhydning.......................................

—

fria.

302.

andra helfärdiga arbeten: opolerade...

1 kilogram

—

35

303.

polerade ...

1 kilogram

—

70

Herr Reuterswärd föreslår tull å koppar till följande belopp:

Qvantitet för

1

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

Koppar:

rå och skrot ..................................................

1 kilo

—

8

garad eller raffinerad....................................

smidd, valsad eller gjuten: plåtar och

»

—

10

andra ämnen för bearbetning ...............

T>

—

15

kopparbleck, bult och spik ........................

andra helfärdiga arbetade arbeten:

»

—

15

opolerade .........................................................

))

—

35

polerade ...........................................................

))

—-

70

Enligt liandelstraktaten med Spanien skola oarbetade metaller bär

i riket vara fria från tull, och enligt handelstraktaten med Frankrike

få tullsatserna vid n:is 302 och 303 icke höjas. Ändringar i tullsatserna

för koppar kunna således ej göras annat än för plåt samt bult

och spik. Men då någon höjning i tullarne för de mera förädlade arbetena

icke kan vidtagas, hemställer utskottet,

83:o) att herr Reuterswärds motion uti ifrågavarande

del icke måtte af Riksdagen bifallas.

Koppar.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Korf. För korf erlägges nu tull med 25 öre per kilogram, motsvarande

denna tull omkring 10 procent af varans värde. Då utskottet föreslagit

tull å fläsk samt i det följande kommer att tillstyrka tull å kött,

anser utskottet sig böra föreslå, att tullen å korf höjes.

Af korf infördes år 1886 16,673 kilogram, hvaraf 10,397 kilogram

kommo från Liibeck. Då . antagligt är, att större delen af den korf,

som hit införes, är delikatessvara, finner utskottet ej någon betänklighet

vid att föreslå, att tullen å korf ökas till dess dubbla belopp.

Utskottet hemställer alltså,

84:o) att tullen å korf måtte från sitt nuvarande

belopp, 25 öre, höjas till 50 öre för 1 kilogram.

KorgmaJcare
arbcten.

För korgmakarearbeten upptager tulltaxan tvenne tullsatser, nemligen

för sådana af oskalade qvistar och gröfre spån 10 öre och för andra

slag 60 öre, allt per kilogram.

Af korgmakarearbeten har in- och utförts:

år 1882

» 1883

» 1884

» 1885

» 1886

Införsel: Utförsel:

12,690 kilogram 5,843 kilogram

15,827 » 10,003 »

18,052 )> 9,658 »

21,445 » 25,215 »

21,558 » 33,057 »

Af de år 1886 införda arbetena utgjorde endast 579 kilogram med

ett värde af 145 kronor arbeten af oskalade qvistar och gröfre spån,

men 20,979 kilogram med ett värde af 104,895 kronor andra slag.

Af utförseln samma år voro deremot 32,320 kilogram arbeten af oskalade

qvistar och gröfre spån, med ett värde af 8,080 kronor, samt endast

737 kilogram, med ett värde af 3,685 kronor, andra slag. Dessa siffror

visa tydligt, att för de gröfre arbetena den nuvarande tullsatsen, som

i förhållande till deras värde är hög, innefattar ett fullt tillräckligt

skydd, men att tullen å de finare arbetena är för låg. Tullen å dessa arbeten

bör följaktligen höjas. En sådan åtgärd skulle för öfrigt endast stå i

full öfverensstämmelse med de under de senare åren allt mer framträdande

bemödandena att uppmuntra förfärdigandet af korgarbeten,

hvilken industri för närvarande här ännu ej på långt när nått den utveckling,

man af densamma skäligen kan vänta. Enligt de af kommers
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 97

kollegium angifva värdena å importen och exporten af de finare korgarbetena

skulle dessa i allmänhet hafva ett värde af 5 kronor per

kilogram, hvarå den nu gällande tullsatsen, 60 öre, utgör 12 procent.

Höjes denna tull till 20 procent af värdet blifver beloppet 1 krona per

kilogram, en tullsats, som ingalunda kan anses för hög.

På grund häraf får utskottet hemställa,

85:o) att tullen å korgmakarearbeten: andra slag,

måtte från sitt nuvarande belopp, 60 öre, höjas till 1

krona för 1 kilogram.

Å kreatur, hvaraf för närvarande alla slag äro fria från tull, hafva

för nedan nämnda slag yrkats följande tullsatser pr stycke, nemligen:

af herr Söderberg m. fl. för hästar 50 kronor, nötkreatur 25 kronor,

får 2 kronor, svin 15 kronor; af herr J. Eliasson, lika med bevillningsutskottet

vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887: för hästar 20

kronor, dock att diföl, som åtfölja modern, få tullfritt införas, nötkreatur

8 kronor, får 1 krona, svin 5 kronor; af herr H. Andersson: för

hästar 50 kronor, oxar och tjurar 20 kronor, kor 18 kronor; samt af

herr J. Anderson in. fl.: för hästar 20 kronor, nötkreatur 15 kronor,

får 1 krona, svin 10 kronor. Slutligen har herr Kilman yrkat, att

Riksdagen måtte besluta en tullsats å fläsk af 30 öre per kilogram,

lefvande och död vigt.

Då utskottet beslutit föreslå Riksdagen att sätta tull å kött, likasom

utskottet redan föreslagit tull å fläsk, kan utskottet icke underlåta

att tillstyrka tull å kreatur, enär eljest den oegentlighet skulle

uppkomma, att kött och fläsk vore belagda med tull, under det att

slagtdjuren finge införas tullfritt. I något annat afseende än det

nu nämnda torde, åtminstone för landet i dess helhet, tull å kreatur

icke hafva betydelse. Från Norrland har emellertid vid flere tillfällen

uttalats, att en tull å kreatur, särskildt hästar, vore af stor vigt för

de norrländska jordbrukarne, hvilka, till följd af den starka införseln

af kreatur från Finland, finge åtnöja sig med alltför ringa pris för de

kreatur, som af dem utbjödes.

Införseln till landet af lefvande kreatur, har utgjort:

hästar nötkreatur får svin

år 1875 ............................... 975 st. 1,559 st. 431 st, 3,928 st.

» 1876 ................................. 2,080 ... 2,616 » 544 » 3,507 »

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 13

Kreatur.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

£

hästar.

nötkreatur.

får.

svin.

år

1877 ..................

............. 2,811

st.

1,039

st.

210

st.

5,167

st.

))

1878 ..................

............... 1,770

»

2,202

»

200

»

4,650

»

))

1879 ..................

............... 1,379

))

2,215

»

324

4,295

»

»

1880 ..................

............... 2,856

»

2,173

408

4,714

»

3)

1881 .................

............. 2,094

»

1,817

»

99

»

3,459

»

»

1882 ..................

............... 2,735

2>

2,691

»

308

»

4,239

»

»

1883 ..................

............. 3,885

»

4,059

1,093

»

6,269

»

»

1884 ..................

............... 3,906

»

3,827

1,009

»

9,339

»

»

1885 ..................

.............. 2,655

»

3,670

»

1,529

7,074

»

1886 .................

.............. 1,587

)>

1,875

825

8,803

»

1887 ..................

.............. 1,020

2,001

»

892

»

13,060

»

Ensamt från Finland infördes:

hästar nötkreatur

svin

år

1880..............................

............................ 1,088

st. 1,513 st.

4,659

st.

»

1881.............................

............................. 1,046

33 1,239 33

3,358

33

»

1882...............................

............................ 1,462

33 1,688 33

4,172

33

))

1883..............................

............................ 2,208

33 2,842 3)

6,120

33

3)

1884..............................

............................ 2,345

33 2,886 3>

9,251

33

3)

1885.............................

............................. 1,206

33 3,381 33

6,838

33

))

1886 .............................

............................ 639

33 1,707 33

6,435

3)

Utförseln från landet af lefvande kreatur

har uppgått till:

hästar nötkreatur

får

svin

år

1875..............................

773 st. 20,263 st.

16,708 st.

13,051

st.

3)

1876.............................

1,271 3) 20,525 33

18,521 33

13,285

33

»

1877..............................

970 33 20,528 33

19,068 3)

12,762

3)

3)

1878..............................

1,322 33 31,884 ®

24,321 33

20,761

33

))

1879..............................

1,430 3) 30,473 33

23,194 33

14,375

33

))

1880..............................

2,587 33 34,241 33

29,591 3)

21,644

33

))

1881............................

2,792 33 19,006 33

21,844 3)

24,341

3)

))

1882..............................

3,675 33 26,492 33

29,104 33

26,212

3)

»

1883............................

2,948 33 46,192 33

31,325 33

28,084

33

33

1884 ..........................

2,161 33 39,076 33

36,131 3)

50,167

33

33

1885..............................

1,746 33 28,584 33

27,377 3)

32,225

33

33

1886..............................

1,780 » 25,000 33

30,286 33

31,960

3)

3)

1887..............................

2,389 33 29,844 33

32,402 33

37,142

33

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

99

I kommerskollegii berättelse angående Sveriges utrikes handel

och sjöfart år 1886 upptages värdet af de till landet införda hästarne

till 481,900 kronor, eller i medeltal till omkring 300 kronor för hvarje

djur. En tull af 20 kronor skulle således endast utgöra omkring 7

procent af värdet, en tullsats, som i förhållande till de i allmänhet af

utskottet föreslagna påtagligen är alltför låg. Utskottet vill föreslå,

att tullen bestämmes till 50 kronor för hvarje häst.

Införseln af nötkreatur, hvilken hufvudsakligen utgöres af kor,

sker så godt som uteslutande till Sundsvall, Stockholm och Haparanda

och kommer från Finland. Då de införda kreaturen i de flesta fall

hafva ett jemförelsevis lågt värde, har utskottet ansett en tullsats af

10 kronor stycket å nötkreatur vara tillräcklig.

Den tull, bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars

1887 föreslog å får, eller 1 krona stycket, har utskottet funnit blifva

tillfyllestgörande. Deremot har utskottet ansett sig icke böra fasthålla

vid berörda utskotts förslag om en tull å svin af 5 kronor stycket.

En tull, som utgår lika för djur af hvad ålder eller vigt som helst,

måste, lagd å svinkreatur, blifva synnerligen orättvis. Utskottet har

derför beslutit förorda tullens beräknande efter vigt, och föreställer

sig utskottet, att tullsatsen, med afseende derå att tullen å fläsk blifvit

föreslagen till 20 öre pr kilogram, lämpligen kan föreslås till 15 öre

pr kilogram.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

86:o) att å nedan nämnda slag af kreatur måtte

sättas följande tullar, nemligen: å hästar 50 kronor,

med iakttagande likväl att diföl, som åtfölja modern,

fortfarande må få införas tullfritt, å nötkreatur 10

kronor och å får 1 krona, allt för stycke, samt å svin

15 öre för 1 kilogram.

Krita, hvit, och kristen, omalen, är för närvarande fri från tull,

under det att malen eller slammad hvit krita drager en tull af 0,5 öre

per kilogram. Herr J. Pehrsson yrkar, att å malen eller slammad krita

måtte sättas en tull af 1 krona per 100 kilogram och anför till stöd

derför, bland annat:

»Ännu år 1880 var här gällande en införselsafgift för malen krita

till belopp af 20 öre pr centner, hvarmed hufvudsakligen afsetts att utjemna

det inhemska kritfabrikatets svåra ställning gent emot konkurre
-

Krita.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

rande utländsk vara, enär det förra ifrån de inne i landet belägna kritfälten

hade att bära transportkostnader till kustorterna, derifrån

skeppning kunde ega rum. Denna lilla införselsafgift togs bort, men

på andragna skäl beslutade Riksdagen 1882 att å nyo åsätta malen krita

en tull af ett hälft öre per kilogram. Under de ändrade förhållanden,

som i tullpolitiskt hänseende i våra grannländer uppstått på senare åren,

i det man der på alla arbetsområden sökt genom höjda införselsafgifter

stänga ute ifrån sig främmande arbetsprodukter, kan en jemförelsevis

så obetydlig tullsats ej vidare här göra till fyllest. Danmark, som är

vår störste konkurrent på detta område, skyddar sin egen kritbruksdrift

genom en införselsafgift af 4 kronor 16 öre per 100 kilogram,

under det vi hafva 50 öre! Finland har tull med 40 penni per centner,

Ryssland med 48 kopek i guld per 100 kilogram, och Tyskland

har nu senast, för att kunna kraftigare möta det utmärkta svenska

fabrikatets inträngande, ändrat dess ställning i tulltariffen, så att det

nu hänföres under rubriken »färger», i stället för att ingå bland mineraliska

produkter.»

In- och utförseln af malen eller slammad krita har utgjort:

Införsel: Utförsel:

år 1882 ............ 581,430 kilogram 1,829,308 kilogram

» 1883 ........... 167,898 » 2,914,168 »

» 1884 ............ 216,318 » 2,262,118 »

» 1885 ............ 337,132 » 2,649,485 »

» 1886 ............ 449,320 » 2,004,051 »

Af införseln kommo år 1885 260,820 kilogram och år 1886

358,000 kilogram från Danmark.

Af förhållandet emellan importen och exporten af krita framgår,

att Sveriges behof deraf mer än väl kan tillgodoses inom landet. Då

härtill kommer, att de danska kritlagren ligga i dagen, medan deremot

i Skåne kritan ofta förekommer djupare, synes utskottet den af motionären

föreslagna höjningen i tullen å krita väl motiverad, och får utskottet,

som anser, att vid tullbehandlingen af krita bör iakttagas hvad

utskottet föreslagit i fråga om cement och gips, eller att kärlens vigt

inberäkna^, hemställa,

87:o) att krita, hvit, malen eller slammad, måtte

åsättas en tull af 1 krona för 100 kilogram, kärlens

vigt inberäknad.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 101

Å kött, alla slag, som är fritt från tull, föreslår: herr Reuterswärd

eu tull af 5 öre, herr Söderberg med flera af 15 öre, herr J. Eliasson

och herr P. Pehrson af 7 öre samt herr J. Anderson med flera, herr

Bergendahl med flera och herr P. Svensson med flera af 10 öre, allt

per kilogram.

Kött drager i Tyskland en tull af 18 kronor och i Frankrike af

2 kronor 16 öre för färskt och 3 kronor 24 öre för salt kött, allt för

100 kilogram.

In- och utförsel af kött har under nedannämnda år utgjort:

Införsel. Utförsel.

år

1875 .......

....................... 759,823

kilogram

120,892 kilogram

)>

1876 ......

............. 1,287,343

)>

95,812

»

»

1877 ......

....................... 950,640

)>

118,766

138,660

)>

>

1878 .......

992,680

»

»

»

1879 ......

......................... 1,178,141

»

150,689

»

1880 .......

....................... 1,408,957

»

118,851

»

)>

1881 .......

......................... 1,584,592

»

107,054

»

»

1882 ......

.................... 1,662,751

»

216,844

X

1883 .......

.......................... 1,725,502

»

125,697

>■>

»

1884 .......

.......................... 1,402,910

''»

208,651

»

»

1885 .....

.......................... 1,331,190

211,294

:»

1886 ......

.......................... 1,363,827

»

165,991

»

»

1887 .......

......................... 1,356,140

171,492

)>

Endast från

Bönland infördes af kött

år

1881......

1,069,077

kilogram

»

1882 ......

1,097,401

»

»

1883 ......

1,147,353

»

»

1884 .......

1,025,181

»

X

1885 ......

937,839

»

»

1886 ......

827,946

»

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887

föreslog å kött eu tull af 7 öre per kilogram. Utskottet anser sig

böra tillstyrka Riksdagen att sätta nämnda tullsats å alla slag af kött

utom sådant af fogel och vildt. Härå blefve nemligen eu dylik tull

allt för låg i förhållande till varans värde. I flere länder göres också

skilnad emellan vildt och andra slag af kött, så t. ex. i Frankrike, der

kött af vildt har sig åsatt en tull, nära sju gånger högre än tullen å

Kött.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

Leksaker.

Lim.

annat kött. Kött af höns, kycklingar, gäss, kalkoner och i allmänhet

fogel torde till följd af sitt värde böra draga samma tull som vildt.

Utskottet hemställer derför,

88:o) att kött af alla slag af fogel samt vildt

måtte åsättas en tull af 20 öre för 1 kilogram och

andra slag af kött, ej specificerade, en tull af 7 öre

likaledes för 1 kilogram.

Tullen å leksaker: af trä eller sammansatta ämnen, med eller utan

betsning, målning eller lackering utgår, enligt gällande tulltaxa, med 1

krona 50 öre per kilogram.

Af leksaker infördes:

år 1882 ....................................................................... 76,681 kilogram,

» 1883 ..........................................■.............................. 50,113 »

» 1884 .............................................................................. 55,440 »

j> 1885 ......................................................................... 57,889 »

» 1886 ............................................................................. 48,013 »

Och hade importen år 1886 ett värde af 120,033 kronor.

Då leksaker numera på ett framstående sätt tillverkas inom landet,

men importen deraf, det oaktadt, såsom ofvan synes, är ganska betydlig,

hemställer utskottet,

89:o) att tullen å ifrågavarande slag af leksaker

höjes från sitt nuvarande belopp, 1 krona 50 öre, till

2 kronor för 1 kilogram.

Husbiås och gelatin draga för närvarande en tull af 1 krona 70 öre

för 1 kilogram, pappersomslagets vigt inberäknad, samt andra slag aj

lim en tull af 10 öre per kilogram. I afseende å denna artikel yrkar

herr G, Berg, att tullen å lim: andra slag, måtte höjas till 20 öre per

kilogram och andrager till stöd derför, att ehuru vi tillsvidare, i anseende

till traktatsenligt ingångna förbindelser, äro hindrade att vidtaga

förhöjning i tullarna å de till garfveriyrket hörande hufvudprodukter,

vi dock äro i tillfälle att bättre än hittills skydda en af denna hårdt

tryckta närings biprodukter, nemligen limmet, hvarå är satt en så låg

tull, att den icke skyddar mot konkurrens af en utländsk delvis sämre

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

103

vara. Härjemte yttrar herr A. E. Petersson i sin motion, sid. 47, om lim,

husbiås och gelatin följande:

»Lim. Enligt kommerskollegii berättelse infördes i årligt medeltal

1875—1879...................................... 123,181 kilogram lim

1880—1884....................................... 193,728 » »

deraf ensamt år 1884....................................... 198,459 » »

1885 ....................................... 240/137 » »

1886 ...................................... 299,263 » »

Den inhemska tillverkningen uppskattades i fabriksstatistiken 1880—

1884 till ett årligt medelvärde af 28,796 kronor, hvilket enligt antagna

tullvärdet motsvarar en årlig medelproduktion af 41,140 kilogram.

Samtidigt utfördes i årligt medeltal 1,697 kilogram.

Sammanställas nu dessa siffror med hvarandra, finner man, att vid

landets limfabriker allenast tillverkas vid pass 17 procent af landets

behof af denna vara.

Men då i Sverige förefinnes riklig tillgång på erforderliga råämnen

för denna synnerligen enkla tillverkning, borde en ändring i ofvan antydda

missförhållande vara både önskvärd och lätt åstadkommen. Enligt

fackmäns utsago skulle en höjning af tullsatsen på lim från nu

gällande 10 öre per kilo till 25 öre per kilo antagligen visa sig tillräcklig

att framkalla en inhemsk tillverkning, stor nog för det egna

behofvets fyllande.

Deremot lärer intet skäl förefinnas att för liusblås och gelatin

ändra den nu gällande tullsatsen 1 krona 70 öre per kilo.»

På grund af hvad motionärerna sålunda anfört, har utskottet funnit

en höjning af tullsatsen å lim: andra slag af behofvet påkallad. Utskottet

har dock ansett, att den af herr Berg förordade tullsatsen vore

för ändamålet tillräcklig, och hemställer fördenskull,

90:o) att tullen å lim: andra slag måtte från sitt

nuvarande belopp, 10 öre, höjas till 20 öre för 1

kilogram.

o. •

A lin, nu tullfritt, yrkar herr Hedlund en tull för ohäckladt af 20

öre och för häckladt af 25 öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

91:o) att ifrågavarande yrkande måtte lemnas

utan allt afseende.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Luktvatten

m. m.

\

Läderarbeten.

104 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

A artiklarne luktvatten, alla slag, och parfymer, ej specificerade, hvarå

tullen utgör 1 krona per kilogram, flaskornas vigt inbegripen, yrkar

herr Reuterswärd en tull af 1 krona 50 öre för 1 kilogram.

Af luktvatten har införts:

år 1882 ................................. 19,202 kilogram,

» 1883 .................................. 19,625 »

» 1884 ................................ 19,759 »

» 1885 ................................. 20,005 »

j> 1886 ................................... 16,762 »

En höjning i tullen å dessa lyxartiklar finner utskottet så mycket

mer befogad, som tillverkningen af desamma är så enkel, att den mer

än väl bör kunna ske inom landet. Motionären har föreslagit, att tullsatsen

skulle höjas med sitt halfva belopp, men utskottet tillstyrker, att

tullen fördubblas. Luktvatten och parfymer måste nemligen, enär

dessa varor ofta icke kunna skiljas, draga samma tull. Parfymer

upptagas i kommerskollegii berättelser till ett värde af 25 kronor per

kilogram, och skulle alltså en tullsats å dem af 1 krona 50 öre endast

komma att motsvara 6 procent af varans värde. En sådan tull fölen

lyxartikel är dock alltför obetydlig.

Utskottet hemställer,

92:o) att tullen å luktvatten, alla slag, samt å

parfymer, ej specificerade, måtte från sitt nuvarande

belopp, 1 krona, höjas till 2 kronor för 1 kilogram,

flaskornas vigt inbegripen.

Angående läderarbeten är i tulltaxan föreskrifvet:

Läderarbeten, ej specificerade; förtullas med 20 procents förhöjning å

tullen för det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen består.

Anm. Läderremmar, hopsydda, med metallnaglar hopnitade eller eljest synbarligen ämnade att

begagnas till maskinerier, tullbehandlas såsom delar af maskinerier.

Häri föreslår herr Reuterswärd den ändring, att anmärkningen borttages,

och att i rubriken göres ett tillägg af följande lydelse: »härunder

inbegripas läderremmar att begagnas till maskiner». Herr A. E.

Petersson yrkar, att för nedan nämnda arbeten, som nu icke äro i taxan

särskildt upptagna och följaktligen hänföras under denna rubrik, måtte

bestämmas följande tullsatser, nemligen: å nåtlade arbeten samt krökta

och okrökta resefter 56 öre per kilogram, å maskinremmar af läder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

106

och syremmar 29 öre per kilogram samt å läderarbeten, ej specificerade,

30 procent af värdet; och föreslår motionären tillika, att såsom

måttstock för bedömandet af värdet skall tagas det pris, till hvilket

ifrågavarande föremål här kunna tillverkas.

Då enligt handelstraktaten med Frankrike ändring i nu gällande

bestämmelser angående ej specificerade läderarbeten och läderremmar

till maskiner icke kan ske, får utskottet hemställa,

93:o) att herrar Reuterswärds och A. E. Peterssons

ifrågavarande yrkanden icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Läster till skoarbeten införas för närvarande tullfritt, och hade importen

deraf år 1882 ett värde af 8,078 kronor,

» 1883 » » » 9,627 »

)) 1884 » )) » 12,507 »

» 1885 » » » 14,083 »

» 1886 » » » 13,116 »

Enligt hvad utskottet har sig bekant, tillverkas läster vid tvenne

särskilda fabriker inom landet, den ena belägen i Gefle, den andra i

Lund. Båda dessa fabriker hafva emellertid att utstå en skarp konkurrens

med utländska, företrädesvis danska, lästfabrikanter. Att, då

såväl snickarearbeten som svarfvarearbeten i allmänhet äro belagda

med tull, låta läster vara tullfria, kan icke anses annat än såsom högst

oegentligt. Utskottet har derför funnit sig böra tillstyrka tull å läster

och med sådana likstälda block. I fråga om tullbeloppet har utskottet

erhållit den upplysning, att en tull af 10 öre per kilogram skulle visa

sig verksam. Då eu dylik tullsats icke utgör mer än 8 procent af

varans värde, får utskottet hemställa,

94:o) att å läster och block till skoarbeten måtte

sättas en tull af 10 öre för 1 kilogram.

Å. lök yrkar herr Reuterswärd en tull af 10 öre per kilogram. I

anledning af detta yrkande erinrar utskottet, att enligt tulltaxan lök,

alla slag, ej specificerade, skola tullbehandlas såsom grönsaker, och

att friska sådana redan hafva en tull af 10 öre per kilogram sig åsatt.

Bill. Ull Riksd. Blot. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Hiift. 14

Läster.

Lök.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Maccaroni.

Margarin.

Utskottet hemställer derför,

95:o) att ifrågavarande yrkande ej må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

För maccaroni och verrniceller, hvilka artiklar framställas af hvetemjöl,

finnas inga bestämmelser i nu gällande tulltaxa. De hafva hittills

tullbehandlats såsom gryn och följaktligen införts tullfritt. Denna

behandling har utskottet funnit rigtig och derför böra allt fortfarande

iakttagas. Utskottet anser emellertid, att ifrågavarande artiklar böra

1 tulltaxan särskildt nämnas, och får af sådan anledning hemställa,

96:o) att i tulltaxan måtte införas en ny rubrik

af följande lydelse: »Maccaroni och Verrniceller; tullbehandlas

såsom Gryn: andra slag».

Om oleomargarin (margarin), hvilken artikel ej finnes upptagen i

tulltaxan, yttrar herr A. B. Petersson i sin motion, sid. 47:

»Vid beredning af konstgjordt smör af talg separeras denna genom

pressning i margarin och presstalg, af hvilka den senare ej kan användas

till smör, utan förarbetas i stearinfabrikerna. Den bör derför

vara tullfri. Margarinen deremot, hvaraf konstsmör framställes, och

som till omkring 60 procent ingår deri, bör, då konstsmör drager tull,

ej få införas tullfritt, emedan i sådant fall konstsmörtullen blifver illusorisk.

Det förnämsta arbetet vid fabrikationen af konstsmör nedlägges

på margarinens framställning, hvaremot kerningen af smöret

är eu särdeles enkel operation, som ej behöfver skyddas.

Vi föreslå derför, att margarin pålägges samma tull som blifvande

tull å konstsmör.»

Då utskottet beslutit föreslå tull å konstgjordt smör, måste utskottet

tillstyrka tull äfven å margarin, eller det ur talg erhållna ämne,

hvaraf det konstgjorda smöret beredes, och har utskottet ansett lämpligast,

att, på sätt motionären föreslagit, margarin drager tull lika

med s. k. konstsmör, för hvilket utskottet funnit sig böra förorda

samma tull som för naturligt smör. Men då i kongl, förordningen

angående kontroll å handeln med margarin eller konstgjordt smör den

2 oktober 1885 »margarin» är namnet på sjelfva det konstgjorda smöret,

har utskottet, till förekommande af missförstånd och för att tydligt

utmärka, att med margarin afses något annat än det konstgjorda smöret,

funnit den nya rubrik, hvilken utskottet ämnar föreslå för ifrågavarande

artikel, böra heta »margarin och margarinsmör».

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

107

Utskottet hemställer alltså,

97:o) att i tulltaxan måtte införas en ny rubrik

af följande lydelse: »Margarin och Margarinsmör; tullbehandlas

såsom smör.»

Den å masker, hvaraf år 1886 infördes 9,736 stycken, nu utgående

tullen af 25 öre per styck anser utskottet för låg för denna lyxartikel

och hemställer,

98:o) att tullen å masker måtte från sitt nuvarande

belopp, 25 öre, höjas till 50 öre för 1 stycke.

Rubriken metaller har i tulltaxan följande lydelse:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

Metaller, ej specificerade, enkla eller samman-

satta:

360

oarbetado .............................

___

fria

arbetade:

361.

plåtar, latun och trådband, äfvensom

andra ämnen för ytterligare bearbet-

ning...........................................................

------

fria

362.

bult och spik till fartygs byggande och

förhydning...............................................

—

fria

andra slag, oäkta lahn och metallduk der-

under inbegripna:

363.

mer eller mindre förgylda, försilfrade,

pläterade eller med s. k. guldfernissa

öfverst, rukna.........................................

1 kilogram

—

70

364.

utan sådan beläggning eller bestrykning

1 kilogram

—

35

Anm. För askar, pappor och dylikt omslag samt kartor

göres ej afdrag i vigten.

*

Masker.

Metaller.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Herr Reuterswärd yrkar dessa tullsatser:

I

Metaller, sammansatta:

oarbetade...................................................................

skrot............................................................................

arbetade:

plåtar, tuber och rör, latun och trådband,

samt andra ämnen för ytterligare bearbetning

............................................................

bleck, bult och spik till fartygs förhydning

andra slag, oäkta lahn och metallduk, derunder

inbegripna mer eller mindre förgylda,

försilfrade, förnicklade, pläterade eller med

s. k. guldfernissa öfverstrukna ....................

utan sådan beläggning eller bestrykning ......

Qvantitet för

tullberäk- ningen.

Tullsats.

Kronor

öre

1 kilogram

10

1 kilogram

8

1 kilogram

15

1 kilogram

15

1 kilogram

70

1 kilogram

—

35

1 anledning af detta herr Reuterswärds förslag erinrar utskottet,

att enligt handelstraktaten med Spanien »oarbetade metaller» skola

vara fria från införselstull i Sverige, och att handelstraktaten med

Frankrike har, hvad Sverige angår, följande bestämmelser angående

ifrågavarande artiklar:

Qvantitet

Tullafgift i

för tullberäk-

svenskt

mynt.

mynt.

Metaller, i tulltaxan ej specificerade, enkla

eller sammansatta:

Spik, till fartygs förhydning ..................

andra arbeten, oäkta lahn derunder

inbegripen:

mer eller mindre förgylda försilfrade,

pläterade eller med fernissa öfver- strukna .............................................

1 kilogram

Er.

fri.

öre

70

Fr.

fri

c.

97

andra slag, utan förgyllning in. m.......

1 kilogram

—

35

—

49

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

109

Då traktaterna sålunda lägga hinder i vägen för förändringar i

nuvarande stadgande!! rörande andra af dessa artiklar än dem, som

omförmälas under n:o 361 i tulltaxan, samt det icke torde vara skäl

att införa tull å plåtar in. m., så länge icke en motsvarande höjning

i tullsatserna för de mera förädlade arbetena kan vidtagas, får utskottet

hemställa,

99:o) att herr Reuterswärds ifrågavarande förslag

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Då utskottet i det föregående, till bokbindareyrkets uppmuntran,

förslagit tull å inbundna böcker och kartor, anser utskottet att, i öfverensstämmelse

härmed, tull bör läggas jemväl å bundna musikalier,

hvilka nu äro tullfria, hvaremot oinbundna sådana fortfarande böra

vara fria från tull, och hemställer derför,

100:o) att inbundna musikalier måtte åsättas en

tull af 1 krona för 1 kilogram.

Friska, ätbara musslor äro för närvarande underkastade en tull af

5 öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad. Herr Reuterswärd- föreslår,

att denna tullsats fördubblas.

Af friska musslor har införts:

år 1882 .......................,.......................................................... 121,738 kilogram,

» 1883 .................................................................................. 111,121 »

» 1884 .................................................................................. 122,409 »

» 1885 .................................................................................. 155,706 »

» 1886 .................................................................................. 125,093 »

I öfverensstämmelse med hvad utskottet i fråga om flere lyxartiklar

förut hemstält, får utskottet nu hemställa,

101:o) att tullen å friska, ätbara musslor måtte

från sitt nuvarande belopp, 5 öre, höjas till 10 öre

per kilogram.

Musikalier.

Musslor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Oljor.

Angående oljor stadgas i gällande tulltaxa:

389.

390

391.

392.

393.

394.

Oljor:

feta, icke flygtiga:

kroton-; hänföres till Apoteksvaror.

lin-, rot- och raps- .....................................

andra slag:

på fat, större eller mindre .......................

på andra kärl, kärlens vigt inberäknad...

kokade; tullbehandlas såsom Fernissa,

flygtiga, vegetabiliska:

konjak-, rum- och arrak-essenser; se

Aeterarter.

ej specificerade, flaskornas vigt inbegripen

................................................................

fossila eller mineraloljor samt genom torr

destination framstälda:

nativa eller råa, af jord- eller brännhartser

m. m. förorenade, af mörkbrun

till svartbrun färg.........................

genom rektificering renade, färglösa eller

af gul till gulbrun färg, rektificerad

stenkolsolja eller fotogen, rektificerad

jordolja, nafta, petroleum eller bergolja,

solarolja, paraffinolja med flera

till lyse användbara vätskor..................

Anm. S. k. belysningsvätska, sammansatt af flygtig olja

och sprit, förtullas lika med de genom rektificering

renade, flygtiga, fossila eller mineral- och

genom torr destination framstälda oljor.

Qvantitet för

tullberäkningen.

Tullsats.

1 kilogram

1 kilogram

1 kilogram

1 kilogram

1 kilogram

Kronor

fria.

I fråga om oljor yrkar till en början herr Reuterswärd, att tullen

å flygtiga, ej specificerade, sådana måtte höjas till 1 krona 50 öre per

kilogram, hvilket yrkande tydligen är föranledt af motionärens förut i

betänkandet behandlade yrkanden om höjning af tullsatserna å luktvatten

och parfymer till likaledes 1 krona 50 öre per kilogram. Un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

lil

der flygtiga oljor hänföras nemligen enligt tulltaxan essenser, hvilka

ofta ganska lätt kunna förvexlas med luktvatten och parfymer. Då

utskottet redan hemstält, att tullen å dessa artiklar måtte höjas till 2

kronor per kilogram, anser sig utskottet på grund af nyssnämnda förhållande

böra tillstyrka Riksdagen att äfven höja tullen å ifrågavarande

slags oljor till 2 kronor per kilogram. Häremot kunde väl anmärkas,

att, då essenser utgöra råvara för parfymfabrikationen, det

vore oegentligt att belägga råämnet med samma tull som det färdiga

fabrikatet. I tullkomiténs betänkande af år 1882 yttras dock, att en

sådan anmärkning ej torde förtjena afseende, enär kändt är, att åtgången

af essenser vid parfymtillverkningen är relativt mycket obetydlig,

samt det ej kan förnekas, att råvaran i detta fall har ett mycket

högre värde än fabrikatet.

Herr A. E. Petersson anför i sin motion, sid. 48, bland annat:

»Af oljor finnas vissa slag, som icke inom landet kunna tillverkas.

Bland dessa intager palmoljan ett framstående rum genom dess rikedom

på stearin och då den ej kan hos oss framställas, föreslås att nuvarande

tull derå borttages.

Deremot komma antagligen snart palmkärnoljan, kokosnötoljan och

arachidoljan med flera att blifva, föremål för inhemsk tillverkning i

likhet med hvad som redan nu eger rum i Tyskland, England, Frankrike

och Ryssland.

Af detta skäl böra nu gällande tullsatser för dessa oljor bibehållas.

Lika litet förefinnes orsak till ändring af nu gällande tullsats å

linolja, rofolja och rapsolja samt å flygtiga vegetabiliska oljor.

''Angående mineraloljor samt genom torr destination framstälda

oljor föreslås att nuvarande bestämmelser få gälla, utom rörande lysoljor,

hvilka vi anse böra blifva tullfria, enär de äro eu förnödenhetsvara,

som i vårt land ej kan produceras.

På grund häraf föreslås följande lydelse å tulltaxerubriken:

1) krotonolja hänföres till apoteksvaror,

2) linolja, rofolja och rapsolja 7 öre per kilogram,

3) palmolja fri,

4) feta, ej flygtiga oljor, andra slag,

a) på fat större eller mindre 20 öre per kilogram,

b) på andra kärl, kärlens vigt inberäknad, 5 öre per kilo
gram.

5) kokade oljor behandlas som fernissor,

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

6) vegetabiliska oljor per liter 1,40 kronor,

7) mineraloljor samt genom torr destination framstälda oljor äfvensom

lysoljor fria.»

Herr L. F. Odell föreslår, i uppgifvet ändamål att bereda de mindre

bemedlade samhällsklasserna billigare lefnadsvilkor, bland annat,

att fotogen och andra lysoljor må i landet införas tullfritt. Herr J.

Anderson i Tenhult m. fl. yrka likaledes, att lysoljor måtte befrias från

tull, dock under förutsättning att de af dem förordade tull satserna å

landtman naprodukter blifva i hufvudsak af Riksdagen antagna,

I bestämmelserna angående krotonolja samt lin-, rof- och rapsolja

föreslå!- utskottet icke någon ändring. Deremot har utskottet, enär

palmoljan spelar en vigtig rol såsom råämne vid stearinljusfabrikationen,

begripes för närvarande under n:o 390 i taxan och'' drager följaktligen

en tull af 2 öre per kilogram. Tullinkomsten år 1886 för samtliga till

denna rubrik hänförliga oljor belöpte sig till 70,217 kronor, och får

utskottet, då nämnda inkomst ej är af synnerlig betydelse för statsveiket,

samt, enligt hvad herr Peterssons motion gifver vid handen,

någon tillverkning af. öfriga till denna rubrik hörande oljor ännu ej

eger rum inom Sverige, tillstyrka Riksdagen att borttaga tullen för

samtliga under n:o 390 kommande oljor. Till denna hemställan anser

sig utskottet hafva så mycket större skäl, som den vigtigaste af dessa

oljor är bomolja, hvilken här ej tillverkas, men är af stor betydelse

för industrien i allmänhet.

Hvad beträffar lysoljorna, är det visserligen sant, att sådana numera

förbrukas af nästan alla, men förbrukningen deraf per person är

vida större hos de förmögnare klasserna än hos de mindre bemedade.

Derigenom att varan i jemförelse med andra lysämnen är så

bulig, uppfattas och kännes tullen derå mindre tryckande. Dylika oljor

synas deiför icke olämpliga såsom föremål för tullbeskattning, och de

äio det äfven i de flesta länder. I Norge är tullen derå ej mindre än

10 öre per kilogram. I Sverige utgjorde tullinkomsten af ifrågavarande

oljor år 1886 530,038 kronor, och det förefaller utskottet betänkligt

att under nu varande förhållanden beröfva staten denna inkomst, i

synnerhet om den af utskottet förordade nedsättningen i kaffetullen

bifalles. Utskottet har derför funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till

framställningarna om borttagande af tullen å lysoljor.

Till förekommande af missbruk vid import anser utskottet, att åt

den under n:o 394 befintliga anmärkning bör gifvas samma lydelse

som åt anmärkningen vid rubriken »fernissa», eller att den i först
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

113

nämnda anmärkning omförmälda vätska skall tnllbehandlas under tillämpning

af hvad taxan stadgar för artikeln bränvin och sprit.

På grund häraf får utskottet, hemställa,

102:o) att tullen för feta, icke flygtiga oljor:

andra slag: på fat, större eller mindre, måtte borttagas

och dessa oljor förklaras fria från tull;

103:o) att tullen å flygtiga, vegetabiliska oljor,

ej specificerade, måtte från sitt nu varande belopp,

1 krona, höjas till 2 kronor för 1 kilogram, flaskornas

vigt inbegripen;

104:o) att Riksdagen icke måtte bifalla hen- (Melis

och herr J. Andersons in. fl.:s förslag om borttagande

af tullen å lysoljor; samt

105:o) att Riksdagen måtte besluta, att den under

n:o 394 i tulltaxan befintliga anmärkning skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»S. k. belysningsvätska, sammansatt af flygtig

olja och sprit, tullbehandlas under tillämpning af hvad

taxan stadgar för art. bränvin och sprit.»

För ost påyrkar herr Söderberg m. fl. en tull af 25 öre per kilogram.

Då sisthållne riksdag höjt tullen å ost från 7 öre till dess nuvarande

belopp 20 öre per kilogram, samt det torde vara olämpligt att bestämma

högre tullsats för ost än för smör, hvarå utskottet ansett sig

böra förorda en tull af 20 öre per kilogram, kan utskottet ej annat

än afstyrka bifall till ifrågavarande framställning. Införseln af ost,

som år 1886 utgjorde 368,121 kilogram, nedgick år 1887 till 223,397

kilogram. Utförseln, som år 1886 endast uppgick till 92,459 kilogram,

steg år 1887 till 336,281 kilogram.

Utskottet hemställer,

106:o) att herr Söderbergs m. flis förslag om

förhöjd tull å ost icke måtte af Riksdagen bifallas.

Bih. till Riksd. Prat. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 8 Höft. 15

Ost.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Papp.

Perlemor.

Plommon.

Förhydnings-, press- och takpapp är för närvarande fritt från tull,

medan andra slag af papp draga en tull af 5 öre per kilogram.

Af förhydnings-, press- och takpapp in- och utfördes:

år 1882

» 1883

» 1884

» 1885

» 1886

Införsel. Utförsel.

217,352 kilogram, 184,124 kilogram,

640,509 » 196,639 »

607,837 » 247,219 j>

526,155 » 128,208 »

552,346 » 170,799 »

Andra slag af papp, hvilka här åtnjuta tullskydd, införas i obetydliga

qvantiteter, år 1886 36,346 kilogram, medan deremot utförseln

är högst betj^dlig, sistnämnda år 1,683,133 kilogram.

Ehuru förhydnings- och takpapp tillverkas på ett utmärkt sätt

inom landet, förefinnes dock, såsom ofvanstående siffror utvisa, ett

betydligt importöfverskott. I anledning häraf har utskottet ansett sig

böra tillstyrka Riksdagen att belägga ifrågavarande nu tullfria slag af

papp med tull, hvilken torde kunna bestämmas till L öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

107:o) att å förhydnings-, press- och takpapp

måtte sättas en tull af 1 öre för 1 kilogram.

Å arbetad, oinfattad perlemor, hvarå tullen nu utgör 80 öre per

kilogram, yrkar herr Reuterswärd eu tullsats af 1 krona per kilogram.

Införseln häraf, som år 1886 utgjorde 664 kilogram, är jemförelsevis

obetydlig, och får utskottet af sådan anledning, hemställa,

108:o) att herr Reuterswärds ifrågavarande yrkande

icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Af torkade plommon, som draga eu tull af 20 öre per kilogram,

infördes:

Summa. Deraf från Frankrike.

år 1882

j> 1883

» 1884

» 1885

» 1886

604,779 kilogram,

646,326 j>

618,727 »

692,545 »

650,136 »

432,009 kilogram,

474,686 »

517,091 »

474,070 »

478,888 i»

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

115

Och representerade de under sistnämnda år från Frankrike införda

plommonen ett värde af 464,521 kronor.

Näst bränvin af vindrufvor och vin äro plommon jemte oljekakor

den franska produkt, som i största mängd hit införes. Såsom exportartikel

på Sverige är den för Frankrike af mångdubbelt större betydelse

än t. ex. maskinerier, redskap och verktyg, hvaraf under åren

1882—1886 till Sverige utfördes för ett värde af sammanlagdt 453,187

kronor, eller mindre än värdet af ett enda års utförsel hit af plommon.

Utskottet föreslår, att tullen å plommon måtte höjas till samma belopp

som tullen för konfityrer. Denna sistnämnda utgör på grund af traktatbestämmelse

47 öre, men anser utskottet, att beloppet bör för

plommon jemnas till 50 öre, Om Riksdagen bestämmer sig för denna

tullsats, får Sverige eu tull, hvilken det kan vara af vigt för Frankrike

att få nedsatt, och hvilkens nedsättning från svensk sida kan erbjudas

i utbyte mot frihet för Sverige att med tull belägga maskinerier,

redskap och verktyg samt möjligen äfven någon annan artikel,

hvilkens i traktaten med Frankrike bestämda tullsats är för låg såsom

skyddstull.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

109:o) att tullen å torkade plommon måtte från

sitt nuvarande belopp, 20 öre, höjas till 50 öre för

1 kilogram.

Å potates, äfven krossad eller rifven, yrkas följande tullsatser per

100 kilogram: af herrar Söderberg m. fl. och J. Anderson m. fl. 1 krona

50 öre, af herrar Bergendahl m. fl. och P. Pehr son 1 krona samt af herr

J. Eliasson, i likhet med bevillningsutskottet vid riksdagen den 15

januari—5 mars 1887, 50 öre.

Af potates, som nu införes tullfritt, har in- och utförts:

Införsel. Utförsel.

år

1881 .....

9,780

hektoliter,

20,130

hektoliter,

»

1882 ......

...... 22,680

B

6,290

B

b

1883 ......

...... 69,290

»

5,560

B

»

1884 .....

...... 244,290

B

5,900

»

»

1885 ......

..... 143,350

»

3,450

))

»

1886 ......

..... 63,650

»

2,050

B

B

1887 ......

...... 39,983

B

1,741

B

Potates.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Ris.

Denna import af potates är visserligen icke i och för sig af synnerlig

betydenhet i jemförelse med den myckenhet potates, som inom

landet produceras; men då den utländska varan här kan utbjudas vid

tider,.då den svenska potatesen ännu icke hunnit upptagas, kan inträffa,

såsom äfven händt, att konsumenterne fylla sina behof af potates, innan

den svenska varan kommit i marknaden, och att den svenska potatisen

i anledning deraf icke vunnit afsättning. Då priset å eu tunna potates

under senare tider sjunkit från 5 å 6 kronor ända ned till 2, högst 3

kronor, synes en tull af 50 öre för 100 kilogram icke i något fall

blifva betungande. En dylik tullsats måste dock anses för låg såsom

skydd för odlingen af den tidigare potatesen, hvaraf under våren och

sommaren rätt betydlig införsel eger rum och som i de flesta fall icke

är annat än eu lyxvara. Utskottet har derför beslutit föreslå Riksdagen

att belägga potates, som införes under tiden från och med den 1 mars

till och med den 31 augusti, med eu tull af 1 krona 50 öre.

På grund häraf får utskottet hemställa,

110:o) att å potates, äfven krossad eller rifven,

måtte sättas följande tull, nemligen: då den införes

under tiden den 1 mars—den 31 augusti, 1 krona 50

öre och, då den införes å annan tid, 50 öre, allt för

100 kilogram.

Af oskalad ris eller paddy, som för närvarande är fritt från tull,

har införts:

år 1882 ............................................... 837 kubikmeter,

d 1883 .............................................. 2,583 j>

). 1884 ............................................... 1,185 »

» 1885 ................................................ 136,818 kilogram,

)) 1886 .............................................. 339,292 »

Och är införseln år 1882 upptagen till ett värde af 108,810 kronor

samt införseln år 1886 till ett värde af 37,322 kronor.

Herr Reuterswärd, yrkar å ris en tull af 2 kronor och herr J.

Anderson m. fl. af 3 kronor 50 öre, per 100 kilogram, hvilka tullsatser

äro lika med de af motionärerne föreslagna tullarne å omalen spannmål

i allmänhet. Äfven utskottet anser ris böra beläggas med tull. I

Norge drager oskalad ris en tull af 3 kronor 90 öre för 100 kilogram.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

117

Utskottet har funnit motionärernes bestämmande af tullsatsen rigtigt

och hemställer derför, med hänsyn dertill att tullen för omalen spannmål

i allmänhet utgör 2 kronor 50 öre,

lll:o) att å oskalad ris eller paddy måtte sättas

en tull af 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

Bär- och fruktsaft tullbehandlas för närvarande såsom vin och drager

eu tull af 15 öre per liter. Till en liter sockrad saft, som väger 1,29

kilogram, åtgår 760 gram socker. Då tullen för 760 gram socker utgör

25 öre, eller icke obetydligt mera än tullen för fabrikatet, måste tullen

å saft anses alldeles för låg. Utskottet hemställer,

112:o) att å bär- och fruktsaft måtte sättas eu

tull af 30 öre per kilogram.

För skodon stadgar tulltaxan:

" ....... '' ‘ ''

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

Skodon, ej specificerade:

470.

af siden eller halfsiden .............................

1 kilogram

2

35

471.

af yllefilt eller segelduk, med eller utan

.

lädersulor...................................................

1 kilogram

—

80

472.

af annan väfnad samt af saffians-, kar-

duans-, färgade, pressade eller lacke-

rade skinn ..............................................

1 kilogram

1

40

473.

becksöms- och s. k. sjöstöflar .................

—

fria

474.

med bottnar af trä .......................................

---

fria

475.

andra slag.......................................................

1 kilogram

—-

94

Herr Reuterswärd yrkar, att under rubriken skodon måtte införas

en så lydande anmärkning: »Särskilt inkommande s. k. nåtlade öfverdelar

till skodon förtullas enligt ofvan anförda bestämmelser». Herr

A. E. Petersson föreslår för becksöms- eller s. k. sjöstöflar samt för

skodon med bottnar af trä tullar af resp. 90 öre och 50 öre. — Handelstraktaten

med Frankrike har följande bestämmelser:

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Slöjdvaror.

Artiklar n c s bo n ä in ning.

Qvantitet

för tall- beräk- ningen.

Tullafgift i

svenskt

mynt.

franskt

mynt.

Kr. öre.

Fr. c.

Skomakarearbeten:

af siden eller halfsiden......................................................... .

1 kg.

2,35

3,26

af yllefilt eller segelduk, med eller utan sulor ..............................

))

0.80

1,11

af annan väfnad, samt af saffians-, karduans-, färgade, pressade eller

lackerade skinn ...............................................................

»

1,40

1,94

andra slag :.......................................................................

»

0,94

1,30

Handskar, alla slag.....................................................................

))

1,80

2,50

Läderarbeten, i tulltaxan ej specificerade, förtullas med en förhöjning å

tullen för det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen består, af ...........

20 °/o

20 °/o

Till följd af traktatens föreskrifter kunna följaktligen förändringar

vidtagas endast i bestämmelserna angående becksömsstöflar och skodon

med bottnar af trä. Hvad beträffar becksömsstöflar, förfärdigas sådana

inom landet, hvarför något skäl ej förefinnes att låta dem vara tullfria.

Af sådana stöfla! har införts:

år

1882...........................

........................ 86

kilogram,

»

1883..........................

....................... 74

»

i)

1884..........................

....................... 139

»

»

1885..........................

........................ 95

B

»

1886.........................

....................... 97

»

Sättande af tull å skodon med bottnar af trä finner utskottet så

mycket angelägnare, som det inom utskottet blifvit uppgifvet, att nuvarande

tullsatser å skodon eluderas, derigenom att provisoriska träbottnar

inslås i färdiga öfverdelar till finare skodon, hvarefter dessa

öfverdelar införas tullfritt såsom skodon med bottnar af trä.

Utskottet hemställer derför,

113:o) att å becksöms- eller s. k. sjöstöflar äfvensom

å skodon med bottnar af trä måtte sättas en

tull af 94 öre per kilogram.

Slöjdvaror, eller fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror, i

taxan ej nämnda, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

hufvudsakligen bestå, eller, om detta ej kan bestämdt urskiljas, med

10 procent af värdet. Sedan utskottet i allmänhet föreslagit höjning

af tullarna å de artiklar, der sådant af traktaterna medgifvits, kan

utskottet ej underlåta att äfven förorda en höjning af nyssnämnda

tullsats. Utskottet hemställer,

114:o) att ifrågavarande varor måtte, då det ej

kan bestämdt urskiljas, af hvilket ämne, arbetadt,

de hufvudsakligen bestå, förtullas med 15 procent

af sitt värde.

Smör, äfven konstgjord^ är nu fritt från tull. Härå yrkas följande

tullsatser: af herr Reuterswärd 10 öre, af herrar J. Eliasson, J. Anderson

m. fl. och P. Pehrson 15 öre, af herrar Bergendahl m. fl. och P. Svensson

m. fl. 20 öre samt af herr Söderberg m. fl. 25 öre, allt för 1 kilogram.

Tullen å smör, äfven konstgjordt, utgör i Tyskland 18 kronor och

i Frankrike enligt den allmänna tariffen 9 kronor 36 öre för färskt

och 10 kronor 80 öre för salt, samt enligt specialtariffen, som lemnar

färskt smör fritt, 1 krona 44 öre för salt smör, allt för 100 kilogram.

Införsel och utförsel af smör, äfven konstgjordt, bär fortgått på

följande sätt:

Införsel. Utförsel.

år

1875..................

............... 1,369,595

kilogram,

3,255,360 kilogram,

»

1876................

............... 2,161,596

»

3,516,824 »

1877..................

.................. 2,524,356

)>

3,731,147 »

»

1878..................

.................. 1,710,123

))

3,821,773 »

»

1879....................

................. 2,263,530

>>

4,644,763 »

»

1880...................

................. 3,404,646

»

5,261,718 j>

»

1881..................

.................. 2,203,895

»

5,106,684 »

»

1882....................

................... 2,380,788

»

5,822,601 :»

»

1883...................

................. 2,926,587

8,163,344 »

»

1884.....................

.................. 3,240,467

»

9,562,470 »

»

1885...................

................... 3,658,220

B

11,452,856 »

»

1886..................

................... 3,382,004

»

12,065,678 »

»

1887...................

................ 3,442,524

)>

13,700,929 »

Smör.

Och utgjorde sistnämnda år af det införda smöret 2,918,865 kg.

naturligt smör och 523,659 kg. konstgjordt samt af det utförda 12,065,678

kg. naturligt och 4,646 kg. konstgjordt smör. Införseln af konstgjordt

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

smör uppgick år 1885, det första år denna vara i kommerskollegii

berättelser särskilt omnämnes, till 813,621 kilogram samt år 1886 till

529,748 kilogram.

Från Finland infördes af smör:

år 1881........................................... 1,582,186 kilogram,

j> 1882.............................................. 1,803,468 »

» 1883........................................... 1,919,687 »

» 1884.............................................. 1,721,712 >•

» 1885.............................................. 2,317,800 »

)• 1886............................................... 2,137,804 »

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887

anmärkte rörande tull å smör till en början, att, då exporten af smör

vida öfverstege importen deraf, tull å smör visserligen kunde synas

öfverflödig, samt fortsatte derefter:

»Men mejerihandteringen, som af motståndarne till skyddstullsystemet

ständigt anvisats såsom ett af de väsentligaste medlen till

förbättring af vårt jordbruks läge, synes gifvet komma att lida ett

högst väsentligt afbräck genom täflan med det i vissa hänseenden användbara

och i alla händelser billigare konstgjorda smöret, hvaraf årligen

produceras allt större qvantiteter. Om än det låter sig göra att

skilja konstgjord! smör från naturligt, är dock svårigheten dervid sådan,

att man ej vid våra flesta tullplatser kan påräkna tillräcklig insigt

deri. Det är af denna anledning utskottet anser sig böra föreslå tull

äfven å naturligt smör.»

Såsom ett ytterligare skäl att lägga tull å smör kan anföras, ätten

stor del af det smör, som här tillverkas, är sekunda vara och således

konkurrerar med det finska smöret. Kan importen af finskt smör

genom en tull minskas, måste sådant alltid blifva till gagn för afsättningen

af svenskt sekunda smör, hvilket då vinner en större marknad.

Enär de mindre jordbrukare i allmänhet icke kunna tillverka prima

smör, skulle följaktligen en tull å smör närmast komma dem till godo.

Med anledning häraf och då det icke torde vara skäl att bestämma

tullen å smör till ett lägre belopp än tullarne å fläsk, ister och ost,

hemställer utskottet,

115:o) att å smör, äfven konstgjord!, måtte sättas

en tull af 20 öre för 1 kilogram.

s. 121 Kontrollera mot PDF

‘Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

121

I sin motion n:o 50, inom Andra Kammaren, föreslår herr J.

Eliasson, att Riksdagen beslutar nedsättning af tullen å socker i den

mån statsverkets tillstånd sådant medgifver. Då detta för närvarande

icke synes medgifva en sänkning på en gång af tullen å kaffe och

tullen å socker, hvilket senare är en af våra största kassaartiklar, hemställer

utskottet,

116:o) att ifrågavarande yrkande ej må till någon

åtgärd föranleda.

Solfjädrar förtullas för närvarande med 1 krona 20 öre per kilogram,

utan afdrag i vigten för askar och pappersomslag. Enligt

kommerskollegii berättelser hafva solfjädrar ett värde af 50 kronor

per kilogram. Den nuvarande tullsatsen är sålunda en ren obetydlighet.

Utskottet får derför, i öfverensstämmelse med hvad utskottet för

de flesta lyxartiklar föreslagit, tillstyrka höjning af denna tull och

hemställer,

117:o) att tullen å solfjädrar måtte från sitt nuvarande

belopp, 1 krona 20 öre, höjas till 5 kronor

för 1 kilogram, utan afdrag i vigten för askar och

pappersomslag.

Å den under rubriken n:o 496 i tulltaxan upptagna artikeln sprutor,

brand- och trädgärds-, äfvensom tillbehör, hvilken artikel för närvarande

drager en tull af 5 procent af värdet, föreslå herrar Reuterswärd och

J. Eliasson en tull af 10 procent af värdet.

Enär utskottet i det föregående tillstyrkt Riksdagen att med tull

belägga det material, hvaraf sprutor förfärdigas, får utskottet, nu

hemställa

118:o) att sprutor, alla slag, måtte åsättas en

tull af 10 procent af värdet.

Då utskottet föreslagit Riksdagen att belägga ister med tull, samt

ister i vissa delar af landet allmänt benämnes späck, får utskottet, till

förekommande af missförstånd, hemställa,

Bill. till Biksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Åfd. 8 Raft. 16

Socker.

Solfjädrar.

Sprutor.

Späck.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Sten.

119:o) att rubriken späck i tulltaxan måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

Späck:

af hafsdjur...........................................................fritt

andra slag; se Ister.

Angående sten heter det i tulltaxan:

Qvantitet för

tullberäk- ningen.

Tullsats.

499.

Sten, ej specificerad:

oarbetad ...........................................

Kronor

fri

öre

500

arbetad: polerad .....................................

1 kilogram

3

501,

andra slag.....................................

fri

Herr A. E. Petersson yttrar i sin motion, sid. 36, bland annat:

»Då inom vårt eget land finnas tillgångar på marmor och kalksten,

hvilka förtjena en vidsträcktare bearbetning än som nu eger rum, då

det utländska råmaterialet numera väl bör kunna här i landet bearbetas

till de föremål, som deraf kunna afsätta^, och då slutligen artiklar af

dessa material väl torde få hänföras till dem, som ligga utom den vanliga

förbrukningens behof och till stor del kunna anses såsom lyxföremål,

föreslås en tull af 50 öre per kilogram på arbeten af marmor och

kalksten, polerade eller opolerade, ej specificerade.»

Då utländsk marmor inom Sverige bearbetas, samt det för utskottet

blifvit upplyst, att för de sliperier, som sysselsätta sig dermed, det är

vida lämpligare att intaga den utländska marmorn i halfarbetadt skick

(skifvor) än i block, har utskottet ansett sig böra afstyrka den af

herr Petersson förordade tullen å marmorarbeten. Vidkommande åter

arbeten af kalksten har utskottet varit i saknad af närmare upplysningar,

i hvilken omfattning dylik sten för närvarande inom Sverige

bearbetas. Utskottet har derför funnit sig icke för närvarande kunna

förorda tull å arbeten deraf.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

123

På grund häraf hemställer utskottet,

120:oj att herr A. E. Peterssons yrkande om tull

å arbeten af marmor och kalksten, polerade eller

opolererade, ej specificerade, icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Strängar af metall äro för närvarande fria från tull, medan deremot

andra slag draga eu tull af 1 krona 20 öre per kilogram. Som

utskottet beslutit föreslå Riksdagen att sätta tull å jern-, stål- och

metalltråd, samt i händelse strängar af metall förblefve tullfria, tullen å

tråd skulle kunna upphäfvas, derigenom att tråden intoges under benämningen

strängar, anser sig utskottet böra hemställa,

121 :o) att strängar af metall skola tullbehandlas

såsom tråd.

Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen har sig

åsatt eu tull af 10 öre per kilogram. Tulltaxan föreskrifver dessutom,

dels att dextriu skall tullbehandlas såsom stärkelse, dels ock i fråga

om potatesmjöl: »Potatesmjöl eller stärkelseämnet i potates; se stärkelse».

För potatesmjöl äfvensom stärkelse af hvete, potates eller andra

vegetabiliska ämnen yrkas följande tullsatser, nemligen: af herr Reuterswärd

14 öre, af herr Söderberg ro. fl. och J. Anderson in. fl. 25 öre

samt af herr P. Svensson in. fl. 20 öro. Härjemte yttrar herr A. E.

Petersson i sin motion, sid. 37, följande:

»Stärkelse framställes inom landet af potates, hvete och ris. Enligt

kommerskollegii berättelse voro hos oss år 1880 i gång 8 fabriker

med ett tillverkningsvärde af 304,215 kronor, 1881 11 fabriker med

ett tillverkningsvärde af 328,013 kronor, 1882 16 fabriker med ett tillverkningsvärde

af 267,940 kronor, 1883 15 fabriker med ett tillverkningsvärde

af 162,944 kronor och 1884 17 fabriker med ett tillverkningsvärde

af 245,646 kronor. Hvarje uppgift på tillverkningsqvantiteten

saknas. Under femårsperioden 1875—1879 infördes i

medeltal årligen 644,544 kilogram och år 1880—1884 årligen i medeltal

586,277 kilogram och år 1884 ensamt 684,822 samt 1885 1,187,357

kilogram.

Strängar,

Stärkelse.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Under antagande att den importerade stärkelsen utgöres till hälften

af potatesstärkelse och till hälften af risstärkelse, kan importen lägst

beräknas till 34 öre per kilogram eller till ett värde år 1884 af

232,839 kronor, eller ungefär lika stort som alla de inhemska fabrikernas

tillverkningsvärde, samt 1885 till ett värde af 380,241 kronor.

Detta förhållande förefaller egendomligt, då stärkelse är skyddad

med eu tullsats af 10 öre per kilogram eller ungefärligen 30 procent

af värdet. Orsaken ligger dels deruti, att utländska fabrikat, såsom

Colmans risstärkelse, lyckats så inarbetas uti den svenska marknaden,

att konsumenterna fortfarande köpa denna vara och betala det derför

fordrade priset, dels ock hufvudsakligen deruti, att de utländska fabrikanterna

oberoende af den höga tullsatsen dock fortfara att konkurrera

på den svenska marknaden och här uti Sverige tillhandahålla stärkelsen,

inklusive tull- och fraktkostnader, till billigare pris än den

säljes i Tyskland och England.

Enligt af herr Harald von Gegerfelt uti Göteborg, som sjelf eger

en stärkelsefabrik, lemnade upplysningar har på grund af den sista

tullnedsättningen behofvet af potatesstärkelse till stor del fylts från

Tyskland, och har den hufvudsakliga importen skett af pressjästfabriker

och appreturverk. Herr Gegerfelt förmäler att tysk potatesstärkelse

stått importörerna, inklusive tull och omkostnader, i svensk

hamn till 33 öre per kilogram, men att den gick ned på våren 1886

till omkring 26 öre per kilogram, under det samtidigt Urna potatesstärkelse

noterades i Berlin till 35 öre per kilogram och sekunda 29

öre per kilogram.

Om ifrån de pris, som de tyska fabrikanterna erhöllo för stärkelsen

i svensk hamn våren 1886, afdragas tull och omkostnader med 12 öre

per kilogram, qvarstår ett pris af endast 14 öre per kilogram för den

tyska fabrikanten vid hans fabrik. Detta bevisar att han, med en prisreduktion

af mer än 50 procent af försäljningspriset inom eget land,

i Sverige afbörda! sig en del af sitt produktionsöfverskott.

Med risstärkelse råder samma förhållande. Colmans risstärkelse noteras

i England till 56 öre per kilogram, men säljes i Sverige, inklusive

tull och omkostnader, till 52 öre per kilogram. Afdragas dessa,

så visar sig att Colmans risstärkelse säljes till Sverige af den engelska

fabrikanten omkring 25 procent billigare än i England gällande pris.*

På samma sätt förhåller sig med tyska risstärkelsen. Då, som ofvan

nämnts, stärkelse infördes till belopp af öfver 200,000 kronor, har den

nyligen gjorda nedsättningen af tullen på stärkelse från 14 till 10 öre

per kilogram visat sig ej vara af omständigheterna betingad, hvarför

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

125

föreslås, att stärkelse och potatesmjöl äfvensom det af stärkelse beredda

dextrinet åsättes eu tull af 14 öre per kilo.

Skulle emellertid den i senaste tullmotionen föreslagna tullen å

risgryn och hvete vinna Riksdagens bifall, föreslås, enligt grundsatsen

att fabrikat drager högre tull än materialet, att tullsatsen å stärkelse

ytterligare ökas med ett belopp en och eu half gång högre än den tullsats

Riksdagen kan komma att pålägga nämnda två artiklar. Skulle

olika tullsatser åsättas dessa artiklar, beräknas ifrågavarande förhöjning

efter den högre tullsatsen.

I samband med stärkelsen må påpekas det oegentliga uti att alla

slags »gryn» äro tullfria, då man vet att största delen sago-, perlgryn

med flera beredas af stärkelse, som nu har en tull af 10 öre per kilogram.

Konseqvensen bjuder naturligtvis, att dessa sorter gryn förtullas

med minst samma belopp som den råvara, hvaraf de beredas.

Importen af »sago m. m.» utgjorde 1885 625,465 kilogram, värda

249,386 kronor. Vi föreslå derför att sago- och perlgryn förtullas med

15 öre per kilogram.»

Till de i berörda motion lemnade statistiska meddelanden kan läggas,

att år 1885 voro i gång 19 fabriker med ett tillverkningsvärde

af 291,049 kronor, samt att år 1886 infördes 736,097 kilogram stärkelse.

Sedan Riksdagen numera åsatt hvete en tull af 2 kronor 50 öre

för 100 kilogram, borde, enligt herr Peterssons framställning, tullen

å stärkelse, tillverkad af hvete, utgöra 17,75 öre per kilogram samt

tullen å stärkelse af ris 20,45 öre per kilogram. Den nedsättning af

stärkelsetullen från 14 öre till 10 öre per kilogram, hvilken ofvan omförmälts,

vidtogs på tillstyrkan af 1882 års tullkomité, i anledning af

uttalanden från tillverkare af pressjäst. Utskottet har nu visserligen

föreslagit tull å jäst, som hittills varit tullfri, men då stärkelse utgör

ett vigtigt beredningsämne för våra stora näringar och bland dem väfverierna,

har utskottet funnit det betänkligt att höja tullen å stärkelse

så betydligt som till 20 öre eller deröfver per kilogram. Till följd af

den redan gällande tullen å hvete, samt då utskottet i det föregående

hemstält om tull å risgryn, måste utskottet emellertid föreslå en höjning

i tullen å stärkelse. Denna höjning anser likväl utskottet på nyss

anförda grunder icke böra mycket öfverstiga hvad som nödvändiggöres

af den föreslagna tullen å risgryn, 4 kronor 30 öre för 100 kilogram.

Enligt upplysningar, som blifvit utskottet meddelade från en

af landets förnämsta stärkelsefabriker, erhållas af 100 kilogram risgryn

68 kilogram stärkelse. För att framställa 100 kilogram risstärkelse erfordras

sålunda 147 kilogram risgryn, hvarför i tull skall betalas 6

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Svafvelsyra,

kronor 32 öre. Med bibehållande af det nuvarande skyddet för stärkelsefabrikationen

måste tullen å stärkelse följaktligen höjas till 16,32

öre per kilogram, hvilken sistnämnda siffra utskottet anser kunna jemnas

till 17 öre. Öfver detta tullbelopp finner utskottet det icke vara

rådligt att gå. För hvetestärkelse sammanfaller det nästan med det af

herr Petersson förordade ''belopp och utgör, enligt samme motionärs

framställning, för potatesstärkelse ett mer än tillräckligt skydd.

På grund häraf hemställer utskottet,

122:o) att tullen å stärkelse af hvete, potates och

andra vegetabiliska ämnen måtte höjas från sitt nuvarande

belopp, 10 öre, till 17 öre för 1 kilogram.

Om svafvelsyra, som för närvarande är fri från tull, andrager herr

A. E. Petersson i sin motion, sid. 14, följande:

»Denna för den kemiska industrien vigtigaste syra har redan i början

af 1800-talet varit föremål för fabrikation i vårt land, då nemligen

en svafvelsyrefabrik vid Gripsholm med användande af svafvelkis från

Falun framstälde svafvelsyra.

Den äldsta nu i gång varande fabrik för svafvelsyra är anlagd af

herr L. J. Hierta vid Tegelviken uti Stockholm. Sedermera anlades

en dylik fabrik uti Falun för metallurgiska behof, hvilken under de

senaste åren efterträdts af eu större anläggning på samma plats.

Båda dessa fabriker tillverka svafvelsyra, koncentrerad i platinapannor.

Vid alla landets superfosfatfabriker tillverkas dessutom för

deras eget behof svafvelsyra af lägre koncentrationsgrad. Endast vid

en af dem, nemligen »Ceres» vid Göteborg, tillverkas liksom vid Tegelviken

och Falun svafvelsyra, koncentrerad i platinapannor. Det har

dock visat sig, att vid ingen af dessa fabriker koncentrationen kunnat

hållas i gång mer än under någon del (4 å 6 månader) af året, hvadan

tillverkningskostnaden af den under denna tid framstälda syran

drabbats af en särdeles hög rånte- och amorteringskostnad på de till

koncentrationen använda platinapannor och fabriksinrättningar, hvilkas

värde, då en platinapanna, allt efter storleken, kostar 15,000 till 45,000

kronor, ej torde kunna sättas lägre än till 45,000 kronor i medeltal

för hvarje fabrik. Denna omständighet är så mycket mer betungande,

som ingen af fabrikerna, enär landets behof till stor del fylles al importerad

syra, kan hafva någon betydande tillverkning, och varan stundom

ej betingar högre pris än 3 kronor 50 öre per centner.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

127

Så märkvärdigt det än kan synas, ställer sig dessutom trakten

från England och Tyskland billigare till många vigtiga afsättningsplatser

inom landet än från de svenska produktionsorterna till samma

platser.

Under femårsperioden 1875 —1879 infördes uti medeltal årligen

omkring 576,000 kilogram och under femårsperioden 1880—1884 i medeltal

årligen 375,000 kilogram, men uppgick 1885 till ej mindre än

cirka 614,000 kilogram. Den importerade syran är hufvudsakligen

66° koncentrerad syra.

Ehuru det ur fabrikernas synpunkt vore önskvärd!, att eu högre

tull åsattes denna artikel, hafva vi dock, med anledning af dess vidsträckta

användning i flere industrier, endast velat föreslå en tullsats

af 1 öre per kilogram med beräkning af denna tullsats äfven å tarans

vigt.»

Svafvelsyra användes hufvudsakligen vid superfosfatfabrikerna,

hvilka dock sjelfva tillverka det för dem erforderliga behofvet, och

vid mineralvattenfabrikationen, men förekommer, ehuru i mindre grad,

i de flesta industrier. Af denna anledning har utskottet funnit nödig

varsamhet fordra, att tullen å svafvelsyra sättes så låg som möjligt.

Utskottet har derför icke ansett sig kunna förorda en högre tullsats

än >/2 öre per kilogram och hemställer alltså,

123:o) att å svafvelsyra måtte sättas eu tull af

0,5 öre för 1 kilogram.

Svampar, ätbara, såsom champignon^'', murklor '' och tryffel, hafva sig

åsatt en tull af 30 öre per kilogram, hvilken tullsats herr Reuterswärd

yrkar måtte höjas till 50 öre. Då den nuvarande tullsatsen är bestämd

i öfverensstämmelse med tullen å »konserver», hvilken enligt handelstraktaten

med Frankrike icke får öfverstiga 30 öre per kilogram, samt

till ett sådant förfarande antagligen funnits den orsak, att de svampar,

som hit importeras, vanligen inkomma såsom konserver, får utskottet

hemställa,

124:o) att herr Reuterswärds ifrågavarande yrkande

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Enligt tulltaxan skola nya, tömma säckar tullbehandlas lika med

den väfnad, hvaraf de bestå. Då tyg inkommer i annat skick än sitt

Svampar.

Säckar.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Tegel.

ursprungliga, är i tulltaxan i allmänhet föreskrifvet eu förhöjning med

vissa procent i tullen för tyget, så t. ex. för broderade arbeten och

kläder (jemför ofvan). Enär utskottet beslutit föreslå Riksdagen att

belägga juteväfnad med tull, har utskottet, till följd af det arbete,

som blifvit nedlagdt på hopsyningen, funnit sig böra tillstyrka en

dylik höjning äfven i tullen för säckar, hvilken höjning dock i anseende

till det ringa arbete, som är förenadt med hopsyningen, icke torde

böra öfverstiga 10 procent af tullen för väfnaden. På grund häraf

hemställer utskottet,

125:o) att Riksdagen måtte besluta, att nya,

tomma säckar skola tullhehandlas lika med den väfnad

hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent.

Golf- och väggtegel (s. k. tiles) af högst 2 om. tjocklek drager nu

en tull af 3 öre, hvaremot andra slag af tegel äro fria från tull. Herr

Reutersivärd yrkar, att å tegel och andra arbeten af eldfast lera måtte

sättas en tull af 40 öre per 100 kilogram. Herr A. E. Petersson har

i sin oftanämnda motion framlagt ett fullständigt »förslag till tullsatser

å lervaror», hvilka varor i nu gällande tulltaxa icke finnas sammanförda under

en gemensam rubrik, utan upptagas under rubrikerna Biscuit, Fayence,

Kakel, Krukmakarearbeten, Parian, Porslin, oäkta och äkta,

Tegel och Terracotta. I hvad detta herr Peterssons förslag afser andra

artiklar än tegel, har utskottet funnit detsamma innefatta ämnen,

hvilka lämpligen torde böra göras till föremål för behandling af en blifvande

tullkomité. Hvad åter beträffar tegel, lemnas derom i motionen

till eu början följande, på kommerskollegii berättelser grundade meddelanden:
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

129

187

4

1875-

L879

1880—1884

1884

r

DiUrerkning:

Tegel,

eldfast ...............j

»

)''

mur- .................

tak-...................j

1,370

901

1,730

234

2,431,671

3,650,893

Import:

Tegel,

eldfast.................

139

886

61

795

38,714

73,057

»

mur- ....................

188

217

no

500

207,568

215,066

))

tak- ..................

30

477

17

865

26,943

26,699

Export:

Tegel,

eldfast..................

34

762

94

810

414,611

417,084

»

mur- ...................

59

463

66

,452

269,652

486,242

»

tak- ...................

351

759

297

420

Härefter anföres i motionen:

»Af dessa uppgifter framgår, att artikeln tegel, i hvilken i statistiken

innefattas eldfast tegel, vanligt byggnad stegel och taktegel, under

det sista decenniet varit föremål för en alltjemt stigande tillverkning

af rätt högt värde, samt att importen, jemförd med tillverkningen,

under de sista åren varit af ringa betydenhet. Den torde hufvudsakligen

hafva inskränkt sig till införsel af taktegel och fa§adtegel; blott

till några få platser på landets vestkust torde vanligt byggnadstegel

hafva införts.

Då vanligt byggnadstegel betingar ett i förhållande till varans vigt

och omfång billigt pris och till följd häraf ej kan bära dryga transportkostnader,

torde detsamma liksom äfven dräneringsrör ej böra beläggas

med tull. Annorlunda ställer sig förhållandet med taktegel samt listoch

fa§adtegel, hvilka båda, i synnerhet det sistnämnda, är föremål för

en mera invecklad tillverkning än byggnadsteglet.

Fa§adtegel, hvaraf rätt betydliga qvantiteter i synnerhet under den

sista tiden införts, börjar nu blifva föremål för inhemsk tillverkning,

som kommer att fylla ett känbart och växande behof, men som till en

början blir förenad med de för hvarje ny fabrikation vanliga svårigBih.

till Biksd. Prat. 1888. i) Sami. 1 Afd. 8 Haft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

heterna och som under denna tid väl behöfver det skydd mot utländsk

konkurrens, som kan lemnas densamma. En gång kommen till stånd,

torde nog den inhemska konkurrensen reglera prisen så, att artikeln

ej fördyras genom tullskyddet. Det föreslås derför en tullsats af 0,5

öre per kilogram på taktegel och fagadtegel. Samma tullskydd föreslås

äfven på eldfast tegel af alla slag. De ofvan lemnade statistiska

siffrorna tyckas visserligen visa, att tillverkningen af denna artikel betydligt

stigit i värde och nu är föremål för en betydande fabrikation

och export, men af samma uppgifter framgår att import fortfarande

eger rum. Då det i Sverige tillverkade eldfasta teglet i godhet torde

täfla med, om ej rent af öfverträffa alla andra liknande fabrikat, kan

det ej vara landet till gagn, att spekulationen inkastar en vara af sämre

beskaffenhet, som trycker på de redan mycket låga prisen och som,

oaktadt det billigare inköpspriset, vid användande ställer sig vida dyrare.

Till eu något högre tullsats eller 1 öre per kilogram föreslås glaseradt

fagadtegel, listtegel, trottoarsten och gröfre golfplattor samt de

i den nu gällande tulltaxan ej särskild!, upptagna, men, efter hvad uppgifvet

blifvit, märkvärdigt nog såsom »maskiner och redskap» hittills

förtullade rör af lergods för vattenledningar eller tekniska behof.

Flisor, plattor (tiles) af mindre tjocklek än 5 centimeter hafva

blifvit föreslagna att höjas från 3 till 7 öre, sedan de gröfre och

tjockare slagen deraf blifvit afskilda och föreslagna att förtullas med

endast 1 öre. De finare slagen, de som egentligen äro föremål för

den numera ganska betydliga införsel, som framkallats åt de senare

årens byggnadsverksamhet, äro att betrakta såsom fajans-artiklar, de

äro till och med vid tillverkningen underkastade något svårare tekniska

procedurer och eu strängare sortering än de flesta andra artiklar inom

denna klass, inom hvilken de föreslås att tullbehandlas.»

Motionärens förslag till tullsatser är i nu ifrågavarande delar af

följande lydelse:

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

131

Förslag till tullsatser å lervaror.

Tullsatser:

Franska

gällande

föreslagna

traktaten

medgifVer

kronor per

kilo

proc.

af

värdet

kronor

per kilo

proc.

af

värdet

kronor

per kilo

Klass 1.

Tegel-, mur-, vanligt, och

klinkor oi er]fl Röra,dt,

fritt.

fria.

fritt.

fritt.

fritt.

fritt.

fritt.

fria.

0,005

0,005

0,005

0,005

Klass 2.

Rör, dränerings-, utan hans

Tegel, eldfast, ej glaseradt

» färgad- eller bekläd-

nads-, ej glaseradt

» list-, ej glaseradt...

» tak-, glaseradt eller

ej glaseradt.........

—

—

—

Anm. 1.

Eaqad-tegel är ett murtegel, som

genom pressning eller annan be- handling erhållit en finare yta

och en mera korrekt form än van- ligt murtegel.

Anm. 2.

List-tegel är så formadt, att det

kan användas till inkantning af

fönster, dörrar, portaler eller ar- kitektoniska lister å byggnader;

det saknar inpressade eller upp- höjda ornament.

Klass 3.

Tegel, fasad-, glaseradt ...

» list-, glaseradt.........

—

fritt.

fritt.

—

0,01

0,01

—

Flisor, plattor (tiles), till

golf- eller väggbekläd- nad, enfärgade, ej gla- serade, af mindre tjock- lek än 50 millimeter ...

0,03

0,07

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Lika med motionärerne anser utskottet eldfast tegel böra beläggas

med tull, men då inom utskottet blifvit upplyst, att redan en tullsats

af 20 öre per 100 kilogram skulle visa sig verksam, bär utskottet,

som funnit de påyrkade tullsatserna väl höga, beslutit tillstyrka Riksdagen

att å eldfast tegel sätta en tull af 20 öre per 100 kilogram.

1,000 stycken eldfast tegel af vanlig storlek väga 6,000 kilogram och

skulle således komma att i tull kosta 12 kronor. Då priset å nämnda

qvantitet är, allt efter beskaffenheten, 165 kronor eller 185 kronor

netto, kommer en tull af 12 kronor att i genomsnitt utgöra icke fullt

7 procent af varans värde. I Tyskland är eldfast tegel belagdt med

en tull af 45 öre per 100 kilogram.

Samma tull, som utskottet nu förordat för eldfast tegel, vill utskottet

jemväl föreslå för fagadtegel samt för golf- och väggplattor

af viss gröfre tjocklek. Den gräns, som i detta hänseende för närvarande

är bestämd, eller 2 cm., har utskottet anledning antaga icke

vara lyckligt vald. Omförmälda plattor eller flisor göras vanligen med

en tjocklek af 1 till 2 centimeter. Det skulle emellertid icke i något

hänseende medföra olägenhet, om de gjordes något litet gröfre, t. ex.

med eu tjocklek af 2i cm. Men vid sådant förhållande är det lätt

för de utländske fabrikanterna att omintetgöra de åsyftade verkningarna

af eu tull. Utskottet får derför föreslå, att skilnaden emellan

gröfre och finare plattor måtte inträda vid en tjocklek af 3 cm.

För golf- och väggplattor af mindre än 3 cm. tjocklek har utskottet

funnit nu gällande tullsats för sådana af högst 2 cm. tjocklek

kunna bibehållas, för så vidt nemligen de äro oglaserade. Åro de

deremot glaserade, då de vanligast utgöras af s. k. väggtiles med en

tjocklek af 1 cm., falla de inom fajansens område och böra derför

draga tull lika med fajans, hvilket åter enligt tulltaxan tullbeliandlas

såsom oäkta porslin.

Andra slag af tegel än de nu nämnda böra fortfarande vara fria

från tull.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

126:o) att eldfast tegel, s. k. fa^-adtegel samt

golf- och väggplattor (flisor, tiles) af 3 cm. tjocklek

och deröfver måtte åsättas en tull af 20 öre för 100

kilogram;

127:o) att golf- och väggplattor af mindre än

3 cm. tjocklek skola, då de äro oglaserade, draga en

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

133

tull af 3 kronor för 100 kilogram, men, då de äro

glaserade, tullbehandla^ såsom fajans;

128:o) att andra slag af tegel, ej specificerade,

måtte förklaras fortfarande skola vara fria från tull;

samt

129:o) att vid rubriken tegel måtte i tulltaxan införas

en anmärkning af följande lydelse:

»Derest ett och samma kolly innehåller särskilda

slag af tegel, underkastade olika tullafgifter, tillämpas

den högre tullsatsen för hela innehållet.»

Tullen för thé, som förut utgjorde 1 krona 40 öre för 1 kilogram,

nedsattes af 1884 års Riksdag till 80 öre per kilogram, hvilken nedsättning,

enligt hvad nämnde Riksdags skrifvelse till Konungen angående

tullbevillningen gifver vid handen, vidtogs i afsigt att göra denna dryck,

som vore särdeles egnad att undantränga bränvinet och derigenom befrämja

nykterheten, lättare tillgänglig för den mindre bemedlade befolkningen.

Införseln af thé har uppgått till:

år 1882 .................................................. 65,293 kilogram,

» 1883 ...................................................... 67,270 »

» 1884 ................................................... 54.901 »

» 1885 ................................................ 90,812 »

» 1886 .................................................. 76,717 »

Utskottet, som i likhet med 1884 års Riksdag hyser den uppfattning,

att det vore synnerligen önskvärd!, att thé här i landet komme

till större användning, än det för närvarande har, vill så mycket hellre

tillstyrka Riksdagen att ytterligare sänka den nu utgående tullen för

denna artikel, som dels tullinkomsten af thé är af ringa betydelse för

statsverket, dels ock en allmännare förbrukning deraf torde ersätta en

nedsättning i tullsatsen.

På grund häraf hemställer utskottet,

130:o) att tullen å thé måtte från sitt nuvarande

belopp, 80 öre, nedsättas till 50 öre för 1 kilogram..

s. 134 Kontrollera mot PDF

Tjära.

Tobak.

134

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

In- och utförseln af tjära och tjärbärma, som nu är iri från tull,

har utgjort:

Införsel. Utförsel.

år 1880 849,217 kilogram, 9,434,307 kilogram,

i, 1881 .................................... 1,077,672 » 6,556,566 »

» 1882 891,611 » 7,026,031 »

» 1883 ..................................... 764,436 » 6,570,253 »

» 1884 1,607,439 i» 12,085,288 »

)> 1885 ................................... 358,968 » 9,467,910 »

» 1886 ...................................... 824,800 » 5,730,781 »

)) 1887 ................. (omkring) 770,000 » 6,380,000 »

Utförseln af tjära har visserligen, såsom af denna redogörelse

framgår, varit mångdubbelt större än införseln, men då den tjära, som

hit inkommer från Finland, numera icke endast är transitogods utan

med den svenska tjäran konkurrerar på den inhemska marknaden,

anser utskottet äfven tjära böra beläggas med tull. Då eu tunna tjära väger

omkring 18 lispund eller 150 kilogram, har utskottet, med afseende derå

att en tunna tjära betingar ett pris af omkring 12 kronor, beslutit tillstyrka

Riksdagen att å tjära sätta eu tull af 1 krona per 100 kilogram,

hvilken tullsats komme att motsvara 1 krona 50 öre för tunnan, eller

något mer än 12 procent af varans värde. Till underlättande af tullbehandlingen

torde afdrag i vigten ej böra medgifvas för kärlet.

Utskottet hemställer alltså,

131:o) att å tjära måtte sättas en tull af 1 krona

för 100 kilogram, kärlens vigt inberäknad.

1 Kongl. Maj:t,s nådiga proposition till Riksdagen, n:o 2, angående

förhöjning af bränvinstillverkningsskatten samt i tullsatserna för bränvin

och tobak m. in., föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte höja

tullen å oarbetad tobak, blad och stjelk, från dess nuvarande belopp,

1 krona, till 1 krona 25 öre per kilogram, samt att tullen å tobak:

andra slag måtte från sitt nuvarande belopp, 1 krona 20 öre, höjas

till 1 krona 50 öre. Deremot föreslog Kongl. Maj:t icke någon ändring

i nu gällande tullsats för cigarrer och cigaretter. .

Herr Reuterswärd yrkar för cigarrer och cigaretter en tull af 4

kronor för 1 kilogram och herr fiss Oloj Larsson för samma slag af

arbetad tobak eu tull af 3 kronor 75 öre per kilogram. Herr A. E.

Petersson anför rörande tobak i sin motion, sid. 42, följande:

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

135

»Intill år 1859 utgjorde tullen å

tobaksstjelk ......................................................................... 4

å tobaksblad.......................................................................... 7

» cigarrer ..................................................... 1 riksdaler 6

År 1859 sattes tullen å stjelk och blad till ........... 29

å cigarrer........................................................... 1 krona 30

» karfvad tobak ............................................................... 45

» malen tobak och snus ................................................ 50

» hopvriden, pressad och spunnen ............................. 35

» stänger och karotter .................................................... 55

skid. per skålp

» » <■ »

» » »

öre » »

» » »

» » »

» »

» » »

» »

Dessa tullsatser gälde till år 1879, då de höjdes på stjelk och blad

till 42,5 öre per skålpund eller 1 krona per kilogram, under det tullen

på cigarrer sattes till cirka 1 krona 27 öre på skålpund eller 3 kronor

per kilogram. Under det cigarrer före 1859 drogo en tull, som var

omkring åtta gånger högre än den, som erlades för råvaran, förändrades

detta förhållande 1859 så, att den då stadgade tullsatsen på cigarrer

blef fyra och eu half gång större än den på blad och stjelk. Den

absoluta skilnaden i tullsatsen på blad och cigarrer, eller 47 skilling

per skålpund, blef dock i 1859 års tulltaxa ej blott bibehållen utan

till och med något utsträckt, den stälde sig nemligen enligt denna till

101 öre per skålpund. Härvid är dock att märka, att stjelk, som förut

dragit lägre tull än blad, då blef belagd med samma tullsats. Genom

bestämmelserna i 1879 års tulltaxa förändrades förhållandet derhän,

att tullen på cigarrer blef endast tro gånger större än på råmaterialet,

och den absoluta skilnaden nedgick från 101 öre till 85 öre

per skålpund. Den höjda tullen på råmaterialet stälde sig mycket känbarare

för fabrikanten, som den representerar ett vida högre belopp i

den färdiga varan, än hvad ett flygtigt genomseende af tulltaxan gifver

vid handen. Enligt från yrkesidkare inhemtade upplysningar uppstår

nemligen under fabrikation genom varans torkning, rensning m. m. en

förlust af från 20 till 30 procent. Tullsatsen på råvaran höjes härigenom

med omkring ^-del, och den absoluta skilnaden i tullsatsen nedgår

till omkring 70 öre per skålpund.

Dertill kommer ock, att räntan, på de ej obetydliga belopp, som

fabrikanten har att i tull erlägga på de stora förråd, han måste hålla

i lager af råmaterialet, är af rätt stor betydelse och jemte räntan å

förlaget i sin helhet spelar en vida större rol för den svenske fabrikanten

än för den utländske. En följd af de för tobaksindustrien ofördelaktiga

förhållanden, som genom de sista tullförändringarne inträdt,

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

har ock varit att, enligt från kommerskollegium erhållen uppgift, tillverkningen

af cigarrer från 1879, då 1,177,533 skålpund tillverkades,

nedgått till 601,534 skålpund år 1885, samt att tobaksarbetarnes antal

under samma tid nedgått från 3,220 till 2,834. Minskning i produktionen

belöper sig således under denna tid till 49 procent. Samtidigt

har arbetsstyrkan minskats med 12 procent och skulle nedgått ännu

mera, om ej arbetstiden vid de flesta fabriker blifvit inskränkt för att

undvika afskedandet af ett ännu större antal arbetare. Under motsvarande

tid har importen af cigarrer, som år 1879 uppgick till 105,199

skålpund, ökats till 184,446 skålpund år 1885, det vill säga tillvuxit

med omkring 75 procent. De importerade cigarrerna utgöras till

större delen af de bättre och dyrare slagen, som förbrukas af de i

ekonomiskt hänseende bättre lottade samhällsklasserna. Deras högre

värde torde väl motivera en högre tullsats än den nu gällande. Sammalunda

är förhållandet med cigaretterna. Vid tillverkning af öfriga

tobaksfabrikat har den ökade tullen på råmaterialet äfven ofördelaktigt

inverkat, om ock ej i samma grad som vid cigarrfabrikationen, och

skilnaden mellan tullsatserna på råmaterial och fabrikat är för ringa

att bereda den inhemska handteringen något skydd. Om ock tobak,

i hvilken form den än användes, måste anses såsom ett njutningsmedel,

har dess begagnande dock så inträngt i en stor del af befolkningens

behof, att den nästan kan anses såsom eu nödvändighetsvara, och säkert

är, att många hellre underkasta sig inskränkning och försakelse af

verkliga lefnadsbehof, än de afstå från njutandet af tobak. Dess förbrukning

är ock i ständigt tilltagande och torde vara föremål för eu

i alla länder tillväxande fabrikation, som i Sverige väl bör i största

möjliga mån bedrifvas af svenska händer.

På grund af hvad som anfördt blifvit föreslås, att, under förutsättning

af eu tull af 1 krona per kilogram för tobak, oarbetad, blad

och stjelk, tullen må sättas å:

cigarrer och cigaretter ... till 5 kronor per kilogram,

arbetad tobak, andra slag » 2 » » » .»

Hvad först angår de af Kongl. Maj:t föreslagna höjningar i tullsatserna

för oarbetad tobak och tobak: andra slag, har utskottet funnit

sig icke kunna tillstyrka bifall till desamma. Det statskassans behof

af ökade inkomster, hvars fyllande till eu del Kongl. Maj:t genom omförmälda

tullförhöjning afsett, kan nemligen numera anses vara undanröjdt,

hvartill kommer, att redan gällande tull å oarbetad tobak är

ovanligt hög i förhållande till varans värde. Deremot har utskottet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 187

på grund af den i herr Peterssons motion lemnade utredning ansett

sig böra tillstyrka en höjning i tullsatsen för cigarrer och cigarretter

till det af herr Reuterswärd förordade belopp, eller 4 kronor per kilogram.

I tullen å tobak: andra slag, som företrädesvis torde af de

mindre bemedlade förbrukas, anser sig utskottet ej böra förorda någon

höjning. Tillverkningen af hit hänförliga slag af tobak kan för öfrigt

näppeligen antagas hafva att utstå någon tryckande utländsk konkurrens.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

132:o) att Kong]. Maj:ts ofvanberörda nådiga proposition,

i hvad densamma afser förhöjning i tullsatserna

för tobak, icke måtte vinna Riksdagens bifall; samt

133:o) att Riksdagen måtte besluta, att tullen å

cigarrer och cigaretter skall från sitt nuvarande belopp,

3 kronor, höjas till 4 kronor för 1 kilogram.

Angående torfströ och torfmull anför herr J. Pelirsson, i motion n:o Torfströ.

62 inom Första Kammaren, följande:

»Hvarje tillfälle, som erbjuder sig för tillgodogörande af befintliga

naturtillgångar i landet, torde böra sorgfälligt begagnas. Det är ett

känd! förhållande, att vi hafva betydande hvitmossefält, otillgängliga

för uppodling, men deremot lemnande ett förträffligt materiel för framställande

af en produkt, som börjat mycket användas både i landtbrukets

och sundhetsvårdens tjenst under benämning af »torfströ» och

»torfmull».

Torfströberedningen här i landet har under senaste åren ganska

raskt utvecklat sig och lofvar att blifva en mycket beaktansvärd industri

för dem, som äro egare af outtömliga, ehuru hittills nära nog alldeles

värdelösa hvitmossar. Men äfven på detta arbetsområde möter

eu stark konkurrens från utlandet, der fabrikation af torfströ har i flere

afseende gynsammare förutsättningar än hos oss. Hollands mossfält

ligga exempelvis öppna för solens inverkan, invid kanaler och vattendrag,

derifrån utskeppning kan ske direkt, under det våra mossfält

ligga temligen långt in i landet, ofta omgifna af höjder och andra för

en hastig torkning menliga hinder, och den fabricerade produkten är

underkastad eu transportkostnad, som vid forsling å jernväg till och

med närmar sig varans fulla värde under vissa förhållanden.

lUh. Ull liiksd. Prof. 1888. 0 Hund. 1 Afd. 8 Haft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

För en sorgfällig beredning, genom torkning, rifning, sigtning och

stark pressning i balar, erfordras ändamålsenliga fabriksanläggningar

och en rätt stor arbetspersonal, i fall tillverkningen skall kunna bedrifvas

i tillräckligt lönande omfattningar. Man kan ej begära att

kapital skall nedläggas på en fabrikation, så länge densamma är blottstäld

för en alldeles oberäknelig täflan från utlandet. Men det lilla

skydd, som nu gällande tulltaxa under n:o 636 ger åt dessa fabriksprodukter

genom eu tull af 10 procent på värdet, kringgås och undvikes

derigenom att de inkommande fabrikaten benämnas ömsom »affall»

och ömsom »gödningsämnen», oaktadt det borde vara tydligt, att ingendera

af dessa uppgifter är med sanna förhållandet öfverensstämmande.

Ensamt till Göteborg importerades under förra året från Rotterdam

omkring 400,000 kilogram, och nog bör det kännas nedslående, att vi

på sådant sätt från utlandet köpa hvad vi sjelfva mycket väl kunna

fabricera, af lika god beskaffenhet och i huru stora qvantiteter som

helst. Blott en lämpligen stadgad och noggrant tillämpad införselafgift

är i detta fall, såsom i andra liknande, det närmast till hands

liggande medlet att betrygga den inhemska företagsamheten.»

Och föreslår motionären, att för torfströ och torfmull måtte stadgas

en tull af 1 krona per 100 kilogram.

Då torfströberedningen i Sverige är en nyligen påbörjad industri,

som har att utstå konkurrens med eu gammal utländsk, finner utskottet,

särskildt med afseende derå att denna industri kan för oss blifva

stor och lönande, densamma böra understödjas och vill derför tillstyrka

Riksdagen att belägga torfmull och torfströ med tull. Men då, enligt

utskottet tillhandakomma upplysningar, 100 kilogram torfströ lära i tillverkning

kosta omkring 1 krona, har utskottet ansett den af motionären

påyrkade tullsatsen af 1 krona per 100 kilogram oskäligt hög.

Utskottet har för sin del bestämt sig för eu tullsats af 30 öre per

100 kilogram och hemställer alltså,

134:o) att Riksdagen måtte besluta, att i tulltaxan

skall införas en ny rubrik: Torfmull och ''Torfströ med

eu tullsats af 30 öre för 100 kilogram.

Enligt gällande tulltaxa är jern- och ståltråd fri från tull. Herrar

Reuterswärd och J. Eliasson föreslå, att å jern- och ståltråd måtte sättas

en tull af 4 öre per 100 kilogram.

De statistiska uppgifterna å iu- och utförsel af jern- och ståltråd

utvisa, att vår utrikes handel dermed stält sig på följande sätt:

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

139

Införsel

Utförsel

år

1875 ........................

............... 248,108 kilogram,

857,759 kilogram,

»

1876 ........................

............... 350,126

»

339,916

»

»

1877 ........................

............... 305,627

222,687

»

»

1878 .....................

............... 116,640

»

462,063

))

»

1879 ......................

............... 68,684

»

572,810

»

»

1880 .......................

.............. 174,637

»

1,272,649

»

»

1881 ........................

.............. 193,753

»

1,580,321

»

1882 .......................

............... 680,001

»

2,950,136

»

»

1883 ........................

............... 1,185,256

»

5,305,996

»

»

1884 .......................

............. 1,693,220

»

2,572,829

»

))

1885 .......................

.............. 1,479,822

614,102

»

1886 ........................

............. 2,186,195

«

1,279,933

»

Till upplysning

om behofvet af tull

å jern-

och ståltråd

vill ut-

skottet ur öfverdirektören Styffes förut omförmälda utlåtande anföra

följande:

»Sverige har alltid ansetts tillverka det bästa trådjern, och till de

mest grannlaga behof användes ännu väl hufvudsakligen tråd af svenskt

jern. I pris kan dock vårt land ingalunda täfla med utlandet, och

importen af jerntråd har under de 5 sista åren mångdubblats. Konkurrensen

i jerntråd är svårast med Tyskland, som har en ganska stor

tillverkning deraf och säljer sin jerntråd till billigare pris än sjelfva

England. Tullen å jerntråd har man derföre i Tyskland kunnat sätta

jemförelsevis ganska låg.

Då svensk tråd, äfven till sådana ändamål som telegraf- och telefonledningar,

onekligen är bättre än den utländska, och den senare,

ifall behörigt afseende fästes ej blott å priset utan ock å qvaliteten,

till ganska få behof kan vara att föredraga, anser jag ock vara skäl

att här belägga jern- och ståltråd med tull, och har föreslagit denna

till 4 öre per kilogram.

Tullen å jern och ståltråd är:

i Danmark ............................................................ per kilogram 4,2 öre,

» Tyskland .......................................................... >’ 2,7 »

» Frankrike, å jerntråd ................................. » 4,3 å 7,2 »

å ståltråd...................................... » 14,4 »

» Spanien, från Sverige och Norge ........... » 4,7 »

från andra länder ........................ » 5,8 x>

» Ryssland ............................................................ 51 1952 »

» Nordamerikas förenta stater........................ » 12,5 å 25

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887

tillstyrkte en tull å jern- och ståltråd af 4 öre per kilogram.

Då utskottet redan föreslagit tull å råvaran, kan utskottet, som

åberopar öfverdirektören Styffes ofvan intagna uttalande, ej underlåta

att tillstyrka Riksdagen att sätta tull å jern- och ståltråd. Men då

tillverkningen af finare tråd krafvel- betydligt mera arbete än tillverkningen

af gröfre, samt det i anledning deraf torde vara omöjligt att

för jern- och ståltråd i allmänhet bestämma blott en enda tullsats, för

så vidt nemligen tullen skall stå i ett något så när lika förhållande

till den på varan nedlagda arbetskostnaden, har utskottet funnit lämpligast

att, på sätt i Frankrike och Norra Amerikas förenta stater eger

rum, för jern- och ståltråd bestämma två olika tullsatser, allt efter

trådens större eller mindre tjocklek. I fråga om den gräns, som dervid

bör uppställas, har utskottet, på grund af meddelade upplysningar,

beslutit föreslå, att tråd som till genomskärningen är mindre än 1 y2

mm. skall draga högre tull än tråd med större genomskärning. För

den gröfre tråden har utskottet bibehållit samma tullsats, som bevillningsutskottet

vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887 föreslog,

eller 4 öre per kilogram. Tullsatsen för den finare tråden har utskottet

ansett böra fastställas till nämnda belopp dubbelt, eller till 8

öre per kilogram. Sistberörda tull är dock ej så hög, som man skulle

kunna förmoda. För vissa slags fin tråd kommer den icke att uppgå

till mer än 6 å 8 procent af varans värde.

Koppar- och annan ej specificerad metalltråd drager, då den är förgyld,

för silf rad eller pläterad, en tull af 2 kronor 35 öre, hvaremot andra

slag äro fria. Då metalltråd tillverkas inom landet, exempelvis vid

Skultuna messingsbruk, bör äfven denna industri komma i åtnjutande

af tullskydd; men enär såväl koppar som andra metaller på grund af

traktatsbestämmelser här skola vara fria från tull, är det endast sjelfva

arbetet, som skyddet i detta fall skall afse. Med hänsyn härtill har

utskottet funnit sig böra föreslå eu tull för koppar- och metalltråd:

andra slag af endast 10 öre per kilogram. 1 Tyskland, der jemväl

tullfrihet råder för koppar, har å koppartråd blifvit satt en tull af 10,6

öre per kilogram.

Utskottet hemställer,

135:o) att för jern- och ståltråd måtte bestämmas

följande tullsatser, nemligen: för tråd af 1,5 mm.

tjocklek och deröfver 4 öre samt för tråd af mindre

än 1,5 mm. tjocklek 8 öre, allt för 1 kilogram; samt

s. 141 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

141

136:o) att å koppar- och annan ej specificerad

metalltråd: andra slag måtte sättas en tull af 10 öre

för 1 kilogram.

Angående träsprit yttrar A. E. Petersson i sin motion:

»Sedan tillverkningen af träsprit numera genom den antagna denatureringslagen

för bränvin och sprit kommer att blifva föremål för

inhemsk företagsamhet och här i landet kan åstadkommas till fullt lika

godhet och till lika billigt pris som i utlandet, så föreslås härmed för

träsprit en tull af 0,50 kronor per kilogram.»

Att för träsprit, som numera är en vigtig vara för många näringsidkare

såsom denatureringsmedel för bränvin, bestämma en särskild

tull, måste anses så mycket angelägnare, som det inträffat, att träsprit

tullbehandlats efter taxans bestämmelser angående art. Bränvin och

Sprit samt förtullats med 1 krona 20 öre per liter. Men då 100 kilogram

träsprit kosta 125 å 130 kronor, skulle den af motionären förordade

tullsatsen af 50 öre per kilogram komma att utgöra 40 procent

af varans värde, en tullsats, hvilken utskottet ej kunnat finna annat än

för hög.

Utskottet hemställer,

137:o) att i tulltaxan måtte införas en ny rubrik

Träsprit med en tullsats af 30 öre för 1 kilogram.

Under rubriken trävaror upptager tulltaxan, bland annat, följande

bestämmelser:

Qvantitet för

tullberäk''

Tullsats.

ningen.

alla andra mer eller mindre arbetade trä-

Kronor

öre

varor, derunder inbegripna snickare- och

stolmakarearbeten:

552.

af furu eller gran, utan betsning, mål-

ning eller lackering.............................

1 kilogram

—

2

553.

af nyssnämnda träslag, med betsning,

målning eller lackering .....................

1 kilogram

—

4

Träsprit.

Trävaror.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Qvantitet för

tnllberäk-

Tullsats.

ningen.

554.

555.

af alra, ask, björk, bok, ek och andra

inhemska, ej specificerade träslag, |

massiva eller dermed fanerade......... 1 kilogram

af päron och valnöt, samt af mahogny, I

jakaranda och andra utländska träslag,

massiva eller dermed fanerade,

äfvensom arbeten försedda med äkta

eller oäkta förgyllning ........................ 1 kilogram

Anm. Är arbetet sammansatt af flera träslag, ster förtullningen

efter det slag deribland, som drager högsta

tullafgift.

möbler,

försedda med stoppning, men utan öfvertyg;

förtullas efter ofvanstående

bestämmelser med 20 proc. förhöjning.

försedda med stoppning och öfvertyg;

förtullas efter nämnde bestämmelser

med 40 proc. förhöjning.

Kronor

15

Herr Reuterswärd har i sin motion följande yrkanden:

555

Möbler: försedda med stoppning, men utan

öfvertyg, förtullas med förhöjning af.....

S

|

50%

med stoppning och öfvertyg .....................

—

100%

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 55, om förhöjning

i tullen å arbetade trävaror, anför herr J. Ericson i Borekulla:

»Vid 1887 års första riksdag väcktes af min företrädare här i

kammaren, herr Oléhn, motion om förhöjning i tullen å arbetade trävaror,

(se motion n:o 45, bihang till Riksdagens protokoll, januaririksdagen

1887). Deri heter det bland annat, beträffande hvad som

bör skyddas eller icke: »om en sak torde man dock lättare kunna enas,

nemligen derom att den lilla industrien, den i hemmen bedrifna slöjden,

bör uppmuntras och, der så nödigt är, äfven skyddas.»

s. 143 Kontrollera mot PDF

Bevillningsuishottets Betänkande N:o 8.

143

»Man kan, hoppas jag-, enas om ett dylikt skydd, emedan fördelande

deraf icke komma de större arbetsgifvarne till godo, utan fördelande

tillfalla direkt arbetande sjelfva.»

»Bland de delar af vår industri, som af ålder drifvits såsom husslöjd,

intager otvifvelaktigt tillverkningen af billiga möbler ett framstående

rum. I flera delar af vårt land har befolkningen haft till sin

liufvudsakligaste sysselsättning möbelsnickeri, som åt tusentals familjer

lemnat ett nödtorftigt uppehälle. Särskild! i nordligaste delen af Halland

har så varit förhållandet.»

»Som emellertid under senare tider införseln från utlandet af billiga

fabriksmessigt tillverkade möbler — vackra, men ovaraktiga —

allt mera tilltagit, hotas äfven denna återstod af vår tynande husslöjd

att äfvenledes gå under.»

»Under år 1884 infördes sålunda snickeriarbeten af gran eller furu,

utan betsning eller målning, 403,930 kilogram; af samma träslag, med

betsning, målning eller lackering, 47,078 kilogram, af alm, ask, björk,

ek och andra inhemska, ej specificerade träslag 209,731 kilo, af valnöt

och päron samt af mahogny, jakaranda och andra utländska träslag,

försedda med äkta eller oäkta förgyllning, 139,870 kilogram.»

»Genom denna stora import af snickeriarbeten, hvaraf den förstnämnda

klassen, enligt nu gällande tulltaxa, drager eu tull af endast

2 öre, den andra 4, den tredje 8 och slutligen den fjerde af här uppräknade

15 öre per kilo, hafva prisen så nedtryckts, att nyssberörde

möbelsnickare, som äfven under bättre förhållanden med knapp nöd

förmådde försörja sig och sina familjer, numera bragts till förtviflan.»

Instämmande till alla delar i hvad sålunda i motionen framhållits,

får jag härmed vördsamt föreslå,

att Riksdagen, med ändring af nu gällande bestämmelser uti

ifrågavarande del af tulltaxan, måtte besluta, att alla mer eller mindre

arbetade trävaror, derunder inbegripna snickeri- och stolmakeriarbeten

af furu eller gran, utan betsning, målning eller lackering, må åsättas

eu tull af 5 öre; af nyss nämnda träslag, med betsning, målning eller

lackering, 10 öre; af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska, ej

specificerade träslag, massiva eller dermed fanerade, 15 öre; af päron

och valnöt samt af mahogny, jakaranda och andra utländska träslag,

massiva eller dermed fanerade äfvensom arbeten, försedda med äkta

eller oäkta förgyllning, 25 öre, allt per kilogram.»

Af snickarearbeten har införts:

år 1877 ....................................................................... 628,041 kilogram,

» 1878 .............................................................................. 1,047,444 »

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

år 1879

» 1880

» 1881

» 1882

v 1883

j> 1884

» 1885

» 1886

434,669 kilogram,

436,111 »

667,974 j>

836,887 »

689,333 »

800,609 »

901,442 »

664,372 ))

På de af herr J. Ericson anförda skäl tillstyrker utskottet, att

samtliga tullsatser för de under mis 552, 553, 554 och 555 omförmälda

artiklar höjas, och har utskottet i fråga om de belopp, nämnde motionär

föreslagit för trävarorna under iris 552 och 553, icke något att

erinra. De af motionären påyrkade tullsatserna vid mis 554 och 555,

eller resp. 15 och 25 öre, har utskottet deremot funnit för låga. Hvad

först beträffar de under mo 554 upptagna artiklar, eller snickarearbeten

af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska, ej specificerade träslag,

massiva eller dermed fanerade, angifvas dessa i kommerskollegii

berättelser hafva ett värde af 1 krona per kilogram. Då detta värde

torde vara satt ganska lågt, samt hithörande snickarearbeten, liksom

de under mo 555 inbegripna, ofta äro försedda med bildhuggeri, har

utskottet ej tvekat att föreslå en höjning i tullen för dessa trävaror

till 30 öre per kilogram. Tullen för de trävaror, som omnämnas under

mo 555, anser utskottet kunna höjas till 60 öre per kilogram, utgörande

detta belopp, enligt kommerskollegii berättelser, 20 procent af varans

värde.

Af möbler har under de senaste fem åren i medeltal årligen införts

för 74,998 kronors värde. Då denna införsel icke kan sägas vara af

någon betydenhet, samt enligt gällande bestämmelser möbler jemväl

komma att träffas af de förhöjda tullarna å arbetade trävaror, har utskottet

ej funnit skäl att tillstyrka herr Reuterswärds motion, i hvad

densamma afser ifrågavarande artikel.

På grund häraf hemställer utskottet,

138:o) att tullarna å »alla andra mer eller mindre

arbetade trävaror, derunder inbegripna snickare- och

stolmakarearbeten)), måtte höjas sålunda, att tullen

skall utgöra för sådana trävaror:

af furu eller gran, utan betsning, målning eller

lackering, 5 öre;

s. 145 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

145

af nyssnämnda träslag, med betsning, målning

eller lackering, 10 öre;

af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska,

ej specificerade träslag, massiva eller dermed fanerade,

30 öre;

af päron och valnöt samt af mahogny, jakaranda

och andra utländska träslag, massiva eller dermed

fanerade, äfvensom arbeten, försedda med äkta eller

oäkta förgyllning, 60 öre, allt för 1 kilogram; samt

139:o) att herr Reuterswärds yrkande om förhöjd

tull å möbler icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Enligt tulltaxan skall omalen tungspat, tullbehandlas såsom sten,

d. v. s. vara fri från lull, men malen tungspat tullbehandlas såsom blyhvitt

och följaktligen draga en tull af 5 öre per kilogram. Denna bestämmelse

angående malen tungspat tillkom år 1882 på framställning

af dåvarande tullkomité och åt det skäl, att malen tungspat mycket

begagnades till förfalskning af eller uppblandning med blyhvitt och

zinkhvitt, med hvilka ämnen tungspat, enligt komiténs uppgift, hade

en förvillande likhet.

Den 10 juni 1886 utgaf kong!, generaltullstyrelsen, på grund af

Kongl. Maj:ts resolution den 28 maj samma år, ett cirkulär, hvari färgad

tungspat förklarades böra draga samma tull som malen. Till följd af

detta cirkulär måste numera bestämdt skiljas emellan »färger: andra

slag, ej specificerade», hvilka åtnjuta tullfrihet, och färger tillsatta med

tungspat, hvilka, enligt cirkuläret, skola draga samma tull som malen

tungspat. De klagomål, som uppstå vid tullbehandlingen af sådana

färger, kunna endast afgöras etter en ganska vidlyftig och kostsam

kemisk analys, hvilken ådragit tullverket, sedan nämnda cirkulär började

tillämpas, en kostnad åt 1,580 kronor, medan deremot den tullinkomst,

som genom dessa undersökningars resultat influtit, endast uppgått

till 1,060 kronor.

I anledning häraf och då inom utskottet blifvit upplyst, att malen

tungspat utan svårighet kan skiljas från blyhvitt och zinkhvitt, har utskottet

funnit bästa sättet att afhjelpa omförmälda svårigheter vara,

att all tungspat förklaras tullfri. Utskottet hemställer derför,

140:o) att Riksdagen måtte besluta, att såväl

malen som omalen tungspat skall vara fri från införselstull.

Bih. till Biksd. Blot. 1888. 5 Mani/. 1 Afd. 8 Häft. 19

Tungspat.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Tågvirke.

Tågvirke, nytt, är för närvarande fritt från tull. Under anförande

att de till repslageriyrket körande alster, livilka rubricerades såsom

»tågvirke», vore fria från all införselstull, och att detta förhållande föranledt

dertill, att den inhemska produktionen hölle på att så godt som

afstanna, ehuru vi äfven i detta fall skulle vara i tillfälle att med eget

arbete fylla våra behof utan någon märkbar skilnad i priset för varan,

har herr G. Berg i eu inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o

101, föreslagit, att å tågvirke: nytt sättes en tull af 10 öre per kilogram.

1882 års tullkomité, som tillstyrkte tull å tågvirke, yttrade derom:

»Vid behandlingen af denna fråga har komitén tagit i öfvervägande

så väl de på frågoformulären ingångna svaren och de upplysningar,

hvilka muntligen inför komitén meddelats, som äfven en till Kong!.

Maj:t från eu mängd repslageriidkare ingifven och till komitén remitterad

petition. Af allt detta framgår, att tillverkningen af tågvirke

inom landet under senare åren, sedan tullfrihet för denna vara medgifvits,

betydligt gått tillbaka, i följd af den svåra konkurrensen med

utlandet, hufvudsakligen Ryssland, der sjelfva garnet spinnes i det inre

af landet för betydligt lägre pris än det här gällande och råvaran

äfven erhålles för billigare pris. De flesta repslagerier för gröfre gods

äro nedlagda och tillverkningen omöjlig till de för tågvirke nu gällande

pris. Importen af hampa är nästan oförändrad från 1863, men af tågvirke

har den under dessa år fyrdubbla!^; under åren 1863—1872 utgjorde

införseln af tågvirke 9 Va proc. af hampinförseln, efter 1872

bär den uppgått till 33 proc.

I allmänhet uppgifves att det tågvirke för fartyg in. m., som inom

landet tillverkas, är af bästa sort och ärligt hopkommet, hvilket deremot

säges ej vara förhållandet med det som inköpes i utländska

hamnar. Att det för tillverkningen inom landet skall vara svårt att

konkurrera med utlandet, då fabrikatet och råvaran i tullhänseende behandlas

lika, är tydligt, likasom ock att det bör vara af vigt för landet,

att den inhemska tillverkningen ej helt och hållet nedlägges.»

Af tågvirke har införts:

år 1882 ............................... 759'', 117 kilogram,

» 1883 .............................. 746,231 »

» 1884 ............................ 572,057

» 1885 ................................ 559,087 »

» 1886 ................................ 504,626 »

s. 147 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

147

Med stöd af hvad ofvanberörda komité i frågan andragit, samt då

tågvirke enligt kommerskollegii berättelser har ett värde af 75 öre

per kilogram, hvarå den af motionären föreslagna tullen utgör mellan

12 och 13 procent, hemställer utskottet,

141:o) att Riksdagen måtte, med bifall till herr

G. Bergs i ämnet väckta motion, besluta, att å tågvirke,

nytt, skall sättas eu tull af 10 öre för 1 kilogram.

Ull är för närvarande fri från tull. Herr Hedlund yrkar, att å

ull af får måtte sättas en tull af 20 öre per kilogram. Utskottet

hemställer,

142:o) att ifrågavarande yrkande måtte lemnas

utan allt afseende.

Om vagnar föreskrifver tulltaxan:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

j

o

Kronor

öre

Vagnar och Åkdon, jernvägsvagnar inbegripna :

570.

arbetsfordon och lastvagnar ......................

1 stycke

5

-i

571.

tvåhjuliga och slädar...................................

1 stycke

15

-|

fyrhjuliga:

572.

trillor .............................................................

1 stycke

25

_!

573.

halftäckta mindre........................................

1 stycke

50

—

574.

andra slag ..........................:............................

1 stycke

100

—!

Anm. Uppstår tvifvel till hvad slag ett åkdon är

att hänföra, utgår tullen med 10 procent af dess

värde, dock ej utöfver 100 kronor.

Vagnmakarearbeten, ej specificerade; hänföras

under Slöjdvaror, ej specificerade.

i

Herr Reuterswärd yrkar, dels att jernvägsvagnar måtte åsättas en

tull af 15 procent af värdet, dels ock att i anmärkningen under n:o

574 orden »dock ej utöfver 100 kronor» utbytas mot »dock ej utöfver

200 kronor».

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

För vagnar till jern- och s. k. spårvägar är tullen:

i Danmark, för personvagnar och tendrar ............... per st. 300 kronor,

andra slag ................................................. j> 100 »

i Tyskland, för vagnar utan stoppning eller läderarbete af värdet 6 procent,

andra slag.............................................. d:o 10 »

i Frankrike, för personvagnar....................... per kilogram 7,9 å 18 öre,

)■ godsvagnar............................ » 6,5 a 7,2 v

» grusvagnar.............................. » 3,6 j>

i Schweiz, » personvagnar...................................... af värdet 8 procent,

» andra slag........................................... » 4 »

Bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887

uttalade såsom sin åsigt, att för jernvägsmateriel i allmänhet och särskilt

för jernvägsvagnar värdet vore den bästa grunden för tullens

bestämmande. Detta gäller dock icke allenast om jernvägsvagnar, utan

har sin tillämpning på vagnar och åkdon i allmänhet, å hvilka vigten

kan vara densamma, men beskaffenhet och värde vexla högst betydligt.

Vagnar och åkdon torde närmast vara jemförliga med de under n:o

480 i tulltaxan omförmälda »slöjdvaror eller fabriks-, handtverkeri- och

manufakturvaror, i taxan ej nämnda». För dessa varor har utskottet

föreslagit, att, då det ej kan bestämdt urskiljas af hvilket ämne, arbetadt,

de hufvudsakligen bestå, de skola förtullas med 15 procent af

värdet. Samma tullsats anser sig utskottet jemväl böra förorda för

vagnar, och torde tullen, till förekommande af ett befintligt missbruk,

i fråga hvarom utskottet hänvisar till hvad som yttrats vid rubriken

flyttsaker, äfven böra gälla begagnade vagnar.

Vagnmakarearbeten, ej specificerade, hänföras enligt tulltaxan under

slöjdvaror, ej specificerade, och draga sålunda för närvarande en tull

af 10 procent af värdet, men skulle efter utskottets förslag förtullas

med 15 procent af värdet. Då denna sistnämnda tull af utskottet förordats

för vagnar, synas vagnmakarearbeten lämpligen kunna upptagas

under samma rubrik som vagnar.

Utskottet hemställer,

143:o) att rubriken »vagnar» i tulltaxan måtte

erhålla följande förändrade lydelse:

1

Qvantitet för

i

Vagnar och Åkdon, alla slag, obegagnade

tullberäk-

ningen.

Tullsats, i

.

och begagnade, jernvägsvagnar derunder

inbegripna, äfvensom Vagnmakarearbeten,

Kronorj öre;

i

ej specificerade .............................................

100 kronor

15 S-;

s. 149 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

149

Vax, alla slag, är för närvarande fritt från tull.

In- och utförseln af vax har utgjort:

år 1882

j> 1883

» 1884

» 1885

)> 1886

Införsel.

4,559 kilogram,

29,831 »

32,741

9,020

9,583

Utförsel.

11,356 kilogram,

10,268 i>

14,041 »

15,318

22,338 »

Då man under de senare åren allt mera börjat att uppmuntra biskötseln,

har utskottet velat föreslå en ytterligare åtgärd i samma retning,

nemligen sättande af tull å vax, hvilken tull torde kunna bestämmas

till 15 öre per kilogram. Det vax, som hit införes, har, enligt

kommerskollegii berättelser, ett värde af 3 kronor per kilogram. Den

af utskottet förordade tullsatsen skulle således endast komma att motsvara

5 procent af varans värde. I Tyskland är vax belagdt med en

tull af 15 mark (— 13 kronor 35 öre) per 100 kilogram.

På grund af hvad sålunda andragits, hemställer utskottet,

144:o) att å vax, alla slag, måtte sättas en tull

af 15 öre för 1 kilogram.

Om verktygslådor innehåller tulltaxan:

Verktyg slådor:

för barn, med verktyg, hvilka icke kunna såsom sådana begagnas,

tullbehandlas såsom Leksaker;

innehållande användbara, men för industriens behof synbarligen ej

afsedda, verktyg m. in.; hänföras till Varor, i taxan ej nämnda, arbetade.

Då sistnämnda slags verktygslådor äro i det närmaste af samma

beskaffenhet som de förstnämnda, torde de båda böra tullbehandlas

efter enahanda grund; och får utskottet derför hemställa,

145:o) att verktygslådor: för barn med verktyg,

hvilka ej kunna såsom sådana begagnas, eller innehållande

användbara, men för industriens behof synbarligen

ej afsedda verktyg m. m., måtte tullbehandlas

såsom Leksaker.

Väx.

Verktygslådor.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Väfnader.

Af hithörande artiklar äro alla med undantag af juteväfnader bundna

genom handelstraktaten med Frankrike. Å oblekt juteväfnad, pack- och

säckväf, som för närvarande icke drager någon tull, föreslår herr Reuerswärd

eu tull af 7 öre för 1 kilogram. I motion, n:o 63 inom Första

Kammaren, anför herr Wcern:

»Uti en vid denna riksdag af herr Reuterswärd väckt motion har

det blifvit föreslaget att ålägga juteväfnad, pack- eller säckväf, en tullafgift

af 7 öre per kilogram.

Oblekt juteväfnad begagnas till säckar och omslag för varor —

icke med anledning af dess särskilda ändamålsenlighet eller värdefullhet,

utan — till följd af dess ringa kostnad. Fördyrande af denna vara

skulle derför direkt minska dess lämplighet och derför äfven dess

användning.

I Sverige finnes icke någon särskild! för juteväfnad anlagd fabrik

och huru vida öfver hufvud någon tillverkning deraf egt rum, framgår

icke af de till kommerskollegium inkomna uppgifter, emedan den icke i

dem är nämnd, men möjligen kan vara inbegripen i från hamn- och linneväfnadsfabriker

anmälda »diverse väfnader». Dels af detta förhållande

och dels af den omständighet, att juteväf under de senare åren blifvit af

utländska fabriker såld till synnerligt låga priser, synes det emellertid

kunna antagas, att, om öfver hufvud någon tillverkning alls deraf egt

rum, den icke varit af nämnvärd betydenhet.

Att döma af de uppgifter jag erhållit, är det icke heller sannolikt,

att någon tillverkning deraf i Sverige skulle med nu föreslagna eller

äfven en ännu högre tull kunna åstadkommas. Mycket låga frakter från

Bengalen till Storbritannien och storartade fabriksanläggningar, genom

hvilka arbetskostnaden kunnat till det yttersta nedbringas, hafva satt

juteväfverierna i Dundee i Skoband i stånd att sälja den grofva säckväfven

till så lågt pris, att täflan med dem icke skulle kunna löna sig

utan varans fördyrande genom tull till den höjd, att till följd deraf

användningen skulle upphöra.

Redan den tull, som nu är föreslagen, skulle deremot göra de

svenska fabriker, hvilka till omslag för sina tillverkningar använda juteväf,

stor skada. — Då för ett år sedan motion om tull å oblekt juteväf

väcktes, blef jag af flere fabrikanter af trämassa uppmanad att uppsätta

en skrift deremot och anmodade då, för erhållande af kunskap om storleken

af dess användning såsom omslag för nämnda vara, handelsfirman

C. Fr. Wrnrn & C:o i Göteborg att genom cirkulär till kända trämassefabriker

i riket derom begära uppgifter. På grund af detta cirkulär

hafva 29 adresser till mig ingått, hvilka jag jemte cirkuläret bifogar

s. 151 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

151

denna motion. Det framgår deraf, att den ifrågasatta afgiften blott

för dessa fabriker skulle uppgå till något öfver 29,000 kronor. Flertalet

af dem hafva fordom varit jernbruk, hvilka till följd af ogynsamt läge

för fortdrifvande med reducerade pris och under svåra konjunkturer af

jernhandteringen sett sig tvungna att med uppoffring af hundratals kronors

värde i bruksverkstäder, för att erhålla afsättning af sina skogsprodukter

och skaffa arbetsförtjenst åt sina underhafvande, nedlägga ännu större

summor i nya fabriksanläggningar. En sådan ny skatt skulle derför för

dem blifva högst känbar.

Om emellertid de åsigter, om bästa sättet att befrämja den svenska

industrien, som nu göra sig gällande, med nödvändighet fordra påläggandet

af en sådan tunga, så måste jag anhålla, att dock den grundsats

fortfarande måste anses giltig, att tullafgifter endast böra drabba varor,

hvilka öfvergå till inhemsk konsumtion, men ej dem, hvilka åter till

utlandet utföras. — För trämassefabrikanter uppstår härvid den svårighet,

att den från utlandet införda juteväf, som de åter utföra, icke vid

utskeppningen kan särskildt uppvägas, emedan den utgör omslag om en

annan vara. Det blir derför nödvändigt att i tulltaxeunderrättelserna

lemna föreskrift om huru dervid skall förfaras. Då trämassa utföres i

balar af bestämd vigt, vanligen 150 eller 100 kilogram, föreställer jag

mig att enklaste sättet härför vore att på förhand beräkna, huru mycket

juteväf åtgår för en dylik bal, och föreskrifva, att bestämd storlek af

balarne skulle vara ett vilkor för restitutionens åtnjutande, samt derefter

beräkna dess belopp genom att multiplicera balarnes antal med

nämnda på förhand beräknade vigt — allt naturligtvis under tullmyndigheternas

kontroll.

Min vördsamma motion är derför att ingen tullafgift må åläggas

oblekt juteväf, men att, om sådan tull anses nödvändig, utväg må beredas

exportörer af varor i omslag af oblekt utländsk juteväf att erhålla

restitution af den för sådan juteväf vid dess införsel erlagda tull.»

Innan tullen å juteväfnader borttogs, tillverkades ganska mycken

jute väfnad inom Sverige. Numera förfärdigas sådan endast vid en

enda fabrik och derstädes endast såsom supplement till annan verksamhet.

Med den stora användning juteväfnader numera erhållit såsom

omslagsväf för trämassa, mjöl in. m., vore det af stor vigt, om tillverkning

af juteväfnader kunde i någon betydligare grad komma till

stånd inom landet.

Införseln af oblekt juteväf har utgjort:

år 1882 ....................................... 728,029 kilogram,

» 1883 ................................................ 748,649 »

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

år 1884 .........

» 1885 .........

» 1886 .........

731,023 kilogram,

828,583 »

915,399 )>

Samtidigt hafva säckar införts till följande värden:

år 1882

j. 1883

» 1884

» 1885

)j 1886

699,376 kronor.

762,575 *

593,843 >.

760,125 i.

743,098 )»

Denna stora införsel af oblekt juteväf samt säckar vittnar tydligt

derom, att en tillverkning af juteväf skulle inom landet fylla ett behof,

som nu nästan helt och hållet tillgodoses af utländska fabrikanter.

Med anledning deraf och då det icke är antagligt, att en svensk juteväfnadsindustri

skall kunna uppstå utan stöd af en skyddstull, har

utskottet funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att sätta tull å oblekt

juteväf, hvilken tull, med hänsyn dertill att dylik väf antages hafva

ett värde af 1 krona per kilogram, lämpligen torde kunna bestämmas

till 10 öre per kilogram, eller 10 procent af varans värde. Enär

det emellertid måste förflyta någon tid, innan den inhemska tillverkningen

kan fullt tillgodose landets behof, har utskottet, på de af herr

Wsern framhållna skäl, ansett restitution af hela tullbeloppet böra medgifvas

för utländsk juteväf, som vid export af varor användes såsom

emballage.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

Enligt tulltaxan upptages bland hår- och tagelväfnader nöthårsfilt

såsom fri från tull. Handelstraktaten med Frankrike medgifver derå

samma tull, som andra slag af hår- och tagelväfnader draga, eller 60

öre per kilogram. Nöthårsfilt förekommer dels väfd, då den begagnas

till hästtäcken och äfven till sängtäcken, dels pressad, då den

tjenstgör såsom maskinfilt. För väfd nöthårsfilt, som i vissa delar af

landet utgör föremål för rätt betydande tillverkning, bör nu rådande

tullfrihet ej bibehållas, enär det vore inkonseqvent att låta denna väf
-

146:o) att å oblekt, och ofärgad säck- eller packväf

af jute måtte sättas eu tull af 10 öre för 1 kilogram.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

153

nadsindustri ensam bland alla vara utan skydd. Den pressade maskinfilten

torde deremot såsom hittills böra vara fri från tull.

Med anledning häraf får utskottet hemställa,

147:o) att å väfd nöthårsfilt måtte sättas eu tull

af 25 öre för 1 kilogram, men att andra slag af

sådan filt måtte förklaras fortfarande skola vara fria

från tull.

Lefvande växter, alla slag, äro för närvarande fria från tull. I en

inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 82, yrkar herr C. J. Jakobson

m. fl., att å träd, buskar och plantor samt krukväxter måtte

sättas en tull af 30 procent af värdet, hvilken tull motionärerne förklara

sig påyrka i syfte att stäfja den i oerhörd skala tillväxande

importen af trädgårdsartiklar, som i närmaste framtiden måste förvandla

våra trädgårdsmästare från producenter till endast med utländska

varor handlande mellanhänder.

Importen af lefvande växter har i värde uppgått till:

år 1882........................................................ 126,140 kronor,

» 1883....................................................... 114,896 »

» 1884..................................................... 139,007 »

» 1885......................................................... 138,523 »

» 1886......................................................... 118,933 »

Utskottet, som i likhet med motionärerne anser vår inhemska

trädgårdsodling förtjent af all uppmuntran gent emot eu nu ohejdad

utländsk konkurrens, har dock funnit den af motionärerne påyrkade

tullsatsen väl högt tilltagen.

Bland trädgårdsalster, hvilka äro föremål för införsel, intages första

rummet af trädskolealster, träd och buskar. Då det lärer få anses

satt utom allt tvifvel, att utländska sådana lämpa sig mindre väl för

våra förhållanden än de, som uppdragas inom landet, samt man alltmera

börjat vinnlägga sig om uppdragande af träd och buskar, torde

en tull å lefvande växter i mera än ett afseende komma att utöfva en

fördelaktig verkan. Denna tull, som icke lämpligen kan bestämmas

efter de införda varornas värde, utan lärer böra, i likhet med hvad i

allmänhet eger rum, bestämmas efter vigt, finner utskottet kunna sättas

till 30 öre per kilogram. Enligt utskottet meddelade upplysningar

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 A/d. 8 Haft. 20

Växter.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

Zink.

skulle en sådan tull komma att motsvara omkring 15 procent af dessa

varors värde. För att underlätta tullbehandlingen föreslår utskottet,

att afdrag i vigten ej skall medgifvas för närmaste emballage, såsom

balja eller kruka med jord, bastmattor m. m. Då emellertid den nu

förordade tullsatsen för vissa större lefvande växter, t. ex. lagerträd,

Indika inkomma i stora baljor och hafva en betydlig vigt, skulle blifva

särdeles betungande, vill utskottet föreslå, att ett stadgande införes af

innehåll att, om en växt väger mer än 10 kilogram, för den öfverskjutande

vigten skall i tull erläggas endast 10 öre per kilogram.

På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,

148:o) att å lefvande växter, alla slag, måtte

sättas en tull af 30 öre för kilogram, hvarvid skall

iakttagas, dels att afdrag i vigten ej medgifves för

närmaste emballage, såsom balja eller kruka med jord,

bastmattor m. m., dels ock att, om en växt väger

mer än 10 kilogram, för den Överskjutande vigten

tullen skall beräknas efter 10 öre för kilogram.

I tulltaxan upptagas under rubriken zink följande bestämmelser:

-------------------------------------------------------------------

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

Zink:

626.

oarbetad.......................................................

—

fn.

arbetad:

627.

plåt och bleck, äfvensom spik till far-

tygs förhydning......................................

—

fria

628.

förgyld eller försilfrad ..............................

1 kilogram

—

70

629.

utan målning, fernissning eller annan

ytbetäckning .............................................

1 kilogram

—

7

630.

andra slag.....................................................

1 kilogram

—

3b

Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar och om-

slag af papper eller annat ämne.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

155

Herr Reuterswärd föreslår för zinkarbeten följande tullsatser:

1 ax a

Per

Kr.

öre

n:o

Zink: plåt och bleck.........................................

1 kilo

6

förgyld, försilfrad eller förnicklad .........

utan målning, fernissning eller annan

»

—

70

vtbetäckning..............................................

»

—

12

Då våra med främmande magter ingångna handel straktater medgifva

en förhöjning i tullsatserna för den arbetade zinken, samt zink numera

inom landet börjat förarbetas till artiklar, som till beskaffenheten ofta

närma sig galanterivaror eller utgöras af leksaker, bär utskottet funnit

nuvarande tullsatser för zinkarbeten för låga. På grund af upplysningar,

som blifvit utskottet meddelade, synes en förhöjning af tullsatserna

vid n:is 628, 629 och 630, nu resp. 70 öre, 7 öre och 35 öre,

till resp. 1 krona 25 öre, 15 öre och 65 öre vara lämplig. Utskottet

har tillika vidtagit den ändring i rubriken n:o 628, att orden »eller

med annan metall öfverdragen» tillagts. Sådana arbeten hafva nemligen

ungefär samma värde som försilfrade zinkarbeten. Plåt och bleck

äfvensom spik till fartygs förhydning torde deremot fortfarande böra

vara tullfria, enär tillverkning deraf icke eger rum inom Sverige.

Utskottet hemställer alltså,

149:o) att tullsatserna å arbetad zink måtte höjas

sålunda, att tullen skall utgöra för sådan:

förgyld, försilfrad eller med annan metall öfverdragen

1 krona 25 öre;

utan målning, fernissning eller annan ytbetäckning

15 öre ;

andra slag 65 öre, allt för 1 kilogram.

o ...

A ägg, som nu äro vid införsel fria från tull, föreslår herr Söderberg

m. fl. eu tull af 12 öre per kilogram.

-%•

0

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

In- och utförseln af ägg har utgjort:

år 1880 ...

» 1881 ...

» 1882 ...

» 1883 . .

» 1884 ..

» 1885 ...

» 1886 ...

» 1887 ..

Införsel.

773,822 kilogram,

1,891,200 )>

2,008,217 »

2,201,810 ))

1,140,900 »

1,533,130 »

1,967,240 »

2,467,000 »

Utförsel.

4,784,330 kilogram,

3,435,040 »

4,082,350 »

4,743,190 »

5,340,960 »

4,707,770 »

5,394,990 »

6,082,400 »

Då, såsom af dessa silfror framgår, inom landet produceras ägg

utöfver det egna behofvet, har utskottet funnit ägg höra, liksom andra

landtmannaprodukter, beläggas med tull, hvilken tull utskottet föreslår

till 20 öre per kilogram. Utskottet hemställer,

150:o) att å ägg måtte sättas en tull af 20 öre

för 1 kilogram.

Ättika, m. m. Angående ättika m. in. stadgar tulltaxan:

! '' ''•

Qvantitet för

tullberäk-

T tillsats.

ningen.

Ättika och Ättiksyra, alla slag:

Kronor

öre

634.

af till och med 10 procents syrehalt ......

för hvarje procent högre syrehalt ökas

1 kilogram

—

20

:

tullafgiften med 2 öre per kilogram.

♦

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 2 till Riksdagen angående

förhöjning af bränvinstillverkningsskatten samt i tullsatserna för bränvin

och tobak m. m. har blifvit föreslaget, att Riksdagen måtte besluta,

att rubriken »Ättika och Ättiksyra» i gällande tulltaxa måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

t

s. 157 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

157

634.

Qvantitet för

tnllberäkningen.

1 kilogram

Ättika och Ättiksyra, alla slag:

på fat:

af till och med tio procents syrehalt ..

för hvarje procent högre syrehalt ökas

tullafgiften med 1 öre per kilogram.

på buteljer och krus, utan afseende på I

syrehalten ....................................................'' 1 kilogram

Tullsats.

Kronor

10

Och yttrade herr departementschefen vid ärendets föredragninginför

Kongl. Maj:t följande:

»Vid föregående tillfällen, då bränvinstillverkningsskatten blifvit

höjd, har en förhöjning i tullen å ättika i allmänhet ansetts nödig. Nu

föreligger åter ett annat förhållande. Staten medger nemligen numera

restitution för det bränvin som användes i ättiksfabrikerna, och på det

att dessa fabriker således ej må åtnjuta ett oskäligt tullskydd, bör

tullen å ättika nedsättas.

Enligt beräkning utan afseende på oundvikliga förluster vid tillverkningen

skulle hvarje liter alkohol, som användes vid ättiksberedning,

lemna omkring eu kilogram eller en liter ättiksyra. I verkligheten

uppnås ej detta utbyte, utan torde 0,8 liter eller kilogram ättiksyra

böra antagas såsom verkligt utbyte af en liter alkohol. Tillverkningsskatten

för en liter alkohol är 80 öre, hvilket belopp således svavar

mot 0,8 eller ,*» kilogram ättiksyra, Mot kilogram eller en

kilogramprocent ättiksyra svarar således ungefär 1 öre tillverkningsskatt

på det använda bränvinet. Tullen för eu kilogramprocent ättiksyra

är nu 2 öre. Då numer det bränvin, som användes till ättiksberedning,

blir, med undantag af den obetydliga denatureringsafgiften,

fritt från skatt, bör tullen kunna nedsättas till hälften, så att n:o 634

i tulltaxan erhölle följande förändrade lydelse:

»Ättika och ättiksyra, alla slag:

af till och med 10 procents syrehalt 1 kilogram 10 öre,

för hvarje procent högre syrehalt ökas tullafgiften med 1 öre per

kilogram.»

Som emellertid den ättika, som införes å krus och buteljer, i allmänhet

är af finare slag än annan ättika och lämpligen må kunna vidkännas

en högre tullsats, föreslår jag, att den nyssnämnda tullsatsen

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

får blifva gällande för ättika å fat samt att ättika å buteljer och krus

må utan afseende å syrehalten åsättas tull af 1 krona per kilogram.

Då importen af ättika hittills endast utgjort omkring 30 å 40,000

kilogram, är ifrågavarande tullsats icke af synnerlig betydelse i statsfinansielt

hänseende».

Utskottet hemställer,

151:o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag

måtte af Riksdagen bifallas.

öfrya varor. I tulltaxan heter det till sist:

Qvantitet för

tullberäk-

Tullsats.

''

ningen.

Kronor

öre

Varor, som icke kunna hänföras under någon

af de i denna tulltaxa upptagna bestäm-

melser:

\ 635.

råämnen ......................................................

—

fria.

! 636.

mer eller mindre arbetade........................

100 kronor

10

i

I öfverensstämmelse med de tullförhöjningar, utskottet förut tillstyrkt,

och särskildt med afseende å den föreslagna tullsatsen för

slöjdvaror, får utskottet hemställa,

152:o) att tullen för mer eller mindre arbetade

varor, som icke kunna hänföras under någon af de

i tulltaxan upptagna bestämmelser, måtte från sitt

nuvarande belopp, 10 procent af värdet, höjas till

15 procent af värdet.

I herrar Reuterswärds och A. E. Peterssons motioner förekomma

yrkanden om sättande af tull å eller höjning i nu gällande tullsatser

för en mängd artiklar, i fråga om hvilka Sverige är bundet genom

de handelstraktater det ingått med Frankrike, Spanien och Portugal.

Sådana artiklar äro, utom de i betänkandet förut omnämnda:

i herr Reuterswärds motion: plogar, harf var och dylik gröfre åkerbruksredskap;

ej specificerade kanonrör, smidesstäd, smideshammare, skruf
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

159

stycken och bräckjern; gjutna rör; gjutna, ej bearbetade delar till ång- och

andra maskiner af alla slag samt till ångpannor och redskap; maskiner

eller bearbetade delar deraf, ej specificerade; symaskiner; sågar, sågblad

och sågbladsämnen; apelsiner, band och silkessammet, bijouterivaror, konstgjorda

blommor, bränvin och sprit, citroner, etms, handskar, häng slen,

konserver, korkar, paraplyer, plymer, russin, snörmakarearbeten, spetsar,

strumpor, vantar, verktyg, vin, vindrufvor och väfnader;

samt i herr A. E. Peterssons motion: sadelmakarearbeten och

koksalt.

Redan uti inledningen till föreliggande betänkande bär utskottet tillkännagifvit,

att vid genomgåendet af tulltaxan många artiklar förbigåtts,

i fråga om hvilka utskottet ej ansett sig kunna afgöra, i huru stor

grad en å dem lagd eller ökad tullsats skulle komma att medföra men

för andra industrigrenar. Af sådana artiklar förekomma i herr A. E.

Peterssons motion, utom de redan förut omförmälda: ammoniak-salter;

barium- och strontium-föreningar; klorsyrade saker; citronsyra; fosfor;

fosforsyra; pottaska; kalksaker; magnesiasalter; vattenglas; saltsyra; salpetersyra;

vinsyra och vinsyrade saker; föreningar af tunga metaller: brom,

jod och deras saker; kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade; apoteksvaror;

kalisaker samt drufsocker, maltsocker och stärkelsesocker.

Utskottet hemställer,

153:o) att herrar Reuterswärds och A. E. Peterssons

motioner, i hvad desamma afse här ofvan angifna

artiklar, icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

I likhet med hvad utskottet i sitt betänkande n:o 1, i sammanhang

med förslag om läggande af tull å spanmål och åtskilliga produkter

deraf, hemstälde, får utskottet äfven nu hemställa,

154:o) att, för den händelse Riksdagen beslutar

sättande af tull å sådana artiklar, hvilka för närvarande

äro från tull fria, eller förhöjning i nuvarande

tullsatser för andra artiklar, Riksdagen jemväl måtte

besluta, att dessa nya eller förhöjda tullar skola så
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

Tulltax tunderrättelserna.

160 Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 8.

som tilläggsafgifter till nu gällande tulltaxa jemväl

innevarande år utgöras från den tid, som af Kong].

Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t,

jemte öfverlemnande af sina sålunda fattade beslut,

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kan,

förordna om beslutens trädande i kraft.

I en till Riksdagen afbiten nådig proposition, n:o 2, har Kongl.

Maj:t, i sammanhang med förslag om höjning i tullsatsen för oarbetad

tobak från dess nuvarande belopp, 1 krona, till 1 krona 25 öre, föreslagit,

att de belopp, som vid utförsel af inom landet arbetad tobak

restitutionsvis beviljas af tullmedlen, måtte ökas. Då utskottet afstyrkt

bifall till berörda tullförhöjning, hemställer utskottet nu i öfverensstämmelse

dermed,

155:o) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit rörande

förhöjd restitution vid utförsel af arbetad tobak icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Herr Wcern yrkar i en inom Första Kammaren väckt motion, n:o

63, att ingen tullafgift må åläggas oblekt juteväf, men att, om sådan

tull anses nödvändig, utväg må beredas exportörer af varor i omslag

af oblekt utländsk juteväf att erhålla restitution af den för sådan juteväf

vid dess införsel erlagda tull.

Med hänvisning till hvad utskottet yttrat vid punkten 146 får utskottet

hemställa,

156:o) att i första stycket af § 9 i de vid tulltaxan

fogade underrättelser om hvad vid taxans tilllämpning

iakttagas bör måtte bland de varor, vid

utförsel af hvilka restitution af tullmedlen medgifves,

äfven upptagas i utlandet tillverkad juteväfnad, som

begagnas till emballage vid export, samt att för 1

kilogram dylik väfnad måtte restitutionsvis beviljas

af tullmedlen 10 öre.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

161

I nådig proposition till Riksdagen föreslår Kong], Maj:t, att till

§ 9 i de till gällande tulltaxa hörande underrättelser om hvad vid

taxans tillämpning iakttagas bör må fogas ett nytt moment af följande

lydelse, nemligen:

»Derest utländskt råbränvin endast för förädling till export under

tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskild! inrättad

fabrik, må restitution af belöpande tullafgift beviljas ej mindre för den

myckenhet ^förädladt bränvin, som, på sätt här ofvan sägs, behörigen

styrkes hafva från fabriken blifvit utförd, än äfven för den qvantitet

bränvin, hvilken efter verkstäld inventering tillförlitligen utrönes hafva

genom förädlingen gått förlorad, dock icke för denna förlust i något

fall med mera än två procent af den utförda myckenheten normalliter.»

Af det vid berörda kongl. proposition fogade statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 25 november 1887 inhemtas, att herr departementschefen

i detta ärende anfört:

»Dot förhållande, att vissa råämnen vid förädling undergå förminskning

till vigt eller rymd, har ej lemnats utan uppmärksamhet af

tullagstiftningen, som dels i åtskilliga fall åsätter ett mera förädladt

ämne högre tull, än som drabbar det råämne, hvaraf det blifvit framstäldt,

dels, åtminstone i ett fall (socker), medgifver, att vid utförsel

af varor, som inom landet tillverkats af utländskt, tullpligtigt råämne,

restitution må åtnjutas till högre belopp än den tull, som är samma

vigt af råämnet åsatt. Äfven vid utförsel af renadt inhemskt bränvin

medgifves restitution för det bränvin, som gått förloradt vid reningen

och hvilket antagits utgöra två procent af det renade bränvinet, i

det § 10 mom. 3 i nådiga förordningen angående vilkoren för tillverkning

af bränvin den 13 sistlidne juli i likhet med § 12 mom. 2

i nådiga förordningen den 2 juni 1882''vid utförsel af inhemskt bränvin

medgifver restitution med 40,8 öre för hvarje liter renadt och med

40 öre för hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.

Något motsvarande stadgande har emellertid ännu ej meddelats

för det fall, att utländskt råbränvin blifvit i landet infördt och renadt

samt derefter åter utföres, ehuru sådan rörelse numera eger rum.

9 § af tulltaxeunderrättelserna medgifver nemligen, att tull underkastad

vara må införas för att bearbetas eller förädlas för att åter utföras med

rätt till återbekommande af erlagd tullafgift, under vilkor att dylik afsigt

med införseln redan i sammanhang dermed vid varans angifning

till tullbehandling skriftligen anmäles, att varuegaren i öfrig! ställer

sig till efterrättelse de föreskrifter, hvilka generaltullstyrelsen eger

meddela till förekommande af missbruk utaf sålunda medgifven förmån,

BIL till Rilcsd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Äfd. 8 Raft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

samt att återutförseln egt rum och sådant styrkes inom natt och år

efter det införseln skedde. På grund af detta stadgande har generaltullstyrelsen

den 13 juli 1883 tillåtit Carlshamns spritförädlingsaktiebolag

att införa utländskt bränvin i ändamål att detsamma i förädladt

skick åter utföra och den vid införseln erlagda tullafgiften återbekomma.

Såsom vilkor har styrelsen dervid föreskrifvit, bland annat, att godset

likasom bolagets fabrik skall på bolagets bekostnad vara under ständig

tullbevakning. Från och med den 27 december 1884, då fabriken

uppläts, till den 25 sistlidne april har bolaget sålunda enligt bevis af

tullkammaren i Carlshamn infört tillsammans............ 56,430,677,37 liter,

samt utfört......................................................................... 53,5 7 6,308,33 »

så att i fabriken skulle qvarligga.................................... 2,854,360,04 liter,

allt af normalstyrka.

Jemte det generaltullstyrelsen och chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå den 16 nästlidne juli gemensamt afgifvit

infordrad! underdånigt utlåtande i fråga om beredande af vissa lättnader

vid utförsel af svenskt obeskattadt bränvin — hvilken fråga

redan den 19 påföljande augusti blifvit för Eders Kongl. Maj:t anmäld

— hafva de nämnda myndigheterna till Eders Kongl. Majrts pröfning

öfverlemnat en af Carlshamns spritförädling saktiebolag hos generaltullstyrelsen

gjord framställning, åsyftande att ej mindre bolaget debiterad

tull måtte afskrifvas för det bränvin, som under destilleringen

inom fabriken förflyktigats, än äfven att dylik afskrifning, dock inom

ett belopp af två procent af den förädlade varan, måtte årligen medgifvas

för den förlust, som framdeles kunde inträffa. Till stöd för

framställningen har bolaget hufvudsakligen åberopat, att detsamma

naturligtvis beräknat sjelfva värdet af det bortdunstade bränvinet såsom

en förlust, men ingalunda beräknat, att tull skulle erläggas för

det bränvin, som under destilleringen förflyktigades och således ej

kunde återutföras. Under antagande att fabriken kunde årligen förädla

150 millioner liter bränvin samt att två procent deraf gånge förlorade,

skulle ju affären få vidkännas en årlig förlust i tull af 1,800,000

kronor.

Vid verkstäld inventering den 26 april innevarande år har chefen

för kontroll- och justeringsbyrån funnit, att behållningen af bränvin

inom fabriken utgjorde 2,393,963,9 liter, så att afdunstningen utgjort

460,405,14 liter eller endast 0,82 procent af den från början af fabrikens

verksamhet införda myckenheten.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

163

I det nämnda utlåtandet hafva generaltullstyrelsen och chefen

för kontroll- och juste ringsbyrån hemstält, att bolaget måtte medgifvas

afskrifning af debiterad tullafgift för den till och med den 26 nästlidne

april under förädlingen af utländskt råbränvin uppkomna förlust,

460,405,14 liter bränvin af normalstyrka, äfvensom att framgent, ehvad

endast utländskt eller samtidigt äfven svenskt bränvin vid fabriken

förädlas för export, afskrifning årligen må ega rum för den förlust,

som vid blifvande inventeringar finnes hafva verkligen uppkommit,

dock icke i något fall med mera än två procent af det från bolagets

fabrik exporterade bränvinet.

Då det emellertid syntes mig som om ett stadgande i sådant syfte,

afsedt att gälla för framtiden, borde erhålla en mera allmän affattning,

anmodade jag i embetsskrifvelse den 15 sistlidne oktober kommerskollegium

och generaltullstyrelsen att taga under öfvervägande, huruvida

icke i de vid tulltaxan fogade underrättelser borde intagas föreskrift

om den restitution af tull, som finge ega rum, då utländskt bränvin

införes för att renas och efter verkstäld rening åter utföres, samt att

afgifva förslag till de förändrade föreskrifter, som kunde finnas lämpliga.

I. underdånig skrifvelse den 22 i denna månad hafva embetsverken

anfört, att de för sin del icke hade något att erinra mot intagandet

i tulltaxeunderrättelserna af ett stadgande i antydt syfte, hvilket lämpligen

kunde införas vid slutet af § 9 i nämnda tulltaxeunderrättelser

samt erhålla följande lydelse:

»Derest utländskt råbränvin endast för förädling till export under

tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskild! inrättad fabrik,

ma restitution af belöpande tullafgift beviljas ej mindre för den myckenhet

förädlad t bränvin, som, på sätt här ofvan sägs, behörigen styrkes

hafva från fabriken blifvit utförd, än äfven för den qvantitet bränvin,

hvilken efter verkstäld inventering tillförlitligen utrönes hafva genom

förädlingen gått förlorad, dock icke för denna förlust i något fall med

mera än tva procent af den utförda myckenheten normalliter».

I sammanhang med denna framställning, som rörer det utländska

bränvin, hvilket under rening förflyktigar, torde jag böra erinra om ett

annat, ärende, afseende den förlust, som uppkommer under det svenskt

bränvin inom samma fabrik förädlas. I syfte att befrämja utförseln af

svenskt bränvin har nemligen Eders Kongl. Maj:t den 19 augusti 1887

medgifvit, att sådant bränvin må å Carlshamns spritförädlingsaktiebolags

fabrik intagas till förädling för export, under det utländskt .bränvin

finnes i fabriken. Såsom vilkor derför fans dock nödigt föreskrifva,

att allt å fabriken intaget såväl utländskt som svenskt bränvin skulle

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

inom nittio dagar efter intagandet vara i behörig ordning exporteradt,

vid äfventyr att för det mera än 90 dagar qvarliggande partiet skulle

erläggas förfallna tullafgifter, tillverkningsskatt och böter, och att vid

utförsel af bränvin afföring i vederbörande journaler skulle verkställas

efter förhållandet mellan de qvantitetcr utländskt och svenskt bränvin,

som, enligt journalernas vitnesbörd, skolat omedelbart före utförseln

finnas i fabriken. Med anledning häraf har bemälda bolag i underdånig

skrifvelse — jemte det bolaget framstälde ett yrkande, som Eders

Kongl. Magt vid föredragning den 18 innevarande november fann icke

kunna bifallas — anhållit, att Eders Kongl. Magt täcktes medgifva,

att det vid förädlingen af det svenska, i fabriken införda bränvinet

uppkommande undermål finge intill två procent efter verkstälda inventeringar

inom fabriken afskrifvas, enär bolaget eljest kunde nödgas att

betala tillverkningsskatt för den förlust, som inom fabriken uppstode.

Såsom underdånigt yttrande öfver ansökningen i omförmälda del har

generaltullstyrelsen åberopat det af styrelsen och chefen för kontrollör

justeringsbyrån den IG nästlidne juli afgifna, här ofvan omförmälda,

utlåtande.

Att en konsumtionsskatt, afsedd att utgå för den vara, som inom

landet förbrukas, icke bör drabba den vara, som utifrån införes för att

förädlas och, efter verkstad förädling, åter utföres, synes vara så klart,

att något vidare härom ej behöfver sägas, och är äfven i princip erkändt

genom särskilda stadganden om rätt till restitution. Lika tydligt

synes det mig vara, att en sådan skatt icke heller bör drabba den

myckenhet af varan, som under förädlingen för export förflyktigar.

Skulle den ifrågavarande rörelsen lemna vinst, är denna naturligtvis

underkastad inkomstbevillning och kommunalskatt i likhet med annan

inkomst af rörelse, men en konsumtionsskatt å den vara, som under

bearbetning för export bortgår, är obillig.

Huru obilliga nuvarande stadganden rörande infördt bränvin äro,

framgår ock vid jemförelse med ett annat förhållande. Enligt tullstadgan

af den 2 november 1877 § 76 är det förbjudet att på nederlag

upplägga bränvin och sprit af säd eller potatis, men arrack, cognac

samt rum kunna åtnjuta dylik fördel, och det föreskrifves i § 88 af

samma stadga, att vid förtullning af sistnämnda varor på fastager tre

procent leckage må åtnjutas, så framt godset vid förtullningen varit på

nederlag liggande minst tre månader. Utan att nu ifrågasätta borttagande

af förbudet mot uppläggande på nederlag af bränvin och sprit

af säd eller potatis, anser jag mig dock böra framhålla billigheten deraf,

att någon leckage åtnjutes jemväl för bränvin, som under vilkor af

s. 165 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 8.

165

återutförsel inom 90 dagar medgifvits till införsel utan tullafgiftens erläggande,

och detta så mycket hellre som dels ifrågavarande bränvin

dessutom underkastas eu behandling, hvilken måste åstadkomma qvantitetsförlust,

och dels den ifrågasatta afskrifningsprocenten föreslås till

högst två eller 1 procent lägre än den för ofvan omförmäla spritvaror

medgifna leckage.

Då det af embetsverken föreslagna stadgandet synes mig gifva

ett rigtigt uttryck åt den af mig förordade grundsats samt i öfrigt innefatta

lämpliga föreskrifter, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte

i nådig proposition till Riksdagen föreslå, att till § 9 i de till tulltaxan

hörande underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör

måtte fogas ett nytt moment af den lydelse, embetsverken föreslagit.

I händelse denna framställning antages af Riksdagen, lärer Eders

Kongl. Maj:t ega att medgifva Carlshamns spritförädlingsaktiebolag

eftergift af tullen för den myckenhet utländsk sprit, som derförut kan

hafva förflyktigat, dock i intet fall öfver 2 procent af hela den införda

myckenheten; likasom Eders Kongl. Maj:t blifver oförhindrad att i och

för den genom resolutionen den 19 sistlidne augusti föreskrifna beräkning

medgifva afskrifning af det svenska bränvinet, som inom nämnda

procenttal bortdunstar under rening inom fabriken.»

Till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet ej ansett

sig kunna tillstyrka bifall.

Vid hvarje förädlingsindustri förekommer, att råvaran under förädlingen

undergår förminskning till vigt eller volym. Industriidkaren

måste derför till förädlingskostnaden lägga äfven denna förlust samt

beräkna att på den förädlade produkten få allt detta åter. Den omständigheten,

att i ett enda angifvet fall, vid sockerraffinering, tillverkaren

erhåller restitution efter ett visst på förhand bestämdt rendement,

anser utskottet ej förringa giltigheten af den allmänna sats, som ofvan

framhållits, och detta så mycket mindre, som, efter hvad af uttalanden

i pressen framgått, från den så kallade sockerkonferensen i London,

vid hvilken Sverige varit representerad!, förslag föreligger om borttagandet

af exportpremier. Det må visserligen vara sant, att vår nu

gällande lagstiftning medgifver en gödtgörelse af 2 procent vid rening

af svensk sprit. Men denna bestämmelse lärer väl vara tillkommen

dels för att främja den svenska brännerinäringen dels för att från konsumtionen

inom landet afleda en så stor mängd som möjligt af här

produceradt bränvin. Man har nu andra, kraftigare medel att verka för

nykterheten, och skulle öfverensstämmelse mellan behandlingen vid

rening af inhemsk och utländsk sprit nödvändigt anses böra vara för

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

handen, tvekar utskottet ej påstå, att sådant snarare borde ske genom

borttagande af ofvannämnda åt den förra medgifna förmån, en åtgärd,

som för öfrigt skulle noga öfverensstämma med den föreskrift i våra

gällande handelstraktater, hvilken förbjuder medgifvande af exportpremier.

Då vidare vid spritrening förlusten å råvaran kan hållas inom

eu så låg siffra som 0,82 procent — det uppgafs inom utskottet, att

den vid en föregående inventering uppgått till endast 0,67 procent —

så är vid denna förädlingsindustri förminskningen af råvaran så obetydlig,

mot hvad den i allmänhet är, att äfven af denna orsak förslaget ej

synes berättigadt.

Uti ofvanintagna statsrådsprotokoll anför chefen för finansdepartementet,

att en konsumtionsskatt ej bör drabba en vara, som bit införes

för att förädlad åter utföras. Utskottet kan ej dela den uppfattningen,

att tullen är en konsumtionsskatt, åtminstone ej i den mening hvari

detta ord vanligen användes. Med konsumtionsskatt bör väl ej förstås

tullafgiften, utan den afgift hvarmed inhemsk eller utländsk sprit drabbas,

när den konsumeras inom landet och hvarom bränvinsförsäljningsförordningen

innehåller bestämmelser.

Utskottet kan ej heller dela den uppfattning, som i statsrådsprotokollet

uttalas angående obilligheten vid föreskrifterna om bränvins

läggande på nederlag och medgifven leckageersättning.

Enligt gällande bestämmelser får ej bränvin af potatis eller säd

läggas på nederlag, hvari dock ej någon ändring ifrågasättes, men deremot

anser utskottet, i olikhet med uttalandet i statsrådsprotokollet,

ingen obillighet ligga deri, att då det bränvin, hvarom här är fråga,

skall enligt Kongl. Maj:ts beslut vid äfventyr af stränga ansvarspåföljder

vara utfördt inom 90 dagar, någon ersättning för leckage ej

erhålles i detta fall lika litet som för arrac, cognac eller ruin, för

hvilka varor denna förmån inträder, först sedan de öfver 90 dagar legat

på nederlag.

Ehuru utskottet ej kan tillstyrka bifall till den kongl. propositionen,

anser det sig likväl böra såsom en oegentlighet deri påpeka, att

de i densamma använda ordalagen synas medgifva, att, om bränvin

genom någon oaktsamhet eller olycka vid förädlingen går förloradt,

staten ingår som participant i denna förlust, så länge den stannar inom

den föreskrifna procentsiffran. Härtill kommer, att den omständigheten,

att denna siffra blifvit föreslagen så väsentligt högre än hvad

den hittills konstaterade volymminskningen visat sig kräfva, medgifver

åtnjutande af den föreslagna förmånen äfven för dessa väl ej egentligen

afsedda fall till icke obetydlig utsträckning. Äfven har utskot
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

167

tet velat fästa uppmärksamheten derå, att, enligt ett meddelande i statsrådsprotokollet,

meningen synes vara, att åt de i kongl. propositionen

föreslagna ändringar skulle gifvas retroaktiv verkan, utan att något

derom förekommer i sjelfva propositionen.

Under frågans behandling inom utskottet har slutligen framhållits

den stora vigt ifrågavarande bolags verksamhet eger ej blott för den

ort, der densamma bedrifves, utan äfven i allmänhet, särskildt för sjöfartsnäringen,

äfvensom faran ätt bolagets rörelse möjligen komme att

nedläggas, om ej den begärda förmånen medgåfves. Utskottet kan

dock ej föreställa sig möjligheten af en sådan påföljd som den sistnämnda,

då det väl ej kan antagas annat, än att det bolag, som grundade

omförmälda affär, gjorde detta under full kännedom om de lagst.

adganden, som för den ifrågasatta näringens bedrifvande vore i landet

gällande, och ej under förhoppning att få dessa bestämmelser ändrade

i de delar, som ej vore för bolaget lämpliga. Bolaget har för

öfrig! ej saknat medgifvanden af mycken betydelse från det allmännas

sida. Såsom ofvan är anfördt, får bränvin af potatis och säd ej

läggas på nederlag. Enligt gällande bestämmelser skall tullen derför

följaktligen vara erlagd inom en månad efter varans införande. På

skedd framställning har Kongl. Maj:t dock medgifvit bolaget 3 månaders

anstånd med tullens erläggande, inom hvilken tid förädling och

export medhinnas. Då, på sätt af uppgifterna i statsrådsprotokollet

framgår, bolaget från och med den 27 december 1884 till den 25

april 1887 till förädling intagit 56,430,677,37 liter bränvin, samt enligt

egen uppgift kan förädla 150 millioner liter årligen, för hvilken qvantitet

enligt nu gällande bestämmelser tull skall erläggas med 112,500,000

kronor, så inses lätt, hvilken ofantlig förmån härigenom blifvit bolaget

beredd, samt att den af bolaget drifna rörelse sålunda framför flertalet

af landets näringar kommit i åtnjutande af uppmuntran och understöd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

157:o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition

ej måtte vinna Riksdagens bifall.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 56, föreslår herr

L. O. Smith, att Riksdagen måtte genom exportpremier å smör eller

tullfrihet för utfodrad säd vid smörexporttillverkningen bevara och

skydda smörexportens framtid. Huru önskvärdt det med motionen af
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Bevillningsutskottets Betänkande N:o S.

sedda ändamål än är, synes detsamma icke kunna uppnås på något af

de sätt, motionären angifvit. Att, såsom han föreslagit, bestämma exportpremier

vid utförsel af smör lär ej kunna sättas i fråga, isynnerhet

sedan Kongl. Magt genom deltagande i den s. k. sockerkonferensen

i London förklarat sig vilja medverka till borttagande af redan

befintliga exportpremier, hvilkas oegentlighet och otillbörlighet isynnerhet

framhållits i England, dit vår hufvudsakliga smörexport går.

Ån mindre kan utskottet tillstyrka motionärens alternativt framstälda förslag

att medgifva tullfrihet för säd, som användes till kreatursfoder

i ändamål att tillverka smör för export, hvilket förslag, äfven om det

vore i och för sig berättigadt, likväl vid tillämpningen synes vara förenad!

med oöfverstigliga svårigheter, till hvilkas undanrödjande motionären

ej ens försökt gifva den ringaste anvisning. Utskottet hemställer

fördenskull,

158:o) att herr Smiths ifrågavarande motion måtte

af Riksdagen lemnas utan afseende.

Uti sitt betänkande n:o 1, angående vissa delar af tulibevillniugen,

förklarade utskottet sig vilja framdeles undersöka, huruvida och i så

fall till hvilket belopp restitution af erlagd tull må böra medgifvas vid

återutförsel af spannmål, som till landet införts och härstädes förmalts.

Enligt hvad statistiska uppgifter gifva vid handen, har utförsel af

mjöl så godt som uteslutande egt rum från större handelsqvarnar, belägna

i södra och vestra delarne af vårt land. Denna utförsel består,

enligt hvad utskottet inhemta!, endast af finsiktadt mjöl. Det

måste anses ligga ej blott i qvarnindustriens utan ock i det svenska

jordbrukets intresse, att detta förhållande måtte fortfara. För frambringande

af prima finsiktadt mjöl motsvarande det, som åt utländska

qvarnar åstadkommes, anser man sig behöfva blanda säd från olika

länder. Införsel af spannmål är derför nödvändig, äfven om vårt behof

deraf skulle kunna tillgodoses inom landet. Det är då af vigt, att

den säd, som blifvit hit införd, åter kan utföras, så att den ej kommer

att qvarstanna inom landet och här nedtrycka spanmålsprisen. I

Tyskland, hvarifrån vår qvarnindustri har att utstå den skarpaste konkurrensen,

har man ock medgifvit restitution, dock endast vid utförsel

af finsiktadt mjöl. I nämnda land är bestämdt, att vid utförsel af 65

kilogram rågsikt erhålles åter tullen för införda 100 kilogram råg och

för samma qvantitet hvete vid utförsel af 75 kilogram hvetesikt. När

t

s. 169 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 8. 169

én qvarn ställer sig under offentlig kontroll, så att full garanti vinnes

öfver utbytet, erhålles dock restitution efter det erhållna resultatet,

äfven om detta skulle vara lägre.

I sitt ofvanberörda betänkande har utskottet erinrat, att vår spannmål

i allmänhet är tjockskaligare än den utländska och att den följaktligen

lemnar ett något mindre utbyte af fint mjöl, hvilket ock bestyrkes

af utskottet tillhandakomna uppgifter öfver förmalningen af

betydliga poster råg och hvete till sikt. Häraf skulle kunna dragas

den slutsats, att en lägre utbytesprocent. än den i Tyskland gällande

borde hos oss bestämmas. Utskottet har emellertid ej ansett sig böra

förorda en dylik bestämmelse, innan man kunnat, på erfarenhet från

olika håll bilda sig eu föreställning om, hvilka siffror äro de rätta.

Utskottet har fastmer ansett sig böra tillstyrka en höjning af utbytesprocenten

för rågsikt från i Tyskland gällande 65 procent till i Norge

bestämda 662 ;j procent, hvilken utbytessiffra äfven föreslagits vid förmalning

af gryn för vinnande af öfverensstämmelse med bestämmelserna i

Norge, till hvilket land största delen af vår mjölexport går. Utbytet

vid hveteförmalning är deremot i Norge faststäldt till samma belopp

som i Tyskland, eller till 75 procent. Då äfven finsiktadt mjöl af

korn likasom gryn af såväl hvete som korn kan förekomma till export,

tillstyrker utskottet, att äfven i dessa fall må, på sätt som skett

i Norge, medgifvas restitution efter ett utbyte af 66 2/3 procent.

I Tyskland medgifves ej restitution vid utförsel af annat än finsiktadt

mjöl; i Norge åter beviljas sådan äfven vid utförsel af s. k.

sammanmalet mjöl, dock endast för en mot mjölet lika vigtqvantitet

säd. Utskottet har ej ansett bedröfligt föreslå restitution i detta fall,

då någon utförsel af dylikt mjöl hittills ej i nämnvärd grad förekommit

och ej heller lär komma i fråga, om ej högre restitution än den

i Norge medgifna bestämmes, samt det härförutom skulle blifva vanskligt

att afgöra, när ett mjöl verkligen är sammanmalen vara eller utgör

eu blandning af andra qvarnprodukter (s. k. sekunda- och eftermjöl

samt kli), för hvilka restitution ej vore afsedd att gifvas.

I nu gällande föreskrifter om vilkoren för erhållande af restitution

finnes stadgadt, att vid inlagan skall fogas tillverkarens under edlig

förpligtelse afgifna och med tvä vittnen styrkta försäkran, att varan

är svensk tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full införselstull

blifvit erlagd. Då, såsom ofvan är nämndt, vid förmalning

svensk och utländsk säd blandas, torde ett bibehållande af ofvannämnda

bestämmelse vara detsamma som att omöjliggöra så godt som

all export af mjöl. Det bör derför vara nog att styrka, att exportöBih.

till Riksd. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ren importerat en motsvarande qvantitet säd. Likaledes torde, för erhållande

af ordning och reda, böra stadgas såsom vilkor för restitution,

att mjölet skall utföras inom en viss bestämd tid, sedan spanmålen

blifvit importerad. Denna tid har utskottet ansett lämpligen

kunna bestämmas till sex månader med fästadt afseende derå, att export

kan förekomma från någon vid landets östra kust belägen qvarn,

som i flere månader kan genom isförhållanden vara afstängd från all

kommunikation sjöledes. Afräkning med tullverket torde dock böra

förekomma oftare, t. ex. hvar fjerde månad.

I nu gällande tulltaxeunderrättelser är stadgadt att för erhållande

af restitution eu viss minimikvantitet skall utföras. I öfverensstämmelse

härmed har utskottet ansett sig böra föreslå, att för erhållande

af restitution minst 2,000 kilogram af hvarje mjöl- eller grynslag skola

på eu gång utföras, hvilket belopp är detsamma som det i Norge

föreskrift^.

Med afseende å den oegentlighet, som kan synas ligga deri, att,

medan utskottet förklarat svårighet möta att vid införsel skilja mellan

råg- och hvetemjöl, det likväl ansett sig kunna föreslå olika restitutionsbelopp

vid utförsel af mjöl af olika sädesslag, vill utskottet slutligen

hafva anmärkt, att vid utförsel tillverkaren och två vittnen skola

styrka varans beskaffenhet, samt att följaktligen i detta fall full bevisning

derom måste anses föreligga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

159:o) att Riksdagen måtte besluta, att vid utförsel

af finsikta dt mjöl och gryn af Tåg, hvete eller

korn, restitution må beviljas för eu motsvarande qvantitet

införd spanmål, för hvilken full införselsafgift

blifvit erlagd, hvarvid skall iakttagas, att 100 kilogram

hvete anses lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram

råg eller korn 6 b''-3 kilogram mjöl samt 100

kilogram hvete eller korn 66 2/3 kilogram gryn;

160:o) att såsom vilkor för erhållande af nyssnämnda

restitution måtte stadgas dels att minst 2,000

kilogram af hvarje mjöl- eller grynslag skall på en

gång till utförsel angifvas, dels ock att den omalna

spanmål, för hvilken restitution af tullmedlen beviljas,

skall vara inom sex månader derförut till riket införd;

s. 171 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

171

161:o) att afräkning emellan tullverket och vederbörande

exportörer af finsiktadt mjöl eller gryn skall

ega ruin hvar fjerde månad; samt

162:o) att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes utfärda de vidare föreskrifter,

som i förevarande hänseende kunna finnas

erforderliga.

Härjemte får utskottet hemställa,

163:o) att, derest Riksdagen beslutar ändringar i

gällande tulltaxa, åt utskottet måtte uppdragas att

framdeles vidtaga de redaktionsförändringar i nämnda

taxa, som deraf kunna föranledas; samt

164:o) att de i detta betänkande omhandlade

motioner måtte genom utskottets föregående hemställanden

anses besvarade.

Vid behandlingen af framstälda förslag till ändringar i vår nu

gällande tulltaxa, afseende i främsta rummet beredande af skydd åt

våra näringar och möjlighet för dem att bestå i täflan med utlandets

industri, har det mer än en gång varit för utskottet klart, huru föga

vår nuvarande tullagstiftning haft detta mål för ögonen och huru syftet

med densamma i öfvervägande grad varit beredande af erforderliga inkomster

åt statsverket.

Detta framgår än tydligare, då man jemför vår tulltaxas uppställning

och tullsatser med dylika i främmande länder, der skyddstullsystemet

är genomfördt. Huru än utskottet må hafva sökt med sina

förslag vinna någon ändring i dessa förhållanden, är det dock gifvet,

att med den begränsade tid och med de krafter som stå till ett riks
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

dagsutskotts förfogande, detta ej fullständigt låtit sig göra. Uppställningen

t. ex. af de rubriker, under hvilka artiklarne jern och stål äro

sammanförda, är ej af någon synnerlig betydelse, så länge vid en hel

del af dessa tullfrihet är medgifven, men blifver af helt annan och

större betydelse i den mån samtliga dessa artiklar beläggas med tull.

Att vid ett rätt afvägande af tullsatserna i sådant fall erfordras en

annan och ytterligare sönderdelning än den utskottet föreslagit, och

hvilken närmast ansluter sig till den gällande, synes obestridligt. Utskottet

tillåter sig dervid framhålla, att syftet med rubrikernas uppställning

måste främst vara beredande af ett väl afvägdt skydd, beroende

på de olika varuslagens värde och svårigheten att framställa dem,

först i andra rummet beqvämlighet vid tullbehandlingen.

Det är vidare gifvet, att då en hel del industrialster — utskottet

vill särskild! påpeka inom det kemiskt-tekniska området — å ena sidan

ärö sjelfva den färdiga produkten af en industri, men å andra sidan

ingå som vigtiga beredningsämnen vid en annan förädlingsindustri, det

måste fordras ej ringa insigt i näringarnes inbördes samband för att

tillse, att, ej under bemödandet att sk}^dda eu industri en annan oskäligt

betungas. Denna omständighet har flera gånger afhållit utskottet

att föreslå tullar, som utskottet funnit i och för sig väl befogade. För

vår näringsindustri är det dock af synnerlig vigt, att så fort som möjligt

en utredning af dessa förhållanden erhålles.

En sådan kan dock endast vinnas på det sätt att Kongi. Maj:t

behagade låta genom eu komité utreda frågan, och önskligt vore, om

dess arbeten kunde så påskyndas, att resultaten af dess verksamhet

härutinnan kunde framläggas redan för nästa års Riksdag. Det afsedda

målet kan visserligen ej fullständigt ernås, så länge våra nuvarande

tarifftraktater äro gällande, men angeläget är, att rättelse vinnes, så

fort ske kan, i de delar, der sådant låter sig göra.

Utskottet har vidare, särskild! med afseende å de grundsatser i

fråga om tull-lagstiftningen, som vid innevarande riksdag gjort sig

gällande, funnit det vara synnerligen angeläget, att i god tid före utgången

af nu bestående tarifftraktater, omsorgsfull utredning verkställes

angående de delar af tull-lagstiftningen, som beröras af sagda traktater,

och i hvilka förändringar kunna anses vara önskvärda och behöfliga.

På grund häraf och då den komité, om hvars tillsättande utskottet här

ofvan framstå!! förslag, just till följd af beskaffenheten af sitt uppdrag

måste besitta många förutsättningar för ett lyckligt fullgörande äfven

af det senare arbetet, har utskottet ansett sig böra föreslå, att samma

komité måtte få sig ålagdt att, sedan den fulländat det först om
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

173

nämnda uppdraget, verkställa jemväl senast ifrågasatta utredning och

afgifva derpå grundade förslag.

I sin skrifvelse n:o 69 vid 1886 års riksdag angående den med

Frankrike afslutade handelstraktaten framhöll Riksdagen önskvärdheten

af en förändring särskild! af bestämmelsen rörande maskinerier, redskap

och verktyg, ångmaskiner och ångpannor, hvilka artiklars der

betingade tullfrihet här i landet borde för Frankrike vara af ringa

värde, då någon import från detta land ej i nämnvärd mån förekomrne.

Denna Riksdagens framställning bär än ej ledt till någon åtgärd. Utskottet

vågar derför ånyo framhålla den trängande nödvändigheten

deraf, att något måtte härvid åtgöras. Den tolkning som åt ifrågavarande

föreskrift gifves hos oss gör densamma än mer tryckande. Nu

hänföras under rubriken »maskinerier, redskap och verktyg» ej blott

hvad man i egentlig mening inbegriper under denna benämning, utan

ock en hel mängd andra artiklar, såsom läderremmar, gas-, vatten- och

dräneringsrör, hvarigenom tillverkningen inom landet af dessa försvåras,

för hvilken tillverkning dock alla förutsättningar, utom skydd mot den

utländska öfverproduktionen, äro för handen. Enahanda är förhållandet

med åtskilliga andra artiklar, såsom kläder, skodon och hattar, af hvilka

varor ingen nämnvärd införsel från Frankrike förekommer, såvidt af

kommerskollegii berättelser kan inhemtas, men för hvilka tullsatser

äro bestämda, som ställa idkarne af dessa näringar i en allt annat än

gynsam ställning gent emot deras utländska konkurrenter; men utskottet

har ej ansett sig böra föreslå Riksdagen göra någon framställning

beträffande dessa senare artiklar, då ju i jemförelse med dessa

vår redskaps- och maskintillverkning är af så ojemförligt större betydelse.

Att för medgifvande af eu förmån vederlag skall begäras lär väl

få anses gifvet, men svårighet torde ej möta att bland utgående tullafgifter

finna lämpliga kompensationsmedel.

Utskottet tillåter sig för öfrigt åberopa de skäl som i ofvannämnda

skrifvelse af 1886 års Riksdag äro andragna, och hemställer,

165:o) att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra

framställning om tillsättande af en komité med uppdrag

dels att före nästkommande års riksdag verkställa

utredning angående hvilka ytterligare ändringar

i tulltaxans bestämmelser må vara erforderliga för att,

i den mån sådant under för handen varande förhållanden

kan ske, bereda våra näringar ett väl afvägdt

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

tullskydd, dels ock att sedermera, efter behörig utredning

och med hufvudsakligt iakttagande af de tullsatser,

som vid denna och vid nästkommande års riksdag

äro eller varda beslutade, afgifva förslag till tulltaxa,

innefattande de bestämmelser, som böra gälla efter

utgången af nu bestående tarifftraktater; samt

166:o) att Riksdagen ville — med framhållande af

angelägenheten och önskvärdheten deraf, att den genom

den franska handelstraktaten betingade tullfriheten

för maskinerier, redskap och verktyg samt ångmaskiner

och ångpannor måtte upphöra — hos Kongl.

Maj:t göra framställning, att Kongl. Maj:t täcktes taga

i öfvervägande, huruvida icke med stöd af 18 artikeln

i nämnda traktat ändring kunde utverkas i dess

bestämmelser.

Stockholm den 10 april 1888.

På utskottets vägnar:

ER, GUSP. BOSTRÖM.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets stånkande N:o 8.

175

Reservationer:

af herr Boström: »Ehuru jag ej kunnat i allo dela utskottets uppfattning

i åtskilliga frågor, har jag dock ansett mig böra anmäla min

skiljaktiga mening endast rörande artiklarne: böcker, lysoljor, zink

och ägg;»

af herr Lithander: »Bevillningsutskottets åliggande att af- eller

tillstyrka begärda ändringar i vår tulltaxa äfvensom att sjelfständigt

föreslå sådane, i de fall det anses behöfligt, torde redan på grund af

den mångsidiga, säkra och noggranna sakkännedom som dertill fordras,

få anses såsom ett synnerligen svårt uppdrag att utföra, men den basis,

på hvilken vår tulltaxa är byggd, nemligen vigttullsbestämmelser,

äfvensom tillvaron af bindande handelstraktater med främmande magter,

gör det i synnerhet hardt när omöjligt att vid fullgörande af sagde

åliggande iakttaga nödig rättvisa och konseqvens. Häraf måste det

ock blifva eu gifven följd, dels att ej ens utskottets egna ledamöter

alltid anse sig fullt tillfredsstälde med hvad som kunnat göras och

dels att de många som söka efter anledning till klander öfver utskottets

åtgöranden alltid med lätthet skola kunna uppleta åtminstone skenbara

sådana.

Flera af de tullförhöjningar, som utskottet nu föreslagit, skulle

enligt min mening kunnat med fördel stanna vid något lägre siffror,

men jag vill härutinnan blott yrka ändring i nedanstående få punkter

—, hvarjemte jag funnit den föreslagna nedsättningen i tullen på kaffe

större än den bort vara. Billighet och rättvisa kräfva onekligen en

nedsättning i den höga tullen å denna vara, som numera väl är att betrakta

såsom en nödvändighetsartikel, men äfven härutinnan är moderation

att rekommendera.

Asättande eller behöfligt förhöjande af skyddstull, inom lämpliga

gränser, för sådana artiklar, som äro föremål för svensk produktion, har

jag städse biträdt, enär jag betraktar det såsom eu naturlig rättvisa

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Bevillningsutskottets Betänkande N:o B.

och en obestridlig nationel fördel att såmedelst bereda företräde inom

eget land åt produkterna af vårt eget arbete. Det inhemska arbetets framgång

är nemligen, enligt min uppfattning, ett oeftergiflig! vilkor för att den

tilltagande fattigdomen icke skall blifva alltför allmän, och likaledes är

tillgång på lönande arbete hemma det verksammaste medlet att förebygga

det vårt kraftiga och friska arbetsfolk fortfarande skall af hotande

nöd drif vas ut till annan verldsdel att söka sysselsättning för sina

armar. — Utvandring åt svenskar som sakna arbete, samtidigt med det

att många utländingar hit inflytta för att drifva en lönande handel i

stor skala med utlandets, för oss mer eller mindre obehöfliga industrialster,

synes mig vara förhållanden hvilka icke lofva godt för vår

framtid eller vittna fördelaktigt om vår egen omtänksamhet.

De af utskottet föreslagna tullsatser å lyx- och öfverflödsvaror har

jag så mycket hellre velat biträda, som jag anser utländsk lyx vara

oförenlig med svenska folkets små förhållanden. — Uj heller är det,

enligt min uppfattning, förbrukning af importerade lyxartiklar utan fast

mer utvecklingen af konstindustri och konstslöjd i vårt eget land, som

kan tjena såsom mätare af dess kultur.

Jag har velat säga detta såsom ett tillägg till motiveringen i utskottets

betänkande;»

Vid 8:de punkten:

af herr Lithander: »Blommor, friska eller torkade, ej hänförliga till

apoteksvaror, böra, enligt min mening, ej åsättas högre tull än den

hittills gällande, eller 30 öre per kilogram;»

Vid 9:de punkten:

af herrar Tham, Forssman, E. W. Carlson och Cederschiöld: »Då åtskilliga

slag af blomsterlökar icke lära kunna i vårt land framalstras,

synes det oss att denna artikels beläggande med införselstull skulle, i

stället för att, såsom afsedt torde vara, gagna trädgårdsodlarne, tvärtom

bereda dem olägenhet; och hafva vi på grund häraf icke kunnat biträda

utskottets förslag att åsätta blomsterlökar en tull af en krona

per kilogram, utan anse att för denna artikel tullfrihet fortfarande bör

bibehållas»;

af herr Lithander: »Blomsterlökar, hvilka väl kunde vara fria, må

dock draga tull lika med naturliga blommor, eller 30 öre per kilogram.»

s. 177 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

177

Vid 24:de punkten:

af herr Lithander: »Tullafgift å denna vara synes mig föga påkallad,

men om sådan emellertid blifver af Riksdagen beslutad, föreslår

jag, att tullen för lax icke måtte bestämmas högre än till 5 öre

per kilogram;»

Vid 26:te punkten:

af herr Forssman: »Att åsätta särskild tull å rökt fläsk, 5 öre högre

än å annat fläsk, anser jag onödigt och olämpligt; ty den föreslagna

förhöjningen för det rökta fläsket är allt för ringa för att hafva någon

betydelse, men kan möjligen vid tullbehandling vålla hinder och svårigheter.

»

Vid 28:de punkten:

af herr friherre Barnekou:, hvilken ansett tullen å klöfverfrö böra

sättas lika med tullen å timotej- och öfriga slag af gräsfrö, eller till

5 öre per kilogram;

af herr Forssman: »Om, såsom utskottet föreslår, timotej och öfriga

slag af gräsfrö åsättes tull af 5 öre, men klöfver- och andra slag af

frö tullbeläggas med 15 öre, kommer sannolikt svårighet att uppstå

vid åtgörande!, huruvida ett såsom gräsfrö angifvet frö bör såsom sådant

tullbehandlas eller draga tull såsom frö, andra slag, och då i allt

fall »öfriga slag af gräsfrö» icke torde vara af någon stor betydelse,

föreslås, att orden »och öfriga slag af gräsfrö» måtte uteslutas och att

punkten således måtte erhålla följande lydelse:

28:o) att hamp-, lin-, raps- och roffrö måtte förklaras fria från tull;

att timotejfrö måtte åsättas en tull af 5 öre;»

Vid 31:sta punkten:

af herrar Forssman, E. W. Carlson och Cederschiöld: »Ehuru enligt

vårt förmenande den föreslagna höjningen af tullen å galanterivaror

från nuvarande beloppet 80 öre till 2 kronor icke i och för sig gifver

anledning till någon skälig erinran, synes oss dock en sådan åtgärd,

hvilken för öfrigt icke kan anses vara af någon särskild vigt, icke

vara fullt välbetänkt så länge icke tullen å de med dessa varor närbeslägtade

bijouterivarorna jemväl kan höjas till sistnämnda belopp.

1 många fall lärer det nemligen vara i det närmaste omöjligt att med

bestämdhet afgöra till hvilket slag af dessa varor en artikel rätteligen

Bih. till Riksd. Frat. 16''8S. ö Sand. 1 A/d. 8 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

är att hänföra; och skulle till följd häraf otvifvelaktigt mycken oreda

och många svårigheter komma att uppstå vid tullbehandlingen, derest

olika tullsatser för sagda varor faststäldes. Till undvikande häraf anse

vi lämpligast att så länge handelstraktaten med Frankrike, enligt hvilken

tullen å bijouterivaror icke må höjas utöfver nuvarande tullsatsen

80 öre per kilogram, eger bestånd, tullen å galanterivaror jemväl bibehålies

vid sistnämnda belopp.»

Vid 45:te punkten:

af herrar friherre Barnekow, Fock, Ekenman, friherre Wrangel, Stephens,

A. Svensson och F. G. Jansson, hvilka ansett tullen å superfosfater

böra bestämmas till 25 öre för 100 kilogram;

af herr J. Rundbäck, hvilken ansett, att superfosfater borde likasom

andra slag af gödningsämnen, ej specificerade, fortfarande vara

tullfria.

Vid 48:de punkten:

af herr Nyström, som ansett tullen å tafflar och pianinon ej böra

höjas till högre belopp än 125 kronor stycket;

af herr J. Rundbäck.

Vid 53:dje punkten:

af herr Tham, med hvilken herr Sandvall instämt: »Mot den af

utskottet föreslagna tullen å tackjern får jag härmed reservera mig,

emedan jag anser denna tull icke gagna den svenska tackjernstillverkningen,

men vara skadlig för de mekaniska verkstäderna och

redskapsfabrikerna, hvilka icke kunna erhålla något skydd för sin tillverkning,

så länge den franska handelstraktaten qvarstår oförändrad.

Det kan förefalla oegentligt att verkstäderna, som sjelf va föreslagit

tull å tackjern, nu inlägga eu kraftig protest deremot. Rätta förhållandet

är dock, att det af verkstädernas komiterade uppgjorda förslaget

till jern- och industritullar, hvithet legat till grund för den vid

såväl förra årets första, som innevarande års riksdag af herr Reuterswärd

afgifna motion, hvilade på den förutsättning, att franska handelstraktaten

icke skulle lägga hinder i vägen för tullar å maskiner och

redskap. Förslaget afsåg således att vara eu systematisk uppställning

af tullar å jernvaror, börjande med råvaror och fortgående till de mera

förädlade produkterna; verkstädernas representanter kunde derföre

s. 179 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

179

ingalunda föreställa sig, att de föreslagna tullarne skulle behandlas

lösryckta från det sammanhang, i hvilket, de obestridligen stå till hvarandra,

utan ansågs det såsom gifven sak, att tull å råvaran med nödvändighet

förutsatte, att tull å den förädlade varan samtidigt kunde

åsättas. Detta iir väl ock det enda rigtiga tillvägagåendet. Redan då

förslaget uppgjordes, var det lätt att beräkna, att den föreslagna tullen

ej var tillräckligt hög för att gagna den tackjernstillverkning, som

bedrifves med träkol såsom bränsle, till följd af den allt för stora prisskilnaden

mellan träkols- och cokes-tackjern, utan afsigten var att möjliggöra

anläggning af cokes-masugnar här i landet, hvilka kunde förse våra

gjuterier med det för dem nödvändiga cokes-tackjernet och bereda arbete

åt en icke obetydlig personal.

Man bär velat framhålla såsom bevis för tullens ringa betydelse

för verkstäderna, att deras antal är mycket stort med ett tillverkningsvärde

uppgående sammanlagdt till 27,750,000 kronor, hvaruti ingår

gjutgods, uppskattadt till ett värde af 6,092,000, men dervid bör

dock påpekas, dels att ej på långt när alla verkstäder tillverka gjutgods

(för Stockholm uppgifves t. ex. 35 verkstäder, men der finnes

säkerligen icke 10 jerngjuterier), dels att det uppgifna medelvärdet af

10 kronor per centner synes vara för högt, och att i alla händelser

stora qvantiteter gröfre gjutgods af enklare beskaffenhet säljas till

pris, varierande mellan 4 och 7 kronor per centner. Tackjernstullen

kommer derföre att verka mycket ojemnt.; ej särdeles betungande för

de mest förädlade produkterna, såsom större ångmaskiner, lokomotiv

in. in. dylikt, men för gröfre maskiner och redskap, der gjutgodset

ingår såsom hufvudbeståndsdel och är underkastadt obetydlig bearbetning,

blir förhållandet helt annat. Priset å dessa gröfre maskiner och

redskap är redan nu så tryckt genom den skarpa konkurrensen, att

tillverkarnes behållning i de flesta fall är mycket ringa och stundom

alls ingen. Att under sådana omständigheter en tull af öfver 20 procent

af råvarans värde skall blifva ganska känbar, torde ej kunna förnekas.

Då dertill kommer, att maskin- och redskapsindustrien i någon mån

drabbas af flera af de andra nu föreslagna tullarne, torde ej endast

rättvisan och billigheten, utan äfven klokheten fordra, att dessa högst

betydande och för vårt land synnerligen vigtiga industrigrenar ej betungas

med en tull, om hvilken jag tror mig kunna ådagalägga, att

den ej på något sätt kan hjelpa vår tackjern sindustri, sådan den nu

bedrifves.

För att den föreslagna tullen skall vara till gagn för tackjernstillverkaren,

måste den antingen medföra högre försäljningspris å det

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

svenska tackjernet eller åtminstone ökad ock lättare afsättning inom

landet, tj om intetdera ernås, så är ju tydligt, att man endast åstadkommit

en finanstull till tunga för ej tullskyddadt inhemskt arbete

och medförande ökad svårighet för detta arbete att bestå i striden

mot den utländska konkurrensen.

Det tackjern vi importera är uteslutande gjuttackjern, tillverkadt med

cokes, och det besitter vissa egenskaper, som göra att verkstäderna icke

kunna undvara det, om än användningen deraf kunde i någon mån

minskas. För tillverkning af stångjern och stål användes det ep Importen

uppgår till omkring 600,000 centner om året, och priset för

varan, levererad fritt i Stockholm, Göteborg eller annan svensk hamn,

är för prima qvalitet högst kr. l,oo pr centner och för tertia kr. 1,45.

Med tillägg af den föreslagna tullen af 80 öre pr 100 kilo eller 34

öre pr centner, blir priset respektive kr. 1,94 och 1,79, och enär verkstäderna

och redskapsfabrikerna i allmänhet använda minst lika mycket

tertia som prima, blir således medelpriset högst kronor 1,87 pr centner,

med den föreslagna tullen tillagd.

Huru ställer sig nu priset å det svenska bergslagsgjuttackjernet?

Detta har hittills icke kunnat köpas under kr. 1,95 pr centner, levereradt

vid jernvägsstation i bergslagen eller kr. 2,oo vid Strömsholms

kanal, och äro dessa pris så låga, att någon nämnvärd nedsättning

af dem icke lärer vara tänkbar.

Om frakten till Stockholm tillägges, blir priset der kr. 2,io pr

centner, således 23 öre eller öfver 12 proc. högre än å det engelska.

För de verkstäder, som ligga söder om Stockholm eller vid vestra

kusten, och detta är det ojemförligt största antalet, blir prisskilnaden,

till följd af den dyrare frakten från bergslagen, ännu större och uppgår

till 40 å 50 öre eller 21 å 26 proc. af det förtullade engelska tackjernets

pris. I Småland tillverkas ock gjuttackjern af synnerligen god

beskaffenhet, men som dess pris är 2,95 å 3 kronor pr centner, eller 1

krona högre än det i bergslagen gällande, så blir prisskilnaden mellan

detta jern och det engelska ännu större, än hvad ofvan anförts.

Under sådana förhållanden är det väl alldeles tydligt, att den föreslagna

tullen icke kan göra det fördelaktigt för verkstäderna att använda

mera svenskt gjuttackjern än hittills, och att detta således icke

kommer att vinna ökad eller lättare afsättning.

För att undersöka ^ hvad mån tullen kan medföra prisförhöjning

å det svenska tackjernet, en förhoppning som eget nog säges vara

mycket allmän i bergslagen, kunde det vara tillräckligt att erinra derom,

att någon införsel af smidestackjern ej eger rum, och att tullen

s. 181 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

181

redan af denna orsak icke kan medföra prisstegring, men det torde

dock vara skäl lemna en närmare utredning af frågan. Enligt kommerskollegii

berättelser tillverka vi årligen omkring 10,400,000 centner

tackjern, hvaraf omkring 250,000 centner eller 2 4/10 proc. användas till

gjutgods; af öfriga 97 ]0 proc. exporteras 1,300,000 centner eller omkring

13 proc., och största delen förädlas till stångjern, plåt, stål m. in. lemnande

omkring 7,700,000 centner färdig vara. Häraf utföras omkring

4,800,000 centner eller 62 proc., och då härtill läggas förut omnämnde

13 proc. exporttackjern, så synes, att af hela tackjernstillverkningen

utföras omkring 66 proc. antingen som tackjern eller i förädlad form.

Denna siffra kan variera något för olika år, men skilnaden är ej så

stor, att den har någon nämnvärd inverkan.

Då det väl är alldeles obestridligt, att priset på eu produkt, hvaraf

två tredjedelar utföras, måste bestämmas af det pris, den betingar å

verldsmarknaden, och då det ej finnes något skäl, hvarför tackjernel

skulle härifrån göra undantag, så framgår af hvad ofvan blifvit anfördt,

att tackjernets försäljningspris icke kan höjas genom den föreslagna

tullsatsen. Låtom oss dock antaga, att motsatsen skulle inträffa, det

vill säga tullen medföra högre försäljningspris, samt tillse hvad verkan

en på detta sätt åstadkommen prisstegring skulle medföra. För de

bruksegare, som sjelfva förädla sitt tackjern, blefve naturligen den supponerade

prisstegringen af ingen betydelse, men för det ganska stora

antal, som köper tackjern, blefve resultatet det, att de fleste af dem

finge nedlägga sin rörelse. Det är .ju känd sak, att redan med nu

gällande synnerligen låga tackjernspris, stångjerns-, stål- och plåttillverkningen

lemnar mycket dålig behållning, hvarför ock många bruk

blifvit nedlagda, och tydligt är, att ett, genom tull åstadkommet högre

tackjernspris skulle ytterligare försvåra ställningen, då man betänker,

att stångjern spriset regleras af den utländska marknaden, och ingen

väl lärer tro, att köparne der blifva villige betala högre pris, derföre

att vi åsatt tull å tackjern et.

Häremot torde invändas, att om än smidestackjernets pris ej beröres

af den föreslagna tullen, så skulle dock förhållandet blifva ett

annat beträffande gjuttackjernet. Jag beder då få erinra om, att, såsom

jag förut visat, det engelska gjuttackjernets medelpris, med tullen tillagd,

är 23 till 50 öre lägre per centner än det å det svenska, och att således

prisstegring redan af detta skäl är otänkbar. Dertill kommer, att

då det finnes öfverflöd på billiga malmer passande för blåsning af

gjuttackjern, och då hvarje masugn lika väl kan användas för tillverkning

af den ena, som af andra sorten tackjern, skulle en prisstegring,

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

som endast gäller gjuttackjernet, lätt framkalla öfverproduktion med

deraf alltid följande prisfall. Det får nemligen icke förglömmas, att

gjuttackjernet ej är exportartikel, och att den mycket begränsade inhemska

förbrukningen äfven i lyckligaste fall ej kan uppgå till mer

än 5 procent eller högst 6 procent af hela tackjernstillverkningen. Jag

vill ock erinra derom, att de i bergsslagen belägna masugnar, som

tillverka gjuttackjern, ingalunda hafva detta till hufvudsak, utan att

deras ojemförligt största tillverkning är smidestackjern.

Den i synnerhet för de mindre hemmansegarne i bergslagen och

deras arbetare så väl behöfliga stegringen af träkolspriset kan ej heller

ernås genom tull å tackjern, då ju denna tull icke kan bestämma priset

å smidestackjernet, som för närvarande utgör 976.''J(l proc. af hela tillverkningen

och lika litet, efter hvad ofvan blifvit visadt, å stångjernet,

och då dessa båda tillverkningar förbruka hela landets produktion af

träkol på några få procent när, så bestämmes träkolspriset uteslutande

af dessa tillverkningars pris å den utländska marknaden och är förhållandet

detsamma beträffande malmpriset.

Ur hvilken synpunkt således, man än skärskådar tackjernstullen,

visar den sig helt och hållet gagnlös för vår jernhandtering och af

denna beroende näringar, såsom gruvbrytning och kolning. Jag medgifver

villigt, att denna tull icke är någon lifsfråga för vår maskinoch

redskapsindustri, men då dessa industrier äro stora konsumenter

af stångjern, plåt in. fi. jernvaror, bör det vara af största vigt för vår

jernhandtering i sin helhet, att de ej ställas i ogynsammare läge

gent emot den utländska konkurrensen, än de nu intaga, t}7 derigenom

kommer ju den ökade konsumtionsförmåga, hvilken jag hoppas skola

framkallas af såväl jordbruks- som åtskilliga jern- och industritullar,

ej de svenska utan de utländska verkstäderna tillgodo.

1 stället för att bereda skydd åt det svenska arbetet genom väl

afvägd tullsats skulle den af utskottet föreslagna tackjernstullen således

hafva en motsatt verkan, eller att bereda lättnad åt den utländska

konkurrensen. Jag anser derför, att så länge den franska handelstraktaten

ej medgifver åsättande af införselstull å maskiner och redskap,

rubriken n:o 231 i vår nu gällande tulltaxa bör behålla sin nuvarande

lydelse: »Tack- och barlastjern samt skrot — fria», och yrkar

utslag å utskottets hemställan.»

Vid 56:te—59:de punkterna:

af herr af Buren, med hvilken i hufvudsakliga delar herrar J. E.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 183

Nyström, J. P. Nilsson, A. Svensson, A. E. Petersson och J. Ericsson

instämt:

y>.Då den af utskottet föreslagna stångjernstullen af 2 kronor 50

öre per 100 kilogram är för lag,

då till följd deraf den icke förmår i någon nämnvärd grad att

hindra importen af utländskt jern,

då stångjernet inom bergshandteringen intager första rummet och

af jerntullarne är den allra vigtigaste och vi med jern af alla dimensioner

i stänger och knippor mer än väl kunna deraf fylla och öfverfylla

den inhemska marknaden och ej behöfva taga något deraf från

utlandet,

då mellan den föreslagna smältstycketullen 2 kronor per 100

kilogram och stångjernstullen 2 kronor 50 öre per 100 kilogram icke

finnes någon rimlig proportion, enär icke allenast prisskilnad utan

äfven skilnad i arbetskostnaden för tillverkning af smältstycken och

stångjern utgör minst 1 krona 50 öre per 100 kilogram,

då utskottet ingen tullskilnad gör emellan gröfre och finare jern,

oaktadt pris och tillverkningskostnad mellan olika dimensioner är högst

betydlig,

då våra grannar finnar och ryssar och våra traktatsländer Frankrike

och Spanien satt sina jerntullar mycket högre och uti en rigtig

proportion,

i Finland är stångjernstullen 4 kronor 68 öre per 100 kilogram,

i Ryssland är

y>

6

»

89

)>

»

d:o

i Frankrike »

)>

4

»

32

d:o

i Spanien »

»

(5

»

05

d:o

då utländskt jern

nu säl_

jes under

9

kronor

per

100

kilogr

man icke för vanliga ändamål, hvartill utländskt jern möjligen kan

användas, får uppskatta qvalitéskilnaden till mer än cirka 1 krona

per 100 kilogram och då svenskt jern med något skog svärde för kol

omöjligen kan tillverkas under 13 kronor 50 öre per 100 kilogram,

hvad som äfven i skrifvelse till bevillningsutskottets ordförande från

våra mest framstående bruksägare tydligen framhålles,

då denna prisskilnad mellan svenskt och utländskt jern ej kan

beräknas blifva mindre än 3 kröner 50 öre per 100 kilogram äfven

under andra eller bättre konjunkturer, utan tvärtom större, emedan

vår svenska jernhandtering grundar sig på träkol och måste, om den

skall ega bestånd, fortfarande grunda sig på detta vigtiga material,

hvaraf tillgången alltmera minskas,

då det oaktadt nuvarande kolpris ej motsvara frakt- och arbets
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

kostnader och sålunda kolsäljare, som utgöras till största delen af mindre

hemmansegare, nu icke kunna beräkna någon betalning för den skog de

använda till kolning,

då vi årligen importera 50 å 60 millioner kilogram jern till ett

uppskatta^ värde af 8 å 9 millioner kronor och vi genom tullskydd

kunna få tillverka detta inom eget land, så och då för en vän af det

svenska arbetet det ligger i öppen dag, att genom denna import för

den svenska jernindustrien förloras motsvarande arbete,

då ingen industri, hvad mig är bekant, fordrar så stora förlag

och måste vidkännas så stora afbränningar och omkostnader uti frakter,

underhållskostnader, räntor in. in., och

då slutligen vår bergshandtering näst jordbruket är vår hufvudindustri

och nu otvifvelaktigt lider af större betryck än någon annan

industri;

så yrkar jag

1 :o) att tullen å stångjern i stället för af utskottet föreslagna 2

kronor 50 öre, af Riksdagen måtte bestämmas till 3 kronor 50 öre per

100 kilogram,

2:o) att den föreslagna tullen å svart jernplåt i proportion derefter

äfvenledes höjes med 1 krona per 100 kilogram, så att den för

svart jernplåt af 3 ram. tjocklek och deröfver, i stället för af utskottet

föreslagna 3 kronor per 100 kilogram, af Riksdagen måtte bestämma»

till 4 kronor per 100 kilogram, och

3:o) att tullen för svart jernplåt under 3 mm. tjocklek, af Riksdagen

måtte, i stället för af utskottet föreslagne 4 kronor per 100

kilogram, bestämmas till 5 kronor per 100 kilogram.»

Härjemte har herr Tltarn förklarat sig instämma i herr af Buréns

yrkanden under l:o och 3:o i reservationen samt herr Sandwall i sistnämnda

yrkande.

Vid 59:de punkten särskilda

af herr Tham: »Då jag anser det mindre välbetänkt att åsätta införselstull

å den gröfre plåten, så länge ångpannor och annat dylikt

plåtarbete, som hänföres till maskiner och redskap, ej kan erhålla tullskydd,

får jag under yrkande om afslag å utskottets hemställan föreslå

följande ändrade lydelse å rubriken N:o 236 i vår nu gällande tulltaxa:

Valsade eller smidda plåtar, utan öfverdrag af zink, tenn, koppar,

bly eller annan metall eller fernissa

s. 185 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8. 185

a) af 3 millimeters tjocklek eller deröfver

utan vidare bearbetning än att de äro klippta................................ fria

böjda, pressade, med uppvikta kanter, eller med hål försedda.

........................................................................ per 100 kg. kr. 4: —

b) under 3 millimeters tjocklek............................. » 100 » » 5: —»

Al herr Tham: »Största delen af det svenska tändsticksfabrikat,

som försändes till utlandet, och allt det, som går till platser utom

Europa, är inuti den yttre träkistan förvaradt i ett eller flera hermetiskt

tillslutna omhöljen af antingen tunn zinkplåt eller tjockare och

för det afsedda ändamålet långt värdefullare förtent jernplåt, på engelska

kallad »Terne plate».

Till de billigare tändsticksfabrikaten begagnas den tunnare och mindre

dyra zinkplåten, men Jönköpings tändsticksfabrik använder till förpackning

af sitt fabrikat uteslutande s. k. Terne plate, enär den tunna

zinkplåten icke med full säkerhet uppfyller de fordringar, som med

det dyrbara dubbelemballaget afses.

Terneplåten tillverkas mig veterlig!, icke i något annat land än

England, som äfven är i tillfälle att till billigt pris fylla det stora behofvet

af denna vara. Af Jönköpings tändsticksfabrik användes hufvudsakligast

dimensionen 16 x 371 engelska tum; hvarje låda innehåller

112 plåtar och väger 110 kilo samt kostar kronor 28 å 28: 50

levererad fritt å banvagn i Göteborg. Fabriken använder årligen omkring

3,100 lådor; med en tull af 6 kronor per 100 kilo, d. v. s. omkring

23 procent af varans värde, och då varan omöjligen kan inom

landet åstadkommas till det engelska priset, skulle tändsticksfabrikatets

tillverkningskostnad ökas med något öfver 20,000 kronor om året.

Den sålunda ökade kostnaden drabbar uteslutande de tändstickor

som exporteras, och då denna export har att utstå allt skarpare täflan,

i synnerhet med de tyska fabrikerna, samt onekligen är af stor betydelse

för vårt land, så synes mig klokheten bjuda, att Terneplåten må

fortfarande få införas tullfritt.

Någon svårighet möter ej heller att vid tullbehandling skilja den

från vanlig s. k. tennplåt; den har nemligen ett helt annat utseende

och är öfverdragen med blyhaltigt tenn under det tennplåten är öfverdragen

med rent tenn.

Jag får derföre föreslå att sisla delen af 59:de punkten i bevillningsutskottets

betänkande n:o 8 måtte få följande ändrade lydelse:

Bih. Ull Riksd. Frat. 1X6ti. o Sami. J Ajd. 6 Haft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

förzinkade, förtenta, eller med annan oädel metall öfverdragna, ej spe
-

cificerade ......................................................................................... 6 kronor,

allt per 100 kilogram räknadt,

med blyhaltig! tenn öfverdragen så kallad Terneplåt ........................ fri.»

af herr Sandwall: »Då jag hyser den åsigt, att sådana varor, som

inom landet icke produceras, böra om möjligt vara vid införsel fria

från tull, och då jernplåt, öfverdragen med rent eller blyhaltig! tenn,

icke är föremål för tillverkning inom landet, får jag föreslå, att sista

delen af 59:de punkten i bevillningsutskottets betänkande n:o 8 måtte

få följande ändrade lydelse:

förzinkade eller med annan oädel metall öfverdragna, ej specifice
-

rade .................................................................................................. 6 kronor,

allt per 100 kilogram räknadt,

med rent eller blyhaltig! tenn öfverdragna .......................................... fria.»

Vid 78:de punkten:

af herr Lithander: »Att nedsätta tullen å kaffe till under hälften af

nu gällande tullsats synes mig vara opåkallad^ Med godkännande af

behofvet utaf en betydande nedsättning vill jag dock icke föreslå en

lägre tull å kaffe än 16 öre per kilogram.»

Vid 86de punkten:

af herrar Forssman och friherre Wrangel: »Den föreslagna tullen

på hästar kunna vi icke biträda. En stor del af hästimporten är från

Norge, och då denna import fortfarande förblir tullfri förfelas sålunda

i väsentlig mån det med tullen afsedda ändamålet, samtidigt som en

särskild förmån beredes de norske hästuppfödarne. Den föreslagna

tullen torde hufvudsakligen afse att uppställa hinder för importen af

finska hästar, men denna import har under de sista åren icke obetydligt

aftagit och är icke af den betydenhet, att den i och för sig kan

anses utgöra tillräcklig anledning för åsättande af en tull, som i vissa

afseenden kommer att vålla många olägenheter. Bland dessa tillåta vi

oss erinra om dem, som påtagligen komma att uppstå för gränstrafiken

mot Norge och Finland, för att ej tala om den trafik, som vissa år

eger rum på isen öfver Qvarken och Ålands haf. Om hästar blifva

tullbelagda, måste naturligtvis vid resa från Norge till Sverige hvarje

häst för att undgå tull vara åtföljd af produktionsbevis, utvisande att

hästen är af norskt ursprung, liksom vid resa från Finland tull måste

s. 187 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

187

antingen deponeras eller betalas för hvarje bäst, som passerar gränsen.

Att dessa olägenheter äro afsevärda torde icke kunna bestridas. Det

är ock tydligt, att hästafvelns förbättring genom införsel af ädlare djur

skulle i viss mån genom tullen försvåras.»

Af herr Lithander: »Den af utskottet föreslagna tullen å hästar

föreslår jag må nedsättas till 25 kronor stycket.»

Vid 104:de punkten:

af herrar J. E. Nyström och F. G. Jansson, Indika ansett, att tullfrihet

bort tillstyrkas för lysoljor.’

Vid 110:de punkten:

af herrar Forssman, Stephens, E. W. Carlson och Cederschiöld:

»Åsättande af olika tullsatser att gälla under olika delar af året är en

nyhet i vår tullagstiftning, hvilken synes oss icke böra vinna tillämpning

annat än af högst giltig anledning. Såsom sådan kunna vi icke

erkänna önskan att bereda fördelar åt odlare af tidig potatis. Dessa

torde till stor del utgöras af trädgårdsodlare, och man känner icke

storleken af importen af tidig potatis. En så hög potatistull som den

af utskottet under månaderna mars—augusti föreslagna, skulle kunna

åstadkomma mycken skada och förargelse, om genom felslagen potatisskörd

import af gammal potatis blefve nödvändig under våren och

början af sommaren. Detta vigtiga födoämne skulle genom en tull af

1 krona 50 öre pr 100 kilogram oskäligt fördyras. Äfven för potatisodlarne

sjelfve kan denna höga tull blifva ganska skadlig vid tillfällen

då, såsom äfven någon gång inträffat, utsädespotatis måste importeras.

Vi anse således, att tullen å potatis bör under hela året utgöra 50 öre

pr 100 kilogram.»

Af herr J. E. Nyström, hvilken ansett, att potatis, införd under

tiden 1 september-—28 februari, bort åsättas en tull af 75 öre för 100

kilogram.

Vid 131:sta punkten:

af herr Forssman: »Då tjära exporteras i flerfaldigt större qvantitet

än som importeras och dessutom en stor del af den importerade tjäran

lärer åter utföras, anser jag ingen fördel beredas tjärtillverkningen

genom tulls åsättande. Tvärtom låter det tänka sig, att Sveriges tjärexport

kommer att lida derigenom, att den finska tjäran direkt konkurrerar

på utländska marknaden och ej såsom hittills delvis går genom

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

svenska exportörers händer. Tullbehandlingen genom vågning af en

sådan vara som tjära blir ock ganska betungande.»

Vid 148:de punkten:

af herr Lit)''länder: »Å lefvande växter föreslår jag, derest de ej få

förblifva tullfria, en tull af högst 10 öre per kilogram.»

Vid 150:de punkten:

af herrar Tham, Forssman, E. ’ W. Carlson och Cederschiöld: »Införseln

af ägg har under de tre åren 1884—1886 utgjort i jemnadt

årligt medeltal 1,550,000 kilogram, under det att utförseln af sagda

artikel under samma tid likaledes i jemnadt årligt medeltal belupit

sig till 5,150,000 kilogram. Då utförseln alltså uppgått till mer än

tre gånger så stor myckenhet som införseln, synes något tullskydd

för denna artikel näppeligen vara behöfligt, helst om behörigt afseende

fästes derå, att genom sjelfva varans beskaffenhet och deraf föranledda

svårigheter vid transporten af densamma skydd beredes den inhemska

produktionen i täflan med införseln från utlandet; och anse vi vid nu

angifna förhållanden, att för artikeln ägg tullfrihet fortfarande bör bibehållas.

»

af herr Lithander: »Ägg föreslår jag må förblifva tullfria.»

Vid 151 :de punkten:

af herrar Tham, Forssman och Ekenman: »Hvad utskottet anfört

såsom skäl för sitt afstyrkande i denna punkt kunna vi ej godkänna.

»Det förekommer», yttrar utskottet, »vid hvarje förädlingsindustri, att

råvaran under förädlingen undergår eu förminskning till vigt eller volym

och industriidkaren måste derföre till förädlingskostnaden lägga

äfven denna förlust och beräkna att på den förädlade produkten få

allt detta åter», hvarjemte yttras, att vid häri fråga varande förädlingsindustri

förminskningen af råvaran är så obetydlig, att Kongl. Maj:ts

förslag äfven af denna anledning ej synes berättigadt. Utskottet förbiser

tydligen i denna motivering hvad frågan gäller, ty annars hade

ej ringheten i råvaruförminskningen kunnat åberopas. Det är icke fråga

om denna materialförminskning, som ej kan undvikas, utan om den

särskilda beskattning, som skulle drabba reningsindustrien, om tull utkräfves

på det bränvin, som vid rening måste bortgå. Men denna sär
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 8.

189

skilda beskattnings storlek beror af två faktorer, nemligen af materialförminskningar

och tullsatsens höjd. Utskottet tager hänsyn endast

till ringheten af den i procent uttryckta materialförlusten, men förbiser

helt och hållet tullsatsens inflytande. Denna senare faktor är dock såsom

lätt inses den allra vigtigaste. Varuvärdet på en liter tyskt eller

ryskt råbränvin är för närvarande omkring 6 öre, under det att tullsatsen

för samma qvantitet är 75 öre; således är tullen 1,200 procent

eller tolf gånger varans värde. Om endast en procent vid rening bortgår,

så är visserligen detta en ringa afbränning och denna materialförlust

måste industrien bära, hvar densamma än utöfvas, och derom

är heller ej fråga; men om tull skall betalas för 1 procent, så utgör

beloppet af denna tull icke mindre än 12 procent af råvarans värde,

och denna tullbeskattning är efter vårt förmenande att anse hvarken

såsom en förädlingskostnad, ej heller för någon sådan obetydlighet att

Kong!. Maj:ts proposition af denna orsak kan synas oberättigad. Under

antagande af en procents reningsförlust skulle nemligen eu fabrik,

arbetande med utländskt råbränvin, utom den oundvikliga varuförlusten

få vidkännas tolf gånger denna förlust såsom tullafgift, så att förlusten

verkade alldeles på samma sätt, som om tolf procent af råvaran

hade ytterligare gått bort. Det torde vara lätt insedt, att den industri,

som arbetar under sådana vilkor, ej kan täfla med den, som endast

har att vidkännas materialförlusten af 1 procent. Det torde ock

böra ihågkomma^, att enligt nu gällande och föregående förordningar

om vilkoren för tillverkning af bränvin är denna varas rening likstäld

med annan handtering så till vida, att den ej är belagd med särskild!

skatt.

Utskottets ofvan anförda uttalande angående förlust vid förädling

samt varuförlustens och den derå belöpande tullens inräknande i förädlingskostnaden

synes oss stå i den skarpaste strid med hvad utskottet

sjelf i punkt 159 föreslår angående återbetalning af tull för utländsk

spannmål, som förädlas till siktadt mjöl. Utskottets förslag i denna

punkt, enligt hvilken den, som utför 75 kilogram hvetemjöl eller 66|

kilogram rågmjöl, skall åtnjuta restitution af tull för 100 kilogram spannmål,

har just sin grund deruti, att den förädlade varan anses utgöra

respektive 75 och 665 procent af råvaran eller spanmålen. Här anser

utskottet rättvist och billigt, att tull restitueras äfven för återstående

respektive 25 och 33] procent, oaktadt dessa andelar af råvaran ej

blifvit utförda utan finnas i behåll, om ock i form af en mindre värdefull

produkt, och ehuru tullen utgör en mindre del af varans värde.

Då deremot vid rening af bränvin försvinner en procent .eller en bråk
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

del af eu procent, som efter reningen icke ens såsom affall finnes i

behåll, och ehuru tullen på bränvin uppgår till flere gånger varans

värde, finner utskottet ett förslag om befrielse från tull för denna enda

procent oberättigadt. Den stora skilnaden mellan den utländska spanmålen

och det utländska bränvinet förefinnes dessutom, att den förra

genom sin blotta närvaro till fri disposition inom landet kan utöfva

tryck på den inhemska marknaden, då deremot bränvin, som ej får

disponeras inom landet, ej kan hvarken i ekonomiskt eller moraliskt

afseende tänkas medföra någon skadlig verkan.

För att genom exempel visa verkan af den tullskatt, som utskottet

anser böra utkräfvas för bränvin, som gått förloradt vid rening, må

anföras, att den i Karlshamn arbetande fabriken under 1887 förädlade

nära 40 millioner liter bränvin. Tullafgift för en procent häraf utgör

efter 60 öre per liter 240,000 kronor, men skulle genom den nu beslutade

tullförhöjningen från 60 till 75 öre per liter ökas med 60,000

kronor. Att tullförhöjningen å bränvin, tillkommen såsom följd af tillverkningsskattens

höjning, på sådant sätt skulle drabba den här i fråga

varande industrien, är ju i och för sig beaktansvärdt. Men orättvisan

af tullafgiften på reningsförlusten framstår så mycket skarpare, om

man beaktar såväl den kongi. propositionens innehåll som de bestämmelser,

hvilka galt och fortfarande gälla för den reningsindustri,

som hittills i landet bedrifvits. Af det bränvin, som här afses, kommer

nemligen ingen del till konsumtion inom landet; ty det förutsättes

i Kong]. Maj:ts proposition »att bränvinet endast för förädling till export

under tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskildt

inrättad fabrik», och för den fabrik, som hittills bedrifvit sådan industri,

är föreskrifvet, att det införda bränvinet under inga vilkor (således

icke ens mot erläggande af tull) får införas i landet. Någon olägenhet

kan således ej tänkas uppstå deraf, att denna reningsindustri

bedrifves på svenskt territorium.

Utskottet anför slutligen, att reningsindustrien i Karlshamn framför

flertalet af landets öfriga näringar är i åtnjutande af uppmuntran

och understöd, hvithet skulle bestå deri, att staten medgifver denna

industri tre månaders anstånd med erläggande af tull för det införda

bränvinet, men utskottet synes alldeles förgäta, att hvarje innehafvare

af gods på nederlag åtnjuter samma anstånd, om tullen uppgår till 500

kronor. Uti anståndstiden tre månader ligger således ingen särskild

förmån eller uppmuntran, liksom det väl svårligen skulle kunna anses

som en fördel för staten, om tullen erlades och återbetalades. Om

tullen vid införsel erlades, skulle deraf följa rättighet för innehafvaren

s. 191 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

191

att disponera varan; men man kan svårligen tänka sig, att landets bränvinsproducenter

eller ännu mindre att de, som nitälska för nykterhetens

sak, skulle med blida ögon se, att milliontals liter utländskt bränvin

komme in till fri disposition inom landet; ty äfven om samma qvantitet

åter utfördes, innebure ett sådant förhållande vissa lätt insedda

faror, synnerligast för de inhemska bränvinsproducenterna. Hvad som

således enligt utskottets förmenande skulle innebära uppmuntran och

understöd för reningsindustrien — nemligen att tull ej betalas och bränvinet

ej får disponeras inom landet — är således äfven från det allmännas

sida både nyttigt och nödvändigt. Huruvida statskassan skulle

hafva något gagn af att tiotals millioner in- och utbetaldes, kan anses

tvifvelaktigt; men af hvad redan blifvit anfördt angående förhållandet

mellan varuvärde och tullafgift är för öfrigt alldeles klart, att industrien

icke kan bära en förstoring af förlagskapitalet i den grad, som

skulle blifva följden af tullens erläggande vid bränvinets införsel.

Utskottet synes hålla före, att de två procent, som i restitution

beviljas exportörer af svenskt bränvin utöfver tillverkningsskatt för den

utförda qvantiteten samt att den godtgörelse, som exportör af raffineradt

socker erhåller, skulle vara att anse såsom exportpremier, så att

borttagande af de 2 procenten »skulle noga öfverensstämma med den

föreskrift i våra gällande handelstraktater, som förbjuder medgifvande

af någon exportpremie». Om utskottet hyser eu sådan uppfattning, är

det verkligen förvånande, att, då utskottet för några veckor sedan föreslog

Riksdagen förnyandet af stadgandet om de två procenten, icke

den ringaste antydan hördes om att det i fråga varande stadgandet

icke öfverensstämde med traktaterna. Men att de ofvannämnda stadgande!)

a angående socker och bränvin kunnat i vår lagstiftning qvarstå,

bevisar just, att de medgifna förmånerna icke äro att anse såsom

premier, utan såsom billig godtgörelse för tullafgift och tillverkningsskatt

på en vara, som vid förädling bortgår och således ej kommer

till konsumtion. I tillvaron af dessa godtgörelser ligger ock beviset

för att tillverkningsskatt på bränvin och tull på socker äro att anse

såsom konsumtionsskatter. Det afdrag i tullafgift, som medgifves för

spirituösa, som legat tre månader på nederlag, kan icke heller hafva

annan grund, än att någon del af sådan spirituösa till följd af läckning

och afdunstning antages ej komma till konsumtion och således ej anses

böra draga (konsumtions)skatt. Men jemförelse!! mellan den i

Kongl. Maj:ts proposition afsedda reningsindustrien och de industrier,

som med sistberörda stadganden afses, är icke berättigad, först och

främst derför att den vara, som i den nådiga propositionen afses, är

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

ända från införseln under tullverkets lås och bevakning-, och vidare

emedan den tullrestitution, eller rättare afskrifning af debiterad tull,

som föreslås, afser endast det bränvin, som verkligen styrkes hafva

gått bort, icke en godtyckligt på förhand bestämd procent af varuqvantiteten.

Utskottet anser sig böra påpeka, att propositionens ordalydelse

synes medgifva, att om bränvin genom oaktsamhet eller olyckshändelse

går förloradt, »staten ingår som participant i denna förlust». Efter

samma resonnement ingår staten såsom participant i den förlust, som

uppstår derigenom, att varor, liggande på nederlag, brinna upp eller

genom olyckshändelse förstöras eller derigenom att icke beskattadt

bränvin genom olyckshändelse eller vid i gång varande bränneri genom

eldsvåda går förloradt. I fråga om bränvin, som genom olyckshändelse

går förloradt vid brännerinederlag, stadgas, att Kong! Magt vill, »der

minskningen utan egarens vållande uppkommit genom olyckshändelse,

medgifva den lindring i skatten, hvartill omständigheterna föranleda».

Enligt utskottets åsigt ingår staten således äfven här genom medgifvande

af lindring i skatten såsom participant i förlusten. Men hade

detta åskådningssätt delats af Riksdagen, hade säkerligen det nämnda

stadgandet i bränvinstillverkningsförordningen ej tillkommit.

Beträffande omfattningen af den reningsindustri, som under de

sista åren bedrifvits i Karlshamn meddelas nedanstående upplysningar

utöfver dem, som innehållas i Kongl. Maj:ts proposition. De handlingar,

hvarpå dessa upplysningar grundas, finnas hos utskottet och äro

bestyrkta af tullförvaltningen i Karlshamn.

1. Sedan fabriken började sin verksamhet, äro till den 16 mars i

år införda 88,977,836 liter af normalstyrka och utförda 86,302,281 liter.

2. Under 1887 infördes 39,527,432 och utfördes 38,137,346 liter.

3. För Karlshamns spritförädlings och Stilleryds fatfabriks bolags

räkning hafva ankommit:

under 1886....................................... 68 st. svenska fartyg om 17,263 tons,

j, )i ..................................... 89 » utländska » » 23,943 »

,, 1887....................................... 88 » svenska » » 29,960 »

)> » ....................................... 53 » utländska » » 13,219 »

4. För samma bolags räkning hafva af g ätt

under 1886....................................... 27’ st. svenska fartyg om 9,949 tons,

jj j ...................................... 44 » utländska » » 17,856 »

» 1887..................................... 69 » svenska » » 29,658 »

)> » ...................................... 30 » utländska » » 12,192 »

s. 193 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 8.

193

5. För frakter äro af dessa bolag under åren 1886 och 1887 utbetalade

1,074,417 kronor, större delen till svenska fartyg.

6. För fartyg och varor äro till Karlshamns hamnkontor under

1886 och 1887 erlagda 32,735 kronor.

7. Innan reningsindustrien i Karlshamn började, utgjorde fyr- och

båkmedlen i Karlshamns tullkammaredistrikt omkring 9,000 kronor per

år; dessa medel utgjorde 1886 kronor 19,510 och 1887 kronor 23,660.

8. För tullbevakning vid fabriken har bolaget till tullstyrelsen

inbetalt 43,332 kronor under åren 1886 och 1887.

9. I arbetslöner äro under samma år utbetalda 531,166 kronor.

10. Antalet arbetare var vid 1887 års slut 421, deraf 10 utländingar.

De embetsmyndigheter, som afgifvit utlåtande med anledning af

den kongl. propositionen, hafva ej haft någon erinran att göra mot

densamma, och, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, anse vi äfven

att den är grundad på rättvisa och billighet, men då det blifvit anmärkt,

att enligt redan verkstälda inventeringar afdunstningsförlusten

hittills ej uppgått till mer än en procent och att således maximum för

den tullfria afdunstningsqvantiteten skulle kunna sättas till en i stället

för två procent, hafva vi inom utskottet biträdt ett härom framstäldt

yrkande.

Nedan nämnde ledamöter hafva anhållit att få antecknadt, att de

icke inom utskottet öfvervarit behandlingen af följande punkter, nemligen

:

herr friherre Barnekow: n:is 53—166;

herr Fock: n:is 76—166;

herr Forssman: n:is 53—75;

herr E. W. Carlson: n:o 157;

herr Cederschiöld: lins 155—158.

Herr Börjesson har på grund af honom beviljad ledighet från riksdagsgöromålen

icke deltagit i behandlingen af de i detta betänkande

omhandlade frågor.

Bih. Ull Riksd. Prot. 1888. 5 Sami. 1 Åfd. 8 Haft.

25

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.