Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående allmänna bevillningen.

1888-04-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1888:9, Betänkande, angående allmänna bevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BevillningsutskotteAs Betänkande H:o 9.

1

N:o 9.

Ant till Rikscl. kansli den 11 april 1888, kl. 10 f. m.

Betänkande, angående allmänna bevillningen.

Sedan bevillningsutskottet till behandling förehaft samtliga till

utskottet hänvisade motioner rörande allmänna bevillningen, får utskottet

jemlik! 40 § riksdagsordningen häröfver afgifva betänkande.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 17, anför herr

A. H. Öländer, under åberopande af ett den 3 december 1886 af

Kong!. Magt, meddeladt utslag, hvarigenom Korsnäs sågverksaktiebolag

tillerkänts rätt att från sin beskattningsbara inkomst afräkna värdet

af de från bolagets egna och arrenderade skogar i rörelsen använda

sågtimmerträd, att motionären icke kunde uppfatta den tolkning af bevillningsförordningens

föreskrifter, som fått sitt uttryck genom berörda

utslag, o„ch att icke heller lagstiftaren någonsin torde hafva tänkt sig

en dylik tillämpning af desamma. Enligt motionärens åsigt kunde

intet tvifvel förefinnas derom, att bevillningsförordningens mening vore,

att all genom träförädling uppkommen vinst vore beskattningsbar, och

de vid sågverken eller utskeppningsorterna uppgjorda bokslut kunde

väl ej anses såsom vinst upptaga annat än hvad som verkligen vore

vinst, sedan alla för så väl råvara som arbete häfda kostnader blifvit

afdragna. Då emellertid bevillningsförordningen, på sätt omnämnda

utslag utvisade, kunnat på annat vis tolkas, måste i dess härom

Bill. till Bikscl. Prof. 1888. 5 Sami. 1 Afd. 9 Hälft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

meddelade stadgande]! förefinnas något fel eller någon otydlighet, som

det vore af vigt att få aflägsnad för att förhindra, att den mest inkomstbringande

industrien inom riket skulle kunna undandraga sig beskattning

för större delen af sin vinst till betydlig förlust för stat och

kommun.

På grund häraf hemställer motionären,

att Riksdagen ville besluta följande tillägg i 10 § 3 mom. bevillningsförordningen

i fråga om de kostnader och utgifter, för hvilka vid

beräkning af inkomst utaf kapital och arbete afdrag icke må ega rum,

nemligen »e) för värdet af det vid sågverksrörelse och trävaruexport

använda virke från arrenderade skogar».

Motionären anhåller derjemte, att bevillningsutskottet måtte vidtaga

den ändring i formuleringen af berörda lagförslag, som kunde

anses nödig, allenast det med motionen angifna syfte uppnåddes.

Det af motionären åberopade Kongl. Maj:ts utslag innehåller i

hufvudsak, att då i Korsnäs sågverksaktiebolags vinst enligt 1883 års

bokslut, utgörande 381,003 kronor 34 öre, jemväl inginge värdet af

de från bolagets egna och arrenderade skogar i rörelsen under året

använda 301,107 stycken sågtimmerträd, beräknade till ett värde af

eu krona för hvarje träd, men nämnda värde måste anses vara att

hänföra till sådan afkastning af fast egendom, som vore genom fastighetsbevillning

beskattad, detsamma icke borde inräknas i bolagets beskattningsbara

inkomst; och bestämdes i följd häraf denna, sedan i

bevillningsförordningen medgifvet afdrag af 5 procent af taxeringsvärdet

å de fastigheter, som för bolagets rörelse användes, jemväl egt

rum, till allenast 54,818 kronor.

Utskottet erkänner till fullo befogenheten af de anmärkningar,

som motionären framstält mot detta utslag, hvithet emellertid, enligt

hvad framgår af en den 28 oktober 1887 af Kongl. Maj:t gifven nådig

resolution i fråga om bemälda bolags beskattning för år 1885, haft

sin grund i ofullständiga uppgifter angående bolagets verkliga vinst.

Då bolaget nemligen vid beskattningen för sistnämnda år framstälde

yrkande att åtnjuta afdrag för värdet af de under året i rörelsen använda

sågtimmerträd, utgörande tillhopa 283,950 stycken, med en krona

för hvarje träd, bifölls detta yrkande visserligen af kammarrätten, hvaremot

Kongl. Maj:t genom ofvannämnda resolution förklarade, att som,

enligt hvad dåmera blifvit upplyst, vid afslutandet af Korsnäs sågverksaktiebolags

räkenskaper för år 1884 iakttagits, att, innan vinsten

utförts, afdrag för värdet af det under året från egna eller arrenderade

skogar använda timret egt rum med 268,801 kronor 95 öre, samt bo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

3

laget således icke kunde anses berättigad! att ytterligare vid beräkning

af den beskattningsbara vinsten njuta afdrag med en krona för hvarje

timmerträd, som under året från egna eller arrenderade skogar försågats,

Kongl. Maj:t pröfvade skäligt att, med ändring af kammarrättens

utslag, bestämma, att bolaget skulle för år 1885 erlägga bevillning af

inkomst för tillhopa 306,654 kronor.

Liknande beslut meddelades af Kongl. Maj:t deri 9 september 1887

på underdåniga besvär i fråga om beloppet af den Stora Kopparbergs

bergslag för år 1885 påförda bevillning för inkomst af rörelse.

Af berörda resolutioner framgår sålunda, så väl att det af motionären

omförmälda utslag tillkommit under det antagande, att något

afdrag för de af bolaget i dess rörelse använda timmer icke blifvit

gjordt i bolagets räkenskaper, som ock att enligt gällande bevillningsförordning

all genom träföhädling uppkommen vinst är underkastad

beskattning. Då vid sådant förhållande den grund, hvarpå motionärens

förslag är bygdt, numera förfallit, hemställer utskottet,

l:o

att herr Öländers ifrågavarande motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Uti motion, n:o 148, inom Andra Kammaren anför herr W. Farup, med

hvilken sex af kammarens ledamöter instämt, under hänvisande till sina

vid förlidet års båda riksdagar inom Andra Kammaren väckta motioner,

n:is 123 och 86, att motionären fortfarande hyste den åsigt, att, om

ock jordegaren nu som förr betalade skatt för sin jord och erlade

fastighetsbevillning, detta icke kunde i ringaste mån inverka på annan

persons hvarken rättigheter eller skyldigheter att svara för bevillning

å en inkomst, som icke hade något med jordbruket, jordbruksafkastningen

eller jordegarens beskattuingsförhållanden att göra.

På grund häraf hemställer motionären,

att till gällande bevillningsförordning § 8 mom. 2 måtte fogas en

punkt af följande innehåll: »inkomst genom skogsafverkning eller försäljning

af skog å annans mark», samt att äfvenledes till samma förordnings

§ 12 måtte fogas ett moment af följande lydelse: »innehafvare

af rätt till afverkning af skog å annans mark för inkomst deraf:

der skogen är belägen».

Härjemte anhåller motionären, att bevillningsutskottet måtte vidtaga

de ändringar i motionen, som utskottet kunde anse behöfliga, dock

med bibehållande af det i motionen uttalade syfte.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Förslag i enahanda rigtning hafva liera gånger varit väckta

utan att kunna vinna Riksdagens bifall. Vid förlidet års den 2 maj

sammanträdande Riksdag, vid hvilken herr Farup framstält enahanda

förslag, samt herr Näsman väckt motion af liknande syftning

som herr Öländers ofvan berörda motion, hemstälde utskottet, att

nämnda motioner ej måtte till någon annan Riksdagens åtgärd föranleda,

än att Riksdagen — under åberopande att gällande bevillningsförordning

vid tillämpningen visat sig i afseende på det sätt, hvarpå

skogs- och sågverksrörelse beskattas, gifva anledning till tolkning, som

kunde synas oegentlig — ville hos Kong!. Maj:t i skrifvelse anhålla, det

Kongl. Magt täcktes rörande dessa förhållanden låta åstadkomma utredning

och utarbeta samt för nästa års Riksdag framlägga förslag till

förtydligande af bevillningsförordningens stadganden om det sätt, hvarpå

vinst af så väl skogsafverkning som sågverksrörelse lämpligast borde

beskattas, särskildt med afseende fäst på de olika kommuners fordringar,

inom Indika sådan rörelse till sina skilda delar bedrifves.

Den af utskottet omförmälda tolkning åsyftade, såsom bekant, ofvanberörda

den 3 december 1886 af Kongl. Maj:t angående beskattning af

Korsnäs sågverksaktiebolag meddelade utslag. Oegentlighet-en i berörda

utslag beror, såsom utskottet här ofvan framhållit, på den omständigheten,

att det belopp, som enligt bokslutet upptogs såsom vinst, icke

ansågs såsom bolagets verkliga behållning af rörelsen, sedan alla kostnader

derför blifvit afdragna, samt på grund häraf ej i sin helhet underkastades

beskattning. Hvad åter angår det skäl, som af Kongl.

Maj:t anfördes till grund för bolagets rätt att från det beskattningsbara

inkomstbeloppet afräkna värdet af de i rörelsen använda sågtimmerträd,

eller att dessa redan genom fastighetsbevillning blifvit beskattade,

torde denna grundsats enligt utskottets förmenande vara fullt vigtig

samt tillämplig så väl vid skogsafverkning som sågverksrörelse.

I den till 1883 års Riksdag aflåtna kongl. proposition med förslag

till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

föreslog Kongl. Magt, i enlighet med skatteregleringskomiténs förslag,

att skogsafverkning skulle särskildt beskattas genom inkomstbevillning,

och onekligt är, att många skäl tala för en sådan lösning

af den omtvistade frågan, huru växande skog bör beskattas.

Att åter, på sätt motionären föreslagit, låta den tillfälliga omständigheten,

huruvida eganderätten till jorden och rättighet till utverkning

af å densamma växande skog äro förenade hos samma person eller

fördelade å skilda händer, afgöra, huruvida denna skogsafverkning

skall särskildt beskattas för inkomst eller icke, anser utskottet ej vara

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 5

välbetänkt. Såsom en uppenbar obillighet måste det nemligen enligt

utskottets åsigt anses, att, sedan skogen måhända först efter årtionden

utbildat sig till ett afkastning gifvande kapital samt under hela

denna tid varit underkastad fastighetsbevinning, afkastningen af skogen

sedermera beskattas genom särskild inkomstbevillning. En dylik dubbel

beskattning kan svårligen anses rättvis.

Beträffande derefter motionärens förslag i andra punkten, kan ett

sådant stadgande som det af motionären föreslagna visserligen ur

kommunalbeskattningens synpunkt anses önskvärd i vissa delar af landet

särskildt i Norrland, men skulle enligt utskottets åsigt leda till

allt för orimliga inkonseqvenser för att vara praktiskt utförbart.

Inkomst af skogsafverkning kan naturligen erhållas antingen genom

försäljning af den afverkade skogen, då inkomsten lätt kan beräknas,

eller ock, såsom vanligen är förhållandet i de norrländska länen, genom

det afverkade timrets förädling, då inkomsten af skogsafverkningen

först kan beräknas, sedan den förädlade produkten blifvit försåld och

försäljningssumman influtit. Då detta ofta inträffar först flera år efter

afverkningen, måste det för ett sågverksbolag, som måhända innehar

afverkningsrättigheter inom ett stort antal socknar, blifva skäligen

svårt, för att ej säga omöjligt, att kunna lemna tillförlitliga uppgifter

å den inkomst, som i hvar och en af de olika socknarne belöper å

sjelfva afverkningen.

| jr^Oafsedt de praktiska svårigheter, hvartill ett sådant stadgande

som det föreslagna sålunda skulle föranleda, komme detta jemväl i

strid med den allmänna regeln, att inkomst af rörelse skall beskattas

å den eller de orter, der rörelse eller yrke eller någon hufvudsaklig gren

deraf på ett mera sjelfständigt sätt eller i afsevärd omfattning idkas.

Då skogsafverkning eger rum för ett sågverks räkning, kan nemligen

sågverksrörelsen naturligen icke anses drifvas å alla de ställen, der

sågverksegaren förser sig med den nödiga råvaran. Enligt en sådan

åsigt skulle, såsom man yttrat, jemväl en qvarnegare beskattas å alla

de orter, der han hemtar den spanmål, som han för sin industri behöfver.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

2:o

att herr Farups ifrågavarande motion icke måtte

vinna Riksdagens bifall.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 27, påpekar herr

P. Ersson i Vestlandaholm, att stads- och landsförsamlingar ofta utgjorde

ett pastorat, samt att löneförmånerna vid sådant förhållande utginge

till pastor så val från land som stad, ja, ofta nog med större

delen från landet, men att då pastor i sådana sammansatta församlingar

vanligen vore bosatt i staden samt der mantalsskrifven, så taxerades

han för hela lönen i staden; att likaså der flera landsförsamlingar vore

sammanslagna till ett pastorat, kunde pastor bo i en mindre församling

inom pastoratet och der uppbära en mindre del af sin lön, men ändock

der bevillningstaxeras för hela löneinkomsten. En sådan taxering syntes

icke vara rättvis, utan ansåge motionären, att då en prestman åtnjöt

lön från flera församlingar, han ock borde taxeras i de olika församlingarna,

eftersom lön från dem utginge. Ett i detta afseende rådande

missförhållande, som på de olika orterna inom riket framkallat ett berättigadt

missnöje, blefve härigenom afhjelpt.

Med anledning häraf hemställer motionären, att Riksdagen ville

besluta ett tillägg till sista punkten i bevillningsförordningens 12 §, så

lydande:

Prestman, som erhåller lön från flera församlingar, taxeras i

hvarje sådan till det belopp han derstädes uppbär. År prestman för

sin lön berättigad till bevillningsafdrag, beräknas detta på de olika församlingarna

i förhållande till den del af lönen, som från dem utgår.

Härjemte anhåller motionären, att bevillningsutskottet måtte göra

de ändringar i formuleringen af ofvanstående yrkande, som kunde anses

erforderliga, blott syftemålet vunnes.

Motioner i samma rigtning som den förevarande hafva vid flera

föregående riksdagar blifvit väckta utan att kunna tillvinna sig Riksdagens

bifall. Med anledning af eu år 1883 af herr A. P. Danielson

härom väckt motion }fltrade bevillningsutskottet bland annat följande:

»Utskottet har ej heller nu funnit något vara anfördt, som kunnat

rubba utskottets förr uttalade åsigt om det ifrågasatta stadgandets

olämplighet. Oafsedt de många praktiska svårigheter, som detsamma

skulle medföra, lär någon giltig grund knappast kunna påvisas, hvarför

den föreslagna åtgärden icke med lika fog borde utsträckas till andra

löntagare än prester, som från skilda kommuner uppbära löneinkomster,

såsom distriktsläkare, veterinärläkare in. fl., hvarigenom dock uppenbarligen

enheten i taxeringssystemet på det betänkligaste skulle förryckas.

I sjelfva verket torde också den obillighet, som i förevarande fall förmenats

ligga i bevillningsförordningens stadgande!!, mera vara skenbar

än verklig och hafva sin egentliga grund i det rent yttre samband,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

7

som hos oss eger rum emellan den allmänna bevillningen och den

kommunala beskattningen. Om man nemligen äfven i vissa fall, såsom

t. ex. då fråga är om bolag, fabriksegare m. fl., hvilka icke blott under

utöfvandet af sin rörelse eller näring komma i åtnjutande af de fördelar,

dem kommun i allmänhet bereder sina medlemmar, utan äfven

oftast inom kommunen sysselsätta arbetare, som kunna falla dess fattigvård

till last, måste medgifva det berättigade i kommunens fordran att

utaf en inom densamma förvärfvad inkomst erhålla något skattebidrag,

så torde deremot eu dylik fordran icke eg a något skäl för sig, då,

såsom i förevarande fall, en motsvarande fördel af de kommunala inrättningarne

eller börda för kommunen icke kan påvisas.»

Utskottet, som till fullo instämmer häri, har ej något vidare skäl

att tillägga.

Utskottet hemställer sålunda,

3:o

att herr Erssons ifrågavarande motion ej måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

I)å först sedan statsverkets behof blifvit utredda och bevillningssumman

bestämd, yttrande kan afgifvas angående de i bevillningsförordningen

upptagna procent- och sifferbelopp, kommer utskottet att

framdeles under riksdagens lopp göra den slutliga framställning i förevarande

ämne, hvartill förhållandena föranleda samt i sammanhang

härmed till behandling upptaga en af herr Mankell inom Första Kammaren

väckt motion, n:o 46, angående tilläggsbevillning för fyllande

af brist vid statsregleringen för år 1889; hvilket utskottet

får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 10 april 1888.

På utskottets vägnar:

ER, GUSP. BOSTRÖM.

Reservation

vid 3:dje punkten af herr J. P. Nilsson i Käggla,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.