Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kangl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ny banklag.

1888-03-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1888:1, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kangl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ny banklag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Eiksd. kansli den 21 Mars 1888. kl. 6 e. in.

Sammansätta banko- och lagutskottets utlåtande, i anledning af

väckt motion om skrifvelse till Kangl. Maj:t med begäran

om framläggande af förslag till ny banklag.

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 133, hafva herrar

M. '' Dahn och L. Jönsson i Sandby föreslagit, att Riksdagen måtte i

skiifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att förslag till ny banklag, i syfte

att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt må upphöra och riks,

banken ensam öfvertaga hela sedelutgifningen, snarast möjligt varder

för Riksdagen framlagdt. Till stöd härför hafva motionärerna hufvudsakligen

anfört, hurusom den allmänna uppfattningen i detta ämne melodi

mer blifvit den, att, huru välsignelsebringande de enskilda bankerna

än verkat, de dock numera i sin egenskap af sedelutgifvande, sedan

riksbanken vunnit så stor utveckling, vore obehöfliga och stode i vägen

för riksbankens ombildning till en hela sedelutgifningen ombesörjande

centralbank, hvilken uppfattning funnit sitt uttryck i de allt oftare

återkommande framställningarna om afdelningskontor i landsorterna,

bankovinstens bevarande för riksbankens eget ändamål och senast i

förändringen af 5 och 6 §§ af reglementet för riksbanken, hvarigenom

ett rigtigare bestämmande af sedelstocken i förening med en utvidgning

af sedelutgifningen åstadkommits.

Denna motion har af Andra Kammaren hänvisats till lagutskottet;

och har i öfverensstämmelse med § 47 riksdagsordningen behandlats

af sammansatt banko- och lagutskott.

Bill. Ull Biksd. Prof. 1888. 6 Sami. 2 Afd. 1 Hatt.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

Det sålunda sammansatta utskottet har ansett sig böra före frågans

slutliga pröfning inhemta fullmägtiges i riksbanken yttrande i ämnet,

hvilket yttrande är af följande lydelse:

»Att rätten till utgifvande af banksedlar bör ifrån de enskilda

bankerna öfvergå till riksbanken ensam, hafva fullmägtige redan förut

framhållit såsom önskvärdt. I afseende härå torde det göra till fyllest

att hänvisa till de utlåtanden, som af fullmägtige afgifvits dels öfver

bankkomiténs af 1882—83 yttrande och förslag, dels ock öfver herr S.

Johnssons m. fl. vid 1885 års riksdag väckta motion i ämnet. Fullmägtige

vidhålla fortfarande sin sålunda uttalade åsigt derom, att från

synpunkten af riksbankens förmåga eller styrka att ensam öfvertaga

sedelutgifningen intet hinder synes möta för att snart erhålla en slutlig

lösning i det syfte motionärerna angifvit af den sedan länge på dagordningen

stående så kallade bankfrågan, samt att den allmänna rörelsen

icke bör befaras deraf komma att lida någon rubbning i sin jemna

fortgång, om reformen genomföres varsamt och med iakttagande af

hvad i öfrigt kan finnas lämpligt. Dessutom tillåta sig fullmägtige

erinra att, sedan frågan sist behandlades, genom den år 1887 vidtagna

ändringen af §§ 5 och 6 i bankoreglementet riksbankens sedelutgifningsrätt

blifvit i ej ringa mån utvidgad. På frågan, inom hvilken tid och

under hvilka förutsättningar i ena eller andra afseendet den sålunda

föreslagna åtgärden må anses böra vidtagas, hafva fullmägtige så mycket

mindre anledning att inlåta sig, som densamma icke i motionen blifvit

till pröfning upptagen.»

Från fullmägtiges beslut att afgifva ofvan intagna yttrande var,

enligt utskottet tillhandakommet utdrag af fullmägtiges protokoll, en af

fullmägtige skiljaktig och yttrade:

»Efter min uppfattning är visserligen en icke oväsentlig inskränkning

i de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt önsklig, men ett

fullständigt upphäfvande af denna rätt under den närmare framtiden

synes mig från den allmänna rörelsens synpunkt betänkligt,

äfvensom lätteligen kunna föranleda en sådan inskränkning af bankverksamheten

i lokalt afseende, att orter, som äro mera aflägset belägna

från större affärsplatser, blifva beröfvade de lättnader, hvaraf

de för närvarande äro i åtnjutande. Endast erfarenheten om de

verkningar, som en inskränkning i den enskilda sedelutgifningsrätten

framkallar, kan efter min tanke gifva tillförlitlig ledning för bedömandet

af följderna af denna sedelutgifningsrätts fullständiga upphäfvande.

Då härtill kommer, att denna fråga icke heller bör skiljas

från frågan om de förändringar i riksbankens organisation, som sär
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

3

skridt af senaste bankkomité blifvit dermed satt i sammanhang, anser

jag mig sakna anledning att förorda det i den remitterade motionen

väckta förslag.»

Då utskottet nu går att afgifva utlåtande öfver det väckta förslaget,

vill utskottet till en början erinra, att Kongl. Maj:t enligt § 27

mom. 1 i kungörelsen den 12 juni 1874 kan, när Kongl. Magt finner

skäligt, förordna om upphörande af de enskilda bankernas rätt att utgifva

sedlar å tio kronor, såsom redan skett med femkronesedlarne.

Frågan härom är alltså på Kongl. Maj:ts pröfning beroende. Riksdagen

har sedermera, på sätt ock af motionärerna framhållits, genom ändringar

i reglementet för riksbanken vidtagit de åtgärder, hvilka på

Riksdagen ensam berott, för att bereda möjlighet till en ytterligare

minskning af de enskilda bankernas sedelutgifning; och, på sätt fallna

ägtige i sitt ofvan intagna utlåtande öfver den föreliggande motionen

anfört, torde numera något hinder för upphörande af de enskilda

bankernas sedelutgifningsrätt icke möta från synpunkten af riksbankens

förmåga att ensam öfvertaga all sedelutgifning i riket.

I anledning af Riksdagens skrifvelse den 19 april 1881 har Kongl.

Maj:t låtit utarbeta förslag till ny banklagstiftning, som framlades

för 1886 års Riksdag, och, då meningarna vid nämnda riksdag visat sig

så delade i fråga om grunderna härför, att en fullständig lagstiftning

i ämnet då icke kunde åstadkommas, genom proposition den 14 februari

1887 till Riksdagen öfverlemnat nya lagförslag i samma ämne. Dessa

förslag kommo dock, i följd af Riksdagens upplösning, icke under pröfning

och hafva derefter af lätt insedda, af bankfrågan oberoende skäl

icke blifvit för Riksdagen framlagda. Behofvet af ifrågavarande lagstiftning

qvarstår emellertid; och ehuru frågan derom kan sägas hafva

i viss män inträdt i ett förändradt läge derigenom att, på sätt Kongl.

Maj ris dåvarande rådgifvare ansett sig böra tillstyrka, förlängd oktroj

meddelats åtskilliga enskilda banker, synes man kunna med fullt fog

antaga, att Kongl. Magt fortfarande egnar den vigtiga frågan erforderlig

uppmärksamhet och icke lärer underlåta att så snart som möjligt

framställa densamma till Riksdagens pröfning. Vid sådant förhållande

kan utskottet, som i allo delar motionärens åsigt om önskvärdheten af

eu fullständig ny banklagstiftning, icke inse, att aflåtamdet af en skrifvelse

i ämnet skulle gifva detsamma någon ny belysning eller under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

för handen varande förhållanden föra frågan framåt mot sin väntade

lösning.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, och då utskottet håller

före, att begagnandet af Kongl. Maj:ts initiativ till ärendets slutliga

afgörande icke lärer längre än som finnes erforderligt fördröjas, får

utskottet hemställa,

att hvad herrar M. Dalin och L. Jönsson i nu

föreliggande motion föreslagit icke för närvarande

måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 21 mars 1888.

På det sammansatta utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Stockholm, K. L. Beckman, 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.