Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets Memorial N:o 11

1888-05-07 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1888:11, Bankoutskottets Memorial N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11

1

N:o 11.

Ank. till Biksd, kansli den 5 maj 1888, kl. 2 e. m.

Memorial i fråga om ändringar i gällande reglemente för riksbanken

äfvensom i aflöning sstaten för samma bank.

Efter att numera hafva genomgått det för riksbankens styrelse och

förvaltning senast utfärdade reglemente och dervid jemväl till behandling

förehaft dels nedannämnda, vid innevarande riksdag väckta och till

utskottet hänvisade motioner, hvilka, afseende ändringar i samma reglemente,

afgifvits inom Andra Kammaren af:

herrar il/. Dalin och L. Jönsson i Sandby, n:o 32, angående förstärkning

af riksbankens reservfond;

herr E. V. Carlson, n:o 134, om skyldighet för riksbanken att utan

ränta mottaga penningar på upp- och afskrifningsräkning; samt

herr H. Andersson i Bringåsen, n:o 121, angående nedsättning af

minsta beloppet för afbetalningslån,

dels af fullmägtige i riksbanken gjorda framställningar i afseende å

åtskilliga bestämmelser i reglementet,

får utskottet härmed i den af reglementets uppställning föranledda

ordningsföljd till Riksdagen afgifva utlåtande angående omförmälda motioner

och derjemte föreslå de ändringar och tillägg i reglementet samt

den dervid fogade aflöningsstaten, hvilka, i anledning af dessa motioner

och fullmägtiges framställningar samt inom utskottet väckta förslag och

särskildt med hänsyn till det nästlidna år inrättade riksbankskontoret i

Kalmar, funnits böra ifrågakomma.

Bill. till Rihsd. Prat. 1888. 6 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

I sin ofvanberörda motion hafva herrar Dahn och Jönsson — med

redogörelse för beloppet af riksbankens så kallade reserverade medel

samt under erinran att desamma, när de uppgått till något högre belopp,

plägat öfverföras till någon riksbankens fond (vanligen grundfonden)

— förklarat sig anse att, i betraktande af det jemförelsevis

mindre betydande beloppet af riksbankens utelöpande sedlar i förhållande

till nämnda fond, förstärkning af densamma ej syntes behöflig,

hvaremot, med afseende å bestämmelserna i § 4 af bankoreglementet,

enligt hvilka riksbanken bör uti goda utländska statspapper innehafva

minst ett belopp, som motsvarar dess reservfond, motionärerna, i syfte

att öka nämnda tillgångar, som, jemte sin egenskap att lätteligen kunna

användas till förstärkande vid förefallande behof af guldkassan, på samma

gång i motsats mot denna gifva ränta, funnit sig höra föreslå, det Riksdagen

måtte besluta öfverförande till reservfonden af 5 millioner kronor

af riksbankens till framtida disposition afsätta medel, så att samma fond

komme att utgöra 10 millioner kronor och derigenom tillika meddela

fullmägtige föreskrift att, så fort sig göra låter, uppbringa riksbankens

tillgång i utländska statspapper till sistnämnda belopp.

Vid afgifvande af begärdt yttrande rörande ifrågavarande motion

hafva fullmägtige till en början meddelat att enligt bokslutet lör år

1887 riksbankens till framtida förfogande reserverade medel utgjorde

Kr. 6,769,776: 27, hvari dock ingingo dels en million kronor, hvilka få

användas för nybyggnad af hufvudkontorets lokal, dels ock hela vinsten

för samma år eller Kr. 2,703,703: 91 samt att, genom Riksdagens senaste

beslut, ifrågavarande vinst blifvit bibehållen åt riksbanken med rätt till

användning af ytterligare 500,000 kronor för nyss omförmälda nybyggnad,

så att, efter frånräknande af det för denna afsedda belopp, tillsammans

1,500,000 kronor, de reserverade medlen uppgå till 5,269,776

kronor 27 öre; och anföra fullmägtige derefter följande:

»Enligt nuvarande lydelsen af § 4 i bankoreglementet bör riksbanken

uti goda utländska statspapper innehafva minst ett belopp, som motsvarar

reservfonden. Om motionen bifalles, så att reservfonden bestämmes

till 10 millioner kronor, skulle det således åligga fullmägtige att

genast uppbringa behållningen af utländska statspapper till nyss berörda

belopp. Fullt delande motionärernas uppfattning om önskvärdheten

deraf, att den ifrågavarande behållningen ökas till 10 millioner kronor,

kunna dock fullmägtige ej finna skäl vara för handen att nu fixera reservfonden

och med detsamma förrådet af utländska statspapper till den

angifna summan. Anskaffandet af goda utländska statspapper kan nemligen

ej ställas oberoende af bankens affärsförhållanden till utlandet och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

3

rådande konjunkturer å den internationella marknaden. Fullmägtige

hafva redan länge låtit sig angeläget vara att i den mån konjunkturerna

dertill lemnat tillfälle, och sådant utan hinder af omsorgen att upprätthålla

den metalliska kassan kunnat ske, småningom för riksbankens räkning

inköpa utländska statspapper af sådan beskaffenhet, som här ofvan

omförmälts. Också har behållningen af dylika på senare tider ökats,

så att den, efter att hafva varit bokförd

vid 1885 års slut till........................... Kr. 5,688,362: 57,

» 1886 » » » ........................... » 6,650,357: 57,

» 1887 » » utgjorde.................. » 7,646,696: 56.

Det måste naturligtvis fortfarande blifva fullmägtiges omsorg att i

mån som omständigheterna göra det möjligt och lämpligt öka denna behållning.

På sådant sått torde den inom en icke aflägsen tid kunna

uppbringas till omkring 10 millioner kronor. När sådant inträffar, torde

råtta tidpunkten vara inne att genom reglementsbestämmelse fastslå hvad

som genom affärernas naturliga utveckling redan blifvit en verklighet.

För det närvarande synas deremot förändrade stadganden i ämnet icke

vara lämpliga.»

I likhet med fullmägtige anser utskottet riksbankens styrelse icke

höra genom meddelande af den föreslagna förändringen i reglementet

erhålla bestämd föreskrift att göra ytterligare inköp af utländska statspapper.

--- Visserligen torde motionärerne afse att fullmägtige ej skulle

blifva ovilkorligen förbundna att genast uppbringa ifrågavarande behållning

till 10 millioner, utan att detta borde, såsom motionärerne uttrycka

sig, ske endast »så fort sig göra låter»; men redan eu dylik bestämmelse

innebär ju att, när riksbankens behållningar å utländsk ort

uppgå till sådant belopp att, med användande af dessa, riksbankens tillgång

å utländska statspapper kunde höjas till det föreskrifna minimum,

åtgärd derför borde vidtagas, äfven om det pris, som för tillfället fordrades

för samma papper eller andra förhållanden verkade derhän, att

sådant inköp ej vore lämpligt. — Riksbankens fordringar å utländsk ort

kunna väl vid vissa tillfällen synas ganska betydliga, men å andra sidan

äro vexelbehofvet och nödvändigheten af metalliska kassans förstärkande

ej alltid på förhand beräkneliga, och under sådana förhållanden kan

förvandlingen af dylika tillgångar till statspapper vara ganska vansklig

och leda till påföljd att riksbanken snart sagdt till hvad pris som helst

nödgas afyttra dem. Om och när fullmägtige anse sig kunna utan

olägenhet eller med fördel inköpa utländska statspapper och derigenom

bereda riksbanken ökad afkastning å sina behållningar i utlandet, lära

de väl ock finna sig manade att vidtaga åtgärder derför, men att gifva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

dem föreskrift att anskaffa sådana, när dylikt inköp till äfventyrs är

förenad t med stora svårigheter eller kanske till och med ej låter sig

verkställa, torde ej vara lämpligt.

Med hänsyn till nu gällande stadgande att riksbanken bör i dylika

papper innehafva minst ett belopp, som motsvarar reservfonden, anser

utskottet derför ock att, förrän behållningen uppgått till sådant belopp

att detsamma medgifver vidtagande af förhöjning i samma fond, beslut

i det af motionärerna afsedda syfte ej bör fattas; och ehuru i enlighet

med denna åsigt visserligen, vid det förhållande att riksbanken för

närvarande är egare af dylika papper till ett bokfördt belopp af

Kr. 7,618,696: 56, hinder ej skulle möta mot förstärkande af reservfonden

med exempelvis 2 millioner kronor, synes det dock utskottet ej

vara skäl höja vare sig denna eller grundfonden med mindre belopp än

5 millioner för hvarje gång, helst bestämmelserna om dessa fonder äro

intagna i lagen för rikets ständers bank och en förändring \ bankoreglementets

stadgande härutinnan äfven torde erfordra sådan i nämnda

lag, derom dessutom i förevarande fall ej af motionärerna gjorts någon

framställning.

På grund häraf finner sig utskottet böra hemställa.

l:o

att herrar Dahns och L. Jönssons motion om höjning

af riksbankens reservfond ej måtte af Riksdagen

bifallas.

Derjemte, och under förutsättning att Riksdagens beslut blifver i

öfverensstämmelse med denna hemställan, föreslår utskottet med anledning

af hvad Riksdagen förordnat i afseende å användandet af den

under sistlidna år upplupna bankovinsten,

2:o

att sista stycket i § 4 af bankoreglementet må

erhålla följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

Det kapitalöfverskott, riksban- Det kapitalöfverskott, riksban
ken

utöfver grundfonden och reserv- ken utöfver grundfonden och reservfonden

eger, må vid bokslutet föras fonden eger, må vid bokslutet föras

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

5

Nuvarande lydelse:

såsom reserverade medel, dock att af

dessa medel, uppgående till 4,066,072

kronor 36 öre, ett belopp af intill

en million kronor må användas i

och för uppförande af nybyggnad

för riksbankens hufvudkontor.

såsom reserverade medel, dock att af

dessa medel, uppgående till 6,769,776

kronor 21 öre, ett belopp af intill

1,500,000 kronor må användas i och

för uppförande af nybyggnad för

riksbankens hufvudkontor.

I fråga om de uti § 15 mom. 2 af bankoreglementet meddelade

bestämmelser, enligt hvilka å riksbankens sedlar af 5 och 10 kronors

valör skola anbringas en tryckt och en handskrifven namnteckning af

2:ne af riksbankens tjensteman, hafva fullmägtige till utskottet inkommit

med en framställning, åsyftande att båda namnteckningarne å dessa sedelvalörer

måtte få tryckas, och dervid anfört följande: »Antalet årligen

förfärdigade dylika sedlar har under sistförfluten 10 år högst betydligt

ökats. År 1877 utgjorde det samma ej mer än 400,000 stycken å 5

och 300,000 å 10 kronor, under det att sistlidna år från tryckeriet

levererades 2,237,300 st. å den förra och 511,000 st. å den senare

valören. Det tidsödande samt i flera afseenden förslappande arbetet

med sedelskrifning, som till och med föranledt flere fall af skrifvarekramp

och nödgat till medgifvande af mer än eu frikallelse från skyldigheten

att deltaga uti ifrågavarande slags arbete, har sålunda i högst

väsentlig mån tillvuxit. Otvifvelaktigt kommer åtgången af nämnda

sedelvalörer att blifva allt större och större i samma mån, som rörelsen

utvidgats och förgrenats i flera afdelningskontor, hvarför också det har

synts fullmägtige synnerligen angeläget att tillse, huruvida ej utan våda

båda namnteckningarne skulle kunna å dessa sedelvalörer genom tryckning

åstadkommas.

Faran häraf ligger hufvudsakligen deruti, att sedlarne i fullfärdigt

skick äfvensom båda namnstämplarne, såsom namntryckningen hittills,

då ett namn blifvit i tryck anbragt, verkstälts, måst längre eller kortare

tid förvaras i tryckeriet, undandragna den vanliga kassavården; men

enligt fullmägtiges förmenande skulle denna fara helt och hållet undanrödjas,

om namntryckningen visserligen verkställes af tryckeripersonalen,

men uti sedelkontoret och under behörig tillsyn och kontroll af detta

kontors tjenstepersonal, allt i enlighet med de närmare föreskrifter, som

fullmägtige egde att meddela.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

Fullmägtige hysa så mycket mindre farhåga för vidtagande af en

dylik åtgärd, som båda namnteckningarne voro tryckta på enkronesedlarne,

likasom förhållandet är detsamma med de små sedelvalörerna

i de flesta andra länder, utan att, så vidt fullmägtige hafva sig bekant,

några vådor deraf föranledts.

Då nu arbetena med de nya sedlarne fortskridit så, att åtminstone

till början af nästa år sådana å 5 kronors valören kunna färdigtryckas,

men indragningen af de äldre och utlemnandet i rörelsen af de nya

sedlarne förutsätter ett stort förråd af dessa sistnämnda, hvilkas förseende

med handskrifna namnteckningar skulle blifva synnerligen både

tidsödande och ansträngande för bankens tjenstemannapersonal; och då

dessutom är af vigt för de slutliga anordningarne med de nya sedlarne

att det snarligen blifver bestämdt, huruvida båda namnteckningarne å

ifrågavarande sedlar skola tryckas eller, såsom hittills, det ena af dem

handskrifvas, få fullmägtige nu hemställa att å sedlarne af de två lägsta

valörerna, 5 och 10 kronor, båda namnteckningarne må medelst tryck

anbringas.»

Enligt hvad utskottet inhemtat, äro, utan att någon särskild olägenhet

synes deraf hafva försports, åtskilliga länders sedlar försedda med

uteslutande tryckta namnteckningar. Så är förhållandet med belgiska

bankens sedlar å 100 francs, franska bankens å 5 och 100 francs, österrikiska

10-guldensedlarne, de tyska å 5, 20, 50 och 100 mark samt de

ryska 10- och 100-rubelsedlarne tu. fl. Det stora antalet af sedlarne å

de lägsta valörerna omöjliggör vid inlösen en noggrannare pröfning af

hvarje särskild sedel, och om beskaffenheten af papper, tryck och färgning

icke lättade granskningen och försvårade förfalskningar, skulle dessa

visserligen ej hindras af de handskrifna namnen, som för allmänheten

torde vara af ringa eller ingen vigt vid pröfning af en sedels äkthet.

Härtill kommer att i fråga om invexling af skadade sedlar sådan praxis,

enligt hvad utskottet inhemtat, gjort sig gällande att en sedel, äfven

om båda namnteckningarne saknas, kan inlösas blott mer än hälften af

sedeln återstår. Utskottet finner sålunda ej några större betänkligheter

vid att bifalla fullmägtiges förslag, men då hittills tryckning af båda

namnen å riksbankens sedlar rnedgifvits endast i afseende å den lägsta

valören eller den å hvilken enskilda bankerna icke må utgifva sedlar,

har utskottet ansett att tills vidare och så länge sistnämnda banker,

hvilka låta handskrifva namnen å sina sedlar, ega i rörelsen utlemna

sådana å 10 kronor, bestämmelserna angående anbringandet af namnteckningarne

å riksbankens sedlar af sistnämnda valör kunde bibehållas,

helst det af fullmägtige åsyftade målet att minska det utan tvifvel tids
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

7

ödande och menliga sedelskrifningsarbetet, äfvensom att undanrödja det

dröjsmål med utlemnande i rörelsen af nya slags sedlar, som desammas

underskrifvande skulle medföra, komme att i väsentlig mån vinnas genom

tryckning af båda namnen å 5-kronesedlarne, hvilka utgöra det

ojemförligt största antalet af riksbankens sedlar.

Utskottet hemställer derför,

3:o

att § 15 mom. 2 af bankoreglementet måtte erhålla

följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

Dessa sedlar förses med namnteckning

oaf två riksbankens tjensteman.

A sedlar af fem och tio

kronors valör anbringas en tryckt

och en handskrifven namnteckning,

men å de öfriga valörerna handskrifvas

båda namnteckningarna.

Dessa sedlar förses med namntecknings

af två riksbankens tjensteman.

A sedlar af fem kronors

valör anbringas bada namnteckningarna

genom tryck och sedlarne ä

tio kronors valör förses med en tryckt

och en handskrifven namnteckning,

men å de öfriga valörerna handskrifvas

båda namnteckningarna.

Enligt bestämmelserna i § 18 mom. 1 af reglementet äro- bland de

valutor, som må användas vid insättningar och liqvider i riksbanken,

jemväl omförmälda filialbankers anvisningar och vexlar, hvarjemte i mom.

3 af samma paragraf bestämmes om insändande till riksbankens hufvudkontor

af vid afdelningskontoren emottagna dylika assignationer och

vexlar. Den sista filialbanken upphörde 1875 och sålunda är en temligen

lång tid förfluten sedan någon dylik assignation eller vexel utstäldes,

men enligt hvad utskottet inhemtat, balanseras ännu i riksbankens

räkenskaper sammanlagdt Kr. 4,558: 02, motsvarande beloppet för åtskilliga

anvisningar, som äro utfärdade af 11 särskilda filialbanker. Dessa

medel hafva vid afslutandet af riksbankens affärer med filialbankerna

innehållits i och för möjligen ifrågakommande inlösen af dessa, såsom

ännu utelöpande ansedda assignationer. Om någon dylik skulle företes,

och invändning mot dess rigtighet ej kan göras gällande, är riksbanken,

då någon preskriptionstid i förevarande fall ej torde finnas, sålunda skyldig

infria densamma; men som användning af omförmälda slags assigna
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

tioner eller vexlar i det ändamål, som § 18 omförmäler, eller vid insättningar

och liqvider i riksbanken, ej kan vidare ifrågakomma, finner

utskottet, lika med fullmägtige, hinder ej möta mot borttagande ur omförmälda

paragraf af hvad som rörer filialbanksassignationer och vexlar,

och hemställer derför,

4:o

att § 18 mom. 1 och 3 må få följande förändrade

lydelse:

Nuvarande lydelse.

Mom. 1. Vid insättningar och

liqvider i riksbankens hufvud- och

afdelningskontor kunna, utom rikets

mynt och riksbankens sedlar, användas:

hufvud och afdelningskontorens

samt filialbankers anvisningar,

assignationer och vexlar —--

samt

Mom. 3. I afdelningskontoren

mottagna afdelningskontors- samt

filialbanks-assignationer och vexlar

etc.

Mom. 1. Vid insättningar och

liqvider i riksbankens hufvud- och

afdelningskontor kunna, utom rikets

mynt och riksbankens sedlar, användas

hufvud- och afdelningskontorens

anvisningar, assignationer och

samt

Mom. 3. I afdelningskontoren

mottagna afdelningskontors-assignationer

och vexlar etc.

Enär den om införande af mått och vigt enligt det metriska systemet

utfärdade kongl. förordningen af den 9 oktober 1885 föreskrifver

att förut gällande bestämmelser om mätning och vågning af varor och

effekter ej få tillämpas längre än till början af 1889, erfordra de i § 22

mom. 5 af bankoreglementet meddelade stadgande!! om afgift för i riksbankens

förvar lemnade slutna deposita ändring på grund deraf, att

denna afgift hittills utgått i förhållande till det inlemnade godsets rymd,

beräknad i kubikfot.

Fullmägtige, som afgifvit förslag till sådan ändring, hafva dervid,

då den enhet, som förut tjenat till grund vid beräkningen af rymden

af dylikt gods syntes böra så mycket som möjligt bibehållas och då en

kubikfot motsvarade 26,17 kubikdecimeter eller liter, till sådan enhet

föreslagit 25 kubikdecimeter eller liter.

Med anledning häraf och som hithörande stadgande i reglementet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11. 9

äfven i öfrigt funnits böra undergå någon förändring i syfte att vinna

förenklad uppställning af ifrågavarande tariff, hemställer utskottet,

5:o

att mom. 5 af § 22 i bankoreglementet måtte

komma att lyda sålunda:

Nuvarande lydelse:

För gods under försegling beräknas

förvaringsafgiften efter godsets

rymd och förvaringstiden sålunda,

att för hvarje månad betalas:
-

för gods af en kubikfots rymd ...

b b b två » B

B B B tre B B

b b b fyra b b

b b b fem B B

och för hvarje kubikfot öfver fem

Er. 0: 50

b 0: 80

b 1: 05

b 1: 30

b 1: 50

b 0: 15

dervid godset alltid beräknas till

minst eu kubikfots rymd och hvad

utöfver hel kubikfot icke uppgår

till half kubikfot ej räknas, men

half kubikfot eller mera anses för

hel; skolande, utan afseende å förvaringstiden,

afgift alltid erläggas

för minst tre månader.

För gods under försegling beräknas

förvaringsafgiften efter godsets

rymd och förvaringstiden sålunda,

att för hvarje månad betalas:
för

gods med rymd af högst 25 leub.-decim. 0: 50

3)

»

3)

3)

deröfver t.

O.

m. 50 b

0: 75

3)

3>

D

3)

3)

3)

7.5 b

1: —

3)

31

3)

3)

3)

3)

100 B

1: 25

3)

X)

3)

3)

3)

3)

125 b

1: 40

3>

)>

3)

3)

3)

3)

150 b

1: 55

0.

S. V.

med

15 öres

/

öflöjning för

hvarje ytterligare rymd af 25 kub.- decimeter eller del deraf; skolande

utan afseende ä förvaringstiden afgift

alltid erläggas för minst tre månader.

Med lemnande af en redogörelse för å ena sidan beloppet af de på uppoch

afskrifningsräkning i riksbanken under år 1887 innestående medel och

å andra sidan riksbankens obegagnade sedelutgifningsrätt, har i motion

n:o 134 herr E. W. Carlson — då förstnämnda slags medel ej syntes

vara för riksbanken behöfliga eller af någon nytta och med uttalande af

den åsigt, att riksbanken i första rummet borde söka placera sitt eget

kapital och göra det räntebärande och i andra rummet åtaga sig att

förränta främmande medel — hemstält om meddelande af bestämmelse

Bill. till lliksd. Prof. 1888. G Sami. 1 Åfd. 8 Häft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Bankoutskottets Memorial N:o 11.

i bankoreglementet derom, att för penningar, som insättas på upp- och

afskrifnino-sräkning i riksbanken, icke må erläggas någon ränta.

Uti ett öfver berörda motion afgifvet yttrande hafva fullmägtige i

riksbanken på anförda skäl afstyrkt bifall till densamma.

Enligt nu gällande föreskrifter i bankoreglementet har riksbankens

styrelse rätt att bestämma, icke allenast om medel må emottagas pa

upp- och afskrifningsräkning utan äfven den lägre eller högre ränta,

hvilken anses böra derå godtgöras. Fullmägtige hafva sålunda magt att

reglera insättningarne å dessa räkningar genom den ränta som lemnas;

och denna bör naturligtvis vara beroende på penmnge- och atfarstorhållandena

samt de till insättning ifrågakommande beloppens storlek

äfvensom medlens beskaffenhet att kunna motses få längre eller kortare

tid af banken disponeras, med flera härvid inverkande omständigheter.

Den handlingsfrihet i berörda hänseende, som fullmägtige sålunda

fått sig meddelad, synes utskottet böra fortfarande åt dem bibehållas,

och då man ej har anledning betvifla det fullmägtige äfven vid handhafvandet

af de till upp- och afskrifningsrörelsen hörande angelägenheter

skola taga behörig hänsyn till de förhållanden, som må befinnas för såväl

riksbanken som den allmänna rörelsen ändamålsenligast, torde tullmäktige

lika litet i afseende å upp- och afskrifningsräkningar som beträffande

den öfriga upp- och utlåningsrörelsen böra vara allt för mycket

bundna af bestämda föreskrifter. . „ ,

De skäl, som motionären anfört, hafva ej heller vant af beskaffenhet

att rubba denna åsigt eller gifvit utskottet tillräcklig anledning förorda

den ifrågasatta åtgärden, som antagligen skulle medföra den verkan att,

åtminstone så länge andra bankinrättningar lemna ränta för upp- och

afskrifningsmedel, insättning i riksbanken af sådana komme till allra

största delen eller helt och hållet att upphöra. På grund häraf har utskottet

icke funnit sig böra biträda motionärens förslag i hvad det atser

förbud för fullmägtige och vederbörande kontorsstyrelser att lemna ranta

för upp- och afskrifningsmedel. Deremot och ehuru det visserligen, såsom

ofvan antydts, beror på vederbörande styrelses pröfning att bestämma

om emottagande af dylika medel, och densamma sålunda kan afvisa ansökning

om öppnande af upp- och afskrifningsräkning samt derigenom

och med hänvisande till den så kallade folioräkningen faktiskt undgå

att, åtminstone hvad beträffar nya räkningar, lemna ränta för a vista

medel, har utskottet dock ansett lämpligare, att fullmägtige uttryckligen

berättigades att i afseende å frågan om godtgörelse å dylika räkningar

förfara efter omständigheterna, och att sålunda hithörande bestämmelser

borde afmattas så, att deraf tydligen framginge det fullmägtige ega före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

11

skrifva ej allenast hvilken ränta utan ock huruvida sådan skall godtgöras.

I enlighet härmed har utskottet velat hemställa,

6:o

att, med afslag å herr Carlsons ifrågavarande motion,

bestämmelserna i § 23 mom. 2 af bankoreglementet

måtte erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

Fullmägtige ega att bestämma

icke allenast den ränta, utan äfven,

inom ett maximum af 400,000 kronor,

det belopp, hvarå sådan på

hvarje räkning godtgöres; och hvilken

ränta för öfrigt kan vara olika

i hufvudkontoret och de särskilda

afdelningskontoren.

Fullmägtige ega att bestämma

huruvida ränta å upp- och afskrifningsräkning

må af riksbanken erläggas.

Finnes ränta böra utfästas, bestämma

fullmägtige icke allenast räntefoten

utan äfven inom ett maximum

af 400,000 kronor det belopp, hvarå

ränta på hvarje räkning godtgöres.

Räntefoten kan vara olika i hufvudkontoret

och de särskilda afdelningskontoren.

Uti § 30 mom. 3 af bankoreglementet är i fråga om lån mot pant

af vågförda effekter stadgadt att sådant meddelas å bestämd tid af högst

sex månader eller ock att återbetalas efter föregången uppsägning af

högst tre månader.

I afseende å detta stadgande hafva fullmägtige uti skrifvelse till

utskottet anfört följande: »Då sökande af ifrågavarande lån alltid varit

förunnad den förmånen, att, utan afbidan af förfallotiden, få när som

helst slutbetala lån eller relaxera önskad del af panten, med rätt att

beräkna ränta endast till betalningsdagen, och under de många år nämnda

föreskrift varit intagen i bankoreglementet, ännu blott en lånsökande

begärt att komma i åtnjutande af den medgifna rättigheten att få på

uppsägning upptaga dylikt lån, synes denna förmån för sökandena sjelfva

icke i någon mån vara afsevärd.

Från riksbankens egen sida deremot har såsom följd af de på senare

tider förändrade föreskrifterna om upplagsplatser för i banken be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

lånbart jern, enligt hvilka det numera är sökande medgifvet att belåna

vågförda effekter, liggande å våg eller eljest under sådana kontroller

med afseende å de upplagda effekternas behöriga förvarande, som fullmägtige

finna ändamålsenliga och för riksbankens säkerhet behöfliga, det

numera funnits nödigt att, bland annat, i vissa fall föreskrifva försäkring

af det pantsatta jernek I dylika fall möter naturligtvis svårighet för

riksbanken att öfvervaka försäkringen för såvidt ej föreskrifves, att densamma

bör vara tagen på längre tid, hvarigenom åter för låntagaren

skulle uppstå onödiga kostnader»;

hemställande fullmägtige på grund af dessa förhållanden och då

dylikt lån på uppsägning ej heller syntes vara för lånsökande önskvärdt,

att omförmälda stadgande, i hvad det rör uppsägningstid af 3 månader,

måtte ur reglementet utgå.

Som utskottet ej funnit något att mot detta förslag erinra, har utskottet

velat härmed underställa detsamma Riksdagens pröfning med

hemställan,

7:o

att § 30 mom. 3 af reglementet må erhålla följande

lydelse:

Nuvarande lydelse:

Lån meddelas å bestämd tid af Lån meddelas å bestämd tid af

högst sex månader eller ock att åter- högst sex månader.

betalas efter förutgången uppsägning

af högst tre månader.

Mom. 5 af samma paragraf innehåller bestämmelse, att vederbörande

styrelse eger, hvar för sitt lånedistrikt, låta anställa inventeringar af de

vågförda effekter, som äro för riksbankens räkning pantsatta. Då denna

ordalydelse skulle kunna gifva anledning till den tolkning, att fullmägtige

,ej egde bemyndigande att låta undersöka förhållandena med den

pant, som för utlåning mot säkerhet af dylika effekter lemnats ett afdelningskontor,

har utskottet, om också af fullmägtiges egenskap af öfverstyrelse

för riksbankens afdelningskontor torde kunna framgå att de äro

dertill berättigade, dock ansett lämpligt, att ofvanberörda stadgande

härutinnan förtydligades, äfvensom att särskildt uttrycktes, det fullmägtige

jemväl ega att, när så anses erforderligt, låta anställa besigtning å

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets Memorial N:o 11.

13

de på ifrågavarande slags vågar eller upplagsplatser förvarade, hos riksbanken

pantsatta effekter utan att dervid behöfva förordna om fullständig

inventering, hvars verkställande i vissa fall skulle vara förenad med

stora svårigheter och betydlig tidsutdrägt.

Utskottet hemställer derför

8:o

om sådan ändring af § 30 mom. 5 att detsamma

må komma att lyda sålunda:

Nuvarande lydelse:

Vederbörande styrelse eger, hvar

för sitt lånedistrikt, så ofta och på

det sätt styrelsen finner lämpligast

samt för riksbankens säkerhet nödigt,

låta anställa inventeringar å

de på vågar eller andra upplagsplatser

för riksbankens räkning pantsatta

effekter.

Såväl fullmägtige som vederbörande

af delning skontors styrelser, de

sistnämnda hvar för sitt lånedistrikt,

ega att så ofta och på sätt lämpligast

samt för riksbankens säkerhet nödigt

finnes, låta anställa besigtningar

d och inventeringar af de på vågar

eller andra upplagsplatser förvarade,

hos riksbanken pantsatta effekter.

I sin angående granskning af afdelningskontorets i Visby förvaltning

senast afgifna berättelse, hafva vederbörande revisorer fäst uppmärksamhet

derå, att kreditiv blifvit af nämnda kontor beviljadt till en kommun,

och dervid uttalat sin tvekan, om nämnda åtgärd stode i öfverensstämmelse

med stadgandena i § 31 af gällande bankoreglemente. Närmast med anledning

häraf har inom utskottet uppstått fråga, huruvida icke bestämmelserna

i nämnda paragraf borde så affattas, att jemväl kommuner uppräknades

bland dem, hvilka kunna från riksbanken erhålla kreditiv. Efter

anmodan att i denna fråga afgifva utlåtande hafva fullmägtige i sådant yttrat

följande: »Om äfven det kunde finnas mindre lämpligt att under förut gällande

bestämmelser angående socknestämmor och socknenämnder bevilja

en menighets-styrelse, vare sig på landet eller i stad, rätt att såsom sådan

upptaga lån eller begagna kreditiv, anse fullmägtige dock att, efter tillämpning

af 1862 års förordningar om kommunalstyrelse, något egenligt hinder

ej torde finnas mot beviljande af lån eller kreditiv åt en kommun.

I § 33 inom. 1 af bankoreglementet, som innefattar bestämmelse angående

dem, hvilka icke äro berättigade till försträckning från riksbanken, om
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

förmälas ej kommuner, så att reglementet ej torde lägga hinder i vägen

mot utlemnande af lån till dylik menighet. När så är förhållandet, synes

det ej vara mer olämpligt, om fullmägtige berättigades lemna en

kommun kreditivförsträckning, om eljest ingen anledning till afböjande

af ansökning derom förefinnes. Afisserligen kan eu viss tvekan uppstå

huru med utsökning af kommun beviljad försträckning skall förfaras,

men då sådan, lika litet som enskilda personer eller bolag lärer kunna

befrias från skyldighet att ställa säkerhet, som i främsta rummet kommer

att användas i händelse af bristande betalning, torde exekutiva åtgärder

mot kommuner ej behöfva ifrågasättas. Fullmägtige anse derför

ock, att, när bolag ega kreditivrätt, äfven kommun, om ock ej med sådana

fullt jemförlig, bör, såsom utgörande en förening af vissa samhällen

med bestämda föreskrifter och stadganden i afseende å handhafvandet af

deras ekonomiska och andra angelägenheter, kunna hänföras till sådana

juridiska personligheter, hvilka af bestämmelserna i bankoreglementet äro

oförhindrade att i riksbanken erhålla kreditivrätt, och anse sig sålunda

kunna biträda förslaget om ofvanberörda tillägg i § 31 af nämnda reglemente,

helst fullmägtige och vederbörande styrelser ej mindre i fråga

om kommuner än i afseende å andra försträckningssökande ega rätt att

pröfva förhållandena i hvarje särskildt fall och sålunda, om tilläfventyrs

någon anledning dertill förefinnes, kunna afslå framställning om försträckning

eller meddela särskilda vilkor och förbehåll för bifall till densamma.

»

För kommuner likasom för enskilda och bolag torde kreditiv anses

kunna medföra väsentliga fördelar genom den stora beqvämlighet och

den lättnad de bereda vid bestridande af utgifter, till hvilkas betäckande

inkomster efter hand inflyta och för hvilka eljest måste anlitas lån.

Erfarenheten har äfven visat att dylika slags försträckningar ofta af

kommuner sökas och erhållas hos enskilda bankinrättningar. Det vill

derför synas utskottet att riksbanken, som visserligen ej bör vare sig

direkt eller indirekt på något sätt uppmuntra till skuldsättning, men

hvars sträfva!! bör vara att bereda allmänheten de lättnader, som med

en sund rörelse äro förenliga, ej borde genom något reglementsstadgande

vara förhindrad att, för såvidt omständigheterna i öfrigt dertill föranleda,

kunna äfven på ifrågavarande sätt bispringa jemväl en kommun, synnerligast

som det för densamma likasom för den öfriga allmänheten kan

vara af vigt att för dylik försträcknings erhållande ej vara utestängd

från riksbanken, hvars lånevilkor oftast äro billigare och fördelaktigare

än andra penningeanstalters.

På grund häraf och med afseende jemväl derå, att, enligt nuvarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

15

bestämmelser, förbud för kommuner att i riksbanken erhålla lån ej finnes

meddeladt, och att vid sådant förhållande försträckning derifrån i

annan form ej heller synes böra vara dem förmenad, hemställer utskottet

9:o

om införande i § 31 mom, 1 af sådan bestämmelse,

att kreditiv jemväl kan beviljas kommuner, och att

för sådant ändamål mom, 1 efter punkten d) må komma

att lyda:

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. Kassakreditiv beviljas: — — — —-------

a) riksgäldskontor; e) kommuner;

b) jernkontor-; f) enskilda -personer.

c) postsparbanken och andra

sparbanker, — — —

d) bolag —---

e) enskilda personer.

Hittills har i afseende å afbetalningslån varit i reglementet stadgadt,

att sådana ej utgifvas annat än å helt tiotal kronor. — En dylik

bestämmelse synes vara lämplig äfven hvad beträffar utlåning mot hypotek

af löpande förskrifning och aktier m. in. samt mot pant af vågförda

effekter. Vid fråga om belåning af sistnämnda slags pant, äfvensom

af värdepapper med af fullmägtige förut bestämdt belåningsvärde

skulle det visserligen, på sätt bankofullmägtige mot förslaget erinrat,

någon gång kunna inträffa, att beloppet vid uträkning af nämnda värde

slutade på ojemnt tal, men som lånesummans jemnande i sådant fall till

närmast lägre varande tiotal icke torde medföra någon olägenhet eller

kunna anses inverka på låntagarens rätt, har utskottet, då den ifrågasatta

bestämmelsen kan i afseende å nu ifrågavarande grenar af lånerörelsen

bidraga till någon lättnad i räkenskaperna och vid bokföringen,

funnit skäl föreslå en allmän bestämmelse i berörda hänseende och hemställer

derför

10:o

att i § 32 mom. 3 orden »eller å helt tiotal kronor

derutöfver» måtte utgå och i stället i § 33 efter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

mom. 3 införas ett nytt mom. 4 så lydande: »De i

paragraferne 29, 30 och 32 omförmälda lån utgifvas

endast å jemna tiotal kronor»; samt följaktligen nuvarande

mom. 4 i samma § betecknas såsom mom. 5.

Under förmälan att från den lånesökande allmogen ofta förspordes

klagan deröfver, att bankoreglementets bestämmelser icke medgåfve s. k.

afbetalningslån på lägre belopp än 400 kronor, och att härigenom mången,

som tillfälligtvis vore i behof af eu mindre summa, nödgades taga

större lån än behofvet för tillfället kräfde, har herr H. Andersson i

Bringåsen i motion n:o 121 hemstält om sådan ändring i § 32 mom. 3

af samma reglemente, att minsta beloppet för dylika lån blefve faststäldt

till 300 kronor.

Anmodade att afgifva yttrande öfver berörda motion, hafva fullmägtige

i riksbanken i anledning af densamma anfört följande: »Vid de inspektioner,

som fullmägtige tid efter annan verkstält vid afdelningskontoren,

hafva fullmägtige varit i tillfälle erfara att, såsom motionären

uppgifvit, på flere ställen uttalanden förekommit om önskvärdheten att

minsta beloppet för ifrågavarande slags lån ej vore bestämdt så pass

högt som för närvarande är förhållandet, och då fullmägtige, i sammanhang

med sin sträfvan att vid afdelningskontoren söka undvika diskontering

af andra än verkliga affärsvexlar, uppmanat vederbörande styrelser

att, i fråga om försträckningar å lägre belopp mot vexlar, hänvisa

vederbörande till afbetalningslånefonden, men sådant kunde anses till en

del motverkas af bestämmelsen om ett minimum af 400 kronor för lån

från nämnda fond, hafva fullmägtige, som i nedsättning af detsamma ej se

någon annan olägenhet än möjligen ett ökadt antal vid ett eller annat

kontor af dylika lån, ej för sin del funnit anledning afstyrka motionärens

förslag, synnerligast som, i fråga om det skäl, hvilket för höjande

år 1874 från 200 till 400 kronor af nämnda minimum anfördes rörande

den sedan flere år inträffade högst betydliga minskningen i penningevärdet,

förhållandena derutinnan i ej oväsentlig mån förändrat sig.»

Utskottet, som vid pröfning af detta ärende funnit sig jemväl på

grund af fullmägtiges utlåtande i frågan böra biträda motionärens förslag

om nedsättning af minsta beloppet för afbetalningslån, får, med anledning

häraf och under åberopande af det vid föregående punkt omförmälda

skäl för införande på annat ställe i reglementet af bestämmelse

att lån ej utlemnas annat än å helt tiotal kronor, hemställa,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlels Memorial N:o 11.

17

1 l:o

att, med bifall till herr H. Anderssons förevarande

motion, § 32 mom. 3 i bankoreglementet måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

Lån utgifvas ej å mindre be- Lån utgifvas ej å mindre be
lopp

än 400 kronor eller a helt lopp än 300 kronor.

tiotal kronor derutöfver.

På sätt Riksdagens senast församlade revisorer i sin berättelse angående

riksbanken meddelat, slutbetaltes under förra hälften af år 1887

det sista lånet från fonden »för lån mot inteckning i hus och jord i

städerna utom Stockholm», hvadan sålunda de om denna, härigenom

upphörda lånerörelsegren i reglementet meddelade bestämmelser ej äro

vidare behöfliga; och hemställer utskottet derför:

12:o

att mom. 2 af § 39, så lydande:

»För indrifning af återstående obetalta lån mot

inteckning i hus och jord i städerna utom Stockholm

tjenar till efterrättelse hvad derom i äldre bankoreglementen

och gällande tjenstgöringsordningar är stadgadt»,

måtte ur reglementet utgå, äfvensom, i händelse af bifall

härtill, nummerordningen å de efterföljande momenten

af samma paragraf undergå erforderlig ändring.

Den i § 56 af ifrågavarande reglemente fullinägtige meddelade föreskrift

att till Riksdagens bankoutskott och revisorer afgifva samt till

dem öfverlemna berättelser angående riksbankens tillstånd, rörelse och

förvaltning torde bland annat hafva gifvit anledning till det förfarande

att vid bankoutskottets och revisorernas första sammanträde en

af fullmägtiges deputerade personligen inställer sig för att å fullmägtiges

vägnar aflemna omförmälda berättelser. — Då ett sådant tillvägagående

ej torde vara behöfligt och ej öfverensstämmer med de på senare

Bill. till Riksd. Prot. 1888. G Sami. 1 Afd. 8 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

tider genomförda förenklingar i afseende på sättet för handlingars och

förslags framläggande för Riksdagen, har utskottet, i syfte att ej något

reglementsstadgande skall kunna anses innebära en skyldighet i ofvanberörda

hänseende, velat härmed hemställa

13:o

att andra punkten af § 56 i reglementet måtte

erhålla denna lydelse:

Nuvarande lydelsen:

Jemte dessa berättelser skola

fullmägtige till bankoutskottet och

revisorerne öfverlemna de berättelser,

styrelserna för afdelningskontoren

hafva att afgifva etc.

Jemte dessa berättelser skola

fullmägtige till bankoutskottet och

revisorerne låta öfverlemna de berättelser,

styrelserna för afdelningskontoren

hafva att afgifva etc.

Genom kungörelse af den 13 juli 1887 har Kongl. Maj:t förordnat

om sådan ändring af § 18 och § 22 i kongl. förordningen angående en

postsparbank för riket, att fullmägtige i riksbanken befriats från det

dem förut meddelade uppdrag att ombesörja inköp af obligationer för

postsparbankens räkning.

Med anledning häraf och då jemväl i bankoreglementet finnas omförmälda

de åligganden, fullmägtige hafva fått sig anvisade i afseende

å postsparbankens angelägenheter, föranlåtes utskottet hemställa,

14:o

att § 58 i reglementet för riksbanken måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelsen:

o o

Åt fullmägtige är uppdraget: Åt fullmägtige är uppdraget:

enligt kongl. förordningen angåen- enligt kongl. förordningen angående

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

19

Nuvarande lydelsen:

de en postsparbank för riket, att

inom sig utse eu fullmägtig att vara

ledamot i postsparbankens styrelse;

att besörja att för de medel, som af

denna styrelse anvisas, obligationer

inköpas af den beskaffenhet, sagda

förordning bestämmer; att låta för

postsparbankens räkning i riksbanken

förvara de postsparbanken tillhöriga

obligationer etc.

en postsparbank för riket, att inom

sig utse en fullmägtig att vara ledamot

i postsparbankens styrelse; att

låta för postsparbankens räkning i

riksbanken förvara de postsparbanken

tillhöriga obligationer etc.

Uti sista punkten af § 63 i gällande reglemente för riksbanken är

föreskrifvet, att öfverflyttning af medel från en till annan räkning i riksbankens

hufvudkontor eller omedelbart uttag från afdelningskontors räkning

derstädes verkställer vederbörande styrelse medelst utfärdande af

handskrifven anvisning.

Före tillämpningen af det år 1863 utfärdade bankoreglemente var

i afseende å förfogandet öfver afdelningskontorens, eller, såsom de då

benämndes, lånekontorens i hufvudkontoret innestående medel stadgadt,

att öfverflyttning eller uttag af medel »mä af vederbörande direktion

kunna verkställas medelst utfärdande af handskrifven assignation å beloppet».

Detta stadgande har sedermera i sammanhang med nya benämningar

å dels riksbankens kontor i orterna, dels dess särskilda afdelningar

inom hufvudkontoret fått, utan att något motiv derför synes hafva anförts,

ofvan omförmälda lydelse, enligt hvilken handskrifven anvisning

föreskrifves i och för ifrågavarande ändamål.

Då sålunda ej torde hafva afsetts att dylik anvisning ovilkorligen

skall användas och under nuvarande förhållanden, när för hvart afdelningskontor

är öppnad så kallad löpande räkning, å hvilken dragningar

numera nästan dagligen förekomma, önskligt vore att visst formulär för

dessa anvisningar faststäldes i enlighet med hvad för uttag å räkningar

i allmänhet är bestämdt, men ordalydelsen af omförmälda stadgande kan

anses lägga hinder i vägen för genomförande af en sådan förändring,

hafva fullmägtige hos utskottet hemstält om sådan åtgärd, att sista punkten

af § 63 i bankoreglementet måtte utgå, hvarigenom åt fullmägtige

blefve förbehållet att i afseende å den form och de vilkor, under hvilka

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

BankoutsJcoUets Memorial N:o 11.

dragning å kontorens räkningar må ske, meddela de förordnanden och

bestämmelser, hvilka kunde anses bäst och ändamålsenligast.

I enlighet med denna fullmägtiges hemställan har utskottet velat

härmed föreslå,

15:o

att ur reglementet för riksbanken måtte få utgå

sista punkten af § 63 så lydande: »Öfverflyttning af

medel från en till en annan räkning i riksbankens hufvudkontor

eller omedelbart uttag från afdelningskontorets

räkning derstädes verkställer styrelsen medelst

utfärdande af handskrifven anvisning.»

I afseende å sättet för entledigande ur riksbankens tjenst af den

tjensteman derstädes, som å sin befattning erhållit fullmagt, bestämmer

§ 80 mom. 1 af bankoreglementet att, förrän mot sådan tjensteman vidtages

åtgärd, som kan leda till vare sig varning, suspension eller afskedande,

honom skall lemnas tillfälle att sig förklara och de för sakens

bedömande erforderliga upplysningar infordras. Beträffande deremot

de öfrige tjenstemännen vid riksbankens hufvud- och afdelningskontor,

hvilka icke å sin tjenst innehafva fullmagt, föreskrifver samma paragrafs

2:dra mom. att fullmägtige ega »från tjensten och densamma åtföljande

förmåner entlediga den, med hvilken kontoret finnes''icke vara belåtet».

Enligt reglementet för Riksdagens andra verk, riksgäldskontoret, är

åter i fråga om skiljande af tjensteman från deras befattningar stadgadt,

att, innan tjensteman varder suspenderad eller skild från tjensten,

bör hans skriftliga förklaring öfver hvad mot honom förekommit infordras,

utan att härvid göres något undantag för den händelse fullmägtige

derstädes, med den dem medgifna rätt, skulle å en tjenst hafva

utfärdat endast konstitutorial.

Då utskottet för sin del ej hyser någon tvekan om billigheten deraf,

att en ordinarie tjensteman, han må vara tillsatt medelst fullmagt eller

förordnande, får tillfälle att före sitt entledigande från innehafvande befattning

afgifva yttrande och förklaring i anledning af hvad mot honom

kan hafva förekommit, har utskottet funnit sig föranlåtet hemställa att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

21

16:o

mom. 2 af § 80 måtte erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelsen:

Af de tjensteman åter vid hufvudkontoret,

som icke å tjensten erhållit

fullmagt, samt tjenstemännen

vid afdelningskontor ega fullmäg
O

cl Ö

tige att från tjensten och densamma

åtföljande förmåner entlediga den,

med hvilken kontoret tinnes icke

vara belåtet; egande etc.

Af de tjensteman åter vid hufvudkontoret,

som icke å tjensten erhållit

fullmagt, samt tjenstemännen

vid afdelningskontor ega fullmägtige

att, sedan vederbörande tjensteman

fått tillfälle sig förklara, från

tjensten och densamma åtföljande

förmåner entlediga den, med hvilken

kontoret finnes icke vara belåtet;

egande etc.

Sedan, jemlikt Riksdagens sistlidet år fattade beslut, ett kontor af

riksbanken inrättats i staden Kalmar och fullmägtige på grund af erhållet

bemyndigande meddelat föreskrifter i afseende å kontorets lånerörelse

äfvensom bestämt, dels att kontorets distrikt skulle omfatta Kalmar

läns södra landstingsområde eller Norra och Södra Möre samt

Stranda och Handbörds härad jemte Oland med städerna Kalmar, Oskarshamn

och Borgholm, dels äfven provisoriskt förordnat, att antalet ledamöter

i detta kontors styrelse skall vara tre, samt att- pröfning af diskonterings-,

låne- och kreditivansökningar skall ega rum minst fyra dagar

i veckan, har utskottet, i enlighet med fullmägtiges derom gjorda framställning,

ansett sig böra härmed hos Riksdagen tillstyrka, att dessa anordningar

må varda i vederbörlig ordning faststälda och motsvarande

bestämmelser i bankoreglementet å behöriga ställen intagna, äfvensom

att, då, hvad särskildt beträffar § 25, densamma äfven oberoende af

Kalmarkontorets tillkomst, numera torde för erhållande af tydligare och

redigare uppställning böra undergå förändring, ett jemväl i sådant syfte

afgifvet förslag måtte vinna godkännande.

Utskottet hemställer derför:

17:o

att § 25 i bankoreglementet må erhålla följande

lydelse:

Nuvarande lydelse:

Riksbankens utlåningsrörelse Riksbankens utlåningsrörelse

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

BanUoutskottets Memorial N:o 11.

Nuvarande lydelsen:

drifves genom afdelningskontoret i

Göteborg för Hallands, Göteborgs

och Bohus äfvensom för Elfsborgs

län med undantag af Redvägs härad

samt för Skaraborgs län med undantag

af Vartofta och Frökinds härad;

genom afdelningskontoret i Malmö

för Kristianstads och Malmöhus län;

genom afdelningskontoret i Luleå

för Vesterbottens och Norrbottens

län; genom afdelningskontoret i

Östersund för Jemtlands län; genom

afdelningskontoret i Visby

för Gotlands län; genom afdelningskontoret

i Vexiö för Kronobergs

och Blekinge län; genom afdelningskontoret

i Jönköping för

Jönköpings län jemte ofvan nämnda

härad af Skaraborgs och Elfsborgs

län, samt genom riksbankens hufvudkontor

för öfriga delar af riket; dock

att hinder icke möter mot meddelande

af lån utan afbetalningsrätt

mot realsäkerhet samt kreditiv mot

enahanda slags säkerhet, utan afseende

på den här ofvan bestämda

distriktsindelning)*.

drifves genom hufvudkontoreti Stockholm

för Stockholms stad och län, Upsala,

Södermanlands, Östergötlands,

Vermlands, Örebro, Vestmanlands,

Kopparbergs, Gefieborgs och Vesternorrlands

län samt den del af Kalmar

län, som omfattar dess norra

landstingsområde eller Norra och

Södra Tjusts, Aspelands, Sevede och

Tunaläns härad; genom afdelningskontoret

i Göteborg för Hallands,

Göteborgs och Bohus äfvensom för

Elfsborgs län med undantag af Redvägs

härad samt för Skaraborgs län

med undantag af Vartofta och Frökinds

härad; genom afdelningskontoret

i Malmö för Kristianstads och

Malmöhus län; genom afdelningskontoret

i Luleå för Vesterbottens

och Norrbottens län; genom afdelningskontoret

i Visby för Gotlands

län; genom afdelningskontoret i

Östersund för Jemtlands län; genom

afdelningskontoret i Vexiö för Kronobergs

och Blekinge län; genom

afdelningskontoret i Jönköping för

Jönköpings län jemte ofvannämnda

härad af Skaraborgs och Elfsborgs

län; samt genom afdelningskontoret i

Kalmar för Kalmar läns södra landstingsområde

eller Norra och Södra

Möre samt Stranda och Handbörds

härad jemte Oland, under iakttagande

i afseende å sistnämnda kontor af de

vilkor och bestämmelser beträffande

lånerörelsen, som fullvigtige enligt

särskildt bemyndigande af 1887 års

Riksdag ega föreskrifva.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

23

Lån utan afbetalningsrätt mot

realsäkerhet samt kreditiv mot enahanda

slags säkerhet meddelas dock

utan hinder af här ofvan bestämda

distriktsindelning.

18:o

att § 37 första punkten af bankoreglementet må

erhålla följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

Diskontering och utlåning sker

i riksbankens hufvudkontor samt

vid afdelningskontoren i Göteborg

och Malmö alla söckendagar, vid afdelningskontoren

i Luleå, Östersund,

Vexiö och Jönköping minst fyra

och vid afdelningskontoret i Visby

minst tre dagar i veckan.

Diskontering och utlåning sker

i riksbankens hufvudkontor samt

vid afdelningskontoren i Göteborg

och Malmö alla söckendagar, vid

afdelningskontoren i Luleå, Östersund,

Vexiö, Jönköping och Kalmar

minst fyra och vid afdelningskontoret

i Visby minst tre dagar i

veckan.

19:o

att rubriken i bankoreglementets afdelning 4 må

komma att lyda sålunda:

Nuvarande lydelse:

Om styrelserna vid afdelningskontoren

i Göteborg, Malmö, Luleå,

Visby, Östersund, Vexiö och Jönköping*).

Om styrelserna vid afdelningskontoren

i Göteborg, Malmö, Luleå,

Visby, Östersund, Vexiö, Jönköping

och Kalmar.

20:o

att § 59 mom. 1 i bankoreglementet må erhålla

denna lydelse:

Nuvarande lydelse:

Styrelsen öfver hvardera af- Styrelsen öfver hvardera af
delningskontoret

i Göteborg och delningskontoret i Göteborg och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

Nuvarande lydelse:

Malmö utgöres af fyra ledamöter

och öfver hvardera af avdelningskontoren

i Luleå, Visby, Östersund,

Vexiö och Jönköping af tre ledamöter;

etc.

Malmö utgöres af fyra ledamöter

och öfver hvardera af afdelningskontoren

i Luleå, Visby, Östersund,

Vexiö, Jönköping och Kalmar af

tre ledamöter etc. lika med nuvarande

lydelsen.

21 :o

att § 62 mom. 2 må komma att lyda sålunda:

Nuvarande lydelse:

För pröfning åter af diskonterings-,

låne- och kreditivansökningar

sammanträda styrelserna öfver

afdelningskontoren i Göteborg och

Malmö alla söckendagar, styrelserna

öfver afdelningskontoren i Luleå,

Östersund, Vexiö och Jönköping

minst fyra samt styrelsen öfver afdelningskontoret

i Visby minst tre

dagar i hvarje vecka, etc.

För pröfning åter af diskonterings-,

låne- och kreditivansökningar

sammanträda styrelserna öfver

afdelningskontoren i Göteborg och

Malmö alla söckendagar, styrelserna

öfver afdelningskontoren i Luleå,

Östersund, Vexiö, Jönköping och

Kalmar minst fyra samt styrelsen

för afdelningskontoret i Visby minst

tre dagar i hvarje vecka, etc. lika

med nuvarande lydelsen.

Vidare och då den gradindelning af tjenstemännen i riksbanken,

som omförmäles i § 67 af bankoreglementet, lika litet torde böra gälla

tjenstemännen vid Kalmarkontoret, som de gälla tjenstemännen vid kontoren

i Luleå, Visby, Östersund, Vexiö och Jönköping, hemställer utskottet
-

22:o

att § 67 i bankoreglementet må komma att i sista

punkten lyda sålunda:

Nuvarande lydelse:

Tjenstegraderna inom riksban- — — — — — — —---

kens kontor äro fyra, nemligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

o K

u t)

Nuvarande lydelse:

Första graden: —- — — — — _ — ____

kontorsskrifvare, kassaskrifvare

och kanslister;

Andra graden:

bokhållare, revisorer, kassörer,

notarie, registrator och ombudsman

vid afdelningskontoret i Göteborg;

Tredje graden:

kamrerare, förste revisor och

ombudsmannen vid hufvudkontoret;

Fjerde graden:

kommissarier och bankosekreteraren.

Denna gradindelning tillämpas Denna gradindelning tillämpas

dock icke på tjenstemännen vid af- dock icke på tjenstemännen vid afdelningskontoren

i Luleå, Visby, delningskontoren i Luleå, Visby,

Östersund, Vexiö och Jönköping Östersund, Vexiö, Jönköping och

eller pa ombudsänannen vid kon- Kalmar eller på ombudsmannen vid

toret i Malmö. kontoret i Malmö.

Derjemte . och enär enahanda belopp af högst 500 kronor för år

räknadt, som i § 76 af bankoreglementet blifvit anvisadt styrelserna för

afdelningskontoren i Luleå, Visby, Östersund, Vexiö och Jönköping till

användande vid möjligen erforderliga vikariat för tjensteman vid kontoret,

som kunna varda af sjukdom hindrade att sin syssla förrätta,

synes böra ställas till kontorsstyrelsens i Kalmar förfogande för samma

ändamål, hemställer utskottet lika med fullmägtige

LO. O

att § 76 mom. 1 i bankoreglementet må erhålla

denna lydelse:

Nuvarande lydelse:

Blifver tjensteman af sjukdom Blifver tjensteman af sjukdom

hindrad att sin syssla förrätta och hindrad att sin syssla förrätta och

Bih. till lliksd Prof: 1SS8. ti Sand. 1 Afd. S Raft. i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

Nuvarande lydelse:

göromålens behöriga gång fordrar

att föranstalta om vikariat, ega fullmägtige

eller vederbörande styrelse

att om tjenstgöringen förordna och

för dess bestridande af riksbankens

medel använda vid hufvudkontoret

samt afdelningskontoren i Göteborg

och Malmö ett belopp, motsvarande

lägsta lönen i första tjenstegraden,

samt vid afdelningskontoren i Luleå,

Visby, Östersund, Vexiö och Jönköping

högst 500 kronor för år

räknadt.

göromålens behöriga gång fordrar

att föranstalta om vikariat, ega fullmägtige

eller vederbörande styrelse

att om tjenstgöringen förordna och

för dess bestridande af riksbankens

medel använda vid hufvudkontoret

samt afdelningskontoren i Göteborg

och Malmö ett belopp, motsvarande

lägsta lönen i första tjenstegraden,

samt vid afdelningskontoren i Luleå,

Visby, Östersund, Vexiö, Jönköping

och Kalmar högst 500 kronor för

år räknadt.

Beträffande vidare sistnämnda paragrafs mom. 4 och de deruti meddelade

bestämmelserna angående semester för tjenstemännen, så och då

detta moment jemväl torde erfordra förändring dels med anledning af

afdelningskontorets i Kalmar tillkomst, dels till följd deraf att af samma

moment, sådant detta, i sammanhang med beviljande af semester åt

vissa tjensteman vid afdelningskontoren, vid sistlidet års riksdag affattades,

ej framgår,'' det kamrerare vid afdelningskontoren i Göteborg och

Malmö ''fortfarande äro bibehållna vid dem, i likhet med deras vederlikar

vid hufvudkontoret, tillförsäkrad semester under eu och en half

månad, föreslår utskottet på hemställan af fullmägtige

24:o

att § 76 mom. 4 lista punkten måtte få följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

Tjenstemännen vid hufvudkontoret,

kamrerare och tjensteman i

första eller andra graden vid afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö,

kamrerare och bokhållare vid afdelningskontoren

i Luleå, Östersund,

Vexiö och Jönköping samt kamre
-

Tjenstemännen vid hufvudkontoret,

kamrerare och tjensteman i

första eller andra graden vid afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö,

kamrerare och bokhållare vid afdelningskontoren

i Luleå, Östersund,

Vexiö, Jönköping och Kalmar samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

27

Nuvarande lydelse:

råren vid afdelningskontoret i Visby

ega, så vidt sådant utan hinder för

göromålens jemna och oafbrutna

gång kan ske, hvar i sin ordning

åtnjuta semester, tjenstemännen i

tredje och fjerde graderna vid hufvudkontoret

under en och en half

månad samt öfrige ofvan omförmälde

tjensteman en månad hvarje år.

Vidare hemställes:

kamreraren vid afdelningskontoret

i Visby ega, så vidt sådant utan

hinder för göromålens jemna och

oafbrutna gång kan ske, hvar i sin

ordning åtnjuta semester, tjenstemännen

i tredje och fjerde graderna

vid hufvudkontoret och de i 3:dje

graden vid af delning skontor en i Göteborg

och Malmö under en och en

half månad samt öfrige ofvan omförmälde

tjensteman en månad

hvarje år.

25:o

att de i slutet af bankoreglementet i anledning

af kalmarkontorets inrättande nästlidna år införda

provisoriska bestämmelser må utgå.

I sammanhang med sin vid punkt 3:o här ofvan gjorda framställning

om anbringande af tryckta namnteckningar å riksbankens sedlar af de

två lägsta valörerna hafva fullmägtige fäst uppmärksamhet å nödvändigheten

af särskilda åtgärder för kontroll vid tillverkningen af sedlar i

det afseende att sedlarne ej må i fullt färdigt skick utgå från trjmkeriet,

utan att den sista handläggningen, det vill säga anbringandet af namnteckningarna,

borde ske inom sedelkontorets lokal, dervid — jemte meddelande

att sådan tillsyn och kontroll komme i regel under den tid

sedeltryckningen pågår att lemna 4 ä 6 timmars daglig sysselsättning

för en person — fullmägtige anfört följande:

»Beträffande vidare göromålen inom sedelkontoret och hvad särskildt

angår kontroll å de ingående förslitna sedlarne af de större valörerna

hafva fullmägtige kommit i tveksamhet om det fullt lämpliga uti den

för åtskilliga år sedan vidtagna åtgärden att indraga de s. k. debetsnummerböckerna.

I dessa bokfördes nemligen sedlarne dag för dag, i

den mån de inkommo, under det att de ännu bibehållna kreditsböckerna

innefattade förteckning å alla sedlar i den ordning de tillverkas, så att,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

då äfven i sistnämnda böcker de förslitna sedlarne antecknades och afprickades,

man kunde genom kollationering mellan dessa olika böcker

förvissa sig om bokföringens rigtighet. Visserligen uppgöras hvartannat

år s. k. extrakter, som äro afsedda att i viss mån ersätta debetsböcker,

men till följd af det stora antalet sedlar kunna lätteligen insmyga

sig felaktigheter, som äro synnerligen svåra att upptäcka och

föranleda till osäkerhet vid pröfning af frågan, huru vida ej en sedel,

som aflemnas till inlösen, till äfventyra kan en gång förut hafva varit i

samma ändamål företedd. Fullmägtige hafva med anledning häraf blifvit

betänkte på att till en del återbringa bokföringen inom sedelkontoret

till likhet med förut. Då dels härigenom och dels i och för anordningarna

med tryckning af namnteckningarna göromålen inom sedelkontoret

lomme att betydligt ökas, och då tjenstemannapersonalen inom samma

kontor ej består af mer än 1 kamrerare, 1 bokhållare och 2 kontorsskrifvare,

under det att detsamma intill början af 1870-talet, sysselsatte

2 kommissarier, 1 kamrerare, 2 bokhållare och 3 kontorsskrifvare, hafva

fullmägtige, som ansett, att när fråga är om ökade kontroller någon

tvekan ej får finnas att underkasta sig de för åstadkommande af sådana

erforderliga kostnader, funnit sig härmed böra hos utskottet hemställa,

att anslag till ytterligare eu bokhållarebefattning måtte beviljas.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då, på sätt fullmägtige

tillika yttrat, »den föreslagne nya bokhållaren, såsom afsedd att deltaga

i enahanda slags göromål och vård som den förutvarande bokhållaren

i sedelkontoret, syntes jemväl böra vara i förmåner likstäld med denne»,

har utskottet funnit skäl föreslå,

26:o

att aflöningsstaten för riksbankens hufvudkontor

måtte i hvad den rörer tjenstemännen sålunda förändras,

att de under rubriken lönestat förekommande orden

»tjugoen i andra tjenstegraden, bokhållare» etc. utbytas

mot orden »tjugotvå i andra tjenstegraden, bokhållare»

etc. — samt att den punkt under rubriken arfvoden,

som begynner med orden: »åt två kamrerare i bankkontoret»,

måtte få följande lydelse: »åt två kamrerare

i bankkontoret, den särskildt förordnade vårdaren af

dagkassans fasta behållning samt två bokhållare i sedelkontoret,

hvardera 600 kronor eller tillsammans kronor

3,000.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

29

I enlighet med det fullmägtige genom reglementet den 4 juli 1887

lemnade uppdrag, hafva fullmägtige uppgjort aflöningsstat för styrelse

och tjensteman vid det nyinrättade afdelningskontoret i Kalmar och

understält denna stat utskottets pröfning i ändamål att få densamma af

Riksdagen faststäld.

Bankoutskottet, som emot det af fullmägtige afgifna, i öfverensstämmelse

med gällande stat för Jönköpingskontoret uppgjorda förslag till

stat för nu ifrågavarande kontor icke haft något att erinra, hemställer

derför,

27 :o

att aflöningsstaten för afdelningskontoret i Kalmar

må i riksbankens stat intagas så lydande:

K. Af''delning skontor et i Kalmar:

tre styrelseledamöter, hvardera.................. Kr. 1,200: —

samt derförutom den ledamot, som hand
hafver

den dagliga förvaltningen ... » 2,400: —

dock att, derest sistnämnda befattning

bestrides af någon riksbankens tjensteman,

aflöningeh till honom under

tiden utgår efter enahanda grunder

och bestämmelser, som gälla för

tjensteman i tredje graden vid riksbankens

hufvudkontor,

kamreraren, tillika kassör, lön ................. » 1,600: —

hvilket belopp kan förhöjas efter

fem års ordinarie tjenst med 500

kronor och efter tio års med ytter
-

ligare 500 kronor,

samt tjenstgöringspenningau....................... » 800: —

och inissräkningspenningar.................. » 600: —

bokhållaren, tillika registrator, lön ......... » 1,200: —

hvilken kan förhöjas efter fem års

ordinarie tjenst med 300 kronor

och efter tio års tjenst med ytterligare

300 kronor,

samt tjenstgöringspennirigar........................ » 600:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets Memorial N:o 11.

ombudsmannen, lön ...................................... Kr. 800: —

till extra biträde vid kontorsgöromålen

och semestervikariat........................... » 1,200: —

vaktbetjenten, lön .......................................... » 400: —

jemte fri bostad och vedbrand,

och att, hvad beträffar punkt 6:o af de efter aflöningsstaten

intagna bestämmelserna om tillämpningen af

densamma, det deri förekommande uttrycket »vid hvart

af afdelningskontoren i Luleå, Östersund, Vexiö och

Jönköping» måtte ändras till »vid hvart af afdelningskontoren

i Luleå, Östersund, Vexiö, ^Jönköping och

Kalmar».

Stockholm den 7 maj 1888.

På bankoutskottets vägnar:

G. s. Akerhielm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.