Bankoutskottets Memorial N:o 11
1888-05-07 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1888:11, Bankoutskottets Memorial N:o 11
Dokumentets text
Bankoutskottets Memorial N:o 11
1
N:o 11.
Ank. till Biksd, kansli den 5 maj 1888, kl. 2 e. m.
Memorial i fråga om ändringar i gällande reglemente för riksbanken
äfvensom i aflöning sstaten för samma bank.
Efter att numera hafva genomgått det för riksbankens styrelse och
förvaltning senast utfärdade reglemente och dervid jemväl till behandling
förehaft dels nedannämnda, vid innevarande riksdag väckta och till
utskottet hänvisade motioner, hvilka, afseende ändringar i samma reglemente,
afgifvits inom Andra Kammaren af:
herrar il/. Dalin och L. Jönsson i Sandby, n:o 32, angående förstärkning
af riksbankens reservfond;
herr E. V. Carlson, n:o 134, om skyldighet för riksbanken att utan
ränta mottaga penningar på upp- och afskrifningsräkning; samt
herr H. Andersson i Bringåsen, n:o 121, angående nedsättning af
minsta beloppet för afbetalningslån,
dels af fullmägtige i riksbanken gjorda framställningar i afseende å
åtskilliga bestämmelser i reglementet,
får utskottet härmed i den af reglementets uppställning föranledda
ordningsföljd till Riksdagen afgifva utlåtande angående omförmälda motioner
och derjemte föreslå de ändringar och tillägg i reglementet samt
den dervid fogade aflöningsstaten, hvilka, i anledning af dessa motioner
och fullmägtiges framställningar samt inom utskottet väckta förslag och
särskildt med hänsyn till det nästlidna år inrättade riksbankskontoret i
Kalmar, funnits böra ifrågakomma.
Bill. till Rihsd. Prat. 1888. 6 Sami. 1 Afd. 8 Haft.
1
2
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
I sin ofvanberörda motion hafva herrar Dahn och Jönsson — med
redogörelse för beloppet af riksbankens så kallade reserverade medel
samt under erinran att desamma, när de uppgått till något högre belopp,
plägat öfverföras till någon riksbankens fond (vanligen grundfonden)
— förklarat sig anse att, i betraktande af det jemförelsevis
mindre betydande beloppet af riksbankens utelöpande sedlar i förhållande
till nämnda fond, förstärkning af densamma ej syntes behöflig,
hvaremot, med afseende å bestämmelserna i § 4 af bankoreglementet,
enligt hvilka riksbanken bör uti goda utländska statspapper innehafva
minst ett belopp, som motsvarar dess reservfond, motionärerna, i syfte
att öka nämnda tillgångar, som, jemte sin egenskap att lätteligen kunna
användas till förstärkande vid förefallande behof af guldkassan, på samma
gång i motsats mot denna gifva ränta, funnit sig höra föreslå, det Riksdagen
måtte besluta öfverförande till reservfonden af 5 millioner kronor
af riksbankens till framtida disposition afsätta medel, så att samma fond
komme att utgöra 10 millioner kronor och derigenom tillika meddela
fullmägtige föreskrift att, så fort sig göra låter, uppbringa riksbankens
tillgång i utländska statspapper till sistnämnda belopp.
Vid afgifvande af begärdt yttrande rörande ifrågavarande motion
hafva fullmägtige till en början meddelat att enligt bokslutet lör år
1887 riksbankens till framtida förfogande reserverade medel utgjorde
Kr. 6,769,776: 27, hvari dock ingingo dels en million kronor, hvilka få
användas för nybyggnad af hufvudkontorets lokal, dels ock hela vinsten
för samma år eller Kr. 2,703,703: 91 samt att, genom Riksdagens senaste
beslut, ifrågavarande vinst blifvit bibehållen åt riksbanken med rätt till
användning af ytterligare 500,000 kronor för nyss omförmälda nybyggnad,
så att, efter frånräknande af det för denna afsedda belopp, tillsammans
1,500,000 kronor, de reserverade medlen uppgå till 5,269,776
kronor 27 öre; och anföra fullmägtige derefter följande:
»Enligt nuvarande lydelsen af § 4 i bankoreglementet bör riksbanken
uti goda utländska statspapper innehafva minst ett belopp, som motsvarar
reservfonden. Om motionen bifalles, så att reservfonden bestämmes
till 10 millioner kronor, skulle det således åligga fullmägtige att
genast uppbringa behållningen af utländska statspapper till nyss berörda
belopp. Fullt delande motionärernas uppfattning om önskvärdheten
deraf, att den ifrågavarande behållningen ökas till 10 millioner kronor,
kunna dock fullmägtige ej finna skäl vara för handen att nu fixera reservfonden
och med detsamma förrådet af utländska statspapper till den
angifna summan. Anskaffandet af goda utländska statspapper kan nemligen
ej ställas oberoende af bankens affärsförhållanden till utlandet och
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
3
rådande konjunkturer å den internationella marknaden. Fullmägtige
hafva redan länge låtit sig angeläget vara att i den mån konjunkturerna
dertill lemnat tillfälle, och sådant utan hinder af omsorgen att upprätthålla
den metalliska kassan kunnat ske, småningom för riksbankens räkning
inköpa utländska statspapper af sådan beskaffenhet, som här ofvan
omförmälts. Också har behållningen af dylika på senare tider ökats,
så att den, efter att hafva varit bokförd
vid 1885 års slut till........................... Kr. 5,688,362: 57,
» 1886 » » » ........................... » 6,650,357: 57,
» 1887 » » utgjorde.................. » 7,646,696: 56.
Det måste naturligtvis fortfarande blifva fullmägtiges omsorg att i
mån som omständigheterna göra det möjligt och lämpligt öka denna behållning.
På sådant sått torde den inom en icke aflägsen tid kunna
uppbringas till omkring 10 millioner kronor. När sådant inträffar, torde
råtta tidpunkten vara inne att genom reglementsbestämmelse fastslå hvad
som genom affärernas naturliga utveckling redan blifvit en verklighet.
För det närvarande synas deremot förändrade stadganden i ämnet icke
vara lämpliga.»
I likhet med fullmägtige anser utskottet riksbankens styrelse icke
höra genom meddelande af den föreslagna förändringen i reglementet
erhålla bestämd föreskrift att göra ytterligare inköp af utländska statspapper.
--- Visserligen torde motionärerne afse att fullmägtige ej skulle
blifva ovilkorligen förbundna att genast uppbringa ifrågavarande behållning
till 10 millioner, utan att detta borde, såsom motionärerne uttrycka
sig, ske endast »så fort sig göra låter»; men redan eu dylik bestämmelse
innebär ju att, när riksbankens behållningar å utländsk ort
uppgå till sådant belopp att, med användande af dessa, riksbankens tillgång
å utländska statspapper kunde höjas till det föreskrifna minimum,
åtgärd derför borde vidtagas, äfven om det pris, som för tillfället fordrades
för samma papper eller andra förhållanden verkade derhän, att
sådant inköp ej vore lämpligt. — Riksbankens fordringar å utländsk ort
kunna väl vid vissa tillfällen synas ganska betydliga, men å andra sidan
äro vexelbehofvet och nödvändigheten af metalliska kassans förstärkande
ej alltid på förhand beräkneliga, och under sådana förhållanden kan
förvandlingen af dylika tillgångar till statspapper vara ganska vansklig
och leda till påföljd att riksbanken snart sagdt till hvad pris som helst
nödgas afyttra dem. Om och när fullmägtige anse sig kunna utan
olägenhet eller med fördel inköpa utländska statspapper och derigenom
bereda riksbanken ökad afkastning å sina behållningar i utlandet, lära
de väl ock finna sig manade att vidtaga åtgärder derför, men att gifva
4
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
dem föreskrift att anskaffa sådana, när dylikt inköp till äfventyrs är
förenad t med stora svårigheter eller kanske till och med ej låter sig
verkställa, torde ej vara lämpligt.
Med hänsyn till nu gällande stadgande att riksbanken bör i dylika
papper innehafva minst ett belopp, som motsvarar reservfonden, anser
utskottet derför ock att, förrän behållningen uppgått till sådant belopp
att detsamma medgifver vidtagande af förhöjning i samma fond, beslut
i det af motionärerna afsedda syfte ej bör fattas; och ehuru i enlighet
med denna åsigt visserligen, vid det förhållande att riksbanken för
närvarande är egare af dylika papper till ett bokfördt belopp af
Kr. 7,618,696: 56, hinder ej skulle möta mot förstärkande af reservfonden
med exempelvis 2 millioner kronor, synes det dock utskottet ej
vara skäl höja vare sig denna eller grundfonden med mindre belopp än
5 millioner för hvarje gång, helst bestämmelserna om dessa fonder äro
intagna i lagen för rikets ständers bank och en förändring \ bankoreglementets
stadgande härutinnan äfven torde erfordra sådan i nämnda
lag, derom dessutom i förevarande fall ej af motionärerna gjorts någon
framställning.
På grund häraf finner sig utskottet böra hemställa.
l:o
att herrar Dahns och L. Jönssons motion om höjning
af riksbankens reservfond ej måtte af Riksdagen
bifallas.
Derjemte, och under förutsättning att Riksdagens beslut blifver i
öfverensstämmelse med denna hemställan, föreslår utskottet med anledning
af hvad Riksdagen förordnat i afseende å användandet af den
under sistlidna år upplupna bankovinsten,
2:o
att sista stycket i § 4 af bankoreglementet må
erhålla följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelse:
Det kapitalöfverskott, riksban- Det kapitalöfverskott, riksban
ken
utöfver grundfonden och reserv- ken utöfver grundfonden och reservfonden
eger, må vid bokslutet föras fonden eger, må vid bokslutet föras
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
5
Nuvarande lydelse:
såsom reserverade medel, dock att af
dessa medel, uppgående till 4,066,072
kronor 36 öre, ett belopp af intill
en million kronor må användas i
och för uppförande af nybyggnad
för riksbankens hufvudkontor.
såsom reserverade medel, dock att af
dessa medel, uppgående till 6,769,776
kronor 21 öre, ett belopp af intill
1,500,000 kronor må användas i och
för uppförande af nybyggnad för
riksbankens hufvudkontor.
I fråga om de uti § 15 mom. 2 af bankoreglementet meddelade
bestämmelser, enligt hvilka å riksbankens sedlar af 5 och 10 kronors
valör skola anbringas en tryckt och en handskrifven namnteckning af
2:ne af riksbankens tjensteman, hafva fullmägtige till utskottet inkommit
med en framställning, åsyftande att båda namnteckningarne å dessa sedelvalörer
måtte få tryckas, och dervid anfört följande: »Antalet årligen
förfärdigade dylika sedlar har under sistförfluten 10 år högst betydligt
ökats. År 1877 utgjorde det samma ej mer än 400,000 stycken å 5
och 300,000 å 10 kronor, under det att sistlidna år från tryckeriet
levererades 2,237,300 st. å den förra och 511,000 st. å den senare
valören. Det tidsödande samt i flera afseenden förslappande arbetet
med sedelskrifning, som till och med föranledt flere fall af skrifvarekramp
och nödgat till medgifvande af mer än eu frikallelse från skyldigheten
att deltaga uti ifrågavarande slags arbete, har sålunda i högst
väsentlig mån tillvuxit. Otvifvelaktigt kommer åtgången af nämnda
sedelvalörer att blifva allt större och större i samma mån, som rörelsen
utvidgats och förgrenats i flera afdelningskontor, hvarför också det har
synts fullmägtige synnerligen angeläget att tillse, huruvida ej utan våda
båda namnteckningarne skulle kunna å dessa sedelvalörer genom tryckning
åstadkommas.
Faran häraf ligger hufvudsakligen deruti, att sedlarne i fullfärdigt
skick äfvensom båda namnstämplarne, såsom namntryckningen hittills,
då ett namn blifvit i tryck anbragt, verkstälts, måst längre eller kortare
tid förvaras i tryckeriet, undandragna den vanliga kassavården; men
enligt fullmägtiges förmenande skulle denna fara helt och hållet undanrödjas,
om namntryckningen visserligen verkställes af tryckeripersonalen,
men uti sedelkontoret och under behörig tillsyn och kontroll af detta
kontors tjenstepersonal, allt i enlighet med de närmare föreskrifter, som
fullmägtige egde att meddela.
6
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
Fullmägtige hysa så mycket mindre farhåga för vidtagande af en
dylik åtgärd, som båda namnteckningarne voro tryckta på enkronesedlarne,
likasom förhållandet är detsamma med de små sedelvalörerna
i de flesta andra länder, utan att, så vidt fullmägtige hafva sig bekant,
några vådor deraf föranledts.
Då nu arbetena med de nya sedlarne fortskridit så, att åtminstone
till början af nästa år sådana å 5 kronors valören kunna färdigtryckas,
men indragningen af de äldre och utlemnandet i rörelsen af de nya
sedlarne förutsätter ett stort förråd af dessa sistnämnda, hvilkas förseende
med handskrifna namnteckningar skulle blifva synnerligen både
tidsödande och ansträngande för bankens tjenstemannapersonal; och då
dessutom är af vigt för de slutliga anordningarne med de nya sedlarne
att det snarligen blifver bestämdt, huruvida båda namnteckningarne å
ifrågavarande sedlar skola tryckas eller, såsom hittills, det ena af dem
handskrifvas, få fullmägtige nu hemställa att å sedlarne af de två lägsta
valörerna, 5 och 10 kronor, båda namnteckningarne må medelst tryck
anbringas.»
Enligt hvad utskottet inhemtat, äro, utan att någon särskild olägenhet
synes deraf hafva försports, åtskilliga länders sedlar försedda med
uteslutande tryckta namnteckningar. Så är förhållandet med belgiska
bankens sedlar å 100 francs, franska bankens å 5 och 100 francs, österrikiska
10-guldensedlarne, de tyska å 5, 20, 50 och 100 mark samt de
ryska 10- och 100-rubelsedlarne tu. fl. Det stora antalet af sedlarne å
de lägsta valörerna omöjliggör vid inlösen en noggrannare pröfning af
hvarje särskild sedel, och om beskaffenheten af papper, tryck och färgning
icke lättade granskningen och försvårade förfalskningar, skulle dessa
visserligen ej hindras af de handskrifna namnen, som för allmänheten
torde vara af ringa eller ingen vigt vid pröfning af en sedels äkthet.
Härtill kommer att i fråga om invexling af skadade sedlar sådan praxis,
enligt hvad utskottet inhemtat, gjort sig gällande att en sedel, äfven
om båda namnteckningarne saknas, kan inlösas blott mer än hälften af
sedeln återstår. Utskottet finner sålunda ej några större betänkligheter
vid att bifalla fullmägtiges förslag, men då hittills tryckning af båda
namnen å riksbankens sedlar rnedgifvits endast i afseende å den lägsta
valören eller den å hvilken enskilda bankerna icke må utgifva sedlar,
har utskottet ansett att tills vidare och så länge sistnämnda banker,
hvilka låta handskrifva namnen å sina sedlar, ega i rörelsen utlemna
sådana å 10 kronor, bestämmelserna angående anbringandet af namnteckningarne
å riksbankens sedlar af sistnämnda valör kunde bibehållas,
helst det af fullmägtige åsyftade målet att minska det utan tvifvel tids
-
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
7
ödande och menliga sedelskrifningsarbetet, äfvensom att undanrödja det
dröjsmål med utlemnande i rörelsen af nya slags sedlar, som desammas
underskrifvande skulle medföra, komme att i väsentlig mån vinnas genom
tryckning af båda namnen å 5-kronesedlarne, hvilka utgöra det
ojemförligt största antalet af riksbankens sedlar.
Utskottet hemställer derför,
3:o
att § 15 mom. 2 af bankoreglementet måtte erhålla
följande lydelse:
Nuvarande lydelse:
Dessa sedlar förses med namnteckning
oaf två riksbankens tjensteman.
A sedlar af fem och tio
kronors valör anbringas en tryckt
och en handskrifven namnteckning,
men å de öfriga valörerna handskrifvas
båda namnteckningarna.
Dessa sedlar förses med namntecknings
af två riksbankens tjensteman.
A sedlar af fem kronors
valör anbringas bada namnteckningarna
genom tryck och sedlarne ä
tio kronors valör förses med en tryckt
och en handskrifven namnteckning,
men å de öfriga valörerna handskrifvas
båda namnteckningarna.
Enligt bestämmelserna i § 18 mom. 1 af reglementet äro- bland de
valutor, som må användas vid insättningar och liqvider i riksbanken,
jemväl omförmälda filialbankers anvisningar och vexlar, hvarjemte i mom.
3 af samma paragraf bestämmes om insändande till riksbankens hufvudkontor
af vid afdelningskontoren emottagna dylika assignationer och
vexlar. Den sista filialbanken upphörde 1875 och sålunda är en temligen
lång tid förfluten sedan någon dylik assignation eller vexel utstäldes,
men enligt hvad utskottet inhemtat, balanseras ännu i riksbankens
räkenskaper sammanlagdt Kr. 4,558: 02, motsvarande beloppet för åtskilliga
anvisningar, som äro utfärdade af 11 särskilda filialbanker. Dessa
medel hafva vid afslutandet af riksbankens affärer med filialbankerna
innehållits i och för möjligen ifrågakommande inlösen af dessa, såsom
ännu utelöpande ansedda assignationer. Om någon dylik skulle företes,
och invändning mot dess rigtighet ej kan göras gällande, är riksbanken,
då någon preskriptionstid i förevarande fall ej torde finnas, sålunda skyldig
infria densamma; men som användning af omförmälda slags assigna
-
8
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
tioner eller vexlar i det ändamål, som § 18 omförmäler, eller vid insättningar
och liqvider i riksbanken, ej kan vidare ifrågakomma, finner
utskottet, lika med fullmägtige, hinder ej möta mot borttagande ur omförmälda
paragraf af hvad som rörer filialbanksassignationer och vexlar,
och hemställer derför,
4:o
att § 18 mom. 1 och 3 må få följande förändrade
lydelse:
Nuvarande lydelse.
Mom. 1. Vid insättningar och
liqvider i riksbankens hufvud- och
afdelningskontor kunna, utom rikets
mynt och riksbankens sedlar, användas:
hufvud och afdelningskontorens
samt filialbankers anvisningar,
assignationer och vexlar —--
samt
Mom. 3. I afdelningskontoren
mottagna afdelningskontors- samt
filialbanks-assignationer och vexlar
etc.
Mom. 1. Vid insättningar och
liqvider i riksbankens hufvud- och
afdelningskontor kunna, utom rikets
mynt och riksbankens sedlar, användas
hufvud- och afdelningskontorens
anvisningar, assignationer och
samt
Mom. 3. I afdelningskontoren
mottagna afdelningskontors-assignationer
och vexlar etc.
Enär den om införande af mått och vigt enligt det metriska systemet
utfärdade kongl. förordningen af den 9 oktober 1885 föreskrifver
att förut gällande bestämmelser om mätning och vågning af varor och
effekter ej få tillämpas längre än till början af 1889, erfordra de i § 22
mom. 5 af bankoreglementet meddelade stadgande!! om afgift för i riksbankens
förvar lemnade slutna deposita ändring på grund deraf, att
denna afgift hittills utgått i förhållande till det inlemnade godsets rymd,
beräknad i kubikfot.
Fullmägtige, som afgifvit förslag till sådan ändring, hafva dervid,
då den enhet, som förut tjenat till grund vid beräkningen af rymden
af dylikt gods syntes böra så mycket som möjligt bibehållas och då en
kubikfot motsvarade 26,17 kubikdecimeter eller liter, till sådan enhet
föreslagit 25 kubikdecimeter eller liter.
Med anledning häraf och som hithörande stadgande i reglementet
Bankoutskottets Memorial N:o 11. 9
äfven i öfrigt funnits böra undergå någon förändring i syfte att vinna
förenklad uppställning af ifrågavarande tariff, hemställer utskottet,
5:o
att mom. 5 af § 22 i bankoreglementet måtte
komma att lyda sålunda:
Nuvarande lydelse:
För gods under försegling beräknas
förvaringsafgiften efter godsets
rymd och förvaringstiden sålunda,
att för hvarje månad betalas:
-
för gods af en kubikfots rymd ...
b b b två » B
B B B tre B B
b b b fyra b b
b b b fem B B
och för hvarje kubikfot öfver fem
Er. 0: 50
b 0: 80
b 1: 05
b 1: 30
b 1: 50
b 0: 15
dervid godset alltid beräknas till
minst eu kubikfots rymd och hvad
utöfver hel kubikfot icke uppgår
till half kubikfot ej räknas, men
half kubikfot eller mera anses för
hel; skolande, utan afseende å förvaringstiden,
afgift alltid erläggas
för minst tre månader.
För gods under försegling beräknas
förvaringsafgiften efter godsets
rymd och förvaringstiden sålunda,
att för hvarje månad betalas:
för
gods med rymd af högst 25 leub.-decim. 0: 50
3)
»
3)
3)
deröfver t.
O.
m. 50 b
0: 75
3)
3>
D
3)
3)
3)
7.5 b
1: —
3)
31
3)
3)
3)
3)
100 B
1: 25
3)
X)
3)
3)
3)
3)
125 b
1: 40
3>
)>
3)
3)
3)
3)
150 b
1: 55
0.
S. V.
med
15 öres
/
öflöjning för
hvarje ytterligare rymd af 25 kub.- decimeter eller del deraf; skolande
utan afseende ä förvaringstiden afgift
alltid erläggas för minst tre månader.
Med lemnande af en redogörelse för å ena sidan beloppet af de på uppoch
afskrifningsräkning i riksbanken under år 1887 innestående medel och
å andra sidan riksbankens obegagnade sedelutgifningsrätt, har i motion
n:o 134 herr E. W. Carlson — då förstnämnda slags medel ej syntes
vara för riksbanken behöfliga eller af någon nytta och med uttalande af
den åsigt, att riksbanken i första rummet borde söka placera sitt eget
kapital och göra det räntebärande och i andra rummet åtaga sig att
förränta främmande medel — hemstält om meddelande af bestämmelse
Bill. till lliksd. Prof. 1888. G Sami. 1 Åfd. 8 Häft. 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
JO Bankoutskottets Memorial N:o 11.
i bankoreglementet derom, att för penningar, som insättas på upp- och
afskrifnino-sräkning i riksbanken, icke må erläggas någon ränta.
Uti ett öfver berörda motion afgifvet yttrande hafva fullmägtige i
riksbanken på anförda skäl afstyrkt bifall till densamma.
Enligt nu gällande föreskrifter i bankoreglementet har riksbankens
styrelse rätt att bestämma, icke allenast om medel må emottagas pa
upp- och afskrifningsräkning utan äfven den lägre eller högre ränta,
hvilken anses böra derå godtgöras. Fullmägtige hafva sålunda magt att
reglera insättningarne å dessa räkningar genom den ränta som lemnas;
och denna bör naturligtvis vara beroende på penmnge- och atfarstorhållandena
samt de till insättning ifrågakommande beloppens storlek
äfvensom medlens beskaffenhet att kunna motses få längre eller kortare
tid af banken disponeras, med flera härvid inverkande omständigheter.
Den handlingsfrihet i berörda hänseende, som fullmägtige sålunda
fått sig meddelad, synes utskottet böra fortfarande åt dem bibehållas,
och då man ej har anledning betvifla det fullmägtige äfven vid handhafvandet
af de till upp- och afskrifningsrörelsen hörande angelägenheter
skola taga behörig hänsyn till de förhållanden, som må befinnas för såväl
riksbanken som den allmänna rörelsen ändamålsenligast, torde tullmäktige
lika litet i afseende å upp- och afskrifningsräkningar som beträffande
den öfriga upp- och utlåningsrörelsen böra vara allt för mycket
bundna af bestämda föreskrifter. . „ ,
De skäl, som motionären anfört, hafva ej heller vant af beskaffenhet
att rubba denna åsigt eller gifvit utskottet tillräcklig anledning förorda
den ifrågasatta åtgärden, som antagligen skulle medföra den verkan att,
åtminstone så länge andra bankinrättningar lemna ränta för upp- och
afskrifningsmedel, insättning i riksbanken af sådana komme till allra
största delen eller helt och hållet att upphöra. På grund häraf har utskottet
icke funnit sig böra biträda motionärens förslag i hvad det atser
förbud för fullmägtige och vederbörande kontorsstyrelser att lemna ranta
för upp- och afskrifningsmedel. Deremot och ehuru det visserligen, såsom
ofvan antydts, beror på vederbörande styrelses pröfning att bestämma
om emottagande af dylika medel, och densamma sålunda kan afvisa ansökning
om öppnande af upp- och afskrifningsräkning samt derigenom
och med hänvisande till den så kallade folioräkningen faktiskt undgå
att, åtminstone hvad beträffar nya räkningar, lemna ränta för a vista
medel, har utskottet dock ansett lämpligare, att fullmägtige uttryckligen
berättigades att i afseende å frågan om godtgörelse å dylika räkningar
förfara efter omständigheterna, och att sålunda hithörande bestämmelser
borde afmattas så, att deraf tydligen framginge det fullmägtige ega före
-
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
11
skrifva ej allenast hvilken ränta utan ock huruvida sådan skall godtgöras.
I enlighet härmed har utskottet velat hemställa,
6:o
att, med afslag å herr Carlsons ifrågavarande motion,
bestämmelserna i § 23 mom. 2 af bankoreglementet
måtte erhålla följande lydelse:
Nuvarande lydelse:
Fullmägtige ega att bestämma
icke allenast den ränta, utan äfven,
inom ett maximum af 400,000 kronor,
det belopp, hvarå sådan på
hvarje räkning godtgöres; och hvilken
ränta för öfrigt kan vara olika
i hufvudkontoret och de särskilda
afdelningskontoren.
Fullmägtige ega att bestämma
huruvida ränta å upp- och afskrifningsräkning
må af riksbanken erläggas.
Finnes ränta böra utfästas, bestämma
fullmägtige icke allenast räntefoten
utan äfven inom ett maximum
af 400,000 kronor det belopp, hvarå
ränta på hvarje räkning godtgöres.
Räntefoten kan vara olika i hufvudkontoret
och de särskilda afdelningskontoren.
Uti § 30 mom. 3 af bankoreglementet är i fråga om lån mot pant
af vågförda effekter stadgadt att sådant meddelas å bestämd tid af högst
sex månader eller ock att återbetalas efter föregången uppsägning af
högst tre månader.
I afseende å detta stadgande hafva fullmägtige uti skrifvelse till
utskottet anfört följande: »Då sökande af ifrågavarande lån alltid varit
förunnad den förmånen, att, utan afbidan af förfallotiden, få när som
helst slutbetala lån eller relaxera önskad del af panten, med rätt att
beräkna ränta endast till betalningsdagen, och under de många år nämnda
föreskrift varit intagen i bankoreglementet, ännu blott en lånsökande
begärt att komma i åtnjutande af den medgifna rättigheten att få på
uppsägning upptaga dylikt lån, synes denna förmån för sökandena sjelfva
icke i någon mån vara afsevärd.
Från riksbankens egen sida deremot har såsom följd af de på senare
tider förändrade föreskrifterna om upplagsplatser för i banken be
-
12
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
lånbart jern, enligt hvilka det numera är sökande medgifvet att belåna
vågförda effekter, liggande å våg eller eljest under sådana kontroller
med afseende å de upplagda effekternas behöriga förvarande, som fullmägtige
finna ändamålsenliga och för riksbankens säkerhet behöfliga, det
numera funnits nödigt att, bland annat, i vissa fall föreskrifva försäkring
af det pantsatta jernek I dylika fall möter naturligtvis svårighet för
riksbanken att öfvervaka försäkringen för såvidt ej föreskrifves, att densamma
bör vara tagen på längre tid, hvarigenom åter för låntagaren
skulle uppstå onödiga kostnader»;
hemställande fullmägtige på grund af dessa förhållanden och då
dylikt lån på uppsägning ej heller syntes vara för lånsökande önskvärdt,
att omförmälda stadgande, i hvad det rör uppsägningstid af 3 månader,
måtte ur reglementet utgå.
Som utskottet ej funnit något att mot detta förslag erinra, har utskottet
velat härmed underställa detsamma Riksdagens pröfning med
hemställan,
7:o
att § 30 mom. 3 af reglementet må erhålla följande
lydelse:
Nuvarande lydelse:
Lån meddelas å bestämd tid af Lån meddelas å bestämd tid af
högst sex månader eller ock att åter- högst sex månader.
betalas efter förutgången uppsägning
af högst tre månader.
Mom. 5 af samma paragraf innehåller bestämmelse, att vederbörande
styrelse eger, hvar för sitt lånedistrikt, låta anställa inventeringar af de
vågförda effekter, som äro för riksbankens räkning pantsatta. Då denna
ordalydelse skulle kunna gifva anledning till den tolkning, att fullmägtige
,ej egde bemyndigande att låta undersöka förhållandena med den
pant, som för utlåning mot säkerhet af dylika effekter lemnats ett afdelningskontor,
har utskottet, om också af fullmägtiges egenskap af öfverstyrelse
för riksbankens afdelningskontor torde kunna framgå att de äro
dertill berättigade, dock ansett lämpligt, att ofvanberörda stadgande
härutinnan förtydligades, äfvensom att särskildt uttrycktes, det fullmägtige
jemväl ega att, när så anses erforderligt, låta anställa besigtning å
Bankontskottets Memorial N:o 11.
13
de på ifrågavarande slags vågar eller upplagsplatser förvarade, hos riksbanken
pantsatta effekter utan att dervid behöfva förordna om fullständig
inventering, hvars verkställande i vissa fall skulle vara förenad med
stora svårigheter och betydlig tidsutdrägt.
Utskottet hemställer derför
8:o
om sådan ändring af § 30 mom. 5 att detsamma
må komma att lyda sålunda:
Nuvarande lydelse:
Vederbörande styrelse eger, hvar
för sitt lånedistrikt, så ofta och på
det sätt styrelsen finner lämpligast
samt för riksbankens säkerhet nödigt,
låta anställa inventeringar å
de på vågar eller andra upplagsplatser
för riksbankens räkning pantsatta
effekter.
Såväl fullmägtige som vederbörande
af delning skontors styrelser, de
sistnämnda hvar för sitt lånedistrikt,
ega att så ofta och på sätt lämpligast
samt för riksbankens säkerhet nödigt
finnes, låta anställa besigtningar
d och inventeringar af de på vågar
eller andra upplagsplatser förvarade,
hos riksbanken pantsatta effekter.
I sin angående granskning af afdelningskontorets i Visby förvaltning
senast afgifna berättelse, hafva vederbörande revisorer fäst uppmärksamhet
derå, att kreditiv blifvit af nämnda kontor beviljadt till en kommun,
och dervid uttalat sin tvekan, om nämnda åtgärd stode i öfverensstämmelse
med stadgandena i § 31 af gällande bankoreglemente. Närmast med anledning
häraf har inom utskottet uppstått fråga, huruvida icke bestämmelserna
i nämnda paragraf borde så affattas, att jemväl kommuner uppräknades
bland dem, hvilka kunna från riksbanken erhålla kreditiv. Efter
anmodan att i denna fråga afgifva utlåtande hafva fullmägtige i sådant yttrat
följande: »Om äfven det kunde finnas mindre lämpligt att under förut gällande
bestämmelser angående socknestämmor och socknenämnder bevilja
en menighets-styrelse, vare sig på landet eller i stad, rätt att såsom sådan
upptaga lån eller begagna kreditiv, anse fullmägtige dock att, efter tillämpning
af 1862 års förordningar om kommunalstyrelse, något egenligt hinder
ej torde finnas mot beviljande af lån eller kreditiv åt en kommun.
I § 33 inom. 1 af bankoreglementet, som innefattar bestämmelse angående
dem, hvilka icke äro berättigade till försträckning från riksbanken, om
-
14
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
förmälas ej kommuner, så att reglementet ej torde lägga hinder i vägen
mot utlemnande af lån till dylik menighet. När så är förhållandet, synes
det ej vara mer olämpligt, om fullmägtige berättigades lemna en
kommun kreditivförsträckning, om eljest ingen anledning till afböjande
af ansökning derom förefinnes. Afisserligen kan eu viss tvekan uppstå
huru med utsökning af kommun beviljad försträckning skall förfaras,
men då sådan, lika litet som enskilda personer eller bolag lärer kunna
befrias från skyldighet att ställa säkerhet, som i främsta rummet kommer
att användas i händelse af bristande betalning, torde exekutiva åtgärder
mot kommuner ej behöfva ifrågasättas. Fullmägtige anse derför
ock, att, när bolag ega kreditivrätt, äfven kommun, om ock ej med sådana
fullt jemförlig, bör, såsom utgörande en förening af vissa samhällen
med bestämda föreskrifter och stadganden i afseende å handhafvandet af
deras ekonomiska och andra angelägenheter, kunna hänföras till sådana
juridiska personligheter, hvilka af bestämmelserna i bankoreglementet äro
oförhindrade att i riksbanken erhålla kreditivrätt, och anse sig sålunda
kunna biträda förslaget om ofvanberörda tillägg i § 31 af nämnda reglemente,
helst fullmägtige och vederbörande styrelser ej mindre i fråga
om kommuner än i afseende å andra försträckningssökande ega rätt att
pröfva förhållandena i hvarje särskildt fall och sålunda, om tilläfventyrs
någon anledning dertill förefinnes, kunna afslå framställning om försträckning
eller meddela särskilda vilkor och förbehåll för bifall till densamma.
»
För kommuner likasom för enskilda och bolag torde kreditiv anses
kunna medföra väsentliga fördelar genom den stora beqvämlighet och
den lättnad de bereda vid bestridande af utgifter, till hvilkas betäckande
inkomster efter hand inflyta och för hvilka eljest måste anlitas lån.
Erfarenheten har äfven visat att dylika slags försträckningar ofta af
kommuner sökas och erhållas hos enskilda bankinrättningar. Det vill
derför synas utskottet att riksbanken, som visserligen ej bör vare sig
direkt eller indirekt på något sätt uppmuntra till skuldsättning, men
hvars sträfva!! bör vara att bereda allmänheten de lättnader, som med
en sund rörelse äro förenliga, ej borde genom något reglementsstadgande
vara förhindrad att, för såvidt omständigheterna i öfrigt dertill föranleda,
kunna äfven på ifrågavarande sätt bispringa jemväl en kommun, synnerligast
som det för densamma likasom för den öfriga allmänheten kan
vara af vigt att för dylik försträcknings erhållande ej vara utestängd
från riksbanken, hvars lånevilkor oftast äro billigare och fördelaktigare
än andra penningeanstalters.
På grund häraf och med afseende jemväl derå, att, enligt nuvarande
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
15
bestämmelser, förbud för kommuner att i riksbanken erhålla lån ej finnes
meddeladt, och att vid sådant förhållande försträckning derifrån i
annan form ej heller synes böra vara dem förmenad, hemställer utskottet
9:o
om införande i § 31 mom, 1 af sådan bestämmelse,
att kreditiv jemväl kan beviljas kommuner, och att
för sådant ändamål mom, 1 efter punkten d) må komma
att lyda:
Nuvarande lydelse:
Mom. 1. Kassakreditiv beviljas: — — — —-------
a) riksgäldskontor; e) kommuner;
b) jernkontor-; f) enskilda -personer.
c) postsparbanken och andra
sparbanker, — — —
d) bolag —---
e) enskilda personer.
Hittills har i afseende å afbetalningslån varit i reglementet stadgadt,
att sådana ej utgifvas annat än å helt tiotal kronor. — En dylik
bestämmelse synes vara lämplig äfven hvad beträffar utlåning mot hypotek
af löpande förskrifning och aktier m. in. samt mot pant af vågförda
effekter. Vid fråga om belåning af sistnämnda slags pant, äfvensom
af värdepapper med af fullmägtige förut bestämdt belåningsvärde
skulle det visserligen, på sätt bankofullmägtige mot förslaget erinrat,
någon gång kunna inträffa, att beloppet vid uträkning af nämnda värde
slutade på ojemnt tal, men som lånesummans jemnande i sådant fall till
närmast lägre varande tiotal icke torde medföra någon olägenhet eller
kunna anses inverka på låntagarens rätt, har utskottet, då den ifrågasatta
bestämmelsen kan i afseende å nu ifrågavarande grenar af lånerörelsen
bidraga till någon lättnad i räkenskaperna och vid bokföringen,
funnit skäl föreslå en allmän bestämmelse i berörda hänseende och hemställer
derför
10:o
att i § 32 mom. 3 orden »eller å helt tiotal kronor
derutöfver» måtte utgå och i stället i § 33 efter
16
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
mom. 3 införas ett nytt mom. 4 så lydande: »De i
paragraferne 29, 30 och 32 omförmälda lån utgifvas
endast å jemna tiotal kronor»; samt följaktligen nuvarande
mom. 4 i samma § betecknas såsom mom. 5.
Under förmälan att från den lånesökande allmogen ofta förspordes
klagan deröfver, att bankoreglementets bestämmelser icke medgåfve s. k.
afbetalningslån på lägre belopp än 400 kronor, och att härigenom mången,
som tillfälligtvis vore i behof af eu mindre summa, nödgades taga
större lån än behofvet för tillfället kräfde, har herr H. Andersson i
Bringåsen i motion n:o 121 hemstält om sådan ändring i § 32 mom. 3
af samma reglemente, att minsta beloppet för dylika lån blefve faststäldt
till 300 kronor.
Anmodade att afgifva yttrande öfver berörda motion, hafva fullmägtige
i riksbanken i anledning af densamma anfört följande: »Vid de inspektioner,
som fullmägtige tid efter annan verkstält vid afdelningskontoren,
hafva fullmägtige varit i tillfälle erfara att, såsom motionären
uppgifvit, på flere ställen uttalanden förekommit om önskvärdheten att
minsta beloppet för ifrågavarande slags lån ej vore bestämdt så pass
högt som för närvarande är förhållandet, och då fullmägtige, i sammanhang
med sin sträfvan att vid afdelningskontoren söka undvika diskontering
af andra än verkliga affärsvexlar, uppmanat vederbörande styrelser
att, i fråga om försträckningar å lägre belopp mot vexlar, hänvisa
vederbörande till afbetalningslånefonden, men sådant kunde anses till en
del motverkas af bestämmelsen om ett minimum af 400 kronor för lån
från nämnda fond, hafva fullmägtige, som i nedsättning af detsamma ej se
någon annan olägenhet än möjligen ett ökadt antal vid ett eller annat
kontor af dylika lån, ej för sin del funnit anledning afstyrka motionärens
förslag, synnerligast som, i fråga om det skäl, hvilket för höjande
år 1874 från 200 till 400 kronor af nämnda minimum anfördes rörande
den sedan flere år inträffade högst betydliga minskningen i penningevärdet,
förhållandena derutinnan i ej oväsentlig mån förändrat sig.»
Utskottet, som vid pröfning af detta ärende funnit sig jemväl på
grund af fullmägtiges utlåtande i frågan böra biträda motionärens förslag
om nedsättning af minsta beloppet för afbetalningslån, får, med anledning
häraf och under åberopande af det vid föregående punkt omförmälda
skäl för införande på annat ställe i reglementet af bestämmelse
att lån ej utlemnas annat än å helt tiotal kronor, hemställa,
Bankoutskotlels Memorial N:o 11.
17
1 l:o
att, med bifall till herr H. Anderssons förevarande
motion, § 32 mom. 3 i bankoreglementet måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelse:
Lån utgifvas ej å mindre be- Lån utgifvas ej å mindre be
lopp
än 400 kronor eller a helt lopp än 300 kronor.
tiotal kronor derutöfver.
På sätt Riksdagens senast församlade revisorer i sin berättelse angående
riksbanken meddelat, slutbetaltes under förra hälften af år 1887
det sista lånet från fonden »för lån mot inteckning i hus och jord i
städerna utom Stockholm», hvadan sålunda de om denna, härigenom
upphörda lånerörelsegren i reglementet meddelade bestämmelser ej äro
vidare behöfliga; och hemställer utskottet derför:
12:o
att mom. 2 af § 39, så lydande:
»För indrifning af återstående obetalta lån mot
inteckning i hus och jord i städerna utom Stockholm
tjenar till efterrättelse hvad derom i äldre bankoreglementen
och gällande tjenstgöringsordningar är stadgadt»,
måtte ur reglementet utgå, äfvensom, i händelse af bifall
härtill, nummerordningen å de efterföljande momenten
af samma paragraf undergå erforderlig ändring.
Den i § 56 af ifrågavarande reglemente fullinägtige meddelade föreskrift
att till Riksdagens bankoutskott och revisorer afgifva samt till
dem öfverlemna berättelser angående riksbankens tillstånd, rörelse och
förvaltning torde bland annat hafva gifvit anledning till det förfarande
att vid bankoutskottets och revisorernas första sammanträde en
af fullmägtiges deputerade personligen inställer sig för att å fullmägtiges
vägnar aflemna omförmälda berättelser. — Då ett sådant tillvägagående
ej torde vara behöfligt och ej öfverensstämmer med de på senare
Bill. till Riksd. Prot. 1888. G Sami. 1 Afd. 8 Raft. 3
18
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
tider genomförda förenklingar i afseende på sättet för handlingars och
förslags framläggande för Riksdagen, har utskottet, i syfte att ej något
reglementsstadgande skall kunna anses innebära en skyldighet i ofvanberörda
hänseende, velat härmed hemställa
13:o
att andra punkten af § 56 i reglementet måtte
erhålla denna lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Jemte dessa berättelser skola
fullmägtige till bankoutskottet och
revisorerne öfverlemna de berättelser,
styrelserna för afdelningskontoren
hafva att afgifva etc.
Jemte dessa berättelser skola
fullmägtige till bankoutskottet och
revisorerne låta öfverlemna de berättelser,
styrelserna för afdelningskontoren
hafva att afgifva etc.
Genom kungörelse af den 13 juli 1887 har Kongl. Maj:t förordnat
om sådan ändring af § 18 och § 22 i kongl. förordningen angående en
postsparbank för riket, att fullmägtige i riksbanken befriats från det
dem förut meddelade uppdrag att ombesörja inköp af obligationer för
postsparbankens räkning.
Med anledning häraf och då jemväl i bankoreglementet finnas omförmälda
de åligganden, fullmägtige hafva fått sig anvisade i afseende
å postsparbankens angelägenheter, föranlåtes utskottet hemställa,
14:o
att § 58 i reglementet för riksbanken måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelsen:
o o
Åt fullmägtige är uppdraget: Åt fullmägtige är uppdraget:
enligt kongl. förordningen angåen- enligt kongl. förordningen angående
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
19
Nuvarande lydelsen:
de en postsparbank för riket, att
inom sig utse eu fullmägtig att vara
ledamot i postsparbankens styrelse;
att besörja att för de medel, som af
denna styrelse anvisas, obligationer
inköpas af den beskaffenhet, sagda
förordning bestämmer; att låta för
postsparbankens räkning i riksbanken
förvara de postsparbanken tillhöriga
obligationer etc.
en postsparbank för riket, att inom
sig utse en fullmägtig att vara ledamot
i postsparbankens styrelse; att
låta för postsparbankens räkning i
riksbanken förvara de postsparbanken
tillhöriga obligationer etc.
Uti sista punkten af § 63 i gällande reglemente för riksbanken är
föreskrifvet, att öfverflyttning af medel från en till annan räkning i riksbankens
hufvudkontor eller omedelbart uttag från afdelningskontors räkning
derstädes verkställer vederbörande styrelse medelst utfärdande af
handskrifven anvisning.
Före tillämpningen af det år 1863 utfärdade bankoreglemente var
i afseende å förfogandet öfver afdelningskontorens, eller, såsom de då
benämndes, lånekontorens i hufvudkontoret innestående medel stadgadt,
att öfverflyttning eller uttag af medel »mä af vederbörande direktion
kunna verkställas medelst utfärdande af handskrifven assignation å beloppet».
Detta stadgande har sedermera i sammanhang med nya benämningar
å dels riksbankens kontor i orterna, dels dess särskilda afdelningar
inom hufvudkontoret fått, utan att något motiv derför synes hafva anförts,
ofvan omförmälda lydelse, enligt hvilken handskrifven anvisning
föreskrifves i och för ifrågavarande ändamål.
Då sålunda ej torde hafva afsetts att dylik anvisning ovilkorligen
skall användas och under nuvarande förhållanden, när för hvart afdelningskontor
är öppnad så kallad löpande räkning, å hvilken dragningar
numera nästan dagligen förekomma, önskligt vore att visst formulär för
dessa anvisningar faststäldes i enlighet med hvad för uttag å räkningar
i allmänhet är bestämdt, men ordalydelsen af omförmälda stadgande kan
anses lägga hinder i vägen för genomförande af en sådan förändring,
hafva fullmägtige hos utskottet hemstält om sådan åtgärd, att sista punkten
af § 63 i bankoreglementet måtte utgå, hvarigenom åt fullmägtige
blefve förbehållet att i afseende å den form och de vilkor, under hvilka
20
BankoutsJcoUets Memorial N:o 11.
dragning å kontorens räkningar må ske, meddela de förordnanden och
bestämmelser, hvilka kunde anses bäst och ändamålsenligast.
I enlighet med denna fullmägtiges hemställan har utskottet velat
härmed föreslå,
15:o
att ur reglementet för riksbanken måtte få utgå
sista punkten af § 63 så lydande: »Öfverflyttning af
medel från en till en annan räkning i riksbankens hufvudkontor
eller omedelbart uttag från afdelningskontorets
räkning derstädes verkställer styrelsen medelst
utfärdande af handskrifven anvisning.»
I afseende å sättet för entledigande ur riksbankens tjenst af den
tjensteman derstädes, som å sin befattning erhållit fullmagt, bestämmer
§ 80 mom. 1 af bankoreglementet att, förrän mot sådan tjensteman vidtages
åtgärd, som kan leda till vare sig varning, suspension eller afskedande,
honom skall lemnas tillfälle att sig förklara och de för sakens
bedömande erforderliga upplysningar infordras. Beträffande deremot
de öfrige tjenstemännen vid riksbankens hufvud- och afdelningskontor,
hvilka icke å sin tjenst innehafva fullmagt, föreskrifver samma paragrafs
2:dra mom. att fullmägtige ega »från tjensten och densamma åtföljande
förmåner entlediga den, med hvilken kontoret finnes''icke vara belåtet».
Enligt reglementet för Riksdagens andra verk, riksgäldskontoret, är
åter i fråga om skiljande af tjensteman från deras befattningar stadgadt,
att, innan tjensteman varder suspenderad eller skild från tjensten,
bör hans skriftliga förklaring öfver hvad mot honom förekommit infordras,
utan att härvid göres något undantag för den händelse fullmägtige
derstädes, med den dem medgifna rätt, skulle å en tjenst hafva
utfärdat endast konstitutorial.
Då utskottet för sin del ej hyser någon tvekan om billigheten deraf,
att en ordinarie tjensteman, han må vara tillsatt medelst fullmagt eller
förordnande, får tillfälle att före sitt entledigande från innehafvande befattning
afgifva yttrande och förklaring i anledning af hvad mot honom
kan hafva förekommit, har utskottet funnit sig föranlåtet hemställa att
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
21
16:o
mom. 2 af § 80 måtte erhålla följande lydelse:
Nuvarande lydelsen:
Af de tjensteman åter vid hufvudkontoret,
som icke å tjensten erhållit
fullmagt, samt tjenstemännen
vid afdelningskontor ega fullmäg
O
cl Ö
tige att från tjensten och densamma
åtföljande förmåner entlediga den,
med hvilken kontoret tinnes icke
vara belåtet; egande etc.
Af de tjensteman åter vid hufvudkontoret,
som icke å tjensten erhållit
fullmagt, samt tjenstemännen
vid afdelningskontor ega fullmägtige
att, sedan vederbörande tjensteman
fått tillfälle sig förklara, från
tjensten och densamma åtföljande
förmåner entlediga den, med hvilken
kontoret finnes icke vara belåtet;
egande etc.
Sedan, jemlikt Riksdagens sistlidet år fattade beslut, ett kontor af
riksbanken inrättats i staden Kalmar och fullmägtige på grund af erhållet
bemyndigande meddelat föreskrifter i afseende å kontorets lånerörelse
äfvensom bestämt, dels att kontorets distrikt skulle omfatta Kalmar
läns södra landstingsområde eller Norra och Södra Möre samt
Stranda och Handbörds härad jemte Oland med städerna Kalmar, Oskarshamn
och Borgholm, dels äfven provisoriskt förordnat, att antalet ledamöter
i detta kontors styrelse skall vara tre, samt att- pröfning af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar skall ega rum minst fyra dagar
i veckan, har utskottet, i enlighet med fullmägtiges derom gjorda framställning,
ansett sig böra härmed hos Riksdagen tillstyrka, att dessa anordningar
må varda i vederbörlig ordning faststälda och motsvarande
bestämmelser i bankoreglementet å behöriga ställen intagna, äfvensom
att, då, hvad särskildt beträffar § 25, densamma äfven oberoende af
Kalmarkontorets tillkomst, numera torde för erhållande af tydligare och
redigare uppställning böra undergå förändring, ett jemväl i sådant syfte
afgifvet förslag måtte vinna godkännande.
Utskottet hemställer derför:
17:o
att § 25 i bankoreglementet må erhålla följande
lydelse:
Nuvarande lydelse:
Riksbankens utlåningsrörelse Riksbankens utlåningsrörelse
22
BanUoutskottets Memorial N:o 11.
Nuvarande lydelsen:
drifves genom afdelningskontoret i
Göteborg för Hallands, Göteborgs
och Bohus äfvensom för Elfsborgs
län med undantag af Redvägs härad
samt för Skaraborgs län med undantag
af Vartofta och Frökinds härad;
genom afdelningskontoret i Malmö
för Kristianstads och Malmöhus län;
genom afdelningskontoret i Luleå
för Vesterbottens och Norrbottens
län; genom afdelningskontoret i
Östersund för Jemtlands län; genom
afdelningskontoret i Visby
för Gotlands län; genom afdelningskontoret
i Vexiö för Kronobergs
och Blekinge län; genom afdelningskontoret
i Jönköping för
Jönköpings län jemte ofvan nämnda
härad af Skaraborgs och Elfsborgs
län, samt genom riksbankens hufvudkontor
för öfriga delar af riket; dock
att hinder icke möter mot meddelande
af lån utan afbetalningsrätt
mot realsäkerhet samt kreditiv mot
enahanda slags säkerhet, utan afseende
på den här ofvan bestämda
distriktsindelning)*.
drifves genom hufvudkontoreti Stockholm
för Stockholms stad och län, Upsala,
Södermanlands, Östergötlands,
Vermlands, Örebro, Vestmanlands,
Kopparbergs, Gefieborgs och Vesternorrlands
län samt den del af Kalmar
län, som omfattar dess norra
landstingsområde eller Norra och
Södra Tjusts, Aspelands, Sevede och
Tunaläns härad; genom afdelningskontoret
i Göteborg för Hallands,
Göteborgs och Bohus äfvensom för
Elfsborgs län med undantag af Redvägs
härad samt för Skaraborgs län
med undantag af Vartofta och Frökinds
härad; genom afdelningskontoret
i Malmö för Kristianstads och
Malmöhus län; genom afdelningskontoret
i Luleå för Vesterbottens
och Norrbottens län; genom afdelningskontoret
i Visby för Gotlands
län; genom afdelningskontoret i
Östersund för Jemtlands län; genom
afdelningskontoret i Vexiö för Kronobergs
och Blekinge län; genom
afdelningskontoret i Jönköping för
Jönköpings län jemte ofvannämnda
härad af Skaraborgs och Elfsborgs
län; samt genom afdelningskontoret i
Kalmar för Kalmar läns södra landstingsområde
eller Norra och Södra
Möre samt Stranda och Handbörds
härad jemte Oland, under iakttagande
i afseende å sistnämnda kontor af de
vilkor och bestämmelser beträffande
lånerörelsen, som fullvigtige enligt
särskildt bemyndigande af 1887 års
Riksdag ega föreskrifva.
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
23
Lån utan afbetalningsrätt mot
realsäkerhet samt kreditiv mot enahanda
slags säkerhet meddelas dock
utan hinder af här ofvan bestämda
distriktsindelning.
18:o
att § 37 första punkten af bankoreglementet må
erhålla följande förändrade lydelse:
Nuvarande lydelse:
Diskontering och utlåning sker
i riksbankens hufvudkontor samt
vid afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö alla söckendagar, vid afdelningskontoren
i Luleå, Östersund,
Vexiö och Jönköping minst fyra
och vid afdelningskontoret i Visby
minst tre dagar i veckan.
Diskontering och utlåning sker
i riksbankens hufvudkontor samt
vid afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö alla söckendagar, vid
afdelningskontoren i Luleå, Östersund,
Vexiö, Jönköping och Kalmar
minst fyra och vid afdelningskontoret
i Visby minst tre dagar i
veckan.
19:o
att rubriken i bankoreglementets afdelning 4 må
komma att lyda sålunda:
Nuvarande lydelse:
Om styrelserna vid afdelningskontoren
i Göteborg, Malmö, Luleå,
Visby, Östersund, Vexiö och Jönköping*).
Om styrelserna vid afdelningskontoren
i Göteborg, Malmö, Luleå,
Visby, Östersund, Vexiö, Jönköping
och Kalmar.
20:o
att § 59 mom. 1 i bankoreglementet må erhålla
denna lydelse:
Nuvarande lydelse:
Styrelsen öfver hvardera af- Styrelsen öfver hvardera af
delningskontoret
i Göteborg och delningskontoret i Göteborg och
24
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
Nuvarande lydelse:
Malmö utgöres af fyra ledamöter
och öfver hvardera af avdelningskontoren
i Luleå, Visby, Östersund,
Vexiö och Jönköping af tre ledamöter;
etc.
Malmö utgöres af fyra ledamöter
och öfver hvardera af afdelningskontoren
i Luleå, Visby, Östersund,
Vexiö, Jönköping och Kalmar af
tre ledamöter etc. lika med nuvarande
lydelsen.
21 :o
att § 62 mom. 2 må komma att lyda sålunda:
Nuvarande lydelse:
För pröfning åter af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna öfver
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö alla söckendagar, styrelserna
öfver afdelningskontoren i Luleå,
Östersund, Vexiö och Jönköping
minst fyra samt styrelsen öfver afdelningskontoret
i Visby minst tre
dagar i hvarje vecka, etc.
För pröfning åter af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna öfver
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö alla söckendagar, styrelserna
öfver afdelningskontoren i Luleå,
Östersund, Vexiö, Jönköping och
Kalmar minst fyra samt styrelsen
för afdelningskontoret i Visby minst
tre dagar i hvarje vecka, etc. lika
med nuvarande lydelsen.
Vidare och då den gradindelning af tjenstemännen i riksbanken,
som omförmäles i § 67 af bankoreglementet, lika litet torde böra gälla
tjenstemännen vid Kalmarkontoret, som de gälla tjenstemännen vid kontoren
i Luleå, Visby, Östersund, Vexiö och Jönköping, hemställer utskottet
-
22:o
att § 67 i bankoreglementet må komma att i sista
punkten lyda sålunda:
Nuvarande lydelse:
Tjenstegraderna inom riksban- — — — — — — —---
kens kontor äro fyra, nemligen:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
o K
u t)
Nuvarande lydelse:
Första graden: —- — — — — _ — ____
kontorsskrifvare, kassaskrifvare
och kanslister;
Andra graden:
bokhållare, revisorer, kassörer,
notarie, registrator och ombudsman
vid afdelningskontoret i Göteborg;
Tredje graden:
kamrerare, förste revisor och
ombudsmannen vid hufvudkontoret;
Fjerde graden:
kommissarier och bankosekreteraren.
Denna gradindelning tillämpas Denna gradindelning tillämpas
dock icke på tjenstemännen vid af- dock icke på tjenstemännen vid afdelningskontoren
i Luleå, Visby, delningskontoren i Luleå, Visby,
Östersund, Vexiö och Jönköping Östersund, Vexiö, Jönköping och
eller pa ombudsänannen vid kon- Kalmar eller på ombudsmannen vid
toret i Malmö. kontoret i Malmö.
Derjemte . och enär enahanda belopp af högst 500 kronor för år
räknadt, som i § 76 af bankoreglementet blifvit anvisadt styrelserna för
afdelningskontoren i Luleå, Visby, Östersund, Vexiö och Jönköping till
användande vid möjligen erforderliga vikariat för tjensteman vid kontoret,
som kunna varda af sjukdom hindrade att sin syssla förrätta,
synes böra ställas till kontorsstyrelsens i Kalmar förfogande för samma
ändamål, hemställer utskottet lika med fullmägtige
LO. O
att § 76 mom. 1 i bankoreglementet må erhålla
denna lydelse:
Nuvarande lydelse:
Blifver tjensteman af sjukdom Blifver tjensteman af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta och hindrad att sin syssla förrätta och
Bih. till lliksd Prof: 1SS8. ti Sand. 1 Afd. S Raft. i
26
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
Nuvarande lydelse:
göromålens behöriga gång fordrar
att föranstalta om vikariat, ega fullmägtige
eller vederbörande styrelse
att om tjenstgöringen förordna och
för dess bestridande af riksbankens
medel använda vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö ett belopp, motsvarande
lägsta lönen i första tjenstegraden,
samt vid afdelningskontoren i Luleå,
Visby, Östersund, Vexiö och Jönköping
högst 500 kronor för år
räknadt.
göromålens behöriga gång fordrar
att föranstalta om vikariat, ega fullmägtige
eller vederbörande styrelse
att om tjenstgöringen förordna och
för dess bestridande af riksbankens
medel använda vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö ett belopp, motsvarande
lägsta lönen i första tjenstegraden,
samt vid afdelningskontoren i Luleå,
Visby, Östersund, Vexiö, Jönköping
och Kalmar högst 500 kronor för
år räknadt.
Beträffande vidare sistnämnda paragrafs mom. 4 och de deruti meddelade
bestämmelserna angående semester för tjenstemännen, så och då
detta moment jemväl torde erfordra förändring dels med anledning af
afdelningskontorets i Kalmar tillkomst, dels till följd deraf att af samma
moment, sådant detta, i sammanhang med beviljande af semester åt
vissa tjensteman vid afdelningskontoren, vid sistlidet års riksdag affattades,
ej framgår,'' det kamrerare vid afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö ''fortfarande äro bibehållna vid dem, i likhet med deras vederlikar
vid hufvudkontoret, tillförsäkrad semester under eu och en half
månad, föreslår utskottet på hemställan af fullmägtige
24:o
att § 76 mom. 4 lista punkten måtte få följande lydelse:
Nuvarande lydelse:
Tjenstemännen vid hufvudkontoret,
kamrerare och tjensteman i
första eller andra graden vid afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö,
kamrerare och bokhållare vid afdelningskontoren
i Luleå, Östersund,
Vexiö och Jönköping samt kamre
-
Tjenstemännen vid hufvudkontoret,
kamrerare och tjensteman i
första eller andra graden vid afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö,
kamrerare och bokhållare vid afdelningskontoren
i Luleå, Östersund,
Vexiö, Jönköping och Kalmar samt
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
27
Nuvarande lydelse:
råren vid afdelningskontoret i Visby
ega, så vidt sådant utan hinder för
göromålens jemna och oafbrutna
gång kan ske, hvar i sin ordning
åtnjuta semester, tjenstemännen i
tredje och fjerde graderna vid hufvudkontoret
under en och en half
månad samt öfrige ofvan omförmälde
tjensteman en månad hvarje år.
Vidare hemställes:
kamreraren vid afdelningskontoret
i Visby ega, så vidt sådant utan
hinder för göromålens jemna och
oafbrutna gång kan ske, hvar i sin
ordning åtnjuta semester, tjenstemännen
i tredje och fjerde graderna
vid hufvudkontoret och de i 3:dje
graden vid af delning skontor en i Göteborg
och Malmö under en och en
half månad samt öfrige ofvan omförmälde
tjensteman en månad
hvarje år.
25:o
att de i slutet af bankoreglementet i anledning
af kalmarkontorets inrättande nästlidna år införda
provisoriska bestämmelser må utgå.
I sammanhang med sin vid punkt 3:o här ofvan gjorda framställning
om anbringande af tryckta namnteckningar å riksbankens sedlar af de
två lägsta valörerna hafva fullmägtige fäst uppmärksamhet å nödvändigheten
af särskilda åtgärder för kontroll vid tillverkningen af sedlar i
det afseende att sedlarne ej må i fullt färdigt skick utgå från trjmkeriet,
utan att den sista handläggningen, det vill säga anbringandet af namnteckningarna,
borde ske inom sedelkontorets lokal, dervid — jemte meddelande
att sådan tillsyn och kontroll komme i regel under den tid
sedeltryckningen pågår att lemna 4 ä 6 timmars daglig sysselsättning
för en person — fullmägtige anfört följande:
»Beträffande vidare göromålen inom sedelkontoret och hvad särskildt
angår kontroll å de ingående förslitna sedlarne af de större valörerna
hafva fullmägtige kommit i tveksamhet om det fullt lämpliga uti den
för åtskilliga år sedan vidtagna åtgärden att indraga de s. k. debetsnummerböckerna.
I dessa bokfördes nemligen sedlarne dag för dag, i
den mån de inkommo, under det att de ännu bibehållna kreditsböckerna
innefattade förteckning å alla sedlar i den ordning de tillverkas, så att,
28
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
då äfven i sistnämnda böcker de förslitna sedlarne antecknades och afprickades,
man kunde genom kollationering mellan dessa olika böcker
förvissa sig om bokföringens rigtighet. Visserligen uppgöras hvartannat
år s. k. extrakter, som äro afsedda att i viss mån ersätta debetsböcker,
men till följd af det stora antalet sedlar kunna lätteligen insmyga
sig felaktigheter, som äro synnerligen svåra att upptäcka och
föranleda till osäkerhet vid pröfning af frågan, huru vida ej en sedel,
som aflemnas till inlösen, till äfventyra kan en gång förut hafva varit i
samma ändamål företedd. Fullmägtige hafva med anledning häraf blifvit
betänkte på att till en del återbringa bokföringen inom sedelkontoret
till likhet med förut. Då dels härigenom och dels i och för anordningarna
med tryckning af namnteckningarna göromålen inom sedelkontoret
lomme att betydligt ökas, och då tjenstemannapersonalen inom samma
kontor ej består af mer än 1 kamrerare, 1 bokhållare och 2 kontorsskrifvare,
under det att detsamma intill början af 1870-talet, sysselsatte
2 kommissarier, 1 kamrerare, 2 bokhållare och 3 kontorsskrifvare, hafva
fullmägtige, som ansett, att när fråga är om ökade kontroller någon
tvekan ej får finnas att underkasta sig de för åstadkommande af sådana
erforderliga kostnader, funnit sig härmed böra hos utskottet hemställa,
att anslag till ytterligare eu bokhållarebefattning måtte beviljas.»
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då, på sätt fullmägtige
tillika yttrat, »den föreslagne nya bokhållaren, såsom afsedd att deltaga
i enahanda slags göromål och vård som den förutvarande bokhållaren
i sedelkontoret, syntes jemväl böra vara i förmåner likstäld med denne»,
har utskottet funnit skäl föreslå,
26:o
att aflöningsstaten för riksbankens hufvudkontor
måtte i hvad den rörer tjenstemännen sålunda förändras,
att de under rubriken lönestat förekommande orden
»tjugoen i andra tjenstegraden, bokhållare» etc. utbytas
mot orden »tjugotvå i andra tjenstegraden, bokhållare»
etc. — samt att den punkt under rubriken arfvoden,
som begynner med orden: »åt två kamrerare i bankkontoret»,
måtte få följande lydelse: »åt två kamrerare
i bankkontoret, den särskildt förordnade vårdaren af
dagkassans fasta behållning samt två bokhållare i sedelkontoret,
hvardera 600 kronor eller tillsammans kronor
3,000.»
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
29
I enlighet med det fullmägtige genom reglementet den 4 juli 1887
lemnade uppdrag, hafva fullmägtige uppgjort aflöningsstat för styrelse
och tjensteman vid det nyinrättade afdelningskontoret i Kalmar och
understält denna stat utskottets pröfning i ändamål att få densamma af
Riksdagen faststäld.
Bankoutskottet, som emot det af fullmägtige afgifna, i öfverensstämmelse
med gällande stat för Jönköpingskontoret uppgjorda förslag till
stat för nu ifrågavarande kontor icke haft något att erinra, hemställer
derför,
27 :o
att aflöningsstaten för afdelningskontoret i Kalmar
må i riksbankens stat intagas så lydande:
K. Af''delning skontor et i Kalmar:
tre styrelseledamöter, hvardera.................. Kr. 1,200: —
samt derförutom den ledamot, som hand
hafver
den dagliga förvaltningen ... » 2,400: —
dock att, derest sistnämnda befattning
bestrides af någon riksbankens tjensteman,
aflöningeh till honom under
tiden utgår efter enahanda grunder
och bestämmelser, som gälla för
tjensteman i tredje graden vid riksbankens
hufvudkontor,
kamreraren, tillika kassör, lön ................. » 1,600: —
hvilket belopp kan förhöjas efter
fem års ordinarie tjenst med 500
kronor och efter tio års med ytter
-
ligare 500 kronor,
samt tjenstgöringspenningau....................... » 800: —
och inissräkningspenningar.................. » 600: —
bokhållaren, tillika registrator, lön ......... » 1,200: —
hvilken kan förhöjas efter fem års
ordinarie tjenst med 300 kronor
och efter tio års tjenst med ytterligare
300 kronor,
samt tjenstgöringspennirigar........................ » 600:
30
Bankoutskottets Memorial N:o 11.
ombudsmannen, lön ...................................... Kr. 800: —
till extra biträde vid kontorsgöromålen
och semestervikariat........................... » 1,200: —
vaktbetjenten, lön .......................................... » 400: —
jemte fri bostad och vedbrand,
och att, hvad beträffar punkt 6:o af de efter aflöningsstaten
intagna bestämmelserna om tillämpningen af
densamma, det deri förekommande uttrycket »vid hvart
af afdelningskontoren i Luleå, Östersund, Vexiö och
Jönköping» måtte ändras till »vid hvart af afdelningskontoren
i Luleå, Östersund, Vexiö, ^Jönköping och
Kalmar».
Stockholm den 7 maj 1888.
På bankoutskottets vägnar:
G. s. Akerhielm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.