Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2

1888-03-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1888:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2.

3

N:o 2,

Ank. till Riksd. kansli den 8 Mars 1888, kl. 12 inidd.

Första Kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning

af väckt motion om åstadkommande af en allmän pensionsinrättninq

för barnmorskor.

Till utskottets behandling har hänvisats en inom Första Kammaren

af herr W. Falk afgifven motion, n:o 48, så lydande:

»Förnekas kan icke, att en praktiserande barnmorska för en trägen,

ofta mycket betungande tjenstgöring åtnjuter en så obetydlig ersättning,

att den i lyckliga fall endast gifver henne en tarflig bergning, men

icke tillåter henne att afsätta något för ålderdomens dagar, då inkomsterna

minskas och slutligen upphöra med den sorgliga utsigten för henne att

falla fattigvården till last. Mången kommun på landsbygden förfogar

öfver så små medel, att den icke har råd att aflöna eu examinerad barnmorska,

ehuru en sådan aldrig borde saknas inom någon kommun; än

mindre kan kommunen bereda henne sådana löneförmåner, att hennes

ålderdom betryggas.

Då det emellertid för den allmänna helso- och sjukvården är af

stor vigt, att kunniga och rättänkande barnmorskor fortfarande må kunna

för kommunernas behof anställas, och då tillräcklig aflöning icke ens med

god vilja kan dem beredas af fattiga kommuner, torde staten här liksom

på så många andra områden böra träda emellan; och då jag icke vet

något bättre eller mera betryggande sätt, hvarpå denna hjelp'' kan lemnas,

än genom bildandet af en allmän pensionsinrättning, som mot nöd betryggar

en till tjenstgöring oförmögen barnmorskas ålderdom; och då

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2.

slutligen för en nöjaktig lösning af denna icke ovigtiga fråga fordras eu

noggrannare utredning, än som skäligen kan begäras af en enskild motionär,

får jag vördsamt anhålla, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t

ville göra underdånig hemställan om utarbetandet af förslag till en allmän

pensionsinrättning för barnmorskor, jemte förslag till de bidrag från staten,

som derför kunna anses behöflig^.»

Hvad motionären sålunda i korthet anfört torde ega full giltighet.

Att ett ändamålsenligt ordnande af del vigtiga barn mor skeväsendet _ är eu

angelägenhet, som åligger staten, har redan erkänts, då Kongl. Maj:t för

mera än trettio år sedan utfärdade reglemente för barnmorskor. I detta

reglemente ställas med rätta ganska stora fordringar på utöfvarne af berörda

yrke; men för att kunna fordra ett fullt tillfredsställande uppfyllande

af de med barnmorsketj ensten förenade, ofta både andligt och

lekamligt tunga pligter och ej från ingående på denna bana afskräcka

derför lämpliga qvinnor, som tro sig genom duglighet kunna annorledes

förvärfva sig eu i ekonomiskt afseende tryggare lefnadsställning, är

nödigt att sörja derför att barnmorskorna ej skola allt för mycket nedtyngas

af ekonomiska bekymmer och med oro behöfva motse sin ålderdom.

Detta senare är desto vigtigare, som barnmorskans kall är sådant,

att hon i allmänhet ej kan fortsätta detsamma så långt in i ålderdomen

som utöfvarne af månget annat yrke och att, om hon för sitt lifsuppehälle

tvingas att dermed fortfara längre än hennes krafter egentligen tillåta,

det goda ändamålet med ett väl ordnadt barnmorskeväsende till en de!

går förloradt.

Barnmorskorna, som sj elfva insett detta och känna bristen deraf,

att icke något är gjordt för betryggande af deras _ ställning på ålderdomen,

hafva i en uti september månad sistlidna år till Kongl. Maj:t aflåten,

underdånig petition anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen

begära det anslag, som utöfver barnmorskornas egna årsafgifter kunde

antingen för en gång eller årligen erfordras för deras pensionering, och

dervid såsom önskningsmål framhållit, att barnmorska, som uppnått o5

lefnadsår och såsom barnmorska, vare sig enskildt praktiserande eller af

kommunen anstäld, tjenstgjort 25 år, måtte ega att komma i åtnjutande

af årlig pension af 300 kronor mot skyldighet för henne att till kassan

under 25 år erlägga tio kronor årligen eller, derest pension kan erhållas,

innan 25 års afgifter erlagts, vidkännas ett mot de felande afgifterna

svarande afdrag vid första pensionsutbetalningen.

Utskottet, som i saknad af utredning, hvilken ej kan af utskottet

åstadkommas, icke vill inlåta sig på att pröfva om den föreslagna pensionsåldern

är satt väl lågt eller pensionsbeloppet, särskilt i förhållande till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 3. 5

årsafgiften, något för högt, om pension bör beredas alla barnmorskor,

hvilka lära uppgå till ett antal af omkring 2500, eller blott de i allmän

tjenst anstälda, i hvad män och huruledes staten skall till pensioneringen

bidraga eller andra detaljfrågor, anser sig böra på grund af hvad såväl

motionären som utskottet andragit tillstyrka,

att motionen måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 mars 1888.

På utskottets vägnar:

ROBERT DE LA GARDIE.

N:o 3.

Ant. till Riksd. kansli den 3 mars 1888, kl. 13 niidd.

Forsta Kammarens andra tillfälliga utskotts betänkande n:o 3, angående

herr von Ehrenheims motion n:o 10 rörande tillägg

till de för Riksdagen antagna reglementariska föreskrifter.

Utskottet, som fått till sig hänvisad ifrågavarande motion och som

i allo delar de i densamma uttalade åsigter, får, i full öfverensstämmelse

med motionärens förslag, vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att till de för Riksdagen

den 8 april 1868 antagna reglementariska föreskrifter

skall fogas eu ny paragraf af följande lydelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.