Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4

1888-03-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 3TU 1888:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

1

Jff:© 4.

Ank. till Eiksd. kansli den 12 mars 1888, kl. 1 e. in.

Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande N:o 1

i anledning af väckt motion angående sammanslagning af

post- och telegraf verken.

Uti eu inom Första Kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga

utskott remitterad motion, n:o 37, har herr Adelsköld anfört bland annat:

att redan för flera år sedan fråga blifvit väckt om förening af post- och

telegrafverken, i hvilket afseende också statsrådet och chefen för finansdepartementet

i sitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 31

december sistlidet år angående bevillningsafgift af telefoninnehafvare påpekat

att tiden möjligen snart vore inne att ånyo taga frågan om de

nyssnämnda verkens förening under ompröfning; samt att en sådan förening

ej allenast skulle medföra besparing i statsutgifterna dels derigenom

att i stället för de nu varande särskilda styrelserna endast en styrelse

komme att handhafva post- och telegrafväsendet, dels ock genom de mindre

telegrafstationernas förening med postanstalterna under samma tjenstepersonal

och i samma lokal, utan äfven bereda möjlighet att utan förlust

för statsverket åstadkomma telegrafnätets utsträckning till orter, hvilka

under nu varande förhållanden icke kunde komma i åtnjutande af eu

sådan förmån. På grund häraf och med åberopadt stöd af förhållandet i

andra länder, der post- och telegrafverken vore förenade, har motionären

föreslagit, det Riksdagen behagade besluta att i underdånig skrifvelse anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t till nästa Riksdag inkomma med nådig

Bill. till Biksd. Prot. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

proposition till sammanslagning af post- och telegrafverken och statstelegrafernas

ställande såsom en afdelning under chefen för kongl. postverket.

Till en början anser sig utskottet böra omnämna att äfven inom

Andra Kammaren ett förslag i omförmälda syfte blifvit af enskild motionär

vid innevarande riksdag framstäldt, i anledning hvaraf kammarens

tillfälliga utskott n:o 4 i utlåtande den 6 i denna månad hemstält att

kammaren ville besluta att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t

anhålla det täcktes Kongl. Maj:t, så fort ske kan, lata utarbeta och Riksdagen

föreläggas förslag till post- och telegrafverkens förenande under eu

gemensam styrelse.

Förslag om post- och telegrafverkens förening väcktes redan år 18Ö8

hos Riksdagen, som i skrifvelse till Konungen den 1 3 maj samma ar anhöll

att, efter förutgången utredning af de fördelar och olägenheter, som

kunde härflyta af post- och telegrafverkens förening under en gemensam

styrelse, Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag till normalstat

för postverket, hvilken stat, för den händelse att en sammanslagning

af de båda inrättningarne funnes fördelaktig, äfven borde omfatta telegrafverket.

Efter det cheferna för så väl post- som telegrafverket häröfver

afgifvit underdåniga utlåtanden, fann Kongl. Maj:t jeinlikt bref den 22

december 1869 under då varande förhållanden någon annan åtgärd i anledning

af Riksdagens ifrågavarande framställning icke böra ega ruin, än

att å de orter, der båda styrelserna funne sådant lämpligt, betattningarne

såsom postexpeditör och telegrafstationsföreståndare vid inträffande ledighet

Unge hos samma person förenas.

Frågan om post- och telegrafverkens förening under gemensam förvaltning

upptogs dock snart anyo af Riksdagen, som efter tagen kännedom

om ofvanberörde af cheferna för post- och telegrafverken afgifna utlåtanden

med dertill hörande handlingar i skrifvelse den 10 maj 1871

angående regleringen af utgifterna under sjunde hufvudtiteln förklarade

sig^ vidhålla de åsigter, hvilka lågo till grund för Riksdagens i ofvan omförmälda

skrifvelse gjorda framställning, och förty anhöll att Kongl. Maj:t

täcktes taga frågan om post- och telegrafverkens förening under förnyad

ompröfning samt för Riksdagen framlägga det förslag, som af frågans

utredning kunde föranledas. Vid pröfning af denna framställning den 3

november 1871 fann Kongl. Maj:t med afseende på åtskilliga omständigheter

af hufvudsakligen mera tillfällig art någon åtgärd angående de

båda verkens förening icke böra då vidtagas, men anbefalde post- och

telegrafstyrelserna att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N;o 4. 3

skrifter rörande post- och telegraftjensters förening. Sedan förslag härutinnan

blifvit af embetsverken afgifvet, utfärdade Kong! Maj:t den 6 juni

1873 i ämnet föreskrifter, innehållande, bland annat: att på styrelserna

för post- och telegrafverken skulle ankomma, att gemensamt bestämma å

hvilka af de orter i riket, der både postexpedition eller poststation och

telegrafstation funnes inrättade eller kornme att inrättas, en sådan förening

af dem kunde och borde ega rum att icke allenast båda anstalterna kunde

förestås af samme tjensteman, utan ock, der biträdande tjensteman behöfde

användas, desse kunde anlitas för så väl post- som telegrafgöromålens bestridande,

samt att, till underlättande af dylika föreningars åstadkommande,

fullmakter och konstitutorial å alla sådana befattningar vid post- och

telegrafanstalterna, som af någondera af de båda verkens styrelser tillsattes,

skulle innehålla föreskrift om skyldighet för den derigenom utnämnde att

underkasta sig icke allenast den utvidgade och förändrade tjenstgöring,

som af möjligen ifrågakommande förening mellan post- och telegraftjenst

kunde föranledas, utan ock den förflyttning till annan tjenstgöringsort,

som kunde varda honom ålagd. Äfven inom de båda styrelserna äro

embete- och tjenstemännen jemlikt kongl. kungörelserna den 1 november

och den 6 december 1878 angående vilkoren för åtnjutande af de nya

löneförmånerna förpligtade att, derest i eu framtid de båda verken komma

att förenas, med bibehållande af innehafvande tjenstegrad och aflöning efter

förändrad arbetsordning sköta de med hvarje tjenst förenade göromål.

Förslag om post- och telegrafverkens förening väcktes sedermera år

1880 ånyo hos Riksdagen, som, i skrifvelse den 12 maj samma år, efter

att hafva granskat de hufvudsakligaste skäl, som under ärendets föregående

behandling blifvit anförda för och emot den ifrågasatta föreningen och

med fäst afseende jemväl på förhållandet med post- och telegrafväsendet

i andra länder, uttalade den åsigt, att skälen emot föreningen dels

till följd af flera då mera inträffade förändringar förlorat sin betydelse,

dels icke syntes vara af beskaffenhet att förringa vigten af de omständmheter,

hvilka talade för genomförande äfven inom vårt land af en reform,

som redan blifvit vidtagen inom de flesta andra länder med mera utbildadt

kommunikationsväsen, och på grund deraf hos Kongl. Maj:t anhöll

om utarbetande och framläggande för Riksdagen af ett sådant på post,- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse grundadt organisationsförslag,

som i Riksdagens skrifvelse den 10 maj 1871 blifvit omförmäldt.

Sedan styrelserna för post- och telegrafverken i anledning häraf på nådig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 3) Utlåtande N:o 4.

befallning inkommit så väl med särskilda underdåniga utlåtanden som

med gemensamt underdånigt utlåtande, innefattande förslag dels till stat

för den ifrågasatta gemensamma styrelsen och dels till ordnande af de

båda verkens pensionsväsende, föredrogs ärendet inför Kongl. Maj:t den 9

januari 18S2, hvarvid dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet

visserligen ansåg att en mera genomförd förening af de bada verkens

lokalförvaltningar läte sig åstadkommas och kunde till allmänhetens

gagn fylla sin uppgift, under förutsättning att andra eller flere fordringar

icke stäldes på personalens verksamhet än som då ifragakomme med afseende

på post- och telegraftjenstgöringen; men enär frågan om inrättande

af en postsparbank, hvilken genom de särskilda postanstalterna i orterna

skulle träda i beröring med allmänheten, stode på dagordningen och postverket,

i händelse en sådan bank komme till stånd, skulle påläggas nya

trägna och ansvarsfulla göromål i den omfattning, att telegraftjenstgöringen

derefter antagligen åtminstone i allmänhet knappast kunde handhafvas

af samma personal, som hade sig ålagdt att bestrida de med postbefordringen

och sparkasserörelsen förbundna bestyr, samt dertill komme, att

man0 då ännu icke kunde bedöma, hviiket inflytande telefonens användning

kunde komma att utöfva på telegrafverkets framtida förhållanden och ställning,

ansåg statsrådet Riksdagens framställning icke böra under då varande

förhållanden till någon vidare åtgärd föranleda, och blef denna af Statsrådets

öfriga ledamöter biträdda mening af Kongl. Maj:t gillad.

Ehuru, såsom här ofvan är nämndt, Kongl. Maj:t redan den, 22

december 1869 medgifvit styrelserna för post- och telegrafverken att å de

orter, der sådant funnes lämpligt, hos samma person förena befattningarne

såsom föreståndare för gemensam post- och telegrafanstalt, och oaktadt

sedermera den 6 juni 1873 ytterligare föreskrifter af Kongl. Maj:t

meddelats i syfte att befordra post- och telegraftjensters förening, voro

enligt generalpoststyrelsens underdåniga berättelse om postverket för år

1880, oberäknad! två förenade post- och telegrafanstalter i hufvudstaden,

endast fem postexpeditioner och sex poststationer förenade med telegrafstation

under gemensam föreståndare. Väl hafva generalpoststyrelsen i

underdånigt utlåtande den 24 juli 1880 antagit, att 50 postanstalter

skulle kunna förenas med telegrafstationer, och telegrafstyrelsen i underdånigt

utlåtande den 16 november samma år uttalat såsom sin åsigt, att

en dylik förening utan svårighet borde kunna åstadkommas vid 26 telegrafstationer,

h vil kas föreståndare utan olägenhet skulle vid sidan af telegrafgöromålen

äfven kunna bestrida postbefoi’dringen, men, enligt hvad först
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4. 5

bemälda styrelses underdåniga berättelse för år 1886 utvisar, hafva derefter

endast tre poststationer förenats med telegrafstationer under gemensam

föreståndare. Det i Riksdagens åberopade skrifvelse den 10 maj 1871

uttalade antagande, att, så länge öfverstyrelsen för post- och telegrafverken

icke vore gemensam, en mera omfattande förening af post- och telegrafanstalter

svårligen skulle varda åvägabragt, har sålunda till fullo bekräftats

af erfarenheten.

Af telegrafstyrelsens underdåniga berättelse om telegrafväsendet för

år 1886 inhemtas, att på grund af minskad telegrafkorrespondens efter

enskilda telefonförbindelsers tillkomst äfvensom i följd af andra omständigheter

tio telegrafstationer under året indragits samt att endast å två

af dessa i stället inrättats telefonstationer. Att dylika indragningar, i

händelse post- och telegrafverken fortfarande förblifva åtskilda äfven framdeles

komma att ega rum, i mån som telefonen erhåller en allt vidsträcktare

användning, vinner stöd deraf, att, enligt hvad af det vid Kongl.

Maj:ts nådiga proposition till innevarande Riksdag angående statsverkets

tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden af den

12 sistlidne januari inhemtas, förslag framstälts dels derom att telegrafstationen

i Vadstena, vid hvilken inkomsterna under de senare åren och

synnerligast efter det nämnda stad erhållit telefonförbindelse med angränsande

städer i betydande grad nedgått, skulle nedflyttas från andra till

tredje klassen med inskränkt dagstjenst och med endast en telegrafist

såsom föreståndare, dels ock derom att till följd af förestående indragning

af telegrafstationer å orter, der efter telefonförbindelsers inrättande

och deraf orsakad nedgång i telegrafinkomsterna telegrafstation ansetts

icke vidare böra bibehållas, fyra telegrafistbefattningar skulle indragas.

Af åberopade statsrådsprotokoll finner man i öfrigt, att telegrafverkets

inkomster, hvilka enligt rikshufvudböekerna under åren 1883—1886 icke

varit tillräckliga att betacka dess utgifter, äfven för år 1889 antagas

komma att understiga utgifterna.

Dessa af utskottet nu omnämnda sakförhållanden innebära från utskottets

sida icke något klander mot telegrafstyrelsen; tvärt om lärer den

omtanke för det allmänna, som varit bestämmande för styrelsen icke allenast

vid utgifvande af ofvannämnda förslag utan äfven i fråga om dess

åtgöranden, hvad angår anläggning för telegrafverkets räkning af telefonlinier,

böra erkännas; men utskottet anser sig böra framhålla vigten för

den allmänna rörelsen af att icke någon ort utan i högsta nödfall beröfvas

det kommunikationsmedel, som telegrafen eller telefonen erbjuder,

Bill. till Biksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

och då förvaltningskostnaderna vid mindre telegraf- eller telefonstationer

kunna i icke obetydlig mån minskas, om de förenas med postanstalterna,

följer deraf att vid en sådan förening flere telegraf- eller telefonstationer

kunna utan det allmännas betungande, men till fördel för näringslifvet

bibehållas eller inrättas, än om de skola bestå såsom sjelfständig. Denna

omständighet torde ock hafva utgjort en af de främsta anledningarne till

att post- och telegrafväsendet äro förenade i de flesta europeiska länder,

hvilken förening i Frankrike haft till följd, att antalet af gemensamma

post- och telegrafstationer, hvilket år 1877 utgjorde 1,047, efter den ar

1878 verkställa föreningen ökats, så att ar 1886 derstädes funnos 4,813

dylika anstalter, och hvad Tyskland angår, der ledningen af post- och

telegrafväsendet genom en kejserlig förordning af ar 18 <5 anförtrotts åt

generalpostmästaren, enligt eu tysk författare medfört det resultat, att det

förr ständigt förekommande deficit i telegrafförvaltningen upphört, på

samma gång som afsevärda fördelar beredts den korresponderande allmänheten.

Vidkommande slutligen frågan, huruvida och i hvad man de vid

postanstalterna förekommande postsparbanksgöromalen ma utgöra hinder

för förening af post- och telegrafanstalt, lärer, med hänsyn till den omfattning

postsparbanken erhållit sedan dess inrättande, kunna antagas, att

ifrågavarande göromål i allmänhet icke för närvarande äro af den betydenhet,

att de böra utgöra hinder för en sådan förening, der densamma

eljest skulle kunna ifrågakomma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, så fort ske kan, låta

utarbeta och Riksdagen föreläggas förslag till postoch

telegrafverkens förenande under en gemensam

styrelse.

Stockholm den 12 mars 1888.

På utskottets vägnar:

ADB. ANDERSON.

STOCKHOLM, TRYCKT 1 CKN TU AL-TRYCKERI ET, 188S.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.