Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande, N:o 12

1888-02-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:12, Lagutskottets Utlåtande, N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.

1

Nio 12.

Ank. till Riksd. kansli den 14 febr. 1888, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlutande, i anledning af vackt motion om ändring af

7 kap. 3 § strafflagen.

Från Första Kammaren liar lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af lierr Wcern afgifven motion, n:o 51, hvari anföres:

»I 7 kap. 3 § strafflagen stadgas böter för den, som å sön- eller högtidsdag

idkar arbete; och om hvilka dagar skola firas såsom helg- eller

högtidsdagar återfinnas föreskrifter i kongl. förordningen den 4 november 1772.

Genom denna kongl. förordning indrogos åtskilliga förut firade högtidsdagar,

och det har under den tid, som förflutit efter dess utfärdande, mer än

eu gång varit ifrågasatt att indraga flera sådana. För min del anser jag

icke de dagar, under hvilka gudstjenster hållas och församlingarne undervisas

och uppmanas till kristliga pligters uppfyllande, vara för många. Och äfven

om jag hyste en sådan åsigt, skulle jag icke väcka förslag om indragning

af någon helgdag, emedan jag anser behandling af ett sådant förslag närmast

böra tillkomma kyrkomötet.

Deremot anser jag förbudet mot arbete på högtidsdag böra ur strafflagen

utgå, och behandling af fråga derom tillhöra Riksdagen. Redan i det

gudomliga bud, genom hvilket sabbaten instiftades, heter det: »I s^ex dagar

skolen I arbeta, men den sjunde dagen skolen I hålla helig.» Åliggande

för den kristna församlingen att i strid mot detta bud icke arbeta under

talrika åminnelse- eller så kallade högtids- eller helgdagar uppkom under

medeltiden, då lätja icke ansågs fördömlig, och den religiösa ifvern verkligen

Bill. till Rilisd. Prof. 1888. 7 Sami. 7 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.

var sådan, att lagstiftaren kunde förutsätta, att lediga stunder skulle användas

till religiösa betraktelser ocli böner. I den mån detta icke är förhållandet

har förbudet blifvit oegentligt. Det finnes utom arbetet mångfaldiga sysselsättningar

eller tidsfördrif, som afhålla menniskor från andaktsöfningar, och

att bland dem alla brännmärka endast det i och för sig berömvärda arbetet

måste vara i hög grad orätt.

Vid reformationen indrogos de flesta af de af den katolska kyrkan

påbudna helgdagarne och — om jag ej bedrager mig — flera i öfriga

protestantiska länder än i Sverige. Märkligt är att i de länder, der, såsom

i England, och särskildt Skotland, söndagen hålles heligast, fästes intet afseende

vid helgdagarne. Det är också min och mångas tro, att upphäfvandet

af förbudet mot arbete på helgdagarne skulle föranleda söndagens hållande i

större helgd. Om derför bibehållandet af detta förbud icke anses påkalladt

af religiösa skäl, finnas starka verldsliga för dess upphäfvande. I främsta

rummet torde man böra erinra sig det gamla ordspråket, att »fåfäng gå lärer

mycket ondt», och att för många firandet af högtidsdag medför bristande

arbetshåg nästa dag.

Ännu mera afseende förtjena!’ den förlust af arbetsprodukt, som föranledes

af de många helgdagarne, hvilka utgöra en långt ifrån oväsentlig

produkt af årets dagar. För de klasser, hvilka för sitt uppehälle icke hafva

annan tillgång än de dag efter dag intjenta arbetslönerna, måste förlusten

deraf genom den lagbudna tvungna sysslolösheten vara mycket känbar. En

engelsk handtverkare skulle med användning af precis samma arbetsstyrka

kunna vid ett föregående års slut åtaga sig utförandet under första hälften

af ett år af eu beställning, innefattande eu nära fem procent större arbetskvantitet,

än hvad eu svensk handtverkare skulle kunna göra, eller åtaga

sig utförandet af eu och samma leverans eu hel vecka tidigare, hvilket under

nu rådande starka konkurrens skulle vara eu väsentlig förmån till fördel

för den utländska, men till lika stor skada för den svenska yrkesidkaren.

Äfven vid flertalet fabriksmessigt utöfvade yrken af bryter en inträffande helgdag

arbetet för ett helt dygn, och om helgdagen inträffar andra dagen före

eller andra dagen efter en söndag, så blir det föga bevändt med arbetet under

den mellanvarande dagen. Och då samma orsaker hafva lika verkan, beköfver

man icke antaga det ofvan förutsatta fallet af en speciel beställning, som

af utländingen kan utföras till större qvantitet eller på kortare tid, än hvad

svensken kan gorå, utan man kan vara förvissad om, att vid all täflan på

utländska eller inhemska varumarknader emellan svenska fabrikanter eller

handtverkare, som ej få arbeta under helgdagarne, och utländska fabrikanter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.

3

eller handtverkare, livilka dertill äro oförhindrade, der hafva de senare fördelen

och vinsten af omkring en hel veckas arbete framför svenskarne, och

att detta vid skarp konkurrens leder till de svenska varornas undersökande.

Man kan häremot invända att, då förbudet endast gäller handtverk

eller annat arbete, »som uppskof tåla kan», äro redan många yrken berättigade

att arbeta under helgdagar^, och att lagen för öfrigt så litet efterhålles,

att det är ytterligt sällsynt, att någon pliktfälles för helgdags- eller äfven

söndagsarbete, men jag ser i dessa förhållanden ytterligare stöd för lämpligheten

af den af mig begärda lagförändringen.

Det är ej rättvist att visst arbete tillätes och annat i sig sjelft lika

oskyldigt förbjudes, äfven i de fall, der ej omtanke om nödig hvila för arbetaren

påkallat förbudet; och ovissheten om lagens tillämplighet gifver åt

den hänsynslöse yrkesidkaren en oberättigad förmån framför den laglydige

och fromme.

För den helgd, i hvilken lag bör hållas, måste det ock vara menligt, att

vissa lagbud anses strafflöst kunna öfverträdas, och detta dess mera, ju oftare

— såsom här är fallet — tydliga bevis derpå falla i ögonen.

En annan mot den föreslagna förändringen tänkbar invändning, som

jag villigt erkänner hafva vida mera skäl för sig än den, att vissa högtidsdagar

fortfarande af den kristna menigheten hållas i helgd, är att

arbete, som möjligen kunde blifva bullersamt, på sådana dagar skulle anses

störande för allmän andäktighet och sårande för känslan.

Jag ber att häremot få erinra, att bullersamma och för all andakt

fika, störande nöjen, som något arbete kan vara, äro i lag tillåtna, men att

sed och folkopinionen visat sig tillräckligt starka att förhindra deras utöfning

under de mera ansedda högtidsdagarne, såsom juldagen och långfredagen.

Samma sed och folkopinion skola säkert vara lika starka att förhindra

bullersamt eller störande arbete. Men då jag ingalunda vill åstadkomma

förargelse, så öfverlemnar jag till lagutskottet att bedöma, huru vida af

nämnda skäl förbudet mot arbete under nämnda båda dagar bör anses fortfarande

lämpligt, i hvilket fall mitt förslag är att anse såsom endast gällande

öfriga högtidsdagar.

Skulle åter lagutskottet dela min uppfattning, att förbud mot arbete

äfven under de nämnda dagarne ej är behörigt för att skydda deras helgd,

så är mitt förslag, att ur § 3 kap. 7 strafflagen orden »eller högtids-» må utgå.*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.

Vid flera tillfällen liar lagutskottet till behandling förehaft fråga om

indragning af helgdagar; och utskottet tillstyrkte Tid 1885 års riksdag, att

två särskilda helgdagar skulle på det sätt indragas, att de komme att firas

pa söndag. Det nu föreliggande förslaget går i en annan rigtning. Enligt

detsamma skulle helgdagar^ fortfarande bibehålla sin egenskap af kyrkliga

högtidsdagar, å Indika gudstjenst likasom nu skulle hållas, men de skulle

beröfvas den yttre helgd, som innefattas i den borgerliga lagens förbud mot

arbete å sådana dagar.

En dylik förändring kan lagutskottet för sin del icke tillstyrka. Det

skäl, som anförts, att derigenom ekonomisk vinst skulle tillskyndas arbetare

och arbetsgivare, förlorar icke oväsentligt af den vigt, det må ega, då man

besinnar, att antalet af de helgdagar, Indika kunna inträffa å annan dag

än söndag, är jemförelsevis ringa och minskas då en eller flere af helgdagar^

infaller å söndag, såsom t. ex. innevarande år är fallet med nyårsdagen

och midsommardagen.

Det synes äfven uppenbart, att den minskning af de ifrågavarande

dagarnes yttre helgd, som arbetsförbudets upphäfvande skulle medföra, skulle

ofördelaktigt inverka på helighållandet af desamma. Eu stor del af den i

annans tjenst anstälda arbetande befolkningen skulle ju tydligen derigenom

hindras att deltaga i den allmänna gudstjensten; och det vore väl äfven att

befara, att, då hitintills i vårt land helgdagar och söndagar ansetts i alla

afseenden likstälda, söndagens helighållande icke skulle vinna på förändringen.

Mot förslaget kan ock göras gällande den anmärkning, som alltid gjorts

mot förut framstälda förslag om indragande af vissa helgdagar, nemligen att

arbetaren väl behöfver en eller annan hvilodag utöfver söndagarne; och

denna anmärkning träffar det nu föreliggande förslaget så mycket starkare,

som det i denna punkt går längre än de flesta andra, som förut framkommit

i ämnet.

På nu anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCROjSTA.

Stockholm, Victor Petteisons Boktryckeri, 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.