Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Täckt motion om ändrad lydelse af 2 § utsökningslagen.

1888-02-23 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:20, Utlåtande, i anledning af Täckt motion om ändrad lydelse af 2 § utsökningslagen.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande, N:o 20.

]ST:o 20.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Täckt motion om ändrad lydelse

af 2 § utsökningslagen.

I 2 § af utsökningslagen den 10 augusti 187-7 stadgas: »Utmät
ningsman

är å landet kronofogde, livar inom sitt tjenstgöringsområde, ocli i

stad stadsfogde. Erfordras i stad mer än eu stadsfogde, bestäm m e Konungen

deras antal ock omfånget för kvarderas befattning.

Utmätningsman kar att, efter ty i denna lag sägs, fullgöra livad öfverexekutor

förordnar, verkställa dom samt i vissa fall. utan föreskrift af

annan myndigliet förrätta utmätning.

I 3 ock 4 §§ af samma lag föreskrifves vidare, bland annat:

»3 §. Kronofogde egen att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden sjelf för redovisningen

ock för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse kali komma.

Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning af utmätt fast egendom

eller fördelning af köpeskillingen derför, ej keller fördelning af köpeskilling

för utmätt lös egendom i fall, då enligt 119 eller 120 § sammanträde för

köpeskillingens fördelning erfordras.

4 §. Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget ansvar

i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman

gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock må kan

ej i sitt ställe sätta annan man ock ej keller, med mindre förordnandet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

5

innehåller särskild! medgifvande, befatta sig med försäljning af utmätt fast

egendom eller med fördelning af köpeskilling för utmätt egendom i fall, som

i 3 § 1 mom. omförmälas.»

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en af

herrar J. A. Andreason och M. Andersson i Stigen a.fgifven motion, n:o 71,

hvari hufvudsakligen anföres.

Då kronofogdarne i allmänhet hade ganska vidsträckta tjenstgöringsområden,

kunde de icke gerna medhinna att verkställa alla inkommande domar

och utslag, utan öfverlemnade detta ofta nog åt länsmännen. En utmätningssökande

borde derför ega att direkt anlita länsmannen, om han till

denne egde förtroende samt funne, att verkställigheten derigenom kunde ske

hastigare och bättre. Äfven för gäldenären vore det en fördel, om exekution

sätgärden i allmänhet vidtoges af närmast boende fögderitjensteman, enär

omkostnaderna för utmätningen derigenom blefve minskade. Genom den bestämmelse

att länsman blefve utmätningsman inom sitt tjenstgöringsdistrikt,

åtminstone i de mål fordringsegare åt honom anförtrodde, vunnes följande

fördelar: minskade besvär och kostnader vid utslags aflemnande och målets

öfvervakande samt redovisningens afhemtande, erhållande af snar verkställighet,

der skyndsamhet vore af nöden, minskad kostnad för gäldenären och

utsökningsmålens jemnare fördelning emellan kronofogde och länsman.

Med anledning af hvad sålunda anförts föreslå motionärerna, att första

punkten af 2 § i utsökningslagen måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»utmätningsman är å landet kronofogde, samt länsman då han derom af

fordringsegarne direkte anlitas, hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och i stad

stadsfogde»; äfvensom att föreskrift måtte meddelas, att, då kronofogde öfverlåtit

ett,.^utslag till länsmannen för utmätning, denne person då äfven skall

ombesörja försäljningen i laga ordning i alla de fall, då fråga är om lösegendom.

I. det förslag till ny utsökningslag, som af Kong!. Maj:t framlades för

.1877 års Riksdag, hade 2 § följande lydelse: »Utmätningsman är å landet

och i stad,“ som under landsrätt lyder, kronofogde och i öfriga städer stadsfogde.

Utmätningsman har att, efter ty i denna lag sägs, fullgöra hvad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

öfverexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fall utan föreskrift af

annan myndighet förrätta utmätning.» Något stadgande, som motsvarade

den nuvarande 4 § i ut,sökningslagen, fans icke i förslaget.

Det särskilda utskott, som tillsattes för behandling af den kongl. propositionen,

yttrade i sitt deröfver afgifna utlåtande (n:o 2 sid. 62) följande

i afseende å de föreslagna 2 och 3 §§: *

»I likhet med de föregående lagförslagen föreskrifver äfven det kongl.

förslaget att å landet endast kronofogde får vara utmätningsman. Han får

visserligen sätta annan i sitt ställe, men denna lättnad för kronofogden är

dock förenad med skyldighet för honom att ansvara för skada, som af vikariens

fel eller försummelse kan komma, och den part, hvilken för utfående

af sin rätt är nödsakad att anlita exekutiv myndighets biträde, måste i allt

fall alltid först vända sig till den ordinarie utmätningsmannen. Uppenbart

torde dock vara, att detta kan inom fögderier af större utsträckning och således

framför allt inom de norra länen medföra ej blott för kronofogden stora

svårigheter att kunna med tillbörlig uppmärksamhet följa de många förrättningar,

som han måste till vikarie öfverlemna, utan äfven för den enskilde

betydlig så väl tidsutdrägt som kostnad, och Utskottet har derföre ansett sig

böra tillse, om icke ändring härutinnan kunde åstadkommas. Tvenne utvägar

finnas. Den ena är att göra hvarje länsman till ordinarie utmätningsman

jemte kronofogden, så att borgenären finge, allt efter hvad han funne för sig

beqvämligast och det större eller mindre förtroende han hyste för den ene

eller andre, anlita hvilkendera utmätningsmannen han ville. Mot en sådan

anordning möta dock stora hinder och svårigheter. Om än många äf de

nuvarande länsmännen ega både de insigter och den ekonomiskt oberoende

ställning, som man måste fordra hos tjensteman, hvilka skola på eget ansvar

verkställa förrättningar, så pass ingripande i den enskildes rätt som utmätningar

och dylikt, kan dock detta oj antagas vara fallet med alla länsmän,

minst med de unga, ofta nästan alldeles oerfarne män, som Konungens

befallningshafvande vid inträffade ledigheter, förfall etc. måste förordna att

uppehålla länsmanstj ensten. Och den'' valrätt, utmätningssökanden skulle ega,

innebär ej heller tillräckligt korrektiv i detta hänseende, ty det är ej blott

utmätningssökandens utan äfven gäldenärens och andre rättegandes intresse,

som måste bevaras. Skulle genom lagens bud alla länsmän förklaras vara

utmätningsmän, blefve det derföre enligt utskottets åsigt nödvändigt att äfven

för dem höja kompetensvilkoren, fordra uppbördsborgen o. s. v. Härigenom

skulle dock de antydda betänkligheterna endast i fråga om de länsmän, som

derefter tillsattes, komma att undanrödjas; hvarjemte de ökade kompetens
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

7

fordringarna ovilkorligen måste framkalla behofvet af en högst väsentlig

förbättring i länsmännens lönevilkor, och hvilken utgift detta skulle medföra

för statsverket, torde tillräckligt framgå deraf, att länsmanstjensternas antal

uppgår till öfver 500. Då vidare hvarje länsman skulle föra utmätningsdiarium,

blefve i följd häraf det Konungens befallningshafvande åliggande

gran skningsbestvret så betydligt förökad t, att fråga kunde uppstå, huru vida

med den nuvarande organisationen af länsstyrelserna tillräckliga arbetskrafter

dertill finnas. Den omständighet att inom samma distrikt funnes två behöriga

utmätningsmål! skulle derjemte lätt kunna medföra åtskilliga förvecklingar;

samma fastighet kunde t. ex. komma att utmätas af kronofogden

och länsmannen, utan att någondera hade kännedom om den andres åtgärd,

och hvardera derför särskild! förordnade syssloman för uppbärande af räntor

och hyror o. s. v. Den andra utvägen är att åt Konungens befallningshafvande

medgifva rätt att, när särskilda omständigheter, såsom fögderiets

vidsträckthet, det förtroende, någon viss länsman lyckats tillvinna sig, eller

annat dylikt dertill föranleda, förordna länsman eller annan person att för

visst distrikt eller visst fall i kronofogdes ställe på eget ansvar vara utmätningsman;

och utskottet har så mycket hellre ansett sig böra tillstyrka

denna utväg, som dylik rätt, om än i något mindre omfattning, redan finnes

i gällande landshöfdingeinstruktion Konungens befallningshafvande medgifven.

Härigenom kan, der behof af annan utmätningsman än kronofogden förefinnes,

den åsyftade lättnaden beredas parterne utan de olägenheter, som den andra

utvägen skulle medföra. Några förvecklingar mellan kronofogden och den

särskildt förordnade utmätningsmannen behöfva ej uppstå, ty om denne är

förordnad för visst distrikt, blir han der ensam utmätningsman, och afser

förordnandet visst fall, lär ej Konungens befallningshafvande underlåta att

derom underätta kronofogden. Och i den personalkännedom, som Konungens

befallningshafvande måste ega, rörande de dem underordnade länsmännen,

eger man tillräckliga garantier för att inga andra än fullt lämpliga personer

förordnas, och att således parternas säkerhet varder bevarad. Med hänsyn

just till den nära kännedom, Konungens befallningshafvande eger angående

de personer, som varda förordnade, har ock utskottet ansett, att åt Konungens

befallningshafvande bör kunna öfverlemnas att efter omständigheterna utsträcka

förordnandet att gälla alla de exekutiva förrättningar kronofogden är behörig

att verkställa; den enda ovilkorliga inskränkningen i den särskildt förordnades

befogenhet, som utskottet funnit böra stadgas, är, att han ej får sätta

annan i sitt ställe. Bestämmelserna angående den rätt, som sålunda enligt

utskottets åsigt bör tillkomma Konungens befallningshafvande att förordna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

särskild utmätningsman, hafva intagits i en ny §, hvilken ansetts lämpligen

böra få sin plats efter 3 §.»

På dessa grunder hemstälde särskilda utskottet, att Riksdagen måtte

för sin del antaga den lydelse af 2, 3 och 4 §§, som dessa paragrafer

nu ega.

De skäl, hvilka särskilda utskottet vid 1877 års riksdag anfört

mot lämpligheten af att tillägga länsmännen en med kronofogdarnes

sidoordnad befogenhet i utmätningsärenden, åberopades af lagutskottet i ett

den 7 februari 1887 afgifvet utlåtande (n:o 4), hvaruti utskottet afstyrkte

bifall till två motioner i samma syfte som den nu föreliggande; och blef detta

utlåtande af båda kamrarne godkändt utan votering.

Lagutskottet lärer följaktligen kunna inskränka sig till att nu å nyo

åberopa samma skäl, med det tillägg, beträffande den senare delen af motionärernas

förslag — eller att föreskrift skulle meddelas derom att, då kronofogde

öfverlåtit ett utslag till länsmannen för utmätning, den sistnämnde då äfven

skall ombesörja försäljningen i alla de fall, då fråga är om lösegendom —

att, om ett annat förhållande än det sålunda angifna eger rum, utan att alldeles

särskilda orsaker dertill föranleda, sådant icke torde öfverensstämma med

lagens anda och mening.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

0. A. SJÖCRQNA.

Herr A. Göransson i Åsen har begärt få här antecknadt, att han, på

grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets slutliga behandling

inom utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

Rättelse:

Vid Lagutskottets utlåtande N:o 20 tillägges

Reservation:

af Herr A. P. Lind.

Bih. till Riksd. Prof. 1888. 7 Sami.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.