Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 24

1888-02-27 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:24, Lagutskottets Utlåtande N:o 24

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1888, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade

bestämmelser i fråga om domhafvandes skyldighet att

utfärda uppropslistor.

Angående den ordning, i hvilken målen skola å häradsting handläggas,

bestämmes i 2 kap. 3 § rättegångsbalken, att efter inteckningar,

lagfarter, kronans och allmänna ärenden samt missgerningsmål skall domaren

företaga deras tvister, som långt ifrån tingstad bo, sedan hvar sak,

som han finner nödtorftigen fordra, men vidlyftiga saker sist. Allmänna

lagen innehåller deremot ingen föreskrift, att stämningar skola ställas

till viss dag under tinget. Uti 82 § af kongl. resolutionen den 17

september 1723 stadgades emellertid, att stämningarne kunde väl ej

annorledes än på första tingsdagen ställas, eftersom de rättssökande

sig då enhälligt infinna måste, tingspredikan att bevista och att höra

de förordningar, som komme att uppläsas; häradshöfdingarne borde,

sedan uppbud, kriminal- och publike saker vore afgjorde, först afhjelpa

de långvägade, och så jemka tingstimmarne, att de, hvilkas saker på

första dagarne ej kunde komma att företagas, måtte få resa hem och

sköta sina hussysslor. Derefter bestämdes ytterligare i 68 § af kongl.

resolutionen den 16 mars 1739, att häradshöfdingarne hade att, vid

tingets början, när parterna uppropades, tillsäga dem, på hvilken dag

hvar och en borde vara tillstädes, samt först afhjelpa de långvägade.

Vidare innehåller förordningen den 17 maj 1872, angående ändring i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting, i 6 § föreskidft

derom, att i tingslag, der flere allmänna sammanträden hållas under

samma ting, stämning skall utfärdas till första rättegångsdagen af visst

allmänt sammanträde, och i 5 §, att häradshöfdingen, om vid allmänt

sammanträde målen äro flere, än att de å en dag kunna utföras, skall

å första rättegångsdagen kungöra, å hvilken följande dag hvarje mål,

som öfrig! är, skall förekomma, der det ej förut blifvit till viss dagutsatt.

Slutligen är genom kongl. kungörelsen den 6 oktober 1882

förordnadt, att rättens ordförande, vid början af hvarje lagtima ting

eller, i de domsagor, der förordningen angående ändring i vissa fall

af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 vunnit tilllämpning,

vid början af hvarje häradsrättens allmänna sammanträde,

skall upprätta och låta å rättens dörr anslå eu lista, hvari de till

tinget eller sammanträdet instämda eller uppskjutna mål äro för hvarje

rättegångsdag uppförda i den ordning, i hvilken han har för afsigt

att uppropa dem till handläggning; samt att vid rådstufvurätt skall för

hvarje rättegångsdag, innan målen företagas, sådan lista upprättas och

anslås; dock att hvad sålunda är stadgadt ej utgör hinder för domaren

att i särskilda fall, då han finner parternas beqvämlighet det

fordra, göra ändring i den kungjorda föredragningsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 72, hvilken

af nämnda kammare hänvisats till lagutskottet, har herr A. G. Jönsson

i Mårarp erinra^ att i större tingslag, der en hel veckas tid eller ännu

mera fordrades för rättens verksamhet, det vore af synnerlig vigt för

parterna, särdeles de mera aflägset boende, att i någorlunda god tid

få kännedom om den dag, då deras mål skola förekomma; och har

motionären på grund häraf föreslagit, att domaren i de domsagor, der

flera än två rättegångsdagar anses nödvändiga vid sammanträdet,

ålägges att minst fyra dagar före första rättegångsdagen hålla uppropslistan

för den ordning, i hvilken de civila målen förekomma, tillgänglig

i tingssalens förstuga ifrån klockan 10 förmiddagen till klockan

1 eftermiddagen, på det att parter, på sätt dem bäst synes, må sättas

i tillfälle att erhålla kännedom om listans dagbestämmelser.

Förslag i liknande syftning hafva flere gånger, senast vid 1884 års

riksdag, varit väckta, utan att något af desamma vunnit Riksdagens

bifall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24. o

Den nu föreslagna bestämmelsen förutsätter, att de personer, hvilka

erhållit domarens bemyndigande att utfärda stämningar, till domaren

insända sina stämningslistor i så god tid, att denne kan hinna att upprätta

den föreslagna förteckningen och befordra den till tingsstället,

så att den hinner att der anslås fyra dagar före tingets eller sammanträdets

början. Redan detta torde, åtminstone i de nordligaste delarne

af riket, der afstånden äro betydliga, ofta vara förenadt med svårigheter,

helst domaren, om tillhandahållandet af uppropslista före sammanträdets

början ålades honom såsom en embetspligt, antagligen ej skulle

vilja anförtro öfvervakandet af denna pligts uppfyllande åt annan

person, utan skulle finna sig nödsakad att sjelf afresa till tingsstaden

för att ombesörja listans anslående.

Med anledning deraf att förslaget af lätt insedt skäl endast åsyftar

civilmål, bör vidare erinras, att det väl måste vara af lika vigt för

parter och vitnen att ega kännedom om den dag, då ett brottmål skall

af rätten företagas. Det kan emellertid ofta vara svårt nog att på

grund af stämningsansökningen afgöra, om ett mål skall behandlas

såsom civilmål eller brottmål; och äfven om domaren i de flesta fall

skulle kunna bilda sig ett omdöme härutinnan, kan förmåga härtill ej

skäligen förväntas hos andra personer, hvilka erhållit domarens uppdrag

att utfärda stämningar.

Det förefaller derjemte tvifvelaktigt, om förslagets genomförande

skulle medföra någon afsevärd förmån för aflägset boende parter, då

man betänker, att "desse, för att skaffa sig kännedom om uppropslistans

innehåll, måste under de dagar denna skulle hållas tillgänglig antingen

företaga en särskild resa till tingsstället eller derstädes förskaffa sig

en kommissionär, hvilken kunde meddela dem den önskade underrättelsen.

I de domsagor, der förhållandet sådant kräfva, torde ock en viss

praxis i afseende å målens fördelning på de särskilda rättegångsdagarne

hafva utbildat sig, så att till exempel alla nyinstämda mål utsättas till

en dag, uppskjutna mål till en dag, de af allmän åklagare anhängiggjorda

mål till en dag o. s. v.; och föreställer sig lagutskottet, att

vederbörande domare icke underlåta att visa allt det tillmötesgående,

som skäligen kan begäras, mot de af tingslagets invånare i afseende

härå framstälda, billiga önskningar.

Då motionärens förslag sålunda, enligt utskottets tanke, icke kan

genomföras såsom en för hela riket gällande lagbestämmelse, och de

fördelar, som genom detsamma skulle kunna vinnas, torde på den enskilda

öfverenskornmelsens väg kunna inom olika delar af riket ernås

s. 6 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

6

på det sätt och i deri mån, som af förhållandena medgifves, får utskottet

hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 27 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herr A. Göransson i Åsen har begärt få här antecknadt, att han,

på giund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets

slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.