Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till lag angående hemmansklyfning och jordafsöndring.

1888-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:27, Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till lag angående hemmansklyfning och jordafsöndring.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 27

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1888, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till

lag angående hemmansklyfning och jordafsöndring.

Från Första Kammaren liar lagutskottet fatt emottaga en inom nämnda

kammare af herr Otto Forssell afgifven motion, n:o 2, hvari motionären föreslår,

att Riksdagen ville för sin del, med upphäfvande af nu gällande förordning

om hemmansklyfning och jordafsöndring, antaga följande

Lag

angående hemmansklyfning och jordafsöndring.

Om hemmansklyfning.

1 §. Hvarje under enskild eganderätt varande hemman, samt det

krono- eller annat publikt hemman, som under stadgad åborätt är upplåtet,

får klyfvas till hvad hemmantal som helst,

Om lotshemman af krono- eller skattenatur, om skattehemman, som

enligt kongl. kungörelsen den 4 februari 1811 är oskiljaktigt från det bruk,

hvarunder hemmanet lyder, äfvensom angående klyfning af säteri vid arftägt,

galle hvad särskildt stadgadt är.

Om jordafsöndring.

2 §. Egäre af hemman eller lägenhet hafva rätt att med vilkor och

undantag, som här nedan sägs, derifrån afsöndra till och med en femtedel af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27-

7

egovidden i en eller flera delar vare sig för alltid under full eganderätt eller

besittning på viss tid, dock ej öfver femtio år, eller ock till besittning på

lifstid. Från afsöndrad lägenhet vare ytterligare afsöndring tillåten utan

inskränkning till viss egovidd. Lag samma vare om afsöndring af vattenfall

eller fiske.

3 §. Afsöndring från de under stadgad åborätt upplåtna krono-, kronorusthåll-

eller andra publika hemman och lägenheter vare jemväl tillåten,

dock ej med annan rätt än lag för besittning af jorden medgifver.

4 §. Åstundan egare eller innehafvare af hemman att derifrån afsöndra

mark, som ensam eller tillsammans med hvad redan kan vara från

hemmanet afsöndradt utgör mer än en femtedel af dess område, skall sådant

anmälas hos Konungens befallningshafvande, som har att pröfva ansökningen

och lemna bifall dertill, i den mån sådant finnes förenligt med kronans säkerhet

för räntans och öfriga skyldigheters framtida utgörande; dock må i

ty fall jord, som hufvudsakligen består af skogsmark, endast under full eganderätt

afsöndras.

5 §. Sådan afsöndring som nu är nämnd, må icke ske från nyhemman

eller nybygge å kronans mark, så länge det åtnjuter frihetsår och icke

fått bestämdt område i skog och mark. Dylik afsöndring från fideikommiss

gäller ej heller annorlunda, än så vidt med lag och fideikommissbref öfverensstämmer.

6 §. Om lotshemman och lotslägenhet af krono- eller skattenatur,

om det skattehemman, som enligt kungörelsen den 4 februari 1811 är

oskiljaktigt från bruk, hvarunder det lyder, äfvensom angående strömfall å

kronohemmans eller kronojords område galle hvad särskild! stadgadt är.

7 §. Ej må innehafvare af jord eller lägenhet, som på viss tid eller

lifstid afsöndrad är, den jord på annan öfverlåta utan tillstånd af innehafvaren

till det hemman eller den lägenhet, hvarifrån afsöndringen är

gjord. Sker det, gånge jorden eller lägenheten, om hemmanets eller lägenhetens

innehafvare sådant yrkar, till honom åter emot skälig lösen. Dör

innehafvare af afsöndrad jord eller lägenhet förr än besittningstid ute är,

hafve enka och arfvingar rätt behålla jorden eller lägenheten under de

vilkor, som vid upplåtelsen tingade blifvit. Vid besittningstidens slut återfaller

jorden eller lägenheten till den egendom, hvarifrån den afsöndrats

utan ersättning eller lösen, ehvad förbehåll vid upplåtelsen derom kan varda

gjordt eller icke, och vare innehafvaren eller, då jorden eller lägenheten

varit på lifstid upplåten, dennes arfvingar obetaget att derifrån afflytta

honom eller dem tillhörig åbyggnad eller stängsel, der ej jordens egare den

lösa vill.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

8 §. Vill innehafvare!! af boställe eller annat publik hemman eller

lägenhet, som icke hesittes under stadgad åhorätt, afsöndra jord på viss

tid eller på lifstid enligt nu stadgade allmänna grunder; göre ansökning

derom hos det embetsverk, under hvars allmänna vård och inseende bostället,

hemmanet eller lägenheten lyder; egande embetsverket, att, då skäl

dertill finnes, sådant efter omständigheterna tillåta och vilkoren bestämma.

Från kungs- och kungsladugårdar samt öfriga under kronans omedelbara

dispositionsrätt varande hemman eller lägenheter vare sådan afsöndring

förbjuden.

9 §. De afsöndringar af jord under eganderätt, som enligt förra

enskiftesförfattningar i behörig ordning skett från boställen, ege framtida

bestånd.

10 §. Jord eller annan lägenhet, som till full ego afsöndras, skall

lagfaras så som om jordafång är föreskrifvet, och afsöndring på viss tid

eller lifstid varde, med det undantag, hvarom i nästföljande § förmäles, intecknad

på sätt särskildt är stadgadt. Ej må i tv fall lagfart eller inteckning

beviljas å afsöndring, som är större än här ofvan medgifvet är.

11 §. Med afhandling om afsöndring af jord eller lägenhet från de

under stadgad åborätt upplåtna krono-, kronorusthåll»- eller andra publika

hemman och lägenheter förfares likasom då åborätt å sådana hemman och

lägenheter öfverlåtes.

12 §. År jord eller lägenhet på annat sätt eller under andra vilkor

afsöndrad, än nu tillåtet är; varde sådan afsöndring, om påstående derom

väckes, enligt här ofvan stadgade föreskrifter, rättad och jemkacd samt ege

sedan bestånd, der den i öfrigt pröfvas laglig och gällande. Åtnöjes icke

innehafvaren af den afsöndrade jorden eller lägenheten med sådan rättelse

och jemkning, eller kan den icke ske, gånge då jorden eller lägenheten, emot

skälig lösen, åter till den egendom, hvarifrån afsöndringen skett.

13 § 1 mom. År af jord, som till afsöndring tillåten är, större andel

än som svarar mot en femtedel af hemmanets egovidd utan behörigt tillstånd

för alltid afsöndrad, och vill innehafvaren, då klander derå väckes, behålla

hela den jord emot åtagande af andel i mantal och ränta i förhållande till

hemmanets egovidd; hafve han dertill rätt.

2 mom. I sådant fall skall å jorden mantal sättas och detta från

hemmanets mantal afräknas, samt hemmanets utskylder i förhållande derefter

minskas, hvaremot egaren af den förut varande, nu till hemman förändrade

lägenheten åligger att utan åtnjutande af frihetsår utgöra derå belöpande

räntor och öfriga utskylder.

3 mom. Förslag härutinnan bör, efter derom hos Konungens befallningshafvande

gjord anmälan, upprättas af landtmätare och godemän, med

V

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27

9

ledning af stamheinmanets och den afsöndrade delens genom ordentlig'' gradering

kända innehåll i fullgod jord ; hvarför ock nödiga karte- och graderingshandlingar,

der de icke redan finnas, skola i behörig ordning upprättas.

Förslaget, pröfvas derefter af Konungens befallningshafvande genom utslag.

14 §. Tvist om afsöndring af jord eller lägenhet från ett under

stadgad åborätt upplåtet krono-, kronorusthåll- eller annat publikt hemman

skall upptagas och fullföljas på enahanda sätt som tvist om afsöndring'' från

frälse- eller skattehemman.

15 §. Klagan öfver beslut, meddeladt i de uti 4:de, 8:de och 13:de

§§ upptagna frågor, skall fullföljas i den ordning, som för ekonomimål i

allmänhet är stadgad.

Enligt hvad förslaget gafvel1 vid handen äro de med detsamma åsyftade

ändringar uti nu gällande förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring

den 6 augusti 1881 hufvudsakligen följande:

1) borttagande af föreskriften att afgäld skall för afsöndra^ lägenhet

erläggas till egaren af det hemman, hvarifrån afsöndringen skett;

2) upphörande af den Konungens befallningshafvande åliggande skyldighet

att i hvarje fall pröfva afsöndringens laglighet; samt

3) borttagande af de i 10 § af nu gällande förordning meddelade

särskilda föreskrifter angående afsöndring af mosse.

Den väsentligaste ändring, som i förslaget innefattas, är uppenbarligen

borttagandet af föreskriften om afgäld för afsöndrad lägenhet; och då

det, såsom ock af motionen framgår, är önskan att vinna denna ändring,

som föranledt hela förslaget, torde dettas antagande eller förkastande ytterst

bero på bedömandet af nämnda ändrings lämplighet.

Såsom skäl för omförmälda föreskrifts borttagande anför motionären,

att under de sju år, som förflutit, sedan 1881 års förordning utfärdades,

ett skattehemmans räntor och allmänna utskylder så väsentligen förminskats,

att grunden för föreskriften om afgäld numera helt och hållet bortfallit.

Tv det vore icke nog med, att kronobrefbäringen upphört, att

kungs- och kronoskjutsen reducerats derhän, att den endast i sälfsynta

fall kunde förekomma, och då mot full ersättning; att skyldigheten att

bygga gästgifvaregård, tingshus och prestgård numera bestämdes efter andra

vida lindrigare grunder, samt att den betungande skjutsningen nära nog1 upphört

att trycka på den skattlagda jorden; utan till allt detta komme ock,

att ränta och rotering helt nyligen minskats med 30 procent. — Då

således de skatter och utskylder, som förr utgingo från skattskyldig

Bill. till Rilcsd. Prof. 1888. 7 Sami. 13 Raft. 2-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

jord, under de sista 15 åren minskats med mer än en tredjedel, så

vore uppenbart, att hemman segaren nu mera kunde, äfven för det ytterst

sällsynta fall, att 1 5 af den skattskyldiga jorden afsöndrades, med återstående

4/5 utan olägenhet fullgöra % af forna skatter och utskylder. Komme nu

härtill att, efter hvad nogsamt kändt vore, de flesta afsöndringar bestode i ett

eller annat tunnland afrösningsjord, så syntes fara för skattevrak och ödeshemman

nu mera hafva försvunnit. — Redan häruti läge således ett giltigt

skäl, hvarför nu gällande föreskrift om fördelning af skatter och utskylder

mellan hemmansegare och lägenhetsinnehafvare borde afskaffas, och frågan

om ersättning härutinnan till den förra ingå i aftalet om köpeskillingens

belopp. Detta hade likväl icke varit den enda och icke ens den hufvudsakliga

anledningen till förevarande motion. Det funnes nemligen ett annat

vida vigtigare skäl, som gjorde lagförändringen till eu tvingande nödvändighet.

— Genom den nedsättning i skatter och utskylder, som redan skett,

hade nemligen det förhållande in träffa t. att den egare, som under de sista

60 åren afsöndrat jord från sitt hemman, uppbure af lägenhetens egare i

afgäld V3 mer än han sjelf betalade och på samma gång V» tner än hvartill

han numera vore berättigad. Att denna nedsättning åt skatter och

utskylder på skattskyldig jord numera icke upphört, syntes vara temligen

uppenbart. Fast hellre måste man antaga, att åtminstone skatterna inom eu

eller annan mansålder försvunnit och blifvit ersatta af bevillning, som dä

äfven drabbade innehafvare af lägenhet. Afgäld till hemmansegare från afsöndrad

lägenhet blefve sålunda allt mera vinstgifvande för honom, och tilllika

af samma natur och beskaffenhet som de frälseräntor, Indika statsverket

nu med betydlig kostnad nödgades inlösa. — Det vore visserligen sant, att,

lagstiftaren skulle kunna träda emellan och föreskrifva, att redan befintlig

afgäld skulle minskas i förhållande till den lindring hemmansegaren,åtnjutit;

men dels hade större delar af dessa a-fgälder vunnit gammal häfd och antagligen

ingått i beräkning af köpeskillingen vid försålda hemman, dels skulle

eu slik åtgärd, huru lätt och enkel den kunde synas på papperet, likväl vid

tillämpningen medföra så besvärliga och tidsödande uträkningar, kostnader

och besvär, att man icke borde genom bibehållande af nu gällande föreskrift

skapa en ny källa till dylikt arbete.

Hvad motionären andragit i fråga om den enligt hans förmenande

obehöriga vinst, som skulle tillskyndas hemmansegaren derigenom, att en för

längre tid tillbaka faststäld afgäld icke längre motsvarades af de skatter

och onera, som vid afgäldens bestämmande belöpte å lägenheten, synes hafva

följdrigtigt bort föranleda framläggande af förslag om jemkning af alla sådana

redan bestämda afgälder; men för ett sådant förslag har motionären

— och visserligen på goda grunder — ryggat tillbaka.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

11

Förslaget, att afgäld för afsöndra!! lägenhet för framtiden icke må

fastställas, stödjes åter hufvudsakligen på det antagande, att de på jorden

ännu hyllande särskilda skatter och besvär skola inom en icke aflägsen framtid

hafva försvunnit. Men äfven om ett sådant antagande må hafva skäl

för sig, lärer man väl icke rätteligen böra redan nu derpå bygga en lagstiftningsåtgärd

af ifrågavarande art. Det skäl, som från början framkallat

föreskriften om afgäld, eller behofvet att förekomma minskning af stamhemmanets

skatteförmåga, kan ingalunda sägas hafva förlorat giltighet oaktadt

den delvis verkställa grundskatteafskrifningen och aflvftandet af vissa

besvär.

Utskottet kan således icke förorda förslaget om afgäldens upphörande.

Vid sådant förhållande anser utskottet, på sätt redan blifvit antydt, obehöflig!

att ingå i någon granskning af de öfriga ändringar i nu gällande

lagstiftning, som motionären föreslagit, och hemställer,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

O. A. SJÖGRÖN A.

Hell'' A. Göransson i Åsen har begärt få här antecknadt, att han,

på grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets slutliga

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.