Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om meddelande af bestämmelser rörande klandertalan i fråga om verkstäld delning af enskild utfartseller byväg.

1888-03-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:32, Utlåtande, i anledning af väckt motion om meddelande af bestämmelser rörande klandertalan i fråga om verkstäld delning af enskild utfartseller byväg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

1

i

N:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1888, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om meddelande

af bestämmelser rörande klandertalan i fråga om

verkstäld delning af enskild utfarts- eller byväg.

Från Första Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr Carlborg afgifven motion, n:o 69, så lydande:

»Genom mångårig domare verksamhet har jag varit i tillfälle erfara,

att stora olägenheter föranledas deraf att ingen lag finnes, huru

byvägsdelningar, d. v. s. delning af enskilda utfartsvägar, skola blifva

lagligen gällande, äfven om de förrättas af landtmätare och gode män.

Vanligen tillgår sålunda, att Jen landtmätare, som blifvit förordnad

att verkställa en by vägsdelning, efter dess afslutande intager i förrättningsprotokollet

en §, ungefär så lydande:

den, som är missnöjd med denna förrättning, åligger att densamma

klandra genom stämning till vederbörlig domstol inom tre månader härefter

vid talans förlust.

Jag har äfven sett, att en landtmätare utsträckt den godtyckligt

bestämda klandertiden till sex månader, och har hört uppgifvas, att i

vissa trakter af landet lära landtmätarne för klander af by vägsd elningar

bestämma samma tid, som för Överklagande af laga skifte är stadgad,

eller 60 dagar efter förrättningens afslutande.

Då nu i vissa trakter af vårt land finnas byvägar af flera mils

utsträckning; då dessa vägar kunna vara al'' lika stor vigt för de trakter,

der de blifvit anlagde, som nutidens storartade kommunikationsmedel

äro för dermed gynnade trakter, då den hittills antagna grunden

för skyldighet att efterlefva en byvägsdelning eller nyttan af vägen är

Bih. till Bilcsd. Prof. 1888. 7 Sami. 17 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

beroende på olika uppfattning häraf och. fördenskull godtycklig; och då,

enligt hvad jag här ofvan sökt visa, i vår lagstiftning förefinnes en väsentlig

brist, vågar jag vördsamt föreslå att Riksdagen, utan att afvakta

lösningen af den på dagordningen stående frågan om underhållet af de

»allmänna» vägarne, antingen ville för sin del besluta följande:

Landtmätare, som erhållit förordnande att verkställa delning af

enskild utfarts- eller byväg, åligger att tre månader efter förrättningens

afslutande inlemna protokollet derom jemte öfriga handlingar till domstolen

i den ort, der vägen är belägen, för att i rättens protokoll anmärkas.

Klander mot förrättningen skall inom sagda tid till rätten instämmas

vid äfventyr att vägdelningen eljest blifver gällande, till dess

densamma genom anläggning af nya vägar eller på annan grund af

rätten pröfvas obehöflig. Sträcker sig byväg inom mer än ett härad

eller tingslag, tillkommer pröfningen i omförmälda hänseenden den rätt,

der större delen af vägen är belägen;

eller ock i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t behagade utfärda nådig förordning i ofvanberörda syfte.»

Lagutskottet har vid 1885 och 1886 årens riksdagar i anledning

af då väckta motioner (utlåtanden 1885, n:o 25, och 1886, n:o 38) uttalat

den mening, att nu gällande stadganden i fråga om skyldigheten

att bygga och underhålla utfarts- och byvägar vore hvarken nog omfattande

eller tillräckligt bestämda; och har lagutskottet på grund deraf

och då dylika vägar numera, med vår tids höjda anspråk på beqväma

och lätta kommunikationsmedel, syntes vara af vida större betydelse,

än då berörda stadganden tillkommo, vid båda dessa tillfällen hemstält

om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta samt förelägga Riksdagen förslag till lag om

byggande och underhåll af utfarts- och byvägar. Denna lagutskottets

hemställan blef vid båda de nämnda riksdagarne af Andra Kammaren

godkänd, men af Första Kammaren afslagen och har sålunda icke föranledt

någon Riksdagens åtgärd.

Bland de brister, som vidlåda hithörande stadganden, bör onekligen

anmärkas saknaden af bestämmelser, huru fördelningen af skyldigheten

att underhålla enskild utfarts- eller byväg skall tillvägabringas

och blifva till efterlefnad gällande. Landtmätare är visserligen enligt

§ 26 i landtmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864 skyldig att, om han

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnas, verkställa dylik

vägdelning; men intet lagligt hinder torde möta för dem, hvilka skola

deltaga i enskild vägs underhåll, att utan landtmätares biträde verkställa

delningen. Lagutskottet anser sig emellertid icke kunna i anledning

af motionen framlägga ett förslag, hvarigenom den sålunda påpekade

bristen skulle undanrödjas, äfven om ett sådant lagförslag lämpligen

kunde afgifvas annorledes än i sammanhang med lösningen af lagstiftningsfrågan

i dess helhet. Vid sådant förhållande och enär det icke

kan vara följdrigtigt eller lämpligt att, på sätt motionären ifrågasatt,

meddela särskilda föreskrifter rörande sättet för klandertalan emot och

beredande af giltighet åt vägdelning, som af landtmätare blifvit verkstäld,

får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.