Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändrad lydelse af 1 kap. 2 jj jordabalken.

1888-03-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:33, Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändrad lydelse af 1 kap. 2 jj jordabalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

1

N o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 15 mars 1888, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af vädd motion om ändrad

lydelse af 1 kap. 2 jj jordabalken.

Från Första Kammaren har lagutskottet fått emottaga eu inom nämnda

kammare af herr Otto Forssell afgifven motion, n:o 1, med förslag till

ändrad lydelse af 1 kapitlet 2 § jordabalken. Efter att hafva erinrat om

de af statsmagterna fattade beslut i fråga om grundräntornas afskrifning

och skattefrälseräntornas inlösen, samt om de skäl, hvilka enligt motionärens

uppfattning föranledt dessa beslut, anför motionären:

I vårt land funnes emellertid ett annat slag af räntor, som icke vore

åtkomliga för någon afskrifning eller inlösen, nemligen frälseskatteräntor.

Dessa hade uppkommit derigenom, att frälsehemmanets egare vid hemmanets

försäljning betingat sig en årlig afgäld under namn af frälseränta.

Denna ränta, vanligen bestämd i naturapersedlar, vore ock ej sällan vida

högre än den ränta, som utginge från skattehemman af lika godhet och värde.

Om nu eu förändring härutinnan endast kunde genom frivilligt aftal

åstadkommas, så borde åtminstone lagstiftande magten tillse, att nya sådana

frälseräntor icke vidare bildades; ty något förbud häremot funnes icke i

vår lag.

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 7 Sami. 18 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Motionären hänvisar derefter till en annan af honom vid denna riksdag

af gifven motion, n:o 2, hvari han föreslagit, bland annat, upphäfvande

af den i gällande förordning om hemmansklyfning och jordafsöndring meddelade

föreskrift om bestämmande af afgäld för afsöndrad lägenhet. Men,

fortsätter motionären, äfven om detta förslag skulle vinna lagstiftande magtens

bifall, så hindrades dock icke hemmansegaren deraf, att vid slik försäljning

förbehålla vare sig personligen eller hemmanets egare en årlig

afgäld att utgå från den sålda afsöndringen. I förra fallet bildades då nya

och till beloppet obetydliga afgälder af samma natur som nu befintliga

frälseskatteräntor. I senare fallet skapades servituter, som vore lika skadliga

för ett väl ordnadt jordbruk.

Med stöd af det sålunda anförda föreslår motionären, att Eiksdagen

måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse afl kap. 2 § jordabalken:

»Köp, skifte och gåfva skola skriftligen ske med tvägge mannavitnen,

och de vilkor deri sättas, hvarå samma köp, skifte eller gåfva sig grundar,

och sedan lagföljas å den ort, der hvardera är beläget, som framdeles skils.

Ej må säljare i köpe- eller skifteshandling om lägenhet, jord eller

fastighet förbehålla sig eller annan viss årlig afgäld från den sålda lägenheten,

jorden eller fastigheten, eller att emot någon i afhandlingen bestämd

penningesumma eller annat vilkor, få framdeles vinna egendomen åter; sker

det, vare utan verkan och lagfart å sådant köp eller skifte icke tillåtne.»

Motionären åsyftar således icke blott att förekomma bildandet af nya

så kallade frälseskatteräntor, utan äfven att hindra aftal, hvarigenom afgäld

af hvad slag som helst betingas att utgå af fast egendom till viss person

eller egare af annan fast egendom.

Hvad nu först angår de så kallade frälseskatteräntorna, så torde icke

utan skäl kunna ifrågasättas, huruvida så beskaffade nya frälseräntor, hvilka,

enligt kongl. förordningen den 10 april 1810 skola anses och behandlas

såsom fastigheter, kunna i öfverensstämmelse med nu gällande lag och allmänt

rådande rättsuppfattning bildas och blifva föremål för lagfart. Erfarenheten

har åtminstone icke gifvit vid handen, att aftal om sådana nya

frälseräntor pläga förekomma.

Otvifvelaktigt synes deremot vara, att, med undantag af de fall, då

afgäld skall utgå enligt förordningen om hemmansklyfning och jordafsöndring

samt af Kongl Maj:ts befallningshafvande fastställas, hvarje aftal

om afkomst eller afgäld från fast egendom kan, för att blifva gällande mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

annan egare af fastigheten, än den som slutit aftalet eller är med denne

lika förbunden, vid vederbörlig domstol intecknas enligt 54 § inteckningsförordningen.

I denna § föreskrifves nemligen, att hvad i förordningen

är stadgadt angående nyttjanderätt ock skall gälla i fråga om rätt till

afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtes att utgå af fast egendom.

Då således aftal om dylik afkomst, vare sig densamma benämnes

ränta eller på annat sätt betecknas, uppenbarligen kan träffas och göras

gällande äfven utan sammanhang med köpe- eller skiftesaftal om sjelfva

fastigheten, synes en ändring af 1 kap. 2 § jordabalken icke kunna leda

till det af motionären åsyftade mål. Men om än förhållandet vore sådant,

torde likväl vara tvifvelaktigt, huruvida en lagstiftningsåtgärd i antydda

syftet bör anses önskvärd, enär derigenom ju skulle åstadkommas en icke

oväsentlig inskränkning i aftalsfriheten.

Beträffande särskilt den afgäld, som enligt förordningen om hemmansklyfning

och jordafsöndring skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

fastställas att utgå af afsöndrad lägenhet, får lagutskottet slutligen erinra,

att Riksdagens båda kamrar, i enlighet med utskottets hemställan i utlåtande

n:o 27, funnit motionärens förslag om upphäfvande af föreskriften om

sådan afgälds bestämmande icke till någon åtgärd föranleda, i följd hvaraf

motionärens nu föreliggande förslag, så vidt dermed afses att förekomma

aftal om sådan afgäld, torde hafva förfallit.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 15 mars 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjöcrona.

Herr Wendt har begärt få här antecknadt, att han på grund af ledighet

från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom

utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.