Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 35

1888-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:35, Lagutskottets Utlåtande N:o 35

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

N:o 35.

Ank. till Rikad. Kansli den 15 mars 1888, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande

af en lag angående pinsamma experiment på

djur i vetenskapligt syfte.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en inom

nämnda kammare af herr Oliv. L. Anjou afgifven motion, n:o 88, om antagande

af en lag angående pinsamma experiment på djur i vetenskapligt

syfte, eller s. k. vivisektioner.

Denna fråga har såsom bekant vid två föregående tillfällen varit föremål

för Riksdagens pröfning; och vill lagutskottet, innan utskottet öfvergår

till eu redogörelse för den nu föreliggande motionens innehåll, i korthet erinra

om sakens behandling vid dessa tillfällen.

Vid 1881 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion om antagande

af eu lag till vivisektionens inskränkning, till innehållet temligen

nära öfverensstämmande med det af herr Anjou nu framstälda förslag, som

här nedan finnes intaget. I det utlåtande, n:o 33, som af lagutskottet vid

1881 års riksdag afgafs i ämnet, anfördes hufvudsakligen, att en dylik lagstiftning

icke borde förordas, innan åtminstone någon utredning vunnits om tillvaron

äfven i vårt land af sådana förhållanden, som gjorde densamma påkallad, samt

de vetenskapliga institutioner, hvilkas gagnande verksamhet skulle af en sådan

lag omedelbart beröras, fått tillfälle att i ämnet sig yttra; att i ärendets då va
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

11

rande skick ingendera af dessa förutsättningar vore uppfödd; samt att den

tillförsigt kunde hysas, att, derest verkligt behof förefunnes antingen af särskilda

ordningsföreskrifter till förekommande af missbruk vid vivisektioner

eller möjligen utaf särskild lagstiftning af beskaffenhet, att Riksdagen deri

borde taga del, Kongl. Maj:t, som egde utväg att inhemta alla nödiga upplysningar

i ämnet, då ock skulle vidtaga den åtgärd, som af dessa kunde

finnas föranledd, utan någon från Riksdagens sida gjord hemställan, hvilken

för det dåvarande skulle, beträffande, förhållandena i vårt eget land, kunna

grundas endast på obestämda förutsättningar. På dessa skäl hemstälde utskottet,

att motionen ej måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd. Utlåtandet

åtföljdes dock af en reservation, hvari uttalades den mening, att

vivisektioner, såsom utgörande den gröfsta art af djurplågeri, borde helt och

hållet förbjudas.

Hos kamrarne gjorde sig den åsigt gällande, att, ehuru —- med afseende

å saknaden af utredning i saken — lagstadganden i ämnet icke syntes

höra beslutas, detsamma dock vore af den betydelse, att en utredning borde

ske och för sådant ändamål en skrifvelse till Kongl. Maj:t aflåtas. Beslut

härom fattades af Första Kammaren efter votering med 53 röster mot 22

och af Andra Kammaren utan votering. I öfverensstämmelse härmed anhöll

Riksdagen i skrifvelse den 9 april 1881, att Kongl. Maj:t täcktes taga

i öfvervägande, huruvida s. k. vivisektion borde förbjudas eller utöfningen

deraf genom lagbestämmelser begränsas och underkastas offentlig kontroll.

Sedan i anledning af denna skrifvelse ej mindre kanslern för universiteten

i Upsala och Lund efter erhållen remiss inhemtat yttranden af vederbörande

akademiska konsistorier och lärarekollegiet vid karolinska rnedikokirurgiska

institutet samt, med öfverlemnande deraf, afgifvit eget utlåtande,

än äfven vetenskapsakademien och direktionen för veterinärinstitutet i Stockholm

inkommit med infordrade utlåtanden, hvarförutom från svenska djurskyddsföreningens

andra afdelning inlemnats en skrift i ämnet, så förklarade

Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning den 23 juni 1882, att, i betraktande

af hvad i frågan blifvit anfördt, någon Kongl. Maj ris åtgärd för det

dåvarande icke borde vidtagas.

Vid 1884 års riksdag föreslog en motionär inom Andra Kammaren,

att Riksdagen ville hos Kongl. Majri anhålla, det täcktes Kongl. Majri

låta utarbeta och för nästföljande Riksdag framlägga förslag till lag angående

plågsamma försöks anställande på lefvande djur i och för vetenskapliga

ändamål, hvarvid motionären erinrade om den i England gällande, den 15

augusti 1876 utfärdade lag i ämnet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

I sitt öfver denna motion afgifna utlåtande, n:o 51, åberopade lagutskottet

den utredning i frågan, som åstadkommits i följd af Riksdagens

ofvan omförmälda skrifvelse, samt kemstälde, att motionen icke måtte föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

Denna utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen, af Första

Kammaren efter votering med 60 röster mot 32 och af Andra Kammaren

utan votering.

I den nu föreliggande motionen erinrar motionären till eu början om

frågans tidigare öden, för hvilka här ofvan lemnats en något utförligare

redogörelse. Derefter fortsätter motionären:

»Hvad som hittills i främsta rummet blifvit anfördt mot dylika experiment

är, att denna forskningsmetod skulle vara alldeles onyttig eller

åtminstone umbärlig för den medicinska vetenskapen, samt vidare att den

måste betraktas såsom otillåtlig från moralisk synpunkt. Huru mycket

än härom talats och skrifvits, torde meningarne hos den bildade allmänheten

i båda dessa punkter ännu vara i hög grad skiljaktiga. Jag lemna!- derför nämnda spörsmål å sido och utgår i stället från förutsättningar, om

hvilka de, som i berörda afseenden hysa motsatta åsigter, kunna vara ense,

nemligen: Do) att, då dessa försök innefatta ett djurplågeri af det mest

pinsamma slag, sådana aldrig böra företagas utom för synnerligen vigtiga

ändamål; 2:o) att all onödig pina för försöksdjuren bör sorgfälligt undvikas;

och 3:o) att, då dylika offer på vetenskapens altare anses oundgängliga,

man bör noga draga försorg derom, att den största möjliga fördel må genom

dem komma vetenskapen och läkarekonsten till godo.

Att dessa fordringar icke i Sverige mer än annorstädes behörigen uppfyllas,

torde numera vara satt utom allt tvifvel. Genom skrifter, utkomna

på senare tid och allmänt tillgängliga -— bland hvilka särskildt må nämnas

en under nästlidna år från trycket utgifven broschyr med titel: »Ur Nordens

vivisektorers laboratorier», äfvensom en under samma år i den medicinska

tidskriften Fira införd uppsats: »Bref från Upsala» — synes vara

ojäfaktigt ådagalagdt, dels att pinsamma experiment ofta företagits för

ändamål, som omöjligen kunna rättfärdiga det djurplågeri, som dervid

utöfvats, dels att djuren icke blifvit bedöfvade, der sådant otvifvelaktigt

både kunnat och bort ske, samt slutligen att —- åtminstone vid en af

rikets högskolor — de lärjungar, som idka medicinska studier, åläggas att

sjelfva experimentera och få göra detta utan ledning och tillsyn, hvadan

ock experimenten, såsom lätt kan förutses, varit fullständigt värdelösa.

Häraf måste blifva en oundviklig följd att ett ofantligt antal djur år
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

13

ligen uppoffras utan den ringaste vinst för vetenskapen eller för menskligheten.

Ingen lärer dock kunna förneka, att ett onyttigt djurplågeri, äfven

om det uppgifves ske för vetenskapens skull, är något som bör genom lag

förbjudas; ja, att ett sådant förbud ligger i andan af och utgör eu väsentlig

fyllnad till den lag mot djurplågeri, som redan finnes. Det skulle

nemligen vara en påtaglig orättvisa att belägga mindre djurplågeri med

straff, men lemna det svåraste slaget deraf ostraffadt.

En af de vigtigaste orsakerna, hvarför forskningar af detta slag hittills

medfört så obetydliga, ofta motsägande, stundom rent af vilseledande resultat,

ligger utan tvifvel deri, att de som sysselsatt sig dermed anstält sina experiment

hvar för sig och utan omedelbar samverkan med hvarandra. En

enda iakttagare kan naturligtvis icke se allt, som kunde och borde iakttagas.

Han kan för öfrigt — såsom ofta inträffat — vara intagen af förutfattade

meningar och i följd deraf orätt tolka sina iakttagelser, då ingen är tillstädes,

som kan berigtiga hans uppfattning. Detta synes vara af vetenskapsmännen

sjelfva erkändt, då det lärer hafva antagits såsom regel, att

hvarje enskildt försök skall, så vidt möjligt är, af många andra upprepas

och kontrolleras. Dermed är emellertid föga eller ingenting vunnet, emedan

äfven dessa kontrollförsök anställas af en eller högst två personer i sänder

och derför i hufvudsaken lida af samma brister som de ursprungliga. Det

är alldeles uppenbart, att några få försök, anstälda af ett större antal sakkunniga

personer, som hafva samma föremål framför sina ögon och omedelbart

kunna rätta hvarandras misstag, måste erbjuda långt fullständigare och framför

allt mera pålitliga iakttagelser samt i följd deraf skänka vetenskapen

långt större vinst än en mångfald af experiment, som lida af ofullständighet,

ensidighet och misstag.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag, ej endast i syfte att

antalet af onödiga och onyttiga försök af ifrågavarande slag må inskränkas

och försöksdjurens pina minskas, utan äfven och lika mycket i vetenskapens

eget intresse, vördsamt hemställa, att Eiksdagen må för sin del besluta,

att en lag angående pinsamma experiment på djur i vetenskapligt syfte

skall utfärdas; och tillåter jag mig föreslå, att denna lag må erhålla ungefär

följande lydelse:

1. Pinsamma experiment på djur i vetenskapligt syfte få icke ega

rum annorstädes än i de dertill afsedda laboratorier vid högskolorna samt

endast under omedelbar ledning och tillsyn af vederbörande professor eller

laborator.

2. Sådant experiment får icke anställas på andra än fullt bedöfvade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

djur. Bedöfningen bör vidmagthållas oafbruten under hela den tid experimentet

varar, och djuret skall dödas innan det uppvaknar ur bedöfningen,

derest icke sådant strider mot försökets ändamål, eller den smärta, som är

eller blir eu följd af experimentet, kan anses såsom mindre betydlig.

3. Curare eller sådana medel, som endast medföra förlust af rörelseförmågan,

men icke framkalla okänslighet, få under inga vilkor användas.

4. Innan dylikt experiment företages, skall tillkännagifvande derom i tidningar

eller på annat lämpligt sätt göras med inbjudning till alla, som idka

eller idkat fysiologiska studier, att dervid sig inställa. Om ej minst fem

så qvalificerade personer komma tillstädes, må experimentet icke ega rum.

5. Öfver hvarje experiment af ifrågavarande slag skall protokoll föras,

innehållande såväl uppgift om ändamålet som noggrann redogörelse rörande

hela förfaringssättet, äfvensom de iakttagelser, som blifvit gjorda, samt de

resultat, Indika genom försöket anses hafva vunnits. Protokollet skall undertecknas

af minst fem personer, som vid tillfället varit närvarande.

De under hvarje termin förda protokoll skola genom vederbörande

fakultets eller lärarekollegiums försorg insändas till kongl. ecklesiastikdepartementet

inom 14 dagar efter terminens slut.

Öfverträdelse mot någon af §§ 1—4 i denna lag straffes med böter,

första gången ett hundra kronor, hvilket belopp vid förnyad öfverträdelse

höjes, dock icke utöfver fyra hundra kronor,»

Lagutskottet har åt den föreliggande grannlaga frågan egnat den sorgfälliga

pröfning, hvartill ej mindre ämnets beskaffenhet än äfven den uppmärksamhet,

för hvilken frågan från olika synpunkter varit föremål, synts

utskottet föranleda. Jemte det utskottet tagit kännedom af flere företedda

intyg och tryckta skrifter i ämnet, har utskottet ock haft förmånen att erhålla

bidrag till frågans belysning genom muntliga framställningar inför

utskottet ej mindre af en framstående målsman för den fysiologiska vetenskapen

inom vårt land än äfven af eu medlem af styrelsen för nordiska

samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet.

Utskottet hyser för sin del icke någon tvekan derom, att likaväl som

raenniskan eger att för ekonomiska ändamål tillgodogöra sig djuren, hvilket

ofta sker på ett sätt, som måste tillfoga djuren ett ganska betydligt mått

af smärta, likaså är hon ock berättigad att för vetenskapliga ändamål begagna

sig af sitt herravälde öfver djurverlden, äfven der detta begagnande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

för djuren medför lidande och undergång. Men å andra sidan krafvel- den

sedliga verldsordningen, att det lidande, som för vinnande af det ena eller

andra ändamålet tillskyndas de gent emot menniskan värnlösa djuren, inskränkes

till det minsta mått, som med ett förnuftigt ändamåls vinnande

är förenligt.

Det torde, enligt alla sakkunniges sammanstämmande omdöme, icke

kunna bestridas, att den medicinska vetenskapens och fysiologiens utveckling

stå med hvarandra i ett nära och oupplösligt samband, och att fysiologen

vid sina forskningar för vissa fall icke kan undvara försök på lefvande

djur. De förvånande och för menniskoslägtet oskattbara framsteg, läkarevetenskapen

under senare tider gjort, hafva i sjelfva verket genom dylika

försök blifvit i väsentlig mån främjade. Vid sådant förhållande kan ju icke

förnekas, att här förefinnes ett förnuftigt ändamål af ganska hög betydelse,

gällande å ena sidan vetenskapens utveckling, å andra de vetenskapliga rönens

tillämpning å den praktiska medicinen i dess olika grenar. Men derför

får likväl försöksdjurens lidande icke förbises. Det var också hänsyn

härtill och de upprörande berättelserna om tillvägagåendet vid dylika undersökningar

i åtskilliga främmande land, som föranledde Riksdagens skrifvelse

af den 9 april 1881.

Vid den grundliga undersökning, som i anledning af nämnda skrifvelse

företogs, och hvars resultat föreligger uti förut omfönnälda utlåtande, visade

sig emellertid, att förhållandena i vårt land icke voro sådana, att eu lagstiftning

i ämnet syntes vara påkallad. Dervid ådagalades jemväl, att det vore

ytterligt svårt åvägabringa en lagstiftning, som icke skulle lägga alltför tryckande

band på den vetenskapliga verksamheten. En synnerligen upplysande

framställning af vivisektionens omfattning och beskaffenhet i vårt

land samt angående vanskligheterna vid en lagstiftning i ämnet lemnas i

det särskilt tryckta utlåtande, som af medicinska fakulteten i Upsala afgafs

till det större akademiska konsistoriet derstädes.

Då de upplysningar, som sålunda i anledning af Riksdagens berörda

skrifvelse lemnats från vederbörande myndigheter, af såväl Kongl. Maj:t

som Riksdagen funnits vara af sådan beskaffenhet, att någon lagstiftningsåtgärd

icke borde vidtagas, synes det, för att en sådan nu skulle ifrågakomma,

höra förutsättas, att i hithörande förhållanden inträdt en förändring,

som framkallat ett förut icke befintligt behof af lagstiftningens mellankomst.

Detta torde dock icke vara förhållandet. Motionären har i sin motion åberopat

dels en i tidskriften »Eira» införd uppsats, dels ock en särskild! utgifven

broschyr »Från nordiske vi visektorers laboratorier». Beträffande den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

förstnämnda har utskottet funnit densamma icke innehålla något, som kan

på frågans bedömande inverka. Broschyren åter innehåller utdrag ur medicinska

tidskrifter rörande experiment, som verkstälts af åtskilliga fysiologer

i Sverige och Danmark. Utan att närmare ingå på beskaffenheten af

dessa experiment, hvilkas vetenskapliga värde svårligen lärer kunna bedömas

af andra än fackmän, vill utskottet blott erinra, att samtliga i broschyren

omtalade försök företagits och varit kända före 1884, då ämnet senast var

föremål för Riksdagens behandling. Genom dessa skrifter kan utskottet

således ingalunda finna det vara ådagalagt, att sedan sistnämnda år inträffat

förändrade förhallanden, hvilka kunde nödvändiggöra en lagstiftningsåtgärd,

som år 1884 enligt begge kamrarnas sammanstämmande beslut ansågs

obehöflig.

Deremot vill utskottet framhålla, att vetenskapen sedan dess gjort

ytterligare framsteg, för hvilka den i väsentlig mån har att tacka den s. k.

vivisektionen, äfvensom att de förbättrade instrument, operationsmetoder

och bedöfningsmedel, som på senare tider kommit i bruk, bidragit till

minskning af försöksdjurens lidanden på samma sätt som förhållandet varit

inom kirurgiens område.

Då utskottet sålunda anser, att några nya skäl icke blifvit förebragta

för den föreslagna lagstiftningen, och då hvarje lagstiftning i detta ämne,

och i synnerhet en sådan som den i motionen föreslagna måste ofördelaktigt

inverka på vetenskapens utveckling, får utskottet hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 15 mars 1888.

På lagutskottets vägnar: -

C. A. Sjöcrona.

Herrar Smedberg och Wendt hafva begärdt få här antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, GERNANDT3 BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.