Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i vissa delar af förordningen angående allmänt ordnande af pr ester skagets inkomster den 11 juli 1862.

1888-04-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:39, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i vissa delar af förordningen angående allmänt ordnande af pr ester skagets inkomster den 11 juli 1862.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1888, kl. 3 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

vissa delar af förordningen angående allmänt ordnande af

pr ester skagets inkomster den 11 juli 1862.

Från Andra Kammaren liar lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af herr N. Nilsson i Skärhus, med hvilken herr O. G. Bruse instämt,

afgifven motion, n:o 76, hvaruti föreslås åtskilliga ändringar i förordningen

angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den It

juli 1862.

Följande den ordning, som uti motionen iakttagits, vill utskottet först

erinra, att uti § 9 mom. 1 af nämnda förordning stadgas, att afgifter, som

af eu församling till dess presterskap utgöras, icke få användas till aflönande

af annan församlings prest, icke heller inkomster, hvilka tillkomma presterskapet

antingen till följd af bidrag utaf församlingen gemensamt, såsom då,

till löneförbättring för presterskapet, hemman och lägenheter blifvit inköpta

och andra fördelar anskaffade, eller ock från enskilda personers för samma

ändamål gjorda anslag och donationer. Motionären, som för sin del finner

billigt, att lönen för kyrkoherde bestämmes till högst 4,000 kronor, anser,

att, såvida på grund af de anförda bestämmelserna en kyrkoherdes löneinkomster

skulle öfverstiga nämnda belopp, öfverskottet borde, i det fall att

församlingen genom inköpande af hemman eller lägenheter eller anskaffande

af andra fördelar dertill bidragit, genom motsvarande indragning af nämnda

fördelar tillfalla församlingen, men i annat fall anslås till behöfvande prest

inom annan församling.

Då det enligt motionärens uppfattning strede mot allmänna rättsmed
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

17

vetandet, att staten bidroge till presterskapets aflöning, under det att åtskilliga

prestman vore i åtnjutande af allt för öfverflödiga inkomster, önskar

motionären vidare, att alla de i mom. 2 af § 9 uppräknade förmåner, som

blifvit af staten åt presterskapet upplåtna, måtte till statsverket indragas;

i sammanhang hvarmed mom. 3 i samma § borde ändras i syfte att förekomma

anvisande af nya statsanslag för ifrågavarande ändamål.

Den i mom. 1 af § 6 stadgade tid af 50 år, för hvilken de afgifter,

som träd! i stället för tionden, blifvit bestämda att utgå, anser motionären,

med afseende å möjligen inträffande prisförändringar, vara allt för lång och

vill derför hafva densamma utbytt mot en tid af 25 år.

I § 7 stadgas, att åtskilliga s. k. extra ordinarie avgifter till presterskapet

skola vid lönereglering utbytas mot vissa för samma tid och efter

samma grunder som tiondeersättningen till beloppet bestämda utskylder, hvilka

böra så beräknas, att all betalning till presterskapet för särskilda förrättningar

kan upphöra. Då detta stadgande enligt motionärens förmenande ej

vore tillräckligt tydligt och derigenom föranleddes missförstånd, borde ordet

»kan» utbytas mot ordet »skall».

Slutligen anser motionären, dels att presterskapet bör sjelft bära

de kostnader, som kunna vara med uppbörden af dess löneinkomster förenade,

och dels att församlingen icke bör gemensamt ansvara för afgifter, som till

församlingens presterskap anslagits.

I öfverensstämmelse med hvad han sålunda anfört, föreslår motionären,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att förordningen angående allmänt

ordnande af presterskapets inkomster må förändras sålunda:

a) att första delen af mom. 1 i § 6 må lyda:

All tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde, utb3rtes mot

bestämda afgifter för en tid af tjugufem år,

b) att den delen af § 7, som börjar med orden »börande dessa afgifter

— —» och slutar med: »kan upphöra», erhåller denna tydelse: börande

dessa afgifter så beräknas, att all betalning till presterskapet för särskilda

förrättningar skall upphöra;

c) att momenten 1 och 2 § 9 må lyda så:

Mom. 1. Som lön åt kyrkoherde får icke anslås högre inkomst än

fyra tusen kronor, hvadan lönen till de kyrkoherdar, som innehafva mindre

pastorat, kan efter omständigheterna, bestämmas till lägre belopp än det

nyssnämnda. Om uti pastorat, som utgöras af eu eller flera församlingar,

någon eller några af församlingarna fordom förlänat dess presterskap afkomsten

af hemman och lägenheter eller anskaffat andra fördelar, skall, vid inträffande

lönereglering, hvarje församling återbekomma den af församlingen

gjorda förläningen eller så mycket deraf, att i hvarje fall kyrkoherden

Bill. till Likså. Prot. 1838. 7 Sand. 20 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

icke får uppbära mer än eu till 4,000 kronor uppskattad löneinkomst. Om

dylika förläningar icke blifvit gjorda, och kyrkoherdens löneinkomster ändock

öfverstiga 4,000 kronor, så må det öfverskjutande beloppet anslås till behöfvande

prest inom annan församling.

Mom. 2. De inkomster, som grunda sig på statsanslag i kontanta

penningar, kronotionde och hemmansräntor eller på arrenden för de af kronan

upplåtna stam-, annex- och mensalhemman, som icke nödvändigt behöfvas till

bostadsboställe, skola till kronan indragas.

d) att den i mom. 3 § 9 förekommande mening: »eller ock. rörande•

anvisande af nytt anslag» må helt uteslutas.

e) att mom. 1 § 11 må erhålla denna lydelse: För uppbörden af församlingens

afgifter till presterskapet eger den utse en eller flera personer,

hvilka, mot ersättning af presterskapet, upptaga och under församlingens

gemensamma ansvar till presterskapet aflemna och redovisa dessa afgifter,

dock med vilkor, att församlingen icke är skyldig att tillskjuta afgifter för

de församlingsmedlemmar, som sakna tillgångar att sjelfva betala de dem

påförda utskylder till presterskapet.

Rörande tillkomsten af den ifrågavarande förordningen och särskildt

de i densamma meddelade bestämmelser om tiden för uppgjord lönereglerings

bestånd vill utskottet här erinra, att rikets ständer i skrifvelse den 6 juli

1857 — med hänvisning till de fyrfaldiga olägenheter, som voro förenade

med det då gällande sättet för presterskapets aflöning — anhöllo, att en

fullständig utredning af presterskapets inkomster måtte verkställas och ett

derpå grundadt förslag till allmän lönereglering uppgöras. Rikets ständer

angåfvo i samma skrifvelse vissa hufvudgrunder, hvilka enligt deras åsigt

borde vid den föreslagna löneregleringen tillämpas, och upptogo deribland, att

all tionde borde utbytas mot en gång för alla bestämda afgifter. I anledning

af denna skrifvelse lät Kongl. Maj:t verkställa eu utredning i ämnet

och framlade för rikets ständer vid 1859— 1860 års riksdag de grunder, hvilka

borde enligt Kongl. Maj:ts tanke vid den ifrågavarande lagstiftningen lända

till efterrättelse. Kongl. Maj:ts förslag skilde sig från rikets ständers bland

annat deruti, att enligt det förstnämnda de i stället för tionden trädande afgifter

skulle bestämmas för eu tid af 50 år, icke för all framtid. Detta

godkändes nu af rikets ständer med det af dem gjorda tillägg, att tiden

af 50 år skulle räknas från regleringens fastställande, oansedt tillämpning

af regleringen ej genast kunde börja.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

19

I öfverensstämmelse med föreskrifterna i 1862 års förordning hafva,

enligt hvad utskottet inhemtat, löneregleringar nu mera blifvit uppgjorda

och af Kong! Maj:t faststälda för samtliga pastorat i riket, med undantag

af ett enda, der särskilda omständigheter lagt hinder i vägen derför. Då

alla dessa löneregleringar äro grundade på och innebära en tillämpning af

de i förordningen meddelade bestämmelser, lära ändringar i dessa bestämmelser,

så vidt de beröra det inbördes rättsförhållandet mellan församling

och presterskap, icke kunna vinna tillämpning förr än löneregleringarna upphört

att gälla.

Af motionens lydelse framgår icke med full tydlighet, huru vida motionären

med sitt förslag om den i § .6 mom. 1 omförmälda tids nedsättande

till 25 år endast åsyftat, att, efter nu gällande löneregleringars utgång, nya

löneregleringar icke skulle få fastställas för längre tid än 25 år, eller om

hans förslag afser förkortning af den tid, för hvilken redan faststälda löneregleringar

skola gälla. Har motionärens syfte varit det förstnämnda, sä

synes frågan vara allt för tidigt väckt, då någon praktisk fördel af motionens

godkännande i allt fall icke skulle kunna vinnas förr än efter 25 års förlopp.

Om motionären deremot åsyftat att förkorta tiden för redan faststälda

löneregleringars giltighet, så resa sig stora betänkligheter mot ett sådant

förslag. Då löneregleringen eger karakteren af ett mellan församlingen och

dess presterskap upprättadt aftal, grundadt på bestämmelserna i 1862 års

förordning och faststäldt af Kongl. Maj:t att gälla för en tid af femtio år,

torde lagstiftaren svårligen kunna utan rättskränkning förordna, att sådant

aftal skall före utgången af den bestämda tiden upphöra att gälla. Det hör

härvid icke förbises, att med löneregleringarna åsyftats icke blott presterskapets

utan ock församlingarnas fördel, samt att församlingarna i hvarje

fall haft tillfälle att vid regleringens uppgörande bevaka sin rätt.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 april 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.