Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af lagbestämmelser angående skydd mot efterbildning af fotografialster.

1888-04-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:41, Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af lagbestämmelser angående skydd mot efterbildning af fotografialster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:o 41,

Ank. till Riksd. kansli d. 9 April 1888, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion

om antagande af lagbestämmelser angående skydd mot

efterbildning af fotografialster.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr A. P. Lind afgifven motion, n:o 105, så lydande:

»Genom lagen angående efterbildning af konstverk den 3 maj 1867

med tilläggsförordningen den 10 augusti 1877 samt lagen angående eganderätt

till skrift har staten velat bereda skydd åt vissa slag af individuel

andligt arbete. Då det inom justitiedepartementet utarbetade förslag till

sistnämnda lag i statsrådet föredrogs inför Hans Maj:t Konungen, yttrade

då varande chefen för justitiedepartementet, friherre Louis De Geer,

bland annat:

»Med lagförslaget åsyftas att närmare bestämma det skydd, som

bör tillkomma den, som utfört vissa slag af andligt arbete. Förslaget afhandlar

således en del af eganderätten till immateriella ting (Geistiges

Eigenthum, propreté litterära artistique et industriel^).

Den ifrågavarande eganderättens föremål indelas vanligen i tre

grupper, allt efter som fältet för den ideella verksamheten utgör litteraturen,

konsten eller industrien. Till första gruppen räknas skrifter, musikalier,

kartor, ritningar, som hafva ett öfvervägande undervisande syfte

och vissa muntliga föredrag — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — Till andra gruppen hänföras den bildande konstens

verk (skulpturarbeten och målningar) samt de reproducerande konsternas

alster (koppar- och stålstick, etsningar, träsnideri er, fotografier o. d.)

Bill. till Bikscl. Prof. 1888. 7 Sami. 21 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N-.o 41.

och till tredje gruppen .slutligen tekniska uppfinningar, varumönster,

fabriksmärken o. s. v.»

Då nämnda lagförslag framlades för Riksdagen förordnade Hans

Maj:t Konungen, att detta friherre De Geers yttrande skulle åtfölja propositionen

derom, och hvarken högsta domstolen eller Riksdagen gjorde

någon invändning mot friherre De Geers uppfattning af hvad som borde

vara föremål för meranämnda lag.

Sedermera har dock, enligt hvad befintligt prejudikat visar, högsta

domstolen i praxis förklarat, att fotografier ej vore inbegripna under det

skydd, som ofvannämnda författningar lemna, och såsom hufvudsakligt

motiv derför har anförts, att de ej kunde subsumeras under rubriken

konstverk. Ty värr innehålla de tillämpliga lagrummen ej någon definition

på konstverk. För att få bestämdt hvad dermed förstås är man således

uteslutande hänvisad till det allmänna medvetandet och fackmännens

åsigter. Flera auktoriteter å detta område, särskilt den allmänt erkände

professor Lfibke, räknar fotografien till de reproducerande konsterna; dervid

torde observeras, att denna Lilbkes åsigt finnes uttalad redan i hans

på 1860-talet — då fotografien ännu låg i sin linda — skrifna konsthistoria.

För öfrigt torde, vid bestämmande af huru vida ett föremål är

konstverk eller icke, utgångspunkten icke böra tagas från den större eller

mindre konstnärligheten eller sättet för dess frambringande, ty i så fall

komme det allt att blifva svårt, om icke rent af omöjligt, att uppdraga

gränsen emellan konstverk och icke konstverk. Fast mera måste sjelfva

ändamålet vara den enda rigtiga bestämningsgrunden, som å ena sidan skiljer

konstverk ifrån industrialster och å den andra från sådan teckning

eller afbildning, som, enligt 1 § mom. 2 i lagen angående eganderätt till

skrift, hänföres till skrift. Och ändamålet med fotografier, särskilt det

slag som afses i det Kongl. Maj:ts utslag, som framkallat denna motion,

är utan gensägelse att frambringa konstnjutning.

Af det anförda framgår, att uppfattningen af fotografiens alster —

förnämligast då de äro tagna efter naturen och ej utgöra kopior af ett

redan befintligt konstverk — såsom varande konstverk, har stora och talande

skäl för sig. Men äfven om vid eu sträng formel kritisk granskning

de ej skulle kunna betraktas som konstverk i egentlig mening, stå

de dock ovilkorligen dessa så nära i frändskap, att de ej böra gå miste

om det skydd de andra njuta.

På grund af allt detta och särskildt med anledning af meranämnda

Kongl. Maj:ts nådiga utslag, som bilägges, samt under påpekande, att foto
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

3

grafiens alster flerestädes utomlands äro skyddade för efterbildningar, får

jag derför härmed motionera, att skydd jemväl här i landet beredes dylika

alster, dervid hemställande, att detta måtte ske antingen genom tillläggsstadgande

i redan befintliga, tillämpliga författningar eller ock genom

en särskild! fristående lag.

I anledning af denna motion vill utskottet till en början anmärka,

att rigtigheten af den i det åberopade utslaget antagna lagtolkning torde

vid granskning af de förhandlingar, som föregingo utfärdandet af de ifrågavarande

lagarne, befinnas otvifvelaktig, och framgår, hvad beträffar lagen

mot efterbildning af konstverk, derjemte af en jemförelse mellan 1 och

2 §§ i nämnda lag. Uti 1 § stadgas nemligen, att ingen må till försäljning

eftergöra originala konstverk i konstnärens lifstid, såvida efterbildningen

hörer till samma konstart som orginalet; och i 2 § föreskrifves,

att en hvar eger rätt, att med andras uteslutande, låta efterbildningar af de

af honom utförda originala konstverk, delvis eller i deras helhet, återgifvas

på mekanisk väg eller genom fotografi eller afgjutning eller annat dylikt

sätt. Den motsats, lagen sålunda gör gällande mellan å ena sidan

konstart samt å den andra fotografi jemte öfriga i 2 § omförmälda reproduktionssätt,

äfvensom den i sistnämnda § gjorda sammanställningen mellan

fotografi och på mekanisk väg åstadkommen efterbildning synas med full

tydlighet angifva lagstiftarens uppfattning i förevarande afseende. Det

bör dock ej lemnas oanmärkt, att stadgandet i 2 § i visst fall verkligen

innefattar ett skydd mot efterbildning åt fotografialster; ty det är uppenbart,

att en konstnär, hvilken, med begagnande af den i nämnda § honom

tillförsäkrade rätt att ensam låta efterbilda sitt konstverk, låtit genom

fotografi reproducera detsamma, också är berättigad att hindra andra från

att eftergöra den sålunda tillkomna fotografiska afbilningen.

Hvad nu beträffar lämpligheten af att i vår lagstiftning införa ett

ytterligare, för närvarande icke befintligt skydd mot efterbildning af fotografialster,

hvithet skydd enligt utskottets mening icke med fog kunde

grundas på annat än en antagen likställighet emellan fotografier och konstverk,

så vågar utskottet visserligen icke inlåta sig på någon granskning

af den definition på konstverk, hvilken motionären, med stöd af eu berömd

tysk författare, antydt såsom den rigtiga. Men utskottet finner det

vara uppenbart, att i enlighet med den uti lagen den 3 maj 1867 tyd
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

ligt uttalade uppfattning lagstiftaren bör mot efterfilning skydda endast

den sjelfständigt skapande konstnärsverksamheten. Det lärer icke med

fog kunna sägas, att fotografens verksamhet vid af bildandet af vare sig

menniskor, konstverk eller naturföremål är af antydda sjelfständigt skapande

art. Väl är det en sanning, att för åstadkommande af en god

fotografi erfordras, utöfver goda instrument och materialier samt yrkesskicklighet,

jemväl en viss grad af konstsinne vid bedömandet af grupperingar

och synpunkter m. m.; men den verksamhet, som härutinnan utvecklas,

är väl närmast jemförlig med den, som t. ex. en handtverkare

använder vid förfärdigandet af de till hans yrke hörande föremål, då dessa

utom sitt egentliga ändamål jemväl skola i mera afsevärd mån tillfredsställa

skönhetssinnets fordringar.

I det rättsfall, som af motionären åberopats (so nytt juridiskt

arkiv, afd. I., årg. 1886, sid. 479- -481), gälde tvisten fotografiska

afbildningar af landskap och byggnader. Med afseende å sådana afbildningar

kunde anföras, att deras åstadkommande för fotografen medför

kostnader, hvarför genom åtnjutande af skydd ersättning borde honom beredas.

Men om ett sådant skäl finge göra sig gällande, skulle med samma

rätt kunna framställas anspråk på skydd för åtskilliga föremål hörande

till konstindustriens område. Utskottet får således hemställa,

att herr Linds förevarande motion icke må till

någon Biksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1888.

På lagutskottets vägnar:

C, A. Sjöcrona,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.