Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande afkastning en af skog å ecklesiastika boställen.

1888-04-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:44, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande afkastning en af skog å ecklesiastika boställen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

1

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1888, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande afkastning en af skog å ecklesiastika

boställen.

Enligt § 22 i förordningen angående hushållningen med de allmänna

skogarne i riket den 20 juni 1866, jemförd med § 15 i samma

förordning, skall regelbunden hushållning införas å samtliga åt ecklesiastikstaten

anslagne boställsskogar, såvidt de ej ligga i samfällighet med

enskild egendom eller annat hinder möter. Intill dess en sådan ordnad

hushållning blifvit införd, må, jemlikt § 24 i nämnda förordning, boställshafvaren

i allmänhet endast till husbehof använda boställets skog, men

sedermera kan boställshafvaren, om skogen står under hans egen vård,

erhålla viss andel, högst hälften, af behållna afkastningen utöfver husbehofvet;

och skall enligt 3 mom. af sistnämnda paragraf den behållna afkastning

af ecklesiastikt boställes skog, som ej tillfaller boställshafvaren,

användas, i öfverensstämmelse med förordningen den 11 juli 1862, till

bidrag vid reglerande af presterskapets inkomster.

Vid tillämpningen af de i anförda förordning meddelade föreskrifter

om införande af ordnad hushållning å boställsskogar visade sig

emellertid inom kort, att detta medförde kostnader, till hvilkas betäckande

tillräckliga medel saknades. Det för sådant ändamål anvisade statsanslag

kunde icke ensamt dertill lemna tillgång och ansågs dessutom

endast böra anlitas för lemnande af nödigt förskott. Sådant förskott

af statsmedel skall enligt § 32 af nedannämnda förordning återgäldas

Bill. till Riksd. Frot. 1SSS. 7 Samt. 23 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

i främsta rummet med försäljningsmedlen för det virke, som vid skogsindelningen

fälles i mätnings- och skifteslinierna, och om dessa medel

ej förslå, skall bristen efter hand fyllas genom skogens årliga afkastning

utöfver boställshafvarens behof samt kostnaderna för skogens bevakning

och skötsel. Vid skogar af större betydenhet mötte således ingen

svårighet för förskottets återgäldande, men vid mindre skogar, hvilkas

afkastning icke lemnade något öfverskott öfver liusbehofvet och förvaltningskostnaden,

fans dertill icke någon tillgång, och författningen

stadgade ingenstädes, att den ena boställsskogens öfverflödiga tillgång

skulle uti omförmälda eller andra hänseenden användas till fyllande af

den andras brist.

Af det sålunda anmärkta förhållandet fann Kongl. Maj:t sig föranlåten

att i proposition till 1874 års Riksdag föreslå åtgärder till

anskaffande af medel för ifrågavarande ändamål. I denna proposition

erinrades, att med den behållna afkastning, som genom § 24 i 1866 års förordning

tillagts boställshafvaren och prestlöneregleringsfonden, måste

förstås den årliga afkastning, som i enlighet med faststäld hushållningsplan

kunde år efter år med större eller mindre, dock föga skiljaktiga

belopp komma att öfverstiga samma års kostnader för skogens skötsel

och förvaltning. Men då, enligt de före 1866 års förordning gällande

författningar, det varit boställshafvare förbjudet att, utom i särskildt

medgifna undantagsfall, begagna skogen till annat än husbehof och

detta förhållande enligt nämnda förordning ännu fortfore i afseende på

alla de boställsskogar, hvarå ordnad hushållning icke vore införd, så hade

deraf blifvit en följd, att många boställen funnes med sparad och fullmogen

skog, hvarå den första åtgärd, som för ordnad hushållnings

införande erfordrades, vore utverkning af de träd, som icke längre stode

sig sjelfva till nytta men väl andra till skada och som, om de finge

qvarstå, årligen förlorade i värde. Tillgodogörande af sådana från förgångna

tider sparade skogstillgångar kunde stundom inbringa ganska

betydande belopp. Då nu hvarken löneregleringsfonden eller boställshafvaren

kunde hafva något författningsenligt anspråk på omförmälda,

vid skogarnes indelande derå befintliga behållningar af moget virke,

Indika egentligen utgjorde besparad afkastning för en redan förfluten

tid, kunde desamma utan ingrepp i någons rätt användas till befrämjande

af ordnad skogshushållning ej blott å de boställen, hvarå beliållningarne

uppstått, utan äfven å andra, tillhörande den stat eller tjenstemannacorps,

till hvilken de förstnämnda boställena vore anslagna. Dylika behållningar

å ecklesiastika boställen syntes således kunna användas till förmån för

andra ecklesiastika boställen; dervid borde dock undantag göras för de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande iV.-o 44.

behållningar af ifrågavarande slag, som uppstått å ecklesiastika boställen

af frälse- eller skattenatur, hvilka blifvit af menigheter eller enskilde

till sitt ändamål anslagna, och hvilkas afkastning icke kunde

användas till förmån för andra församlingar än dem, boställena tillhörde.

Vidare borde, innan de virkesbehållningar, som å öfriga ecklesiastika

boställen uppstått, användes till förmån lör andra dylika boställen, derifrån

billigtvis afdragas hvad församlingen deraf möjligen kunde behöfva

till egen kyrko- eller prestgårdsbyggnad.

På dessa och öfriga i propositionen andragna skäl föreslog Kongl.

Maj:t, att inflytande försäljningsmedel för de besparade tillgångar af

växande eller vindfäld skog, som vid uppgörande af planer för införande

af ordnad hushållning å skogar, tillhörande militieboställen eller sådana

ecklesiastika boställen, hvilka ej visas utgöra någon viss församlings

enskilda egendom, derå förefinnas och omedelbart eller inom den närmaste

framtiden måste för att ej lida eller föranleda skada tillgodogöras, men

icke kunna anses tillhöra skogens reguliera årliga afkastning efter den

ordnade hushållningens vidtagande eller, hvad ecklesiastika boställen

angår, erfordras till kyrko- eller prestgårdsbyggnad inom församlingen,

måtte, utan att ingå till vederbörande boställsdirektion eller prestlöneregleringsfonden

och i den mån de icke behöfvas till utgifter för skogsindelning

eller skogsodlingsarbeten å de skogar, hvarifrån de härröra,

få af Kongl. Maj:t disponeras till bekostande af skogsindelning och

erforderliga skogsodlingsarbeten å andra boställsskogar eller till ersättande

af dertill möjligen från anslaget till skogsväsendet lemnade

förskott, allt dock med iakttagande deraf, att dylika medel användas,

de som erhållits från militieboställsskogar endast till förmån för andra

militieboställen, företrädesvis sådana, som tillhöra samma regemente

eller oorps och de, som erhållits från ecklesiastika boställen, endast till

förmån för andra ecklesiastika boställen.

Sedan denna Kongl. Maj:ts framställning blifvit af Riksdagen bifallen,

utfärdade Kongl. Maj:t den 31 mars 1876 en skrifvelse i ämnet

till dåvarande skogsstyrelsen, deruti bland annat föreskrefs, att försäljningsmedel

för virke från skogar å ecklesiastika boställen, hvilket,

icke tillhörde dessa ordinarie afkastning, skulle ingå till en fond, hvilken

af dessa medel borde bildas under namn af »de ecklesiastika boställenas

skogsfond» och hvilken fond borde af statskontoret göras fruktbärande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o di.

Uti en inom Andra kammaren afgifven och af nämnda kammare

till lagutskottet hänvisad motion n:o 70, anför herr O. W. Hedélius hufvudsakligen

följande.

Enligt förordningen angående hushållningen med de allmänna

skogarne i riket den 29 juni 1866 vore ordnad hushållning nu antagligen

införd å samtliga ecklesiastika boställsskogar, och hushållningsplaner

i vederbörlig ordning faststälda. Verkningarne deraf borde nu

börja visa sig. Vid betraktande af bestämmelserna dels i nämnda förordning

och dels i skrifvelsen till skogsstyrelsen den 31 mars 1876

kunde tyckas, att större delen af den behållna afkastningen skulle

komma att hänföras till den ordinarie och endast en mindre del till

deri mera tillfälliga eller extra afkastningen. Men det kunde blifva

alldeles tvärt om. Den s. k. ordinarie behållna afkastningen af ett boställes

skog kuncle under eu längre följd af år blifva alls ingen, men

den s. k. extra kunde uppgå till rätt aktningsvärda belopp. Det berodde

helt och hållet på tillämpningen af bestämmelsen, att till den

extra eller tillfälliga afkastningen skall räknas den besparade öfverariga

och skadade skog’, som endast står till försämring och som vid

hushållningsplanens införande fälles för att bereda rum för återväxt.

Tillämpningen kunde ske så, att den fullvuxna och mogna skogen gång

efter annan undanhögges under benämningen »beredningshygge», så

att helt ringa återstode för årshygget, som då ingen »behållen> afkastning

lemnade, men knappt till husbehofvet, och någon gång icke ens

det. Om sa skedde i större utsträckning, så kunde försäljningsmedier!

från do ecklesiastika boställsskogarne inflyta helt ringa till löneregleringsfonden,

men jemförelsevis rikligt till skogsfonden. Beloppen vexlare

dock efter sakens natur rätt betydligt år efter annat. Så t. ex.

inflöto år 1886 dylika medel till löneregleringsfonden till belopp af

78,777 kr. 95 öre, men till ecklesiastika boställenas skogsfond 85,105

kronor 32 öre. Den sistnämnda fonden, som vid 1886 års slut uppgick

till 562,165 kronor 70 öre, hade få och tillfälliga utgifter att bestrida.

Löneregleringsfonden åter, som vid nyssnämnda tid utgjorde 1,238,058

kr. 99 öre, hade jemförelsevis stora, årliga och ständiga utgifter och

förmådde på grund af bristande tillgångar ej tillfredsställa alla de billiga

anspråk, som stäldes på densamma. Det funnes ännu sådana, som

icke kunnat erhålla eu väl behöflig och tillämnad löneförbättring. Det

funnes ännu komministrar och kapellpredikanter så svagt aflönade, att

deras sammanlagda löneinkomster icke uppginge till ett tusen kronor om

året. Möjlighet till någon, om än ringa, löneförbättring t. ex. intill högst

1,200 kronor om året, till dess nya löneregleringen tillämpas, skulle kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

beredas derigenom att löneregleringsfonden förstärktes med skogsfonden,

utan att dermed sammanblandas. Funnes blott tillgång i löneregleringsfonden,

så egde Kongl. Maj:t att, efter vederbörandes hörande,

derom förordna. Och då för dylikt ändamål afsedda medel funnes uti

förhandenvarande tillgångar uti oftanämnda de ecklesiastika boställenas

skogsfond, syntes saken ej behöfva möta några oöfverstigliga svårigheter,

utan kunna hjelpas genom en enkel »omfäring» så, att den s. k.

skogsfonden lades till löneregleringsfonden till dess förstärkande, och

båda fonderna på samma sätt förvaltades och enligt samma grunder

disponerades.

Motionären föreslår derför

att Riksdagen för sin del behagade besluta, att de ecklesiastika

boställenas skogsfond omföres till presterskapets löneregleringsfond och

der särskild! bokföres och enligt samma grunder disponeras, för ändamål

bland annat att bereda möjlighet till tillfällig löneförbättring, till

dess nya löneregleringen tillämpas, åt så svagt aflönade komministrar

och kapellpredikanter, att sammanlagda lönebeloppet, här afsedda tilllägg

inbegripet, ej uppgår till mer än 1,200 kronor om året.

Såsom af den här ofvan lemnade redogörelsen för uppkomsten af

de ecklesiastika boställenas skogsfond framgår, är denna fond afsedd

till bestridande af utgifter för införande af ordnad skogshushållning å

sådana ecklesiastika boställen, hvilkas skogsafkastning icke är tillräcklig

att, — sedan boställets husbehof och öfriga ändamål, hvarför sådan

afkastning i främsta rummet bör användas, blifvit tillgodosedda — lemna

tillgång till utgifter af förutnämnda art. Den nu föreliggande motionen

utgår från den förutsättning, att ordnad skogshushållning numera

skulle vara införd å samtliga ecklesiastika boställsskogar, och hushållningsplaner

för desamma i vederbörlig ordning faststälda. Vore denna

förutsättning rigtig, så kunde det väl vara anledning att taga under

ompröfning, huruvida fondens tillgångar lemnade något öfverskott, som

kunde för annat ändamål användas. Så är dock icke förhållandet. Enligt

hvad utskottet inhemta!, voro vid 1886 års slut af hela antalet

ecklesiastika boställsskogar i riket, utgörande 2,513, endast 1,670, eller

omkring två tredjedelar, indelade till hushållning i enlighet med föreskrifterna

i 1866 års förordning. Då vid sådant förhållande de anledningar,

hvilka påkallat bildandet af ifrågavarande fond, fortfarande

qvarstå, synes fonden böra för sitt nuvarande ändamål bibehållas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Af hvad motionären vidare anför synes framgå, att han anser

fondens behållning och årliga tillväxt i allt fall vara större än som

kunde för ändamålet dermed erfordras, och att fondens tillväxt skedde

på bekostnad af den ordinarie skogsafkastningen, hvars öfverskott skall

inflyta till prestlöneregleringsfonden. Till stöd för denna åsigt andrager

motionären, bland annat, att under år 1886 till skogsfonden inflöto

85,105 kronor 32 öre, men till löneregleringsfonden endast 78,777 kronor

95 öre. Dessa siffror äro dock, enligt utskottet meddelade upplysningar,

så till vida vilseledande, som af de medel hvilka under nämnda

år ingått till skogsfonden, ett belopp af 28,320 kronor 70 öre samma

år utgifvits för skogsodling, indelning m. in., så att fondens nettovinst

för året rätteligen utgjorde blott 56,784 kronor 62 öre; hvaremot den

såsom inkomst för löneregleringsfonden uppgifna summa beräknats

efter afdrag af det belopp, 62,319 kronor, hvilket af den efter virkesbehofvets

uttagande öfverblifna ordinarie afkastningen kontant utbetalts

såsom andelar till boställshafvare. Huruvida skogsfondens nuvarande

sammanlagda belopp bör anses vara för stort i förhållande till de utgifter,

hvilka ännu återstå att med densamma bestrida, lärer väl i närvarande

stund vara ytterst svårt att afgöra. Det synes dock antagligt,

att fondens inkomster snarare komma att minskas än ökas, i samma

mån antalet skogar, der ordnad hushållning blifvit införd, tillväxer.

Om nu, såsom motionären föreslagit, båda fonderna skulle sammanslås

till en enda fond, skulle det, derest det visade sig att den del

af den sålunda bildade gemensamma fonden, hvilken motsvarade den

nuvarande skogsfonden, icke vore tillräcklig för tillgodoseende af sistnämnda

fonds ändamål, kunna inträffa, att löneregleringsfonden måste

derför anlitas, till skada för det ändamål, hvarför denna är afsedd, hvilket

med nu gällande bestämmelser icke kan ifrågakomma.

Hvad slutligen angår motionärens förmenande, att det s. k. beredningshygget,

hvars afkastning ingår till skogsfonden, kunde bedrifvas

så; att den fullvuxna och mogna skogen gång efter annan undanhögges,

så att helt ringa återstode för årshygget, hvilket borde lemna

den ordinarie afkastningen, så kan det ju tänkas, att på ett eller annat

ställe så tillgått. Men för ett dylikt tillvägagående lemnar gällande

lagstiftning ej stöd, hvadan för vinnande af rättelse i sådana missbruk,

der de möjligen förekommit, lärer vara tillräckligt att vända sig till

vederbörande embetsmyndighet.

Jemte det utskottet medgifver önskvärdheten deraf, att prestlöneregleringsfonden

så snart som möjligt vunne den tillväxt, att den för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44. 7

mådde motsvara alla billiga kraf, som på densamma kunna ställas,

finner utskottet på ofvan anförda skäl sig böra hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjö Gröna.

Reservation

af Herr Bedelius: mot den af utskottet använda motivering.

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.