Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring i gällande bestämmelser rörande landstingsskattens utgörande.

1888-04-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:45, Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring i gällande bestämmelser rörande landstingsskattens utgörande.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1888, kl. 11 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring i

gällande bestämmelser rörande landstingsskattens utgörande.

Uti 2 mom. af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars

1862 stadgas, att de afgifter, som af landsting blifvit till uttaxering

beslutade, skola i de fall, då icke några sådana särskilda bestämmelser

finnas meddelade, som i 1 mom. af samma paragraf omtalas, utgå i förhållande

till den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst

af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges.

Den sålunda bestämda grund för utgörande af landstingsskatt

skiljer sig från de i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse på landet

-stadgade grunder för kommunalutskylders utgörande bland annat

deruti, att enligt sistnämnda lagrum kommunalutskylder skola utgå jemväl

för sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,

hvarvid till beräkningsgrund tages det belopp, som, derest bevillning

för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning

svarar. Då nu staten enligt gällande bevillningsförordning är

.befriad från bevillning, så följer häraf, att för vissa staten tillhöriga

fastigheter, hvilka för statsverkets räkning disponeras, erlägges kommunalskatt,

men icke landstingsskatt.

I en inom Andra Kammaren afgifven och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 131, erinrar herr J. Rundbäck om detta förhållande;

hvarefter motionären vidare anför. Häraf följde, att då boställen eller

andra lägenheter indroges till statsverket och utarrenderades för dess

räkning, de frikallades från utgörande af bevillning och med detsamma

från landstingsskatt. Olägenheter af ett dylikt förfarande och dess

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 45. 9

menliga inverkan på flera landstings finanser och verksamhet hade redan

forsports och tilltoge i samma mån som allt flera och flera boställen

mdroges och bortarrenderades. För att afhjelpa de påvisade olägen“^de

man flerestädes tillvägagått på det sätt, att man för att

undfå landstingsskatt af arrendatorerna af kronans domäner upptaxerat

dessa allt efter tycke och smak för inkomst af arrende och sedan hade

efter den bevillning, som deraf kunnat uttaxeras, jemväl beräknats landstingsskatten.

Att ett sådant tillvägagående vore origtigt insåges lätt

nog, men för att vinna rättelse härutinnan vore dock nödigt att ett

annat, förfaringssätt uttänktes och till efterrättelse faststäldes. För detta

ändamål kunde man välja en af tvenne vägar, nemligen att antingen

iakttaga samma förfaringssätt och tillvägagående som med utdebiteringen

af kommunalskatten i allmänhet iakttoges, eller ock att all fastighet

oberoende af sin natur eller innehafvare uppskattades och bevillnmgstaxeiades

efter enahanda grund och betalade landstingsskatt, vare

sig staten toge bevillning deraf eller icke. Hvilketdera sättet som

kunde hafva företräde, ville motionären icke afgöra, utan öfverläte åt

vederbörande utskott att derutinnan välja.

Då lagutskottet för sin del icke kan finna något, giltigt skäl för

den skilnad, som i de särskilda författningarne blifvit i nu ifrågavarande

afseende gjord beträffande grunderna för utgörande af kommunalutskylder

och landstingsskatt, hvilken sistnämnda ju äfven till sin natur

är en kommunalskatt, ehuru utgående för eu större kommuns behof,

anser utskottet, lika med motionären, att ändring i gällande bestämmelser

bör ske till åvägabringande af likformighet härutinnan. Arrendatorerna

af ifrågavarande egendomar skulle visserligen härigenom få sig

ålagda afgifter, från h vilka de förut åtnjutit befrielse; men landstingsskatten

torde i allmänhet icke vara af den betydenhet, att detta förhållande

hot väcka någon betänklighet mot den föreslagna ändringen.

Dessutom läia väl på många ställen, såsom motionären antydt, desse

arrendator^- redan vara taxerade för inkomst af arrendet och på denna

grund deltaga i landstingsskatten, hvilket emellertid, derest motionärens

förslag blefve upphöjdt till lag, ej vidare skulle ega rum.

• som icke finner lämpligt att föreslå redaktion af de

ändringar i gällande lagbestämmelser, som skulle för ändamålets vinnande

erfordras, får följaktligen hemställa,

Bill. till Riksd, Prof. 1888. 7 Sami. 23 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

att Riksdagen ville, med anledning af herr Rundbäcks

förevarande motion, i skrifvelse anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådana ändringar i gällande lagstiftning,

att jordbruksfastighet, för hvilken bevillning

ej erlägges, skall påföras landstingsskatt efter

det belopp, som, derest bevillning för fastigheten skulleutgå,

på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning

svarar, hvaremot inkomst af arrende för sådan

fastighet ej skall vid åsättande af landstingsskatt tagas

i beräkning.

Stockholm den 20 april 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjöcrona.

Reservationer:

af herrar Sjöcrona, Victor Ekenman, Fröberg, Liljesköld, grefve Wachtmeister,

M. TF. Fluss och A. Nilson i Rinkaby.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.