Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om, utarbetande af förslag till ny kyrkolag.

1888-02-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:8, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om, utarbetande af förslag till ny kyrkolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

1

K:o 8.

,Ank. till Riksd. Kaftsli deri 6 febr. 1888, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Kongl. Maj:t med begäran om, utarbetande af förslag

till ny kyrkolag.

Från Andra Kammaren bär lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af herr G. Erikson i Myckelgård afgifven motion, n:o 4, hvari

hufvudsakligen anföres.

Under de senare årens lifliga arbete på lagstiftningens alla områden

vore det dock ett fält, som lemnats nästan alldeles obrutet. Det vore den

egentligen kyrkliga lagstiftningens fält. Den lagkodex, som på detta område

skall utgöra den sammanhållande enheten, hade den vördnadsvärda åldern af

tvåhundra år. Slägten hade efterträdt hvarandra, nya förhållanden i både

borgerligt och religiöst hänseende hade mångfaldigt vexlat, nya former för

både rättskipning och förvaltning inträdt; men kyrkolagen af år 1686 hade

låtit tiden tyst gå förbi sig och icke låtsat derom. — Under tiden hade likväl

nödvändigheten kraft en mängd i förvaltningsväg gifna föreskrifter utöfver,

på sidan om eller i strid med den ursprungliga lagtexten. Stundom

hade härvidlag ett och annat af de ursprungliga stadgandena blifvit uttryckligen

upphäfdt, andra gånger kunde man med någorlunda säkerhet sluta till,

att den eller den föreskriften måste anses uppbäfd, men oftast syntes det

vara jovisst hvad och huru mycket af den forna stadgan skulle, ifrån ren

juridisk synpunkt betraktadt, anses såsom bjudande lag. — Än svårare vore

det att afgöra hvad som med de förändrade förhållandena och det skiftande

tidslynnet kunde vara tjenlig! eller ens tillrådligt att tillämpa. Härvidlag

herskar det enskilda tycket alldeles oinskränkt. Hvad den ene ansåge böra

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 7 Sami. 4 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

upplifvas och tillämpas, ansåge (ten andre såsom högeligen vådligt; och helt

nyligen hade det ju händt, att en prestman blifvit anklagad och ådragit sig

en föreställning af vederbörande domkapitel, derför att "lian satt i utöfning

ett af dessa gamla, förlegade stadgande^ som dock, juridiskt sedt, ännu

gälde. — Det kunde icke vara tvifvel om, att ett sådant tillstånd pa

det kyrkligt-organisatoriska området vore mycket sorgligt och skadligt. —

Det hade icke saknats röster, som yrkat eu reform häruti. Sålunda hade

redan det första allmänna kyrkomöte, som i landet sammanträdde, framburit

sin underdåniga önskan om utarbetande af ett genomgående förslag till ny

kyrkolag, och Kong! Maj:t tillsatte också eu komité, som utarbetade ett

sådant. Men hvad öde den vigtiga frågan sedan erhållit, vore motionären

obekant, Så hade ock allmänna kyrkomötet sedermera gjort underdånig hemställan

om förändringar och ombildningar af vissa hufvudsakliga delar af

kyrkolagen, men, så vidt motionären kände, utan påföljd. — Ehuru det närmast

vore vissa, enstaka missförhållanden på det kyrkliga området, som påkallade

ett afhjelpande, syntes dock, vid det förhållandet, att kyrkolagen

redan förut vore så mångfaldigt lappad, och då det äfven bär vore vigtig!

att lagstiftningen uppträdde såsom ett organiskt helt, ingen annan utväg gifvas

än en fullständig omarbetning af kyrkolagen cell de kyrkliga stadgande, för

hvilket företag det förut omnämnda kyrkolagsförslaget af år 1873, kyrkomötets

öfriga framställningar i ämnet samt derförnt uppgjorda olika förslag

ju måste anses såsom ganska betydande förarbeten.

Pa grund af hvad han sålunda anfört föreslår motionären, att Riksdagen

hos Kong!. Maj:t anhåller om utarbetande af dels ny kyrkolag, att

till antagande åt Riksdagen och allmänna kyrkomötet i sin tid framläggas,

dels derpå grundade och dermed i samband stående kyrkliga stadgande!).

Att 1686 års kyrkolag i många afseenden icke motsvarar nutidens

förändrade törhallanden, lärer icke kunna bestridas; och, såsom motionären

erinrat, uttalade sig redan 1868 års kyrkomöte för en omarbetning af kyrkolagen.

Kyrkomötets framställning föranledde ock, såsom jemväl i motionen

omförmäles, tillsättande af en komité, som 1873 afgaf betänkande med förslag

i ämnet. Sedan högsta domstolen blifvit hörd öfver detta förslag i dess

helhet, lät Kong], Maj:t på grundvalen af komitéförslaget utarbeta förslag

till förordningar rörande två vigtiga delar af kyrkolagens område, nemligen

angående tillsättning af presterliga tjenster samt om straff för förbrytelser

åt prest och om laga domstol i sådana mål. Dessa förslag framlades för

1878 års kyrkomöte, som med vissa förändringar godkände desamma. Men

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

3

då förslagen med de af kyrkomötet vidtagna förändringarne näst påföljande

är nnderstäldes Riksdagens pröfning, vunno de icke Riksdagens bifall. Sedermera

återupptogs dock frågan om tillsättning af presterliga tjenster af enskilde

motionärer inom Riksdagen; och 1883 års Riksdag antog i sistnämnda ämne

för sin del ett förslag till lag, livilket, sedan kyrkomötet dertill lemna! sitt

samtycke, den 26 oktober 1883 af Kongl. Maj:t godkändes och utfärdades

såsom lag.

Man kan sålunda icke säga att 1873 ars komitéförslag blifvit leinnadt

utan afseende. Men a andra sidan torde man af hvad här ofvan blifvit anfördt

finna skäl till det antagande, att några utsigter för åstadkommande af

eu fullständigt omarbetad kyrkolag för närvarande ej förefinnas. Vid sådant

förhållande synes det, om man verkligen önskar vinna eu förbättrad kyrkolagstiftning,

mera ändamålsenligt att fortgå på de partiella reformernas redan

beträdda väg, hvarvid lagstiftaren har en god utgångspunkt i det ofvannämnda

förslaget af år 1873.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

A. LILIENBERGi.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1888:7 Skrifvelse till Konungen, med begäran om utarbetande af förslag till ny kyrkolag in. m. s. 14 i texten