Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af väckt motion om ändring af gällande förordningar rörande en allmän hypoteksbank för riket samt de allmänna grunderna för hypoteksföreningars bildande och verksamhet. Till sammansatta utskottets behandling har hänvisats en inom Biksdagens Första Kammare af herr Alfr. Bexell väckt motion

1888-04-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1888:4, Utlåtande, med anledning af väckt motion om ändring af gällande förordningar rörande en allmän hypoteksbank för riket samt de allmänna grunderna för hypoteksföreningars bildande och verksamhet. Till sammansatta utskottets behandling har hänvisats en inom Biksdagens Första Kammare af herr Alfr. Bexell väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlutande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1888, kl. 10 f. m.

Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande, med anledning af

väckt motion om ändring af gällande förordningar rörande

en allmän hypoteksbank för riket samt de allmänna grunderna

för hypoteksföreningars bildande och verksamhet.

Till sammansatta utskottets behandling har hänvisats en inom Biksdagens

Första Kammare af herr Alfr. Bexell väckt motion (n:o 65), i hvilken

föreslagits, att Biksdagen måtte besluta att ingå till Kong). Maj:t med begäran

om sådan ändring i gällande förordningar för Sveriges allmänna hypoteksbank

samt uti de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande

och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, att inga hinder måtte

finnas för nuvarande eller blifvande hypoteksföreningar eller dermed jemförliga

penningeinstitutioner att sjelfva ombestyra sin upplåning, om de skulle

anse, att detta vore för dem fördelaktigare än att anlita hypoteksbanken.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört, att, ehuru

räntan under de senare åren betydligt sjunkit, landets jordbrukare dock haft

ringa eller ingen nytta deraf, i det att, om en af dem behöfde ett lån, han

fortfarande finge betala 5 å 6 procent årlig ränta, äfven om han såsom

säkerhet lemnade första inteckning i egendom. Då räntan enligt nuvarande

pris i penningar icke borde vara högre än 3 V2 å 4 procent, hvithet framginge

deraf, att hypoteksbanken icke betalat mera för sitt sista lån, visade

detta, att något särdeles verksamt hinder mot räntans fallande icke förefunnes.

Orsaken till den höga räntefoten läge, enligt motionärens åsigt, delvis

deruti, att jordegarne icke egde rätt att sluta sig tillsamman och upplåna

Bill. till Biksd. Prof. 18S8. 4 Sami. 2 Afd. 3 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansätta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 4.

penningar mot obligationer, utan vid lånebehof måste hänvända sig till allmänna

hypoteksbanken, och då denna egdes och disponerades af låntagare,

som i dyrare tider och på lång återbetalningstid erhållit lån, hade detta till

följd, att desse icke ville lemna nya delegare län mot lägre ränta, än de

sjelfva betalade. Deraf blefve åter, enligt motionärens förmenande, en följd

att det monopol, som allmänna hypoteksbanken hade, medförde en stor och

orättvis beskattning på alla de jordegare, som icke tagit lån under förutvarande

dyra penningtider, men nu behöfde låna.

Beträffande denna fråga vill utskottet i minnet återkalla Kongl. Maj:ts

skrifvelse till riksens ständer den 13 april 1860 med förslag angående förändrad

organisation af hypoteksinrättningarna i riket. Deri yttrade Kong],

Maj:t, bland annat, att det ej kunde betviflas, att, i enlighet med främmande

länders exempel, den föreslagna centraliseringen af de svenska anstalterna för

fastighetskrediten skulle vara egnad att i väsentlig mån afhjelpa de olägenheter,

som varit en följd af hypoteksföreningarnes splittrade verksamhet,

och som menligt inverkade på deras ställning, synnerligast i förhållande till

utländske långifvare; att en förändring i detta hänseende torde vara desto

mera angelägen, som de lånesökande hypoteksföreningarnas täflan om försträckningar

i utlandet steg för steg ledt till låneoperationer, der vilkoren

blifvit allt mer betungande, och som slutligen måste verka störande på den

svenska krediten i allmänhet; att för denna det deremot onekligen skulle vara

en fördel, om de många föreningarnas utelöpande obligationer af olika åldrar

och serier komme att efter hand försvinna ur rörelsen och efterträdas af

andra, hvilka ej blott, i likhet med de förra, vore grundade på den säkerhet,

som kanske minst af alla vore underkastad förstöring eller förminskning,

nemligen ett lågt uppskattadt jordvärde, utan derjemte skulle komma att

ytterligare betryggas genom inrättande af en stark grundfond och genom eu

fortgående uppsigt från statens sida öfver den nya hypoteksbankens förvaltning;

samt att stadgandet om att hypoteksbanken ensam skulle ega rätt

till utgifvande af tryckta obligationer, grundade på säkerhet i jordegendom,

och föreskriften om att hypoteksföreningar, hvilka efter den nva förordningens

utfärdande bildades, äfvensom redan befintliga i afseende å framtida upplåningar

skulle förbindas att såsom delegare ingå i hypoteksbanken vore

nödiga och nyttiga för att inför långifvarne på den stora verldsmarknaden

påtrycka hypoteksbanken en stämpel af allmän giltighet och offentlig garanti,

hvarförutan den måhända mindre fullständigt än eljest skulle uppfylla sitt

ändamål.

Den af Kongl. Maj:t den 19 mars 1886 tillsatta komité för afgifvande

af förslag till åtgärder i syfte att upphjelpa den ekonomiska ställningen i

landet har jemväl, såsom af dess betänkande del II framgår, tagit nu före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och BankoufsJcottels Utlåtande N:o 4. 3

liggande fråga i öfvervägande och dervid hos allmänna hypoteksbankens

styrelse gjort hemställan: huruvida, på hvad vilkor och vid hvilka tider,

med afseende på kontransenlig rätt att konvertera lån med nya på billigare

ränta med eller utan förlängd amorteringstid, möjlighet måtte förefinnas eller

kunde beredas att nedsätta räntan för redan upptagna eller framdeles utgående

hypotekslån. Af det svar, styrelsen i skrifvelse den 14 augusti sistnämnda år

härå afgifvit, inhemtades, att styrelsen vore betänkt på utväg att genom nedsättning

i den ärliga amorteringen i förening med utsträckande af amorteringstiden

bereda innehafvarne af hypotekslån minskning i den dem nu åliggande

årliga betalningsskyldighet äfvensom att, under åtskilliga förutsättningar, eu

successiv nedsättning af räntan för dylika län kunde vara att motse, men

framginge tillika, att de sålunda i utsigt stälde, mera eller mindre ovissa

och till framtiden uppskjutna lindringar icke vore egnade att bereda omedelbart

gagn eller behöfligt tillfälle för öfrige jordegare att till en efter närvarande

förhållanden lämpad billig ränta belåna fullgoda inteckningar.

Inom komitén hade emellertid den föreställning framkommit, att utväg

till nedbringande af räntan för jordbrukslån ännu skulle i icke oväsentlig

mån kunna åstadkommas, i händelse allenast ett någorlunda betydligt kapital

gjordes tillgängligt för att mot högst 41 2 procents ränta meddela lån på tio

år emot goda inteckningar, och då hypoteksbanken, som veterligen hade icke

obetydliga belopp mera tillfälligt placerade, möjligen skulle kunna medverka

till ett sådant mål, hade komitén ansett sig böra till styrelsen ytterligare

hemställa: om och, i sådant fall, till hvilket omfång styrelsen funne med

bankens reglemente och ställning förenligt samt i öfrigt skulle vilja med

redan tillgängliga eller i mån af behof anskaffade medel anordna en så beskaffad

särskild lånerörelse.

Då jemväl på denna framställning erhölls ett afböjande svar, hade

komitén sökt besvara frågan, om det åsyftade önskningsmålet skulle kunna

vinnas genom inrättandet af en ny kreditanstalt, En sådan anstalt måste

nödvändigtvis, enligt komiténs förmenande, för att kunna fylla sin uppgift,

vara berättigad att utfärda och försälja obligationer med säkerhet i jordegendom.

Möjligheten af denna rättighets meddelande vore åter beroende

af den tolkning, som torde gifvas åt de i § 5 af kongl. förordningen angående

hypoteksbanken meddelade bestämmelser att »ifrån den dag denna förordning

blifvit offentligen kungjord, må ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles

tillkommande hypoteksförening eller hvilken annan kreditinrättning som helst,

än allena den allmänna hypoteksbanken, utgifva tryckte eller graverade till

innehafvaren stälde på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande,

räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom

på landet utlofvas.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Bankoutshöttets Utlåtande N:o 4.

Deri citerade ordalydelsen hade gifvit anledning till olika meningar

rörande omfånget af det hypoteksbanken meddelade privilegiet. A ena sidan

hade det framhållits att, då den kong!, förordningen uttryckligen angifvit de

två slag af obligationer mot säkerhet i jordegendom, hvilka hypoteksbanken

skulle vara ensam berättigad att utfärda, så måste deraf följa, att det tredje

slaget af obligationer mot enahanda säkerhet, nemligen sådane som vore

stälda att betalas å viss tid, icke kunde vara i privilegiet innefattade. Å

andra sidan hade rigtigheten af denna tolkning blifvit bestridd. Komitén

hade för sin del funnit frågan härom vara af tvistig'' beskaffenhet. Af denna

anledning hade komitén ansett sig icke böra tillstyrka, att för närvarande

åtgärder vidtoges för bildande af någon ny kreditanstalt med rätt att utfärda

obligationer mot säkerhet i jordegendom.

I likhet med hvad Kong! Maj:t i ofvanberörda skrifvelse anfört, anser

utskottet, att hypoteksföreningarna, derest de till äfventyr skulle hafva

rättighet att utfärda obligationer med säkerhet i jordegendom, måste, då de

sjelfve, på sätt motionären afsett, skulle ombesörja sin upplåning, nödgas att

uppträda å penningemarknaden i täflan med hvarandra och med allmänna

hypoteksbanken, hvilket åter naturligen skulle blifva till skada för den

svenska krediten. Af detta skäl och då dessutom frågan, huruvida någon

annan än hypoteksbanken i sjelfva verket eger rätt att utfärda tryckta eller

graverade obligationer med säkerhet i jordegendom, är af tvistig beskaffenhet,

hemställer utskottet,

att herr Bexells förevarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1888.

På det sammansatta utskottets vägnar:

B. ABR, LEIJOHHUFVUD.

Herrar A. Persson och A. P. Danielson hafva begärt få antecknad!,

att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.