Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens n i ond e hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.
1888-04-17 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1888:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens n i ond e hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank, till Riksd. kansli den 17 april 1888, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
n i ond e hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna.
(l:a U. A.)
Pensionsstaten.
l:o. Beträffande denna stat har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen Ang. bidrag
vid punkterna 1 och 2 af denna hufvudtitel erinrat, att Kongl. Maj:t i särskild
proposition af den 31 december 1887 föreslagit dels angående anslags- sionering
titeln: bidrag till folkskolelärares pensionering att, för beredande af pension ^drag^tit
från folkskolelärarnes pensionsinrättning för de vid denna pensionsinrättning \pensionering
samt folkskolelärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementar- alenkor,''och
t *- QCt.VYh CTtCT
läroverken enke- och pupillkassa anstälde tjenstemän och vaktmästare, det lärare vid
såsom bidrag till folkskolelärares pensionering för närvarande utgående belopp,
356,500 kronor, måtte höjas till 357,427 kronor, eller med 927 kronor; pedagogik,
dels ock beträffande anslagstiteln: bidrag till pensionering af enkor ^minarier
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in., n 0 g i
att, för beredande af pension åt bemälde tjenstemäns och vaktmästares enkor
och barn, det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. m. för närvarande utgående
belopp, 68,471 kronor, måtte höjas till 68,816 kronor, eller med 345 kronor.
Utskottet kommer, beträffande berörda kong], proposition (n:o 23) i
dess helhet att framdeles afgifva särskild! utlåtande, hvilket utskottet här
endast skolat
anmäla.
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 0 Häft.
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. pension
för landshöfclingen
G. J.
Edelstam.
Allmänna indragningsstaten.
2:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit-,
att landshöfdingen i Kalmar län Gustaf Jakob Edelstam måtte från
och med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från civilstatens
pensionsinrättning erhölle afsked från landshöfdingeembetet, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension
till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning
komme att utgöra 6,000 kronor, eller 3,600 kronor årligen.
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
den 22 december 1887 (bil. 1 sid. 9) inhemtas:
att landshöfdingen Edelstam, som vore född den 25 juni 1831, vunnit
anställning i statens tjenst den 18 juni 1852 och sedan den 30 maj
1873 innehaft sitt nuvarande embete; att uti ett den 9 november 1887 uthärdad!
läkarebetyg vitsordats, att han fortfarande vore lidande af följderna
utaf ett honom den 5 februari 1886 öfvergånget slaganfall, hvarigenom hans
krafter och arbetsförmåga betydligt försvagats, att någon väsentlig och varaktig
förbättring härutinnan icke inträdt och ej heller vore att för framtiden
motse, äfvensom att han icke vidare kunde utan fara för lifvet och
hvad honom ännu återstode af helsa uthärda den ansträngning, som utöfningen
af de med landshöfdingebefattningen förenade omfattande åligganden med
afseende å hans nedsatta krafter nu mera än förr måste af honom kräfva;
att direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning, öfver ansökningen
hörd, meddelat, att landshöfdingen Edelstam vore berättigad att från och
med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landshöfdingeembetet
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid åtnjuta pension från
inrättningens tjenstemannapensionsfond i första klassen till belopp af 2,400
kronor årligen;
samt att statskontoret i infordradt utlåtande i ämnet, under erinran, att
i afseende å landshöfdings pensionsrätt å allmänna indragningsstaten vore
genom kongl. bretvet den 30 maj 1884 föreskrifvet, att landshöfding egde
uppbära pension af 6,000 kronor, då han efter 65 lefnadsår och minst 35
tjensteår, deraf minst 10 såsom landshöfding, från embetet afginge, samt
under anförande: att landshöfdingen Edelstam således uppnått den för pensions
erhållande från allmänna indragningsstaten föreskrifna tjensteålder äfvensom
innehaft landshöfdingeembetet längre tid än den erforderliga af 10 år,
men deremot hunnit en lefnadsålder af endast 56^ år, eller 8 år 6 månader
mindre än den bestämda af 65 år, med afseende å innehållet af det företedda
läkarebetyget angående landshöfdingen Edelstams helsotillstånd samt å
Statsutskottets Vilåtande N:o 10.
3
hans långvariga och hedrande embetsmannaverksamhet, ansett sig böra förorda
bifall till den gjorda framställningen.
Enär enligt hvad sålunda ådagalagts någon väsentlig och varaktig förbättring
i landshöfdingen Edelstams helsa icke torde vara att för framtiden
motse, men det måste anses vara af vigt, att den, som har vårdnaden om
ett län sig anförtrodd, är i besittning af obrutna krafter, hemställer utskottet,
att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
3:o. Med anledning af en utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Ang. pension
Skaraborgs län, på anhållan af länsmannen i Skånings härads norra distrikt
Axel Albert Moberg, gjord framställning, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Moberg.
Moberg måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle [4.]
afsked från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indraguingsstaten
åtnjuta en årlig pension af 900 kronor.
Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet (bil. 1 sid.
10 och 11) inhemtas:
att Moberg, som, född den 18 januari 1828, antagits i statens tjenst
den 22 april 1851 och erhållit sin innehafvande länsmanstjenst den 25 oktober
1879, hvarförinnan han dels biträdt å länsmans- och kronofogdekontor
samt å landskontoret dels efter förordnanden förestått befattningar vid landsstaten,
enligt ett den 2 juni 1887 utfärdadt läkarebetyg, på grund af uppgifna
sjukdomar vore samt sannolikt för all framtid blefve urståndsatt att
fullgöra sina åligganden såsom länsman;
att Kongl. Maj:ts befallningshafvande till stöd för den gjorda framställningen
anfört, att Moberg allt sedan den 25 april 1883, då han första
gången erhållit tjenstledighet, oafbrutet varit till följd af sjukdom oförmögen
att fullgöra sina tjensteåligganden; att under hela denna tid tjensten måst
upprätthållas af vikarie emot åtnjutande allenast af de med densamma förenade
tjenstgöringspenningar och expensmedel; att ofvanomförmälda läkarebetyg
visserligen endast innehölle, att Moberg sannolikt för all framtid blefve
urståndsatt att tjenstgöra, men att utfärdaren deraf på gifven anledning förklarat,
att han, som, enär förbättring läge inom möjlighetens område, ansett
sig böra välja nämnda uttryck, dock hyste den åsigt, att Moberg ej kunde
blifva i stånd att sköta sin tjenst, hvadan, och med hänsyn dertill, att Moberg
snart uppnådde 60 år, med visshet torde böra antagas, att han allt
framgent blefve oförmögen att tjenstgöra; att vid sådant förhållande Mobergs
vidare bibehållande i statens tjenst icke kunde vara för det allmänna gagneligt;
att befattningens upprätthållande under flera år genom vikarie måste
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. pension
för kommissions-
och
storskifieslandtmätaren
K. L.Bladin.
[5-]
anses olämpligt, äfven om svårighet icke skulle möta för erhållande af duglig
vikarie; att Moberg saknade egna tillgångar; och att han under helsans
dagar pligttroget fullgjort sina åligganden; samt
att statskontoret i infordradt utlåtande, med erinran att enligt gällande
stat aflöningsförmånerna vid länsmanstjensten uti ifrågavarande distrikt
utgjordes af lön 900 kronor, deraf 400 kronor beräknades för boställsförmån,
tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel 100 kronor samt dessutom
tillägg å lönen efter 10 års tjenstetid med 300 kronor, hvaraf Moberg
ännu icke kommit i åtnjutande, samt under anförande, att Moberg varit
anstäld i statens tjenst 36^ år eller något mer än den tid af 35 år, som
utgjorde vilkor för rättigheten att vid afskedstagandet komma i åtnjutande
af pension å allmänna indragningsstaten, men att han först efter något mer
än 5 år uppnådde den stadgade pensionsåldern af 65 år, på de af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande anförda skäl tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.
Af de till utskottet öfverlemnade handlingarna rörande detta ärende
framgår tillika, att Moberg vid det förhållande, att lian hvarken tillbragt 20
år i ordinarie syssla eller inbetalt årliga afgifter till civilstatens pensionsinrättning
för längre tid än 7 år och 11 månader, icke är berättigad till
pension från nämnda inrättning.
Enär, enligt hvad sålunda blifvit inhemtadt, Moberg tillträdt sin nu
innehafvande länsmanstjenst för icke längre sedan än år 1879, hvarförinnan
han endast efter förordnande förestått dylik och andra befattningar vid landsstaten,
samt det till grund för ansökningen liggande läkarebetyget icke synes
utesluta all möjlighet till någon förbättring i Mobergs helsotillstånd, hemställer
utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
4:o) Uppå derom gjord |ansökanjwhar Kongl. Maj:t föreslagit, att
kommissions- och storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Knut Leopold
Bladig måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked från kommissionslandtmätarebefattningen blefve honom meddeladt,
uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af en utaf de
för kommissionslandtmätare bestämda högre pensioner å 1,600 kronor om året.
Af statsrådsprotokollet (bil. 1 sid. 12 och 13) inhemtas, att Bladin,
som vore född den 15 september 1822 och således uppnått 65 års ålder,
blifvit den 29 mars 1847 antagen till landtmäteriauskultant, den 1 december
1851 konstituerad till vice kommissionslandtmätare, den 13 november 1857
utnämnd till komipissionslandtmätare och den 27 april 1874 konstituerad
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
5
till storskifteslandtmätare; att han under sin tjenstetid haft anställning såsom
länsagronom i Kopparbergs län under mer än 15 år och såsom föreståndare
för landtbruksskolan å Yassbo inom samma län under 8 år; att åt sökanden
vitsord lemnats dels af länets hushållningssällskap, att han på ett utmärkt
sätt, med stor skicklighet och under välvilligt tillmötesgående mot allmänheten
handhaft länsagronomsbefattningen, till följd hvaraf jordbrukets utveckling
inom länet, under de 15 år sökanden skött befattningen, i väsentlig
mån borde räknas sökanden till förtjenst, dels ock af professoren J. Arrhenius,
att sökanden såsom föreståndare för landtbruksskolan å Yassbo, enligt hvad
vid de inspektioner, som å skolan förrättats af landtbruksakademiens förvaltningskomité,
blifvit utrönt, på ett utmärkt sätt ledt undervisningen samt
väl och berömligt skött skolans jordbruk och ladugård; samt att sökanden,
som med hustru och 5 barn, af hvilka det yngsta vore endast tio år, icke
egde andra tillgångar än ett tarfligt lösörebo, vore i behof af pension för
sitt och sin familjs uppehälle.
Uti afgifvet utlåtande hade landtmäteristyrelsen anfört, att Bladin väl
icke uppfylt det af Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1885 bestämda vilkor
för kommissionslandtmätares rätt till pension å 1,600 kronor, nemligen att
under 25 år varit verksam såsom landtmäteritjensteman, och icke heller vore
berättigad till pension såsom storskifteslandtmätare, men att detta berodde
derpå, att sökanden under 23 år af sin tjenstetid hufvudsakligen arbetat
såsom länsagronom och föreståndare för landtbruksskola samt icke förr än
år 1874 blifvit förordnad till storskifteslandtmätare; att Bladin likväl, enligt i
generallandtmäterikontoret förvarade anteckningar, såsom vice kommissions- och
kommissionslandtmätare i tjensten användt 1,090 dagar och sedermera under
13| år tjenstgjort vid storskiftesverket samt städse ådagalagt utmärkt nit,
skicklighet och redbarhet; att länsagronomsbefattning omfattade flera åtgärder,
till hvilka jemväl landtmätare kunde förordnas, och i öfrigt vore
nära likartad med en landtmätares tjenstgöring; samt att Bladin, med afseende
å hvad han verkat till förkofrande af landtbruket inom länet, gjort
vida mera gagn för allmänheten än mången landtmätare, som varit verksam
såsom sådan under mer än 25 år; och då Bladin i öfrigt uppfylt vilkoren
för erhållande af den ifrågavarande pensionen samt till följd af ålder och
storskiftesarbetenas aftagande inom länet icke lämpligen kunde vid dessa
arbeten erhålla sysselsättning längre än till våren år 1888 och derefter icke
syntes kunna vinna någon afsevärd verksamhet såsom kommissionslandtmätare,
hemstälde landtmäteristyrelsen, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom, att Bladin måtte berättigas att vid afskedstagandet
från kommissionslandtmätarebefattningen uppföras å allmänna indragningsstaten
till åtnjutande af en utaf de i Riksdagens ofvan omförmälda
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. pension
för expropriationslandtmätaren
0.
1\ Lundberg.
[«•]
skrifvelse bestämda- pensioner till belopp af 1,600 kronor, oaktadt lian icke
i allo fullgjort de i samma skrifvelse bestämda vilkoren för erhållande af
sådan pension.
Vidare har, såsom af statsrådsprotokollet synes, statskontoret i infordradt
utlåtande — jemte tillkännagifvande att af de utaf Riksdagen för
kommissionslandtmätare medgifna 48 högre pensioner å 1,600 kronor 16
pensionsrum för närvarande vore tillsatta — förordat ansökningen på sätt
landtmäteristyrelsen hemstält.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
5:o) Med anledning af derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t föreslagit,
att expropriationslandtmätaren vid statens jernvägsbyggnader och
statens järnvägstrafik, kaptenen i armén Oscar Theoclor Lundberg måtte,
med bibehållande af den fyllnadspension, som han från arméns pensionskassa
för närvarande uppbure, från och med månaden näst efter den, hvarunder
han blefve från sin anställning såsom expropriationslandtmätare vid statens
jernvägar entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 1,200 kronor årligen.
Af statsrådsprotokollet (bil. 1 sid. 14 och 15) inhemtas, att Lundberg,
som vore född den 14 juni 1820, år 1837 antagits till volontär och samma
år till underofficer vid Södermanlands regemente; att han efter aflagd officersexamen
år 1845 blifvit utnämnd till underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring
och, efter att hafva år 1851 aflagt landtmäteriexamen, under åren
1851—1857 haft anställning såsom landtmäteribiträde; att han år 1858
antagits till nivellör vid statens jernvägsbyggnader och från den 1 april
1859 till och med år 1863 tjenstgjort såsom biträdande expropriationslandtmätare;
samt att han från den 1 juli 1864 varit tillförordnad expropriationslandtmätare
vid statens jernvägsbyggnader och från 1870, hvilket
år han undfått afsked från krigstjensten, varit i enahanda egenskap anstäld
vid statens jernvägstrafik.
Till stöd för ansökningen hade Lundberg — under framhållande att
han sålunda tjenat staten i 50 år samt under tillhopa 29 år, hvaraf 1 år
såsom nivellör, 5 år såsom biträde på stat åt expropriationslandtmätare och
23 år i egenskap af sådan landtmätare, varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader
och under 17 år tillika i sistnämnda egenskap tjenstgjort vid
statens jernvägstrafik — anfört, att hans sammanlagda inkomster såsom officer
och expropriationslandtmätare, sedan han för arbetenas skyndsamma bedrifvande
varit nödsakad att af egna tillgångar aflöna biträden, icke under
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
7
något år öfverstigit 2,000 kronor, hvilket belopp icke medgifvit honom att
göra några besparingar; att, då lian år 1870 ansett sig böra, för erhållande
af fortsatt anställning vid norra stambanan, söka afsked från militärtjensten,
han kommit i åtnjutande af pension enligt då gällande pensionsstat, men att,
om han qvarstått till år 1877, då arméns pensionsinrättning omreglerades,
han skulle erhållit rätt till dubbelt så stor pension; samt att beskaffenheten
af hans verksamhet varit för hans helsa skadlig, i hvilket afseende Lundberg
åberopade ett den 15 sistlidne september utfärdadt läkarebetyg, utvisande
att han lede af kronisk gikt och rheumatism samt af en genom muskelbristning
uppkommen svaghet i venstra armen, äfvensom att han till följd af
dessa åkommor, förorsakade af hans ansträngande och för helsan påkostande
verksamhet, i förening med hans höga ålder numera vore i väsentligaste
mån oförmögen att med arbete försörja sig.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt styrelsen för statens jern vägstrafik
hade förklarat sig anse Lundbergs långvariga anställning i statens
tjenst, hvarunder han i 28 år utöfvat en expropriationslandtmätares ansträngande
och för helsan menliga, men jemförelsevis svagt aflönade befattning,
böra berättiga honom att vid hans framskridna ålder komma i åtnjutande
af ett pensionsbelopp, tillräckligt betryggande för hans återstående dagar;
hvarför embetsverken förordat den gjorda ansökningen.
Efter jemväl ur statsrådsprotokollet inhemtad upplysning, att Lundbergs
nuvarande pension från arméns pensionskassa utgår med 450 kronor
af pensionskassans medel och med 350 kronor såsom fyllnadspension af statsmedel,
får utskottet på grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställa,
att Kongl. Maj ds förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
G:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att chefen för Sveriges geologiska
undersökning och de vid undersökningen anstälde geologer måtte,
den förre vid 65 lefnadsår och efter 35 års anställning i statens tjenst samt
geologerne vid 60 lefnadsår och efter 30 års verksamhet vid undersökningen,
ega att efter erhållet afsked komma i åtnjutande af pension å allmänna
indragningsstaten, samt att denna pension måtte utgå för chefen med 5,000
kronor och för geologerna med aflöningens hela belopp, derest denna utgjorde
3,000 kronor eller derunder, men med 80 procent af aflöningen, om denna
öfverstege 3,000 kronor, dock med iakttagande att den, som i årlig aflöning
åtnjöte öfver 3,000 kronor, men mindre än 3,750 kronor, undfinge pension
till belopp af 3,000 kronor.
I öfrigt hänvisande rörande den närmare utredningen af detta förslag
till statsrådsprotokollet (bil. 1 sid. 16—18), vill utskottet endast erinra, att i
Ang. pensionsrätt
för
chefen för
Sveriges geologiska
undersökning
och de vid
undersökningen
anstälde
geologer.
[?''•]
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
afseende å aflöningen åt geologerna är, i enlighet med 1875 års Riksdags
beslut, genom kongl. brefvet den 16 juni 1875 stadgadt, att denna aflöning
skall utgöra 2,500 kronor, och att aflöningen efter innehafvarens väl vitsordade
tjenstgöring under eu tid af fem år, räknadt från och med året
näst efter det, då han antagits, må ökas med 500 kronor och således utgå
med 3,000 kronor, vidare efter 5 års enahanda tjenstgöring höjas till 3,500
kronor, ytterligare efter fem års sådan tjenstgöring höjas till 4,000 kronor
och slutligen efter fem års enahanda tjenstgöring ökas med 500 kronor samt
således med tjugondeförsta tjensteåret utgå med 4,500 kronor årligen, äfvensom
att chefens aflöning genom samma kongl. bref är bestämd till 7,000
kronor.
Såsom af statsrådsprotokollet synes, har departementschefen ansett, att
den omständigheten att aflöningen till personalen vid geologiska undersökningen
utginge å extra stat icke borde utgöra något hinder för den ifrågasatta
pensionsrättens beviljande, samt i detta afseende erinrat, att för storskiftes-
och afvittringslandtmätares aflöning, hvilken för det öfvervägande
flertalet förnämligast utgjordes af arfvode efter taxa, det å ordinarie stat till
belopp af 63,000 kronor uppförda anslag till skiften och afvittringar vore
alldeles otillräckligt, hvarför för dessa tjenstemäns aflönande det af Riksdagen
å extra stat anvisade anslaget till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena
jemväl måste anlitas, samt att, hvad kommissionslandtmätare
anginge, dessa icke alls åtnjöte någon aflöning af statsmedel.
Af den omständigheten, att Riksdagen medgifvit ett visst antal kommissionslandtmätare
pension, anser utskottet icke följa, att Riksdagen bör
bevilja den föreslagna pensionsrätten för personalen vid geologiska undersökningen.
Ty kommissionslandtmätarne äro, oaktadt de icke hafva aflöning
af statsmedel, statens embetsman med kongl. fullmagt å sina tjenster, hvaremot
nämnda personal icke innehar en sådan ställning. Denna personals
fortfarande verksamhet i statens tjenst är nemligen beroende af årligt beviljande
af det till dess aflöning anvisade extra anslag. Men att detta
anslag från början uppförts å extra stat synes utvisa, att anslagsbehofvet
ansetts vara af mera tillfällig beskaffenhet. På grund af hvad sålunda anförts,
hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
Ang. pension 7:o) Med anledning af derom utaf afdelningschefen vid generalstabens
f OV iCOfWWWS" / o o o
sionslandt- topografiska afdelning, på anhållan af kommissionslandtmätaren och kartomätarenm.
m. gråten vid allmänna ekonomiska kartverket Jonas Patrik Ljungström gjord
ström. 9 framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att* Ljungström måtte från och med
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
9
månaden näst efter den, hvarunder han från sina befattningar såsom kartograf
och kommissionslandtmätare afginge, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta,
tillhopa med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor,
hvartill han såsom kommissionslandtmätare kunde blifva berättigad, uppginge
till 2,000 kronor, eller 1,400 kronor årligen.
Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31 december 1887 (bil.
2 sid. 21) inhemtas, att bemälde afdelningschef till stöd för sin framställning
anfört: att de tjensteåligganden, som tillhörde de vid rikets ekonomiska
kartverk anstälde kartografer, vore, synnerligast hvad beträffade arbetena å
fältet, af särdeles ansträngande beskaffenhet, så att vid uppnådda sextio
lefnadsår den för sådana arbeten nödiga helsa och kraft i allmänhet icke
längre förefunnes, likasom ock redan före denna ålder synförmågan vanligen
blefve otillräcklig för utförande af de ifrågavarande tjensteman åliggande
ritarbeten, hvarför det ur synpunkten af kartarbetenas bästa och billigaste
bedrifvande vore af vigt, att kartografer, som uppnått nämnda ålder, bereddes
tillfälle att afgå för att ersättas af yngre personer; att Ljungström,
hvilken vore född den 12 mars 1827 och år 1849 antagits till landtmäteriauskultant,
år 1-855 konstituerats till vice kommissionslandtmätare, år 1864
utnämnts till kommissionslandtmätare och år 1872 anstälts vid ekonomiska
kartverket, visserligen under de senare åren till följd af ålder i förening
med tidtals återkommande sjuklighet (rheumatism) varit hindrad att under
arbetena å fältet åstadkomma eu fullt tillfredsställande arbetsprodukt, men
städse med flit och noggrannhet utfört de arbeten vid hufvudstationen, hvilka
blifvit honom förelagda; att Ljungström jemväl i egenskap af konstruktör
af landtmäteriinstrument sökt att kraftigt gagna sitt yrke, hvilken verksamhet
väl förskaffat honom många erkännanden, så väl offentligt som enskilda
af framstående fackmän, men icke medfört någon ekonomisk vinst, utan
snarare motsatsen; samt att Ljungström, som haft att uppfostra åtta barn,
icke heller varit i tillfälle att af kartografarfvodet, som från början utgjort
1,000 kronor och först år 1886 höjts till 3,000 kronor, göra några besparingar
för ålderdomen, utan vore efter afskedstagandet för sig och sin familjs
utkomst uteslutande hänvisad till en pension å 600 kronor från civilstatens
pensionsinrättning såsom kommissionslandtmätare.
Uti ett med anledning af Ljungströms ansökning afgifvet utlåtande
hade direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat, att Ljungström
ännu icke erlagt årliga afgifter til! pensionsinrättningen för längre tid än 23
år och 5 månader samt sålunda ännu icke fullgjort vilkoren för erhållande
af pension, men hade afdelningschefen till civildepartementet öfverlemnat eu
af Ljungström afgifven förklaring, att han komme att före sitt afskedstagande
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. pension
för åtskillige
tj enst e män
vid statens
jernvägsbyggnader.
[»■]
från kommissionslandtmätaretjensten inbetala till pensionsinrättningen de årsafgifter,
som ännu för honom återstode att gälda för vinnande af rättighet
till pension från nämnda inrättning.
I ärendet hördt, hade statskontoret förklarat sig, med afseende å den
af Ljungström uppnådda lefnadsålder, som kunde anses utgöra hinder för ett
fullt verksamt utöfvande af kartografbefattningen, och den långa tid af öfver
38 år, han tillbragt i statens tjenst, kunna, med stöd jemväl af Riksdagens
år 1885 fattade beslut angående pension åt kartografen E. O. Nordlinder,
förorda bifall till den gjorda framställningen.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
8:o) På derom af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjord framställning
har Kongl. Maj:t föreslagit, att en hvar af nedannämnde, vid statens
jernvägsbyggnader anstälde tjensteman måtte från och med månaden näst
efter den, hvarunder han entledigades från anställning vid nämnda jernvägsbyggnader,
åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under sin
återstående lifstid till följande belopp:
a) materialförvaltaren Bernhard Fredriksson ................. 2,400 kronor
b) materialförvaltaren Gustaf Heurlin .............................. 1,800 „
c) kassören Albert Beckmann ............................................ 1,500 ,,
d) nivellören Otto Hjalmar Leonard Littke.................. 1,500 ,,
och e) ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olai ......... 2,500 „
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 7 januari 1888 (bil. 3 sid. 25 och 26) inhemtas:
att jFredriksson, som vore född den 19 april 1822 och den 1 april
1855 antagits till underkassör vid byggnaden af vestra stambanan samt från
och med år 1858 innehaft sin nuvarande befattning, vore i följd af obotlig
kronisk rbeumatism, som betydligt inskränkte hans rörlighet, urståndsatt att,
i händelse han entledigades från sin nuvarande befattning, genom annat arbete
försörja sig och sin familj;
att Heurlin, hvilken, född den 16 juli 1825, från den 23 maj 1860
tjenstgjort såsom bokhållare samt från och med år 1880 såsom materialförvaltare
vid statsbanebyggnaderna, lede af hjertfel med en i hög grad
oregelbunden hjertverksamhet, som icke medgåfve honom att utan svår risk
för sitt helsotillstånd sköta sin befattning;
att Beckmann, hvilken vore född den 12 april 1838 och den 1 juli
1856 antagits till elev vid södra stambanebyggnaden samt, efter tjenstgöring
såsom nivellör, från och med år 1863 varit anstäld såsom kassör vid statens
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
11
jernvägsbyggnader, leds af höggradig, obotlig döfhet å båda öronen och i
följd häraf vore urståndsatt att, i händelse han från sin nu innehafvande
befattning entledigades, genom annat arbete bereda utkomst åt sig och sin
familj;
att Littke, hvilken, född den 8 januari 1846, år 1869 anstalts vid
jernvägsundersökningarna samt från och med den 5 maj 1871 tjenstgjort
såsom elev och från och med den 1 mars 1872 såsom nivellör vid byggnadsarbetena,
lede af genom öfveransträngning ådragen sjuklighet samt af kroniskt
magsår, i följd hvaraf han endast genom sorgfällig vård vore i stånd att
genom arbete bidraga till sin bergning; samt
att Olåt, som vore född den 6 september 1841 och den 21 december
1864 vunnit inträde i statens tjenst, lede af kroniskt ryggmärgslidande (tabes
dorsalis) samt till följd deraf vore ej blott oförmögen att sköta sin ombudsmannabelattning,
utan ock i väsentligaste mån inskränkt till förmågan att
i öfrigt försörja sig med arbete.
Till stöd för den gjorda framställningen beträffande Fredriksson, Heur1
in, Beckmann och Littke hade styrelsen, med tillkännagifvande att bemälde
tjensteman åtnjöte, förutom bostad eller inqvarteringsersättning, i aflöning
hvardera 300 kronor i månaden eller 3,600 kronor om året, åberopat, att
billigheten kräfde, att staten ej läte dessa personer, Indika under en längre
tjenstetid med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, komma i oförvållad
nöd, helst statens mellankomst för pensionering af tjensteman vid
statens jernvägsbyggnader''hittills icke behöft tagas i anspråk i någon i förhållande
till de å statsbanorna nedlagda kostnaderna nämnvärd mån, i det
att härför utginge allenast de vid 1882 års riksdag beviljade pensionsbeloppen
å tillhopa 9,000 kronor.
Till stöd för framställningen rörande Olai hade styrelsen anfört, att
han allt sedan den 1 november 1869 varit anstäld såsom juridiskt ombud
vid statens jernvägsbyggnader och såsom sådan haft i främsta rummet att
ombesörja de rättegångar samt liqvidations-, lagfarts- och andra ärenden,
som erfordrats för förvärfvandet åt staten af eganderätt till den mark, hvaröfver
jernvägen skulle framgå, men att hans verksamhet i nämnda hänseende
komme, till följd af det af 1886 års Riksdag vid beviljande af anslag för
stambanans genom Norrland fortsättning uppstäda vilkor angående skyldighet
för landsting, kommuner eller enskilde att kostnadsfritt upplåta den- för
jernvägen erforderliga mark eller lemna ersättning för kostnaderna för
markens förvärfvande, att inom den närmaste framtiden upphöra, hvadan
tjensten komme att indragas;
att indragningen af Olais befattning till följd af omständigheter, som
icke gerna kunnat förutses eller beräknas, vore för honom så mycket mera
känbar, som den långa tid, hvarunder han egnat sig åt statens jernvägs
-
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
byggnader, utan att kunna i anseende till den mängd resor, som vore en
följd af tjensten, utöfva annan tjensteverksamhet, skulle hafva varit mer än
tillräcklig för att på annat håll bereda honom en tryggad ställning i statens
tjenst; att Olais tjenst varit i kanske högre grad än någon annan juridisk
befattning ansträngande till följd af de resor, tjensten kräft, i synnerhet
under den tid, då jernvägsarbetena i Norrland samtidigt bedrefvos å två
från hvarandra aflägsna och icke med jernväg förenade distrikt; att dessa
resor antagligen vore en orsak till den svåra sjuklighet, hvaraf Olai lede;
samt att Olai vid utförande af de honom anförtrodda göromål och förrättningar
ådagalagt ej mindre flit och skicklighet än äfven redbarhet, ordning
och nit.
Då ifrågavarande tjensteman sjelfve icke medverkat till sin framtida
pensionering och åtminstone de fleste icke kunna anses vara af sjukdom alldeles
oförmögne att bidraga till sitt lifsuppehälle, anser utskottet, att de af
Kongl. Maj:t äskade pensionsbeloppen skäligen böra nedsättas, för Fredriksson
till 1,800 kronor, för Heurlin till 1,500 kronor, för Beckmann till 1,000
kronor, för Littke till 1,000 kronor och för Olai till 2,000 kronor, hvarför
utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts framställning må på så sätt bifallas,
att en hvar af nedannämnde, vid statens jernvägsbyggnader
anstälde tjensteman må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning
vid nämnda jernvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten
årlig pension under sin återstående lifstid
till följande belopp:
a) materialförvaltaren Bernhard Fredriksson
.........................................•..... 1,800 kronor
b) materialförvaltaren Gustaf Heurlin 1,500 ,,
c) kassören Albert Beckmann............. 1,000 ,,
d) nivellören Otto Hjalmar Leonard
Littke..................................................... 1,000 „
och e) ombudsmannen Johan Olof Emil
• Gustaf Olai.......................................... 2,000 „
Mig. pension 9:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att åt kassören och bokhållaren
1 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Karl Söderholm och vaktmästaren
Söderholm vid samma styrelse Claes Forsberg måtte å allmänna indragningsstaten uppåta»™
^öras örliga pensioner till belopp af 3,000 kronor för Söderholm och 800
C. Forsberg, kronor för Forsberg, att utgå från och med månaden näst efter den, hvar
r
i o.i
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
13
under de från sina nu innehafvande befattningar erhölle entledigande, dock
att, derest Söderholm eller Forsberg framdeles skulle erhålla anställning å
rikets stat, hans pensionsbelopp skulle minskas med ett belopp, motsvarande
den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp,
upphöra att utgå.
Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af det i statsverkspropositionen
under sjette hufvudtiteln omförmälda förslag rörande öfverflyttning af tillsynen
öfver statens jernvägsbyggnader från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till
styrelsen för statens jernvägstrafik har statsrådet och chefen för civildepartementet,
såsom synes af det vid nämnda hufvudtitel som bilaga fogade statsrådsprotobollet
öfver civilärenden den 12 januari 1888 (sid. 23 och 24),
anfört, att, i händelse väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning med statens
jernvägsbyggnader komme att upphöra, Söderholms och Forsbergs befattningar
skulle indragas, vid hvithet förhållande, och då anställning icke
heller kunde dem beredas inom styrelsen för statens jernvägstrafik, enär för
de kassörsgöromål, som rörde jernvägsbyggnaderna, någon särskild tjensteman
icke behöfde anställas samt icke heller antalet vaktbetjente hos sistnämnda
styrelse tarfvade någon tillökning i anledning af de ifrågavarande
ärendenas öfverflyttning till styrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti
skrifvelse den 19 december sistlidna år, med erinran att Söderholm och
Forsberg, såsom anstälde på extra stat, icke kunnat förvärfva delaktighet i
civilstatens pensionsinrättning, gjort framställning, att Kongl. Maj: t täcktes
hos Riksdagen föreslå, att åt bemälda personer måtte å allmänna indragningsstaten
anvisas pensioner till belopp af 3,000 kronor för Söderholm och 800
kronor för Forsberg.
Af de vid denna framställning fogade handlingar inhemtades, att Söderholm,
som vore född den 8 februari 1832 och sålunda uppnått en ålder
af nära 56 år, blifvit den 24 februari 1854 antagen till extra ordinarie
kammarskrifvare i kammarkollegium, den 2 januari 1858 förordnad till
bokhållare i dåvarande öfverstyrelsens för statens jernvägsbyggnader revisionskontor,
den 1 juni 1860 förordnad till bokhållare i samma styrelses kammarkontor
och den 4 mars 1863 förordnad att bestrida kamreraretjensten
hos styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader, hvilken befattning han utöfvat
till utgången af år 1882, då han, som nyss är nämndt, öfverflyttats till sin
nuvarande befattning vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Söderholm,
hvilken sålunda i mer än 33 år varit anstäld i statens tjenst och i 30 år
tjenstgjort vid statens jernvägsbyggnader, hade städse, enligt hvad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen vitsordat, i sin tjenstgöring ådagalagt flit, skicklighet
samt synnerligen utmärkt ordentlighet och redbarhet. Vid sin nuvarande
befattning åtnjöte han en aflöning af 4,500 kronor.
Forsberg vore, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst
14 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
född den 27 oktober 1831 och således öfver 56 år gammal, samt anstäldes
den 11 juli 1860 såsom vaktmästare hos öfverstyrelsen för statens jernvägsbyggnader
och antogs den 2 januari 1863 såsom förste vaktmästare vid
styrelsen för nämnda jernvägsbyggnader. Han hade, enligt hvad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen vitsordat, med mycken villighet, ordning och påpasslighet
fullgjort sina skyldigheter. Vid sin nuvarande befattning åtnjöte han
i aflöning 800 kronor jemte 400 kronor i ersättning för mistad bostadsförmån.
Då Riksdagen redan godkänt den föreslagna öfverflyttningen af tillsynen
öfver statens jernvägsbyggnader från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till styrelsen för statens järnvägstrafik samt till följd deraf Söderholm och
Forsberg utan något sitt förvållande komma att entledigas från sina innehafvande
anställningar, anser utskottet, i likhet med Kongl. Maj:t, det vara
billigt, att åt bemälde personer efter deras mångåriga arbete i statens tjenst
beredes något understöd; men enär de hvarken af sjukdom eller framskriden
ålder äro oförmögne att, äfven om de icke erhålla ny anställning i statens
tjenst, annorledes bidraga till sin utkomst, håller utskottet före, att de af
Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppen skäligen böra nedsättas, för Söderholm
till 2,000 kronor och för Forsberg till 600 kronor.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas att Riksdagen medgifver,
a) att åt kassören och bokhållaren i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen Karl Söderholm må å allmänna
indragningsstaten uppföras en årlig pension till belopp af
2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, hvarunder han från sin nu innehafvande befattning
erhåller entledigande, dock att, derest Söderholm framdeles
skulle erhålla anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp
skall minskas med ett belopp, motsvarande den
nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller
högre belopp, upphöra att utgå; och
b) att åt vaktmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Claes Forsberg må å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension till belopp af 600 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
han från sin nu innehafvande befattning erhåller entledigande,
dock att, derest Forsberg framdeles skulle erhålla
anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp skall minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller,
om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra
att utgå.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
15
10:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att An(h pension
rektorn vid allmänna läroverket i Malmö Carl Ludvig Wåhlin måtte från ai/wåhlin.
och med den 1 maj 1889 under sin återstående lifstid å allmänna indrag- fli.j
ningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 4,000 kronor.
Åt det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 31 december 1887 (bil. 4 sid. 28 och 29) inhemtas,
att Wåhlin, som vore född den 12 maj 1819, den 18 december 1850
förordnats till vikarierande lärare vid dåvarande katedralskolan i Lund, vid
hvilket läroverk han sedermera intill 1859 års slut tjenstgjort i olika lärarebefattningar;
att han sistnämnda år blifvit utnämnd till lektor vid högre
elementarläroverket i samma stad; att han år 1866 utnämnts till rektor vid
folkskolelärareseminariet derstädes, att han den 16 september 1870 förordnats
att under en tid åt lem år bestrida rektorsbefattningen vid allmänna
läroverket i Malmö; samt att han fortfarande innehade förordnande att till
don 1 maj 1889 bestrida nämnda befattning.
Uti infordradt utlåtande hade domkapitlet i Lund, med vitsordande af
den framstående skicklighet och det utmärkta nit, hvarmed sökanden i ansvarsfulla
offentliga befattningar verkat under loppet af 37 år och af dessa
under nära 17 år såsom rektor vid allmänna läroverket i Malmö, tillstyrkt,
att sökandens pension måtte bestämmas till ett årligt belopp af 4,000 kronor.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet likaledes infordrats, hade deri
anfört, att sökanden, ehuru han uppnått eu högre lefnadsålder än den för
pensionsrätt föreskrifna och tillbragt den tid i statens tjenst, som i sådant
afseende vore erforderlig, likväl icke, enär han ej innehade ordinarie anställ- ''
ning i rikets tjenst, vore berättigad till pension å allmänna indragningsstaten.
Med afseende emellertid å sökandens långvariga och förtjenstfulla verksamhet
inom det mödosamma lärarekallet samt då han vid utgången af det honom
senast meddelade förordnande att bestrida rektorsbefattningen, eller den 1
maj 1889, i det närmaste uppnått 70 år och således kunde antagas icke
vidare vara lämplig för bestridande af ansträngande och magtpåliggande göromål,
ansåge sig statskontoret böra tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes göra
framställning hos Riksdagen, att pensionsförmån måtte sökanden beredas.
Beträffande beloppet af denna pension ansåg statskontoret, att densamma
borde, på sätt i dylika fall förut egt rum, bestämmas till 4,000
kronor, motsvarande SO procent af det belopp, hvartill den normala aflöningen
för rektor vid högre allmänt läroverk jemte ålderstillägg uppginge, eller
5,000 kronor.
Då tillfredsställande utredning saknas, om och i hvad mån Wåhlin,
hvilken såsom rektor vid allmänna läroverket i Malmö icke innehar ordinarie
anställning i rikets tjenst, må vara till pension berättigad och utskottet vid
sådant förhållande finner sig så mycket mindre ega anledning tillstyrka bi
-
16
Statsutskottets Utlåtande N-.o 10.
fall till Kong''1, Maj:ts i fråga om honom gjorda framställning som Wåhlin,
enligt hvad kändt är, af sin berörda rektorsbefattning åtnjutit betydliga inkomster,
vida öfverstigande den vanliga aflöningen för rektorer, hemställer
utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
Jng. pension ll:o) På derom af adjunkten vid allmänna läroverket i Luleå Anders
Johan Häggmark gjord, af domkapitlet i Hernösand öfverlemnad ansökning
Häggmark. har Kongl. Maj:t föreslagit, att Häggmark måtte från och med månaden
[IL] näst efter den, i hvilken afsked honom beviljades, för sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor.
Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december
1887 (bil. 5 sid. 30 och 31) är meddeladt, att Häggmark, som vore född
den 17 juli 1835 och år 1863 aflagt filosofie kandidatexamen, från den 30
september sistnämnda år till slutet af vårterminen 1864 tjenstgjort såsom
vikarierande kollega vid elementarläroverket i Luleå; att han den 14 december
1864 utnämnts till kollega vid elementarläroverket i Sundsvall, hvarifrån
han år 1869 öfverflyttats till tjenstgöring vid läroverket i Luleå; samt att
han allt sedan början af höstterminen 1877 åtnjutit tjenstledighet på grund
af försvagad hörsel; och att han enligt ett vid ansökningen fogadt läkarebetyg
lede af obotlig döfhet på båda öronen och i följd deraf nu och för framtiden
vore oförmögen till all vidare tjenstgöring vid läroverket,
att rektorn vid allmänna läroverket i Luleå, af domkapitlet i Hernösand
anmodad att öfver ansökningen yttra sig, dervid erinrat, att läroverket
under eu längre följd af år varit särdeles vanlottadt med afseende på de
ordinarie lärarekrafterna i klassiska språk, enär jemte Häggmark, till hvars
läroämnen dessa hörde, äfven lektorn i samma språk A. V. Lönnegren varit
på grund af döfhet tjenstledig från och med början af höstterminen 1879;
att då sannolikt icke någon utsigt funnes för desse lärare att återvinna sin
hörselförmåga, så att de åter kunde sköta sina tjenster, deras undervisningsskyldighet
måste bestridas af vikarierande lärare, hvarigenom undervisningen
i klassiska språk vid läroverket uppenbarligen måste blifva lidande, helst
täta ombyten af vikarier — den nuvarande vikarien för Häggmark vore den
sjunde i ordningen — och deraf följande vexling af lärometoder försvårade
kontinuiteten i undervisningen; att svårigheten att anskaffa dugliga vikarier
vore derjemte mycket stor i anseende till Luleå stads aflägsna belägenhet
och de derstädes jemförelsevis höga lefnadskostnaderna, hvadan vikariaten
erbjöde föga lockande för personer, som vore för uppdraget fullt lämpliga,
på grund af hvilket allt det vore en trängande nödvändighet, att åtminstone
adjunkturen i de klassiska språken erhölle en ny ordinarie innehafvare;
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 17
att domkapitlet med åberopande af detta rektors yttrande vid ansökningens
öfverlemnande tillstyrkt bifall till densamma;
samt att statskontoret i infordradt utlåtande anfört,
att, ehuru Häggmark endast vore 52 år gammal och ej mer än 24
år varit anstäld i statens tjenst samt de för lärares pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten föreskrifna vilkor i afseende å lefnads- och tjenstålder icke
på långt när blifvit fullgjorda, statskontoret likväl, enär Häggmark redan
under så lång tid som tio år varit tjenstledig på grund af döfhet, som enligt
läkarebetyget vore obotlig, och då någon förhoppning sålunda icke förefunnes,
att han kunde äter inträda i tjenstgöring, samt hans qvarstående vid tjensten
skulle menligt inverka på undervisningen vid läroverket, ansåge sig böra i
underdånighet hemställa, att Kong!. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med
hvad i likartade fall tillförene egt rum, föreslå Riksdagen, att Häggmark,
hvilkens aflöning enligt gällande stat utgjordes af lön 1,500 kronor och
ålderstillägg dertill enligt nådiga brefvet den 5 februari 1875 med 1,000
kronor eller tillhopa 2,500 kronor, måtte berättigas att efter afskedstagande!,
åtnjuta å allmänna indragningsstaten årlig pension till belopp af tre fjerdedelar
af ofvannämnda aflöning, eller 1,875 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst hemställer utskottet,
att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
12:o) Vidare har Kongl. Maj:t på derom gjord ansökning föreslagit,
att gymnastikläraren vid allmänna läroverket i Halmstad Anders Ludvig
Eif ström måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked honom
beviljades, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 1,125 kronor.
Af statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 32 och 33) inhemtas, att Elfström,
efter att hafva varit åren 1838—1852 anstäld i flottans tjenst bland annat
såsom underkanonier och underofficerskorporal samt åren 1856—1860 såsom
underkonduktör vid ingeniörkorpsen, den 8 december 1862 konstituerats till
gymnastiklärare vid Halmstads dåvarande lägre elementarläroverk och, efter
detsammas utvidgning till fullständigt elementarläroverk, år 1866 likaledes
genom konstitutorial antagits till gymnastiklärare derstädes; att, enligt hvad
såväl läroverkets rektor som eforus vitsordat, Elfström med skicklighet och
berömvärd! nit fullgjort sina tjenståligganden; samt att Elfström, som vore
född den 7 oktober 1827, enligt ansökningen vidfogadt läkareintyg lede af
svindel (vertigo) jemte andra abnorma företeelser från nervsystemet och på
grund deraf vore oförmögen att sköta sin tjenst såsom gymnastiklärare.
Bih. till Riksd. Vrot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.
Ang. pension
för Gymnastikläraren
A. L. Elfström.
[lo.]
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
I infordrad! utlåtande hade statskontoret anfört, att jemlik! kongl. brefvet
den 16 mars 1858 gymnastiklärare, som antingen vid gymnastiska centralinstitutet
eller vid elementarläroverk oförvitligen tjenstgjort i trettio år
och uppnått sextio års ålder, egde rättighet att vid afskedstagande varda
uppförd å allmänna indragningsstaten med hela lönen såsom pension. Visserligen
hade Elfström uppnått den för gymnastiklärares pensionsrätt föreskrifna
lefnadsålder, men han hade varit anstäld såsom gymnastiklärare endast
25 år, derunder han eu längre tid åtnjutit tjenstledighet. Då emellertid
Elfströms oförmåga att tjenstgöra till följd af sjukdom vederbörligen blifvit
styrkt, ansåge sig statskontoret, med hänsyn å angelägenheten att gymnastikläraretjensten
behörigen upprätthölles, hvilket antagligen icke blefve händelsen,
om tjensten allt fortfarande bestredes af vikarie, böra understödja ansökningen;
och hade statskontoret, under tillkännagifvande att Elfströms lön enligt
gällande stat utgjorde 1,000 kronor jemte älderstillägg 500 kronor enligt
nådiga brefvet den 18 januari 1878, eller tillsammans 1,500 kronor, i
underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition
om rättighet för Elfström att efter afskedstagande! för sin återstående
lifstid åtnjuta å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp, motsvarande,
såsom i dylika fall tillförene egt rum, tre fjerdedelar af nämnda
aflöning, eller 1,125 kronor.
Då, enligt utskottets förmenande, det icke torde möta någon svårighet
att, derest Elfströms helsotillstånd icke skulle förbättras, mot ett jemförelsevis
obetydligt arfvode med skicklig vikarie tillsvidare upprätthålla tjensten,
hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
vinna Riksdagens bifall.
Ang. pension 13:o) Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t före
rmJen^r
att läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Lund
Nyländer.1 August Reinhold Nyländer måtte från och med månaden näst efter den, i
[14.] hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljades, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.
I statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 33 och 34) upplyses, att Nyländer,
som vore född den 15 februari 1819, bestridt sin lärarebefattning alltsedan
den 20 augusti 1862; att enligt företedt läkarebetyg Nyländer lede af allmän
svaghet, besvärades af ofta påkommande gallstenskolik och vore blind på
högra ögat, hvarjemte hans hörsel vore i någon mån förminskad; samt att
domkapitlet i Lund, i ärendet hord!, vitsordat, att sökanden städse med berömvärd
skicklighet, utmärkt nit och god ordning skött sin befattning, i följd
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
19
hvaraf domkapitlet förordat honom till erhållande vid afskedstagande! af all
den förmån, som kunde honom beredas.
Uti infordradt underdånigt utlåtande hade statskontoret anfört, att
sökandens aflöning bestode af arfvode till belopp af 750 kronor och tillökning
deri tills vidare med 250 kronor enligt nådiga brefvet den 1 augusti
1879, eller sammanlagdt 1,000 kronor; att någon rättighet till pension å
allmänna indragningsstaten icke vore i författningarne medgifven lärare i
musik och sång vid folkskolelärareseminarierna; samt att i allt fall sökanden
i statens tjenst tillbragt en vida kortare tid, än den författningarne föreskrefve
såsom vilkor för erhållande af dylik pension; men hade dock statskontoret,
med hänseende till sökandens helsotillstånd och hvad domkapitlet
anfört, hemstält, att framställning måtte till Riksdagen aflåtas om rättighet
för sökanden att från och med månaden näst efter den, hvari han afginge
från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
pension till belopp af 1,000 kronor årligen.
Förutom den af statskontoret uppgifna aflöningen hade, enligt hvad
i statsrådsprotokollet vidare meddelas, för år 1887 tillerkänts Nyländer tillhopa
300 kronor af det på extra stat anvisade anslag för tillfällig löneförbättring
in. m. åt lärare vid folkskolelärareseminarierna.
Med afseende å hvad sålunda blifvit inhemtadt anser utskottet, i likhet
med Kongl. Maj:t, att pension bör beredas Nyländer, men då dennes lön
utgör 1,000 kronor, finner utskottet icke skäl tillstyrka att den årliga pensionen
bestämmes till högre belopp än att, såsom i dylika fall tillförene egt
rum, detsamma motsvarar tre fjerdedelar af lönen, eller 750 kronor.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att läraren i musik och
sång vid folkskolelärareseminariet i Lund August Reinhold
Nyländer må från och med månaden näst efter den, i
hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas, för
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension åt 750 kronor.
14:o) Med anledning af derom utaf styrelsen för tekniska högskolan pension
gjord hemställan har Kongl. Maj:t föreslagit, att läraren i verkstadsarbete i<xrarmCS~J.
vid tekniska högskolan Carl Johan Wallentin måtte från och med månaden Wallentin.
näst efter den, hvarupder han från sin befattning vid tekniska högskolan [15.]
afginge, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 1,000 kronor.
Af statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 34—36), hvartill utskottet i öfrigt
Ang. pension
för Vaktmästaren
C. A.
Duivalin.
20 Statsutskottets Utlåtande N:o ±0.
får hänvisa, inhemtas, att Wallentin, som är född den 1 mars 1816, sedan
år 1861 haft anställning såsom föreståndare för högskolans mekaniska verkstad
och lärare i verkstadsarbete; att Wallentin, som enligt ett sistnämnda
år med styrelsen upprättadt kontrakt varit skyldig att under 700 timmar
om året å läroverkets verkstadslokaler utan särskild ersättning'' lemna praktisk
undervisning i bearbetning af metaller och trä åt läroverkets elever samt
utöfver nämnda tid lemna undervisning mot ersättning af 5 öre i timmen
för hvarje i undervisningen deltagande elev, under de senare åren årligen
uppburit, utom 300 kronor i hyresersättning, såsom godtgörelse för besvär
och omkostnader vid elevernas undervisning samt underhåll af verktyg med
mera ett belopp af 800 kronor; att, enligt ett i september år 1887 utfärdadt
läkarebetyg, Wallentin, som lode af hjertfel och i slutet af juni månad samma
år i följd af slaganfall träffats af förlamning'' i högra sidans extremiteter, af
denna anledning hade svårt att fortskaffa sig och att hans krafter vore
ganska nedsatta; att Wallentin, som med ordning och nit städse fullgjort
sina åligganden vid högskolan, icke kunnat samla någon nämnvärd förmögenhet;
att 1860 års Riksdag beviljat Wallentins företrädare en årlig
pension af 1,000 kronor och 1885 års Riksdag medgifvit läraren i verkstadsarbete
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt P. O Dalen årlig pension af
2,400 kronor; samt att statskontoret i in lord rad t utlåtande tillstyrkt bifall
till styrelsens hemställan.
Enär Wallentin, enligt hvad af statsrådsprotokollet synes framgå, icke
är helt och hållet i saknad af egna medel, anser utskottet, att det af Kongl.
Maj:t för honom äskade pensionsbeloppet skäligen bör nedsättas till 600
kronor, hvarför utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att läraren i verkstadsarbete
vid tekniska högskolan Carl Johan Wallentin må
från och med månaden näst efter den, hvarunder han från
sin befattning vid tekniska högskolan afgår, för sin återstående
lifstid vid allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 600 kronor.
15:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att vaktmästaren vid fysiska
institutionen vid universitetet i Lund Carl August Duivalin måtte från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked från sin befattning,
å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 480 kronor
årligen.
Med hänseende till hvad i statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 36 och 37)
är meddeladt rörande Duwahns synnerligen väl vitsordade mångåriga verk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 21
samhet såsom vaktmästare och instrumentmakare vid nämnda institution
hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning'' må vinna
Riksdagens bifall.
16:o) Med anledning af derom gjord ansökning bär Kongl. Maj:t före- Ang. pension
slagit, att rektorn vid Halmstads läroverk Lennart Åbergs enka Mathilcla f°''L
Aberg, född Carlsson, måtte, så länge hon enka förblefve, från allmänna in- enka.''
dragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att utgå från och [17.]
med år 1888.
Åf statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 38 och 39) inhemtas, att enkan
Åberg, som vore född den 18 juni 1824, hade en oförsörjd dotter, född den
5 november 1859; att båda sedan många år vore särdeles svaga och sjukliga,
enkan Åberg dertill lidande af obotlig sjukdom; att, sedan boet efter
rektorn Åberg, deri skuldernao vida öfverstigit tillgångarne, afträdts till borgenärernes
förnöjande, enkan Åberg och hennes dotter lefvat uti mycket betryckta,
af begges sjuklighet försvårade omständigheter, hvilka hädanefter
skulle blifva ännu sorgligare, enär ett anslag af 200 kronor årligen under
5 år, som af stadsfullmägtige i Halmstad år 1882 beviljats ur stadskassan
såsom eu gärd af erkännande utaf rektorn Åbergs förtjenster om Halmstads
samhälle, med utgången af år 1886 upphört;
att rektorn Åberg under läsåret 1840—1841 tjenstgjort såsom vikarierande
kollega vid Göteborgs högre lärdomsskola, till dess han den 12 maj
1841 befordrats till ordinarie kollega derstädes; att han den 30 juni 1847
blifvit utnämnd till rektor vid Halmstads lägre lärdomsskola; att, sedan
nämnda läroverk genom nådiga brefven den 20 mars 1858 och den 11
december 1863 utvidgats först till femklassigt läroverk och derefter till fullständigt
högre elementarläroverk, räknadt från och med höstterminen 1866,
Åberg vid nämnda termins början upphört att bestrida rektorsbefattningen;
att således läroverkets förändrade organisation för Åberg medfört en af honom
sjelf oförvållad rubbning i hans ställning, hvilken för honom blifvit så mycket
känbarare, som, då han upphörde att vara rektor, rektorslönen ej längre
kunde till honom utbetalas; att Kongl. Maj:t, med anledning af Åbergs ansökning
om hans aflöning, den 10 juli 1867 förklarat, att Åberg skulle för
år 1866 åtnjuta löneersättning med 1,027 riksdaler 49 öre och för år 1867
uppbära dylik ersättning med ett hans förut innehafda rektorslön motsvarande
belopp, 3,000 riksdaler för år räknadt, men att Åberg aflidit redan den 10
juli 1867, eller samma dag nämnda beslut fattades, och således derom aldrig
erhållit underrättelse; att eforus öfver Göteborgs stifts läroverk vitsordat,
dels att Åberg under sin tjenstgöring med utmärkt nit och skicklighet full
-
22
Statsutskottets Utlåtande 1S:o 10.
gjort sitt lärarekall och städse fört en hedrande vandel, dels äfven att han,
särdeles i egenskap af folkskoleinspektör, under flera år ådagalagt oförtruten
bemödanden för folkundervisningen; samt att statskontoret i afgifvet utlåtande
hemstält, att, då rektorn Abergs tjenstgöring blifvit synnerligen väl vitsordad,
samt en kan jemte den oförsörjda dottern befunne sig i fullkomligt medellöst
tillstånd, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om en årlig
pension af 300 kronor för enkan Åberg.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.
Ang. ont- 17:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att den åt extra provinsialläkaren A.
donftlr extra L- Lindfors’ enka Lovisa Karolina Lindfors, född Sandelin, och hennes dotter
Vrovinsial- Maria Lovisa å allmänna indragningsstaten uppförda pension af 400 kronor
la\Lindfortf'' ärligen måtte, efter det dottern numera ingått äktenskap, till enkan Lindfors
enka. med hela beloppet utbetalas.
[18] Af statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 09 och 40) inhemtas, att enkan
Lindfors i en till Kongl. Magt ingifven ansökan, med förmälan att hon allt
sedan år 1879 uppburit den pension till belopp af 400 kronor, som vid
1878 års riksdag beviljats henne och en oförsörjd dotter, men att statskontoret,
i anledning deraf att denna dotter under juli månad 1887 ingått
äktenskap, ansett sig icke kunna utbetala berörda pension i sin helhet för
längre tid än till och med nämnda månad, i underdånighet anhållit, att,
enär sökanden, som enligt företedt intyg vore född den 17 februari 1824
och i följd af obotligt ryggmärgslidande urståndsatt att på ringaste sätt bidraga
till sitt uppehälle samt icke hade andra tillgångar än omförmälda
pension och ett af svenska läkaresällskapet beviljadt tillfälligt understöd, som
hittills utgått med 50 kronor om året, äfven efter sin dotters giftermål för
sin utkomst behöfde åtnjuta ifrågavarande pension oafkortad, Kongl. Maj:t
måtte medgifva sökanden att, utan hinder af dotterns inträde i äktenskap,
fortfarande uppbära hela pensionen.
Öfver den gjorda ansökningen hördt, hade statskontoret, jemte meddelande
att, på sätt sökanden uppgifvit, statskontoret, efter erhållen upplysning
att sökandens dotter under nästlidne juli månad ingått äktenskap, funnit
sig förhindradt att för tiden efter samma månads utgång förordna om utbetalning
af större eller mindre del af ifrågavarande pension, hvilken af
1878 års Riksdag beviljats åt sökanden och hennes oförsörjda dotter Maria
Lovisa, utan att någon fördelning af pensionsbeloppet dem emellan blifvit
bestämd, anfört, att, då vitsordadt blifvit, att de ömmande omständigheter,
medellöshet och fullkomlig oförmåga att med arbete sig försörja, hvilka för
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
23
anledt denna pensions beviljande, fortfarande för enkan Lindfors förefunnes,
samt då eu minskning af det föga betydliga pensionsbeloppet icke torde böra
ifrågakomma, statskontoret hemstälde, det Kongl. Maj:t, med bifall till ansökningen,
täcktes föreslå Riksdagen, att den å allmänna indragningsstaten
för enkan Lindfors och hennes oförsörjda dotter Maria Lovisa uppförda pension
af 400 kronor årligen Unge, efter det dottern numera ingått äktenskap,
till enkan Lindfors med hela beloppet utbetalas.
"Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen
anfört, att, enligt hans förmenande, det icke kunde hafva varit Riksdagens
afsigt, att hela den åt enkan Lindfors och hennes oförsörjda dotter beviljade
pension skulle upphöra att utgå, så fort dottern komme i den ställning, att
hon ej vidare vore i behof af pension; att åtminstone hälften af det beviljade
beloppet måste anses hafva tilldelats enkan Lindfors; att emellertid någon
minskning af det, såsom statskontoret yttrat, föga betydliga pensionsbeloppet så
mycket mindre torde böra ifrågakomma, som den ekonomiska ställningen
syntes för enkan Lindfors genom dotterns giftermål hafva blifvit ännu bekymmersammare,
än den förut varit, hvarför departementschefen tillstyrkt,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning i ämnet på sätt
statskontoret föreslagit.
Enär antagas måste,, att Riksdagen vid beviljandet af ifrågavarande
pension af 400 kronor åt enkan Lindfors och hennes oförsörjda dotter, afsett,
att någon del af pensionsbeloppet skulle tillkomma dottern, så länge
hon vore oförsörjd, får utskottet, med hänsyn till de bekymmersamma omständigheter,
i hvilka enkan Lindfors fortfarande befinner sig, hemställa,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen medgifver, att af
den åt extra provinsialläkaren A. F. Lindfors’ enka Lovisa
Karolina Lindfors, född Sandelin, och hennes oförsörjda
dotter Maria Lovisa å allmänna indragningsstaten uppförda
pension af 400 kronor årligen må, efter det dottern
numera ingått äktenskap, till enkan Lindfors utbetalas
300 kronor årligen.
18:o) Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under erinran, att Riksdagen under en följd af år för ändamålet beviljat
lika stort belopp, hemställer utskottet,
att å allmänna indragningsstaten må för 1889 anvisas
ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, an
-
Ang. understöd
åt behöfvande
folkskolelärare.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vändas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, Indika oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
Ang. förhöjning
i priset
å den i äldre
lön ingående
spanmål.
19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att den förhöjning i det vid 1840—
1841 års statsreglering antagna spanmål-spris, som borde utgå till sterbhusen
efter dem, hvilka före vidtagande af nämnda statsreglering beredt sina
sterbhus rätt till begrafningshjelp, måtte efter en prisskilnad af 1 krona 3 öre
för tunnan bestämmas till utgående från allmänna indragningsstaten.
Efter ur statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 12 januari innevarande
år (bil. sid. 6) vunnen upplysning, att riksmarkegångspriset å spanmål
åren 1885—1887 utgjort i medeltal l krona 83 öre kubikfoten, motsvarande
11 kronor 53 öre för tunnan, eller 1 krona 3 öre utöfver det värde,
10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering
beräknades, hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Ang. pen- 20:o. Uti statsverkspropositionen under punkt 21 :o af denna huf
lektoremiivid
vudtitel bär Kongl. Maj:t erinrat, att Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen
sjökrigs- under femte hufvudtiteln föreslagit, att léktorerne vid sjökrigsskolan måtte
ro i V förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla pension till
enahanda belopp och på enahanda vilkor, som för närvarande vore bestämda
för deras vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken.
Riksdagen har emellertid vid behandling af punkten 8:o af utskottets utlåtande
angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
afslagit Kongl. Maj:ts begäran om att lektorernes vid sjökrigsskolan aflöning
måtte uppföras på fast stat, till följd hvaraf sagda aflöning fortfarande
kommer att utgå i form af arfvoden. Frågan om beredande af pensionsrätt
på allmänna indragningsstaten åt lektorerna vid sjökrigsskolan måste derför
anses förfallen, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
Ang. pension
för Majoren
Johan
Buthbergs
enka Margareta
Kristina
Ruthherg,
född
Boström.
2l:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 57)
har herr O. H. Ström yrkat, att Riksdagen måtte besluta att till majoren i armén,
f. d. kaptenen vid kongl. Norrbottens fältjägarecorps m. m. Johan Ruthbergs
enka, Margareta Kristina Ruthberg, född Boström, bevilja en årlig pension
att hon ej inginge nytt äktenskap,
af 800 kronor, att, under
utgå för hennes återstående lifstid.
förutsättning
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
25
Till stöd för berörda framställning har motionären åberopat, att
majoren Ruthberg, som utöfvat en dugande verksamhet i fäderneslandets
tjenst, vid sin år 1885 inträffade död efterlemnat bemälda enka jemte tio
oförsörjda barn, af hvilka fem vore minderåriga, äfvensom att boets skulder med
9,983 kronor 10 öre öfverstigit tillgångarne.
Om än de bekymmersamma omständigheter, i hvilka enkan Ruthberg
lärer befinna sig, kunde tala för beredande af något understöd åt henne, anser
utskottet sig likväl icke böra frångå den grundsats, som vid senaste riksmöten
gjort sig gällande, att nemligen frågor af förevarande beskaffenhet icke
böra till Riksdagens pröfning förekomma, innan de erhållit den fullständiga
utredning, som endast hos Kongl. Maj:t kan åstadkommas, hvarför utskottet
hemställer,
att herr O. H. Ströms motion icke må af Riksdagen
bifallas.
nionde hufvudtiteln.
[22.]
22:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att, för vinnande af jemn An9- l>elopslutsumma
å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, det kontanta anslaget ^nalielntill
allmänna indragningsstaten måtte höjas med 808 kronor eller från 1,310,490 slagen under
kronor, till 1,311,298 kronor, då, med inberäkning af den under anslaget ingående
ersättning för indragen indelning m. m, 6,400 kronor, anslagets slutsumma
skulle blifva 1,317,698 kronor.
Härjemte har herr C. P. af Buren i sin inom Första Kammaren
väckta motion n:o 9 föreslagit, dels att nyssnämnda anslag måtte bestämmas
till 1,624,000 kronor, dels ock att alla öfriga förslagsanslag å ordinarie
staten, som utvisade större eller mindre brist, måtte bestämmas till det belopp,
hvartill de i medeltal för femårsperioden 1882—1886 utgått.
Ordinarie förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten har under
sagda femårsperiod varit i riksstaten uppfördt med nedannämnda belopp,
medan utgifterna å detsamma i verkligheten uppgått till likaledes här nedan
angifna summor:
Belopp i riksstaten. Utgiftsbelopp.
år 1882 ............................:.................................. 1,143,978: —
„ 1883 ............................................................... 1,143,978: —
„ 1884 ................................................................ 1,315,508: —
„ 1885 .............................................................. 1,3 15,570: —
„ 1886 ................................................................. 1,316,170: —
eller i medeltal för femårsperioden ................ 1,247,000: —
och har anslaget uppförts:
i riksstaten för år 1887 med ........................... 1,316,570: —
it 55 i? 55 1888 ,, .......................... 1,316,890:—-
Bih. till Riks. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 9 Iläft.
1,560,803: to
1,574,992: 7 G
1,647,719: 40
1,630,696: 5 5
1,707,621: 40
1,624,000: —
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottet har funnit herr af Buréns motion förtjena uppmärksamhet i
hvad den afser anslaget till allmänna indragningsstaten. Någon nämnvärd
minskning i utgifterna å detta anslag kan icke antagas komma att ega rum,
och det lärer vid sådant förhållande endast kunna leda till önskvärd stadga
i statsregleringen, om anslaget i riksstaten uppföres med ett belopp, som
mera än det nuvarande närmar sig beloppet af de dermed afsedda, kända
utgifterna.
Utskottet hemställer för den skull,
att herr af Buréns förevarande motion må på det
sätt bifallas, att det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten
må höjas från 1,310,490 kronor med
289,510 kronor till 1,600,000 kronor, då, med inberäkning
af den under anslaget ingående ersättning för indragen
indelning in. m. 6,400 kronor, anslagets slutsumma
skulle utgöra 1,606,400 kronor; dock att utskottet
vid uppgörande af riksstaten för år 1889 må ega att i
nämnda kontanta anslagsbelopp vidtaga den jemkning,
som för jemnande af riksstatens slutsumma kan blifva
erforderlig.
Extra anslag.
Ang. kreditiv 23:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att å extra stat för år 1889
måtte anvisas ett kreditiv af 1,325,000 kronor att användas dels till uppkassa.
rätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu laststälda
[23.] pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året den
samma
tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen
godkända grunder för sådana pensioners utgående,
äfvensom att hvad af de till pensionering under år 1888 anslagna
medel kunde blifva oanvändt mätte få för det kommande årets pensionering
användas.
Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet anfört (bil. 6 sid. 43), att direktionen öfver
arméns pensionskassa i skrifvelse den 28 september 1887 meddelat, att enligt
den kalkyl, som funnes fogad vid direktionens skrifvelse den 15 september
1886, fyllnadspensionsstaten vid 1888 års slut antagits komma att uppgå till
1,145,000 kronor; och att som ökningen å densamma under åren 1884, 1885
och 1886 utgjort respektive 61,970, 61,350 och 57,586 kronor, fyllnadspensions
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
27
staten för år 1889, med antagen ökning af endast 55,000 kronor, vid samma års
utgång skulle uppgå till 1,200,000 kronor; samt att, då dertill lades bristen
i arméns pensionskassas egna inkomster, hvilken, olja man utginge från förhållandet
för år 1886, ej kunde beräknas lägre än 125,000 kronor, hela behofvet
för år 1889, vid det förhållande att någon behållning å 1888 års
kreditiv icke vore att påräkna, skulle komma att utgöra 1,325,000 kronor.
Derjemte har departementschefen upplyst, att med anledning af den
önskan, senast församlade Riksdag uttalat om åtgärders vidtagande till förekommande
af ifrågavarande kreditivs höjning, Kongl. Maj:t anbefallt utådring
i berörda syfte, men att densamma icke ännu blifvit afslutad, hvarför
för närvarande ej kunde ifrågasättas, att kreditivet bestämdes till lägre belopp,
än som enligt den utredning, direktionen för arméns pensionskassa åvägabragt,
vore för pensioneringens vidmagthållande enligt nu gällande bestämmelser
erforderligt,
Utkottet hemställer,
att Kong]. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 17 april 1888.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Re s ervationer:
vid punkten 2:o (angående pension för landshöfdingen G. J. Edelstam):
af herrar J. Jonson, vice talmannen S. Nilsson, J. Anderson och L. Jönsson.
vid punkten 10:o (angående pension för rektorn C. L. Wåhlin): af
herrar friherre B. A. Leijonhufvud och P. J. von Ehrenlieim, hvilka yrkat,
att årlig pension till belopp af 3,600 kronor måtte för rektorn "Wahlm beviljas.
Herr H. P. P. Tamm har begärt få antecknadt, att han ej deltagit
i behandlingen inom utskottet af de till 9:de hufvudtiteln hörande ärenden.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 10
i
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning.
Kronor.
öre.
Landshöfdingen i Kalmar län Gustaf Jakob Edelstam, fyllnadspension
3,600
Kommissions- och storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Knut
Leopold Bladin, pension .. ...........................................................
1,600
—
Expropriationslandtmätaren vid statens jernvägsbyggnader och statens
jernvägstrafik, kaptenen i armén Oscar Theodor Lundberg, pension
1,200
—
Kommissionslandtmätaren och kartografen vid allmänna ekonomiska
kartverket Jonas Patrik Ljungström ............
1,400
_
Tjenstemännen vid statens jernvägsbyggnader:
Materialförvaltaren Bernhard Fredriksson, pension .......................
1,800
_
Materialförvaltaren Gustaf Heurlin, pension......................................
1,500
_
Kassören Albert Beckmann, pension .............................................
1,000
_
Nivellören Otto Hjalmar Leonard Littke, pension ...........................
1,000
_
Ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olai .
2,000
_
Kassören och bokhållaren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Karl
Söderholm, pension .....................................................;.................
2,000
—
Vaktmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Claes Forsberg,
pension ..............................................................................
600
—
Adjunkten vid allmänna läroverket i Luleå Anders Johan Häggmark,
pension ...................................................................................
1,875
—
Läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Lund August
Reinhold Nyländer, pension ........................................................
750
_
Läraren i verkstadsarbete vid tekniska högskolan Carl Johan Wallentin,
pension .........................................
600
_
Vaktmästaren vid fysiska institutionen vid universitetet i Lund Carl
August Duwahn, pension .............................................................
480
_
Rektorn vid Halmstads läroverk Lennart Åbergs enka Matilda Åberg,
född Carlsson, pension....................................................................
300
—
Extra provinsialläkaren A. F. Lindfors’ enka Lovisa Karolina Lindfors,
pension ....................................................................................
300
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867 ........
10,000
—
Summa
32,005
_
30
Statsutskottets Utlåtande N.-o 10.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1888 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Ersättning för
indragen indelning
m. m., på
förslag.
Summa.
Kronor. ö,
112,286
Kronor.
Kronor, ö
112,286
100,428
244,025
219,470
100,428
244,025
219,470
Pensions- och
A. Pensions
-
Civilstatens pensionskassa:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ...
Dito för deras enkor och omyndiga barn ..............
Ersättningar för mistade löneinnehållningar............
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar
För pensionering af kommissionslandtmätare, jemte
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid
För dito af embets- och tjensteman samt betjente
uppbära lön på ordinarie stat, äfvensom af deras
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar..............
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter
Vadstena krigsmanshuskassa .................................
Amiralitetskrigsmanskassan:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden...............................................
„ gratialfonden ...............................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl
„ dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deråt
å f. d. timmermans- och handtverksstaterna in
-
Tpt
60,350
4,000
78,000
68,471
887,030
60,350
4,000
78,000
68,471
887,030|-
Invalidhus fonden .....................................................
B^ör blesserade öfver- och underofficerare, reservationsBidrag
till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullBidrag
till pensionering af enkor och barn efter lärare
'') Rörande detta anslag kommer utskottet att framdeles
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
31
Litt. B
riksstatens Nionde hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning
Ersättning för
indragen indel-
Summa.
indragningsstaterna.
kontant.
ning m. m.,
förslag.
på
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
staten.
37,500
45,000
--
2,246
—
6,540
—
deras enkor och barn ...........................
7,200
9,000
—
och skogsskolorna ................................
—
tekniska högskolan .................................
3,500
—
vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka
enkor och barn ......................................
1,300: —
112,286
-:
—
—
112,286
—
4,640
28,080
—
befäl och underbefäl med vederlikar .....
67,708
—
100,428
—
- -
—
100,428
—
244,025
—
- -
—
244,025
—
............................................. 36,320: —
........................................... 16,650: —
52,970
med vederlikar, förslagsanslag..................
högst 9,030 kronor till den för daglönare
100,000
—
rättade invalidstat), förslagsanslag ........
66,500: —
219,470
—
- -
—
219,470
—
60,350
—
- -
—
60,350
—
anslag.....................................................
4,000
—
—
—
4,000
—
medlen direkt utgå, förslagsanslag*).......
78,000
—
— —
—
78,000
—
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m
rri.
68,471
—
— —
—
68,471
—
Transport
887,030
—
—
—
887,030
—
afgifva utlåtande,
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
S:gr
S:a
1888 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Kronor.
887.030
356,500
63,500
6,000
1,313,030
1,310,490
2,623,520
Ersättning för
indragen indelning
m. m., på
förslag.
Kronor.
6,400
6,400
Summa.
Kronor. 1 ö.
887,030 -
356,500
63,500
6,000
1,313,030
1,316,890
2,629,920
Bidrag till folkskolelärares pensionering*) ..............
Bidrag till folkskolelärarnes enke- ock pupillkassa.
Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor .............
B. Allmänna
Till diverse föremål, förslagsanslag. Anvisning i konÖJcas
med ...............................................................
*) Rörande detta anslag kommer utskottet att framdeles
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
33
Förslag till blifvande riksstat:
Transport
Anvisning i
kontant.
Ersättning för
indragen indel- ning m. m., på
förslag.
Summa.
Kronor.
887,030
356,500
63,500
6,000
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
887,030
356.500
63,500
6,000
Ö.
S:gr
indragningsstaten.
tant ......................................... 1,310,490: —
................................................... 289,510: —
1,313,030
-
— —
—
1,313,030
—
1,600,000
6,400
1,606,400
Summa
2,913,030
—
6,400
—
2,919,430
—
afgifva utlåtande
Bill. till Rihsd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Nionde
hufvudtitei.
Kronor. ö.
Pensionsstaten.
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
1 1
till fyllnadspensioner, kreditiv .................................................
1,325,000 —
STOCKHOLM, 1SAAC HARCUS’ BOKTKYCKifiEi-AKTlEBOLAÖ, 1888.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.