Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens n i ond e hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

1888-04-17 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1888:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens n i ond e hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank, till Riksd. kansli den 17 april 1888, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

n i ond e hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch

indragningsstaterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o. Beträffande denna stat har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen Ang. bidrag

vid punkterna 1 och 2 af denna hufvudtitel erinrat, att Kongl. Maj:t i särskild

proposition af den 31 december 1887 föreslagit dels angående anslags- sionering

titeln: bidrag till folkskolelärares pensionering att, för beredande af pension ^drag^tit

från folkskolelärarnes pensionsinrättning för de vid denna pensionsinrättning \pensionering

samt folkskolelärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementar- alenkor,''och

t *- QCt.VYh CTtCT

läroverken enke- och pupillkassa anstälde tjenstemän och vaktmästare, det lärare vid

såsom bidrag till folkskolelärares pensionering för närvarande utgående belopp,

356,500 kronor, måtte höjas till 357,427 kronor, eller med 927 kronor; pedagogik,

dels ock beträffande anslagstiteln: bidrag till pensionering af enkor ^minarier

och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in., n 0 g i

att, för beredande af pension åt bemälde tjenstemäns och vaktmästares enkor

och barn, det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare

vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. m. för närvarande utgående

belopp, 68,471 kronor, måtte höjas till 68,816 kronor, eller med 345 kronor.

Utskottet kommer, beträffande berörda kong], proposition (n:o 23) i

dess helhet att framdeles afgifva särskild! utlåtande, hvilket utskottet här

endast skolat

anmäla.

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 0 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. pension

för landshöfclingen

G. J.

Edelstam.

Allmänna indragningsstaten.

2:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit-,

att landshöfdingen i Kalmar län Gustaf Jakob Edelstam måtte från

och med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från civilstatens

pensionsinrättning erhölle afsked från landshöfdingeembetet, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension

till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning

komme att utgöra 6,000 kronor, eller 3,600 kronor årligen.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 22 december 1887 (bil. 1 sid. 9) inhemtas:

att landshöfdingen Edelstam, som vore född den 25 juni 1831, vunnit

anställning i statens tjenst den 18 juni 1852 och sedan den 30 maj

1873 innehaft sitt nuvarande embete; att uti ett den 9 november 1887 uthärdad!

läkarebetyg vitsordats, att han fortfarande vore lidande af följderna

utaf ett honom den 5 februari 1886 öfvergånget slaganfall, hvarigenom hans

krafter och arbetsförmåga betydligt försvagats, att någon väsentlig och varaktig

förbättring härutinnan icke inträdt och ej heller vore att för framtiden

motse, äfvensom att han icke vidare kunde utan fara för lifvet och

hvad honom ännu återstode af helsa uthärda den ansträngning, som utöfningen

af de med landshöfdingebefattningen förenade omfattande åligganden med

afseende å hans nedsatta krafter nu mera än förr måste af honom kräfva;

att direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning, öfver ansökningen

hörd, meddelat, att landshöfdingen Edelstam vore berättigad att från och

med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landshöfdingeembetet

blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid åtnjuta pension från

inrättningens tjenstemannapensionsfond i första klassen till belopp af 2,400

kronor årligen;

samt att statskontoret i infordradt utlåtande i ämnet, under erinran, att

i afseende å landshöfdings pensionsrätt å allmänna indragningsstaten vore

genom kongl. bretvet den 30 maj 1884 föreskrifvet, att landshöfding egde

uppbära pension af 6,000 kronor, då han efter 65 lefnadsår och minst 35

tjensteår, deraf minst 10 såsom landshöfding, från embetet afginge, samt

under anförande: att landshöfdingen Edelstam således uppnått den för pensions

erhållande från allmänna indragningsstaten föreskrifna tjensteålder äfvensom

innehaft landshöfdingeembetet längre tid än den erforderliga af 10 år,

men deremot hunnit en lefnadsålder af endast 56^ år, eller 8 år 6 månader

mindre än den bestämda af 65 år, med afseende å innehållet af det företedda

läkarebetyget angående landshöfdingen Edelstams helsotillstånd samt å

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vilåtande N:o 10.

3

hans långvariga och hedrande embetsmannaverksamhet, ansett sig böra förorda

bifall till den gjorda framställningen.

Enär enligt hvad sålunda ådagalagts någon väsentlig och varaktig förbättring

i landshöfdingen Edelstams helsa icke torde vara att för framtiden

motse, men det måste anses vara af vigt, att den, som har vårdnaden om

ett län sig anförtrodd, är i besittning af obrutna krafter, hemställer utskottet,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

3:o. Med anledning af en utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Ang. pension

Skaraborgs län, på anhållan af länsmannen i Skånings härads norra distrikt

Axel Albert Moberg, gjord framställning, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Moberg.

Moberg måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle [4.]

afsked från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indraguingsstaten

åtnjuta en årlig pension af 900 kronor.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet (bil. 1 sid.

10 och 11) inhemtas:

att Moberg, som, född den 18 januari 1828, antagits i statens tjenst

den 22 april 1851 och erhållit sin innehafvande länsmanstjenst den 25 oktober

1879, hvarförinnan han dels biträdt å länsmans- och kronofogdekontor

samt å landskontoret dels efter förordnanden förestått befattningar vid landsstaten,

enligt ett den 2 juni 1887 utfärdadt läkarebetyg, på grund af uppgifna

sjukdomar vore samt sannolikt för all framtid blefve urståndsatt att

fullgöra sina åligganden såsom länsman;

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande till stöd för den gjorda framställningen

anfört, att Moberg allt sedan den 25 april 1883, då han första

gången erhållit tjenstledighet, oafbrutet varit till följd af sjukdom oförmögen

att fullgöra sina tjensteåligganden; att under hela denna tid tjensten måst

upprätthållas af vikarie emot åtnjutande allenast af de med densamma förenade

tjenstgöringspenningar och expensmedel; att ofvanomförmälda läkarebetyg

visserligen endast innehölle, att Moberg sannolikt för all framtid blefve

urståndsatt att tjenstgöra, men att utfärdaren deraf på gifven anledning förklarat,

att han, som, enär förbättring läge inom möjlighetens område, ansett

sig böra välja nämnda uttryck, dock hyste den åsigt, att Moberg ej kunde

blifva i stånd att sköta sin tjenst, hvadan, och med hänsyn dertill, att Moberg

snart uppnådde 60 år, med visshet torde böra antagas, att han allt

framgent blefve oförmögen att tjenstgöra; att vid sådant förhållande Mobergs

vidare bibehållande i statens tjenst icke kunde vara för det allmänna gagneligt;

att befattningens upprätthållande under flera år genom vikarie måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. pension

för kommissions-

och

storskifieslandtmätaren

K. L.Bladin.

[5-]

anses olämpligt, äfven om svårighet icke skulle möta för erhållande af duglig

vikarie; att Moberg saknade egna tillgångar; och att han under helsans

dagar pligttroget fullgjort sina åligganden; samt

att statskontoret i infordradt utlåtande, med erinran att enligt gällande

stat aflöningsförmånerna vid länsmanstjensten uti ifrågavarande distrikt

utgjordes af lön 900 kronor, deraf 400 kronor beräknades för boställsförmån,

tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel 100 kronor samt dessutom

tillägg å lönen efter 10 års tjenstetid med 300 kronor, hvaraf Moberg

ännu icke kommit i åtnjutande, samt under anförande, att Moberg varit

anstäld i statens tjenst 36^ år eller något mer än den tid af 35 år, som

utgjorde vilkor för rättigheten att vid afskedstagandet komma i åtnjutande

af pension å allmänna indragningsstaten, men att han först efter något mer

än 5 år uppnådde den stadgade pensionsåldern af 65 år, på de af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande anförda skäl tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.

Af de till utskottet öfverlemnade handlingarna rörande detta ärende

framgår tillika, att Moberg vid det förhållande, att lian hvarken tillbragt 20

år i ordinarie syssla eller inbetalt årliga afgifter till civilstatens pensionsinrättning

för längre tid än 7 år och 11 månader, icke är berättigad till

pension från nämnda inrättning.

Enär, enligt hvad sålunda blifvit inhemtadt, Moberg tillträdt sin nu

innehafvande länsmanstjenst för icke längre sedan än år 1879, hvarförinnan

han endast efter förordnande förestått dylik och andra befattningar vid landsstaten,

samt det till grund för ansökningen liggande läkarebetyget icke synes

utesluta all möjlighet till någon förbättring i Mobergs helsotillstånd, hemställer

utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

4:o) Uppå derom gjord |ansökanjwhar Kongl. Maj:t föreslagit, att

kommissions- och storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Knut Leopold

Bladig måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, hvarunder

afsked från kommissionslandtmätarebefattningen blefve honom meddeladt,

uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af en utaf de

för kommissionslandtmätare bestämda högre pensioner å 1,600 kronor om året.

Af statsrådsprotokollet (bil. 1 sid. 12 och 13) inhemtas, att Bladin,

som vore född den 15 september 1822 och således uppnått 65 års ålder,

blifvit den 29 mars 1847 antagen till landtmäteriauskultant, den 1 december

1851 konstituerad till vice kommissionslandtmätare, den 13 november 1857

utnämnd till komipissionslandtmätare och den 27 april 1874 konstituerad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

till storskifteslandtmätare; att han under sin tjenstetid haft anställning såsom

länsagronom i Kopparbergs län under mer än 15 år och såsom föreståndare

för landtbruksskolan å Yassbo inom samma län under 8 år; att åt sökanden

vitsord lemnats dels af länets hushållningssällskap, att han på ett utmärkt

sätt, med stor skicklighet och under välvilligt tillmötesgående mot allmänheten

handhaft länsagronomsbefattningen, till följd hvaraf jordbrukets utveckling

inom länet, under de 15 år sökanden skött befattningen, i väsentlig

mån borde räknas sökanden till förtjenst, dels ock af professoren J. Arrhenius,

att sökanden såsom föreståndare för landtbruksskolan å Yassbo, enligt hvad

vid de inspektioner, som å skolan förrättats af landtbruksakademiens förvaltningskomité,

blifvit utrönt, på ett utmärkt sätt ledt undervisningen samt

väl och berömligt skött skolans jordbruk och ladugård; samt att sökanden,

som med hustru och 5 barn, af hvilka det yngsta vore endast tio år, icke

egde andra tillgångar än ett tarfligt lösörebo, vore i behof af pension för

sitt och sin familjs uppehälle.

Uti afgifvet utlåtande hade landtmäteristyrelsen anfört, att Bladin väl

icke uppfylt det af Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1885 bestämda vilkor

för kommissionslandtmätares rätt till pension å 1,600 kronor, nemligen att

under 25 år varit verksam såsom landtmäteritjensteman, och icke heller vore

berättigad till pension såsom storskifteslandtmätare, men att detta berodde

derpå, att sökanden under 23 år af sin tjenstetid hufvudsakligen arbetat

såsom länsagronom och föreståndare för landtbruksskola samt icke förr än

år 1874 blifvit förordnad till storskifteslandtmätare; att Bladin likväl, enligt i

generallandtmäterikontoret förvarade anteckningar, såsom vice kommissions- och

kommissionslandtmätare i tjensten användt 1,090 dagar och sedermera under

13| år tjenstgjort vid storskiftesverket samt städse ådagalagt utmärkt nit,

skicklighet och redbarhet; att länsagronomsbefattning omfattade flera åtgärder,

till hvilka jemväl landtmätare kunde förordnas, och i öfrigt vore

nära likartad med en landtmätares tjenstgöring; samt att Bladin, med afseende

å hvad han verkat till förkofrande af landtbruket inom länet, gjort

vida mera gagn för allmänheten än mången landtmätare, som varit verksam

såsom sådan under mer än 25 år; och då Bladin i öfrigt uppfylt vilkoren

för erhållande af den ifrågavarande pensionen samt till följd af ålder och

storskiftesarbetenas aftagande inom länet icke lämpligen kunde vid dessa

arbeten erhålla sysselsättning längre än till våren år 1888 och derefter icke

syntes kunna vinna någon afsevärd verksamhet såsom kommissionslandtmätare,

hemstälde landtmäteristyrelsen, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

göra framställning derom, att Bladin måtte berättigas att vid afskedstagandet

från kommissionslandtmätarebefattningen uppföras å allmänna indragningsstaten

till åtnjutande af en utaf de i Riksdagens ofvan omförmälda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. pension

för expropriationslandtmätaren

0.

1\ Lundberg.

[«•]

skrifvelse bestämda- pensioner till belopp af 1,600 kronor, oaktadt lian icke

i allo fullgjort de i samma skrifvelse bestämda vilkoren för erhållande af

sådan pension.

Vidare har, såsom af statsrådsprotokollet synes, statskontoret i infordradt

utlåtande — jemte tillkännagifvande att af de utaf Riksdagen för

kommissionslandtmätare medgifna 48 högre pensioner å 1,600 kronor 16

pensionsrum för närvarande vore tillsatta — förordat ansökningen på sätt

landtmäteristyrelsen hemstält.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

5:o) Med anledning af derom gjord ansökan har Kongl. Maj:t föreslagit,

att expropriationslandtmätaren vid statens jernvägsbyggnader och

statens järnvägstrafik, kaptenen i armén Oscar Theoclor Lundberg måtte,

med bibehållande af den fyllnadspension, som han från arméns pensionskassa

för närvarande uppbure, från och med månaden näst efter den, hvarunder

han blefve från sin anställning såsom expropriationslandtmätare vid statens

jernvägar entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta pension å allmänna

indragningsstaten till belopp af 1,200 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet (bil. 1 sid. 14 och 15) inhemtas, att Lundberg,

som vore född den 14 juni 1820, år 1837 antagits till volontär och samma

år till underofficer vid Södermanlands regemente; att han efter aflagd officersexamen

år 1845 blifvit utnämnd till underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring

och, efter att hafva år 1851 aflagt landtmäteriexamen, under åren

1851—1857 haft anställning såsom landtmäteribiträde; att han år 1858

antagits till nivellör vid statens jernvägsbyggnader och från den 1 april

1859 till och med år 1863 tjenstgjort såsom biträdande expropriationslandtmätare;

samt att han från den 1 juli 1864 varit tillförordnad expropriationslandtmätare

vid statens jernvägsbyggnader och från 1870, hvilket

år han undfått afsked från krigstjensten, varit i enahanda egenskap anstäld

vid statens jernvägstrafik.

Till stöd för ansökningen hade Lundberg — under framhållande att

han sålunda tjenat staten i 50 år samt under tillhopa 29 år, hvaraf 1 år

såsom nivellör, 5 år såsom biträde på stat åt expropriationslandtmätare och

23 år i egenskap af sådan landtmätare, varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader

och under 17 år tillika i sistnämnda egenskap tjenstgjort vid

statens jernvägstrafik — anfört, att hans sammanlagda inkomster såsom officer

och expropriationslandtmätare, sedan han för arbetenas skyndsamma bedrifvande

varit nödsakad att af egna tillgångar aflöna biträden, icke under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

något år öfverstigit 2,000 kronor, hvilket belopp icke medgifvit honom att

göra några besparingar; att, då lian år 1870 ansett sig böra, för erhållande

af fortsatt anställning vid norra stambanan, söka afsked från militärtjensten,

han kommit i åtnjutande af pension enligt då gällande pensionsstat, men att,

om han qvarstått till år 1877, då arméns pensionsinrättning omreglerades,

han skulle erhållit rätt till dubbelt så stor pension; samt att beskaffenheten

af hans verksamhet varit för hans helsa skadlig, i hvilket afseende Lundberg

åberopade ett den 15 sistlidne september utfärdadt läkarebetyg, utvisande

att han lede af kronisk gikt och rheumatism samt af en genom muskelbristning

uppkommen svaghet i venstra armen, äfvensom att han till följd af

dessa åkommor, förorsakade af hans ansträngande och för helsan påkostande

verksamhet, i förening med hans höga ålder numera vore i väsentligaste

mån oförmögen att med arbete försörja sig.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt styrelsen för statens jern vägstrafik

hade förklarat sig anse Lundbergs långvariga anställning i statens

tjenst, hvarunder han i 28 år utöfvat en expropriationslandtmätares ansträngande

och för helsan menliga, men jemförelsevis svagt aflönade befattning,

böra berättiga honom att vid hans framskridna ålder komma i åtnjutande

af ett pensionsbelopp, tillräckligt betryggande för hans återstående dagar;

hvarför embetsverken förordat den gjorda ansökningen.

Efter jemväl ur statsrådsprotokollet inhemtad upplysning, att Lundbergs

nuvarande pension från arméns pensionskassa utgår med 450 kronor

af pensionskassans medel och med 350 kronor såsom fyllnadspension af statsmedel,

får utskottet på grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställa,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

G:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att chefen för Sveriges geologiska

undersökning och de vid undersökningen anstälde geologer måtte,

den förre vid 65 lefnadsår och efter 35 års anställning i statens tjenst samt

geologerne vid 60 lefnadsår och efter 30 års verksamhet vid undersökningen,

ega att efter erhållet afsked komma i åtnjutande af pension å allmänna

indragningsstaten, samt att denna pension måtte utgå för chefen med 5,000

kronor och för geologerna med aflöningens hela belopp, derest denna utgjorde

3,000 kronor eller derunder, men med 80 procent af aflöningen, om denna

öfverstege 3,000 kronor, dock med iakttagande att den, som i årlig aflöning

åtnjöte öfver 3,000 kronor, men mindre än 3,750 kronor, undfinge pension

till belopp af 3,000 kronor.

I öfrigt hänvisande rörande den närmare utredningen af detta förslag

till statsrådsprotokollet (bil. 1 sid. 16—18), vill utskottet endast erinra, att i

Ang. pensionsrätt

för

chefen för

Sveriges geologiska

undersökning

och de vid

undersökningen

anstälde

geologer.

[?''•]

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

afseende å aflöningen åt geologerna är, i enlighet med 1875 års Riksdags

beslut, genom kongl. brefvet den 16 juni 1875 stadgadt, att denna aflöning

skall utgöra 2,500 kronor, och att aflöningen efter innehafvarens väl vitsordade

tjenstgöring under eu tid af fem år, räknadt från och med året

näst efter det, då han antagits, må ökas med 500 kronor och således utgå

med 3,000 kronor, vidare efter 5 års enahanda tjenstgöring höjas till 3,500

kronor, ytterligare efter fem års sådan tjenstgöring höjas till 4,000 kronor

och slutligen efter fem års enahanda tjenstgöring ökas med 500 kronor samt

således med tjugondeförsta tjensteåret utgå med 4,500 kronor årligen, äfvensom

att chefens aflöning genom samma kongl. bref är bestämd till 7,000

kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet synes, har departementschefen ansett, att

den omständigheten att aflöningen till personalen vid geologiska undersökningen

utginge å extra stat icke borde utgöra något hinder för den ifrågasatta

pensionsrättens beviljande, samt i detta afseende erinrat, att för storskiftes-

och afvittringslandtmätares aflöning, hvilken för det öfvervägande

flertalet förnämligast utgjordes af arfvode efter taxa, det å ordinarie stat till

belopp af 63,000 kronor uppförda anslag till skiften och afvittringar vore

alldeles otillräckligt, hvarför för dessa tjenstemäns aflönande det af Riksdagen

å extra stat anvisade anslaget till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena

jemväl måste anlitas, samt att, hvad kommissionslandtmätare

anginge, dessa icke alls åtnjöte någon aflöning af statsmedel.

Af den omständigheten, att Riksdagen medgifvit ett visst antal kommissionslandtmätare

pension, anser utskottet icke följa, att Riksdagen bör

bevilja den föreslagna pensionsrätten för personalen vid geologiska undersökningen.

Ty kommissionslandtmätarne äro, oaktadt de icke hafva aflöning

af statsmedel, statens embetsman med kongl. fullmagt å sina tjenster, hvaremot

nämnda personal icke innehar en sådan ställning. Denna personals

fortfarande verksamhet i statens tjenst är nemligen beroende af årligt beviljande

af det till dess aflöning anvisade extra anslag. Men att detta

anslag från början uppförts å extra stat synes utvisa, att anslagsbehofvet

ansetts vara af mera tillfällig beskaffenhet. På grund af hvad sålunda anförts,

hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

Ang. pension 7:o) Med anledning af derom utaf afdelningschefen vid generalstabens

f OV iCOfWWWS" / o o o

sionslandt- topografiska afdelning, på anhållan af kommissionslandtmätaren och kartomätarenm.

m. gråten vid allmänna ekonomiska kartverket Jonas Patrik Ljungström gjord

ström. 9 framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att* Ljungström måtte från och med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

månaden näst efter den, hvarunder han från sina befattningar såsom kartograf

och kommissionslandtmätare afginge, under sin återstående lifstid åtnjuta

från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta,

tillhopa med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor,

hvartill han såsom kommissionslandtmätare kunde blifva berättigad, uppginge

till 2,000 kronor, eller 1,400 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31 december 1887 (bil.

2 sid. 21) inhemtas, att bemälde afdelningschef till stöd för sin framställning

anfört: att de tjensteåligganden, som tillhörde de vid rikets ekonomiska

kartverk anstälde kartografer, vore, synnerligast hvad beträffade arbetena å

fältet, af särdeles ansträngande beskaffenhet, så att vid uppnådda sextio

lefnadsår den för sådana arbeten nödiga helsa och kraft i allmänhet icke

längre förefunnes, likasom ock redan före denna ålder synförmågan vanligen

blefve otillräcklig för utförande af de ifrågavarande tjensteman åliggande

ritarbeten, hvarför det ur synpunkten af kartarbetenas bästa och billigaste

bedrifvande vore af vigt, att kartografer, som uppnått nämnda ålder, bereddes

tillfälle att afgå för att ersättas af yngre personer; att Ljungström,

hvilken vore född den 12 mars 1827 och år 1849 antagits till landtmäteriauskultant,

år 1-855 konstituerats till vice kommissionslandtmätare, år 1864

utnämnts till kommissionslandtmätare och år 1872 anstälts vid ekonomiska

kartverket, visserligen under de senare åren till följd af ålder i förening

med tidtals återkommande sjuklighet (rheumatism) varit hindrad att under

arbetena å fältet åstadkomma eu fullt tillfredsställande arbetsprodukt, men

städse med flit och noggrannhet utfört de arbeten vid hufvudstationen, hvilka

blifvit honom förelagda; att Ljungström jemväl i egenskap af konstruktör

af landtmäteriinstrument sökt att kraftigt gagna sitt yrke, hvilken verksamhet

väl förskaffat honom många erkännanden, så väl offentligt som enskilda

af framstående fackmän, men icke medfört någon ekonomisk vinst, utan

snarare motsatsen; samt att Ljungström, som haft att uppfostra åtta barn,

icke heller varit i tillfälle att af kartografarfvodet, som från början utgjort

1,000 kronor och först år 1886 höjts till 3,000 kronor, göra några besparingar

för ålderdomen, utan vore efter afskedstagandet för sig och sin familjs

utkomst uteslutande hänvisad till en pension å 600 kronor från civilstatens

pensionsinrättning såsom kommissionslandtmätare.

Uti ett med anledning af Ljungströms ansökning afgifvet utlåtande

hade direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat, att Ljungström

ännu icke erlagt årliga afgifter til! pensionsinrättningen för längre tid än 23

år och 5 månader samt sålunda ännu icke fullgjort vilkoren för erhållande

af pension, men hade afdelningschefen till civildepartementet öfverlemnat eu

af Ljungström afgifven förklaring, att han komme att före sitt afskedstagande

Bill. till Riksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. pension

för åtskillige

tj enst e män

vid statens

jernvägsbyggnader.

[»■]

från kommissionslandtmätaretjensten inbetala till pensionsinrättningen de årsafgifter,

som ännu för honom återstode att gälda för vinnande af rättighet

till pension från nämnda inrättning.

I ärendet hördt, hade statskontoret förklarat sig, med afseende å den

af Ljungström uppnådda lefnadsålder, som kunde anses utgöra hinder för ett

fullt verksamt utöfvande af kartografbefattningen, och den långa tid af öfver

38 år, han tillbragt i statens tjenst, kunna, med stöd jemväl af Riksdagens

år 1885 fattade beslut angående pension åt kartografen E. O. Nordlinder,

förorda bifall till den gjorda framställningen.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

8:o) På derom af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjord framställning

har Kongl. Maj:t föreslagit, att en hvar af nedannämnde, vid statens

jernvägsbyggnader anstälde tjensteman måtte från och med månaden näst

efter den, hvarunder han entledigades från anställning vid nämnda jernvägsbyggnader,

åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under sin

återstående lifstid till följande belopp:

a) materialförvaltaren Bernhard Fredriksson ................. 2,400 kronor

b) materialförvaltaren Gustaf Heurlin .............................. 1,800 „

c) kassören Albert Beckmann ............................................ 1,500 ,,

d) nivellören Otto Hjalmar Leonard Littke.................. 1,500 ,,

och e) ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olai ......... 2,500 „

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

civilärenden den 7 januari 1888 (bil. 3 sid. 25 och 26) inhemtas:

att jFredriksson, som vore född den 19 april 1822 och den 1 april

1855 antagits till underkassör vid byggnaden af vestra stambanan samt från

och med år 1858 innehaft sin nuvarande befattning, vore i följd af obotlig

kronisk rbeumatism, som betydligt inskränkte hans rörlighet, urståndsatt att,

i händelse han entledigades från sin nuvarande befattning, genom annat arbete

försörja sig och sin familj;

att Heurlin, hvilken, född den 16 juli 1825, från den 23 maj 1860

tjenstgjort såsom bokhållare samt från och med år 1880 såsom materialförvaltare

vid statsbanebyggnaderna, lede af hjertfel med en i hög grad

oregelbunden hjertverksamhet, som icke medgåfve honom att utan svår risk

för sitt helsotillstånd sköta sin befattning;

att Beckmann, hvilken vore född den 12 april 1838 och den 1 juli

1856 antagits till elev vid södra stambanebyggnaden samt, efter tjenstgöring

såsom nivellör, från och med år 1863 varit anstäld såsom kassör vid statens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

jernvägsbyggnader, leds af höggradig, obotlig döfhet å båda öronen och i

följd häraf vore urståndsatt att, i händelse han från sin nu innehafvande

befattning entledigades, genom annat arbete bereda utkomst åt sig och sin

familj;

att Littke, hvilken, född den 8 januari 1846, år 1869 anstalts vid

jernvägsundersökningarna samt från och med den 5 maj 1871 tjenstgjort

såsom elev och från och med den 1 mars 1872 såsom nivellör vid byggnadsarbetena,

lede af genom öfveransträngning ådragen sjuklighet samt af kroniskt

magsår, i följd hvaraf han endast genom sorgfällig vård vore i stånd att

genom arbete bidraga till sin bergning; samt

att Olåt, som vore född den 6 september 1841 och den 21 december

1864 vunnit inträde i statens tjenst, lede af kroniskt ryggmärgslidande (tabes

dorsalis) samt till följd deraf vore ej blott oförmögen att sköta sin ombudsmannabelattning,

utan ock i väsentligaste mån inskränkt till förmågan att

i öfrigt försörja sig med arbete.

Till stöd för den gjorda framställningen beträffande Fredriksson, Heur1

in, Beckmann och Littke hade styrelsen, med tillkännagifvande att bemälde

tjensteman åtnjöte, förutom bostad eller inqvarteringsersättning, i aflöning

hvardera 300 kronor i månaden eller 3,600 kronor om året, åberopat, att

billigheten kräfde, att staten ej läte dessa personer, Indika under en längre

tjenstetid med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, komma i oförvållad

nöd, helst statens mellankomst för pensionering af tjensteman vid

statens jernvägsbyggnader''hittills icke behöft tagas i anspråk i någon i förhållande

till de å statsbanorna nedlagda kostnaderna nämnvärd mån, i det

att härför utginge allenast de vid 1882 års riksdag beviljade pensionsbeloppen

å tillhopa 9,000 kronor.

Till stöd för framställningen rörande Olai hade styrelsen anfört, att

han allt sedan den 1 november 1869 varit anstäld såsom juridiskt ombud

vid statens jernvägsbyggnader och såsom sådan haft i främsta rummet att

ombesörja de rättegångar samt liqvidations-, lagfarts- och andra ärenden,

som erfordrats för förvärfvandet åt staten af eganderätt till den mark, hvaröfver

jernvägen skulle framgå, men att hans verksamhet i nämnda hänseende

komme, till följd af det af 1886 års Riksdag vid beviljande af anslag för

stambanans genom Norrland fortsättning uppstäda vilkor angående skyldighet

för landsting, kommuner eller enskilde att kostnadsfritt upplåta den- för

jernvägen erforderliga mark eller lemna ersättning för kostnaderna för

markens förvärfvande, att inom den närmaste framtiden upphöra, hvadan

tjensten komme att indragas;

att indragningen af Olais befattning till följd af omständigheter, som

icke gerna kunnat förutses eller beräknas, vore för honom så mycket mera

känbar, som den långa tid, hvarunder han egnat sig åt statens jernvägs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

byggnader, utan att kunna i anseende till den mängd resor, som vore en

följd af tjensten, utöfva annan tjensteverksamhet, skulle hafva varit mer än

tillräcklig för att på annat håll bereda honom en tryggad ställning i statens

tjenst; att Olais tjenst varit i kanske högre grad än någon annan juridisk

befattning ansträngande till följd af de resor, tjensten kräft, i synnerhet

under den tid, då jernvägsarbetena i Norrland samtidigt bedrefvos å två

från hvarandra aflägsna och icke med jernväg förenade distrikt; att dessa

resor antagligen vore en orsak till den svåra sjuklighet, hvaraf Olai lede;

samt att Olai vid utförande af de honom anförtrodda göromål och förrättningar

ådagalagt ej mindre flit och skicklighet än äfven redbarhet, ordning

och nit.

Då ifrågavarande tjensteman sjelfve icke medverkat till sin framtida

pensionering och åtminstone de fleste icke kunna anses vara af sjukdom alldeles

oförmögne att bidraga till sitt lifsuppehälle, anser utskottet, att de af

Kongl. Maj:t äskade pensionsbeloppen skäligen böra nedsättas, för Fredriksson

till 1,800 kronor, för Heurlin till 1,500 kronor, för Beckmann till 1,000

kronor, för Littke till 1,000 kronor och för Olai till 2,000 kronor, hvarför

utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts framställning må på så sätt bifallas,

att en hvar af nedannämnde, vid statens jernvägsbyggnader

anstälde tjensteman må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning

vid nämnda jernvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten

årlig pension under sin återstående lifstid

till följande belopp:

a) materialförvaltaren Bernhard Fredriksson

.........................................•..... 1,800 kronor

b) materialförvaltaren Gustaf Heurlin 1,500 ,,

c) kassören Albert Beckmann............. 1,000 ,,

d) nivellören Otto Hjalmar Leonard

Littke..................................................... 1,000 „

och e) ombudsmannen Johan Olof Emil

• Gustaf Olai.......................................... 2,000 „

Mig. pension 9:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att åt kassören och bokhållaren

1 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Karl Söderholm och vaktmästaren

Söderholm vid samma styrelse Claes Forsberg måtte å allmänna indragningsstaten uppåta»™

^öras örliga pensioner till belopp af 3,000 kronor för Söderholm och 800

C. Forsberg, kronor för Forsberg, att utgå från och med månaden näst efter den, hvar
r

i o.i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

under de från sina nu innehafvande befattningar erhölle entledigande, dock

att, derest Söderholm eller Forsberg framdeles skulle erhålla anställning å

rikets stat, hans pensionsbelopp skulle minskas med ett belopp, motsvarande

den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp,

upphöra att utgå.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af det i statsverkspropositionen

under sjette hufvudtiteln omförmälda förslag rörande öfverflyttning af tillsynen

öfver statens jernvägsbyggnader från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till

styrelsen för statens jernvägstrafik har statsrådet och chefen för civildepartementet,

såsom synes af det vid nämnda hufvudtitel som bilaga fogade statsrådsprotobollet

öfver civilärenden den 12 januari 1888 (sid. 23 och 24),

anfört, att, i händelse väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning med statens

jernvägsbyggnader komme att upphöra, Söderholms och Forsbergs befattningar

skulle indragas, vid hvithet förhållande, och då anställning icke

heller kunde dem beredas inom styrelsen för statens jernvägstrafik, enär för

de kassörsgöromål, som rörde jernvägsbyggnaderna, någon särskild tjensteman

icke behöfde anställas samt icke heller antalet vaktbetjente hos sistnämnda

styrelse tarfvade någon tillökning i anledning af de ifrågavarande

ärendenas öfverflyttning till styrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti

skrifvelse den 19 december sistlidna år, med erinran att Söderholm och

Forsberg, såsom anstälde på extra stat, icke kunnat förvärfva delaktighet i

civilstatens pensionsinrättning, gjort framställning, att Kongl. Maj: t täcktes

hos Riksdagen föreslå, att åt bemälda personer måtte å allmänna indragningsstaten

anvisas pensioner till belopp af 3,000 kronor för Söderholm och 800

kronor för Forsberg.

Af de vid denna framställning fogade handlingar inhemtades, att Söderholm,

som vore född den 8 februari 1832 och sålunda uppnått en ålder

af nära 56 år, blifvit den 24 februari 1854 antagen till extra ordinarie

kammarskrifvare i kammarkollegium, den 2 januari 1858 förordnad till

bokhållare i dåvarande öfverstyrelsens för statens jernvägsbyggnader revisionskontor,

den 1 juni 1860 förordnad till bokhållare i samma styrelses kammarkontor

och den 4 mars 1863 förordnad att bestrida kamreraretjensten

hos styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader, hvilken befattning han utöfvat

till utgången af år 1882, då han, som nyss är nämndt, öfverflyttats till sin

nuvarande befattning vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Söderholm,

hvilken sålunda i mer än 33 år varit anstäld i statens tjenst och i 30 år

tjenstgjort vid statens jernvägsbyggnader, hade städse, enligt hvad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen vitsordat, i sin tjenstgöring ådagalagt flit, skicklighet

samt synnerligen utmärkt ordentlighet och redbarhet. Vid sin nuvarande

befattning åtnjöte han en aflöning af 4,500 kronor.

Forsberg vore, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

född den 27 oktober 1831 och således öfver 56 år gammal, samt anstäldes

den 11 juli 1860 såsom vaktmästare hos öfverstyrelsen för statens jernvägsbyggnader

och antogs den 2 januari 1863 såsom förste vaktmästare vid

styrelsen för nämnda jernvägsbyggnader. Han hade, enligt hvad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen vitsordat, med mycken villighet, ordning och påpasslighet

fullgjort sina skyldigheter. Vid sin nuvarande befattning åtnjöte han

i aflöning 800 kronor jemte 400 kronor i ersättning för mistad bostadsförmån.

Då Riksdagen redan godkänt den föreslagna öfverflyttningen af tillsynen

öfver statens jernvägsbyggnader från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till styrelsen för statens järnvägstrafik samt till följd deraf Söderholm och

Forsberg utan något sitt förvållande komma att entledigas från sina innehafvande

anställningar, anser utskottet, i likhet med Kongl. Maj:t, det vara

billigt, att åt bemälde personer efter deras mångåriga arbete i statens tjenst

beredes något understöd; men enär de hvarken af sjukdom eller framskriden

ålder äro oförmögne att, äfven om de icke erhålla ny anställning i statens

tjenst, annorledes bidraga till sin utkomst, håller utskottet före, att de af

Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppen skäligen böra nedsättas, för Söderholm

till 2,000 kronor och för Forsberg till 600 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas att Riksdagen medgifver,

a) att åt kassören och bokhållaren i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen Karl Söderholm må å allmänna

indragningsstaten uppföras en årlig pension till belopp af

2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, hvarunder han från sin nu innehafvande befattning

erhåller entledigande, dock att, derest Söderholm framdeles

skulle erhålla anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp

skall minskas med ett belopp, motsvarande den

nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller

högre belopp, upphöra att utgå; och

b) att åt vaktmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Claes Forsberg må å allmänna indragningsstaten

uppföras en årlig pension till belopp af 600 kronor, att

utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder

han från sin nu innehafvande befattning erhåller entledigande,

dock att, derest Forsberg framdeles skulle erhålla

anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp skall minskas

med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller,

om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra

att utgå.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

10:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att An(h pension

rektorn vid allmänna läroverket i Malmö Carl Ludvig Wåhlin måtte från ai/wåhlin.

och med den 1 maj 1889 under sin återstående lifstid å allmänna indrag- fli.j

ningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 4,000 kronor.

Åt det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 31 december 1887 (bil. 4 sid. 28 och 29) inhemtas,

att Wåhlin, som vore född den 12 maj 1819, den 18 december 1850

förordnats till vikarierande lärare vid dåvarande katedralskolan i Lund, vid

hvilket läroverk han sedermera intill 1859 års slut tjenstgjort i olika lärarebefattningar;

att han sistnämnda år blifvit utnämnd till lektor vid högre

elementarläroverket i samma stad; att han år 1866 utnämnts till rektor vid

folkskolelärareseminariet derstädes, att han den 16 september 1870 förordnats

att under en tid åt lem år bestrida rektorsbefattningen vid allmänna

läroverket i Malmö; samt att han fortfarande innehade förordnande att till

don 1 maj 1889 bestrida nämnda befattning.

Uti infordradt utlåtande hade domkapitlet i Lund, med vitsordande af

den framstående skicklighet och det utmärkta nit, hvarmed sökanden i ansvarsfulla

offentliga befattningar verkat under loppet af 37 år och af dessa

under nära 17 år såsom rektor vid allmänna läroverket i Malmö, tillstyrkt,

att sökandens pension måtte bestämmas till ett årligt belopp af 4,000 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet likaledes infordrats, hade deri

anfört, att sökanden, ehuru han uppnått eu högre lefnadsålder än den för

pensionsrätt föreskrifna och tillbragt den tid i statens tjenst, som i sådant

afseende vore erforderlig, likväl icke, enär han ej innehade ordinarie anställ- ''

ning i rikets tjenst, vore berättigad till pension å allmänna indragningsstaten.

Med afseende emellertid å sökandens långvariga och förtjenstfulla verksamhet

inom det mödosamma lärarekallet samt då han vid utgången af det honom

senast meddelade förordnande att bestrida rektorsbefattningen, eller den 1

maj 1889, i det närmaste uppnått 70 år och således kunde antagas icke

vidare vara lämplig för bestridande af ansträngande och magtpåliggande göromål,

ansåge sig statskontoret böra tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes göra

framställning hos Riksdagen, att pensionsförmån måtte sökanden beredas.

Beträffande beloppet af denna pension ansåg statskontoret, att densamma

borde, på sätt i dylika fall förut egt rum, bestämmas till 4,000

kronor, motsvarande SO procent af det belopp, hvartill den normala aflöningen

för rektor vid högre allmänt läroverk jemte ålderstillägg uppginge, eller

5,000 kronor.

Då tillfredsställande utredning saknas, om och i hvad mån Wåhlin,

hvilken såsom rektor vid allmänna läroverket i Malmö icke innehar ordinarie

anställning i rikets tjenst, må vara till pension berättigad och utskottet vid

sådant förhållande finner sig så mycket mindre ega anledning tillstyrka bi
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N-.o 10.

fall till Kong''1, Maj:ts i fråga om honom gjorda framställning som Wåhlin,

enligt hvad kändt är, af sin berörda rektorsbefattning åtnjutit betydliga inkomster,

vida öfverstigande den vanliga aflöningen för rektorer, hemställer

utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

Jng. pension ll:o) På derom af adjunkten vid allmänna läroverket i Luleå Anders

Johan Häggmark gjord, af domkapitlet i Hernösand öfverlemnad ansökning

Häggmark. har Kongl. Maj:t föreslagit, att Häggmark måtte från och med månaden

[IL] näst efter den, i hvilken afsked honom beviljades, för sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1887 (bil. 5 sid. 30 och 31) är meddeladt, att Häggmark, som vore född

den 17 juli 1835 och år 1863 aflagt filosofie kandidatexamen, från den 30

september sistnämnda år till slutet af vårterminen 1864 tjenstgjort såsom

vikarierande kollega vid elementarläroverket i Luleå; att han den 14 december

1864 utnämnts till kollega vid elementarläroverket i Sundsvall, hvarifrån

han år 1869 öfverflyttats till tjenstgöring vid läroverket i Luleå; samt att

han allt sedan början af höstterminen 1877 åtnjutit tjenstledighet på grund

af försvagad hörsel; och att han enligt ett vid ansökningen fogadt läkarebetyg

lede af obotlig döfhet på båda öronen och i följd deraf nu och för framtiden

vore oförmögen till all vidare tjenstgöring vid läroverket,

att rektorn vid allmänna läroverket i Luleå, af domkapitlet i Hernösand

anmodad att öfver ansökningen yttra sig, dervid erinrat, att läroverket

under eu längre följd af år varit särdeles vanlottadt med afseende på de

ordinarie lärarekrafterna i klassiska språk, enär jemte Häggmark, till hvars

läroämnen dessa hörde, äfven lektorn i samma språk A. V. Lönnegren varit

på grund af döfhet tjenstledig från och med början af höstterminen 1879;

att då sannolikt icke någon utsigt funnes för desse lärare att återvinna sin

hörselförmåga, så att de åter kunde sköta sina tjenster, deras undervisningsskyldighet

måste bestridas af vikarierande lärare, hvarigenom undervisningen

i klassiska språk vid läroverket uppenbarligen måste blifva lidande, helst

täta ombyten af vikarier — den nuvarande vikarien för Häggmark vore den

sjunde i ordningen — och deraf följande vexling af lärometoder försvårade

kontinuiteten i undervisningen; att svårigheten att anskaffa dugliga vikarier

vore derjemte mycket stor i anseende till Luleå stads aflägsna belägenhet

och de derstädes jemförelsevis höga lefnadskostnaderna, hvadan vikariaten

erbjöde föga lockande för personer, som vore för uppdraget fullt lämpliga,

på grund af hvilket allt det vore en trängande nödvändighet, att åtminstone

adjunkturen i de klassiska språken erhölle en ny ordinarie innehafvare;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 17

att domkapitlet med åberopande af detta rektors yttrande vid ansökningens

öfverlemnande tillstyrkt bifall till densamma;

samt att statskontoret i infordradt utlåtande anfört,

att, ehuru Häggmark endast vore 52 år gammal och ej mer än 24

år varit anstäld i statens tjenst samt de för lärares pensionsrätt å allmänna

indragningsstaten föreskrifna vilkor i afseende å lefnads- och tjenstålder icke

på långt när blifvit fullgjorda, statskontoret likväl, enär Häggmark redan

under så lång tid som tio år varit tjenstledig på grund af döfhet, som enligt

läkarebetyget vore obotlig, och då någon förhoppning sålunda icke förefunnes,

att han kunde äter inträda i tjenstgöring, samt hans qvarstående vid tjensten

skulle menligt inverka på undervisningen vid läroverket, ansåge sig böra i

underdånighet hemställa, att Kong!. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med

hvad i likartade fall tillförene egt rum, föreslå Riksdagen, att Häggmark,

hvilkens aflöning enligt gällande stat utgjordes af lön 1,500 kronor och

ålderstillägg dertill enligt nådiga brefvet den 5 februari 1875 med 1,000

kronor eller tillhopa 2,500 kronor, måtte berättigas att efter afskedstagande!,

åtnjuta å allmänna indragningsstaten årlig pension till belopp af tre fjerdedelar

af ofvannämnda aflöning, eller 1,875 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst hemställer utskottet,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

12:o) Vidare har Kongl. Maj:t på derom gjord ansökning föreslagit,

att gymnastikläraren vid allmänna läroverket i Halmstad Anders Ludvig

Eif ström måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked honom

beviljades, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 1,125 kronor.

Af statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 32 och 33) inhemtas, att Elfström,

efter att hafva varit åren 1838—1852 anstäld i flottans tjenst bland annat

såsom underkanonier och underofficerskorporal samt åren 1856—1860 såsom

underkonduktör vid ingeniörkorpsen, den 8 december 1862 konstituerats till

gymnastiklärare vid Halmstads dåvarande lägre elementarläroverk och, efter

detsammas utvidgning till fullständigt elementarläroverk, år 1866 likaledes

genom konstitutorial antagits till gymnastiklärare derstädes; att, enligt hvad

såväl läroverkets rektor som eforus vitsordat, Elfström med skicklighet och

berömvärd! nit fullgjort sina tjenståligganden; samt att Elfström, som vore

född den 7 oktober 1827, enligt ansökningen vidfogadt läkareintyg lede af

svindel (vertigo) jemte andra abnorma företeelser från nervsystemet och på

grund deraf vore oförmögen att sköta sin tjenst såsom gymnastiklärare.

Bih. till Riksd. Vrot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

Ang. pension

för Gymnastikläraren

A. L. Elfström.

[lo.]

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I infordrad! utlåtande hade statskontoret anfört, att jemlik! kongl. brefvet

den 16 mars 1858 gymnastiklärare, som antingen vid gymnastiska centralinstitutet

eller vid elementarläroverk oförvitligen tjenstgjort i trettio år

och uppnått sextio års ålder, egde rättighet att vid afskedstagande varda

uppförd å allmänna indragningsstaten med hela lönen såsom pension. Visserligen

hade Elfström uppnått den för gymnastiklärares pensionsrätt föreskrifna

lefnadsålder, men han hade varit anstäld såsom gymnastiklärare endast

25 år, derunder han eu längre tid åtnjutit tjenstledighet. Då emellertid

Elfströms oförmåga att tjenstgöra till följd af sjukdom vederbörligen blifvit

styrkt, ansåge sig statskontoret, med hänsyn å angelägenheten att gymnastikläraretjensten

behörigen upprätthölles, hvilket antagligen icke blefve händelsen,

om tjensten allt fortfarande bestredes af vikarie, böra understödja ansökningen;

och hade statskontoret, under tillkännagifvande att Elfströms lön enligt

gällande stat utgjorde 1,000 kronor jemte älderstillägg 500 kronor enligt

nådiga brefvet den 18 januari 1878, eller tillsammans 1,500 kronor, i

underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

om rättighet för Elfström att efter afskedstagande! för sin återstående

lifstid åtnjuta å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp, motsvarande,

såsom i dylika fall tillförene egt rum, tre fjerdedelar af nämnda

aflöning, eller 1,125 kronor.

Då, enligt utskottets förmenande, det icke torde möta någon svårighet

att, derest Elfströms helsotillstånd icke skulle förbättras, mot ett jemförelsevis

obetydligt arfvode med skicklig vikarie tillsvidare upprätthålla tjensten,

hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

vinna Riksdagens bifall.

Ang. pension 13:o) Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t före
rmJen^r

att läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Lund

Nyländer.1 August Reinhold Nyländer måtte från och med månaden näst efter den, i

[14.] hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljades, för sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.

I statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 33 och 34) upplyses, att Nyländer,

som vore född den 15 februari 1819, bestridt sin lärarebefattning alltsedan

den 20 augusti 1862; att enligt företedt läkarebetyg Nyländer lede af allmän

svaghet, besvärades af ofta påkommande gallstenskolik och vore blind på

högra ögat, hvarjemte hans hörsel vore i någon mån förminskad; samt att

domkapitlet i Lund, i ärendet hord!, vitsordat, att sökanden städse med berömvärd

skicklighet, utmärkt nit och god ordning skött sin befattning, i följd

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

hvaraf domkapitlet förordat honom till erhållande vid afskedstagande! af all

den förmån, som kunde honom beredas.

Uti infordradt underdånigt utlåtande hade statskontoret anfört, att

sökandens aflöning bestode af arfvode till belopp af 750 kronor och tillökning

deri tills vidare med 250 kronor enligt nådiga brefvet den 1 augusti

1879, eller sammanlagdt 1,000 kronor; att någon rättighet till pension å

allmänna indragningsstaten icke vore i författningarne medgifven lärare i

musik och sång vid folkskolelärareseminarierna; samt att i allt fall sökanden

i statens tjenst tillbragt en vida kortare tid, än den författningarne föreskrefve

såsom vilkor för erhållande af dylik pension; men hade dock statskontoret,

med hänseende till sökandens helsotillstånd och hvad domkapitlet

anfört, hemstält, att framställning måtte till Riksdagen aflåtas om rättighet

för sökanden att från och med månaden näst efter den, hvari han afginge

från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

pension till belopp af 1,000 kronor årligen.

Förutom den af statskontoret uppgifna aflöningen hade, enligt hvad

i statsrådsprotokollet vidare meddelas, för år 1887 tillerkänts Nyländer tillhopa

300 kronor af det på extra stat anvisade anslag för tillfällig löneförbättring

in. m. åt lärare vid folkskolelärareseminarierna.

Med afseende å hvad sålunda blifvit inhemtadt anser utskottet, i likhet

med Kongl. Maj:t, att pension bör beredas Nyländer, men då dennes lön

utgör 1,000 kronor, finner utskottet icke skäl tillstyrka att den årliga pensionen

bestämmes till högre belopp än att, såsom i dylika fall tillförene egt

rum, detsamma motsvarar tre fjerdedelar af lönen, eller 750 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att läraren i musik och

sång vid folkskolelärareseminariet i Lund August Reinhold

Nyländer må från och med månaden näst efter den, i

hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas, för

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension åt 750 kronor.

14:o) Med anledning af derom utaf styrelsen för tekniska högskolan pension

gjord hemställan har Kongl. Maj:t föreslagit, att läraren i verkstadsarbete i<xrarmCS~J.

vid tekniska högskolan Carl Johan Wallentin måtte från och med månaden Wallentin.

näst efter den, hvarupder han från sin befattning vid tekniska högskolan [15.]

afginge, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 1,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 34—36), hvartill utskottet i öfrigt

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

för Vaktmästaren

C. A.

Duivalin.

20 Statsutskottets Utlåtande N:o ±0.

får hänvisa, inhemtas, att Wallentin, som är född den 1 mars 1816, sedan

år 1861 haft anställning såsom föreståndare för högskolans mekaniska verkstad

och lärare i verkstadsarbete; att Wallentin, som enligt ett sistnämnda

år med styrelsen upprättadt kontrakt varit skyldig att under 700 timmar

om året å läroverkets verkstadslokaler utan särskild ersättning'' lemna praktisk

undervisning i bearbetning af metaller och trä åt läroverkets elever samt

utöfver nämnda tid lemna undervisning mot ersättning af 5 öre i timmen

för hvarje i undervisningen deltagande elev, under de senare åren årligen

uppburit, utom 300 kronor i hyresersättning, såsom godtgörelse för besvär

och omkostnader vid elevernas undervisning samt underhåll af verktyg med

mera ett belopp af 800 kronor; att, enligt ett i september år 1887 utfärdadt

läkarebetyg, Wallentin, som lode af hjertfel och i slutet af juni månad samma

år i följd af slaganfall träffats af förlamning'' i högra sidans extremiteter, af

denna anledning hade svårt att fortskaffa sig och att hans krafter vore

ganska nedsatta; att Wallentin, som med ordning och nit städse fullgjort

sina åligganden vid högskolan, icke kunnat samla någon nämnvärd förmögenhet;

att 1860 års Riksdag beviljat Wallentins företrädare en årlig

pension af 1,000 kronor och 1885 års Riksdag medgifvit läraren i verkstadsarbete

vid Chalmers’ tekniska läroanstalt P. O Dalen årlig pension af

2,400 kronor; samt att statskontoret i in lord rad t utlåtande tillstyrkt bifall

till styrelsens hemställan.

Enär Wallentin, enligt hvad af statsrådsprotokollet synes framgå, icke

är helt och hållet i saknad af egna medel, anser utskottet, att det af Kongl.

Maj:t för honom äskade pensionsbeloppet skäligen bör nedsättas till 600

kronor, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att läraren i verkstadsarbete

vid tekniska högskolan Carl Johan Wallentin må

från och med månaden näst efter den, hvarunder han från

sin befattning vid tekniska högskolan afgår, för sin återstående

lifstid vid allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 600 kronor.

15:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att vaktmästaren vid fysiska

institutionen vid universitetet i Lund Carl August Duivalin måtte från och

med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked från sin befattning,

å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 480 kronor

årligen.

Med hänseende till hvad i statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 36 och 37)

är meddeladt rörande Duwahns synnerligen väl vitsordade mångåriga verk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 21

samhet såsom vaktmästare och instrumentmakare vid nämnda institution

hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning'' må vinna

Riksdagens bifall.

16:o) Med anledning af derom gjord ansökning bär Kongl. Maj:t före- Ang. pension

slagit, att rektorn vid Halmstads läroverk Lennart Åbergs enka Mathilcla f°''L

Aberg, född Carlsson, måtte, så länge hon enka förblefve, från allmänna in- enka.''

dragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att utgå från och [17.]

med år 1888.

Åf statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 38 och 39) inhemtas, att enkan

Åberg, som vore född den 18 juni 1824, hade en oförsörjd dotter, född den

5 november 1859; att båda sedan många år vore särdeles svaga och sjukliga,

enkan Åberg dertill lidande af obotlig sjukdom; att, sedan boet efter

rektorn Åberg, deri skuldernao vida öfverstigit tillgångarne, afträdts till borgenärernes

förnöjande, enkan Åberg och hennes dotter lefvat uti mycket betryckta,

af begges sjuklighet försvårade omständigheter, hvilka hädanefter

skulle blifva ännu sorgligare, enär ett anslag af 200 kronor årligen under

5 år, som af stadsfullmägtige i Halmstad år 1882 beviljats ur stadskassan

såsom eu gärd af erkännande utaf rektorn Åbergs förtjenster om Halmstads

samhälle, med utgången af år 1886 upphört;

att rektorn Åberg under läsåret 1840—1841 tjenstgjort såsom vikarierande

kollega vid Göteborgs högre lärdomsskola, till dess han den 12 maj

1841 befordrats till ordinarie kollega derstädes; att han den 30 juni 1847

blifvit utnämnd till rektor vid Halmstads lägre lärdomsskola; att, sedan

nämnda läroverk genom nådiga brefven den 20 mars 1858 och den 11

december 1863 utvidgats först till femklassigt läroverk och derefter till fullständigt

högre elementarläroverk, räknadt från och med höstterminen 1866,

Åberg vid nämnda termins början upphört att bestrida rektorsbefattningen;

att således läroverkets förändrade organisation för Åberg medfört en af honom

sjelf oförvållad rubbning i hans ställning, hvilken för honom blifvit så mycket

känbarare, som, då han upphörde att vara rektor, rektorslönen ej längre

kunde till honom utbetalas; att Kongl. Maj:t, med anledning af Åbergs ansökning

om hans aflöning, den 10 juli 1867 förklarat, att Åberg skulle för

år 1866 åtnjuta löneersättning med 1,027 riksdaler 49 öre och för år 1867

uppbära dylik ersättning med ett hans förut innehafda rektorslön motsvarande

belopp, 3,000 riksdaler för år räknadt, men att Åberg aflidit redan den 10

juli 1867, eller samma dag nämnda beslut fattades, och således derom aldrig

erhållit underrättelse; att eforus öfver Göteborgs stifts läroverk vitsordat,

dels att Åberg under sin tjenstgöring med utmärkt nit och skicklighet full
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande 1S:o 10.

gjort sitt lärarekall och städse fört en hedrande vandel, dels äfven att han,

särdeles i egenskap af folkskoleinspektör, under flera år ådagalagt oförtruten

bemödanden för folkundervisningen; samt att statskontoret i afgifvet utlåtande

hemstält, att, då rektorn Abergs tjenstgöring blifvit synnerligen väl vitsordad,

samt en kan jemte den oförsörjda dottern befunne sig i fullkomligt medellöst

tillstånd, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om en årlig

pension af 300 kronor för enkan Åberg.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

Ang. ont- 17:o) Kong]. Maj:t har föreslagit, att den åt extra provinsialläkaren A.

donftlr extra L- Lindfors’ enka Lovisa Karolina Lindfors, född Sandelin, och hennes dotter

Vrovinsial- Maria Lovisa å allmänna indragningsstaten uppförda pension af 400 kronor

la\Lindfortf'' ärligen måtte, efter det dottern numera ingått äktenskap, till enkan Lindfors

enka. med hela beloppet utbetalas.

[18] Af statsrådsprotokollet (bil. 5 sid. 09 och 40) inhemtas, att enkan

Lindfors i en till Kongl. Magt ingifven ansökan, med förmälan att hon allt

sedan år 1879 uppburit den pension till belopp af 400 kronor, som vid

1878 års riksdag beviljats henne och en oförsörjd dotter, men att statskontoret,

i anledning deraf att denna dotter under juli månad 1887 ingått

äktenskap, ansett sig icke kunna utbetala berörda pension i sin helhet för

längre tid än till och med nämnda månad, i underdånighet anhållit, att,

enär sökanden, som enligt företedt intyg vore född den 17 februari 1824

och i följd af obotligt ryggmärgslidande urståndsatt att på ringaste sätt bidraga

till sitt uppehälle samt icke hade andra tillgångar än omförmälda

pension och ett af svenska läkaresällskapet beviljadt tillfälligt understöd, som

hittills utgått med 50 kronor om året, äfven efter sin dotters giftermål för

sin utkomst behöfde åtnjuta ifrågavarande pension oafkortad, Kongl. Maj:t

måtte medgifva sökanden att, utan hinder af dotterns inträde i äktenskap,

fortfarande uppbära hela pensionen.

Öfver den gjorda ansökningen hördt, hade statskontoret, jemte meddelande

att, på sätt sökanden uppgifvit, statskontoret, efter erhållen upplysning

att sökandens dotter under nästlidne juli månad ingått äktenskap, funnit

sig förhindradt att för tiden efter samma månads utgång förordna om utbetalning

af större eller mindre del af ifrågavarande pension, hvilken af

1878 års Riksdag beviljats åt sökanden och hennes oförsörjda dotter Maria

Lovisa, utan att någon fördelning af pensionsbeloppet dem emellan blifvit

bestämd, anfört, att, då vitsordadt blifvit, att de ömmande omständigheter,

medellöshet och fullkomlig oförmåga att med arbete sig försörja, hvilka för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

anledt denna pensions beviljande, fortfarande för enkan Lindfors förefunnes,

samt då eu minskning af det föga betydliga pensionsbeloppet icke torde böra

ifrågakomma, statskontoret hemstälde, det Kongl. Maj:t, med bifall till ansökningen,

täcktes föreslå Riksdagen, att den å allmänna indragningsstaten

för enkan Lindfors och hennes oförsörjda dotter Maria Lovisa uppförda pension

af 400 kronor årligen Unge, efter det dottern numera ingått äktenskap,

till enkan Lindfors med hela beloppet utbetalas.

"Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

anfört, att, enligt hans förmenande, det icke kunde hafva varit Riksdagens

afsigt, att hela den åt enkan Lindfors och hennes oförsörjda dotter beviljade

pension skulle upphöra att utgå, så fort dottern komme i den ställning, att

hon ej vidare vore i behof af pension; att åtminstone hälften af det beviljade

beloppet måste anses hafva tilldelats enkan Lindfors; att emellertid någon

minskning af det, såsom statskontoret yttrat, föga betydliga pensionsbeloppet så

mycket mindre torde böra ifrågakomma, som den ekonomiska ställningen

syntes för enkan Lindfors genom dotterns giftermål hafva blifvit ännu bekymmersammare,

än den förut varit, hvarför departementschefen tillstyrkt,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning i ämnet på sätt

statskontoret föreslagit.

Enär antagas måste,, att Riksdagen vid beviljandet af ifrågavarande

pension af 400 kronor åt enkan Lindfors och hennes oförsörjda dotter, afsett,

att någon del af pensionsbeloppet skulle tillkomma dottern, så länge

hon vore oförsörjd, får utskottet, med hänsyn till de bekymmersamma omständigheter,

i hvilka enkan Lindfors fortfarande befinner sig, hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, att Riksdagen medgifver, att af

den åt extra provinsialläkaren A. F. Lindfors’ enka Lovisa

Karolina Lindfors, född Sandelin, och hennes oförsörjda

dotter Maria Lovisa å allmänna indragningsstaten uppförda

pension af 400 kronor årligen må, efter det dottern

numera ingått äktenskap, till enkan Lindfors utbetalas

300 kronor årligen.

18:o) Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under erinran, att Riksdagen under en följd af år för ändamålet beviljat

lika stort belopp, hemställer utskottet,

att å allmänna indragningsstaten må för 1889 anvisas

ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare

bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, an
-

Ang. understöd

åt behöfvande

folkskolelärare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vändas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre

behöfvande folkskolelärare, Indika oförvitligen skött sin

tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Ang. förhöjning

i priset

å den i äldre

lön ingående

spanmål.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att den förhöjning i det vid 1840—

1841 års statsreglering antagna spanmål-spris, som borde utgå till sterbhusen

efter dem, hvilka före vidtagande af nämnda statsreglering beredt sina

sterbhus rätt till begrafningshjelp, måtte efter en prisskilnad af 1 krona 3 öre

för tunnan bestämmas till utgående från allmänna indragningsstaten.

Efter ur statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 12 januari innevarande

år (bil. sid. 6) vunnen upplysning, att riksmarkegångspriset å spanmål

åren 1885—1887 utgjort i medeltal l krona 83 öre kubikfoten, motsvarande

11 kronor 53 öre för tunnan, eller 1 krona 3 öre utöfver det värde,

10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering

beräknades, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Ang. pen- 20:o. Uti statsverkspropositionen under punkt 21 :o af denna huf
lektoremiivid

vudtitel bär Kongl. Maj:t erinrat, att Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen

sjökrigs- under femte hufvudtiteln föreslagit, att léktorerne vid sjökrigsskolan måtte

ro i V förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla pension till

enahanda belopp och på enahanda vilkor, som för närvarande vore bestämda

för deras vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken.

Riksdagen har emellertid vid behandling af punkten 8:o af utskottets utlåtande

angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel

afslagit Kongl. Maj:ts begäran om att lektorernes vid sjökrigsskolan aflöning

måtte uppföras på fast stat, till följd hvaraf sagda aflöning fortfarande

kommer att utgå i form af arfvoden. Frågan om beredande af pensionsrätt

på allmänna indragningsstaten åt lektorerna vid sjökrigsskolan måste derför

anses förfallen, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Ang. pension

för Majoren

Johan

Buthbergs

enka Margareta

Kristina

Ruthherg,

född

Boström.

2l:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 57)

har herr O. H. Ström yrkat, att Riksdagen måtte besluta att till majoren i armén,

f. d. kaptenen vid kongl. Norrbottens fältjägarecorps m. m. Johan Ruthbergs

enka, Margareta Kristina Ruthberg, född Boström, bevilja en årlig pension

att hon ej inginge nytt äktenskap,

af 800 kronor, att, under

utgå för hennes återstående lifstid.

förutsättning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

Till stöd för berörda framställning har motionären åberopat, att

majoren Ruthberg, som utöfvat en dugande verksamhet i fäderneslandets

tjenst, vid sin år 1885 inträffade död efterlemnat bemälda enka jemte tio

oförsörjda barn, af hvilka fem vore minderåriga, äfvensom att boets skulder med

9,983 kronor 10 öre öfverstigit tillgångarne.

Om än de bekymmersamma omständigheter, i hvilka enkan Ruthberg

lärer befinna sig, kunde tala för beredande af något understöd åt henne, anser

utskottet sig likväl icke böra frångå den grundsats, som vid senaste riksmöten

gjort sig gällande, att nemligen frågor af förevarande beskaffenhet icke

böra till Riksdagens pröfning förekomma, innan de erhållit den fullständiga

utredning, som endast hos Kongl. Maj:t kan åstadkommas, hvarför utskottet

hemställer,

att herr O. H. Ströms motion icke må af Riksdagen

bifallas.

nionde hufvudtiteln.

[22.]

22:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att, för vinnande af jemn An9- l>elopslutsumma

å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, det kontanta anslaget ^nalielntill

allmänna indragningsstaten måtte höjas med 808 kronor eller från 1,310,490 slagen under

kronor, till 1,311,298 kronor, då, med inberäkning af den under anslaget ingående

ersättning för indragen indelning m. m, 6,400 kronor, anslagets slutsumma

skulle blifva 1,317,698 kronor.

Härjemte har herr C. P. af Buren i sin inom Första Kammaren

väckta motion n:o 9 föreslagit, dels att nyssnämnda anslag måtte bestämmas

till 1,624,000 kronor, dels ock att alla öfriga förslagsanslag å ordinarie

staten, som utvisade större eller mindre brist, måtte bestämmas till det belopp,

hvartill de i medeltal för femårsperioden 1882—1886 utgått.

Ordinarie förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten har under

sagda femårsperiod varit i riksstaten uppfördt med nedannämnda belopp,

medan utgifterna å detsamma i verkligheten uppgått till likaledes här nedan

angifna summor:

Belopp i riksstaten. Utgiftsbelopp.

år 1882 ............................:.................................. 1,143,978: —

„ 1883 ............................................................... 1,143,978: —

„ 1884 ................................................................ 1,315,508: —

„ 1885 .............................................................. 1,3 15,570: —

„ 1886 ................................................................. 1,316,170: —

eller i medeltal för femårsperioden ................ 1,247,000: —

och har anslaget uppförts:

i riksstaten för år 1887 med ........................... 1,316,570: —

it 55 i? 55 1888 ,, .......................... 1,316,890:—-

Bih. till Riks. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 9 Iläft.

1,560,803: to

1,574,992: 7 G

1,647,719: 40

1,630,696: 5 5

1,707,621: 40

1,624,000: —

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottet har funnit herr af Buréns motion förtjena uppmärksamhet i

hvad den afser anslaget till allmänna indragningsstaten. Någon nämnvärd

minskning i utgifterna å detta anslag kan icke antagas komma att ega rum,

och det lärer vid sådant förhållande endast kunna leda till önskvärd stadga

i statsregleringen, om anslaget i riksstaten uppföres med ett belopp, som

mera än det nuvarande närmar sig beloppet af de dermed afsedda, kända

utgifterna.

Utskottet hemställer för den skull,

att herr af Buréns förevarande motion må på det

sätt bifallas, att det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten

må höjas från 1,310,490 kronor med

289,510 kronor till 1,600,000 kronor, då, med inberäkning

af den under anslaget ingående ersättning för indragen

indelning in. m. 6,400 kronor, anslagets slutsumma

skulle utgöra 1,606,400 kronor; dock att utskottet

vid uppgörande af riksstaten för år 1889 må ega att i

nämnda kontanta anslagsbelopp vidtaga den jemkning,

som för jemnande af riksstatens slutsumma kan blifva

erforderlig.

Extra anslag.

Ang. kreditiv 23:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att å extra stat för år 1889

måtte anvisas ett kreditiv af 1,325,000 kronor att användas dels till uppkassa.

rätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu laststälda

[23.] pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året den
samma

tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen

godkända grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom att hvad af de till pensionering under år 1888 anslagna

medel kunde blifva oanvändt mätte få för det kommande årets pensionering

användas.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har statsrådet och chefen

för landtförsvarsdepartementet anfört (bil. 6 sid. 43), att direktionen öfver

arméns pensionskassa i skrifvelse den 28 september 1887 meddelat, att enligt

den kalkyl, som funnes fogad vid direktionens skrifvelse den 15 september

1886, fyllnadspensionsstaten vid 1888 års slut antagits komma att uppgå till

1,145,000 kronor; och att som ökningen å densamma under åren 1884, 1885

och 1886 utgjort respektive 61,970, 61,350 och 57,586 kronor, fyllnadspensions
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

staten för år 1889, med antagen ökning af endast 55,000 kronor, vid samma års

utgång skulle uppgå till 1,200,000 kronor; samt att, då dertill lades bristen

i arméns pensionskassas egna inkomster, hvilken, olja man utginge från förhållandet

för år 1886, ej kunde beräknas lägre än 125,000 kronor, hela behofvet

för år 1889, vid det förhållande att någon behållning å 1888 års

kreditiv icke vore att påräkna, skulle komma att utgöra 1,325,000 kronor.

Derjemte har departementschefen upplyst, att med anledning af den

önskan, senast församlade Riksdag uttalat om åtgärders vidtagande till förekommande

af ifrågavarande kreditivs höjning, Kongl. Maj:t anbefallt utådring

i berörda syfte, men att densamma icke ännu blifvit afslutad, hvarför

för närvarande ej kunde ifrågasättas, att kreditivet bestämdes till lägre belopp,

än som enligt den utredning, direktionen för arméns pensionskassa åvägabragt,

vore för pensioneringens vidmagthållande enligt nu gällande bestämmelser

erforderligt,

Utkottet hemställer,

att Kong]. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 april 1888.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Re s ervationer:

vid punkten 2:o (angående pension för landshöfdingen G. J. Edelstam):

af herrar J. Jonson, vice talmannen S. Nilsson, J. Anderson och L. Jönsson.

vid punkten 10:o (angående pension för rektorn C. L. Wåhlin): af

herrar friherre B. A. Leijonhufvud och P. J. von Ehrenlieim, hvilka yrkat,

att årlig pension till belopp af 3,600 kronor måtte för rektorn "Wahlm beviljas.

Herr H. P. P. Tamm har begärt få antecknadt, att han ej deltagit

i behandlingen inom utskottet af de till 9:de hufvudtiteln hörande ärenden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

i

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Kronor.

öre.

Landshöfdingen i Kalmar län Gustaf Jakob Edelstam, fyllnadspension

3,600

Kommissions- och storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Knut

Leopold Bladin, pension .. ...........................................................

1,600

—

Expropriationslandtmätaren vid statens jernvägsbyggnader och statens

jernvägstrafik, kaptenen i armén Oscar Theodor Lundberg, pension

1,200

—

Kommissionslandtmätaren och kartografen vid allmänna ekonomiska

kartverket Jonas Patrik Ljungström ............

1,400

_

Tjenstemännen vid statens jernvägsbyggnader:

Materialförvaltaren Bernhard Fredriksson, pension .......................

1,800

_

Materialförvaltaren Gustaf Heurlin, pension......................................

1,500

_

Kassören Albert Beckmann, pension .............................................

1,000

_

Nivellören Otto Hjalmar Leonard Littke, pension ...........................

1,000

_

Ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olai .

2,000

_

Kassören och bokhållaren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Karl

Söderholm, pension .....................................................;.................

2,000

—

Vaktmästaren vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Claes Forsberg,

pension ..............................................................................

600

—

Adjunkten vid allmänna läroverket i Luleå Anders Johan Häggmark,

pension ...................................................................................

1,875

—

Läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Lund August

Reinhold Nyländer, pension ........................................................

750

_

Läraren i verkstadsarbete vid tekniska högskolan Carl Johan Wallentin,

pension .........................................

600

_

Vaktmästaren vid fysiska institutionen vid universitetet i Lund Carl

August Duwahn, pension .............................................................

480

_

Rektorn vid Halmstads läroverk Lennart Åbergs enka Matilda Åberg,

född Carlsson, pension....................................................................

300

—

Extra provinsialläkaren A. F. Lindfors’ enka Lovisa Karolina Lindfors,

pension ....................................................................................

300

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867 ........

10,000

—

Summa

32,005

_

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N.-o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1888 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Ersättning för

indragen indelning

m. m., på

förslag.

Summa.

Kronor. ö,

112,286

Kronor.

Kronor, ö

112,286

100,428

244,025

219,470

100,428

244,025

219,470

Pensions- och

A. Pensions
-

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ...

Dito för deras enkor och omyndiga barn ..............

Ersättningar för mistade löneinnehållningar............

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar

För pensionering af kommissionslandtmätare, jemte

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid

För dito af embets- och tjensteman samt betjente

uppbära lön på ordinarie stat, äfvensom af deras

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar..............

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter

Vadstena krigsmanshuskassa .................................

Amiralitetskrigsmanskassan:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden...............................................

„ gratialfonden ...............................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl

„ dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deråt

å f. d. timmermans- och handtverksstaterna in
-

Tpt

60,350

4,000

78,000

68,471

887,030

60,350

4,000

78,000

68,471

887,030|-

Invalidhus fonden .....................................................

B^ör blesserade öfver- och underofficerare, reservationsBidrag

till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullBidrag

till pensionering af enkor och barn efter lärare

'') Rörande detta anslag kommer utskottet att framdeles

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

31

Litt. B

riksstatens Nionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

Ersättning för

indragen indel-

Summa.

indragningsstaterna.

kontant.

ning m. m.,

förslag.

på

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

staten.

37,500

45,000

--

2,246

—

6,540

—

deras enkor och barn ...........................

7,200

9,000

—

och skogsskolorna ................................

—

tekniska högskolan .................................

3,500

—

vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka

enkor och barn ......................................

1,300: —

112,286

-:

—

—

112,286

—

4,640

28,080

—

befäl och underbefäl med vederlikar .....

67,708

—

100,428

—

- -

—

100,428

—

244,025

—

- -

—

244,025

—

............................................. 36,320: —

........................................... 16,650: —

52,970

med vederlikar, förslagsanslag..................

högst 9,030 kronor till den för daglönare

100,000

—

rättade invalidstat), förslagsanslag ........

66,500: —

219,470

—

- -

—

219,470

—

60,350

—

- -

—

60,350

—

anslag.....................................................

4,000

—

—

—

4,000

—

medlen direkt utgå, förslagsanslag*).......

78,000

—

— —

—

78,000

—

vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m

rri.

68,471

—

— —

—

68,471

—

Transport

887,030

—

—

—

887,030

—

afgifva utlåtande,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

S:gr

S:a

1888 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

887.030

356,500

63,500

6,000

1,313,030

1,310,490

2,623,520

Ersättning för

indragen indelning

m. m., på

förslag.

Kronor.

6,400

6,400

Summa.

Kronor. 1 ö.

887,030 -

356,500

63,500

6,000

1,313,030

1,316,890

2,629,920

Bidrag till folkskolelärares pensionering*) ..............

Bidrag till folkskolelärarnes enke- ock pupillkassa.

Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor .............

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag. Anvisning i konÖJcas

med ...............................................................

*) Rörande detta anslag kommer utskottet att framdeles

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

Förslag till blifvande riksstat:

Transport

Anvisning i

kontant.

Ersättning för

indragen indel- ning m. m., på

förslag.

Summa.

Kronor.

887,030

356,500

63,500

6,000

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

887,030

356.500

63,500

6,000

Ö.

S:gr

indragningsstaten.

tant ......................................... 1,310,490: —

................................................... 289,510: —

1,313,030

-

— —

—

1,313,030

—

1,600,000

6,400

1,606,400

Summa

2,913,030

—

6,400

—

2,919,430

—

afgifva utlåtande

Bill. till Rihsd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Nionde

hufvudtitei.

Kronor. ö.

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt

1 1

till fyllnadspensioner, kreditiv .................................................

1,325,000 —

STOCKHOLM, 1SAAC HARCUS’ BOKTKYCKifiEi-AKTlEBOLAÖ, 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.