Utlåtande, i anledning af så väl en af Kongl. Maj:t afgifven proposition som ock en af enskild motionär gjord framställning i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa danaarf.
1888-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1888:18, Utlåtande, i anledning af så väl en af Kongl. Maj:t afgifven proposition som ock en af enskild motionär gjord framställning i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa danaarf.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
1
N:o 18.
Ant till Eiksd. kansli den 21 febr. 1888, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af så väl en af Kongl. Maj:t afgifven
proposition som ock en af enskild motionär gjord framställning
i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa
danaarf. (I. A.)
Statsutskottet, som fått till behandling emottaga dels en af
Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition angående eftergift af
kronans rätt till ett danaarf, dels ock en af enskild motionär i likartad!
syfte vid innevarande riksmöte gjord framställning, har dessa
frågor i ett sammanhang föreliaft och får dem härmed till Riksdagens
pröfning anmäla samt dervid meddela de yttranden, hvartill hvardera
framställningen ansetts föranleda.
l:o. Kakelugnsmakaren Gustaf Daniel Granlund från Margretelund
på Lidens egor i Örebro län hade aflidit den 14 augusti
1884, efterlemnande sin hustru, Hedvig Lovisa Andersdotter, men
i öfrigt icke några vid bouppteckningen den 21 oktober nämnda
år kända arfvingar; och då några sådana ej heller inom natt och
år, från det kungörelse om dödsfallet vant i Post- och Inrikes Tidningar
införd, sig anmält, hade kammaradvokatfiskalen till Sundbo
häradsrätt instämt hemmansegaren Johan Albert Renström i Lidan,
hvilken såsom god man omhänderhaft boet, med yrkande att qvarBih.
till Rihd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 12 lläft. 1
Angående
danaarf efter
kakelugnsmakaren
G. D.
Granlund.
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
låtenskapen efter Granlund måtte förklaras böra såsom danaarf tillfalla
kronan.
Under rättegången hade Renström invändt, att två den aflidnes
systersöner blifvit anmälda såsom arfvingar, dock först efter det mer
än ett år förflutit från det domarens kungörelse om arfvet varit införd
i Post- och Inrikes Tidningar; hvarjemte anspråk på qvarlåtenskapen
framstälts af enkan Granlund, hvilken såsom muntligt testamente bevakat
åtskilliga den aflidnes i lifstiden häfda yttranden, antydande hans
afsigt att upprätta ett inbördes testamente angående rätt för den efterlefvande
af makarne att under sin lifstid behålla boet; men då berörda
testamente icke befunnits vara i laga ordning tillkommet, samt nyssnämnde
arfvingar försummat att i rätt tid göra sina anspråk gällande,
hade häradsrätten i utslag den 10 december 1886, som vunnit laga
kraft, förklarat Granlunds andel i qvarlåtenskapen skola såsom danaarf
tillfalla kronan; till följd hvaraf utredningsmannen i boet förpligtats
att af boets behållning, utgörande enligt lemnad redovisning, deri
ett boningshus med uthus till värde af 1,000 kronor upptogs bland
tillgångarne, 992 kronor 70 öre, till Kong!. Maj:t och kronan utgifva
ena hälften jemte fem procent ränta derå från den 24 december 1885.
Härefter hade i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift enkan Granlund
anhållit, att då boets ofvan berörda behållning, såsom handlingar^
jemväl utvisade, utgjordes allenast af värdet utaf ett å den af sökanden
bebodda lägenheten Margretelund uppfördt boningshus jemte uthus,
samt sökanden, som vore sjuklig och fattig, skulle, derest omförmälda
hus måste för danaarfvets utgifvande försäljas, råka i än större fattigdom
och nöd, kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte till sökandens
förmån efterskänkas. Af ett vid ansökningen fogadt läkarebetyg
inhemtades, att sökanden till följd af ögonsjukdom fått synförmågan
på ena ögat till största delen förderfvad; hvarjemte af ett ansökningen
likaledes bilagdt intyg från åtskilliga bland sökandens grannar frarnginge,
att sökanden vore mindre arbetsför och snarligen kunde anses
oförmögen att sig sjelf försörja,
I anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Örebro län och kammaradvokatfiskalen,
hvilka båda tillstyrkt efterskänkande af kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel, varande af kammaradvokatfiskalen dervid yrkadt, att den
honom tillkommande aktoratsprovision måtte af sökanden gäldas och,
när exakt uppgift om medlens verkliga belopp ej förelåge, beräknas
efter ett kapitalbelopp af fem hundra kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t i pro
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
3
position n:o 18 af den 31 december 1887 föreslagit Riksdagen, att
kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel måtte, under förbehåll att
den kammaradvokatfiskalen tillkommande provision, beräknad efter ett
kapitalbelopp af femhundra kronor, af sökanden gäldas, på sökanden
öfverlåtas.
Efter tagen del af de till ärendet hörande handlingar, får utskottet,
som emot Kongl. Maj:ts framställning icke haft något att erinra, hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.
2:o. I en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 83)
har herr G. W. Svensson i Rydaholm hemstält, att Riksdagen måtte för
sin del besluta, att kronans rätt til] danaarf efter drängen Jonas Larsson
från Källunda måtte till Källunda fattigvårdsrote inom Kärda församling
af Jönköpings län öfverlåtas.
Af hvad i motionen anföres samt de af motionären till utskottet
ingifna handlingar i detta ärende utvisa framgår, att efter bemälde
Jonas Larsson, hvilken aflidit den 28 november 1884 utan att efterlemna
kända arfvingar, funnits en behållning af 773 kronor 15 öre,
deraf i Vernamo sparbank innestått 727 kronor 96 öre, samt att sedan
friherre Axel Lilliecreutz vid Östbo häradsrätt såsom testamente bevakat
en handling, hvarigenom Jonas Larsson uppdragit åt friherre
Lilliecreutz att handhafva och sköta de penningar, som för Larssons
räkning voro insatta i förenämnda sparbank, med rätt att öfver desammas
användande fritt besluta, så hade häradsrätten på yrkande af
advokatfiskalsembetetet i kammarkollegium, med hvilket testamentsbevakningen
kommunicerats, genom utslag den 23 december 1887 förklarat
Jonas Larssons qvarlåtenskap skola såsom danaarf tillfalla Kongl.
Maj:t och kronan.
Såsom stöd för sin ifrågavarande framställning har motionären
hufvudsakligen anfört, att Jonas Larsson, som var född å Källunda
rotes fattighus, blifvit uppfostrad på fattigvårdens bekostnad och hela
sin lifstid tjena! inom denna rote samt att han uttryckt önskan om att
rotens fattige måtte komma i åtnjutande af hans qvarlåtenskap.
Af de till utskottet ingifna handlingar i detta ärende har icke
kunnat utrönas, huruvida ofvan omförmälda utslag, hvarigenom berörda
qvarlåtenskap efter Jonas Larsson förklarats böra såsom danaarf tillfalla
Kongl. Maj:t och kronan, vunnit laga kraft; men i allt fall synas
icke sådana särskilda omständigheter här föreligga, på grund af hvilka
Angående
danaarf efter
drängen Jonas
Larsson i
Källunda.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
utskottet kunnat finna anledning tillstyrka Riksdagen att, med frångående
af de åsigter, som under senare tider gjort sig gällande vid
behandling af framställningar om eftergift till kommuner af kronans
rätt till danaarf, till Kärda församlings förenämnda fattigvårdsrote afstå
den kronan möjligen tillkommande rätt till ifrågavarande qvarlåtenskap.
Utskottet hemställer alltså,
att herr G. W. Svenssons förevarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 februari 1888.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1888:32 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl Majt:s proposition angående eftergift af kronans rätt till danaarf efter kakelugnsmakaren G. D. Granlund. s. 45 i texten