Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående fortsättning af statens jernvägsbyggnader.

1888-03-16 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1888:27, Utlåtande, angående fortsättning af statens jernvägsbyggnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1888, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående fortsättning af statens jernvägsbyggnader.

(R. A.)

ed anledning af eu utaf Kong-]. Maj:t aflåten proposition beslöt

1886 å s Riksdag byggandet af en stambana genom öfre Norrland från

Solleft eller lämplig punkt i dess närhet öfver Skorped till Vännäs,

med r tt för Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter å linien

mellan banans utgångspunkt och Skorped, hvilka jernvägen borde genomgå,

samt under vilkor i öfrigt bland annat, att förslag till jernvägens

s räckning mellan Skorped och Vännäs blefve för en kommande

Riksda framlagdt, hvarjemte Riksdagen för påbörjandet af berörda

stamba a för år 1887 beviljade ett anslag af 1,000,000 kronor, hvaraf

500,00 kronor anvisades till utgående å riksstaten utom hufvudtitlarne,

och åt rstående 500,000 kronor, som skulle med lånta medel bestridas,

anvisa es till utgående från riksgäldskontoret.

D refter beviljade Riksdagen år 1887 till fortsättning af arbetena

å berör a stambana för år 1888 ett anslag af 2,000,000 kronor, deraf

Riksda en anvisade, till utgående å riksstaten 500,000 kronor och till

utgåen e från riksgäldskontoret 1,500,000 kronor.

I den till innevarande Riksdag tähtwa, propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof har Kongl. May.t i sammanhang med fråga om

regleri gen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel föreslagit

Riksda en att till fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå

från år 1889 bevilja 2,500,000 kronor, hvilket belopp Kongl. Maj: t an - Bih till Riksd. Frot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 16 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

sett böra bestridas af npplånta medel och fördenskull anvisas att utgå

från riksgäldskontoret.

Beträffande ifrågavarande banas sträckning söderifrån till Skorped

bestämde Kongl. Maj:t den 7 mars 1887, att banan skulle utgå från

Långsele station å Bräcke—Sollefteå-banan samt öfver Ed och Forsmo

framdragas till Skorped. Arbetena å denna sålunda faststälda linie

hafva fortgått så att hela linien fram till Skorped antages innan innevarande

års utgång vara färdigterrasserad och till större delen skenlagd.

Hvad angår banans sträckning mellan Skorped och Vännäs,

hvarom enligt 1886 års Riksdags här ofvan anförda beslut förslag

borde för en kommande Riksdag framläggas, har Kongl. Maj:t i en den

15 sistlidne februari till innevarande Riksdag aflåten proposition (n:o 29),

som till statsutskottet remitterats, föreslagit Riksdagen besluta, att

stambanan genom öfre Norrland skulle mellan Skorped i Vesternorrlands

län och Vännäs i Vesterbottens län framdragas öfver Anundsjö,

Björna, Trehörningsjö och Nyåker, med rätt för Kong], Maj:t att närmare

bestämma de orter, banan skulle genomgå.

Vidare har i samma ämne herr friherre R. Klinckowström i sin

inom Första Kammaren väckta motion, n:o 10, yrkat, att Riksdagen till

fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå ville för år

1889 endast anvisa en million kronor, och att de nödiga medlen genom

riksgäldskontorets försorg måtte, om möjligt, genom lån inom landet

anskaffas, mot från långifvarens sida ouppsägbara statsobligationer,

löpande med så billig årlig ränta, som möjligen kunde erhållas.

Slutligen har i en inom Första Kammaren väckt och till statsutskottet

hänvisad motion (n:o 44) herr J. E. Nyström föreslagit, att

Riksdagen måtte bevilja till norra stambanans fortsättning under år

1889 fyra millioner kronor, hvaraf en, åtminstone en half, för påbörjandet

af banbyggandet söder ut från Luleå — Gellivare nu skenlagda

bana.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver

civilärenden den 12 januari innevarande år (sid. 64) inhemtas, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angående anslag sb ehofv et för är 1889

i underdånig skrifvelse den 17 sistlidne december anfört, att, då för

linien Långsele—Skorped redan blifvit anslaget ett belopp af 3,000,000

kronor, skulle med ytterligare 2,000,000 kronors anslag under år 1889

den 82 kilometer långa bansträckan från Långsele till Anundsjö norr

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

3

om S orped blifva fullbordad, om hela detta belopp komme att för

ändam let användas. Men då, för att denna handel skulle kunna vid

slutet f 1889 öppnas för allmän trafik, äfven erfordrades, för anskaffning-

f den rörliga materielen till en 82 kilometer lång vägsträcka,

ett be opp, efter 5,000 kronor för kilometer räknadt, af 410,000 kronor,

s mt det för liniearbetets ostörda gång vore af väsentlig vigt att

kunna redan under år 1889 påbörja en del arbeten på andra sidan

Anund jo, utgjorde det erforderliga anslagsbeloppet för nämnda år

2,500, 00 kronor. Visserligen öfverskrede denna summa det anslag,

som iksdagen år 1887 beviljat för fortsättning af arbetena å norra

stamb nan under 1888, men då härigenom vunnes, bland annat, den

fördel , att arbetet kunde utföras under antagligen fortfarande låga

pris på såväl arbetskraft som materialier, tvekade styrelsen icke att

hemsk 11a, att Kongl. Maj:t täcktes för jernvägsarbetenas fortsättande

å sta banan genom öfre Norrland under år 1889 äska ett anslag till

sistnä nda belopp, hvilket ock, i öfverensstämmelse härmed och då

det s väl ur politisk som strategisk synpunkt vore af synnerlig vigt,

att N rrbotten så snart som möjligt förbundes med Sveriges öfriga

jernvä snät, af Kongl. Maj:t föreslagits.

det statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 15 sistlidne februari,

som nnes fogadt, vid ofvan omförmälda, särskilda kongl. proposition

angåe de banans sträckning mellan Skorped och Vännäs, meddelas, att

väg- o h vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse af den 20 december 1887

hufvud akligen anfört följande:

e under sistlidna år verkstälda utstakningarna hade alltigenom

blifvit utförda i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag och Riksdagens

beslut, att banan genom öfre Norrland skulle anläggas med iakttagande

af vis a förenklingar i byggnadssättet. Dessa förenklingar hade i

väsent igaste mån åstadkommits derigenom: att, då man förut vid stambanan

utstakning sökt undvika ett samtidigt användande af tillåtna

skarpa te lutningar och krökningsradier, detta icke vid de nu skedda

unders''kningarna tillämpats, der man genom frångående af denna princip

k nnat erhålla några afsevärda besparingar i anläggningskostnaderna,

och vore minsta krökningsradien 300 meter och skarpaste lutninge

1: 62,5 eller 16 millimeter per meter; att, vid utläggning af

balans inien, markens yta följts med begagnande af skarpa lutningar

öfveral t, der någon nämnvärd nedsättning i terrasseringskonstnaden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

kunnat derigenom vinnas; att inskränkningar blifvit iakttagna i afseende

å stationernas antal och beskaffenhet, i det att, bland annat, stationer

blifvit beräknade att anläggas endast å de punkter, der för närvarande

någon trafik kunde vara att upphemta eller der större eller mindre i

ådalarne framgående vägar korsades och hvarifrån trafik kunde tillföras

banan; att vattenstationer icke alltid blifvit förlagda å trafikstationerna,

utan endast i de fall, då sådant kunnat ske utan dyrbarare vattenledningar

och pumpverk, hvarför ock en del vattenstationer blifvit beräknade

att anläggas å platser utmed banan, der vatten utan svårighet

kunde erhållas, och med iakttagande af ett afstånd af högst 35 kilometer

från hvarandra eller närmaste trafikstation; att minskning i banvaktstugornas

antal egt rum, i det att endast tre sådana beräknats å

hvarje bansträcka om 10 kilometer; samt att för hela banlinien beräknats

endast enkel telegrafledning.

De förkortningar i vägens längd, Indika man vid undersökningarna

sökt åstadkomma, hade i anseende till terrängförhållandena och de i

allmänhet djupt nedskurna vattendragen stundom visat sig medföra

höga och dyrbara brobyggnader, Indika, hvad beträffade detaljkostnaderna,

visade en dyrbarare anläggning. Men detta system, att medelst

mera dyrbara brobyggnader öfvergå vattendragen för åstadkommande

af vägförkortning, hade icke tillämpats utom i de fall, då just derigenom

kunnat vinnas motsvarande och större besparingar i afseende

å anläggningskostnaden i dess helhet.

Genom sistlidna års undersökningar, hvilka omfattat dels bandelen

från Skorped till Yttersel, dels ock två alternativa luder mellan

Yttersel och Vännäs, hade förstnämnda sträcka kunnat, i jemförelse

med förut gjorda utstakningar deraf, något förbättras; och vore anläggningskostnaden

för densamma beräknad till 1,639,000 kronor utan

rörlig materiel samt till 1,801,500 kronor med dylik materiel.

Hvad vidare beträffade sträckningen mellan Yttersel och Vännäs,

hade för densamma två alternativa luder blifvit utstakade, nemligen

Björnalinien (den inre) och Gideålinien (den yttre).

Beträffande dessa tvenne linier redogöres i statsrådsprotokollet i

detalj för de omständigheter och för de af samtliga vederbörande myndigheter

i frågan afgifna yttranden, hvilka vid valet mellan de två

linierna äro att iakttaga. Utskottet måste, till undvikande af allt förstör

vidlyftighet, inskränka sig till att anföra de hufvudsakliga dragen

i ifrågavarande afseende och i öfrigt hänvisa till statsrådsprotokollet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin ofvan åberopade

skrifvelse erinrat, att på den förra af nyssnämnda linier, nemligen

Björnalinien, två alternativa sträckningar förelåge, den ena öfver Ny
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

5

åker, en andra öfver Agnäs. Linien öfver Nyåker vore 3,091 meter

kortar och beräknades kosta 182,000 kronor mindre än linien öfver

Agnäs- och har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på grund af dessa

jemte tskilliga tekniska skäl funnit den förra vara att föredraga framför

de senare.

f den jemförelse, hvilken väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anstalt i tekniskt hänseende mellan Björnalinien (med alternativet

öfver yåker) och Gideålinien, har framgått, bland annat, att Björnalinien,

hvilken är 120,578 meter lång, är 6,634 meter kortare än den

127,21 meter långa Gideålinien, samt att anläggningskostnaden beräknat

för Björnalinien till 6,391,000 kronor utan rörlig materiel

och ti 1 6,994,000 kronor med rörlig materiel, och för Gideålinien till

6,348, 00 kronor utan rörlig materiel och till 6,984,500 kronor med

dylik ateriel.

nder medräkuing af den för båda de alternativa sträckningarna

gemen amma bandelen mellan Långsele och Yttersel, hvilken i längd

utgjor e 94,4 8 1 kilometer och hvarför kostnaden utan rörlig materiel

beräkn ts till 5,314,000 kronor och med rörlig materiel till 5,786,000

kronor utgjorde linien Långsele—Skorped—Björna—Vännäs 215,0 5 9

kilome er i längd, med en beräknad anläggningskostnad af 11,705,000

kronor förutom kostnad för rörlig materiel, hvilken, beräknad efter

5,000 kronor för kilometer, skulle belöpa sig till 1,075,000 kronor,

hvada hela kostnaden för banan blefve 12,780,000 kronor. Linien

Långse e—Skorped—Giaeå — Vännäs innehölle i längd 221,693 kilometer

och s ulle kosta i anläggning 11,662,000 kronor förutom kostnaden

för rör ig materiel, hvilken efter nyssnämnda beräkning uppginge till

1,108,5 0 kronor, så att banans hela kostnad blefve 12,770,500 kronor,

allt ut n beräkning af någon kostnad till löseu för erforderlig jord,

hvilke kostnad vederbörande landsting enligt det af Riksdagen beslutade

vilkor åtagit sig att bestrida.

ill denna jemförelse mellan de båda alternativa linierna, genom

hvilke väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett Björnaliniens företräden

framför Gideålinien vara ådagalagda, har bemälda styrelse fogat

den up lysningen, att Gideålinien är Björnalinien underlägsen i trafikförmåg

på grund af de ovanligt svåra lutnings- och krökningsförhåll

nden, som i förening förefinnas å Gideålinien mellan Vesterbottens

ränsen och Oreelf.

å den större eller mindre folkmängden i den landsort, en jernväg

genom år, naturligen har ett stort inflytande på rörelsen å den stambana,

om kommer att genomskära densamma, har väg- och vattenbyggn

dsstyrelsen, med ledning af statistiska centralbyråns uppgift å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

folkmängden den 31 december 1886, uppgjort eu tablå öfver befolkningens

storlek inom ett område af 60 kilometers bredd eller 30 kilometer

å ömse sidor om hvardera af de båda linierna.

Efter att hafva meddelat de sålunda utrönta förhållanden i fråga

om folkmängden, hvilka ock i statsrådsprotokollet finnas anförda, halväg-

och vattenbyggnadsstyrelsen vidare yttrat, hurusom det af dessa

befolkningssiffror visade sig, att den lokaltrafik, som torde vara att

påräkna från de orter, banan i ena eller andra rigtningen skulle

genomgå, för närvarande vore temligen lika, så att det torde vara

svårt att på förhand afgöra, hvilken sträckning som i detta afseende

skulle vara att föredraga; men äfven om man på grund af tillvaron

af en något tätare befolkning närmast Gideålinien förutsatte, att persontrafiken

der skulle blifva större, vore dock antagligt att betydligare

trafik af virke, tjära med flera skogsprodukter, som för en jernbana

i dessa trakter vore mera inkomstbringande, skulle erhållas från trakten

omkring den inre än omkring den yttre linien; hvarjemte icke borde

lemnas oanmärkt, att den inre linien genomginge trakter, som öfverträffade

det mera ostligt och utmed kusten belägna landet i afseende

å jordmånens goda beskaffenhet, och att detta innebure ett tillfälle till

framtida utveckling.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på grund af

hvad den af styrelsen anstälda jemförelse gifvit vid handen, sammanfattat

sitt omdöme sålunda, att Björnalinien egde följande beaktansvärda

fördelar, nemligen:

att till fördel för den genomgående trafiken, som i dessa trakter

torde blifva af vida större betydelse än den lokala, förkorta förbindelsen

med det öfre Norrland med 6,634 meter;

att bäst motsvara den för en lång stambana vigtiga principen att

göra så små afvikningar som möjligt från hufvudrigtningen;

att erbjuda bättre kröknings- och lutningsförhållanden än Gideålinien

och derigenom äfven vara billigare i afseende å drift- och underhållskostnader;
att

bättre gagna det inre, å goda kommunikationer vanlottade

landet; samt

att öfverensstämma med den grundsats, som förut följts vid anläggning

af stambana på statens bekostnad, att den nemligen borde

framdragas förnämligast genom de orter, hvilka i anseende till sin

aflägsenhet från vattenkommunikationer af dessa icke kunde draga fördel.

På dessa grunder, och då köpingen Örnsköldsvik och dess omnejd

skulle, så snart eu grenbana till nämnda köping komme till stånd,

hafva stora fördelar af Björnalinien, genom att derigenom sättas i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

förbind lse med ett större uppland, har väg- och vattenbyggnadsstyrels

n för sin del förordat Björnalinien öfver Nyåker.

I statsrådsprotokollet, sid. 12—15, redogöres derefter för de

utlåtan en af den 5 och 17 december 1887, Indika Iiongl. Maj:ts befallning

sli vande i Vest er nor Hand s och Vesterbottens län i frågan afgifvit.

Dessa leda, på anförda skäl, till sins emellan olika resultat, i det

nemlig n Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län förordar

en yttre eller Gideålinien, men Kong]. Maj:ts befallningshafvande

i Vest bottens län den inre eller Björnalinien.

idare har chefen för generalstaben den 25 juni 1885 och den 23

decemb r 1887 yttrat sig i frågan och dervid på det kraftigaste uttalat

s g för valet af Björnalinien. I det senare af dessa utlåtanden

anför c efen för generalstaben, bland annat:

»J rnvägssträckningen genom Ångermanland är, ur militärisk synpunkt,

asen för hela den fortsatta jernvägen till Norrbotten och Luleå—

Ofoten- anan. Försvaret af vårt gränslandskap mot Ryssland och den

nordlig ste delen af riket hänger helt och hållet på ifrågavarande bansträckn

ng. Detta förhållande gör spörsmålet om de alternativa banrigtnin

ärna Björna- eller Gideålinien till en lifsfråga för Sveriges

sjelfbes ånd. Den stora etapplinien, som i fred och krig skall sammanhålla

et aflägsna Norr- och Vesterbotten med moderlandet, får icke

sväfva ständig fara att när som helst besättas eller obrukbargöras af

en ring fiendtlig landstigningsstyrka. Ja, än mer, svenska staten kan

och får icke bygga en jernväg, som vid krig endast gagnar fienden och

icke os sjelfva. Den fiende, som beherskar hafvet, kan nemligen använda

ustbanan genom Norrland till etappväg för sig, så vidt han

från si landgräns vill genaste väg infalla i vårt land. Sist framstälda

anmärk ing mot Gideålinien är af den allvarsamma art, att jag anser

det för min pligt uttala den meningen, att hellre ingen jernväg bör

byggas genom Ångermanland än Gideålinien godkännas.»

H ad Björnalinien vidkommer, föreligga, såsom här förut omnämnts,

för dess nordligaste sträckning till Vännäs två alternativa utstaknin

ar, den ena öfver Nyåker och den andra öfver Agnäs. Af

dessa f'' rordar chefen för generalstaben den senare sträckningen, såsom

varande ur militärisk synpunkt fördelaktigare, enär derigenom banan

till en längd af omkring 40 kilometer komme omkring 10 kilometer

längre rån kusten.

SI tligen har statsrådet och chefen för civildepartementet vid detta

ärendes föredragning inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet bland

annat a fört, att, om än å den yttre linien på grund af den något tätare

be olkningen hos de trakter, den berörde, persontrafiken och till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

en början möjligen äfven godstrafiken skulle blifva större än å den

inre linien, och således det finansiella utbytet af den förra blifva något

mera tillfredsställande än af den senare, denna omständighet dock icke

syntes uppväga de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållna,

här ofvan angifna företrädena hos Björnalinien, samt att, då härtill

komme de af chefen för generalstaben med synnerlig styrka framhållna

militära skäl, hvilka syntes utgöra ett alldeles afgjordt hinder att välja

kustlinien, så vida man ej ville helt och hållet lemna ur sigte ett af

hufvudändamålen med den öfre norrländska stambanan, departementschefen

ej tvekade att förorda Björnalinien, dervid dock, då den af

chefen för generalstaben påyrkade ännu vestligare linien öfver Agnäs

vore dyrare och i tekniskt hänseende ofördelaktigare än den af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen förordade linien öfver Nyåker, och denna

senare i allt fall läge på ganska betydligt afstånd från kusten, departementschefen

ansett sistnämnda linie böra väljas för den nordligaste

sträckningen af banan.

Herr Nyström, som i sin förevarande motion hufvudsakligen hänvisar

till hvad han anfört i en annan motion (n:o 43) angående stärkande

af rikets försvar mot norr, stöder sin nu ifrågavarande framställning

väsentligen derpå, att jernvägsbyggnaden Luleå—Ofoten nu vore

ett fullbordadt faktum så till vida, att Gellivare malmberg medelst jernvägsspår

förbundits med Bottenhafvet, så att sprängning af malm för

export derstädes nu med det första kunde börjas. Detta företag vore

enligt motionärens mening af så genomgripande och omskapande inflytande,

att det framtvingade nya framställningar om norra stambanans

påskyndade framdragande mot sin naturliga ändpunkt, i första

hand Boden. Skulle Gellivaretillgångarna komma ej ensamt utländingarne

till godo, måste från Luleå-—-Ofoten-banan en jernväg skyndsamt

dragas söderut genom Norrlands skogsbygder i tvärrigtning mot elfdalarne

och så att de rika vattenfallen och forsarne passerades, eller

såsom utstakade norra stambanan gånge. Då skulle det blifva möjligt

att icke blott upptaga den nedlagda verksamheten vid efter denna

linie liggande jernverk, utan äfven att anlägga nya sådana långt ned

i Vesterbotten och att förvandla Norr- och Vesterbotten till tvenne

bergslag, der de rika skogsaffallen finge eu rationel användning vid

tillverkning af ett utmärkt koljern. Men utan en norra stambana genom

dessa trakter vore det hopplöst att tänka på någon utveckling af

s. 9 Kontrollera mot PDF

nation

ändpu

Men d

anlägg

industr

blifva

stamba

delsom

ningen

vore, a

försvar

så att

femton

på hal

Statsutskottets Utlåtande JS:o 27. 9

1 industri i dessa bygder. Vid Luleå—Gellirare-vägens båda

»flit ITT ™?,e ?“ !»*«*» industriell lif att pulsera,

tta hl blefve 1 allo utländskt.

enom tillgodogörandet af lappmarkens rika malmberg, genom

ndet af Luleå—Ofoten-jernvägen och skapandet af en stor

el verksamhet komme Norrbotten med dess lappmarker att

en landsända af stort värde. Vårt land skulle utan den norra

an med säkerhet komma att förlora ett stort och vigtig! hanade

1 norden. Med mistnmgen af detsamma följde ocksl mistal

handeln med lappmarksprodukterna, men ännu farligare

t det svenska inflytandet i dessa orter komme att mer och mer

os. Det vore derför af största vigt att anslå tillräckliga medel,

tambanan blefve färdig till Luleå-Ofoten-banan, icke först på

t tiden ^ SaS°m nUVarande anslag medgåfve, utan åtminstone

dagen

till Vä

ända må

2,000,0

Sollefte

Konun

härigen

mån o

vigtig

banorna

Riksda

om stat

ändamå

föregåe

kunna

kronor;

för ans

B

Utskott

eller Bj''

det afse

—Gelliv

Bill.

m L '''';Aga ?m anslagssumman erinra derom, att Riks1

886 vid besluts fattande om ifrågavarande stambanebyggnad

nas ansag det årliga anslag, som utan olägenhet kunde för

et anslas, ungefärligen böra motsvara det årsbelopp af omkring

0 kronor, som användts på jernvägslinien mellan Bräcke och

, 1 sammanhang hvarmed Riksdagen ock i sin skrifvelse till

en åt den 0 maj 1886 anförde, att anläggningen visserlio-en

m komme att kräfva längre tid än eljest, men att i sanTma

en \id blifvande frågor om jernvägens fortsättning norrut

Harenhet vunnes om huru trafiken å de redan färdiga iern1

Norrland, utvecklat sig. Samma åsigt om beloppet vidblef

n sistlidna ar, och utskottet anser försigtigheten och omsorgen

ns, finajlser fortfarande kräfva, att upplåningen för ifrågavarande

sa v]dt möjligt inskränkes. I följd häraf, och med stöd af

de Riksdagars uttalanden 1 detta ämne, anser utskottet sig icke

lesla beviljande för år 1889 af högre anslagsbelopp än 2,000,000

afftdeTrodt hwnramdeleS ^ ^ sättet

träffande banans sträckning mellan Skorped och Vännäs finner

, lika med Rongl. Maj:t, öfvervägande skäl tala för den inre

rnahnien, dragen öfver Nyåker. Herr Nyströms förslag, i hvad

re ba°nfnnd-e af bryggande söderut från Luleå

, banan innefattar yrkande om jernvägsbyggnad i en ort, der

dl Rilesd. Irot. 1888. 4 Samt. 1 Afd. in Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets Utlåtande X:o 27.

Riksdagen ännu ej beslutat en stambanas framdragande, än mindre

bestämt några punkter, öfver hvilka banan skulle gå. Före. ett eventuelt

beslut i dessa afseenden erfordras naturligtvis ytterligare noggranna

utredningar; och torde vid dessa, nu anförda förhållanden motionen

i denna del ej skäligen böra bifallas.

På grund åt hvad sålunda anförts, far utskottet hemställa.

l:o.

a) att, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning, Riksdagen må besluta, ■ att stambanan

genom öfre Norrland skall mellan Skorped i Vesternorrlands

län och Vännäs i Vesterbottens län framdragas

öfver Anundsjö, Björna, Trehörningsjö och

Nyåker, med rätt för Kongl. Maj:t att närmare bestämma

de orter, banan skall genomgå; och

b) att, med afslag å herrar friherre Klinckowströms

och Nyströms förslag, i hvad de afse anslag

till arbetena å den redan beslutade stambanan till

Vännäs, Kongl. Maj:ts framställning om anslag till

stambanan genom öfre Norrland må på det sätt bifallas,

att Riksdagen till fortsättning af arbetena å

berörda stambana för år 1889 beviljar ett anslag af

2,000,000 kronor; samt

2:o.

att herr Nyströms motion, i hvad den afeer anslag

till påbörjande af banbyggande söderut från

Luleå—Gelli vare-banan, ej må vinna Riksdagens bifall.

*

Stockholm den 16 mars 1888.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af herr friherre B. A. Leijonhufvud, som ansett ett högre belopp

än det af utskottet föreslagna böra till fortsättning af arbetena å stambanan

genom öfre Norrland beviljas;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27. 11

f herrar E. V. R. L. Kornigsfeldt, R. G. von Hedenberg och H. R.

Törne ladh, hvilka yrkat bifall till ''Kongl. Maj:ts förslag om anvisande

för if ågavarande ändamål af 2,500,000 kronor;

f herr A. F. O. Cederberg, som yttrat: ^

Då enligt vederbörandes upplysning för arbetenas ekonomiska

ordna de nödigt är, att anslaget för 1889 bestämmes till 2,500,000

krono , och

å äfven om anslaget för nämnda år bestämmes till detta belopp,

före ventuelt beslut om jernvägens fortsättning norr om Vännäs tillräckli

erfarenhet hinner samlas om trafiken å de norrländska bandelar,

hvilk ingå i fullbordade system, har jag ansett att anslaget för 1889

bort öreslås till ofvannämnda belopp, och detta. så mycket hellre

som å senare tid vunnen erfarenhet ganska kraftigt manar till vida

skyn sammare bedrifvande af ifrågavarande stambanearbeten, än man

vid f ttande af 1886 års beslut kunde föreställa sig;

Dit hör i främsta rummet den snabba utveckling af de kommersiella

förbindelserna mellar Finland och det nordligaste Sverige, som

fram allats af det finska jernvägsnätets utsträckning, samt väl ock i ej

obety lig mån de af innevarande Riksdag fattade beslut i afseende å

eu d 1 tullbevillningar, hvilka komma att verka synnerligen menligt

för d orter, som skola af ifrågavarande jernväg genomskäras.

Den »försigtighet och omsorg om statens finanser», på hvilken

stats tskottet lägger så stor vigt, synes vara i Kongl. Maj:ts. förslag

så fn Ständigt iakttagen, att deremot ej gerna kan vara något att

erinr , och har jag sålunda ansett anslaget till stambanan genom öfre

Norrl nd för 1889 i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition

böra estämmas till 2,500,000 kronor»;

af herr //. Andersson, som biträ dt herr Cederbergs ofvanintagna

reser ation.

err P. J. von Ehrenheim har begärt få antecknadt, att han icke

delta it i behandlingen inom utskottet af det i detta utlåtande omförm''

Ida ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1888:39 Skrifvelse till Konungen, angående fortsättning af statens jernväg sbyggnader. a1 i texten