Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kong!,. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning sförrättning ar och samlingsplatser.

1888-04-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1888:44, Utlåtande, i anledning af Kong!,. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning sförrättning ar och samlingsplatser.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

Ji:o 44.

An k. till Riksd. kansli den 17 april 1888, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong!,. Maj:ts proposition angående ersättning

i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning

sförrättning ar och samlingsplatser.

(l:a U. A.)

Under åberopande ad bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 19 mars 1888, har Kong!. Maj:t i en till Riksdagen

aflåten proposition af samma dag (n:o 34) föreslagit Riksdagen att

medgifva, att till värnpligtig, hvilken för inställelse vid inskrifningsförrättning

eller, vid färd till de årliga vapenöfningarna, för inställelse å samlingsplats

i hemorten hade att från hemvistet tillryggalägga mera än 5 mil och

förut icke gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från dylik förrättning

eller vapenöfning, vid hvilken han varit pligtig infinna sig, måtte för så väl

fram- som återresan från anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar få

utbetalas godtgörelse med 50 öre för hvarje Överskjutande mil.

Såsom af ofvan nämnda statsrådsprotokoll inhemtas, har statsrådet och

chefen för landtförsvarsdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl.

Maj:t, anfört, att det enligt gällande författningar ålåge beväringsmän att

utan ersättning frän det allmännas sida inställa sig vid inskrifningsförrättningar

äfvensom vid de så kallade samlingsplatserna i hemorterna, der de

mottoges af vederbörande befäl för att sedan i samlad trupp afföras till de

olika regementenas öfningsplatser. Uppenbart vore emellertid, att med den

olikhet i de administrativa områdenas storlek, som i vårt land vore rådande,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

denna skyldighet måste i synnerligen olika grad komma att tynga på landets

värnpligtiga befolkning. Under det att i södra och mellersta Sverige knappast

någon ort torde finnas, der afståndet från en sockens olika delar till den

gemensamma samlingsplatsen, hvilken i regeln också vore den, hvarest inskrifningarna

förrättades, betydligt öfverstege en vanlig dagsmarsch, vore

förhållandet helt annat i de nordliga provinserna. Särskilt lappmarkssocknarne,

hvilkas befolkning, såsom bekant, innan den nya vänpligtslagen

trädde i kraft, var fritagen från all värnpligtsskyldighet, vore i detta afseende

uti en synnerligen ogynsam ställning.

Dessa omständigheter hade äfven behjertats af Kong!. Maj:ts befallningshafvande

i de båda nordligaste länen och manat dem att göra framställningar

i ämnet. Af dessa framställningar framginge, bland annat, att,

enär åtskilliga beväringsmän hade att tillryggalägga ända till SO mil för

färden till och från vederbörlig samlingsplats, och då dertill komme, att

ifrågavarande färder oftast måste företagas under sjelfva källossningen, då

en resa i dessa trakter erbjöde de största svårigheter, Kongl. Maj:ts bemälde

befallningshafvande funnit all billighet tala för, att ersättning för inställelsen

måtte beredas de värnpligtig^, som tillhörde nyssnämnda socknar, och

i sådant afseende föreslagit, att de af dem, som bodde på längre afstånd än

5 mil från samlingsplats, måtte vid färd till sådan erhålla godtgörelse med

40 öre för hvarje öfverskjutande mil.

Syftet med dessa framställningar har departementschefen funnit synnerligen

beaktansvärdt. Då emellertid förhållanden, likartade med dem, på hvilka

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de båda nordligaste länen stödt sina förslag,

torde förefinnas jemväl inom flera af rikets öfriga län, syntes det departementschefen

lämpligt, att de föreskrifter i ämnet, som kunde komma

till stånd, erhölle giltighet för hela landet. Att dervid, på sätt Kong!.

Maj:ts befallningshafvande i Yesterbottens län föreslagit, något visst afstånd

borde bestämmas, som värnpligtig vid färder af ifrågavarande slag hade att

tillryggalägga utan ersättning, torde sä mycket snarare falla af sig sjelf,

som någon förändring i hithörande bestämmelser icke egt rum genom den

nya värnpligtslagens trädande i kraft, och skyldigheten att på egen bekostnad

inställa sig vid inskrifningsförrättning och samlingsplats sålunda icke

vore någon nyhet i vår lagstiftning. Jemväl i fråga om måttet af detta afstånd

vore departementschefen ense med Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande.

Med vår landtbefolknings vanor torde en dagsmarsch för en gång

om 5 mil icke vara någon sällsynthet, och om såsom regel faststäldes, att värnpligtig

skulle vara skyldig utan godtgörelse inställa sig vid inskrifningsförrättning

och samlingsplats, under förutsättning att derför erforderlig marsch

kunde fullgöras på en dag, torde naturligtvis något afseende icke kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

7

fästas dervid, att marschen vore något längre eller kortare. Deremot syntes

ersättningen, när sådan komme i fråga, böra sättas något högre än Kongl.

Maj.ts befallningshafvande i Vesterbottens län föreslagit, eller till 50 öre.

Äfven med detta belopp måste den beväringsman, som önskade komma i åtnjutande

af ett dagtraktamente utaf 1 krona 50 öre, motsvarande den marschaflöning,

som vid marschen från samlings- till öfningsplatsen under vissa förhållanden

komme honom till del, färdas 3 mil om dagen, eller mera än tågande

trupp i regeln tillryggalägger, då en längre, flere dagar fortgående

marsch vore i fråga. Slutligen torde af lätt insedda skäl böra stadgas, att

värnpligtig, som förut förfallolöst uteblifvit från inskrifningsförrättning eller

vapenöfning, dervid han haft skyldighet inställa sig, icke måtte komma i åtnjutande

af den ersättning, som nu ifrågasatts.

Hvad kostnaden för den tilltänkta anordningen beträffade, torde densamma

icke blifva betydlig. Enligt med ledning af statistiska uppgifter gjorda

beräkningar (se statsrådsprotokollet sid. 3) skulle hela ersättningen för inskrifningsförrättningen

inom Vesterbottens län komma att uppgå till 700 kronor

och för de båda öfningsmötena till 1,400 kronor, eller sammanlagdt 2,100

kronor. I Norrbottens län, hvars lappmai’ksbefolkning vore ännu glesare än

den i Vesterbottens län, torde en jemförelsevis vida mindre summa behöfva

tagas i anspråk, och äfven om inom Jemtlands, Kopparbergs och Vennlands län

en och annan socken förefunnes, på hvilkas värnpligtige de ifrågasatta bestämmelserna

kunde vinna tillämpning, torde dock hela ersättningsbeloppet

antagligen ej komma att uppgå till tre gånger den summa, som för Vesterbottens

län angifvits. I rundt tal torde alltså 6,000 kronor kunna anses

härtill erforderliga, och torde vara sjelffallet, att summan, derest förslaget

blefve antaget, anvisades till utgående från förslagsanslaget till beväringsmanskapets

vapenöfningar.

Utskottet, som i öfrigt icke funnit något att erinra emot det föreliggande

förslaget, har dock ansett, att, enär värnpligtig, som har mer eller

mindre tillfälligt hemvist å annan ort än mantalsskrifningsorten, naturligen

icke bör hafva ersättning — utöfver den som skulle tillkommit honom, om

han uppehållit sig å mantalsskrifningsorten — för sin inställelse vid inskrifningsförrättning

eller vid samlingsplats för färd till vapenöfning, det ifrågasatta

stadgandet bör förtydligas sålunda, att detsamma varder tillämpligt

endast i det fall, att värnpligtig har att från hemvistet i mantalsskrifningsorten

tillryggalägga mera än 5 mil.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att till värnpligtig, hvilken för inställelse vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

inskrifningsförrättning eller, vid färd till de årliga vapenöfningarne,

för inställelse å samlingsplats i hemorten har

att från hemvistet i mantalsskrifningsorten tillryggalägga

mera än 5 mil och förut icke gjort sig skyldig till förfallolös

utevaro frän dylik förrättning eller vapenöfning,

vid hvilken han varit pligtig infinna sig, må för så väl

fram- som återresan från anslaget till beväringsmanskapets

vapenöfningar få utbetalas godtgörelse med 50 öre för

hvarje Överskjutande mil.

Stockholm den 17 april 1888.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1888:69 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kong!. Maj:ts ''proposition angående ersättning i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning sförrättni s. 10 i texten