Statsutskottets Utlåtande N:o 52
1888-04-27 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1888:52, Statsutskottets Utlåtande N:o 52
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 52
1
N:o 52.
Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1888, kl. 3 e. m.
Utlutande, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående
anslag till inrättande afen tvångs arbets anstalt vid Svartsjö
samt angående vissa vilkor för Svartsjö slottsbyggnads
jemte åtskilliga andra lägenheters upplåtande för nämnda
ändamål.
(l:a U. A.)
Uti två till Riksdagen den 19 sistlidne mars aflåtna propositioner,
lins 32 och 33, har Kongl. Maj:t dels (i propositionen n:o 32) föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1889 under riksstatens andra hufvudtitel
anvisa ett belopp af 200,000 kronor, att i mån af behof användas
för inrättande vid Svartsjö af en tvångsarbetsanstalt för lösdrifvare
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslag, som, derom af
fångvårdsstyrelsen i ärendet afgifvet, funnes meddeladt i statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden nämnda dag, dels ock (uti
propositionen n:o 33), under förutsättning att nyssnämnda proposition
blefve bifallen, såsom vilkor för Kongl. Maj:ts samtycke till Svartsjö
slottsbyggnads och öfriga i berörda protokoll angifna lägenheters upplåtande
till en dylik tvångsarbetsanstalt, föreslagit Riksdagen medgifva,
att. det under riksstatens första hufvudtitel uppförda ordinarie
anslag till »Drottningholms och Svartsjö slott», 24,600 kronor, måtte
under förändrad benämning »Drottningholms slott» från och med nästkommande
år få användas uteslutande till underhåll af Drottningholms
slott;
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 4 Sand. 1 Afd. 32 Raft.
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
äfvensom att, jemte det vården och underhållet af Svartsjö slottspark
öfvertoges af fångvårdsstyrelsen, som jemväl måtte ega att till
förre hoffuriren Carl F. Åsberg under hans återstående lifstid utbetala
en årlig pension till belopp, som kunde varda mellan honom och styrelsen
öfverenskommet, afkomsten af sådana Svartsjö underlydande,
statsverkets disposition ej underkastade jordar, skogar och lägenheter,
hvilka icke blefve till tvångsarbetsanstalten upplåtna, måtte framgent
ingå till Drottningholms slottskassa.
Såsom af ofvannämnda, vid ifrågavarande propositioner fogade
statsrådsprotokoll inhemtas, har statsrådet och chefen för justitiedepartementet
vid ärendets föredragning inför Kong!. Maj:t anfört, att, jemte
det Kongl. Maj:t i sammanhang med utfärdandet af lagen angående
lösdrifvares behandling den 12 juni 1885 förordnat om provisoriskt
inrättande af vissa tvångsarbetsanstalter utöfver de då redan befintliga,
fångvårdsstyrelsen erhållit befallning att inom två år från den nya
lagens trädande i kraft, således före den 1 oktober 1887, med ledning
af då vunnen erfarenhet om antalet af de för lösdrifveri dömde samt
efter pröfning af öfriga på frågan inverkande omständigheter, till Kongl.
Maj:t inkomma med förslag till definitivt ordnande af dylika tvångsarbetsanstalter.
Enligt hvad styrelsen i afgifvet memorial upplyst, gälde för närvarande
i fråga om tvängsarbetsanstalterna för män, som, förut för brott
icke straffade, blifvit för lösdrifveri till tvångsarbete dömde, den anordning:
att ynglingar under 21 års ålder sändes till vestra kronoarbetsstationen
å nya varfvet;
att vid"det inom Vaxholm—Oscar-Fredriksborgs försvarsområde
förlagda kronoarbetskompaniet från rikets alla delar intoges fullt arbetsföre
män, som vore dömde för en tid af tre månader och deröfver;
samt att i tvångsarbetsanstalter, som anordnats vid länsfängelserna
i Jönköping, Vexiö, Kristianstad och Karlstad, från närmast derintill
belägna län intoges dels arbetsföre, dömde för kortare tid än 3
månader, och dels mindre arbetsföre, dock att sådane arbetsfångar på
Gotland och i de norra länen, med afseende å kommunikationsförhållandena,
fått i läns- eller kronohäkte i enrum aftjena det ådömda
arbetet.
Styrelsen hade vid sitt memorial fogat en tabell, som visade vid
slutet af hvarje månad af åren 1886 och 1887 antalet af samtliga de
till tvångsarbete dömde af ofvannämnda klasser, äfvensom huru samma
antal varit fördeladt på de särskilda arbetsanstalterna. Störst hade
antalet varit under vintermånaderna, och högsta siffran uppnåddes den
sista dagen i februari 1887, då den uppgått till 516.
Statsutskottets Utlåtande Avo 52. 3
Af detta antal förvarades:
vid Vaxholm (det största antal, som der kunde mottagas) ............ 325,
» vestra kronoarbetsstationen å Nya varfvet.................................. 23,
i tvångsarbetsaustalterna vid de fyra länsfängelserna........................ 97,
i cellfängelse!'' inom de norra länen och på Gotland ......................... 10?
Summa 455.
Det Överskjutande antalet 61 hade, i brist af utrymme vid tvångsarbetsanstalterna,
för tvångsarbetets aftjenande måst intagas i länsfängelset
i Stockholm, af hvilken anledning en del straffångar måst
derifrån till andra fängelser förflyttas.
Tv av g sar betsanstalterna för de till tvångsarbete dömde män, som förut
varit straffade för brott, utgjordes af:
kronoarbetsstationerna å Tjurkö och Borghamn för fullt arbetsföre;
en vid centralfängelset i Malmö anordnad arbetsanstalt för mindre
arbetsföre;
samt östra arbetsstationen å Nya varfvet för ynglingar under 21 år.
Antalet af tvångsarbetsfångar vid nu nämnda anstalter hade varit
störst den sista februari 1887, då det utgjorde 521, deraf
vid stationerna å Tjurkö och Borghamn ...................................... 432,
,, centralfängelset i Malmö ......................................................... 67 och
,, arbetsanstalten å Nya varfvet ................................................ 22.
Under det att, enligt redogörelse å sid. 5 af statsrådsprotokollet,
några med afsevärda kostnader förenade anordningar icke erfordrades
i fråga om de nu nämnda och vissa öfriga tvångsarbetsanstalter, hafva
deremot särskilda åtgärder ansetts blifva nödvändiga för att för framtiden
bereda rum åt sådana till tvångsarbete dömde, som för närvarande
plägade försändas till Vaxholm. I skrifvelse till chefen för
justitiedepartementet hade nemligen chefen för landtförsvarsdepartementet
tillkännagifvit önskvärdheten, att de lokaler i Rindö redutt, som
vore upplåtna åt kronoarbetscorpsen, blefve snarast möjligt stälda till
artilleriets förfogande, och tillika meddelat, att efter 1889 års utgång
arbete inom Vaxholm—Oscar-Fredriksborgs försvarsområde antagligen
icke kunde åt corpsen beredas. Sedan fångvårdsstyrelsen den 26 februari
1887 erhållit del af denna skrifvelse med förständigande att taga densamma
i öfvervägande vid fullgörande af det genom brefvet den 12
juni 1885 meddelade uppdrag att afgifva förslag till definitivt ordnande
af tvångsarbetsanstalterna, hade styrelsen uti sitt ofvannämnda memorial
föreslagit de åtgärder, som i anledning af nu ifrågavarande förhållande
borde vidtagas, och i denna fråga huVudsakligast anfört: att med anledning
af chefens för landtförsvarsdepartementet omförmälda skrifvelse
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
skyndsamma åtgärder vore af nöden för anskaffande af annan lämplig
station för sådana tvångsarbetsfångar, som hittills varit intagne vid
Vaxholm, der utrymme funnes för en styrka af 325 man; att uppförandet
från grunden af alla för denna styrka erforderliga bostäder
med tillhörande ekonomi- och andra lägenheter emellertid skulle kräfva
en så stor summa — säkerligen icke understigande en half million
kronor — att styrelsen under dåvarande finansiella förhållanden icke
vågat sätta sådant i fråga, utan trott sig böra se sig om efter någon
staten tillhörig lägenhet med ett från Stockholm, som lemnade största
kontingenten af dessa arbetsfångar, icke allt för aflägset läge, hvilken
lägenhet utan allt för stora kostnader kunde för ändamålet anordnas;
att styrelsen dervid kommit att fästa sin uppmärksamhet å Svartsjö
slott, dertill närmast föranledd af den omständigheten, att Riksdagens
år 1886 församlade revisorer ifrågasatt, huru vida icke detta slott med
dertill hörande lägenheter, som icke redan för statsverkets räkning
disponerades, skulle kunna användas för något särskildt allmännyttigt
ändamål; att vid besök på stället styrelsen funnit detsamma väl lämpa
sig för anordnande derstädes af en större tvångsarbetsanstalt, enär det
vore beläget 2f mil landvägen från hufvudstaden, med hvilken under
seglationstiden daglig ångbåtsförbindelse egde rum, och, sedan Stockholms
stads under byggnad varande jernväg i slutet af detta år blefve
färdig till den midt öfver den smala fjärden belägna egendomen Riddersvik,
en lätt förbindelse hela året om medelst denna jernväg och
ångfärja kunde åvägabringas mellan Svartsjö och Stockholm; hvarjemte
på stället funnes god tillgång på granit, med huggning och bearbetning
hvaraf den del af arbetsstyrkan, som icke å arbetssalarne i hvarjehanda
yrken skulle sysselsättas, kunde få passande användning.
På styrelsens förfrågan hos riksmarskalksembetet om hvilka vilkor,
som syntes embetet böra föreskrifvas, i händelse slottet blefve för ifrågavarande
ändamål upplåtet, hade riksmarskalksembetet till svar åberopat
ett af ståthållareembetet på Drottningholms och Svartsjö slott i ämnet
afgifvet yttrande af innehåll, bland annat: att slottet för närvarande
stode obegagnadt; att till slottet hörande lägenheter, nemligen f. d. trädgårdsmästarebostället
med tillhörande orangerihus och trädgård, vaktmästarebostället
med derintill liggande egor samt åldfrubostället med
trädgård och egor vore upplåtna på arrende med viss uppsägningstid
och mot en årlig afgift af 200 kronor samt skyldighet för arrendator!!
att fullgöra åtskilliga andra prestationer; att underhållskostnaden för
Svartsjö slott under de 10 sista åren i medeltal utgjort 246 kronor
22 öre årligen; samt att om Kongl. Maj:t skulle vara villig att för sig
och sina efterkommande afstå till statsverket den genom 1810 års
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
5
riksdagsbeslut den Kongl. familjen tillerkända besittningsrätten, ståthållareembetet
ansåge att dervid borde fästas det vilkor, att den
gemensamma statsanslagssumman för Drottningholms och Svartsjö slott,
24,600 kronor om året, tillika med afkastningen af underlydande egendomar
icke på något sätt förminskades eller inskränktes, helst samma
statsanslag jemte slottens öfriga inkomster icke på långt när motsvarade
behofven för underhållet ensamt af Drottningholm.
Då antagandet, af detta vilkor från statsverkets sida syntes icke
böra möta några svårigheter, hade styrelsen uppdragit åt sin biträdande
arkitekt att uppgöra af kostnadsberäkning åtföljdt förslag till
slottets inredande med erforderligt antal nattceller samt till beredande
af erforderliga ekonomi- och bostadslägenheter, arbetslokaler, sjuk- och
arrestrum rn. in. Enligt det af bemälde arkitekt uppgjorda förslag,
som med planritning öfver slottets båda våningar samt kostnadsberäkning
bifogats styrelsens memorial^ skulle hela etablissementet med tillhörande
lokaler bilda en stor fyrkant. Norra långsidan skulle upptagas
af slottet, inredt i båda våningarna med tillsammans 337 nattceller,
och derutanför, skildt från slottet, komme sjukhuset att förläggas,
inrymmande jemväl skolrum och bostäder för gifte underofficerare.
Midt emot slottet på södra sidan af borggården skulle arbetslokalerna
uppföras, på östra sidan köket med ekonomilokalerna förläggas, och
på vestra sidan en byggnad uppföras, innehållande vakt- och arrestrum
med expeditionslokaler. Utanför etablissementets område skulle beredas
bostäder för befäl och underbefäl samt tjenstemän vid stationen
antingen medelst iståndsättande och förändring af redan befintliga byggnader,
nemligen trädgårdsmästare- och orangeri- samt vaktmästare- och
åldfrubyggnaderna, eller genom uppförande af nya sådana.
Hvad kostnaderna för samtliga ifrågavarande arbeten beträffade,
hade bemälde arkitekt beräknat dem till 150,000 kronor, hvilken summa
dock, i händelse handtverksskicklige fångar för arbetenas utförande
icke stode till buds, enligt hans åsigt måste höjas med 25,000 å 30,000
kronor. Då emellertid bland den klass af fångar, hvarom fråga vore,
någon handtverksskicklig endast undantagsvis påträffades, hade styrelsen
ansett att kostnadssumman borde upptagas till 180,000 kronor.
Öfverintendentsembetet åter, hvars yttrande angående styrelsens kostnadsförslag
med ritning infordrats, hade funnit de utaf fångvårdsstyrelsens
arkitekt beräknade kostnadsbelopp i vissa afseenden tarfva
förhöjningar, och ansett kostnadsförslagets slutsumma skäligen böra
sättas till 204,800 kronor, å hvilken summa afdrag dock skulle kunna
ske intill ett belopp af 30,000 kronor i den mån kronoarbetsstyrkan
kunde för arbetena användas.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
På skäl, som återfinnas å sid. 9 i statsrådsprotokollet, tiar statsrådet
och chefen för justitiedepartementet, i likhet med fångvårdsstyrelsen,
ansett det vara nödvändigt att för den afdelning af kronoarbetscorpsen
— omkring 325 man — som nu funnes förlagd till Vaxholm—Oscar-Fredriksborgs
försvarsområde, med all skyndsamhet inrätta
en särskild station i stället för den nuvarande. Någon hvad läge
och öfriga förhållanden beträffade lämpligare plats dertill än den af
fångvårdsstyrelsen ifrågasatta kunde, enligt departementschefens mening,
näppeligen påfinnas, ej heller torde en dylik anstalts inrättande
för mindre kostnad på annat ställe låta sig göra. Ehuru det för det
närvarande torde vara svårt att på siffran bestämma, hvad tvångsarbetsanstalten
vid Svartsjö skulle komma att kosta, ansåge departementschefen
dock med temlig visshet kunna antagas, att den ej skulle öfverstiga
200,000 kronor, så mycket hellre som denna kostnadsberäkning
grundade sig derpå, att samtliga arbetena skulle utföras af enskilde
arbetare, men med lämpliga anordningar åtminstone vissa arbeten, som
ej erfordrade särskild yrkesskicklighet, borde kunna verkställas af tvångsarbetsfångar.
Till ifrågavarande statsrådsprotokoll har jemväl statsrådet och
chefen för finansdepartementet anfört (se sid. 11), att det tillkomme
honom att till Kong!. Maj:ts öfvervägande anmäla frågan om de vilkor,
Indika, under förutsättning att Kongl. Maj:t vore sinnad lemna sitt
bifall till Svartsjö slotts med vissa dertill hörande lägenheters öfverlåtande
till fångvårdsstyrelsen, vid eu sådan öfverlåtelse måtte böra
fästas.
Att sådana å Svartsjö slott befintliga föremål, hvilka egde historiskt
värde eller konstvärde eller eljest icke kunde komma till någon användning
vid slottets förändrade disposition, måtte af Kongl. Maj:t
från slottet bortföras och sålunda räddas undan förstörelse, syntes vara
en sjelfkär sak, hvarom intet vidare förklarande torde behöfva meddelas.
Deremot har statsrådet och chefen för finansdepartementet i andra
afseenden ansett Kong], Maj:ts medgifvande till slottets öfverlåtande
böra göras beroende af vissa uttryckliga förbehåll.
Bland de Svartsjö slott underlydande lägenheter vore f. d. trädgårdsmästarebostället
och orangerihuset samt vaktmästare- och åldfruboställena
med tillhörande trädgårdsland och egor, hvilka lägenheter
äfven blifvit föreslagna att för fångvårdens behof upplåtas, utarrenderade
till förre hoffuriren Carl F. Åsberg mot årlig afgift till slottskassan
af 200 kronor samt skyldighet att egna tillsyn och vård åt
Svartsjö slott och park. Denna omständighet utgjorde visserligen intet
hinder för nämnda lägenheters upplåtande till fångvårdsstyrelsen, då
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
7
kontraktet med Åsberg kunde upphöra vid mars månads slut hvilket
år som helst efter sex månaders uppsägning. Enligt hvad departementschefen
inhemtat voro emellertid de ifrågavarande lägenheternas värde
icke obetydligt större än de utfästa arrendevilkoren angåfve, ehuruväl
arrendet fått af Åsberg i hans egenskap af gammal trotjenare hos det
Kongl. huset öfvertagas på nämnda för honom fördelaktiga vilkor.
Då arrendet komme att upphöra torde derför Åsberg böra för sin
återstående lifstid komma i åtnjutande af en årlig pension, någorlunda
motsvarande värdet af den upphörda förmånen. Som Kongl. Maj:t
icke borde drabbas af särskilda utgifter såsom följd af Kongl. Maj:ts
medgifvande till Svartsjö slotts upplåtande för fångvårdens behof,
torde den ifrågavarande pensionen till det belopp, hvarom, efter skedd
uppskattning af den förmån Åsberg hittills af arrendet åtnjutit, öfverenskommelse
kunde mellan honom och fångvårdsstyrelsen träffas, böra
utgå af medel, som stode till nämnda styrelses disposition.
Med upplåtelsen till fångvårdsstyrelsen af Svartsjö slott skulle
icke följa den till slottet hörande park. Denna park hade hittills varit
fritt tillgänglig för allmänheten och af denna med förkärlek omfattad
såsom mål för sommarutflygter. Då endast det närmast slottet belägna
området torde komma att, såsom särskild inhägnad plats, för tvångsarbetsanstaltens
behof tagas i anspråk, har departementschefen ansett
parken fortfarande såsom hittills kunna för allmänheten hållas tillgänglig.
Till förekommande af all tvekan i fråga om skyldigheten
att underhålla denna park, borde uttryckligen böra stadgas, att berörda
skyldighet ålåge fångvårdsstyrelsen.
Under riksstatens första hufvudtitel funnes uppfördt ett ordinarie
anslag & 24,600 kronor till »Drottningholms och Svartsjö slott». Då
det sistnämnda slottet enligt förslaget skulle erhålla en för första
hufvudtitelns ändamål främmande användning, borde, enligt departementschefens
mening, anslagets rubrik sålunda ändras, att detsamma
komme att afse allenast Drottningholms slott. I fråga åter om anslagets
belopp förekomme, att, enligt hvad vederbörande ståthållareembete
upplyst, årliga underhållskostnaden för Svartsjö slott i medeltal
under åren 1877—1886 utgjort allenast 246 kronor 22 öre. Ehuru
sålunda statsanslaget till allra största delen kunnat användas ensamt
till underhållet af Drottningholms slott, hade det likväl för detta ändamål
visat sig otillräckligt, hvilket framginge deraf, att, oaktadt Kongl.
Maj:t af egna medel tillskjutit icke obetydliga summor för slottets
underhåll och förbättring, i slottskassan likväl uppkommit en kapitalbrist,
som vid 1886 års slut uppgått till 77,455 kronor. Att vid sådant
förhållande det ifrågavarande anslaget, äfven sedan detsamma blifvit
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o SS.
inskränkt att afse allenast Drottningsholms slott, icke kunde nedsättas
under sitt nuvarande belopp, vore uppenbart.
Jemte de lägenheter, hvilkas upplåtande åt fångvårdsstyrelsen
blifvit ifrågasatt, lydde under Svartsjö slott vissa andra jordar, skogar
och lägenheter, hvaraf afkomsteu för närvarande inginge till den för
Drottningholms och Svartsjö slott gemensamma kassan. Att ifrågavarande
afkomst fortfarande måtte ingå till slottskassan, ehuru denna framgent
komme att användas ensamt för Drottningholms slotts behof, ansåge
departementschefen böra af Kongl. Maj:t äskas.
Slutligen meddelas i statsrådsprotokollet, att Hans Maj:t Konungen
förklarat sig vara villig att på de af chefen för finansdepartementet
tillstyrkta vilkor upplåta Svartsjö slottsbyggnad jemte öfriga ifrågasatta
lägenheter för att användas till en tvångsarbetsanstalt för lösdrifvare.
Nödvändigheten af att åt den del af kronoarbetscorpsen, som för
närvarande finnes förlagd å Rindö, med snaraste anskaffa ny lämplig
station synes utskottet vara till fullo ådagalagd; och då nu förevarande
förslag derutinnan med hänsyn till den ifrågasatta platsens
läge och dess tillgång till arbetsmaterial erbjuder fördelar, anser utskottet
sig böra tillstyrka bifall till detsamma; dock vill utskottet, som
med anledning äf förevarande proposition besökt Svartsjö, dervid uttala
önskvärdheten af att jemväl en del af den intill slottet belägna parken
må till den ifrågasatta fångvårdsanstalten upplåtas.
Utskottet hemställer derför:
a) att Riksdagen må på extra stat för år 1889
under riksstatens andra hufvudtitel anvisa ett belopp af
200,000 kronor, att i mån af behof användas för inrättande
vid Svartsjö af en tvångsarbetsanstalt för
lösdrifvare i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslag,
som derom i ärendet afgifvits; samt
b) att Riksdagen, under förutsättning af bifall
till hvad i mom. a) föreslagits, må medgifva, att det
under riksstatens första hufvudtitel uppförda ordinarie
anslag till »Drottningholms och Svartsjö slott», 24,600
kronor, må under förändrad benämning »Drottningholms
slott» från och med nästkommande år användas
uteslutande till underhåll af Drottningholms slott;
äfvensom
att, jemte det vården och underhållet af Svartsjö
slottspark öfvertagas af fångvårdsstyrelsen, som
jemväl eger till förre hoffuriren Carl F. Åsberg under
Statsutskottets Utlåtande N:o 52.
9
hans återstående lifstid utbetala en årlig pension till
belopp, som kan varda mellan honom och styrelsen
öfverenskommet, afkomsten af sådana Svartsjö slott
underlydande, statsverkets disposition ej underkastade
jordar, skogar och lägenheter, hvilka icke varda till
tvångsarbetsanstalten upplåtna, må fortfarande ingå
till Drottningholms slotts kassa med samma rätt, hvarmed
den hittills ingått till den för Drottningholms och
Svartsjö slott gemensamma kassan.
Stockholm den 27 april 1888.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Bih. till Rilesd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. 82 Iläft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.