Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16
1889-04-09 · 40 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1889:10, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1889, kl. 12 midd.
Bevillningsutskottets betänkande, angående tullbevillningen. ''
Af de till bevillningsutskottet hänvisade motioner, som röra tullbevillningen,
har Riksdagen redan till behandling förehaft och afgjort
dem, i hvilka yrkats utförselstull å jernmalm, öfriga hithörande motioner
äro:
inom Första Kammaren:
n:o 5, af herr af Buren, angående tull å tack- och stångjern samt
vissa andra jerneffekter;
n:o 9, af herr Söderberg, angående förhöjning af tullen å majs
och ris, som ej skalats;
n:o 42, af herr Jonas Andersson, om ändring i gällande bestämmelser
angående restitution af erlagd tull för juteväf, som användes
till emballage för trämassa;
n:o 48, af herr Smith, om upphäfvande af tullen å spanmål; samt
inom Andra Kammaren:
n:o 60, af herr P. Pehrsson i Norrsund, om åsättande af tull å
sill, strömming och annan fisk;
n:o 68, af herr N. Jönsson i Gammalstorp, angående förhöjning
i tullen å majs;
n:o 72, af herr E. W. Wretlind, om nedsättning,! tullen på socker
och kakao m. m.;
n:o 75, af herr L. F. Odell, om åsättande af tull på ägg;
n:o 136, af herr O. A. Brodin, om restitution af tull å materialier
till fartyg, som i Sverige byggas för utländsk fraktfart.
Bill. till Riksd. Prot. 1889. 5 Samt. 1 Afd. 8 Håft.
1
Album.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Härförutom har Kong].. Maj:t till utskottet för den åtgärd, hvartill
utskottet kunde finna desamma föranleda, öfverlemnat:
dels en af åtskilliga punschtillverkare inom riket gjord underdånig
ansökning om förhöjning i det belopp, som, enligt gällande bestämmelser,
vid export af punsch restitutionsvis bekommes af tullmedlen,
samt en af svenska qvarnindustriidkareföreningen gjord underdånig
framställning angående ändring af § 9 mom. 3 g) i tulltaxeunderrättelserna;
dels
ock ett af den genom nådigt bref den 18 juni 1888 tillsatta
tullkomité den 1 sistlidne mars afgifvet underdånigt utlåtande med
förslag till vissa ändringar i tulltaxans bestämmelser, öfver hvilket
förslag kommerskollegium och generaltullstyrelsen, efter nådig remiss,
afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande, deri de förklarat sig icke
hafva något vid förslaget att erinra.
Angående artikeln album anför tullkomitén:
»Sedan tullen å album genom senast utfärdade tulltaxa höjts till
2 kronor per kilogram, hafva försök gjorts att på så sätt undgå denna
tull, att de inre delarne af album införts för sig och permarne för sig,
under begäran att de förra måtte tullbehandlas som lackerade pappersarbeten
med en tull af 60 öre pr kilogram, de senare såsom bokpertnar,
lösa, med en tull af 1 krona pr kilogram. Dylika försök böra
emellertid, enligt komiténs mening, förebyggas, hvilket äfven lätteligen
kan ske genom att till rubriken bifoga orden: »eller delar deraf».
Äfven anser komitén, att uti anmärkningen bör intagas ordet
»askar», enär vissa slags album vanligen inkomma uti askar, och dessa
tydligen höra lika väl som fodral m. m. medräknas uti vigten.»
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad komitén föreslagit, hemställa,
l:o) att Riksdagen måtte besluta, att ifrågavarande
rubrik i tulltaxan skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Album eller delar deraf... 1 kilogram 2 kronor.
Anm. Afdrag i vigten göres ej för askar, fodral och
pappersomslag.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
3
Om artikeln blommor innehåller tulltaxan:
Blommor.
48
49
50
Blommor:
naturliga, äfvensom qvistar och blad, friska
eller torkade, ej hänförliga till apoteksvaror
...............................................................
konstgjorda, af tyg, papper, halm, fjäder,
eller andra dylika ämnen ........................
delar till konstgjorda blommor .................
Anm. 1. Med »delar till konstgjorda blommor» förstås
endast blad i bundtar, ax för sig, knoppar
för sig o. s. v. utan tillsats eller sammanbindning.
Anm. 2. Afdrag i vigten göres ej för papper, askar
och dylikt omslag.
Qvantitet för
tullberäkningen.
1 kilogram
1 kilogram
1 kilogram
Tullsats.
Kr.
2
1
50
Härom yttrar tullkomitén: »Rörande denna artikel har komitén
från Eders Kongl. Maj:t fått emottaga en nådig remiss af den 20 sistlidne
juli, innehållande en skrifvelse från härvarande nederländske
minister, deri denne framhåller, att den vid senaste riksdag åsätta tull
af 2 kronor per kilogram å afskurna qvistar och blad uppginge för de
vanligast förekommande slagen deraf till 7 å 8 gånger varans värde
och vore likartad med importförbud, hvarigenom den ej ringa införseln
från Nederländerna hotades. Eu likartad anmärkning har ock i flera
till komitén inkomna skrifvelser framstälts af några trädgårdsodlare
inom landet, hvilka derför påyrkat tullens väsentliga minskande eller
borttagande, på samma gång i några skrifvelser äfven uttalats, att denna
tull å »lefvande blommor afskurna» ej vore till någon nytta, emedan
den ej vore tillräcklig att framkalla odling af dyrbarare blommor vintertiden,
då den egentliga importen förefunnes, utan derför endast verkade
fördyrande på varan. Å andra sidan hafva i tvenne inkomna
skrifvelser trädgårdsodlare i Göteborgs omnejd yrkat bibehållande af
nu ifrågavarande tullsats.
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1Ö.
Att denna tullsats å afskurna qvistar och blad är synnerligt hög,
erinrades och erkändes vid sistlidne riksdag. Men då den föreslagna
tullsatsen ändock godkändes, så voro skälen dertill, att man antog,
att ett sönderdelande af rubriken skulle vålla omgång och besvär vid
tullbehandlingen äfvensom möjligen gifva anledning till olika tullbehandling
på olika tullplatser. Inom komitén har dock upplysning
vunnits, att nämnda olägenheter knappast vore att befara, och vid
sådant förhållande har komitén ej tvekat att sönderdela rubriken och
på afskurna qvistar och blad föreslå en särskild tullsats, som komitén
ansett böra bestämmas till 50 öre per kilogram. Äfven den är visserligen
hög i förhållande till värdet af åtskilliga växtarter, men den kan
ingalunda sägas vara prohibitiv, och då flere slag af dessa kunna i
landet frambringas, och de, som ej lämpligen kunna här frambringas,
kunna af inhemska ersättas, torde ej den föreslagna tullsatsen framkalla
berättigade anmärkningar. Genom denna lägre tullsats förebygges
ock, att, såsom nu skett, för att erhålla afskurna qvistar och blad, hela
växter intagas, hvilka förtullas efter 30 öre per kilogram, i vissa fall
ändå lägre.
Med afseende å afskurna blommor åter har komitén ansett tullen
böra höjas till 3 kronor per kilogram. Denna tullsats ställer sig i
förhållande till varuvärdet i många fall ändock billigare än den nu
föreslagna tullen å qvistar och blad. Tullen har betydelse endast med
hänsyn till de blommor, som vintertiden införas; ty under den öfriga
tiden af året är importen ytterst ringa. Men med afseende å de kostnader,
som frambringande af blommor hos oss vintertiden medför, och
då dessa användas endast af de i ekonomiskt afseende mest gynsamt
lottade, har ingen tvekan funnits om lämpligheten af tullens förhöjande
till nämnda belopp.
Vid behandlingen af denna rubrik har vidare anmärkts, att densamma,
såsom den nu vore uppstäld, med tull beläde blommor, qvistar
och blad, som infördes för industriella behof, samt att det näppeligen
kunnat vara Riksdagens afsigt att med den faststälda tullsatsen träffa
annat än det, som kunde som öfverflödsvara anses. Med gillande af
denna uppfattning har komitén så ändrat rubriken, att endast till
prydnad afsedda blommor, qvistar och blad drabbas af tullen, under
det att »andra slag» få tullfritt införas, och har det upplysts, att ur
tullhänsyn ej någon svårighet vore att befara af ett sådant särskiljande.»
I hvad tullkomitén sålunda anfört instämmer utskottet till fullo
och får till följd deraf hemställa,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 5
2:o) att rubriken »Blommor» i tulltaxan måtte
erhålla följande lydelse:
Blommor:
naturliga, afskurna, äfvensom qvistar och blad, friska
eller torkade, ej specificerade och ej hänförliga
till apoteksvaror:
till prydnad användbara, lösa eller sammanbundna:
blommor .............................. 1 kilogram 3 kronor
qvistar och blad ............... 1 kilogram 50 öre
andra slag .............................................................. fria
Angående broderade arbeten föreskrifver tulltaxan, att vid förtullning
af sådana afdrag i vigten ej eger rum för papper, kartor och
inlägg.
Enär broderade arbeten i öfrigt tullbehandlas på samma sätt som
kläder eller med 20 procents förhöjning af tullen å väfnaden samt utan
afdrag i vigten för papper, kartor och inlägg, har tullkomitén ansett,
att den sistlidne år antagna bestämmelsen, att vid tullbehandling af
kläder afdrag ej må göras för askar, hvari de inkomma, borde tilllämpas
jemväl på broderade arbeten, som likaledes ofta inkomme uti
sådana.
Utskottet, som delar denna uppfattning, hemställer,
3:o) att Riksdagen måtte besluta, att anmärkningen
under rubriken »Broderade arbeten» skall erhålla
följande förändrade lydelse: »Afdrag i vigten
eger ej rum för askar, pappersomslag, kartor och
inlägg».
Vid artikeln bränvin och sprit yttrar tullkomitén: »För att bränvin
och sprit, som i mindre partier infördes utifrån, äfven skulle drabbas
af den minuthandelsafgift, som för samma slags spirituösa erlades vid
försäljning inom landet i samma myckenhet, fogades till denna rubrik
vid 1882 års riksdag en anmärkning, som endast med ändring i afseende
å qvantitet och tullsats ännu der återfinnes under n:o 1, och
hvilken är af följande lydelse:
»Vid förtullning af bränvin och sprit i mindre partier än 250
liter, enligt de här ofvan för tullberäkning bestämda grunder, skall
tullafgiften förhöjas med 15 öre per liter.»
Broderade
arbeten.
Bränvin
och sprit.
6
Böcker,
Cholcolad.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Uti ett tullbehandlingsmål, som blifvit draget under Eders Kong!.
Maj:ts pröfning, förklarade Eders Kongl. Maj:t i utslag af den 15 december
1882, att denna minimiqvantitet afsåge innehållet i hvarje särskilt
kolly och ej den i en inlaga till förtullning anmälda qvantitet.
För att bringa ordalydelsen i denna anmärkning till öfverensstämmelse
med innehållet i den åberopade resolutionen hemställer komitén, att
anmärkningen måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Vid förtullning af bränvin och sprit i kollys innehållande mindre
än 250 liter, enligt de här ofvan för tullberäkning bestämda grunder,
skall tullafgiften förhöjas med 15 öre per liter».
På de af tullkomitén anförda grunder hemställer utskottet,
4:o) att Anm. 1 under rubriken »Bränvin och sprit»
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Vid förtullning af bränvin och sprit i kollys,
innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ofvan
för tullberäkning bestämda grunder, skall tullafgiften
förhöjas med 15 öre per liter.
Böcker med inbundet rent och linieradt papper tullbehandlades
förr som papper med 20 procent förhöjning af tullen å detta; och enär
papper då som nu förtullades utan afdrag för närmaste emballage,
egde samma förfaringssätt rum för böcker af detta slag. Då lämpligt
syntes vara att bibehålla den bestämmelse att afdrag i vigt ej får ske
för emballage, jemväl sedan böcker med rent eller linieradt papper fått
särskild tullsats, såsom nu skett, äfvensom att låta densamma gälla
hela rubriken, har tullkomitén föreslagit, att under rubriken böcker
sättes en anmärkning af det innehåll, att afdrag i vigten ej göres för
askar, fodral och pappersomslag.
Med anslutning till detta förslag får utskottet hemställa,
5:o) att Riksdagen måtte besluta, att till rubriken
»Böcker» i tulltaxan måtte fogas eu anmärkning
af följande lydelse: »Afdrag i vigten göres ej för
askar, fodral och pappersomslag.» I
I en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 72 föreslår herr
E. W. Wretlind, att tullen på omalen kakao borttages och att tullen på
malen eller rifven kakao samt på chokolad nedsättes från 50 till 20
öre per kilogram. Till stöd för detta förslag anför motionären följande:
»Vi hafva ytterligare import af en vara, som alls icke kan i lan
-
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
det produceras, men. som också är på en gång ett närings- ock ett
njutningsmedel. Tullinkomsten af densamma spelar äfven en så obetydlig
roll, att tullen å densamma ur finansiel synpunkt icke har något
skäl för sig. Det var äfven en stor inkonseqvens af förliden Riksdag
att icke nedsätta tullen å denna vara, när tullnedsättning beviljades
för kaffe och té. Ty den vara jag afser har lika betydelse som de
nämnda att vara ett njutningsmedel, men har det företrädet framför
dessa att hafva en vida större betydelse såsom näringsmedel. Jao1
menar nemligen kakao samt den deraf beredda chokoladen.
Hvarje läkare, likasom hvarje handbok i organisk kemi, kan upplysa
derom, att .bland de tre närslägtade njutningsmedlen, kaffe, té och
chokolad, det sistnämnda står i näringsvärde långt, ja, man kan säga
ojemförligt framför de två förstnämnda, hvilkas plats bland näringsämnena
med skäl till och med kan omtvistas. Ur sanitär synpunkt
vore det derför synnerligen önskligt, att chokoladen kunde allt mera
inkräkta pa det område, som kaffe och té nu intaga. Statsmagterna
borde derför främja en tulltaxa, som kan verka i detta syfte.
Då man vidare ihågkommer, att statsverkets tullinkomst af kakao
och chokolad är ganska obetydlig, nemligen för kakao 35- å 40,000
kronor och för chokolad 25- å 30,000 kronor årligen, så tvekar jaoicke
att föreslå borttagande af den tull på 30 öre per kilogram, som
nu är satt för omalen kakao, samt en motsvarande nedsättning af tullen
på chokolad samt malen eller rifven kakao från 50 till 20 öre per
kilogram.» 1
Införseln af kakao och chokolad har utgjort:
år 1882 ............
„ 1883 ............
„ 1884 ............
„ 1885 ............
1886 ............
„ 1887 ...........
Af kakao
har utförts:
år 1882 .............
„ 1883 ............
„ 1884 ............
„ 1885 .............
„ 1886 ...........
„ 1887 .............
Kakao:
................................ 59,421 kilogram
.............................. 67,455 „
................................ 69,826 „
................................. 95,108 „
................................. 115,124 „
................................. 112,091 „
har naturligen utförsel ej egt rum,
Chokolad:
30,980 kilogram
42,893 „
49,560 „
58,423 ,,
48,425 „
50,322 „
men af chokolad
35,819 kilogram
42,234 „
54,662 „
66,153 „
79,736 „
80,375
Fernissa.
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Jemväl vid sistlidne års riksdag yrkade en motionär upphäfvande
af tullen å kakao och nedsättning i tullsatsen för chokolad. I anledning
af detta yrkande, som framstäldes i syfte att bereda skydd åt
den inhemska tillverkningen af chokolad, hvilket ämne motionären
ansåg böra betraktas snarare såsom ett närings- än såsom ett njutningsmedel,
yttrade bevillningsutskottet vid nämnda riksdag, att handelsstatistiken
utvisade, att förhållandet emellan nuvarande tullsatsen å
kakao och chokolad icke kunde sägas lägga hinder i vägen för chokoladtillverkningen
inom landet, samt att, då chokolad hufvudsakligen
vore ett njutningsmedel, skäl saknades att göra denna vara billigare
genom att borttaga tullen å kakao och i sammanhang dermed nedsätta
tullen å chokolad. Denna bevillningsutskottets uppfattning delades af
Riksdagen, som med bifall till utskottets hemställan afslog motionen.
Då sedan dess några nya skäl för den yrkade ändringen af tullbestämmelserna
för kakao och chokolad icke tillkommit, hemställer utskottet,
6:o) att herr Wretlinds ifrågavarande förslag
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
För fernissa är i tulltaxan bestämd en tullsats af 25 öre för 1
kilogram, med anmärkning att s. k. spritfernissa tullbehandlas under
tillämpning af hvad taxan stadgar för art. bränvin och sprit.
Om ifrågavarande artikel anför tullkomitén:
»Anmärkningen under denna rubrik innehöll förut, att s. k. fernissa
af sprit, med en obetydlig tillsats af harts eller andra ämnen
tullbehandlas under tillämpning af hvad taxan stadgar för art. Bränvin
och Sprit, men ändrades vid sistlidet års riksdag till följande lydelse:
»s. k. spritfernissa tullbehandlas under tillämpning af hvad taxan stadgar
för art. Bränvin och Sprit.» Motivet till denna ändring var, att
uttrycket »med en obetydlig tillsats af» icke gaf någon bestämd ledning
för tullbehandlingen, hvadan möjlighet förefans, att samma vara
förtullades olika på olika platser, ålit efter som åt. ordet »obetydlig»
gafs en större eller mindre latitud. Genom den vidtagna ändringen
har all spritfernissa belagts med samma tull som likör, hvilket, då
tullen å sist nämnda vara samtidigt höjdes från 1,2 0 till 1,50 kronor
per liter, eller tullen å absolut alkohol, medfört i synnerhet för vissa
slag af spritfernissa en enligt komiténs mening allt för hög tull. Men
som spritfernissa inkommer i en mängd olika kärl, hvilkas innehåll
det vid tullbehandlingen oftast är svårt att utan allt för stor tidsutdrägt
uppmäta, har komitén ansett, att bestämmande af tullsatsen
efter vigt skulle betydligt underlätta tullbehandlingen, och då en liter
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.
vanlig spritfernissa plägar väga omkring 1 kilogram, men högst sällan
innehålla mer än 80 procent alkohol, har komitén ansett sig böra för
spritfernissa föreslå en tullsats af kronor 1,2 0 för kilogram.
Dessutom finner komitén billigheten fordra, sedan nu mer rätt
att denaturera bränvin och sprit blifvit genom kong!, förordningen af
den 18 november 1887 medgifven, att äfven sprit i spritfernissa må
få denatureras, om godsegaren så önskar. Tekniska högskolan har
äfven i sitt utlåtande öfver besvär angående tullbehandling af fernissa
(s. k. glasyr), rörande hvilka besvär handlingarna genom nådig remiss
af den 9 november 1888 blifvit komitén tillstälda, tillstyrkt ett sådant
medgifvande. Likväl anser komitén, för undvikande af allt för stor
olägenhet vid tullbehandlingen, att denna rätt ej må medgifvas för huru
små qvantiteter som helst. Endast när spritfernissa inkommer i kärl,
innehållande mer än 20 kilogram, torde denaturering böra få ske. Sålunda
denaturerad spritfernissa bör enligt komiténs mening draga den för
icke sprithaltig fernissa stadgade tull.
Beträffande öfriga fernissor hafva uti till komitén inkomna skrifvelser
från industriidkare yrkats en höjning af den nu gällande tullsatsen,
‘25 öre pr kilogram; och hafva de såsom skäl härför anfört den
öfvermägtiga utländska konkurrensen, särdeles från Tyskland. Den
betydande och ständigt ökade införseln af fernissa synes äfven antyda
behofvet af högre skydd för denna vara. Införseln utgjorde sålunda:
År kilogram till ett värde af
Kronor
1881 ............... 98,234 ...................... 245,585
1882 ............. 121,994 ........................ 304,985
1883 ............... 146,845 ........................ 367,117
1884 ............... 158,597 ...................... 396,493
1885 ............... 177,239 ........................ 443,098
1886 .............. 183,935 ...................... 459,838.
Da numera flera fernissfabriker finnas inom landet, kan man äfven
vänta, att de skola utan svårighet fylla det inhemska behofvet,
derest ett något högre skydd sätter dem i stånd att framgångsrikt
täfla med utlandets fabriker. Komitén anser sig emellertid icke för
närvarande böra tillstyrka större höjning än 5 öre eller från 25 öre
till 30 öre, allt per kilogram.
Med anledning af den af komitén föreslagna rätten att denaturera
sprit uti spritfernissa och sprithaltiga bottenfärger får komitén i
underdånighet hemställa, att derest nämnda förslag godkännes, Eders
Kong!. Maj:t behagade föreskrifva sättet härför.
Bill. till Bikul. Frot. 1889. 5 Sami. 1 Afd. 8 Käft.
2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
På nu anförda grunder får komitén alltså föreslå, att rubriken
“fernissa14 i sin helhet erhåller följande förändrade lydelse:
44 Fernissa:
1 kilogram 1 krona 20 öre
1 „ 30 öre
Anm. Spritfernissa, som inkommer i kärl, innehållande mer än
20 kilogram och i hvilken spriten före tullbehandlingen denaturerats,
på sätt derom särskild! föreskrifvit är, tullbehandlas som Fernissa, andra
slag.44
Som fernissa tullbehandlas äfven s. k. bottenfärger, afsedda till
bestrykning af botten å jernfartyg. De bestå hufvudsakligen af jordfärger,
lösta i oljor eller sprit, men de innehålla äfven — hvilket lör
deras tullbehandling varit bestämmande — hartser, ehuru i ofta obetydlig
mängd. I förhållandet till värdet är tullen å denna vara hög, men
särdeles gäller detta, då färgen är tillredd med sprit.
Då af dessa färger, hvilkas sammansättning ofta är tillverkarens
hemlighet, ej någon tillverkning förekommer inom landet, kan en nedsättning
i tullen ej lända färg- och fernisseindustrien till skada, under
det deremot skeppsbyggnadsindustrien deraf skulle erhålla stor
fördel, så mycket mera som det eljest är att befara, att redarne skulle
låta sina fartyg dockas och målas i utländska hamnar.
Komitén, som på dessa skäl anser önskvärd!, att dessa s. k.
bottenfärger komma att draga en lägre tull än nu, håller före, att de
lämpligen kunna tullbehandlas som målarefärger, beredda med olja,
emedan de beståndsdelar, hvaraf de hufvudsakligen bestå, äro de samma,
af hvilka de målarefärger, som draga denna tull, tillverkas. Innehåller
s. k. bottenfärg sprit, torde det vara nödvändigt att medgifva denaturering
af densamma för att ej på detta sätt någon otillbörlig införsel
af sprit må kunna ega rum.
Dessa bestämmelser torde hafva sin rätta plats såsom en anmärkning
under n:o 141 i tulltaxan ‘målarefärger beredda med olja44,
i synnerhet som någon förvexling mellan dessa färger och fernissor
ej lärer vara att befara, och de dessutom, såsom ofvan är nämndt, närmast
äro till målarefärger hänförliga.44
Till hvad komitén upplyst om införseln af fernissa är utskottet i
stånd att foga det meddelande, att år 1887 infördes 329,800 kilogram
fernissa med ett angifvet värde af 824,500 kronor. Den af komitén
sprit ................
andra slag ....
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 11
tillstyrkta höjningen i tullen för “fernissa, andra slag44, finner utskottet
derför fullt befogad. Likaså har utskottet icke något att erinra
mot den af komitén för spritfernissa förordade tullsats af 1 krona 20
öre per kilogram. Deremot har utskottet icke kunnat biträda komiténs
förslag, att sprithaltig fernissa, i hvilken spriten före tullbehandlingen
denature.rats, skall tullbehandlas som fernissa andra slag och följaktligen
draga en tull af endast 30 öre per kilogram. Utskottet har sig
nemligen bekant, att denaturerad sprit i Tyskland säljes ända till 30
öre per kilogram billigare, än dylik sprit kan erhållas i Sverige, och
utskottet håller i anledning deraf före, att tillverkning af spritfernissa
icke skall kunna med någon utsigt till framgång bedrifvas i Sverige,
derest tillverkningen ej åtnjuter ett högre skydd mot utländsk spritfernissa,
i hvilken spriten undergått denaturering, än den ifrågasatta
tullen af 30 öre per kilogram. Utskottet har för sin del ansett
denna tullsats böra bestämmas till 40 öre per kilogram och får alltså
hemställa:
7:o) att rubriken »Fernissa» i tulltaxan måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
Fernissa:
sprit-.............................. 1 kilogram 1 krona 20 öre
andra slag .................. 1 kilogram — 30 öre.
Anm. För spritfernissa, som inkommer i kärl innehållande
mer än 20 kilogram, och i hvilken spriten före
tullbehandlingen denaturerats, på sätt derom särskildt
foreskrifvet är, utgår tullen med endast 40 öre för 1
kilogram.
Angående artikeln fisk innehåller tulltaxan:
Qvantitet för
tullberäk- ningen.
Tullsats.
•
Kronor öre
Fisk:
no.
Sm-
saltad eller inlagd: anjovis, sardeller och
thonfisk, kärlens vigt inberäknad......
alla andra slag...........................................
1 kilogram
O
___cn
I
Fisk.
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
I motion n:o 60 inom Andra Kammaren föreslår herr P. Pehrsson
1 Norrsund att för sill eller strömming’ måtte bestämmas en tull af
2 öre per kilogram och för all annan här ofvan omförmäld fisk det
belopp, som utskottet kunde finna lämpligt tillstyrka.
Rörande ifrågavarande artikel yttrade sistlidne riksdags bevillningsutskott:
»Tullsatsen
för n:o 110 är beroende på handelstraktaten med
Frankrike och kan följaktligen ej ändras.
I afseende å andra slag af fisk har utskottet ansett, att, till den
för närvarande hardt tryckta fiskerinäringens upphjelpande, tullar böra
åsättas saltad, inlagd eller rökt sill, strömming och iax.
Hvad beträffar sill erinrar utskottet, att norsk sådan ej träffas af
tullen, på grund af den så kallade mellanrikslagens bestämmelser, utan
att den sill, som skulle drabbas deraf, är dansk eller holländsk.
År 1886 infördes från Danmark 1,111,877 kilogram och från
Nederländerna 764,475 kilogram saltad sill, hvarförutom smärre partier
inkommo från de tyska hamnarne. Från Norge infördes samma år
18,491,287 kilogram saltad eller inlagd sill.
Till utskottet har blifvit inlemnad en af flere fiskare inom Gefleborgs
län undertecknad skrift, hvari de klaga deröfver, att finske fiskare
föra så mycken saltad strömming öfver till Sverige, särskildt till Stockholm,
att prisen sjunkit till den grad, att fiske numera knappast kan
idkas med någon utsigt till förtjenst.
Saltad fisk har från Finland införts:
år 1882 till värde af 231,420 kronor,
„ 1883 „ „ „ 244,340 „
„ 1884 „ „ „ 267,038 „
,, 1885 ,, ,, ,, 223,500 ,,
,, 1886 „ ,, ,, 348,456 ,,
Såsom en lämplig tullsats påyrkas 5 kronor för en tunna saltad
strömming. Denna tullsats har utskottet funnit vara alltför hög.
Utskottet anser för sin del, att sill och strömming lämpligen kunna
draga samma tull och att denna torde böra bestämmas till 2 öre per
kilogram, kärlens vigt inberäknad.
Vid föregående riksdagar hafva af representanter från Norrland
framstälts yrkanden om tull å saltad lax. Utskottet, som med afseende
å den kända stora införseln af dylik lax från Finland funnit dessa
yrkanden berättigade, föreslår, att saltad, inlagd eller rökt lax belägges
med en tull af 10 öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad.»
13
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Till de i berörda framställning meddelade uppgifter om införseln
till Sverige af saltad eller inlagd fisk kan utskottet lägga, att år 1887
infördes från Danmark 1,243,988 kilogram, från Nederländerna 45,531
kilogram och från Norge 28,557,939 kilogram saltad eller inlagd sill.
Af saltad fisk infördes samma år från Finland 507,076 kilogram.
Såsom bekant afslog 1888 års riksdag bevillningsutskottets hemställan
om tull å saltad, inlagd eller rökt lax, sill och strömming.
Emot tull å lax anfördes, att denna vara numera vore så dyr och
laxfisket eu så lönande näring, att tullen vore obehöflig. Häremot
tillåter sig utskottet erinra, hvad jemväl vid sistlidne riksdag uttalades,
att laxprisen under de senare åren nedgått och att många af de norrländska
laxfiskena drifvits med förlust. Med hänsyn härtill föreslår
utskottet, att saltad, inlagd eller rökt lax belägges med en tull af 10
öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad.
Då all norsk sill, hvilken utgör den ojemförligt största delen af
den sill, som införes, och är den vara, som företrädesvis förtäres af
den mindre bemedlade, inkommer tullfritt, skulle en tull å saltad,
inlagd eller rökt sill hufvudsakligen drabba en artikel, hvilken i de
flesta fall torde kunna anses såsom en delikatessvara.
Oin saltad strömming. kan visserligen icke detta sägas. Men om
man besinnar, att fiskerinäringen på Sveriges östra kust gått och
alltjemt går tillbaka samt åt utöfvarne af ett mödosamt och ofta farligt
yrke knappast skänker en nödtorftig bergning, måste man erkänna,
att en tull, som kan förekomma öfverflöd i marknaden med deraf härflytande
underpris, icke bör vara föremål för anmärkning. Fiskarebefolkningens
arbete är lika mycket i behof af skydd som annat inhemskt
arbete. Att denna befolkning väl känner detta behof, derom
vittnar det förhållande, att jemväl innevarande år till utskottet från
fiskare i Roslagen och inom Gefleborgs län inkommit framställningar
om tull å saltad strömming. Och uppgifves i dessa, dels att priset å
en heltunna strömming, som år 1883 utgjorde 16 å 19,50 kronor, år
1884 nedgick till 10 kronor och sistlidne år utgjorde allenast 7 å 9
kronor, dels ock, att den af bevillningsutskottet vid sistlidne års riksdag
föreslagna tullen af två öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad,
ungefär motsvarar värdet af strömmingskärlen.
Utskottet, som i allo hyser samma åsigter i föreliggande fråga
som 1888 ars riksdags bevillningsutskott, finner sig på grund af hvad
här ofvan blifvit andraget föranlåtet att hos Riksdagen hemställa,
8:o) att rubriken »Fisk» i tulltaxan måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Qvantitet för
tullberak-
Tullsats.
ningen.
Kronor
öre
Fisk:
saltad, inlagd eller rökt:
anjovis, sardeller och thonfisk ............
1 kilogram
—
20
lax ...................
1 kilogram
_
10
sill och strömming....................................
1 kilogram
_
2
Anm. För kärlens vigt medgifves ej afdrag.
alla andra slag................................................
—
fria.
Flyttsaker.
Rörande flyttsaker stadgar tulltaxan:
121.
122.
123.
Flyttsaker:
reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda,
då de af vederbörande tullkammare
eller tullinspektion finnas ej öfverstiga
hans behof under resan..................
gamla och brukade husgeråds- eller andra
lösörepersedlar, när de inkomma för sådana
personers räkning, bvilka inflytta
från utlandet eller vistats utomlands en
tid af minst ett år, och sådant med
konsulats- eller annat officielt betyg styrkes,
samt, efter det egaren på tro och
heder afgifvit intyg, att han dem sjelf
begagnat samt för eget bruk och icke
i handelsafsigt infört, vederbörande tullkammare
eller tullinspektion pröfvar
dem icke öfverstiga egarens behof.....
öfriga inkommande gamla och brukade
husgeråds- eller andra lösörepersedlar,
alla slag, ej specificerade ......................
Qvantitet för tullberäkningen.
Kronor
Tullsats.
fria.
fria.
100 kronor i 15—
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 15
Om rubriken n:o 122 yttrar tullkomitén:
»Den genom senaste ändring uti denna rubrik införda bestämmelsen,
att personer, som för sina medhafda husgeråd m. m. begära tullfrihet,
böra med konsulats- eller annat officielt betyg styrka, att de inflytta
från utlandet eller vistats derstädes minst ett år, har vållat större
besvär för den trafikerande allmänheten, än sakens vigt synes kräfva.
De, som införa gamla och brukade flyttsaker, hafva sällan kännedom
om tulltaxans bestämmelse i denna punkt, samt sakna för den skull
oftast ifrågavarande betyg. Att åter anskaffa det föreskrifna betyget,
sedan de väl lemnat det främmande landet, möter för flertalet bland
dem, som utgöres af arbetsfolk, stora svårigheter, hvadan de ofta nödgas
för medhafda saker betala tull. Sådant har emellertid aldrig med
ifrågavarande ändring afsetts. Fordran att konsulats- eller annat officielt
betyg skall företes synes i detta fall vara allt för sträng. Icke
heller bör ett sådant officielt intyg vara mera af nöden med afseende
på vistelsen i utlandet än beträffande de införda sakernas beskaffenhet
och ändamålet med införseln. Härom är nemligen stadgadt, att egaren
»på tro och heder» skall intyga, att han dem sjelf begagnat samt för
eget bruk och icke i handelsafsigt infört. Komitén anser tillräckligt
vara om en liknande försäkran affordras jemväl i fråga om inflyttningen
och utrikes vistelsen, och får derför föreslå, att det ifrågavarande
momentet uti denna rubrik får följande lydelse:
»gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar, när
de inkomma för sådana personers räkning, hvilka inflytta från utlandet
eller vistats utomlands en tid af minst ett år, och egaren sådant på
tro och heder skriftligen intygar, äfvensom att han dem sjelf begagnat
samt för eget bruk och icke i handelsafsigt infört, samt vederbörande
tullkammare eller tullinspektion pröfvar dem icke öfverstiga egarens
behof ............................................................................................................ fria.»
Då utskottet i likhet med komitén anser önskvärd!, att den vid
ifrågavarande rubrik anmärkta olägenheten undanrödjes, hvilket bäst
torde kunna ske på det af komitén förordade sätt, hemställer utskottet,
9:o) att åt den i gällande tulltaxa befintliga rubriken
n:o 122 gifves följande lydelse:
gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar,
när de inkomma för sådana personers
räkning, hvilka inflytta från utlandet eller vistats
utomlands en tid af minst ett år, och egaren på tro
och heder skriftligen intygar sådant äfvensom att han
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
dem sjelf begagnat samt för eget bruk och icke i
handelsafsigt infört, samt vederbörande tullkammare
eller tullinspektion pröfvar dem icke öfverstiga egarens
behof...............................................................................fria.
Pär ger m. m. Under rubriken färger och förg ning s ämnen stadgar tulltaxan, att
»målarefärger, beredda med olja», n:o 141 i taxan, förtullas med 5 öre
per kilogram. Härom yttrar tullkomitén:
»Då vissa slag af torra färger draga samma tullsats (5 öre pr kilogram),
synes det oegentligt att ej bestämma högre afgift, när de inkomma
beredda med olja såsom färdiga målarefärger, i synnerhet som linoljan,
med hvilken de vanligen beredas, drager okokt en tull af 7 öre och
kokt samma tull som fernissa, eller 25 öre, hvilken nu af komitén föreslagits
att höjas till 30 öre, allt pr kilogram. Samma förhöjning, eller
5 öre pr kilogram, anser komitén äfven här kunna lämpligen föreslås.
Införseln har hittills varit ringa, men den kommer antagligen att icke
obetydligt stegras, om, såsom komitén föreslagit, s. k. bottenfärger
komma att hit hänföras. För dessa kommer den nu föreslagna tullsatsen
att blifva väsentligt lägre än den de hittills dragit, men den torde
dock möjliggöra inom landet en tillverkning af desamma, om hemligheten
med deras sammansättning blifver känd.
Under åberopande af hvad komitén anfört om s. k. bottenfärger
under rubriken »Fernissa», hemställer komitén vidare, att efter rr.o 141
i tulltaxan må införas följande anmärkning:
Som målarefärger, beredda med olja, tullbehandlas äfven s. k. bottenfärger,
afsedda till bestrykning af jernfartygs bottnar. Innehåller sådan
färg sprit, må den, om godsegaren så önskar, före tullbehandlingen
denatureras, på sätt särskild! är stadgadt. Sker ej denaturering, tullbehandlas
sådan bottenfärg som spritfernissa.»
Med afseende derå att målarefärger i allmänhet beredas af kokad
linolja, hvilken tullbehandlas som fernissa, hvarför föreslagits en tull
af 30 öre pr kilogram, anser utskottet, att den af komitén förordade
tullen för målarefärger, beredda med olja, eller 10 öre pr kilogram, är
väl låg, särskild!- med hänsyn dertill att vissa torra färger draga en
tull af 5 öre pr kilogram. Utskottet har derför funnit sig böra föreslå
tullen till 15 öre pr kilogram.
Af samma skäl, som blifvit anfördt i fråga om spritfernissa, har
utskottet vidare ansett, att denaturering af sprit, som förekommer i
s. k. bottenfärger, icke bör tillåtas i annat fall, än att färgen inkommer
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 17
i kärl, innehållande mer än 20 kilogram; och har utskottet till följd
häraf i anmärkningen inryckt ett stadgande härom.
Utskottet hemställer,
10:o) att tullen för målarefärger, beredda med olja,
måtte från sitt nuvarande belopp, 5 öre pr kilogram,
höjas till 15 öre för eu kilogram, och att under denna
rubrik måtte intagas en anmärkning, så lydande:
Som målarefärger, beredda med olja, tullbehandlas
äfven s. k. bottenfärger till bestrykning af jernfart.
ygs bottnar. Innehåller sådan färg sprit och inkommer
den i kärl, innehållande mer än 20 kilogram,
må den före tullbehandlingen denatureras, på sätt
särskildt är stadgadt. Sker ej denaturering, tullbehandlas
sådan bottenfärg som spritfernissa.
Om glaspulver och glasskärf, hvilka artiklar enligt gällande tulltaxa
förtullas med 2 öre pr kilogram, yttrar tullkomitén:
»Genom sistlidne Riksdags beslut åsattes såväl glasskärf som glaspulver
en tull af 2 öre pr kilogram. Enligt komiténs åsigt bör emellertid
skilnad göras i tullbehandlingshänseende mellan dessa båda artiklar.
Medan glaspulver är en tillverkning och derför med rätta
åsattes tull, är glasskärf deremot eu affallsprodukt, som endast har användning
inom glasindustrien såsom råämne och på den grund bör
vara tullfri.
Komitén får för den skull föreslå, att orden »och glasskärf» utgå
ur ofvan nämnda rubrik, och att en ny sådan i tulltaxan insättes af
följande lydelse:
Glasskärf ............................................................................................ fri.D
På det af tullkomitén andragna skäl hemställer utskottet,
ll:o) att ur rubriken »Glaspulver och Glasskärf»
orden »och Glasskärf» måtte utgå, och i tulltaxan införas
en ny rubrik: Glasskärf samt denna artikel förklaras
fri från tull.
Till rubriken hängslen är i tulltaxan fogad den anmärkning, att
afdrag i vigten ej medgifves för askar och pappersomslag. Tullkomitén
yttrar härom:
»Hängslen inkomma ofta uppfästade på kartor, för hvilka godsegaren
fordrar afdrag i vigten, men då dervid mången gång inträffar,
att hängslen, på så sätt uppfästade, äro inlagda i askar, för hvilka
afdrag ej göres, vållar detta olägenhet vid tullbehandlingen. Olämpligt
Bill. till Biksd. Prof. 1889 . 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 3
Glaspulver
och Glasskarf.
Hängslen.
Instrumenter
:
accordion.
Jern och
Stål.
18 Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 10.
synes för öfrigt vara, att afdrag i vigten får göras för kartor, medan
askar och pappersomslag ingå deri. Komitén anser sig för den
skull böra föreslå, att uti anmärkningen under rubriken insattes ordet
»kartor» — — — —
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
12:o) att anmärkningen under ifrågavarande rubrik
måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Afdrag i
vigten medgifves ej för askar, kartor och pappersomslag.
»
Af enahanda skäl, som förut anförts för den föreslagna ändringen
i fråga om album, tillstyrker tullkomitén, att till rubriken accordion i
tulltaxan, hvilken rubrik nu lyder:
accordion ................................................................... 1 kilogram ... 1 krona
fogas orden »eller delar deraf.»
Utskottet hemställer,
,13:o) att ifrågavarande rubrik i tulltaxan erhåller
följande lydelse:
accordion eller delar deraf ......... 1 kilogram 1 krona.
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 5, yrkar herr af I
Buren, att Riksdagen måtte besluta, att tullen för
100 kilogram tack- och barlastjern bestämmes till.......... 1 kr. 64 öre,
100 ,, götmetall och smältstycken höjes från 2 kr. till 3 ,, 36 ,,
100 „ jern och stål i stänger och knippor från 2
kr. 50 öre till............................................... 4 „ 66 „
100 ,, svart jern- och stålplåt af 3 mm tjocklek
och deröfver från 3 kr. till ....................... 6 ,, 53 ,,
100 ,, svart jern- och stålplåt under 3 mm från
4 kr. till .......................................................... 8 ,, 40 „
I sitt betänkande n:o 8 angående vissa delar af tullbevillningen
yttrade sistlidne Riksdags bevillningsutskott i fråga om tull å tackjern,
bland annat:
»Då bevillningsutskottet vid riksdagen den 15 januari—5 mars 1887
hemstälde, att tack- och barlastjern samt skrot måtte åsättas en tull af
80 öre af 100 kilogram, skedde sådant naturligen under förutsättning,
att våra med främmande magter ingångna handelstraktater icke lada
hinder i vägen derför. Handelstraktaten med Spanien föreskrifver
emellertid, att såväl »bly i tackor» som »andra metaller, oarbetade»,
skola vara fria från införselstull i Sverige, och tvifvelaktigt kan vara,
huruvida icke under uttrycket »andra metaller, oarbetade», jemväl tack
-
19
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
jern får anses inbegripet. Någon införsel af dylikt jern från Spanien
har hittills icke egt ruin och torde ej heller vara att emotse. För
detta lands handelsintressen är det derför af ingen vigt, om tackjern i
Sverige belägges med tull. Utskottet är också i tillfälle att meddela,
att vid förfrågan, som på diplomatisk väg gjorts hos konungariket
Spaniens regering, det svar erhållits, att från spansk sida hinder antagligen
ej skulle möta för ett förklarande, att traktaten ej lade hinder
i vägen för införande af tackjernstull i Sverige. Under sådana förhållanden
anser utskottet sig vara obehindradt att, derest tull å tackjern
skulle finnas af behofvet påkallad, tillstyrka Riksdagen att derför bestämma
en passande tullsats.»
På anförda skäl tillstyrkte utskottet, att tack- och barlastjern
samt skrot måtte åsättas en tull af BO öre för 100 kilogram, och Riksdagen,
som lika med utskottet fann tull å tackjern nödvändig, beslöt
den af utskottet tillstyrkta tullsatsen. Denna har emellertid icke af
Kongl. Maj:t sanktionerats. Ur bilagan fill Riksdagens justitieombudsmans
embetsberättelse till 1889 års Riksdag inliemtas, att Kongl. Maj:t
vid förnyad underdånig föredragning af 1888 års Riksdags skrifvelse
n:o 59, angående vissa delar af tullbevillningen, i hvad den innefattade
anmälan om Riksdagens beslut dels om åsättande af tull å tackjern
äfvensom de dermed under en rubrik sammanförda artiklarne barlastjern
och skrot, dels ock om förhöjningar i tullsatserna å gjutgods, förklarat
samma beslut icke kunna till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Skälet härtill lär hafva varit, att spanska regeringen förklarat
sig'' icke vilja lemna något skriftligt medgifvande, att tackjern icke inbegrepes
under den i tariffen B till handelstraktaten emellan de förenade
rikena och Spanien förekommande rubrik: »andra metaller, oarbetade.
»
I anledning af hvad sålunda förekommit anser sig utskottet icke
böra tillstyrka Riksdagen att nu besluta tull å tackjern.
De af motionären föreslagna förhöjningarna i tullsatserna för vissa
andra uppräknade jern- och stålvaror kan utskottet icke heller förorda.
Ifrågavarande artiklar belädes nemligen med tull först under sistlidna
år, och om denna tulls verkan torde det ännu vara för tidigt att uttala
något omdöme, då intet material derför föreligger. Utskottet måste
dessutom erinra, att, så länge Frankrike ej medgifvit Sverige att sätta
tull å maskinerier, redskap och verktyg, ångmaskiner och ångpannor,
eu dylik tullförhöjning ej lämpligen bör ega rum.
Utskottet hemställer derför,
14:o) att herr af Buréns ifrågavarande yrkanden
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Kollodium-.
Konserver.
20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
Om kollodium anför tullkomitén:
»Kollodium, som enligt svenska farmakopéen skall innehålla öfver
80 procent aster, för öfrigt sprit och en ringa del bomullskrut, förtullas
för närvarande som »kemiskt tekniska preparater» med en tull af 5
procent af värdet. Medelst en särdeles enkel och billig procedur kan
emellertid aptera frånskiljas öfriga beståndsdelar. Genom att införa
kollodium och deraf framställa aster kan man sålunda undgå den för
sist nämnda ämne stadgade vida högre tullen af 1,7 5 kronor pr liter.
För att förebygga sådant hemställer komitén, att kollodium må tullbehandlas
som det ämne, hvaraf det hufvudsakligen består, eller som
aster, och att rubriken följaktligen må erhålla följande lydelse:
»Kollodium; tullbehandlas såsom feter.»
Enär aster och aster spirituosus eller s. k. Hoffmans droppar, enligt
tulltaxans föreskrift, icke få införas af annan än apoteksföreståndare
eller, efter kommerskollegii pröfning, af näringsidkare, som styrker
sig hafva behof af dylika varor för åstadkommande af sina tillverkningar,
kunde, derest den af komitén föreslagna redaktionen blefve
antagen, ifrågasättas, huruvida samma inskränkning i rättigheten till
införsel skall ega rum jemväl i afseende å kollodium. För att emellertid
förekomma eu dylik tolkning hemställer utskottet, som i öfrigt instämmer
i hvad komitén yttrat om kollodium,
15:o) att Riksdagen måtte besluta, att omförmälda
rubrik i tulltaxan skall erhålla denna förändrade lydelse:
Kollodium ................................... 1 liter 1 krona 75 öre.
Om konserver stadgar gällande tulltaxa:
1
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
Kronor
öre i
Konserver, i hermetiskt tillslutna eller luft-
täta kärl förvarade, ätbara varor, kär-
1 lens vigt inberäknad:
j
297. sardiner och anjovis, inlagda i olja, i
lödda dosor ............
1 kilogram
2(1
298. andra slag ..............................................
1 kilogram
—
1
30|
Vid artikeln konserver yttrar tullkomitén:
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:.o 10.
»För konserver, andra slag, är den nu gällande tullafgiften 30
öre per kilogram. Bland hithörande artiklar inkommer i timligen stora
qvantiter s. k. »corned beef», amerikanskt kött, i hermetiskt slutna kärl.
På denna artikel har emellertid icke nyssnämnda tullsats tillämpats, i
det att enligt ett äldre generaltullstyrelsens beslut det är godsegaren
medgifvet att öppna lådan eller dosan, hvilket vanligen tillgår så, att
man sticker hål på hvarje kärl, innehållande corned beef, då varan
anses förlora sin karakter af konserver och tullbehandlas efter innehållet,
alltså som kött, förut tullfritt, nu dragande en tull af 7 öre per
kilogram. Komitén anser emellertid, att såväl ifrågavarande corned beef
som annat i hermetiskt slutna kärl förvaradt kött afnötboskap eller får bör
behandlas som konserver, dit det på grund af förvaringssättet ostridigt
hör. Likväl finner komitén den för konserver, andra slag, gällande
tullsatsen af 30 öre per kilogram allt för hög för denna vara, som i
förhållande till andra konserver har ett lägre värde. Å andra sidan
synes den kött, »andra slag» åsätta tullafgiften af 7 öre per kilogram
vara väl låg, då det kött, som inkommer sålunda förvaradt, i allmänhet
är af bättre beskaffenhet och dertill benfritt. Komitén anser för den
skull, att kött af nötboskap och får i hermetiskt slutna kärl bör i tulltaxan
införas under rubriken konserver med en särskild tullsats, hvilken
komitén tror sig böra föreslå till 12 öre per kilogram».
Komiténs förslag har af utskottet ansetts välgrundad!, och får
utskottet derför hos Riksdagen hemställa,
16:o) att rubriken »Konserver» i tulltaxan må erhålla
följande förändrade lydelse:
Konserver, i hermetiskt tillslutna
eller lufttäta kärl förvarade,
ätbara varor, kärlens vigt inberäknad:
sardiner
och anjovis, inlagda
i olja, i lödda dosor............... 1 kilogram 20 öre.
kött af nötboskap och får ... 1 kilogram 12 „
andra slag................................ 1 kilogram 30 „
Kopparsticlcsaftryck
in. m.
22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
För närvarande heter det i tulltaxan:
Qvantitet för
tullberäk- ningen.
Tullsats.
330.
331.
Kopparsticks-, Stålsticks- och Tv äsnittsaftryck,
äfvensom litografiska och fotografiska arbe- ten, med eller utan färgbeläggning:
oinfattade:
som tillhöra tryckta verk ................
andra slån-................................................
1 kilogram
Kronor
fria.
öre
15
o
infattade; tullbehandlas lika med Tafvel- ramar.
Vid denna rubrik anför tullkomitén:
»Ofta inkomma artiklar af detta slag lösa och utan de verk, till
livilka de uppgifvas höra. Detta vållar emellertid lätt osäkerhet och
tvister vid tullbehandlingen, enär man ej alltid kan veta, huruvida de
ifrågavarande kopparsticken m. m. verkligen tillhöra tryckta verk och
alltså böra åtnjuta tullfrihet. Oegentligt synes äfven vara, att träsnitt,
såsom nu emellanåt är fallet, inkomma utan den dem tillhörande texten,
hvilken tryckes här. Det verk, till hvilket nämnda träsnitt enligt
tulltaxans bestämmelse skola höra, existera således ännu icke, när de
införas. Komitén anser, att ett förtydligande af rubrikens stadgande
på anförda grunder är af nöden» — — —. Och föreslår komitén, att
n:o 330 i taxan skall lyda: »som tillhöra tryckta verk och med dem
inkomma.»
På de af komitén anförda grunder hemställer utskottet,
17:o) att ifrågavarande rubrik i tulltaxan måtte
erhålla följande lydelse:
KopparsticksStålsticks- och Träsnitt saf tryck,
äfvensom litograjiska och fotografiska arbeten,
med eller utan färgbeläggning:
oinfattade:
som tillhöra tryckta verk och med dem
inkomma.................................................... fria
infattade — — —
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 23
Till rubriken leksaker i tulltaxan linnes fogad en så lydande anmärkning:
»\7id förtullning af leksaker, alla slag, eger afdrag ej rum
för askar, papper och dylikt omslag, hvari de äro inlagda.»
Enär leksaker ofta inkomma uppfästade på kartor, och afdrag i
vigt tydligen ej bör medgifvas för dessa framför annat emballage,
hemställer utskottet, i öfverensstämmelse med ett af tullkomitén framstäldt
förslag,
18:o) att anmärkningen under rubriken »Leksaker»
måtte erhålla följande lydelse:
Vid förtullning af leksaker, alla slag, eger afdrag
ej rum för askar, papper och dylikt omslag,
hvari de äro inlagda, eller för kartor, hvarå de äro
uppfästade.
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:r 9, har herr Söderberg
och i motion, n:o 68, inom Andra Kammaren herr N. Jönsson i
Gammals torp, med hvilken fyra af kammarens ledamöter instämt, yrkat,
att tullen å majs måtte höjas. Till stöd härför åberopa båda, att med
nuvarande tullsats, 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, det med tullen
åsyftade ändamålet, nykterhetens befrämjande, icke vinnes, enär allt
fortfarande betydliga partier majs införas för att användas till bränvinsbränning.
Herr N. Jönsson erinrar dessutom, att en förhöjning af
tullen skulle icke allenast bereda den mindre jordbrukare?! i södra och
mellersta Sverige, hvars hufvudsakligaste produkt till afsalu utgjordes
af potatis, ett välbehöfligt och ökadt skydd. Och förordar herr Söderberg
en tullsats af 3 kronor 75 öre samt herr Jönsson en tull af 4
kronor för 100 kilogram.
Införseln af majs utgjorde:
År 1884 ..........................................
» 1885 ...........................................
» 1886 .............................................
» 1887 ..............................................
» 1888 ..........................................
11,471,543 kilogram
28,037,443 »
11,217,640 »
4,564,855 »
174,099 »
Under erinran att majs, som förut varit tullfri, från och med den
15 juli 1887 drog en tull af 2 kronor för 100 kilogram och efter den
14 februari 1888 drager en tull af 2 kronor 50 öre för samma qvantitet,
anmärker utskottet, att ofvanstående siffror utvisa-, att redan den
tull, som blifvit majs åsatt, medfört ett högst betydligt nedgående af
Leksaker.
Majs.
24
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
importen och åstadkommit just hvad motionärerne åsyftat. Visserligen
hafva under innevarande år några större partier majs importerats, men
af detta förhållande, antagligen beroende på dels nuvarande ovanligt
låga pris å nämnda sädesslag, dels, och hufvudsakligast, på den nästlidna
år mindre goda potatisskörden, lärer icke kunna dragas den slutsats,
att majsinförsel skall komma att ega rum i någon afsevärd grad.
En del af den majs, som införes, torde för öfrigt användas till kreatursfoder.
På grund häraf hemställer utskottet,
19:o) att herrar Söderbergs och N. Jönssons omförmälda
yrkauden icke måtte af Riksdagen bifallas.
I sin förut omförmälda motion, n:o 9, inom Första Kammaren har
herr Söderberg af samma skäl som angående majs yrkat, att tullen å
ris, oskalad,, eller paddy måtte från sitt nuvarande belopp, 2 kronor 50
öre, höjas till 3 kronor 75 öre för 100 kilogram.
Af oskalad ris hafva införts:
År 1885
» 1886
» 1887
» 1888
136,818 kilogram
339,292 d
206,447 »
125,647 »
hvaraf före den 1 juli, då ris ännu infördes tullfritt, 125,593 kilogram
och efter nämnda dag, från och med hvilken ris förtullas med
ofvan nämnda belopp, 54 kilogram.
Då införseln af oskalad ris varit obetydlig och, sedan tull blef
denna vara åsatt, nästan alldeles upphört, hemställer utskottet,
20:o) att herr Söderbergs ifrågavarande förslag
icke måtte bifallas. I
I sin förut nämnda motion, n:o 72, inom Andra Kammaren, föreslår
herr E. W. Wretlind, att tullen på socker nedsättes med nära två
femtedelar af sitt nuvarande belopp, eller för raffineradt socker och
ljusare oraffineradt från 33 öre till jemnt 20 öre per kilogram samt för
mörkare oraffineradt från 23,5 öre till 14 öre per kilogram, med hvilket
förslag motionären sammanbundit ett yrkande om upphäfvande af
accisen för i Sverige af hvitbetor tillverkadt socker. Och anför motionären
till stöd för beinrda tullindringar följande:
»Det är erkändt, att tullbeskattningen har två olika syften: dels att
bereda statskassan inkomster, dels att skydda inhemska näringar. Vid
vissa artiklar kunna begge syftena nås, vid vissa andra blott det ena.
25
Bevillningsutskottets Betänkande N:o JO.
1 samma mån som statskassaD får tillräckliga inkomster för rikets behof,
är det öppendagligen endast den enklaste rättvisas kraf, att sådan t-ullbeskattning
borttages eller nedsättes, hvilken afser endast eller hufvudsakligen
folkets beskattning. Synnerligen gäller detta, när fråga är om
sådana artiklar, som äro eller blifvit oumbärliga för nästan hvar man.
Denna rättvisa och sunda princip tillämpades också förliden riksdag,
då tullen på lysoljor borttogs, och tullen på kaffe nedsättes.
Då nu emellertid tullinkomsterna, detta oaktadt, synas komma att
varda större, än statsverkets behof kräfva, och större än Riksdagen
förväntat, är det berättigadt påminna först och främst om en nödvändighetsvara,
hvilken är lika allmänt brukad som de nyssnämnda varorna,
och hvilken är både ett godt näringsämne och ett oskyldigt njutningsmedel,
men hvilken vara dock är särdeles hårdt tullbeskattad; jag menar
sockret, som nu drager en tull af 33 öre för kilogram raffineradt och
för oraffineradt af ljus färg, samt en tull af 23,5 öre för oraffineradt af
mörk färg. Denna beskattning är särdeles hård för de obemedlade och
i sitt nuvarande belopp alldeles onödig för att skydda inhemsk industri.
Ty den tillverkning, som finnes af inhemskt socker från hvitbetor, är —
såsom bekant — belagd med en accis. Denna borde, i fall intet skydd
funnes, naturligtvis svara emot tullens hela belopp, men accisen utgör
nu blott två femtedelar af tullens belopp, hvarigenom alltså denna
inhemska industri har ett skydd af icke mindre än 19,8 öre per kilo
å raffineradt socker.»
Att socker i förhållande till sitt värde är synnerligen högt tullbeskattadt,
lärer icke kunna förnekas, ej heller att, ehuru socker icke
kan med afseende å förbrukningen likställas med kaffe, enär socker i
ojemförligt större grad förbrukas inom de i ekonomiskt hänseende
lyckligare stälda klasserna, det likväl är en allmän nödvändighetsvara
och ett värdefullt näringsämne, som det utan tvifvel vore önskvärdt
att erhålla billigare. Utskottet har dock ansett detta för närvarande
icke kunna ske.
Under år 1887 infördes 11,198,852 kilogram raffineradt socker
och 28,852,331 kilogram oraffineradt, till färgen mörkare än n:o 18
efter gällande holländska standard, samt år 1888 i runda tal resp.
9,719,000 kilogram och 29,690,000 kilogram. Ett bifall till motionärens
förslag innebär sålunda en nedsättning i statsverkets tullinkomster,
med införseln år 1887 till beräkningsgrund, af 4,196,832 kronor och
efter 1888 års införsel af 4,084,020 kronor. En så betydande minskning
i inkomster anser utskottet emellertid statsverket icke tåla. Det
stora öfverskott af de beräknade inkomsterna, hvilket sistlidna år uppstod,
Bih. till Ritcsd. Prof. 1889. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:c 10.
Spannmål.
hufvudsakligast till följd af under året åsätta nya eller förhöjda förut
befintliga tullar, kan nemligen enligt utskottets åsigt icke betraktas
annat än såsom tillfälligt. Åtskilliga af de beslutade tullarne och tullförhöjningarna
komma säkerligen att medföra en väsentligen minskad
import med deraf följande nedgående i tullinkomsterna, och utskottet
är för närvarande icke i tillfälle att för Riksdagen påvisa andra inkomstkällor
åt statsverket.
Motionärens förslag står dessutom i strid med handelstraktaten
med Frankrike. Sverige har nemligen deri förbundit sig att icke pålägga
raffineradt socker en tull, som med mer än 42 procent öfverstiger
medelbeloppet af den tullafgift, som är stadgad för införseln af
råsocker. Men sänkes råsockertullen till 14 öre per kilogram, kan
tullen för raffineradt socker ej sättas högre än till 19,8 öre per kilogram.
Förhållandet mellan dessa båda tullsatser, 14 öre för råsocker
och 19,8 för raffineradt socker, är emellertid för de fabriker, hvilka af
utländskt råsocker tillverka räffinadsocker, vida ofördelaktigare än förhållandet
mellan nuvarande tullsatser, resp. 23,5 och 33 öre, enär det
innebär en minskning med något mer än en tredjedel i det tullskydd,
som nämnda fabriker allt hittintills åtnjutit.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
21:o) att herr Wretlinds motion, i hvad den angår
artikeln socker, icke måtte vinna Riksdagens bifall. I
I motion, n:o 48, inom Första Kammaren yrkar herr Smith, att
den sistlidna år åsätta tull å spanmål, malen och omalen, skall så snart
ske kan upphäfvas, och spanmål, malen och omalen, alla slag, åter göras
fri från tull vid införsel. Till stöd härför an drager motionären, hvilken
i motionen lemnat en vidlyftig redogörelse för näringslifvet inom Blekinge
län, grundande sig å uppgifter för derå år tillbaka, innan spanmålstullar
ännu blifvit införda, att spanmålstullarnes verkningar icke
varit sådana, som dessa tullars förespråkare antagit dem skola blifva,
utan att verkningarna endast visat sig på det sätt, att lefnadskostnaderna
blifvit större.
I anledning af detta herr Smiths yrkande skulle utskottet kunna
inskränka sig till att erinra, att man väl ännu svårligen kan med bestämdhet
tala om verkningarna af de under år 1888 åsätta spanmålstullarne,
ja, att hvarje omdöme härom, åt hvilket någon vigt skall
kunna tillmätas, ännu för några år måste uppskjutas, men då herr
Smith till hufvudsaklig del grundat sin dom öfver ifrågavarande tullar
på åtskilliga af honom i motionen meddelade uppgifter om spanmåls
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 27
prisen i England och Stockholm under år 1888, kan utskottet icke underlåta
att här återgifva dessa uppgifter, helst dessa i sig sjelfva äro
synnerligen märkliga.
Herr Smith yttrar:
»Huru stor höjning i priset å brödsäd varit, framgår af en jemförelse
mellan prisen i England och här. Då sålunda priset, enligt
Economist och mäklarenoteringarna å Stockholms börs, å omalet hvete
i England under loppet af förra året, från årets början till dess slut,
steg med 1 sh. per quarter, eller med 40 öre per kilogram,®) så steg
detsamma under tiden i Stockholm med 3,50 kronor för lika stor vigt,
och, då hvetemjölet i England under nyssnämnda tid rönte en prisstegring
af 2,8 3 kronor per 100 kilogram, uppgick motsvarande prisstegring
i Stockholm till 7,2 8 kronor.»
Om man nu tager dessa uppgifter för rigtiga, fäller det genast
i ögonen, att under det priset å hvetemjöl i England steg med sju
gånger ökningen af priset för omalet hvete, steg priset å dylikt mjöl
i Stockholm med endast två gånger ökningen af priset för den omalna
säden; och detta oaktadt Sverige under tiden fått en tull å den omalna
spanmålen af 2 kronor 50 öre och å den malna af 4 kronor 30 öre
för 100 kilogram. Orimligheten af det utaf herr Smith angifna förhållandet
har sin förklaring deri, att herr Smith origtigt uppgifvit
stegringen af hvetepriset. Denna stegring utgjorde nemligen icke 1
shilling utan 5 shillings per quarter, om man nemligen med hvart
annat jemför samma slags hvete. Och stegringen i hvetepriset å
Stockholms börs utgjorde icke, såsom herr Smith uppgifver, 3 kronor
50 öre för 100 kilogram, utan 2 kronor 10 öre. Enligt en genom
utskottets försorg verkstäld uträkning af stigningen i hveteprisen under
år 1888, har priset stigit: i Königsberg med omkring 22 proc., i Stockholm
med 17 proc., i London med 14 proc. och i Paris med 13 proc.
Utskottet hemställer,
22:o) att herr Smiths ifrågavarande motion måtte
lemnas utan afseende.
Om fanérskifvor föreskrifver gällande tulltaxa, att fanérskifvor
och hyflade lådämnen af 7 mm. tjocklek och derunder draga hälften
af den tull, som är bestämd för snickarearbeten af samma träslag.
Tullkomitén yttrar om denna artikel följande:
»Enligt nu gällande bestämmelse draga dessa artiklar hälften af
Trävaror.
Fanér
skifvor.
*) Skall antagligen vara 100 kilogram.
Velocipeder.
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
den tull, som är snickarearbeten af samma träslag åsatt. Genom
senast vidtagna höjning af tullen å snickarearbeten hafva alltså jemväl
fanérskifvor och hyflade lådämnen fått vidkännas en tullförhöjning.
Uti till komitén inkomna skrivelser hafva industriidkare klagat häröfver
under anförande, att det vore för möbelindustrien af vigt att till
billigt pris erhålla fanér, som vanligen inkommer från utlandet.
Komitén har ej kunnat undgå att finna dessa klagomål berättigade
och anser för öfrigt olämpligt, att tullen å dessa artiklar, såsom
nu är fallet, göres beroende af tullen å snickarearbeten, då fanér
vanligen ej tillverkas af snickare utan i särskilda fabriker. Samma
åtskilnad, som tulltaxan gör vid tunnbindarearbeten mellan sådana af
furu eller gran och af andra träslag, anser komitén äfven i detta fall
böra iakttagas och föreslår, att tullsatsen må bestämmas till resp. 5
och 10 öre per kilogram.»
På de af tullkomitén sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,
23:o) att å fanérskifvor och hyflade lådämnen af 7
millimeters tjocklek och derunder skall, då de äro af
furu eller gran, sättas en tull af 5 öre per kilogram
och, då de äro af andra träslag, en tull af 10 öre per
kilogram. I
I sitt ofta citerade utlåtande yttrar tullkomitén, bland annat:
»Uti nu gällande tulltaxa finnas ej velocipeder upptagna. De
tullbehandlas emellertid som slöjdvaror, och, då de hufvudsakligen bestå
af lackeradt och förnickladt jern, hänföras de till andra, ej specificerade
jern- och stålvaror, förnicklade, polerade eller lackerade (rubrik 271)
med en tullsats af 35 öre per kilogram för en vigt af 10 kilogram
samt af 4 öre per kilogram för den Överskjutande vigten. Härigenom
komma dessa artiklar, hvars värde ofta är 2- å 300 kronor, och som
ej äro synnerligen tunga, att draga en tull af endast 2 å 3 procent af
sitt värde. Då velocipeder närmast äro att hänföra till vagnar och
åkdon, hvilka draga en tull af 15 procent af värdet, anser komitén, att
velocipeder böra på samma sätt tullbehandlas och att följaktligen i
tulltaxan må införas en ny rubrik af följande lydelse:
Velocipeder........................................................... 100 kronor: 15 kronor.»
På de af tullkomitén sålunda i ämnet anförda skäl hemställer
utskottet,
24:o) att Riksdagen måtte besluta, att i tulltaxan
skall insättas en ny rubrik af följande lydelse:
Velocipeder ................................. 100 kronor: 15 kronor.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 29
Vid artikeln väfnader anför tullkomitén:
»Genom nådig remiss af den 31 december 1888 har komitén fått
mottaga handlingarna rörande hos Eders Kongl. Maj:t anförda underdåniga
besvär angående tullbehandling af ett parti mattor af jute- och
bomullsgarn. Ifrågavarande mattor hafva förtullats som bomullsväfnader,
andra slag, blekta eller färgade, med en tullsats af 90 öre per
kilogram; och i besvären har framhållits oegentligheten deraf, att,
medan mattor af ylle draga en tull af 60 öre och af linne 40 öre per
kilogram, för mattor af bomull och jute erlägges en vida högre tull.
Den verkstälda tullbehandlingen har blifvit godkänd, men i anledning
af besvären har generaltullstyrelsen hemstält, att ärendet måtte till
komitén öfverlemnas. I anledning häraf får komitén erinra, att under
det ylle- och linneväfnader hafva särskilda rubriker för mattor, saknas
för bomullsväfnader motsvarande specifikation. Följden deraf är, att
icke blott bomullsmattor utan ock mattor af jute och bomull förtullas
som bomullsväfnader, andra slag. Anmärkningen under rubriken juteväfnader
stadgar nemligen, att juteväfnad med blandning till större
eller mindre del af bomull tullbehandlas såsom likartade väfnader af
bomull allena. De ifrågavarande mattorna, hvilka vanligen äro färgade,
komma derigenom att draga en tull af 90 öre per kilogram.
Som emellertid denna mattväf är af enklare slag och betingar ett
jemförelsevis obetydligt pris, synes nyssnämnda tullsats af 90 öre per
kilogram vara för densamma allt för hög, så mycket mer som de vida
dyrbarare yllemattorna draga en lägre tull, eller 60 öre per kilogram,
och de med ifrågavarande mattor närmast jemförliga linnemattorna äro
belagda med eu tull af blott 40 öre per kilogram.
Komitén anser, att den nu anmärkta bristen uti tulltaxan bör
afhjelpas på så sätt, att under bomullsväfnader insättes en rubrik för
mattor med en tullsats af 40 öre per kilogram, eller densamma som
för mattor af linne är stadgad; och får komitén på den grund föreslå,
att bestämmelserna om väfnader, bomulls-, måtte erhålla följande lydelse:
Väfnader
-
bomulls-:
maskinfilt, rundväfd för fabriksbehof..................................... fri.
segelduk............................................................ 1 kilogram 14 öre.
mattor ............................................................. 1 kilogram 40 öre.
bokbindarecloth o. s. v.»
Då tullkomiténs förslag uti ifrågavarande hänsende otvifvelaktigt
afhjelper en brist i gällande tulltaxa, får utskottet hemställa,
Väfnader.
Ägg.
30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
25:o) att bestämmelserna i tulltaxan om bomullsväfnader
erhålla följande förändrade lydelse:
Väfnader:
bomulls-:
maskinfilt, rundväfd för fabriksbehof............... fri.
segelduk ............................... 1 kilogram 14 öre.
mattor..................................... 1 kilogram 40 öre.
bokbindarecloth--— — — — — — — —
För ägg, som nu äro vid införsel fria från tull, föreslår herr
L. F. Odell, med hvilken herr B. P. Ersson instämt, i motion, n:o75,
inom Andra Kammaren en tull af 20 öre per kilogram.
Till stöd för en dylik tullsats anföres i motionen:
»Bland jordbrukets binäringar intager fjäderfäskötseln otvifvelaktigt
ett ganska framstående rum, om den rätt skötes och konjukturerna
för dess produkter äro fördelaktiga, men kan då också blifva en icke
obetydlig inkomstkälla för ett helt land. Vårt grannland Danmark är
oss härutinnan ett vackert föredöme, i det, sedan denna näringsgren
derstädes blifvit uppmärksammad, den samma på 15 år så utvecklat
sig, att årsexporten af ägg stigit från ett värde af allenast 23,000
kronor till 31/2 millioner och kan för närvarande beräknas uppgå till
5 millioner kronor, sedan dock landets äggbehof blitvit fyldt af inhemsk
produktion.
Under de senaste åren har ganska mycket arbete nedlagts likasom
ej obetydliga kapital offrats på sträfvandena att i vårt land införa eu
ordnad, rationel fjäderfäskötsel, och antalet af dem, som idka denna
näringsgren, har också under dessa år väsentligen ökats, och det allmänna
intresset för den samma väckts till lif. Så hafva t. ex. föreningar,
som verka för denna näringsgrens uppblomstrande, blifvit stiftade,
och särskilda facktidningar för fjäderfäskötseln utgifvas. Förhoppningen
att igenom fjäderfäskötseln, hufvud sakligast hönsskötseln, ett stort
antal mindre bemedlade jordbrukare, torpare, backstugusittare och andra
skulle kunna beredas en ganska beaktansvärd inkomst, synes sålunda
snart nog kunna förverkligas, till fromma för hela vårt land.
Ett hinder, och ett väsentligt sådant, ligger dock i vägen för uppnåendet
af ofvan antydda mål, och det är de mycket låga pris, till
hvilka fjäderfäskötselns förnämsta produkt, äggen, måste afyttras. Orsaken
dertill är ingalunda att söka i öfverproduktion, utan endast och
allenast i den konkurrens, som öfversvämmar marknaden med utländska
ägg, så att under större delen af året de svenska äggen, som icke
31
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
kunna säljas så billigt, blifva allt för mycket utestängda. Ryska ägg
t. ex. utbjudas i Stockholm, Sveriges förnämsta konsumtionsplats, till
50 å 60 öre per tjog, visserligen tidtals till något högre pris, men
dock alltid betydligt under det pris, hvartill våra inhemska ägg kunna
afyttras, för så vidt producenten skall hafva någon liten ersättning försina
uppoffringar och sin möda.
Att de ryska äggen, som på senare åren i allt jemt ökadt mått
intränga på och beherska vår marknad till förfång för landets egna
producenter och till uppenbart hinder för fjäderfäskötselns utveckling,
kunna med fördel säljas så billigt som sker, beror på två omständigheter.
Den ena är, att produktionskostnaden på grund af vissa förhållanden,
för vidlyftiga att här relatera, är högst obetydlig; den andra
och vida märkligare är, att importen af dessa äger i hög- grad gynnas
af de låga frakterna. 1
I afseende å den sistnämnda omständigheten må erinras, att medan
t. ex. frakten för ett tjog ägg från rysk hamn till Stockholm stannar
vid 2 å 3 öre, så drager samma qvantitet ägg, då den sändes såsom
fraktgods på jernväg från VestergötJand och Skåne -— våra mest äggproducerande
landskap — till Stockholm, en frakt af resp. 6 å 8 och
11 öre. Ett annat, lika märkligt förhållande är, exempelvis, att samma
låda ägg, som från Petersburg till Stockholm kostar endast 2 kronor i
frakt, pålägges en fraktkostnad af 6 kronor, då den sändes på ångbåt
från sistnämnda stad till Luleå.
Huru de nu anförda förhållandena skola inverka menligt för de
svenska äggproducenterna ligger i öppen dag, och det torde derför
icke behöfvas något vidlyftigt ordande för att påvisa, att fjäderfäskötseln
i vårt land, om den skall kunna utveckla sig till en skäligen inkomstgifvande
näring för en icke obetydlig del af .landets inbyggare,
ovilkorligen behöfver tullskydd, hvilken åsigt vinner ett kraftigt stöd
genom den af föreningen för fjäderfäskötselns befrämjande i Sverige
till den af regeringen tillsatta tullkomitén inlemnade, af 4,355 personer
från olika delar af landet undertecknade petition om en importtull af
20 öre per kilogram för utländska ägg.
Här torde böra framhållas, att äfven konsumenterna, ehuru de
genom de utländska äggens undanträngande i följd af tull otvifvelaktigt
skulle få betala ett något högre pris för den inhemska varan, likväl
skulle tillskyndas den vinst, som alltid ligger i en bättre vara, alldenstund
de utländska ägg, som förekomma i vår marknad, obestridligen
äro till sin beskaffenhet vida sämre, än de som i allmänhet produceras
här i landet.»
Ättika.
32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
In- och utförseln af ägg har utgjort:
Införsel. Utförsel.
år 1880 ......................................... 773,822 stycken, 4,784,330 stycken,
» 1881........................................... 1,891,200 » 3,435,040 v
» 1882........................................... 2,008,217 » 4,082,350 »
» 1883......................................... 2,201,810 » 4,743,190 »
» 1884.......................................... 1,140,900 » 5,340,960 »
» 1885 1,533,130 » 4,707,770 »
» 1886........................................... 1,967,240 » 5,394,990 »
j, 1887........................................... 2,467,650 » 6,082,400 »
» 1888 ............................................ 4,475,840 » 7,555,910 »
Af kommerskollegii uppgifter inhemtas vidare, att, medan tre
fjerdedelar af utförseln gå från Strömstad och återstoden från andra
städer på vestra kusten, kommer nästan hela den införda qvantitften
till Stockholm och öfriga städer på östra kusten. Frakten från rikets
södra och vestra delar till den östra är nemligen, såsom motionären
jemväl anmärkt, så hög, att Sveriges grannar i öster kunna billigare
föra sina ägg dit än äggproducenterna i landets södra och vestra delar.
För att upphjelpa den inhemska hönsafveln, åt hvilken man under
senare tider börjat att egna allt större uppmärksamhet och omvårdnad
och som torde vara förtjent af hvarje understöd, den kan erhålla,
får utskottet, i likhet med hvad 1888 års Riksdags bevillningsutskott
föreslog, hemställa,
26:o) att å ägg måtte sättas en tull af 20 öre
för en kilogram.
Om ättika heter det i tulltaxan:
...... .......
Qvantitet för
tullberäk-
Tullsats.
ningen.
Kronor
öre
Ättika och Ättiksyra, alla slag:
på fat:
669.
af till och med tio procents syrehalt:
under år 1888 .................................
1 kilogram
—
20
från och med år 1889 ....................
1 kilogram
—
10
!
för hvarje procent högre syrehalt ökas
tullafgiften under år 1888 med 2 öre
och derefter med 1 öre per kilogram.
670.
på buteljer och krus, utan afseende på
|
syrehalten ..............................................
1 kilogram
1
—
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1Ö. Så
Härom yttrar tullkomitén: »Vid sistlidne riksdag erhöll denna
rubrik sin nuvarande lydelse, hvarigenom tullen bestämdes olika, om
varan inkommer på fat eller på buteljer och krus. Erfarenheten har
dock visat, att införsel eger rum äfven på andra kärl än de ofvan
nämnda, t. ex. damejeaner, och tvekan har då uppstått om tullbehandlingen.
För att förekomma sådan tvekan och tillika bringa tulltaxans
bestämmelser vid denna rubrik i öfverensstämmelse med föreskrifterna
vid rubrikerna Bränvin och Sprit samt Maltdrycker m. fl., der tullen
äfven utgår med olika belopp, beroende på de kärl, i hvilka införseln
eger rum», föreslår komitén och får utskottet, på de af komitén angifna
grunder, hemställa,
27:o) att ifrågavarande rubrik i tulltaxan måtte
erhålla följande lydelse:
Ättika och Ättiksyra, alla slag:
på fat:
af till och med tio procents
syrehalt .............. 1 kilogram 10 öre.
för hvarje procent högre
syrehalt ökas tullafgiften
med 1 öre per kilogram.
på andra kärl, utan afseende
ende på syrehalten ......... 1 kilogram 1 krona.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 136, har herr
0. A. Brodin hemstält,
att Riksdagen måtte besluta, att, då fartyg byggas eller repareras
i Sverige för utländsk räkning eller för svensk redare, då fartyget
skall användas i utländsk fraktfart, restitution af tull, eller en restitution,
beräknad att motsvara tullen, å materialier och utredningspersedlar,
som användas till fartyget, utbetalas af svenska statsverket.
Då till utskottets kännedom kommit, att den nu församlade tullkomitén
är sysselsatt med och inom kort torde till Kongl. Maj:t aflemna
betänkande, huruvida och i hvad mån den inhemska sjöfartsnäringen
skulle kunna upphjelpas genom beviljandet af tullrestitution för fartygsmaterialier
och skeppsinventarier, har utskottet ansett lämpligast, att
komiténs utredning af förevarande invecklade och svårlösta fråga afvaktades,
innan Riksdagen fattade något beslut i ämnet. Utskottet
hemställer derför,
Bill. till Bilcsd. Prof. 1889. 5 Sami. 1 Afd. 8 Raft.
Tulltaxeunderrättelserna.
Restitution
af tull för
fartygsmaterialier.
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Restitution
för ''punsch.
§ 9 mom. 2.
34 . Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
. i 28:o) att herr Brodins motion icke måtte för när
i
varande till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Med förmälan att, ehuru tullafgifterna för arrak och rum, jemlikt
nådig kungörelse den 28 mars 1888, blifvit förhöjda från 60 öre till
75 öre för normalliter, någon förhöjning icke medgifvits i det belopp,
som af tullmedlen enligt de i tulltaxeunderrättelserna meddelade bestämmelser
utbetalas med 30 öre för hvarje liter exporterad punsch,
hvilken inom landet tillverkats af utländska råämnen, hafva åtskillige
tillverkare af punsch hos Kong!. Maj:t i underdånighet anhållit, det
täcktes Ivongl. Maj:t förordna eller hos Riksdagen göra framställning
om sådan ändring i berörda lagrum, att dylik förhöjning, motsvarande
hvad som belöper å tullskilnaden för den qvantitet arrak eller rum,
hvilken ansetts åtgå för tillverkning af en liter punsch, måtte fastställas
med 7 öre, eller till 37 öre för hvarje liter exporterad, emot hvilket
belopp sökandena ansett anmärkning så mycket mindre böra förekomma,
som icke ens med den förutvarande tullen å arrak och rum af 60 öre
för normalliter ett restitutionsbelopp för punsch af 30 öre per liter åt
tillverkaren skänkt den med gällande tullagstiftning i allmänhet afsedda
förmån att vid utförsel återbekomma de vid införseln af de utländska
råämnena erlagda tullafgifterna. Och hafva sökandena härjemte framhållit
det rättvisa deruti, att vederbörande tillverkare finge komma i
åtnjutande af den sålunda ifrågasatta förmånen för de qvantiteter, som
de kunde visa sig hafva utfört efter den 1 oktober 1888.
Denna underdåniga framställning jemte af generaltullstyrelsen
deröfver afgifvet utlåtande har Ivongl. Maj:t öfverlemnat till utskottet
för den åtgärd, hvartill utskottet kunde finna den samma föranleda.
Vid behandling af detta ärende har utskottet emellertid funnit
omförmälda framställning icke böra till någon åtgärd föranleda ; hvilket
utskottet härmed skolat
29:o) för Riksdagen anmäla.
I sammanhang dermed att för oblekt och ofärgad säck- eller
packväf af jute, hvilken artikel förut var tullfri, bestämdes eu tull af
10 öre per kilogram, insattes, efter beslut af sistlidne Riksdag, i § 9
af tulltaxeunderrättelserna ett nytt moment af följande lydelse:
»2. Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage
vid utförsel sjöledes från stapelstad eller transito med jernväg öfver
Norge till utrikes ort, må för hvarje kilogram af väfnaden restitutionsvis
af tullmedlen beviljas 10 öre under iakttagande af de under punkten
Bevillningsutskottets Betänkande 1S:o 10. 35
l:o upptagna bestämmelser jemte de vilkor och kontroller i fråga om
varuemballagets transitoförsändning öfver Norge, generaltullstyrelsen
i öfrigt bestämmer; skolande dock den försäkran om varans ursprung,
som det enligt punkten l:o b) åligger tillverkare att vidfoga angifningsinlagan,
i det fall, hvarom här är fråga, afgifvas af tillverkaren
af den vara, för hvars emballerande juteväfnaden blifvit använd, samt
innehålla, att emballaget utgöres af utländsk juteväfnad, för hvilken
full införseltull blifvit erlagd, äfvensom uppgift om emballagets vigt;
vederbörande tullmyndighet å exportorten förbehållet att, om anledning
dertill förekommer, genom störtning och profvägning utröna emballagets
vigt.»
I motion, n:o 42, inom Första Kammaren, anför herr Jonas
Andersson:
»Det emballage, som användes för trämassan, består afglesjuteväf,
som icke är för annat ändamål användbar, åtminstone icke sedan
den en gång tjenat till sådant emballage, och då är den fullkomligt
värdelös.
Då nu trämassan, hvars fabrikation numera är att hänföra till
vårt lands förnämsta industrier, utskeppas till snart sagdt jordens alla
länder i större eller mindre partier, ända ned till 5 tons, är lätt att
inse svårigheten för fabrikanten att å utländsk ort förskaffa erforderligt
bevis af embetsmyndighet, derför kostnaden ofta nog skulle öfverstiga
det belopp, som geuom tullrestitutionen kunde återvinnas, och
följaktligen all tanke på erhållande af restitution öfvergifvas. Såsom
skäl för införandet af införseltullar har alltid framhållits sträfvan att
skydda inhemsk näring och industri. För trämasseindustrien utgöra
nuvarande bestämmelser ett mägtigt hinder.
Ensamt inom Vermlands län finnas 20 fabriker för tillverkning
af trämassa; och meddelas upplysningsvis, att endast vid Jössefors
fabrik, som af mig drifves, tullen för juteväf till emballage uppgår till
3,000 kronor årligen.
För undanrödjande af de olägenheter, som äro förbundna med
nuvarande bestämmelser rörande restitution af erlagd tull för juteväf
till emballage för trämassa, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville besluta, att det må öfverlåtas åt kongl. generaltullstyrelsen
att afgöra i de särskilda fall, som kunna i förevarande
hänseende ifrågakomma för tullrestitutions erhållande.»
Det stadgande i punkten l:o af ifrågavarande paragraf, hvilket
är mest tryckande för trämassefabrikanterna, är det, att för restitutionens
erhållande skall iakttagas:
»c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande em
-
§ 9 mom. 3g).
36 Bevillningsutskottets t betänkande N:o 10.
betsmyndighet å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad,
hvilket intyg bör vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan
å berörda ort finnes anstäld, behörigen legaliseradt; dock att,
derest utförseln skett i fartyg af 30 tons drägtighet eller derutöfver,
och fartyget, utklareradt direkte till utrikes ort, blifvit af tullbetjening
bevakadt till öppen sjö samt den till utförsel angifna vara, för hvilken
tullrestitution äskas, tillika blifvit af tullkammaren vid utklareringen
antecknad å fartygets utgående sjöpass, något bevis om varans
ankomst till den utländska lossningsorten ej må för restitutionens beviljande
erfordras.»
Från tretton olika tillverkare af trämassa, samtlige bosatta inom
Vermlands län, har till utskottet inkommit en skrifvelse, hvari de,
under andragande af samma skäl, som återfinnas i ofvan berörda motion,
yrka, att de i § 9 punkt 1 litt. c) meddelade bestämmelser icke
vidare uppställas såsom vilkor för restitution af tull å juteväf, hvilken
användes som emballage för trämassa.
Utskottet, som till fullo uppskattar de svårigheter, hvilka, med
nuvarande bestämmelser, äro förbundna med utbekommandet af den
medgifna restitutionen af tull för juteväf, anser för sin del, att omförmälda
svårigheter, så vidt möjligt är, böra afhjelpas. Men då det,
med hänsyn till de olika förhållanden, hvarunder juteväf vid export
af varor användes såsom emballage, torde vara synnerligen vanskligt
att i tulltaxeunderrättelserna meddela sådana föreskrifter, att å ena
sidan nödig kontroll upprätthålles och å den andra de i detta afseende
gifna bestämmelserna icke medföra allt för stora svårigheter för vederbörande
exportörer att komma i åtnjutande af den medgifna restitutionen,
har utskottet förestält sig, att den öfverklagade olägenheten
bäst afhjelpes genom ett stadgande i den rigtning, motionären föreslagit,
och får derför hemställa,
30:o) att i slutet af mom. 2 i § 9 af tulltaxeunderrättelserna
måtte tilläggas en punkt af följande
lydelse:
I de sålunda meddelade föreskrifterna må dock
generaltullstyrelsen lemna de lättnader, som, utan
åsidosättande af nödig kontroll, kunna medgifvas.
Angående den i § 9 af tulltaxeunderrättelserna idkare af qvarnrörelse
medgifna tullrestitution stadgas i samma §:s 3 mom. g), att
för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande ega
att hvar fjerde månad uti till generaltullstyrelsen stäld, genom veder
-
37
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
börande tullkammare dit insänd ansökning derom göra hemställan;
börande dylik ansökning vara åtföljd af dels vederbörligt bevis, att
sökanden sjelf idkar qvarnrörelse, dels utdrag af tullkammarens afräkningsdiarium
och dels qvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som
belöpa för i afräkningsdiariet upptagna omalna spanmålsqvantiteter.
I förut omförmälda underdåniga ansökning har svenska qvarnindustriidkareföreningen
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt
öfvervägande samt till Riksdagen aflåta nådig proposition derom, att
stadgandet i § 9 mom. 3 g) i tulltaxeunderrättelserna, att för utbekommande
af den tullrestitution, som medgifvits idkare af qvarnrörelse vid
utförsel af vissa vid qvarnen framstälda produkter, vederbörande eg a
att hvar fjerde månad derom hos generaltullstyrelsen göra hemställan,
måtte erhålla sådan ändrad lydelse, att afräkning med tullverket för
restitutionens utbekommande finge ega rum efter hvarje månads utgång;
och hafva sökandena till stöd härför anfört hufvudsakligen: att
med tillämpning af nu gällande stadganden kunde, då vid restitutionsansökningen
skall fogas bevis derom, att sökanden sjelf idkar qvarnrörelse,
firma, som drefve dylik rörelse, äfventyra att genom dödsfall
eller affärens upphörande eller öfverlåtande å annan person gå förlustig
rätten till tullrestitution; att, oafsedt berörda äfventyr, denna näringsgren
hämmades derigenom att, då mera än ett tredjedels år förflöte,
innan restitutionsbeloppen kunde utbekommas och desamma dessförinnan
icke finge gå i qvittning mot eller utgöra säkerhet för blifvande
tullafgifter, större delen af rörelsekapitalet under lång tid räntelöst
undanhölles qvarnegaren; samt att, enär en liflig utveckling af qvarnindustrien
skulle komma att främja afsättningen af vårt eget lands
spanmålsproduktion genom importerad spanmåls återutförsel i form af
mjöl, den ifrågasatta förändringen läge icke ensamt i qvarsegarnes
intresse.
Öfver denna ansökning hörd, yttrar kongl. generaltullstyrelsen:
»Hvad beträffar behofvet af den ifrågasatta förändringen, torde,
äfven om sökandenas farhågor, att rätten till den ifrågavarande tullrestitutionen
skulle kunna genom nu gällande bestämmelser om tiden
för restitutionsansökningens ingifvande äfventyras, hittills icke vunnit
stöd af erfarenheten, likväl hvad sökandena i öfrigt till stöd för den
underdåniga framställningen anfört få anses i så hög grad beaktansvärdt,
att hänsyn icke bör tagas till den enda betänklighet, som från
tullverkets sida kan åberopas mot månatlig afräkning emellan nämnda
verk och vederbörande qvarnindustriidkare, nemligen den omständighet,
att derigenom tullkamrarnes ej mindre än general tullstyrelsens
göromål skulle väsentligen ökas; vid hvilket förhållande styrelsen för
38
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.
sin del icke kan annat än understödja den gjorda framställningen.))
Och meddelar generaltullstyrelsen tillika, att det af sökandena uppstälda
önskningsmålet icke påkallar någon annan ändring i tulltaxeunderrättelsernas
nuvarande ordalydelse, än att de i § 9 mom. 3 g)
förekommande orden »hvar fjerde månad» utbytas mot uttrycket »hvarje
månad.»
På grund af hvad sålunda förekommit, och då utskottet funnit
giltigt skäl andraget till stöd för den ifrågasatta förändringen, hemställer
utskottet,
31:o) att de i § 9 mom. 3 g) af de vid tulltaxan
fogade underrättelser om hvad vid taxans tillämpning
iakttagas bör förekommande orden »hvar fjerde månad»
måtte utbytas mot orden »hvarje månad».
Stockholm den 9 april 1889.
På utskottets vägnar:
ER. GUSP. BOSTRÖM.
Reservationer:
Vid 6:te punkten: af herr Th. Ekenman;
Vid 26:te punkten: af herrar friherre Barnekow, Fock, Lithander,
Sederholm och Forssman, af hvilka herr Lithander särskildt anfört:
»Enär jag icke kunnat biträda utskottets beslut att föreslå införseltull
på ägg, anser jag mig skjddig anföra de hufvudsakliga skälen
till min reservation mot nämnda beslut.
Vore jag, i likhet med motionärerna, af den öfvertygelse, att en
jordbrukets binäring, nemligen hönsafvel)), vore i behof af eller kunde
befrämjas genom åsättande af den föreslagna skyddstullen å ägg, skulle
jag ingalunda tvekat att tillstyrka densamma, men då jag deremot
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 39
hvarken kan inse, att något verkligt behof af denna skyddstull förefinnes
eller att densamma, derest den blir beslutad, skall förmå åstadkomma
tillväxt eller förbättring i hönsafvel^ synes det mig vara rigtigast
att artikeln ägg fortfarande får förblifva tullfri, äfven af det skäl,
att tullbehandlingen är förenad med synnerligt många och stora olägenheter
såväl för varuegaren som tullpersonalen.
Af den uppgift öfver in- och utförsel af ägg, från och med 1880 till
och med 1887, hvilken återfinnes i utskottets betänkande, framgår, att
utförseln under nämnda period i medeltal varit mycket nära 3 gånger
så stor som införseln; — detta förhållande får väl anses utgöra bevis
på att införseln icke utöfvat något förlamande tryck på äggproduktionen
här i landet.
Den. omständigheten, att nästan hela den införda qvantiteten ägg
kommit till Stockholm, vanligen från närmaste ryska eller finska utskeppningsort,
synes mig alldeles klart bevisa, att befolkningen i den
omkring hufvudstaden belägna landsorten egnat hönsafveln ringa uppmärksamhet,
alldenstund äggproduktionen icke uppdrifvits tillräckligt
för att fylla hufvudstadens behof af ägg, hvithet alltså delvis måste
fyllas medelst införsel af finska eller ryska ägg.
Frågan om införseltull på ägg eger föga intresse för öfriga delar
af landet, . utan kan nästan betraktas som en lokal fråga, enär den
hufvudsakligen berör Stockholm och dess närmaste landsort. Att Stockholm
delvis fyller sitt äggbehof från Ryssland och Finland torde snarare
vara ett nödtvång än en handel, som tillkommit på grund af fördelar
i pris eller varans beskaffenhet. Förhållandet torde vara, att den
närmaste landsorten icke tillför hufvudstaden så mycket den behöfver,
och att från aflägsna orter ej heller förekommer ymnig tillförsel dit,
alldenstund ägg är en i hela landet lättsåld vara, hvarå i allmänhet
antagliga och tidtals höga pris betalas på produktionsorten, och emedan
exporten hufvudsakligen går vesterut. Införseln af ägg till Stockholm
skulle sannolikt snart blifva obehöflig och upphöra, derest den kringliggande
landsorten så uppdrefve äggproduktionen, att behofvet derifrån
kunde fyllas. Att för detta ändamål införa en besvärlig och på andra
orter gagnlös införseltull synes mig icke vara lämpligt, ty missförhållandet
regleras .må hända säkrast och enklast på så sätt, att vederbörande
hushållningssällskap bibringa landtbefolkningen i Stockholmstrakten
noggrann kännedom om hufvudstadens behof af ägg, med uppmaning
att bättre än hittills taga vara på denna afsättningsort. För
min de! inser jag icke, att hönsskötseln i Sverige är förbunden med
större svårigheter än i Ryssland och Finland, utan synes det mig, att i
detta fall Sverige utan svårighet kan uthärda konkurrensen, oberoende
40
Bevillningsutskottets Betänkande $t:o lö.
af skyddstull, alldenstund det redan i frakter, omkostnader och bräckage
på denna vara ligger ett skydd mot obehöflig införsel. Det bör ej
förbises, att denna artikel icke kan införas och läggas på lager, hvadan
införsel helt visst icke ifrågakommer förrän behof faktiskt förefinnes.»
Herr Lithander har anhållit att få antecknadt, att han på grund
af ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i behandlingen af punkterna
l:o) — 21:o) i detta betänkande.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.