Memorial, i anledning af återremiss af 2:dra punkten i utskottets betänkande n:o 7, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
1889-04-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1889:9, Memorial, i anledning af återremiss af 2:dra punkten i utskottets betänkande n:o 7, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.
1
W:o 9.
Ank. till Biksd. kansli d. 2 april 1889, kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets memorial, i anledning af återremiss af 2:dra
punkten i utskottets betänkande n:o 7, angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter.
Vid behandling af utskottets ofvannämnda betänkande hafva Riksdagens
kamrar, enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag, till
utskottet återremitterat betänkandets 2:dra punkt.
I denna punkt hade utskottet hemstält, att en af herr C. Th. Svanberg
inom Andra Kammaren väckt motion n:o 102 om ändrad lydelse af
§ 7 i kongl. förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter den 16 maj 1SS4 icke måtte af Riksdagen bifallas.
Aterremissen har, enligt hvad diskussionen inom kamrarne gifvit vid
handen, skett i syfte, att utskottet måtte till Riksdagen inkomma med
förslag, hvarigenom i öfverensstämmelse med motionärens hemställan bevillningsafgiften
af utländingar för konserter och dramatiska eller andra
föreställningar bestämdes att utgå med ett i förhållande till den inkomst,
föreställningarne gifva, skäligt belopp. På sätt i utskottets ofvannämnda
betänkande blifvit framhållet, anser jemväl utskottet önskvärdt att
en dylik beskattning kommer till stånd; men vid motionens förnyade handläggning
har utskottet kommit till den öfvertygelse att, för vinnande af
eu tillfredsställande lösning af frågan, huru en sådan beskattning samt den
derför erforderliga kontroll lämpligast bör ega rum, det vara af vigt att
ega kännedom om, huru samma angelägenhet i andra länder är anordnad.
En fullständig kännedom härom är emellertid utskottet, med den begränsade
tid, som står till dess förfogande, icke i tillfälle att förskaffa sig; och
bär utskottet derför ansett sig endast böra tillstyrka Riksdagen att hos
Kongl. Maj:t anhålla om utredning af hithörande frågor samt framläggande
Bill. till Biksd. Prof. 1889. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft.
2
Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.
för nästa Riksdag af förslag i ofvan angifna syfte, dervid utskottet dock
velat påpeka ett par frågor, som vid en ny lagstiftning i ämnet jemväl
torde böra uppmärksammas. Enligt gällande bestämmelser är utländings
skyldighet att erlägga bevillningsafgift för (de i åberopade lagrum) omförmälda
föreställningar inskränkt till de fall, då dessa gifvas mot inträdesafgift
samt för egen räkning. Utskottet föreställer sig att dessa inskränkningar
lämpligen skulle kunna borttagas, så att någon afgift äfven drabbade
utländing, som mot engagement uppträder vare sig å lokal, hvartill inträde
är belagdt med afgift, eller å schweitzerier och andra dylika ställen, der
ingen inträdesafgift erlägges. I sin ifrågavarande motion hemstälde motionären,
såsom bekant, att hälften af berörda afgift skulle tillfalla den
kommun, der föreställningen gåfves. Vid frågans behandling inom Riksdagen
syntes dock den åsigt i allmänhet göra sig gällande, att afgiften
fortfarande borde åtminstone till hufvudsaklig del ingå till staten. Ehuru
det ej torde kunna bestridas, att den för afgiftens behöriga erläggande
erforderliga kontroll lättare skulle kunna åstadkommas, om afgiften tillfölle
vederbörande kommun, har utskottet likväl ej ansett denna omständighet
utgöra tillräckligt skäl för att införa en dylik bestämmelse, utan
anser att afgiften fortfarande åtminstone till större del bör komma statsverket
till godo.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
att Riksdagen med anledning af herr Svanbergs
ofvan berörda motion måtte hos Kongl. Maj:t i skrifvelse
anhålla, det täcktes Kongl. Majrt låta utarbeta
samt för nästa Riksdag framlägga förslag till sådana
förändrade bestämmelser rörande bevillningsafgifter af
utländingar för konserter eller dramatiska och andra
föreställningar, att dessa afgifter komma att utgå med
ett i förhållande till den inkomst, föreställningarna
gifva, skäligt belopp.
Stockholm den 2 april 1S89.
På utskottets vägnar:
Er. (lust. Boström.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTKAL-TRYCKERIET, 18 89.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.