Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af återremiss af 2:dra punkten i utskottets betänkande n:o 7, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1889-04-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1889:9, Memorial, i anledning af återremiss af 2:dra punkten i utskottets betänkande n:o 7, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

1

W:o 9.

Ank. till Biksd. kansli d. 2 april 1889, kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets memorial, i anledning af återremiss af 2:dra

punkten i utskottets betänkande n:o 7, angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter.

Vid behandling af utskottets ofvannämnda betänkande hafva Riksdagens

kamrar, enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag, till

utskottet återremitterat betänkandets 2:dra punkt.

I denna punkt hade utskottet hemstält, att en af herr C. Th. Svanberg

inom Andra Kammaren väckt motion n:o 102 om ändrad lydelse af

§ 7 i kongl. förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter den 16 maj 1SS4 icke måtte af Riksdagen bifallas.

Aterremissen har, enligt hvad diskussionen inom kamrarne gifvit vid

handen, skett i syfte, att utskottet måtte till Riksdagen inkomma med

förslag, hvarigenom i öfverensstämmelse med motionärens hemställan bevillningsafgiften

af utländingar för konserter och dramatiska eller andra

föreställningar bestämdes att utgå med ett i förhållande till den inkomst,

föreställningarne gifva, skäligt belopp. På sätt i utskottets ofvannämnda

betänkande blifvit framhållet, anser jemväl utskottet önskvärdt att

en dylik beskattning kommer till stånd; men vid motionens förnyade handläggning

har utskottet kommit till den öfvertygelse att, för vinnande af

eu tillfredsställande lösning af frågan, huru en sådan beskattning samt den

derför erforderliga kontroll lämpligast bör ega rum, det vara af vigt att

ega kännedom om, huru samma angelägenhet i andra länder är anordnad.

En fullständig kännedom härom är emellertid utskottet, med den begränsade

tid, som står till dess förfogande, icke i tillfälle att förskaffa sig; och

bär utskottet derför ansett sig endast böra tillstyrka Riksdagen att hos

Kongl. Maj:t anhålla om utredning af hithörande frågor samt framläggande

Bill. till Biksd. Prof. 1889. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

för nästa Riksdag af förslag i ofvan angifna syfte, dervid utskottet dock

velat påpeka ett par frågor, som vid en ny lagstiftning i ämnet jemväl

torde böra uppmärksammas. Enligt gällande bestämmelser är utländings

skyldighet att erlägga bevillningsafgift för (de i åberopade lagrum) omförmälda

föreställningar inskränkt till de fall, då dessa gifvas mot inträdesafgift

samt för egen räkning. Utskottet föreställer sig att dessa inskränkningar

lämpligen skulle kunna borttagas, så att någon afgift äfven drabbade

utländing, som mot engagement uppträder vare sig å lokal, hvartill inträde

är belagdt med afgift, eller å schweitzerier och andra dylika ställen, der

ingen inträdesafgift erlägges. I sin ifrågavarande motion hemstälde motionären,

såsom bekant, att hälften af berörda afgift skulle tillfalla den

kommun, der föreställningen gåfves. Vid frågans behandling inom Riksdagen

syntes dock den åsigt i allmänhet göra sig gällande, att afgiften

fortfarande borde åtminstone till hufvudsaklig del ingå till staten. Ehuru

det ej torde kunna bestridas, att den för afgiftens behöriga erläggande

erforderliga kontroll lättare skulle kunna åstadkommas, om afgiften tillfölle

vederbörande kommun, har utskottet likväl ej ansett denna omständighet

utgöra tillräckligt skäl för att införa en dylik bestämmelse, utan

anser att afgiften fortfarande åtminstone till större del bör komma statsverket

till godo.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen med anledning af herr Svanbergs

ofvan berörda motion måtte hos Kongl. Maj:t i skrifvelse

anhålla, det täcktes Kongl. Majrt låta utarbeta

samt för nästa Riksdag framlägga förslag till sådana

förändrade bestämmelser rörande bevillningsafgifter af

utländingar för konserter eller dramatiska och andra

föreställningar, att dessa afgifter komma att utgå med

ett i förhållande till den inkomst, föreställningarna

gifva, skäligt belopp.

Stockholm den 2 april 1S89.

På utskottets vägnar:

Er. (lust. Boström.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTKAL-TRYCKERIET, 18 89.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.