Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ny lag angående enskilda bankers sedelutgifningsrätt och till ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars 1830.

1889-05-02 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1889:1, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ny lag angående enskilda bankers sedelutgifningsrätt och till ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars 1830.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1889, kl. 1 e. m.

Sammansätta banko- och lagutskottets utlåtande, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t

med begäran om framläggande af förslag till ny lag angående

enskilda bankers sedelutgifningsrätt och till ändring

i lagen för Rikets Ständers bank den 1 mars 1830.

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 144, har herr

M. Dahn föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

att förslag till ny banklag, i syfte att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

upphör och riksbanken ensam öfvertager hela sedelutgifningen,

snarast möjligt varder för Riksdagen framlagdt och i sammanhang dermed

äfven förslag till sådan ändring i lagen för Rikets Ständers bank

den 1 mars 1830, som på grund af den nya banklagen kan vara erforderlig.

Till stöd för detta förslag anför motionären följande:

»Sistlidne riksdag väcktes af undertecknad och herr Lasse Jönsson

i Sandby motion angående skrifvelse till Kongl. Maj:t om framläggande

af förslag till ny banklag, i syfte att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

måtte upphöra, och riksbanken ensam öfvertaga hela sedelutgifningen

inom riket. Bankofullmägtige, hvilkas utlåtande i ärendet

infordrades, yttrade bland annat: »Att rätten till utgifvande af bank
Bih.

till Riksd. Prot. 1889. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

sedlar bör ifrån de enskilda bankerna öfvergå till riksbanken ensam,

kafva fullmägtige redan förut framhållit som önskvärd! I afseende

härå torde det göra till fyllest att hänvisa till de utlåtanden, som af

fullmägtige afgifvits dels öfver bankkomiténs af 1882—1888 yttrande

och förslag, dels ock öfver herr S. Johnsons m. fl. vid 1885 års riksdag

väckta motion i ämnet. Fullmägtige vidhålla fortfarande sin sålunda

uttalade åsigt derom, att från synpunkten af riksbankens förmåga

eller styrka att ensam öfvertaga sedelutgifningen intet hinder synes

möta för att snart erhålla en slutlig lösning i det syfte, motionärerna

angifvit, af den sedan länge på dagordningen stående s. k. bankfrågan,

samt att den allmänna rörelsen icke bör befaras deraf komma att lida

någon rubbning i sin jemna fortgång, om reformen genomföres varsamt

och med iakttagande af hvad i öfrig! kan finnas lämpligt. Dessutom

tillåta sig fullmägtige erinra att, sedan frågan sist behandlades,

genom den år 1887 vidtagna ändringen af §§ 5 och 6 i bankoreglementet,

riksbankens sedelutgifningsrätt blifvit i ej ringa mån utvidgad.»

Och bankoutskottet säger, efter att hafva framhållit, huru som Kong!.

Magt genom proposition den 14 februari 1887 till Riksdagen öfverlemnat

nya lagförslag i samma ämne och huru som dessa förslag i

följd af Riksdagens upplösning ej kommo under pröfning: »Behofvet

af ifrågavarande lagstiftning qvarstår emellertid; och, ehuru frågan

derom kan sägas hafva i viss mån inträdt i ett förändradt läge derigenom

att, på sätt Kong! Maj ris dåvarande rådgifvare ansett sig böra

tillstyrka, förlängd oktroj meddelats åtskilliga enskilda banker, synes

man kunna med fullt fog antaga, att Kong!. Maj:t fortfarande egnar

den vigtiga frågan erforderlig uppmärksamhet och icke lärer underlåta

att så snart som möjligt framställa densamma till Riksdagens pröfning.

Vid sådant förhållande kan utskottet, som i allo clelar motionärernas

åsigt om önskvärdheten af en fullstädig, ny banklagstiftning, icke inse, att

aflåtandet af en skrifvelse i ämnet skulle gifva detsamma någon ny belysning

eller under för handen varande förhållanden föra frågan framåt

mot sin väntade lösning.» Emellertid har något förslag till ny banklag

ej heller i år hörts utaf, oaktadt en kongl. proposition i ämnet, såsom

ofvan nämnts, förelåg vid januari-riksdagen 1887 och då ej hann behandlas.

Med 1893 års slut utgå oktrojerna för de enskilda bankerna, och

önskligt vore derför, att förslag till ny banklag framlades för Riksdagen

så snart som möjligt, på det att, i fall nämnda förslag icke i alla dess

delar kan af Riksdagen antagas, det må gifvas rådrum för sådana ändringar

och modifikationer, som kunna medföra den så länge på dag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

ordningen stående bankfrågans slutliga lösning. Anmärkas må äfven,

att bankbolag, som önskar förlängning af sin oktroj, skall inlemna sin

ansökan derom aderton månader före den gamla oktrojens slut, hvilket

ju manar till bankfrågans snara behandling.»

I likhet med motionären finner utskottet banklagstiftningens snara

ordnande vara i hög grad önskvärd! och af förhållandena påkalladt.

Riksdagen har också, efter det förevarande motion afgifvits, erhållit

meddelande derom, att denna angelägenhet fortfarande är föremål för

Kongl. Maj ds uppmärksamhet, och att ett fullständigt förslag till lagstiftning

i ämnet inom kort är att förvänta. Bland bilagorna till Kongl.,

Majds den 15 sistlidne mars till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 28

med förslag till lag angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs samt till lag med vissa bestämmelser

angående enskilda sedelutgifvande banker, återfinnes nemligen ett den

21 december 1888 af statsrådet och chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet afgifvet yttrande, hvaruti anföres, bland annat,

att man under den tid, frågan om banklagstiftningens ordnande

stått på dagordningen, mer och mer syntes hafva enats derom, att

såsom mål för lagstiftningen i detta ämne borde uppställas sedelutgifningsrättens

indragning från de enskilda bankerna och öfverlemnande

till en enda, med nödiga betingelser härför utrustad centralbank;

att föredragande departementschefen i det väsentliga anslöte sig

till de åsigter, som uttalats af den år 1881 af Kongl. Maj:t tillsatta

bankkomité i dess underdåniga betänkande den 14 december 1883;

att departementschefen vore ense med komitén derom, att de enskilda

bankernas sedelutgifningsrätt borde öfverflyttas på riksbanken,

men att en sådan öfverflyttning icke bordo ega rum, utan att i riksbankens

organisation ändringar vidtoges, hvarigenom tillräckliga garantier

vunnes för den måttfulla, bankmessiga och af politiska inflytelser

oberörda förvaltning, som borde utmärka ett bankinstitut med den

grannlaga uppgiften att besörja landets hela sedelutgifning; samt

att då bland de lagförslag, hvilka skulle för ändamålet erfordras ,

och, enligt föredragandens uppfattning, borde i ett sammanhang komma

under Riksdagens pröfning, äfven komme att ingå förslag, åsyftande

ändringar i grundlag, hvilka skulle tidigast kunna erhålla sin slutbehandling

vid 1891 års riksdag, gången af ärendet syntes böra blifva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

den, att proposition om de erforderliga grundlagsändringarna af Kongl.

Maj:t aflätes till 1890 års Riksdag, ocli att, om denna proposition då

blefve antagen att hvila, frågan i dess öfriga delar bragtes under Riksdagens

behandling vid 1891 års riksmöte.

Ehuru föredragande departementschefen uti sitt ifrågavarande

yttrande uttryckligen förklarat, att han icke dermed hade för afsigt att

begära Kongl. Maj:ts godkännande af vare sig vissa grunder för bankfrågans

lösning eller någon viss plan för dess handläggning, utan

endast att vinna Kongl. Maj:ts tillåtelse till vissa förberedande åtgärder

för ärendets behandling, torde dock giltiga skäl förefinnas för det antagande,

att ärendets gång kommer att blifva sådan, som i anförda

yttrande framstälts.

Då således den ledamot af statsrådet, till hvilkens föredragning

frågan hör, tydligt uttalat sin afsigt att snarast möjligt framlägga förslag

till fullständig banklagstiftning i syfte att, öfverflytta de enskilda

bankernas sedelutgifningsrätt på riksbanken, vid hvilket förhållande en

skrifvelse af sådant innehåll, som den af herr Dahn i förevarande

motion föreslagna, icke lärer kunna anses behöflig eller lämplig, och

då motionen derutöfver icke innefattar något förslag, som kunde gifva

utskottet anledning att inlåta sig på frågan om den närmare beskaffenheten

af den nya banklagstiftningen, anser sig utskottet böra hemställa,

att herr Dahns ifrågavarande motion icke må till

någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 maj 1889.

På det sammansatta utskottets vägnar:

CARL H. NORDENFELT.

Reservation:

af herr Dahn: Då statsrådet och chefen för finansdepartementet

i sitt den kongl. propositionen (n:o 28) angående bankaktiebolags, enskilda

bankers och sparbankers konkurs m. m. bilagda anförande välvilligt

tillkännagifvit, att han ämnar framlägga förslag till banklag i min motions

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

i01™61, ia.^.ftill18amma s ^resultat som sammansatta utskottet,

dten aflİnn t 86 X e1 bör till Kong!. Maj:t från Riks
Slll•

• 71d 80m f?ranledt d^na min reservation och som

Sv rm !)lg sardeles anmarknxngsvärdt är, att herr statsrådet (se det

ofvannamnda anförandet) säger sig ämna föreslå grundlagsändringar

T,.?dr1afseende Pa den tilltänkta banklagen, innan nämnde lag blifvit för

iksdageri framlagd. Det skulle ju kunna hända att Riksdagens åsigt

och beslut i ban klagan kräfva flera eller andra grundlagsändringar fn

herr statsrådet tankt sig. Mig synes derför, att till Riksdagens pröfning

förslag till banklag först och så fort ske kan bör framläggas. Och

derest statsmagterna blifva öfverens om banklagen, torde fferaf nöd
e

11'' koro liar hira. grilnda2sandring möta n%ot ldnder utan följa som

sättet ni’ min dei ei> ban Jilla det af Perr statsrådet föreslagna

sattet att ga till våga vid behandlingen af dessa ärenden, har lag ansett

mig ega ratt att pa detta sätt deremot göra min anmärkning!

Bih. till Likså Prof, 1889.

C Sam. 2 A tå. 1 Band.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.