Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets Memorial N:o 10

1889-05-06 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1889:10, Bankoutskottets Memorial N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

1

N:o 10.

Ant till Riksd. kansli den 6 maj 1889, kl. 3 e. m.

Memorial, i fråga om ändrmgar i gällande aflöning sstat för riksbanken.

Hos utskottet hafva fullmägtige i riksbanken, till en del på grund

af framställningar från vederbörande kontorsstyrelser, hemstält om åtskilliga

ändringar och tillägg i aflöningsstaten för densamma, hvilka

fullmägtige, med afseende å den stegrade rörelsen vid riksbankens

så väl hufvud- som afdelningskontor och det deraf såsom en naturlig

följd föranledda behofvet af ökade arbetskrafter, funnit vara af omständigheterna

påkallade; och får utskottet efter noggrann pröfning af förevarande

ärende nu lemna redogörelse för hithörande frågor samt i

ämnet afgifva nedan omförmälda förslag.

På sätt al fullmägtiges protokoll framgår, hafva fullmägtige under

senare tiden i flera fall varit nödsakade att begagna den dem enligt

§ 68 mom. 2 af bankoreglementet medgifna rätt att, när sådant för

göromålens obehindrade gång finnes oundgängligen nödigt, utöfver stat

anställa den eller de tjenstemän, som erfordras. Så beslöts hvad beBih.

till Riksd. Prot. 1880. 6 Smil. 1 Äfd. 7 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

träffar liufvudkontoret redan vid slutet af år 1886, att från och med

år 1887 finge tills vidare anställas en tjensteman i lista graden för

att biträda kommissarierne vid liufvudkontorets upp- och utlåningsrörelse,

hvarjemte från och med den 1 mars nästlidet år vid samma

afdelning är utöfver stat anstäld en tjensteman med aflöning i 3:dje

graden.

De skäl, som talade för vidtagande af dessa åtgärder, äro af den

tjensteman, som utöfvar förmanskapet för nämnda afdelning af hufvudkontoret,

i särskilda framställningar till fullmäktige fullständigt anförda.

Vid jemförelse med rörelsen i afseende å upp- och utlåningen vid

liufvudkontoret under senare tider visar sig ock, huru högst betydligt

densamma ökats, hvarigenom fullgörandet i behörig ordning af den

med omförmälda rörelse förenade mängd olikartade göromål, med tillgodoseende

på samma gång af den snabbhet, som för allmänhetens

beqvämlighet kräfves, och den noggrannhet, som påkallas af omtanken

om bankens trygghet, var för den under andra förhållanden bestämda

personalen i högst väsentlig mån försvårad! och, hvad kommissarierne

beträffar, i vissa fall nära omöjliggjordt. Såsom exempel på den utveckling

låne- och diskontrörelsen vunnit kan anföras, att år 1875, då

den med hithörande göromål vid liufvudkontoret anstälda ordinarie

personal var lika stor som nu, antalet diskonterade vexlar ej utgjorde

mer än 2,191 st., under det att detsamma för åren 1887 och 1888

uppgått till respektive 10,551 och 10,876, samt att antalet lån mot

säkerhet af aktier och mot inteckningar under de sista 10 åren stigit

med omkring 90 procent för de förra och hvad de senare beträffar

befinnas de vara ej mindre än 8 gånger större än under år 1877, hvarjemte

sistlidet år utfärdats 3,286 st. nya depositionsbevis mot ett antal

under år 1877 af endast 889 st.

De, som mest drabbats af denna tillökning i göromålen, äro de

vid ifrågavarande afdelning anstälde kommissarier. Beträffande vexelrörelsen

åligger det nemligen dem, utom den vanliga formella granskningen

och deraf härflytande bestyr, bland annat att, när vexlarne äro

betalbara utom Stockholm, hvilket i allmänhet är fallet med omkring

~ :i af hela antalet, sända dessa, behörigen öfverlåtna, i god tid före

förfallodagen till betalningsorten för inkassering eller, om betalning

uteblifver, för protest. Under senare tider hafva i regel hvar 14:de

dag omkring 250 st. sådana vexlar och stundom ännu flera blifvit till

landsorten afsända; och då bref med liqvid för sådana vexlar eller

protest inkomma hvarje dag med posten 3 å 4 gånger under förmiddagens

lopp, stundom till antal af 70 å 80 st. på en dag, synes det

s. 3 Kontrollera mot PDF

BankoutsJiottets Memorial N:o 10.

3

påtagligt, att kommissarierne med sina andra mångfaldiga och ansvarsfulla

göromål haft fullt fog för sin anhållan att till besörjande af denna

vidlyftiga post erhålla biträde af en ordinarie tjensteman, som under

tjenstemannaansvar besörjde densamma, och på hvilken en del andra

löpande göromål kunde öfverflyttas.

Om således fullt skäl syntes förefinnas för anställande på ordinarie

stat af ett kontorsskrifvarebiträde vid nämnda afdelning, så är förhållandet

enahanda i fråga om den tillfälliga kamrerarebefattning, som af

fullmägtige sistlidet åt inrättades. I afseende å sistnämnda åtgärd hafva

fullmägtige i sin ifrågavarande skrifvelse till utskottet lemnat närmare

meddelanden om motiven till densamma, hvilka sammanfattas i den

redogörelse i ämnet, som af deputeraden för den inre förvaltningen

afgifvits till fullmägtiges protokoll för den 16 februari 1888. Vid detta

tillfälle yttrades af nämnde deputerad:

))I stadgar för tjenstgöringen vid Sveriges riksbanks hufvudkontor

1 kap. 10 § är föreskrifvet, att alla till utlånings- och kassakreditivrörelserna

samt inrikes vexelhandel!! hörande säkerhetshandlingar äfvensom

de för förrättningskassan n:o 1 afsedda blanketter till räntebärande

insättningsbevis skola förvaras under tre olika lås, hvartill de

vid lånerörelsen anstälde två kommissarier samt kamreraren innehafva

nyckel till hvar sitt.

Den kontroll, som härigenom skolat åstadkommas, varder emellertid

i sjelfva verket icke effektiv. Kamreraren vid lånerörelsen har att

hufvudsakligen förrätta sin tjenst i sjelfva expeditionslokalen, der han

skall emottaga lånehandlingar af allmänheten och med henne förhandla,

medan kommissarierne hafva sin plats i det innanför belägna rummet,

der säkerhetshandlingarna måste förvaras. Följden häraf är, att kamrorarens

åtgärd endast vid expeditionstidens början och slut, då skåpen

öppnas och stängas, har någon betydelse, under det att för öfrigt de

två kommissarierne med anledning af förhållandenas egen natur måste

hafva säkerhetshandlingarna under sin vård och handläggning. Det

nuvarande stadgandet varder sålunda obilligt derutinnan, att det ålägger

kamreraren ansvarighet för en vård, som han endast i högst ringa

mån kan utöfva, och bristfälligt i afseende å sjelfva den åsyftade kontrollen.

Redan af detta skäl synes en ändring i afseende å den ifrågavarande

tjenstgöringen vid lånerörelsen vara nödig, så att kommissarierne

vid sin kassavård må erhålla biträde af en tillsammans med

dem och under gemensamt ansvar arbetande tjensteman. Men sådant

biträde påkallas äfven af andra förhållanden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bmikoutskottets Memorial N:o 10.

Vid den tidpunkt, då de tvenne kommissariernes i upp- och utlåningsrörelsen

befattningar först tillsattes, voro de göromål, som afsågos

att blifva utförda af dessa tjensteman, till både beskaffenhet och

omfång mycket mindre än nu. År 1846, då nuvarande äldste kommissariens

närmaste företrädare, E. Deutsch, befordrades till sin plats,

sysselsatte sig banken egentligen med de s. k. diskontlånen och lån

mot löpande förskrifning. De första inrikes vexlande, betalbara i Stockholm,

diskonterades samma år. Belåning på sätt nu sker af aktier

kunde ej egentligen förekomma förr än aktiebolagslagen utfärdades,

eller år 1848, då äfven kassakreditiv började beviljas. Någon egentlig

obligationsrörelse kunde ej heller ega rum förr än vid midten af 1850- talet, då flera hypoteksföreningar utfärdat sina förbindelser. Icke förr

än 1854 upplånades medel på upp- och afskrifning och först år 1856

mot utfärdade depositionsbevis. Inrikes vexlar, betalbara å andra orter

än Stockholm och riksbankens afdelningskontor, diskonterades först år

1867. Lån mot inteckningar, såsom omedelbar säkerhet, utlemnades

icke förr än sent, och lån mot pant af vågförda effekter beviljades till

år 1856 af annan afdelning inom riksbanken.

Det är uppenbart, att till följd af lånerörelsens på sådant sätt alltjemt

fortgående utsträckning göromålen för de två kommissarierne i

högst väsentlig grad ökats både till qvalitet och qvantitet. En af

registratorn uppgjord, ofvanberörda P. M. bilagd jemförande öfversigt

för åren 1877—1887 ådagalägger särskild!, huru mycket rörelsen tilltagit

under de sista tio åren. I synnerhet bör i afseende härå uppmärksamhet

fästas vid lånen mot pant af inteckningar, obligationer och

aktier, hvilka kräfva ett på samma gång tidsödande och till följd af

den störa noggrannhet, som måste tagas i anspråk, äfven ansträngande

arbete. Redan bestyret att uppräkna och vid många olika tillfällen afklippa

kuponger, hvilket till följd af uppsägningslånens ökning nu

mera måste förekomma oftare än förr, är, lagdt till öfriga åligganden

under expeditionstiden, betungande nog. Det låter sig ock svårligen

göra att förrätta de hufvudsakligaste göromål, som med kommissarietjensterna

äro förenade, på andra tider än då kontoret hålles öppet,

om eljest allmänhetens kraf på snabb och för henne beqväm expedition

skola kunna uppfyllas. Till följd af göromålens koncentrering på

jemförelsevis kort tid måste också bördan af desamma kännas tyngre,

i det att flere olika förrättningar hopa sig och nästan samtidigt taga

arbetskraft och uppmärksamhet i anspråk. Särskild! den senare kan

ock härigenom lätt slappas, hvarigenom åter kontrollen försvåras, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

B a n k o u t skott et s Memorial N:o 10.

o

ansvaret i och för vården af alla de vigtiga och olikartade lånehandlingarna

blifver synnerligen känbart.

Det nn anförda torde tillräckligt motivera behofvet af förstärkning

i arbetskrafter å kommissarieafdelningen för lånerörelsen. Det sätt att

åstadkomma en sådan, kvilket först framställer sig, är att öka antalet

kommissarier till tre. För min del skulle jag dock ej för det närvarande

vilja föreslå någon åtgärd i sådan syftning, likasom ej heller

tillstyrka fullmägtige att söka få den ifrågavarande förstärkningen faststäld

å ordinarie stat. Hufvudkontorets framtida ställning och verksamhet

bero nemligen i hög grad af den organisation Riksdagen kan

vilja gifva åt afdelningskontoren, och för öfrigt torde det icke vara

nödigt att, då behof af biträde på något håll visat sig, genast, och innan

erfarenhet vunnits huru göromålen lämpligast må ordnas eller fördelas,

bestämma arbeten och graden af den tjenst, som anses böra inrättas.

Det synes mig derför med så väl bankoreglementets föreskrift

som riksbankens välförstådda intresse mest öfverensstämmande, att

fullmägtige, med begagnande af den rätt, som 68 § mom. 2 af sagda

reglemente tillerkänner dem, utöfver stat åt kommissarierne för uppoch

utlåningsrörelsen anställa ett biträde med lämpligt arfvode. Då

detta biträde skulle, enligt hvad jag förut angifvit, med kommissarierne

komma att dela kassavård och ansvar derför, lär åt detsamma böra

lemnas lika stort kassavårdarearfvode som hvar och en af dem åtnjuter,

eller 1,000 kronor. I öfrigt synes med afseende derå, att det ifrågavarande

biträdet förrättar tjenstgöring såsom närmaste man till kommissarierne,

detta arfvode lämpligen kunna sättas lika med aflöningen

för tredje gradens tjenstemän.»

Hvad vidare beträffar hufvudkontorets stat och den deri anvisade

ersättning för handhafvande! af de med emottagning och förvar af

värdepapper eller s. k. öppna deposita förenade bestyr, hafva, jemlikt

bestämmelserna i punkt 8:o af de vid staten fogade tiilämpningsbestämmelser,

dessa göromål intill medlet af nästlidne januari månad kunnat

bestridas af en pensionerad tjensteman, som härför, utöfver sin pension,

uppburit stadgadt arfvode af 2,000 kronor för år. Sedan denne pensionär

på grund af ålder och sjuklighet begärt och erhållit entledigande

från berörda uppdrag, hafva fullmägtige funnit nödigt vidtaga förändrade

anstalter för uppehållande af ifrågavarande befattning. De

med densamma förenade bestyr hafva nemligen under de senare åren

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

mycket betydligt ökats. Sålunda voro vid 1879 års slut, eller några

månader före den tid fullmägtige hos 1880 års bankoutskott gjorde

framställning om berörda befattnings uppehållande af en pensionär i

riksbanken, qvarliggande 142 st. öppna deposita å ett sammanlagdt

belopp af kronor 7,084,658, under det att en jemförelse med förhållandet

vid sistlidet års utgång utvisade, att depositionernas antal då

utgjorde 375 poster å ett nominalbelopp af tillhopa 25,340,398 kronor

12 öre, hvadan denna rörelse således ökats med öfver 2V-. gånger till

antalet och med mer än 3 gånger i afseende å beloppet, och all sannolikhet

talade för att densamma än ytterligare komme att ökas. Med

afseende ej allenast härå utan ännu mera på den omständigheten, att

det vore svårt, om icke ogörligt, att bland riksbankens nuvarande pensionerade

tjensteman finna någon person, som vore på en gång villig

att mottaga befattningen och lämplig att bestrida de dermed förenade

åligganden, för hvilkas fullgörande i behörig ordning kräfdes ej blott

noggrannhet, reda och punktlighet utan ock säker uppfattning och

vakenhet, ansågo fullmägtige annan utväg för befattningens uppehållande

böra anlitas än den i ofvanberörda punkt af bestämmelserna angående

tillämpning af staten anvisade; och som det ej vore lämpligt

att låta en sådan tjenst bestridas genom tillfälligt förordnande, ända

till dess Riksdagens beslut i ämnet hunnit fattas, befans följaktligen

nödigt göra bruk af den fullmägtige i § 68 af bankoreglementet medgifna

rätt. Vid härefter företagen fråga, hvilken tjenstegrad ifrågavarande

befattning skulle tillhöra, funno fullmägtige, med afseende å

hvad här ofvan blifvit anfördt rörande göromålens art äfvensom derå,

att dessa vore förenade med stort ansvar så väl för riksbanken som för

tjenstens utöfvare, denna ej böra anförtros åt någon tjensteman med

mindre erfarenhet och kompetens än som kunde anses känneteckna

tredje graden. Härtill komme, på sätt fullmägtiges deputerad för den

inre förvaltningen anförde, att, om befattningen skulle uppehållas med

en andra gradens tjenst, dess innehafvare, förutsatt äfven att han egde

de egenskaper, som befattningen betingade, icke, enär honom ej syntes

böra förvägras att mottaga förordnande å tjenster i högre grad, kunde

påräknas blifva så stadigvarande å platsen, som med hänsyn till dess

natur vore önskligt, med afseende särskildt å olägenheten och äfven

faran af ett ofta inträffadt ombyte af tjenstemän på densamma. Fördelen

af den ifrågasatta anordningen öfvervägde ock den ökade kostnad,

som härigenom skulle uppkomma; och denna torde ej heller böra

förefalla afskräckande, då hänsyn toges till rörelsens tillväxt och de

för densamma ökade inkomster, som redan nu med mer än 3 gånger

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

7

öfverstege det belopp, hvilket, i händelse af bifall till nu gjorda förslag,

komme att för befattningen utgå.

På grund häraf beslöts ock, att befattningen med den ständiga

vården af de öppna deposita tills vidare skulle bestridas af.en tredje

gradens tjensteman och åt dess innehafvare, i likhet med hvad är förhållandet

för öfriga kassavårdare, anvisas ett årligt arfvode af 1,000

kronor, hvaremot det i staten för ändamålet anvisade belopp af 2,000

kronor följaktligen ej vidare skulle utgå,

Efter denna redogörels • angående de af fullmägtige, på grund af

omförmäla reglementsstadgande, utöfver stat vid hufvud kontoret inrättade

tjenstebefattningar hafva, på de för dessa åtgärder anförda skäl,

och då, enligt hvad erfarenheten visat, ifrågavarande befattningar,

äfven oafsedt möjliga framtida förändringar i hufvudkontorets verksamhet,

vore _ enligt fullmägtiges åsigt redan nu ovilkorligen behöfliga för

ett behörigt skötande af göromålen, fullmägtige hemstält om befattgarnas

uppförande å ordinarie stat samt föreslagit de förändringar i

aflöningsstaten för hufvudkontoret, som i händelse af bifall härtill vore

behöfliga; och då utskottet ej haft något, att erinra vid förslaget i

fråga samt, hvad särskildt beträffar den af en fullmägt.ig till protokollet

uttalade åsigt att handhafvandet af göromålen med emottagande,

vård och bevakning af de så kallade öppna deposita kunde bestridas

af en tjensteman i 2:dra graden, talande skäl synas, på sätt af ofvan

lemnade redogörelse inhemtas, hafva mot denna särskilda mening blifvit

anförda, föranlåtes utskottet hemställa:

1 ro.

om sådan förändring af staten för riksbankens hufvudkontor,

i hvad densamma rörer tjenstemännen, att

de under rubriken lönestat förekommande orden »nitton

i f örsta tjenstegraden, kontorsskrifvare, kassaskrifvare,

kanslister» samt »åtta i tredje tjenstegraden, kamrerare,

ombudsman, förste revisor »utbytas mot orden »tjugo

i första tjenstegraden, kontorsskrifvare, kassaskrifvare,

kanslister» samt »tio i tredje tjenstegraden, kamrerare,

ombudsman, förste revisor»;

äfvensom

2:o.

att den punkt under rubriken arfvoden, som begynner

med orden »åt fyra kommissarier», måtte få

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

följande lydelse: åt fyra kommissarier i bankkontoret,

den kamrerare, som med kommissarierne deltager i

vården af de i och för upp- och utlåningsrörelsen

emottagna låne- och säkerhetshandlingar, den för vård

af de i riksbanken till förvar inlemnade värdepapper

särskild! anstälde tjensteman samt tre andre tjensteman,

hvilka af fullmägtige till vårdare af förvaringskassorna

förordnas, hvarje 1,000 kronor eller tillsammans

kronor 9,000;

att, beträffande de vid staten fogade tillämpningsbestämmelser,

punkt 8:o af desamma, innefattande

medgifvande att för vård af öppna deposita anvisa

ett särskild! arfvode af 2,000 kronor, måtte utgå.

Äfven vid kontoret i Göteborg har det visat sig nödvändigt att

öka tjenstemannapersonalen. Under de senare åren har nemligen behofvet

af eu särskild vexlingskassa derstädes allt mer och mer gjort

sig gällande, synnerligast sedan de större bankinrättringarna der på

platsen hänvisat allmänheten till afdelningskontoret för vexling af sedlar

och mynt; men de lokala förhållandena hafva förut lagt hinder i vägen

för inrättandet af en dylik kassa. Då efter fullbordandet af det nya

riksbankshuset i Göteborg sådant hinder ej mera förefans, och då en

sådan kassa jemväl kunde öfvertaga in- och utbetalningar af afbetalningslån,

hvilka i synnerhet torgdagarne, då landtbefolkningen tillströmmade

för att göra liqvider eller lyfta nya lån, hindrande inverkade på

den öfriga rörelsen, hafva fullmägtige, som ansett att den ifrågasatta

anordningen icke kunde för göromålens obehindrade gång och uppfyllande

af allmänhetens kraf på snabb expedition vidare uppskjutas,

efter framställning af kontorsstyrelsen förordnat, att från och med den

1 nästlidne december finge utöfver stat tills vidare anställas en extra

kassör; och som denna särskilda kassa, på sätt kontorsstyrelsen för

fullmägtige anmält, under den tid densamma varit i verksamhet visat

sig vara af verkligt behof påkallad och ej lärer kunna utan olägenhet

för allmänheten indragas, har utskottet i enlighet med hvad fullmägtige

jemväl hemstält, ansett sig böra föreslå:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banhoutshottets Memorial N:o 10.

9

4:o.

att för besörjande af vexling af sedlar och mynt

samt verkställande af in- och utbetalningar af afbetalningslån,

ytterligare en kassör måtte med enahanda

aflöningsförmåner som den nuvarande få uppföras å

afdelningskontorets i Göteborg stat samt densamma

följaktligen förändras så, att dels orden »fem i andra

graden, ombudsman, bokhållare, kassör, registrator,

hvardera», utbytas mot »sex i andra graden, ombudsman,

bokhållare, kassörer, registrator, hvardera» dels

i stället för det under rubriken missräkningspenningar

förekommande uttrycket »till kassören kronor 1,500:

—», införas orden: »till kassörerne, hvardera kronor

1,500: —».

Redan i början af år 1888 gjordes af styrelsen för afdelningskontoret

i Jönköping hos fullmägtige framställning derom, att vid kontoret

måtte, i likhet med hvad förhållandet vore vid kontoren i Vexiö,

Luleå och Östersund, så snart som möjligt inrättas en ny tjenst på

ordinarie stat i lägsta tjenstegraden. Till stöd för denna hemställan

anfördes bland annat, att rörelsen vid kontoret väsentligen tilltagit, så

att den fåtaliga ordinarie tjenstemannapersonalen, som utom ombudsmannen,

bestod af endast 2 personer, ofta icke utan stora ansträngningar

kunde medhinna de löpande göromålen för dagen; att flera af

de göromål, som bestridts och vore af beskaffenhet att böra bestridas

af ordinarie tjensteman, såsom förandet af veckolistorna, nummer- och

förfalloböcker, uträknande af räntor å vexlar och lån med mera måst

anförtros åt en extra ordinarie tjensteman, samt att genom anställande

vid kontoret af en kontors- och kassaskrifvare en lämpligare arbetsordning

skulle kunna genomföras, så att å ena sidan allmänhetens berättigade

kraf på skyndsam expedition kunde tillfredsställas och å den

andra göromålen på ett för banken betryggande sätt handhafvas.

Med anledning häraf och då fullmägtige ansågo, att med afseende

å den utsträckning och betydenhet rörelsen vid kontoret vunnit, anBih.

Ull liiksd, Prof.. lts8D. C Sami. 1 Afl, 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

ställandet jemväl derstädes af en kontors- och kassaskrifvare vore af

behofvet påkalladt, beslöto fullmägtige på det sätt bifalla framställningen

i fråga, att tills vidare finge vid afdelningskontoret i Jönköping

utöfver stat anställas eu tjensteman, hvars göromål styrelsen egde

bestämma och som skulle ega att åtnjuta enahanda aflöningsförmåner

för år räknadt, som tillkomma kontors- och kassaskrifvare vid de

mindre afdelningskontoren eller sammanlagdt 1,300 kronor för år

räknadt.

Med bifogande af en uppgift öfver rörelsen vid kontoret, utvisande

att densamma i nästan alla grenar fortfarande högst väsentligt ökats,

har styrelsen innevarande år förnyat sin framställning om erhållande

på ordinarie stat af en tjensteman i lägsta tjenstegraden, för hvilken

framställning fullmägtige ansett fullgiltiga skäl tala, hvadan de ock,

då afdelningskontoret i Jönköping syntes med afseende å tjenstepersonalens

antal böra likställas med kontoren i Luleå, Vexiö och

Östersund, tillstyrkt bifall till förslaget i fråga, hvilket utskottet äfven

funnit sig böra biträda; hemställande utskottet för den skull:

5:o.

att aflöningsstaten för afdelningskontoret i Jönköping

må i afseende å tjenstemännen derstädes erhålla

följande lydelse:

kamreraren — — — — — — — — — — — —

bokhållaren — — —- — — — — — — — — —

kontors- och kassaskrifvaren lön......... kronor 900: —

hvilken kan förhöjas efter fem års

ordinarie tjenst i graden med 300

kronor, samt tjenstgöringspennin
gar

..................................................... » 400: —

ombudsmannen — — — — — — — —- — — —

etc. (oförändradt)

Beträffande aflöningsstaten för kontoret i Malmö hafva fullmägtige

anfört följande: »I staten för afdelningskontoret i Malmö finnes sedan

lång tid tillbaka införd en bestämmelse, att styrelseledamoten för den

dagliga förvaltningen derstädes eger rätt till fri bostad jemte vedbrand

mot skyldighet att vid behof upplåta rum för styrelsens sammanträden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

BanhoutsHottets Memorial N:o 10.

11

Vid förhyrandet af lokal för kontoret under den tid riksbankshuset i

Malmö, jemlikt Riksdagens beslut af år 1886, ombyggdes, bereddes ej

bostadslägenhet för ifrågavarande styrelseledamot, och i det nya huset

linnes ej heller sådan för honom att tillgå. Ersättning för ofvan omförmälda

förmån, hvaraf han gått förlustig, synes emellertid ej skäligen

böra handhafvaren af den dagliga förvaltningen vid nämnda kontor

förvägras, synnerligast då aflöningsvilkoren i öfrigt äro beräknade med

hänsyn till samma förmån och åt innehafvaren af motsvarande befattning

i Göteborg, der samtidigt ett nytt bankhus för riksbanken uppförts,

tillförsäkrats en fördelaktig bostad i bankens hus. FuUmägtige

hafva derför ock under den 29 april 1886 medgifvit, att af afdelningskontorets

i Malmö medel må, under tiden för ombyggnaden af huset,

till ifrågavarande styrelseledamot såsom ersättning för mistad bostadslägenhet

och vedbrand anvisas ett belopp af 1,500 kronor för år, samt

sedermera under den 25 sistlidne oktober förklarat, att samma belopp

finge af förenämnda anledning tills vidare och i afvaktan på Riksdagens

beslut i anledning af den framställning i ämnet, som fullmägtige komme

att göra, fortfarande utgå.» I enlighet härmed och då omförmälda belopp

i förhållande till de i Malmö ganska betydliga kostnaderna förby

ra och bränsle ej syntes fullmägtige vara för högt beräknadt och

upphörandet af skyldigheten att upplåta rum vid styrelsesammanträden

enligt fullmägtiges åsigt ej vore af sådan betydelse, att deraf kan eller

bör föranledas någon minskning i berörda ersättning, hafva fullmägtige

hemstält om sådant tillägg till omförmälda stat, att ett särskildt belopp

af 1,500 kronor tillädes ifrågavarande styrelseledamot såsom ersättning

för bostad och vedbrand.

Lika med fullmägtige anser utskottet visserligen, att ledamoten för

den dagliga förvaltningen vid kontoret i Malmö bör beredas ersättning

för ofvanberörda minskning i förmåner, men då dels synes rigtigare

att dylik ersättning tillägges aflöningen och ej utföres såsom särskildt

arfvode för mistade förmåner, dels ock, om det af fullmägtige föreslagna

beloppet härvid skulle läggas till grund, följden blefve att den

kontanta aflöningen för denne ledamot komme att utgå med 7,300

kronor, under det att innehafvaren af motsvarande befattning i Göteborg

åtnjuter jemt 7,000 kronor, har utskottet med hänsyn så väl härtill

som ock med afseende derå, att enligt utskottets åsigt frikallandet

från skyldigheten att i vissa fall tillhandahålla rum vid styrelsens sammanträden

bör till något värde uppskattas, ansett lämpligt, att ifrågavarande

ersättning bestämmes till 1,200 kronor, hvarigenom den kontanta

aflöningen till handhafvaren i Göteborg och Malmö blefve satt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

lika; och torde deri förmån af fri bostad, som den förre fortfarande

åtnjuter, kunna anses stå i skäligt förhållande till den större rörelsen

vid göteborgskontoret. Utskottet hemställer derför:

6:o.

att staten för styrelsen vid afdelningskontoret i

Malmö måtte få följande lydelse:

fyra styrelseledamöter, hvardera ... kronor 1,800: —

samt derförutom den ledamot, som

handhafver den dagliga förvaltningen

............................................... » 5,200: —

På sätt här ofvan i fråga om kontoret i Jönköping är antydt, har

vid afdelningskontoren, i anseende till den jemförelsevis mindre betydliga

tjenstemannapersonalen, en del arbeten måst öfverlemnas åt extra

ordinarie tjensteman. Utom att lånerörelsen och deraf härflytande bestyr

i allmänhet vid kontoren ökats, hafva på senare tider tillkommit

åtskilliga göromål till följd af de utbetalningar för statskontorets räkning,

som riksbanken åtagit sig ombesörja, äfvensom till följd deraf

att vederbörande löftesmän å af betalningslån och kassakreditiv samt

reversutgifvare och borgensmän å hypotekslån numera skola hvar och

en särskildt aviseras, när handlingar, å livilka deras namn förefinnas,

i riksbanken belånas. Detta jemte kommissionsgöromålen har föranledt

behof af ökade tillfälliga arbetskrafter och bland annat gifvit anledning

till antagande af större antal extra tjensteman än tillförene. Då dessa

numera hafva full sysselsättning i kontoren och, i motsats mot hvad

förut varit vanligt, nästan uteslutande äro åtminstone om förmiddagarne

upptagna i riksbankens tjenst, sjmes billigheten äfven fordra, att ersättningen

till dem ej blifver alltför obetydlig. Under dessa förhållanden

är ock uppenbart, att de för extra biträde vid kontorsgöromålen jemte

semestervikariat anvisade medel, livilka vid kontoret i Visby blott utgöra

300 kronor och vid de öfriga mindre kontoren utom östersundskontoret

ej belöpa sig till mer än 1,200 kronor årligen, skola befinnas

för ändamålet otillräckliga. Också hafva i särskilda framställningar

styrelserna i Jönköping, Luleå och Visby hos fullmägtige hemstält om

åtgärd för beredande af någon ökning i dessa anslag, hvarjemte styrelsen

för afdelningskontoret i Göteborg jemväl gjort anhållan, att dess

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banhoutsliottets Memorial N:o 10.

13

ifrågavarande anslag af 5,000 kronor, som varit oförändradt sedan 1878

och numera visat sig alldeles otillräckligt, måtte höjas till 7,500 kronor.

Med förklarande att fullmägtige på grund af hvad i saken blifvit

anfördt och med den kännedom om förhållandena, som senare års inspektioner

bibringat, ansett sig hafva giltig anledning förorda bifall

till dessa framställningar, hafva fullmägtige tillika meddelat, att, hvad

särskildt beträffar afdelningskontoret i Göteborg, det för detta kontor

föreslagna jemförelsevis betydliga beloppet betingas af dess i förhållande

till de öfriga kontoren väsentligt större rörelse, hvartill komme

att för semestervikariat vid samma kontor erfordrades ett ej oansenligt

belopp samt att ifrågavarande anslag jemväl vore afsedt till så kallade

flitpenningar åt ordinarie tjenstemän derstädes.

Utskottet, som funnit sig böra biträda hvad fullmägtige i nu förevarande

hänseende föreslagit och tillstyrkt, hemställer derför:

7:o.

att de till extra arbeten vid kontorsgöromålen

in. in. vid nedannämnda afdelningskontor anvisade

medel måtte höjas till följande belopp, nemligen:

för kontoret i Göteborg från 5,000 till 7,500 kronor,

» » i Jönköping » 1,200 » 1,700 »

» » i Luleå » 1,200 » 1,700 »

» » i Visby » 300 » 500 »

samt att aflöningsstaten i denna del måtte i öfverensstämmelse

härmed ändras.

1 fråga om de till styrelseledamoten för den dagliga förvaltningen

vid de mindre afdelningskontoren utgående atlöningsförmåner hafva

fullmägtige anfört följande: »Genom den ständigt fortgående ut
vecklingen

af rörelsen vid afdelningskontoren hafva i synnerhet handhafvarens

af den dagliga förvaltningen tid och krafter tagits högst

betydligt i anspråk. Denne har nemligen ej allenast att granska och inför

styrelsen föredraga alla vexlar, kreditiv och låneansökningar samt att utöfva

förmanskapet för kontoret med alla de bestyr, som deraf föranledas,

utan ock att deltaga i vården af låne- och värdehandlingar, i vissa afseenden

utöfva kontroll på kamreraren och hafva vård om blanketter in. in., hvar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

jemte lian öfvervakar handhafvande! af kommissionsgöromålen. Att innehafvaren

af en sådan befattning för att kunna intaga den sjelfständiga

och oberoende ställning, som för främste styresmannen af en bankinrättning

ovilkorligen erfordras, bör vara tillräckligt aflönad synes ovedersägligt.

Vid flera af de mindre riksbankskontoren kan emellertid förhållandet

icke sägas vara sådant, utan bär fastmer inträffat, att, genom den

ersättning för kommissionsgöromålen, som tilldelas tjenstemännen, men

hvaraf styrelsens ledamöter ej få komma i åtnjutande, handhafvande

styrelseledamoten från riksbanken uppbär mindre inkomster än kamreraren.

Olämpligheten häraf torde lätt inses och har äfven särskild!

hvad beträffar afdelningskontoret i Jönköping blifvit. uppmärksammad

af vederbörande revisorer. Vid bestämmandet af aflöningsförmåner

för styrelseledamöter och handhafvare af den dagliga förvaltningen

vid de smärre afdelningkontoren lärer väl ursprungligen tagits i betraktande,

att dessa ej skulle vara så bundna af sina befattningar, att

de ej kunde samtidigt egna sig åt annat förvärf. Också äro styrelseledamöterna

för den dagliga förvaltningen vid kontoren i Luleå, Wexiö

och Wisby i åtnjutande af inkomster dels såsom innehafvare af annan

befattning i statens tjenst, dels såsom pensionärer. Hvad deremot

beträffar ifrågavarande befattningar vid kontoren i Jönköping, Kalmar och

Östersund, bestridas desamma af i riksbanken anstälde ordinarie tjenstemän,

som vid fullgörande af nämnda uppdrag äro tjenstefria mot

afstående af alla med tjensten förenade inkomster, och följaktligen äro

inskränkta till den godtgörelse, som för det särskilda uppdraget är

anvisad. I afseende å denna ersättning är af Riksdagen bestämdt, att

i nämnda fall får densamma, med undantag hvad beträffar afdelningskontoret

i Wisby, utgå efter enahanda grunder och bestämmelser, som

gälla för tjenstemännen i 3:dje graden vid riksbankens hufvudkontor.

Sistnämnda tjensteman innehafva dock samtlige, förutom lön och tjenstgöringspenningar,

äfven särskilda arfvoden eller missräkningspenningar.

Med afseende å den såsom det vill synas sålunda åsyftade likställigheten

i förmåner, och då de bandhafvaren af den dagliga förvaltningen

tillhörande mångfaldiga slags göromål, på sätt fullmägtige vid inspektioner

jemväl varit i tillfälle inhemta, i hög grad taga hans arbetsnit

och krafter i anspråk, hafva fullmägtige ansett skäligt och billigt, att

ersättningen till de tjenstemän i riksbanken, som innehafva uppdrag

såsom handhafvare af den dagliga förvaltningen vid afdelningskontor,

utom hvad beträffar dem i Göteborg, Malmö och Wisby, må, vid det

förhållande, att de deltaga i vården af låne- och säkerhetshandlingar

samt kassan, höjas med belopp, som motsvarar det vid hufvudkontoret

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banhoutshottets Memorial N:o 10.

15

för vård om dylika handlingar och om de s. k. förvaringskassorna

bestämda arfvode eller 1,000 kronor.»

Uti dessa åsigter instämde icke en af fullmägtige, nemligen herr

L. O. Larsson, som var från fullmägtiges förslag i ämnet skiljaktig

och ansåg, att, då de handhafvare af den dagliga förvaltningen, indika

äro tjenstemän i riksbanken åtnjuta högre aflöningsförmåner än deras

vederlikar, som i riksbanken ej innehafva ordinarie befattning, och då

kassavården för handhafvarne vid kontoren i Jönköping, Östersund

och Kalmar ej torde vara af mer besvärlig och ansvarsfull beskaffenhet

än för inneliafvarne af motsvarande befattningar vid Wexiö och Luleå

kontoren, men för dessa sistnämnda fullmägtige ej funnit nödigt föreslå

kassavårdarearfvode, den ifrågasatta löneförbättringen syntes honom

ej vara af oundgängligt behof påkallad.

Utskottet anser lika med fullmägtige, att den, som i främsta

rummet skall handhafva ett afdelningskontors angelägenheter, bör, om

man skall kunna göra anspråk på erhållande af dugliga och pålitliga

personer till skötande af dylika ansvarsfulla befattningar, af mer än

ett skäl vara så aflönad, att hans ekonomiska ställning ej i något

afseende menligt inverkar på hans sjelfständighet och oberoende.

Utskottet har derför ej i hufvudsak något att erinra deremot, att

aflöningen för ifrågavarande ledamöter af riksbankskontorens styrelser

höjes, i den mån sådant kan och bör för vinnande af nämnda syfte

finnas af omständigheterna påkalladt.

Visserligen kan, på sätt en fullmägtig antydt, det i visst hänseende

synas något oegentligt, att aflöningen för handhafvarne af den dagliga

förvaltningen, oafsedt att göromålen kunna vara af samma omfattning

och beskaffenhet, ställes olika och göres beroende deraf, huru vida de

såsom tjenstemän i riksbanken derstädes innehafva fast anställning.

Då likväl för dem, som ej äro riksbankens tjenstemän, icke förefinnes

något förbud att innehafva annan befattning vare sig i statens eller

kommunens tjenst och desamme sålunda äro oförhindrade att, på sätt

jemväl eger rum, från annat håll skaffa sig ökade inkomster, hvilket

deremot är tjenstemännen förmenadt, och då härtill kommer att för

den, som förflyttas till en främmande ort, förhållandena i allmänhet

torde gestalta sig väsentligt dyrare än för den, som förut är å platsen

bofast, samt då det torde kunna anses vara af väsentlig fördel, att till

vinnande af öfverensstämmelse i grunderna och sättet för skötandet

af så väl riksbankens hufvud- som afdelningskontor, de, som derstädes

förut inhemtat kännedom om göromålen och t-illvägagåendet vid ärendenas

behandling, företrädesvis utses till handhafvare af den dagliga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets Memorial N:o 10.

förvaltningen vid ett afdelningskontor och detta väsentligen skulle

främjas genom att sådane tjenstemän i aflöningsförmåner till fullo

likställas med dem i samma grad, till hvilken de enligt Riksdagens

förut fattade beslut äro att hänföra, har utskottet velat biträda fullmägtiges

förslag äfven i nu förevarande fall och hemställer derför:

8:o.

att, beträffande det i hvarje af aflöningsstaterna för

kontoren i Jönköping, Kalmar, Luleå, Wexiö och

Östersund efter bestämmelserna om aflöningen till

styrelseledamoten för den dagliga förvaltningen gjorda

tillägg, detsamma måtte få följande lydelse: »dock

att, derest sistnämnda befattning bestrides af någon

riksbankens tjensteman, aflöningen till honom under

tiden utgår efter enahanda grunder och bestämmelser,

som gälla för tjenstemän i tredje graden vid riksbankens

hufvudkontor, med iakttagande att han derjemte

eger uppbära ett belopp, motsvarande vid

samma kontor anvisadt arfvode för vård om förvaringskassorna

samt af låne- och säkerhetsliandlingar

eller 1,000 kronor för år räknadt».

Slutligen och i händelse af bifall till hvad utskottet under punkterna

7:o och 8:o här ofvan föreslagit hemställer utskottet, i enlighet

med fullmägtiges derom gjorda framställning:

9:0.

att dels förhöjningen i anslagen för extra arbeten

vid afdelningskontoren i Göteborg, Jönköping, Luleå

och Wisby dels ock de förändrade bestämmelserna i

afseende å aflöningen till handhafvarne för den dagliga

förvaltningen vid kontoren i Jönköping, Kalmar,

Luleå, Wexiö och Östersund måtte få anses gällande

från och med innevarande års början.

Stockholm den 6 maj 1889.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Herr Dalin har begärt få antecknadt, att han till följd af sjukdom

icke deltagit i den slutliga behandlingen af förevarande ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.