Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af väckt motion om ett kreditiv åt jernkontoret till jernhandteringens gagn. Till utskottet har hänvisats en i Första Kammaren af herr Reuterswärd väckt motion

1889-03-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1889:7, Utlåtande, med anledning af väckt motion om ett kreditiv åt jernkontoret till jernhandteringens gagn. Till utskottet har hänvisats en i Första Kammaren af herr Reuterswärd väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Biksd. kansli den 5 mars 1889, kl. l/2 3 e. m.

Utlåtande, med anledning af väckt motion om ett kreditiv åt

jernkontoret till jernhandteringens gagn.

Till utskottet har hänvisats en i Första Kammaren af herr Reuterswärd

väckt motion (n:o 26), hvari, på anförda skäl föreslagits,

att Riksdagen måtte besluta att af riksbankens medel för jernhandteringens

gagn ställa till jernkontorets disposition ett kreditiv af fem

millioner kronor under vilkor:

T. o att brukssocieteten på sin allmänna ordinarie sammankomst under

nästkommande juni månad genom sina fullmägtige ikläder sig fullt ansvar

för såväl de belopp, som af ifrågavarande kreditiv komma att lyftas, som

för upplupna räntor, beräknade efter samma räntefot, som vid riksbankens

utlåning emot färdiga jerneffekter samtidigt tillämpas för tre månaders lån,

samt att dervid folioafgift icke beräknas;

*2:o att den utlåning, som jernkontoret med dessa medel kommer att

bedrifva, sker enligt reglemente, som, af brukssocieteten förslagsvis upprättadt,

blifvit af Kongl. Maj:t faststäldt;

3:o att förvaltningen af dessa medel, enligt sålunda uppgjordt reglemente,

ombesörjes af jernkontorets fullmägtige jemte tre af Kongl. Maj:t

förordnade personer; och

4:o att brukssocieteten förbinder sig att inom utgången af år 1894

hafva återbetalt allt hvad af kreditivet blifvit lyftadt jemte ränta.

öfver motionen hafva med anledning af erhållen remiss fullmägtige

i riksbanken afgifvit yttrande, hvari anförts följande:

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 6 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

»Om förslaget Unge bedömas endast från synpunkten af riksbankens

förmåga att utan egentlig olägenhet kunna från sitt rörelsekapital afsöndra

och för längre tid binda det ifrågasatta beloppet af 5,000,000 kronor, borde

väl icke någon betänklighet möta att tillstyrka detsamma. Genom de år

från år för riksbanken behållna dels betydande delar af dess årsvinster,

dels äfven hela sådana, har riksbankens kapital nu vuxit till en betydenhet,

som synes icke allenast fullt motsvara bankens behof i och för den

bankverksamhet den tillkommer att under vanliga förhållanden drifva, utan

äfven bör sätta den i stånd att, när omständigheterna så fordra, på sådant

sätt som en väl ordnad bankverksamhet förutsätter, kraftigt kunna ingripa

till upprätthållande af rörelsens och det nationella arbetets obehindrade

fortgång, äfven om dervid icke förbises, att i och med rörelsens successiva

utveckling bankens förmåga att förse den med nödiga liqvidationsmedel

måste stärkas. Men denna synpunkt får enligt fullmägtiges åsigt

icke vara den afgörande för den nu föreliggande frågan. Erinras bör nemligen,

huru riksbankens fonder för icke så särdeles länge sedan voro till

betydande del anvisade till olika särskilda ändamål och vid dessa för år

bundna. Exempelvis torde i detta afseende få anföras de s. k. skiftes- och

odlingslånen, lånen till landt- och stadsfastigheter, kreditiv till manufakturernas

och fabrikernas understödjande, de flerfaldiga försträckningarne

till olika städer och korporationer för vissa deras särskilda ändamål o. s. v.

Småningom lyckades dock den åsigt arbeta sig fram, att genom ett dylikt

förfarande icke allenast dömdes riksbanken till ständig vanmagt i afseende

å dess skyldigheter mot rörelsen och näringarne i allmänhet, utan äfven

kunde blottställas dess egen säkerhet och dermed dess första pligt, upprätthållandet

af myntvärdet, och i samma mån denna åsigt lyckades göra

sig gällande afstod man alltmer'';! från att använda riksbanken till dylik

särskild förläggareverksamhet och indrog det ena efter det andra af anslagen

dertill. Det nu remitterade förslaget innehåller, såsom redan nämnts,

visserligen icke något, som i och för sig sjelf och såsom ett enstaka undantagsfall

betraktadt borde kunna vålla riksbanken svårighet eller fara, men

det utgör ett afsteg från det under senare tid följda förfaringssättet och en

återgång till det forna af Riksdagen utdömda, hvilken fullmägtige icke finna

sig kunna tillstyrka.

Slutligen önska fullmägtige få fästa utskottets uppmärksamhet derå,

att det remitterade förslaget, sådant det nu föreligger, icke gifver fullmägtige

möjlighet att kunna tillräckligt pröfva arten eller värdet af den säkerhet

för det ifrågasatta kreditivet, som skulle komma att lemnas, hvilken

pröfning dock är fullmägtiges pligt, vare sig frågan är om större eller

mindre försträckningar af riksbankens medel.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.

3

Utskottet, som instämmer i de af fullmägtige sålunda uttalade åsigter

och ej har något att tillägga till hvad af dem blifvit i förevarande afseende

yttradt, får på grund häraf hemställa,

att herr Reuterswärds förevarande motion ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1889.

På utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.