Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N o 13

1889-04-11 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1889:13, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N o 13

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N o 13.

N:o 13.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande

(n:o 5), i fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t

angående helgonskyldens uppkörande i vissa fall.

Andra Kammaren har den 13 sistlidne mars biiallit sitt första tillfälliga

utskotts betänkande n:o 4, afgifvet i anledning al en utaf herr L.

Pålsson i Hemmesdynge väckt motion n:o 6, i hvilket utlåtande utskottet

hemstält,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande,

huru vida den i Lunds stift och Halland utgående helgonskyld,

som icke användes till presterskapets aflöning,

må utan olägenhet kunna upphöra att utgå.

Detta Andra Kammarens beslut har, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen,

genom utdrag af protokollet delgifvits Första Kammaren, som

hänvisat ärendet till sitt första tillfälliga utskott.

Andra Kammarens tillfälliga utskott har först beträffande denna

frågas föregående behandling inom Riksdagen meddelat följande,

Frågan om helgonskyldens upphörande hade för helt kort tid sedan

varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet. Vid 1887 års senare riksdag

väcktes nemligen inom Andra Kammaren motion derom, att Riksdagen

måtte besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, att helgonskylden inom Lunds

stift och Halland finge uttaxeras å församlingarnas medlemmar efter de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande JS:o 13.

It

grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet vore stadgade,

äfven när helgonskylden skulle användas till kyrkotjenstens eller till folkundervisningens

behof. Samma kammares dåvarande första tillfälliga utskott,

som hade att öfver motionen sig yttra, anförde i sitt den 17 juni

nämnda år afgifna utlåtande, bland annat, att helgonskyld vore en från

äldre tider inom Lunds stift och Halland till presterskapets och klockarnes

aflöning utgående, på jorden hvilande afgäld, som i Skåne genom 1561)

års Lunds stifts landebok och 1671 års jordrefningsprotolcoll och i Halland

genom 1569 års landebok blifvit bestämd till visst belopp i spanmål eller

andra naturapersedlar för hvarje hemman eller gård; att den del af helgonskylden,

som ursprungligen utgått till klockare, sedermera blifvit inom

åtskilliga församlingar dragen från sin egentliga bestämmelse, i det att vid

olika tider en del af denna helgonskyld af Kongl. Maj:t anvisats till underhåll

af skolor i städer, belägna inom ifrågavarande provinser; att emellertid,

sedan andra medel anslagits till stadsskolornas underhåll, församlingarna

genom kongl. bref den 27 juli 1840 och den 17 september 1856

berättigats att behålla den från dem utgående helgonskyld samt använda

densamma för sina egna behof, vare sig till aflöning af klockare eller till

folkundervisningen; att helgonskylden derför under senare tider varit använd

för dessa begge ändamål inom de församlingar, som genom nämnda

kongl. bref återfått den under en tid dem beröfvade andel af helgonskylden,

hvilken skatt dock allt fortfarande, så väl inom dessa som inom öfriga

församlingar, utgått med samma belopp och med samma fördelning mellan

hemmanen, som ursprungligen varit fallet; att utskottet af anförda skäl

icke ansåge sig* kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag i den form,

hvari det blifvit framstäldt, men att, enär af samma förslag tydligt framginge,

att motionären åsyftat, att helgonskyld, för så vidt den icke utgjordes

till presterskapet, skulle helt och hållet upphöra att utgå, vare sig

att den användes till klockares aflöning eller för kyrkotj enstens eller folk - undervisningens behof, och att medel för dessa ändamål hädanefter måtte

uteslutande anskaffas genom uttaxering inom församlingarna efter de grunder,

som i allmänhet vore stadgade för kommunalutskylder, utskottet ansåge

sig ega anledning att behandla frågan i denna vidsträcktare omfattning,

dervid utskottet förklarat, att helgonskylden dåmera, sedan nya grunder

för de kommunala och kyrkliga behofvens tillgodoseende blifvit stadgade

och i alla öfriga delar af landet utan inskränkning tillämpade, icke vidare

kunde anses behöflig och utan skada för vare sig kyrkan eller skolan

kunde upphöra samt dessutom vore en beskattningsform, som icke öfverens
Bih.

till Riksä. Prof. 1889. 8 Samt. 2 Afä. 1 Band. 9 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande 3J:o 13.

stämde med de grundsatser, som vunnit allmänt erkännande, och derför

måste anses obillig och orättvis, i följd hvaraf utskottet äfven hyste den

mening, att helgonskylden borde, så snart ske kunde, upphäfvas. Något

annat hinder ansåg utskottet derför ej förefinnas, än att eu del af klockarne

vore tillförsäkrad att utbekomma helgonskylden in natura, hvarför den

helgonskyld, som sålunda utginge, borde bibehållas till dess reglering af

sådan klockarelön vunnit tillämpning. Då emellertid utskottet icke ansåg

sig ega befogenhet att framlägga förslag till stadganden i sådan liggning,

hemstälde utskottet, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kong!,

Maj:t ville taga i öfvervägande, om icke den inom Lunds stift och Halland

utgående helgonskylden kunde upphöra att utgå.

Sedan Andra Kammaren bifallit detta utskottets förslag, hade Första

Kammarens första tillfälliga utskott, dit ärendet remitterats, i afgifvet

utlåtande ansett den utredning, som vid ifrågavarande riksdag kunnat åt

frågan lemnas, icke vara tillfyllestgörande att föranleda Riksdagens bifall

till den omförmälda skrifvelsen. I enlighet med sitt utskotts hemställan

förklarade äfven Första Kammaren sig icke kunna biträda Andra Kammarens

beslut i frågan.

och derefter anfört:

Beträffande den närmare utredning af frågan, hvilken Första Kammaren

ansett böra föregå en framställning till Kongl. Maj:t, syntes det utskottet,

som om dermed hufvudsakligen afsetts eu undersökning af helgonskyidens

belopp inom de särskilda församlingarna och i sin helhet äfvensom

eu uträkning, huru stor andel helgonskylden utginge af de kommunala

skatternas sammanlagda belopp.

Fn fullständig utredning häraf vore icke för utskottet möjligt att

åstadkomma. Visserligen funnes i kammarkollegium tillgängliga 1569 års

landeböcker för Lunds stift och Halland och 1671 års jordrefningsprotokoll

för Lunds stift, hvarigenom helgonskylden bestämts till visst belopp i

spanmål eller naturapersedlar för hvarje hemman eller gård, men utskottet

hade i anseende till dessa urkunders vidlyftighet och beskaffenhet icke

kunnat ur desamma hemta erforderliga upplysningar. Genom ofvannämnda

kongl. bref den 17 september 1856, hvarigenom i anledning af ett rikets

ständers beslut vid 1854 års riksdag förordnats, att den till vissa stadsskolor

i Lunds stift och Halland utgående helgonskyld skulle derifrån skiljas

och återställas till församlingarna för att till deras egna behof användas,

kunde upplysningar vinnas endast rörande den helgonskyld,, som från

några, på visst afstånd från berörda städer belägna församlingar varit an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

slagna till dessa städers skolor. Då ej heller, enligt hvad utskottet inhemtat,

hos domkapitlen i Lund och Göteborg funnes några uppgifter om

helgonskyIdens belopp, syntes det utskottet, som om en fullständig och

fullt säker kännedom derom endast kunde vinnas genom direkta uppgifter

härom från församlingarna.

I tanke, att de statistiska redogörelser, som af kyrkostämmornas

ordförande årligen afgifvas till statistiska centralbyrån, skulle kunna innehålla

uppgifter uti ifrågavarande hänseende, hade utskottet låtit genomgå

dessa redogörelser för år 1887. De uppgifter, som derur kunnat hemtas,

vore visserligen mycket ofullständiga, i det helgonskylden sär&kildt redovisats

bland inkomsterna i Kristianstads län för endast 28 församlingar af

144, i Malmöhus län för endast 66 församlingar af 241 och i Halland

för endast 5 församlingar af 21, eller inalles 99 församlingar, hvarjemte

1 redogörelserna för Blekinge helgonskylden alls icke funnes omförmäld,

men genom dessa uppgifter kunde man dock i någon mån bilda sig ett

omdöme om helgonskyldens betydelse. Genom att sammanställa helgonskyldens

belopp med den i senast utgifna kommunalstatistik angifna summan

utskylder och bidrag (för år 1886) — hvarvid borde anmärkas, att i

denna summa inginge icke blott egentliga kommunalutskylder, utan äfven

avgifter till presterskapet — kornme man till följande resultat. Inom

Kristianstads län utgjorde helgonskylden i procent af utskylderna i 15

församlingar 1 % eller derunder, i 9 församlingar från 1 % till och med

2 %, i 2 församlingar 2,7 %y i en församling 3,3 % och i eu församling

4,4 %, i medeltal 1,1 %. Inom Malmöhus län utgjorde helgonskylden i

procent af utskylderna i 19 församlingar 1 % eller derunder, i 28 församlingar

från 1 % till och med 2 %, i 16 församlingar från 2 till och

med 3 %, i 2 församlingar mellan 3 % och 4 % och i 1 församling 41/2 %,

i medeltal 1,5 %. Inom Halland utgjorde helgonskylden i procent af utskylderna

i 3 församlingar under 1 % och i 2 församlingar något öfver

1 %, i medeltal 0,7 %. Helgonskylden uppginge i dessa 99 församlingar

tillsammans till kronor 10,379: 89 eller i medeltal för hvarje kronor

104: 85; i 55 församlingar understege den 100 kronor, i 34 församlingar

utgjorde den mellan 100 och 200 kronor, i 9 församlingar mellan 200

och 300 kronor, och i 1 församling uppginge den till kronor 378: 15,

utgörande 3 % af utskyldernas belopp.

Af dessa visserligen mycket ofullständiga upplysningar ansåges likväl

framgå, att helgonskylden icke utgjorde eu så stor andel af utskylderna

i deras helhet, att dess upphörande skxille komma att medföra nå
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

gon mera betydande förändring i fördelningen af de kommunala bidragen

mellan de skattskyldige.

Då helgonskyldens omsättning i penningar på grund af det årliga

markegångspriset på de i densamma ingående naturapersedlar äfvensom

uttaxeringen ock uppbörden deraf måste förorsaka ej obetydligt besvär,

syntes det utskottet ej underligt, att önskningar framstälts om dess upphörande.

Utskottet kunde ej heller för sin del finna något giltigt skäl

för bibehållande af denna skatteform, som icke stode i öfverensstämmelse

med de grunder, hvarefter kommunalutskylder i allmänhet borde utgå,

och ansåge sig derför böra tillstyrka bifall till motionärens yrkande.

Utskottet finner den utredning, Andra Kammarens tillfälliga utskott

nu sökt åstadkomma, lika litet som de upplysningar, hvilka vid 1887 års

riksdag i ämnet förekommo, vara af beskaffenhet att derpå kan grundas något

omdöme om lämpligheten af helgonskyldens bibehållande eller afskaffande; i

följd hvaraf, och då det icke heller varit utskottet möjligt att i detta hänseende

åvägabringa vidare utredning än den af Andra Kammarens utskott

meddelade, utskottet, som anser att, vid sådant förhållande, skrifvelse i

det föreslagna syftet icke kan förordas, hemställer,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens beslut.

Stockholm den 11 April 1889.

På utskottets vägnar:

L. W. Lothigius.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri-Aktiebolag, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.