Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 4

1889-02-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1889:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 4.

1

>’:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 27 Febr. 1889, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning

af väckt förslag angående meddelande af föreskrifter

för vissa näringsidkare att styrka sig ega kunskap

i bokföring.

I en till Företa Kammaren afgifven motion n:o 2, som blifvit till

k am mai ens andra tillfälliga utskott remitterad, liar herr von Tdauma arten

föreslagit: att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, det Honom

täcktes besluta, att den, hvilken önskar idka handel eller annan rörelse,

hvaröfver enligt lag bok bör hållas, skall vara skyldig att, innan dylik

rörelse medgifves, hos den myndighet, hos hvilken anmälan om den

tillämnade rörelsen lagligen skall göras, genom intyg från handelsinstitut

eller någon af de sakkunnige personer, som Konungens befallningshafvande

ega för ändamålet förordna, styrka, att sökanden innehar

erforderlig kunskap i sådan bokföring, som enligt gällande författning

åligger dylik näringsidkare; samt att de, hvilka redan utöfva dylik

rörelse, icke må tillåtas att dermed fortfara, derest de icke inom sex

månader, efter det nu ifrågasatta lag varder utfärdad, på enahanda sätt

visa sig ega nödig kunskap i bokföring.

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

Saknaden af sådana bestämmelser, som motionen åsyftar, uppgifves

hafva medfört den olägenhet, att handels- och fabriks-rörelse

utöfvats af personer, som varit oförmögne att fullgöra skyldigheten att

föra liandelsböcker, samt att personer, som af sådan anledning underlåtit

att ordentligt föra böcker, blifvit, då de råkat på obestånd, lagförda

oah fälda till straff, från hvilka de icke ens kunnat utverka sig

Kongl. Mapts .af gunst och nåd meddelade befrielse. Vidare anförde

motionären, att det vore betänkligt, om eu handtering finge fortfarande

utöfvas af den, som är alldeles oförmögen att fullgöra hvad lagen stadgar

om skyldighet att till sina medmenniskors säkerhet iakttaga vissa

försigtighetsåtgärder, och han befarar, att hädanefter såsom hittills förluster

skola drabba oförskyldt lidande samt att äfventyrliga förvecklingar

skola uppstå, derest icke rättelse sker i rådande missförhållanden, orsakade

af bristande kunskaper hos ifrågavarande näringsidkare.

1846 års fabriks- och handtverksordning förpligtade enhvar, som

ville med biträde af andre än hemmavarande barn och husfolk till salu

åstadkomma handtverksarbeten, att styrka sig kunna skrifva läsligt och

räkna quatuor species i enkla tal, och handelsordningen af samma år

fordrade såsom vilkor för handelsrätt, bland annat, att den sökande

skulle kunna skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla tal samt

föra bok och räkning på det för handeln i allmänhet öfliga sätt, derom

bevis skulle åtfölja anmälan, hvarefter tillståndsbevis kunde meddelas

till utöfvande af yrke eller handel.

Skyldigheten att ådagalägga ett visst kunskapsmått borttogs vid

utfärdande af 1864 års nådiga förordning om utvidgad näringsfrihet,

hvaremot föreskrifterna i kongl. förordningen den 4 maj 1855 angående

liandelsböcker och handelsräkningar fortfarande gälla. I stället

för ansökan om rättighet, som efter pröfning af ingifna betyg kunde

genom särskilt tillståndsbevis af myndighet meddelas, erfordras numera

endast anmälan, åtföljd af bevis om god frejd,. samt derom att

den, som vill idka handel eller yrke, råder öfver sig sjelf och sin

egendom.

Motionen afser således ej blott återinförandet af de bestämmelser,

hvilka år 1864 såsom obehöfliga eller olämpliga ur författningen

uteslutits, utan fordringarna skärpas i så måtto, att hvad som förut gälde

endast handlande skulle hädanefter komma att gälla äfven fabrikanter

och handtverkare. Det torde derför vara skäl att tillse, om erfarenheten

ådagalagt behofvet att återgå till ett förfaringssätt, som en gång

blifvit öfvergifvet eller, med andra ord, om de anförda olägenheterna och

vådorna af den utvidgade näringsfriheten kunna föranleda införandet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 3

af de föreskrifter, som motionären eftertraktar, samt om de föreslagna

åtgärderna må anses egnade att afhjelpa det öfverklagade onda.

Äfven om, såsom utskottet tager för gifvet, talet om angelägenheten

att handlande in. fl. bibringas nödiga insigter, på det att de

icke må inledas i frestelse att åtaga sig hvad de icke kunna utföra och

derigenom utsätta sig för lagens straffande hand, om medmenniskors

skyddande mot oförskylda lidanden samt om äfventyrliga förvecklingars

förebyggande m. m. icke innebär något uppsåt att inskränka näringsfriheten,

anser dock utskottet att de föreslagna bestämmelserna skulle

från utöfvande af eu nyttig verksamhet afhålla eller förhindra mången,

som med stöd af nu gällande förordning ville och kunde med framgång

egna sig deråt. Utskottet kan ej dela motionärens uppfattning

derom, att lagstiftaren bör sträcka sin välmenande omsorg om medborgares

väl ända derhän, att enhvar skall genom lag skyddas mot

egen enfald eller egna förseelser, utan håller före, att lagens uppgift i

allmänhet är att skydda medborgare mot öfvergrepp mot andra, och

enhvar som vill idka handel eller jrrke må tillse, att han sjelf besitter

eller eljest förfogar öfver det vetande, som erfordras för verksamhetens

utöfvande, och hvars saknad kan under vissa omständigheter medföra

påföljd af straff. Förhållandet lärer ock vara, att det i regeln icke

är oredighet utan oredlighet vid böckers förande eller ock fullständig

underlåtenhet derutinnan, som vållat, att försumlig handels- eller yrkesidkare

blifvit dömd såsom vårdslös gäldenär, likasom ock att lidna förluster

icke i allmänhet torde vara föranledda af underlåten eller till

arten underhaltig bokföring å näringsidkarens sida, i hvilket afseende

utskottet vill erinra, hurusom ej sällan inträffat, att just genom en öfverlägsen

skicklighet i bokföring, som förmått föra räkenskaperna så

att sanna förhållandet döljes, lättrogne eller mindre skarpsinnige personer

blifvit bedragne. Utskottet kan derför icke finna, att ökad

trygghet för allmänheten skulle vinnas genom föreskrifter om vissa

kunskapsprofs afläggande såsom vilkor för rätt att idka handel eller

yrke.

Hvad beträffar de i motionen omnämnda äfventyrliga förvecklingarna,

kunna sådana visserligen uppstå genom brist på fullständiga

och korrekta annotationer, men dessa förvecklingar torde ej vanligtvis

medföra förlust för andre än den försumlige, hvaremot den ordentlige

och noggranne affärsmannen alltid skall vid utredning af en genom

motparten intrasslad uppgörelse befinnas vara den starkare vid bevisande

af sina rättsanspråk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

Det sätt, på hvilket motionären söker att lösa den föresätta uppgiften,

synes icke rättvist, då lian ifrågasätter, att de, Indika redan utöfva

rörelse, hvarom nu är fråga, skola inom viss tid aflägga kunskapsprof

och derom afgifva intyg, äfven om ingen anmärkning kunnat framställas

mot det sätt, på hvilket rörelsen bedrifvits, må hända under många

år, och det förefaller ej heller praktiskt, då motionären fordrar betyg

öfver aflagda kunskapsprof från handelsinstitut eller från af Konungens

befallningshafvande utsedde sakkunnige personer. En lag bör nemligen

endast under tvingande omständigheter erhålla retroaktiv verkan, och

obilligt vore, att de, som en gång på grund af då gällande lag undfått

en viss rättighet, skulle för att få fortsätta dess utöfvande underkastas

nya strängare fordringar af beskaffenhet att innebära annat eller mera

än uppfyllande af vissa formella ordningsföreskrifter. Nuvarande handels-

och yrkesidkare äro icke förhindrade att genom hos dem anstälde

biträden verkställa sin bokföring, om de sjelfve sakna tillräckliga kunskaper

dertill, men genom bifall till motionen skulle denna utväg dem

fråntagas, och den ovilkorliga följden blifva den, att mången gammal

man, som hade svårt att inhemta nya kunskaper, nödgades upphöra med

en verksamhet, gagnande för honom sjelf, hans familj och för den allmänhet

han hittills betjenat. De föreslagna intygen skulle utfärdas af

handelsinstitut eller af personer, som Konungens befallningshafvande

egde förordna, och det blefve väl i de flesta fall det senare slaget af

examinatorer, som komme att anlitas, alldenstund handelsinstitut icke

förekomma öfverallt i landet, och antagligen skulle, åtminstone i de

vidsträcktare länen, Konungens befallningshafvande nödgas förordna

flere, sådane examinatorer, på det att beqväm tillgång dertill måtte finnas

inom alla orter, hvarvid ej bör lemnas oanmärkt möjligheten deraf,

att ett af dylik examinator inom ett län utfärdadt betyg icke komme

att gälla inför den profvande myndigheten inom ett annat, hvilket i sin

ordning skulle hafva till följd, att t. ex. vid flyttning en näringsidkare

tvingades att underkasta sig nytt prof.

Motionären har icke föreslagit, och utskottet finner icke utväg

att bereda medel till examinatorernas aflöning, och utan ersättning lärer

väl ingen finnas villig att anställa examina och deröfver afgifva betyg.

Då nu ingenstädes föreskrifves, att fabrikant, handlande eller

handtverkare skall sjelf föra sina böcker, och det torde få anses tillräckligt

betryggande för allmänheten, att underlåtenhet vid fullgörande

af lagens bud är belagdt med straff, får utskottet, som visserligen anser,

att eu mera utbredd noggrannhet och redighet med afseende på

handelsböcker och handelsräkningar vore högeligen önskvärd, men som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 4.

tillika förmenar sig hafva ådagalagt olämpligheten af de föreslagna åtgärderna,

vördsamt hemställa,

att herr von Baumgartens motion icke må till

någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1889.

På utskottets vägnar:

GUST. TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.