Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o S) Utlåtande N:o 2

1889-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 3TU 1889:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o S) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o S) Utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Änk. till Kiksd. kansli den 22 febr. 1889 kl. 11 f. m.

Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 2, i fråga.\

om ersättning till nämndemän för inställelse vid urtima

ting för ransakning i brottmål.

Uti en inom Första Kammaren afgifven motion, n:o 44, har herr

Söderberg hemstält, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga sådana åtgärder,

att nämndemän för inställelse vid urtima ting för ransakning i brottmål

må erhålla ersättning enligt gällande resereglemente.

Till stöd för förslaget har motionären hufvudsakligen anfört, att

genom kongl. kungörelsen den 17 september 1851 nämndemän i vissa fall

tillerkänts ersättning af allmänna medel för inställelse vid ting för ransakning

rörande brott och genom kongl. kungörelsen den 30 december

1863 för extra förrättningar i allmänhet med undantag af vägsyner och

urtima ting i brottmål; att det vore af vigt för rättskipningen, att nämndemansbestyret

ej blefve så betungande, att täta ombyten af nämndemän

egde rum, och att det syntes vara med billighet öfverensstämmande,

att nämndemän för fullgörande af sitt uppdrag såsom domstolsledamöter

icke finge vidkännas andra kostnader än dem, som förorsakades af

inställelse vid lagtima tingen.

Ett liknande förslag väcktes vid 1885 års riksdag i Andra Kammaren

af herr O. B. Olsson, som i en med n:o 49 betecknad motion

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 2.

föreslog, »att Riksdagen måtte besluta, att nämndeman som biträder

rätten vid sådana urtima ting inom häradet eller tingslaget, som hållas

för ransakning i brottmål, måtte af statsmedel erhålla i dagtraktamente

fyra kronor 50 öre». Statsutskottet, som då hade att i första hand behandla

motionen, erkände det beaktansvärda i motionens syfte, men

ansåg betänkligheter möta att för det dåvarande tillstyrka bifall till

motionen, emedan dels motionären icke lemna! någon utredning rörande

de kostnader, förslagets genomförande skulle kräfva, dels ock nu gällande

bestämmelser angående ersättning i vissa fall till nämndemän för

urtima ting i brottmål torde, om motionärens förslag genomförts, hafva

bort i sammanhang dermed förändras, angående hvilken förändring förslag

likväl ej förelegat.

I enlighet med statsutskottets hemställan afslogs motionen af båda

kamrarne; men, stödjande sig på det erkännande herr Olssons motion

dock rönt inom statsutskottet, gick vid 1886 års riksdag herr J. B.

finger ett steg längre i samma rigtning som herr Olsson och äskade i

en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 137, att Riksdagen för sin

del, med upphäfvande, såvidt nämndemän angår, af kongl. kungörelsen den

30 december 1863 angående nämndemäns rätt till ersättning för extra

förrättningar samt om godtgörelse till fjerdingsman för vissa uppdrag,

näst efter orden »vid skattläggningar och» tillägges »vid urtima ting

för ransakning i brottmål».

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvilken sistberörda

motion hänvisades, hemstälde i utlåtande n:o 8, att Riksdagen måtte i

underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t

vidtaga sådana åtgärder, att nämndemän för inställelse vid urtima ting

för ransakning i brottmål må erhålla ersättning enligt gällande resereglemente,

och, efter det Andra Kammaren bifallit nämnda hemställan,

tillstyrkte Första Kammarens andra tillfälliga utskott i utlåtande n:o 7

Första Kammaren att instämma i Andra Kammarens beslut. Med 43

röster mot 32 afslog dock Första Kammaren detta utlåtande, sedan mot

bifall till detsamma anförts, ej mindre att förslaget innefattade en kränkning

af den vigtiga grundsatsen, att det folkliga elementet i våra landtdomstolar

ej finge vara aflönadt, än ock att det skulle medföra eu

betydande kostnad för statsverket.

Utskottet delar väl den åsigt, att nämndemansbefattningen fortfarande

bör betraktas såsom ett icke aflönadt förtroendeuppdrag, men

håller före, att den omständighet, att nämndemännen åtnjuta ersättning

för inställelse vid urtima ting för ransakning i brottmål, särdeles om

denna ersättning stannar vid godtgörelse för sjelfva resan, lika litet

Bihang till Riksd. Prof. 1883. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 3) Utlåtande N:o 2.

beröfvar nämndemansbefattningen dess förutnämnda karakter, som bestämmelserna

om reseersättning åt landstingsmän och ledamöter i inskrifningsrevision

torde kunna anses upphäfva enahanda egenskap hos

dessa befattningars innehafvare.

Då hufvudskälet emot förslaget sålunda ej kan af utskottet tillmätas

stor betydelse, och, enligt hvad utskottet erfarit, nämndemansbefattningen,

som i vissa delar af landet betraktas såsom ett eftersträfvadt

hedersuppdrag, å andra orter anses så betungande, att dugande män

fördenskull undandraga sig att länge bibehålla densamma, finner utskottet

både klokhet och billighet mana att, der, såsom i förevarande

fall synes vara händelsen, sådant lämpligen kan ske, minska de med

befattningen förenade uppoffringar.

På den noggranna utredning af den arliga kostnad, som förslagets

genomförande antagligen kommer att medföra för statsverket, hvilken

utskottet tror böra föregå beslut i ämnet och som svårligen kan annorledes

än genom Kongl. Maj:ts försorg åstadkommas, torde emellertid

i någon män bero, om uti ifrågavarande fall både reseersättning och dagtraktamente

bör tillerkännas nämndemän eller endast reseersättning,

hvarförutom Kongl. Maj:t, om framställningen i öfrigt vinner nådigt afseende,

icke lärer underlåta att pröfva, om ej följ dugtighet fordrar, att

ersättning beviljas nämndemän för inställelse ej blott, såsom motionens

ordalag innehålla, vid urtima ting för ransakning i brottmål utan ock,

såsom motionären säger sig hafva åsyftat, då för dylik ransakning

extra rättegångsdag under lagtima ting måste ega rum.

På grund af hvad nu blifvit anfördt anser utskottet sig böra på

det sätt understödja motionen, att utskottet hemställer,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida

ej nämndemän för inställelse vid urtima ting för

ransakning i brottmål må erhålla ersättning.

Stockholm den 21 februari 1889.

På utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

STOCKHOLM, P. A. NYMAXS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.