Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o i

1889-02-25 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1889:1, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o i.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 25 febr. 1889, kl. 1 e. m.

*

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen.

Förslag till ändring af riksdagsordningens stadganden angående

förhållandet emellan folkmängden och antalet representanter i Riksdagens

ena eller båda kamrar hafva alltsedan 1880 års riksdag vid olika

tillfällen blifvit väckta. Dessa förslag, hvilka till sina hufvuddrag finnas

återgifna i konstitutionsutskottets vid förra riksdagen afgifna betänkande

n:o 9, afse i allmänhet att genom eu höjning af den folkmängdssitfra,

som berättigar till val, minska antalet riksdagsmän, dervid särskildt

städernas representationsrätt i Andra Kammaren ansetts böra

vidkännas en inskränkning.

I sistberörda syfte har herr Nils Petersson i Runtorp i en inom

Andra Kammaren väckt motion, n:o 77, framstält förslag till ändring

af § 13 riksdagsordningen. Enligt motionärens förmenande borde

Andra Kammarens ledamöter, såsom förhållandet nu är vid valen till

Första Kammaren, utses efter en folkmängd, lika för stad och land,

hvarigenom framtida stridigheter emellan städernas och landsbygdens

invånare skulle förebyggas och den uppfattning underlättas, att vi

äro ett folk, med gemensamma intressen för inbyggarne i stad och på

land. Herr Petersson föreslår derför, att § 13 riksdagsordningen måtte

erhålla följande förändrade lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 3 Sand. 1 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

§ 13.

»Mom. 1. Andra Kammarens ledamöter — — under hvilket

valet skett.

Mom. 2. I hvarje stad och på landet hvarje domsaga, som eger

en folkmängd af 20,000 eller mer, utses en riksdagsman för hvarje

fullt tal af 20,000. öfriga städer med egen jurisdiktion och domsaga

jemte köpingar skola första gången af Konungen och derefter hvart

tionde år af kammaren ordnas, så vidt ske kan länsvis i särskilda

valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman, och skall hvarje sådan

valkrets innehålla en folkmängd af minst 10,000 och högst 20,000.»

Om detta förslag blefve lag, skulle, med afseende på folkmängdsförhållandena

vid 1887 års slut, städer af första gruppen, d. v. s. de,

som hvardera hafva en folkmängd af 20,000 eller mer, och hvilka ega

ett sammanräknadt invånareantal af 442,878, utse tillsammans20 riksdagsmän;

städer med ett invånareantal af emellan 10,000 och 20,000, uppgående

till 9, med en folkmängd af tillhopa 130,983, välja hvar sin representant;

och de återstående, mindre städerna, med sammanlagdt 267,870

invånare, under antagande af 15,000 såsom medeltalet af folkmängden

inom de valkretsar, i hvilka dessa städer borde förenas, utse tillsammans

17 riksdagsmän, eller således samtliga städer tillhopa högst 46

riksdagsmän, emot ett antal af 76, enligt nu gällande bestämmelser

om förhållandet emellan städernas folkmängd och representantantal. Å

andra sidan skulle, vid det förhållande att inbyggareantalet för närvarande

icke inom någon domsaga understiger 10,000, och ingen domsaga

således komme att mista sin rätt att sjelfständigt välja riksdagsman,

antalet representanter för landsbygden icke undergå någon minskning,

men väl kan en ökning af detta antal inträda, såsom en följd

deraf, att domsaga finge öfver 60,000 invånare, hvilket förhållande

deremot för närvarande icke berättigar till val af mer än två representanter

för domsagan. Af sist angifna orsak skulle redan nu en domsaga

få välja tre riksdagmän; och då i sex andra domsagor folkmängdssiffran

mer eller mindre öfverstiger 50,000, skulle sannolikt inom en

ej alltför aflägsen tidrymd antalet representanter för landsbygden komma

att på denna väg ytterligare ökas.

Utskottet kan icke dela motionärens åsigt, att en anordning,

hvarigenom förhållandet emellan landsbygdens och städernas representationsrätt

fastställes på nu nämnda sätt, öfverenstämmer med billighet

och rättvisa samt allmänna tänkesättet inom landet; likasom denna

anordning icke heller förlikar sig med de grunder, som varit bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

B

mande med afseende på föreskrifterna för Andra Kammarens sammansättning.

Icke blott olikheten i de kommunala, administrativa ochjudiciella

förhållandena å landet och i städerna, utan äfven den mångfald

af vigtiga samhällsintressen, som koncentrerat sig i städerna, föranledde

lagstiftaren vid den gamla ståndsrepresentationens ombildning

att inom Andra Kammaren bestämma antalsförhållandet emellan städernas

och landets representanter efter en fördelaktigare grund för de

förra, på det att icke landtbefolkningens inflytande inom representationen

måtte blifva allt för öfvervägande. Att nu, såsom motionären föreslagit,

ändra riksdagsordningens bestämmelser om Andra Kammarens

sammansättning i den rigtningen, att städernas representationsrätt

skulle högst väsentligt inskränkas, under det att landsrepresentanternas

antal skulle kunna vinna en, visserligen för närvarande obetydlig,

ökning, finner utskottet vara en åtgärd, som af angifna skäl icke bör

tillrådas.

Utom ofvan berörda förslag till ändring af gällande föreskrifter

om valkorporationer och representantantal, har äfven fråga blifvit väckt

om fixering af det antal representanter, af hvilket riksförsamlingen

borde bestå. Principen om ett fixt antal representanter, utsedde genom

samfälda val, uppstäldes redan i förslag, som förberedde representationsförändringens

genomförande. I sitt första memorial om nationalrepresentationens

ombildning, n:o 38, föreslog nemligen konstitutionsutskottet

vid riksdagen 1840—1841, att representationen, som skulle

sammanträda på en kammare, hvilken dock för vissa frågor fördelade

sig i två afdelningar, skulle bestå af 250 ombud, som utsågos af för

stad och land gemensamma valkretsar, i hvilka länen sönderdelades;

och vid 1847—1848 årens riksdag framlade Kongl. Maj:t ett representationsförslag,

hvilande på tvåkammarsystemet, enligt hvilket den första

kammaren skulle utgöras af 120 och den andra af 150 ledamöter, valde

enligt särskildt angifna bestämmelser, hvilka emellertid äro alltför invecklade

att här komma i fråga att återgifvas. Efter antagandet af

nu gällande riksdagsordning väcktes vid 1884 års riksdag motion derom,

att antalet ledamöter i en hvar af Riksdagens båda kamrar borde en

gång för alla bestämmas till en viss siffra: 120 för Första Kammaren

och 180 för Andra Kammaren, af hvilka sistnämnde omkring \ hade

att representera landet samt | städerna, och skulle samma korporationer

och valkretsar, som enligt riksdagsordningen äro verksamma vid

kamrarnes bildande, fortfarande för samma ändamål tagas i anspråk,

dervid fördelningen af de angifna talen på de särskilda korporationerna

och valkretsarne gjordes beroende af hvarderas folkmängdsförhållanden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Byggande på denna princip om ett fixeradt rejaresentantantal, utarbetade

och framlade konstitutionsutskottet vid sistlidne riksdag i sitt

förut omförmälda betänkande, n:o 9, ett förslag till ändrad lydelse af,

bland annat, §§ 6 och 13 riksdagsordningen; och hyser utskottet, angående

nödvändigheten af en förändring i nämnda stadganden, fortfarande

samma uppfattning, som då ledde till framställande af berörda

förslag.

Utskottet är nemligen af den meningen, att den alltjemt fortgående

ökningen af antalet riksdagsmän bör på ett eller annat sätt

begränsas, då en alltför mångtalig riksförsamling, lika väl som en alltför

fåtalig, har sina olägenheter. Mot den förra har, såsom det synes

med rätta, blifvit anmärkt, att öfverläggningarne och riksdagarne blifva

längre, utan okad säkerhet för mera mogna beslut, och kostnaderna

större.

I vårt land kommer, om man tager hela representationens antal

i beräkning, en ledamot på 12,936 invånare. Under samma förutsättning

och såvidt senaste, tillgängliga statistiska meddelanden derom

lemna upplysning, utgöra representanterna, i förhållande till folkmängden:

i Norge 1 på 17,403, i Danmark 1 på 11,720, i Tyska riket

1 på 118,024, i Österrike 1 på 38,312, i Frankrike 1 på 43,980, i Belgien

1 på 27,319, i Nederländerna 1 på 29,672, i Storbritannien 1 på

31,171, i Schweitz 1 på 15,059, i Spanien 1 på 24,445, i Italien 1 på

36,383 och i Grekland 1 på 13,333. Antalet representanter, i förhållande

till folkmängden, är således för närvarande i Sverige större än i något af nu

uppräknade europeiska länder, med undantag af Danmark. Och dock

torde icke med skäl kunna påstås, att hos oss särskilda anledningar

förefinnas dertill, att antalet representanter i förhållande till landets

befolkning nödvändigt bör sättas högre än i någon annan af de uppgiga

staterna, helst, såsom nyss blifvit antydt, ett visst afseende torde

böra fästas å de med en talrik representation förenade kostnader. A

andra sidan kan den stora olikheten i lokala förhållanden och deraf

beroende näringsförhållanden göra det önskvärdt, att här utses ett

större antal representanter, än för ett land med ett mera koncentreradt

läge skulle erfordras.

I följd af de hos oss gällande bestämmelser om förhållandet

emellan representanternas antal och folkmängden, har detta antal numera

uppnått en siffra, som icke obetydligt öfverstiger det antal, som

utsågs, när den nya riksdagsordningen första gången blef tillämpad.

Utskottet vill här nedan meddela resultatet af några statistiska undersökningar,

som äro upplysande för den fråga, som nu föreligger till

afgörande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

5

Rikets folkmängd, fördelad på städerna och landsbygden, vid

slutet af de år, hvilkas folkmängd tagits i beräkning vid allmänna

valen till Andra Kammaren, uppgick till:

18 6 5.

1868.

1871.

1874.

1877. 1880.

1883.

188 5.

188 6.

I städerna......

A landsbygden

498,982

8,615,159

523,839

3,649,241

551,106 600,190

3,653,071|3,741,369

654,354

3,830,188

690,431

3,875,237

749,887

3,853,708

805,053

3,877,716

825,390

3,891,799

I hela riket

4,114,141

4,173,080

4,204,177

4,341,559)4,484,542

4,565,668

4,603,595

4,682,769

4,717,189

Vid 1887 års slut utgjorde folkmängden i städerna 841,731, å

landsbygden 3,893,170 och således för hela riket 4,734,901.

Folkmängdsförhållandena, å ena sidan, i de städer, hvilkas invånareantal

uppgår till minst 10,000, och, å andra sidan, i de mindre,

till valkretsar sammanslagna städerna belysas af följande tabell:

(Stockholm.........

Göteborg .........

Malmö ............

Norrköping ......

Gefle ...............

Upsala ............

Karlskrona ......

(Jönköping .........

■ Lund ...............

1 Örebro ............

Helsingborg ......

(Kalmar ............

18 6 5.

1868. 1871.

1874.

1877. 1880.

1883.

18 8 5. 18 8 6. 18 8 7.

138,361

45,541

21,889

22,694

12,511

10,247

16,425

131,400

53,448

23,461

23,634

13,315

11,156

17,564

10,494

10,526

138,512

57,360

26,426

24,916

14,712

11,705

16,234

11,254

10,870

150,446

63,748

30,676

26,365

16,787

12.367

16)643

12,548

11,680

165,677

71,707

34,439

27,226

18,137

13,466

17,787

14,460

13,415

10,831

10,639

10,223

168,775

76,401

38,054

26,735

18)758

15,675

18,300

16,147

14,304

11,785

11,550

10,963

194,469

81,507

41,678

27,961

19,358

17,682

18,842

18,321

14,349

12,454

13,462

11,605

10,077

10,475

215,688

91,033

44,532

28,503

20,753

20,202

19,127

19,344

14,835

13.018

15,230

11,819

11,284

11,263

10,275

223,063

92,805

45,346

28.993

21,097

20,955

19,497

19,487

14,918

13,618

16,160

11,874

11.675

11,639

10,726

227,964

96,758

45,780

29,619

21,508

21,249

19,811

19,391

14.822

13,893

16,912

11.823

11,677

11,738

10,988

Landskrona ......

''Sundsvall .......

Summa

Småstäderna ......

262,668

236,314

294,998

228,841

311,989

239,117

341,260

258,930

408,007

246,347

427,447

262,984

492,240

257,647

546,906

258,147

561,907 573,861

263,483 267,870

[ Summa summarum

498,982

523,839

551,106) 600,190) 654,354

690,431

749,887) 805,053

825,390) 841,731

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Ledamöternas antal i en hvar af Riksdagens båda kamrar de år,

för hvilka allmänna val till Andra Kammaren företogos, utgjorde:

1867.

1870.

1873.

1876.

1879.

1882.

1885.

1887.

1888.

Andra

Kammaren

Summa från städerna

55

55

57

61

64

64

69

75

76

„ „ landsbygd.

135

136

137

138

140

142

145

146

146

Summa från hela riket

190

192

194

199

204

206

214

221

222

Första

125

126

128

131

136

137

138

143

144

Kammaren

Hela antalet riksdags- män för båda kamrarne

315

318

322

330

340

343

352

364

366

Af dessa tabeller framgår, att folkmängden i städerna under den

tidrymd, som omfattas af åren 1865 och 1887, vuxit betydligt raskare

än på landsbygden, dervid de städer, som haft öfver 10,000 invånare,

lemnat de största bidragen till städernas folkmängdsökning; att antalet

af svenska folkets representanter stigit från 315, vid 1867 års riksdag,

till 366, vid 1888 års riksdag, eller med 51, deraf 32 komma på Andra

Kammaren och 19 på Första Kammaren; att af den tillväxt, förstnämnda

kammare vunnit, landsbygden bidragit med endast 11, men städerna

med 21 representanter, samt att, hvad särskildt stadsrepresentanterna

i Andra Kammaren beträffar, den största tillökningen erhållits från de

städer, hvilkas invånareantal öfverstigit 10,000.

Huruvida folkmängdens tillväxt i vårt land framdeles kommer att

fortgå i samma proportion som hittills, är naturligtvis omöjligt att med

visshet afgöra, men ingen anledning finnes att antaga, det någon

hufvudsaklig förändring i sagda hänseende skall inträda. Vill man

således sätta eu gräns för den i ett lifskraftigt land förr eller senare

inträdande ökningen af representanternas antal, blir det nödvändigt att

öfvergifva den hos oss gällande principen, att riksdagsmännens antal

alltjemt ökas efter folkmängden.

I andra stater, der äfven nämnda princip är erkänd, har man på

olika sätt sökt förebygga åtminstone det omedelbara inträdandet af

dess konseqvenser. Det vanliga är, att man genom lag bestämt, att

representanter skola utses till ett antal, som står i visst förhållande

till folkmängden, i sammanhang hvarmed äfven blifvit faststäld den

valkretsindelning, som .betingats af det sålunda bestämda antalet. Sedan

denna anordning blifvit faststäld i lag, eger den gällande kraft, till

dess lagen upphäfves, hvadan efter någon tids förlopp proportionen

emellan representanternas antal och folkmängden blifvit en helt annan,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

7

än den från början varit. Så föreskrifves med afseende på valen till

Riksdagen för Tyska riket, att i hvarje förbundsstat skall utses en

deputerad för ett antal af 100,000 invånare, dervid den folkmängd

lägges till grund, som var bestämmande för valen till den konstituerande

Riksdagen; men det stadgas tillika, att en ökning af de deputerades

antal, i följd af befolkningens tillväxt, endast genom lag kan fastställas.

Det ursprungligen bestämda antalet ledamöter i Riksdagen utgjorde 397,

och i denna siffra har ingen ändring vidtagits, ehuru Tyska rikets nuvarande

folkmängd medgifver omkring 470 platser. Liknande föreskrifter

gälla äfven beträffande sammansättningen af Folkethinget i Danmark,

Deputeradekammaren i Frankrike, o. s. v. Ån åter har, med tagen

hänsyn till förhållandet emellan representanternas antal och folkmängden,

angifvits ett maximum, hvilket icke får öfverskridas; hvarjemte

bestämmelse meddelats om periodvis återkommande revisioner, dervid

algöres, huru stort hela antalet inom den uppdragna gränsen bör vara.

Detta är förhållandet i Förenta Staterna, hvilkas författning innehåller,

att antalet ledamöter i representanternas hus icke må vara större än 1

på 30,000 invånare; men för öfrig! beror det af Kongressen att hvart

tionde år, efter skedd folkräkning, bestämma det definitiva antalet.

Under det att sålunda efter den första folkräkningen år 1790 antalet

ledamöter var 105, eller 1 på 37,000, är det,, efter folkräkningen år

1880, för närvarande 325, eller 1 på 151,900 invånare.

Enligt dessa båda system erhåller således representantantalet en

viss fasthet, om ock hinder icke möter för lagstiftaren att, efter folkmängdsvexlingarne,

deri vidtaga förändringar. Ett tredje system, hvilket

blifvit tillämpad! i flera af Europas stater, utmärkes deraf, att antalet

representanter är faststäldt till en viss siffra, och att detta antal

fördelats på de särskilda valkretsarne, utan noggrant iakttagande af

ett visst förhållande till folkmängden. I enlighet härmed är ledamöternas

antal i norska Storthinget bestämdt till 114, i engelska Underhuset

till 670, i preussiska Deputeradekammaren till 433 och i italienska

Deputeradekammaren till 508. Föreskrifterna om representanternas

antal innehållas i Norge och Preussen i grundlagarne, men i de öfriga

af nu nämnda stater i lagar, som i vanlig lagstiftningsväg kunna

undergå modifikationer. I Norge är jemväl valkretsindelningen bestämd

i grundlagen, hvilket deremot icke är förhållandet i de andra staterna.

Uti Italien är särskilt stadgadt, att den lag, som ordnar fördelningen

af antalet deputerade på valkretsarne, skall hvart tionde år, efter den

straxt derförinnan verkstälda folkräkningen, undergå revision.

Den af utskottet antagna grundsatsen innebär, såsom redan blifvit

antydt, att ett fast antal representanter skall utses, oberoende af folk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

mängdsvexlingarne i riket, men att detta antal kan fördela sig olika på

de särskilda valkretsarne, allt efter folkmängdsvexlingarne inom dessa.

Dock har utskottet icke funnit det nödigt, att denna grundsats, såvidt

den afser valkretsarnas representationsrätt sins emellan, genomföres

omedelbart, så snart eu folkmängdsförändring egt rum, utan ansett

det tillräckligt, att vid revisioner, som efter korta tider återkomma,

proportionen mellan valkretsens folkmängd och dess representantantal,

om den befinnes rubbad, blir återstäld. Deremot bör hela representationens

antal, efter en bestämd proportion, fördelas, å ena sidan, emellan

båda kamrarne och, å andra sidan, med afseende på representationsrätten

i Andra Kammaren, emellan landsbygden och städerna.

Vid undersökningar till utfinnande af de tal, som i enlighet med

den antagna principen böra uppställas, har utskottet, som, efter hvad

ofvan blifvit anfördt, icke kan undgå att finna, det representanternas

antal hos oss redan uppnått en ansenlig höjd, dock kommit till den

åsigten, att det är lämpligast att gorå de minsta möjliga rubbningar i

de olika valkretsarnes befintliga representationsrätt, och föreslår utskottet

derför, att de siffror, som efter allmänna valen till Andra Kammaren

år 1887, utmärkte förhållandet emellan Andra Kammaren och

Första Kammaren — eller 222 och 144 — samt, i fråga om Andra

Kammarens sammansättning, emellan land och stad — eller 146 och

76 — höra blifva grundläggande, med vissa jemkningar, som ansetts

önskvärda för att erhålla mera afrundade tal. Utskottet föreslår alltså,

att ledamöterna i Andra Kammaren bestämmas till 225 och i Första

Kammaren till 150, samt att af Andra Kammarens 225 ledamöter 150

utses för landsbygden och 75 för städerna. *

Till stöd för bestämmandet af siffrorna 225 och 150, såsom angifvande

förhållandet emellan Andra Kammaren och Första Kammaren,

kan anföras, att dessa siffror innehålla i det allra närmaste samma

proportion som den, hvilken låg till grund för de siffror, som justitiestatsministern

vid föredragning af förslaget till nu gällande riksdagsordning

i statsrådet den 5 januari 1863, i enlighet med 1861 års folkmängdsförhållanden,

angaf för att visa, huru proportionen emellan

kamrarne skulle komma att ställa sig, och hvilka sistnämnda siffror

voro 180 för Andra Kammarens och 119 för Första Kammarens ledamöter.

Andra Kammaren komme i följd häraf att, såsom från början

var afsedt, utgöra f och Första Kammaren f af representationen.

Hvad beträffar proportionen inom Andra Kammaren emellan landsoch

stadsrepresentanterna, har utskottet utgått från de förhållanden,

som för närvarande äro rådande, och enligt hvilka de förstnämnde utgöra

omkring ■§ och de senare omkring ?> af ledamöterna i denna kärn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 1.

9

mare. Denna proportion afviker något från det förhållande emellan

dessa representanter, som vid riksdagsordningens antagande egde rum,

men hvilket dock ej kan anses hafva varit af lagstiftaren afsedt att

för alltid bibehållas. Ty bestämmelsen om rätt för städerna att, i jemförelse

med folkmängden, utse ett större antal riksdagsmän än landet

måste, med antagande af en fortgående folkmängdstillväxt såväl i städerna

som på landsbygden, leda till en större ökning af städernas

representanter än landets. Också visade sig, att, under det, med afseende

å 1861 års fofkmängdsförhållanden, landet beräknades komma

att välja 130 och städerna 50 representanter i Andra Kammaren, redan

vid den första riksdagen efter antagandet af den nya riksdagsordningen

valdes 135 för landet och 55 för städerna, hvilka siffror småningom förändrades

så, att vid de val, som närmast föregingo år 1888, landet utsåg

146 och städerna 76, dessa senare således något mer än } af kammarens

hela dåvarande antal 222. Till den nämnda proportionen af två representanter

för landet mot en för städerna, såsom förhållandet är jemväl

i Norge, anser utskottet landets och städernas representationsrätt

böra bestäiftmas. Städernas folkmängd och relativa betydelse för hela

landet hafva nemligen efter representationsförändringens genomförande

i väsentlig män tilltagit, hvarför det icke torde vara obilligt, att de få

bibehållas vid det inflytande på Riksdagens sammansättning, de för

närvarande ega, om ock skäl förefinnas att icke vidare låta detta inflytande

ökas; och sådant skulle lättast förebyggas genom att, med

bibehållande af den nuvarande proportionen, införa ett konstant förhållande

emellan landets och städernas representanter.

Efter angifvandet af dessa allmänna grunder går utskottet öfver

till en närmare utveckling af de stadgande^ som måste blifva en följd

af den nya anordningen med fixering af representantantalet.

Hvad då först beträffar sammansättningen af Första Kammaren,

så bibehålies oförändradt hvad i § 6 riksdagsordningen föreskrifves

derom, att ledamöterna af denna kammare skola utses af landsting och

stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting deltaga. För att utröna,

huru många af kammarens 150 ledamöter hvarje dylik valkorporation

har att välja, måste rikets folkmängd först delas med 150; den qvot,

som dervid erhålles, blir bestämmande för antalet riksdagsmän för

landstingsområdet eller staden, i det att valkrets eget välja minst en

riksdagsman för hvarje fullt tal af sin folkmängd, som motsvarar nämnda

qvot, Således, då Tfo- af rikets folkmängd år 1887, eller 4,734,901,

utgör 31,566, egde Elfsborgs län, med ett invånareantal af 279,217,

utse 8 riksdagsmän. Har valkrets mindre folkmängd än berörda qvot,

m. till Riksd. Vret. 1889. 3 Sami. 1 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

hvilket för närvarande är förhållandet endast med Norrköping, hvars

invånare uppgå till blott 29,619, eger den likväl, i enlighet med nu

gällande bestämmelser om stad, som ej deltager i landsting, men hvars

folkmängd icke uppgår till 30,000, utse en riksdagsman.

Det torde väl icke någonsin inträffa, att den qvot, som är bestämmande

för antalet af valkretsens riksdagsmän, jemnt går upp i den

siffra, som betecknar folkmängden inom valkretsen, utan att öfverskott

uppstår; sålunda har Stockholms län ett öfverskott af 25,896, Upsala

län af 25,386, Södermanlands län af 26,032 invånare o. s. v. (se Bil.

Litt. A). Detta åter har till följd, att man genom sammanslagning af

det antal riksdagsmän, som för hvarje valkrets bestämmes efter den

folkmängd, som motsvarar förberörda qvot eller en hel multipel deraf,

och hvilka riksdagsmän, enligt hvad åberopade bilaga utvisar, uppgå

till endast 138, ej kan erhålla det erforderliga antalet riksdagsmän.

Det antal, som då fattas, skall fyllas från de valkretsar, som hafva

största öfverskjutande talen. 1 enlighet härmed får t. ex. Skaraborgs

län, hvilket eger en folkmängd af 251,939 och alltså är berättigad!

att utse 7 riksdagsmän, välja ytterligare eu för ett öfverskott af 30,977,

och likaså öfriga län eller städer, allt eftersom deras vid den första

beräkningen icke använda folkmängdssiffra närmar sig qvoten 31,566,

tills antalet 150 blifvit fyldt. (Bil. Litt. A)

På det. att emellertid icke ständiga rubbningar i valkretsarnes

inbördes förhållande till hvarandra, beroende på olika folkökning, skola

inträffa, har utskottet, på sätt ofvan blifvit berördt, ansett, att en viss

stadga bör gifvas åt valkretsindelningen och det antal riksdagsmän,

hvarje valkrets har att utse. Den en gång faststälda ordningen skall

nemligen, såsom förhållandet redan nu är med de mindre städernas

valkretsindelning för val till Andra Kammaren, förblifva beståndande

under tio år, hvarefter revision bör företagas hvart tionde år. Genom

dylika återkommande omregleringar förebygges, att allt för stora missförhållanden

uppkomma emellan valkretsens folkmängd och det antal

riksdagsmän, valkretsen har att utse. Utskottet har dock funnit det

vara lämpligast, att denna omreglering företages af Konungen, och

icke af kammaren sjelf, då det här endast gäller tillämpning af noga

bestämda grunder, och hela åtgärden således i intet afseende skiljer

sig från en vanlig förvaltningsangelägenhet.

Vid de omregleringar, som sålunda skola ske hvart tionde år, bör

likväl iakttagas, att, för den händelse valkrets, som utsett flere representanter,

sedermera förlorar rätt att välja lika stort antal, någon inskränkning

icke får ske i den af samma valkrets redan utsedde riksdagsmannens

befogenhet att under nio år vara riksdagsman. Då han

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1,

11

alltså fortfarande eger fullgöra sitt riksdagsmannauppdrag för den tid,

som kan återstå, blir deraf eu följd, att den valkrets, som blifvit berättigad

att utöfver sitt förra antal utse ytterligare en riksdagsman,

dock icke får utöfva denna rätt, förrän förstnämnde riksdagsmans funktionstid

lupit ut, eller riksdagsmannen eljest afgår. lakttoges icke detta,

skulle nemligen sammanlagda antalet riksdagsmän för kammaren komma

att öfverstiga 150.

Af samma skäl får icke heller stad, som under den tid, för hvilken

den af Konungen faststälda ordningen är gällande, upphör att deltaga

i landsting, genast välja riksdagsman, utan måste afvakta uppkommande

ledighet bland riksdagsmännen för det landstingsområde,

staden förut tillhört. Så snart emellertid en dylik ledighet yppar sig,

inträder staden i utöfningen af sin sjelfständiga representationsrätt, och

landstingsområdet blir från den tiden representeradt af en riksdagsman

mindre än förut. Skulle mot förmodan det fall inträffa, att stad,

som ej deltagit i landsting, sedermera komme att tillhöra detsamma,

har staden naturligtvis efter den tiden ingen sjelfständig representationsrätt,

utan eger endast att vid uppkommande ledighet utse riksdagsman

tillsammans med landstinget, hvithet — intill dess ny reglering

sker — har att utöfva den valrätt, som förut tillkommit både

staden och landstinget.

Enligt ofvan angifna grunder och med tillämpning af 1887 års

folkmängdsförhållanden (Bil. lutt. A), skulle Stockholms läns landsting

till Första Kammaren få utse 4 representanter, Upsala läns 3, Södermanlands

läns 4, Östergötlands läns 7, Jönköpings läns 6, Kronobergs

läns 5, Kalmar läns, norra delen, 2, Kalmar läns, södra delen, 4,

Gotlands läns 1, Blekinge läns 4, Kristianstads läns 7, Malmöhus läns

10, Hallands läns 4, Göteborgs och Bohus läns 6, Elfsborgs läns 8,

Skaraborgs läns 7, Vermlands läns 8, Örebro läns 5, Vestmanlands läns

4, Kopparbergs läns 6, Gefleborgs läns 6, Vesternorrlands läns 6,

Jemtlands läns 3, Vesterbottens läns 3, Norrbottens läns 3 samt Stockholm

7, Göteborg 3, Malmö 1 och Norrköping 1, eller således tillhopa

138. Detta antal fylles sedermera på det sätt, att de 12 valkretsar,

hvilkas folkmängdsiffra företer det största, vid nyssnämnda beräkning

icke afsedda öfverskott, skola utse ytterligare hvar sin representant;

och äro dessa valkretsar Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands,

Kalmar, norra och södra delen, Gotlands, Blekinge, Elfsborgs,

Skaraborgs, Örebro och Vesterbottens läns landsting.

Vidkommande härefter sammansättningen af Andra Kammaren,

så utgör fortfarande, i enlighet med hvad som stadgas i § 13 riksdagsordningen,

på landet domsagan valkrets, likasom städerna, hvar för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

sig eller i förening med andra städer, eg a utse riksdagsman. Hvad

nu till en början landets representationsrätt angår, så har hvarje domsaga

att utse en riksdagsman. Men alldenstund domsagornas antal för

närvarande utgör endast 116, skola, för att det bestämda antalet riksdagsmän,

eller 150, må uppnås, 34 de folkrikaste domsagorna indelas

i två valkretsar, för hvilka hvardera väljes en riksdagsman (Bil. Litt. B).

Ehuru den tid torde vara långt aflägsen, då domsagornas antal må

komma att öfverstiga 150, har utskottet likväl, för fullständighetens

skull, ansett sig böra för detta fall föreslå, att domsagor, som hafva

minsta folkmängden och dessutom äro närbelägna, skola, två och två,

med hvarandra förenas till valkretsar, som hvardera utse eu riksdagsman.

Beträffande sedermera bestämmelserna om städernas representationsrätt,

så kunna dessa bestämmelser icke blifva lika enkla, som de

stadganden, hvilka ordna representationsrätten för landsbygden. Städerna

äro nemligen dels till antalet flere än de 75 representanter, de

ega utse, dels ock i förhållande till hvarandra af en betydligt olika

folkmängd, hvarför det måste tillses att å ena sidan alla städer få komma

i utöfning af sin representationsrätt och å andra sidan do större städerna,

i mån af deras högre folkmängdssiffra, få välja flere representanter.

För att vinna dessa syftemål har man till eu början att gå till väga

på samma sätt, som föreskrifves med afseende på sammansättningen

af Första Kammaren. Folkmängden i rikets samtliga städer skall nemligen

delas med 75, då en qvot erhålles, hvilken, efter folkmängdsförhållandena

år 1887 — eller 841,731 invånare — utgör 11,223.

Denna qvot blir bestämmande för antalet af städernas riksdagsmän.

Hvarje stad, hvars folkmängd uppgår till nämnda siffra, eger utse en

riksdagsman, och derutöfver flere, allt efter som folkmängden utgör en

hel multipel af den funna qvoten. Städer deremot, som hafva mindre

folkmängd, än nu är sagdt, skola ordnas, så vidt det lämpligen kan

ske länsvis, i valkretsar, hvilka hvardera utse en riksdagsman. Huru

många sådana valkretsar erfordras, beror på, huru stort antal riksdagsmän

återstår att välja, sedan de städer, hvilka hvar för sig hafva att

utse riksdagmän, fått sitt representantantal bestämdt.

Vid statistiska undersökningar har det visat sig, att genom eu dylik

anordning af städernas representationsrätt en viss fasthet vinnes å det

representantantal, som skall utses af de städer, hvilka hafva sjelfständig

valrätt. Så t. ex. skulle, med tillämpning af nyssberörda

stadganden, Stockholm hafva utsett 20 riksdagsmän år 1865, 18 år

1874 samt 19 år 1883. På motsvarande tider skulle Göteborg, i enlighet

med samma grunder, egt att välja respektive 6, 7 och 8 riksdagsmän.

Härmed torde äfven vara aflägsnad den farhåga, man kunde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

hysa för, att de större städerna, hvilkas folkmängd växer mycket

hastigare än de mindre städernas, skulle försätta dessa senare i en

allt för ogynsam ställning med afseende på antalet af de riksdagsmän,

som desse skulle ega att välja. Att så icke är fallet, visar sig deraf,

att, med tillämpning af nu föreslagna grunder på 1887 års folkmängdsförhållanden,

dessa mindre städer skulle komma att utse ett större

antal representanter än med den nu bestående valkretsindelningen.

Förklaringsgrunden härtill är att söka deri, att det ökade invånareantalet

i rikets samtliga städer, derpå de större städerna utöfva ej

ringa inflytande, visserligen förhöjer den qvotsiffra, som ligger till grund

för bestämmandet af de större städernas representationsrätt, men att i

de större städerna öfverskott af folkmängd uppkomma, för hvilka dessa

städer ej ega välja någon representant, genom hvilket förhållande

emellertid antalet af de representanter ökas, som komma på de mindre

städerna.

Slutligen har utskottet, af skäl som redan förut blifvit nämnda,

ansett, att så väl bestämmandet af det antal riksdagsmän, hvarje stad,

hvars folkmängd uppgår till minst af folkmängden i rikets alla städer,

eger välja, som äfven indelningen af de öfriga städerna i valkretsar

bör hvart tionde år företagas, utan att under tiden någon förändring

får ske i antalet valkretsar och det representantantal, hvarje valkrets

eger utse. Utskottet har valt en period af tio år af det skäl, att

utskottet ansett sig icke böra förändra det stadgande, som i sådant

hänseende redan förefinnes i § 13 mom. 3 riksdagsordningen, hvilket

stadgande icke lärer hafva medfört någon olägenhet; hvartill jemväl

kommer, att samma stadgande bibehållits i de särskilda förslag till

förändrad lydelse af nämnda paragraf, som vid 1887 års riksdag antogos

af kamrarne. Åtgärden med valkretsarnes reglering bör af skäl, som

angifvits vid utvecklingen af bestämmelserna om Första Kammarens

sammansättning, tillkomma Konungen, flen ordning, Konungen i anledning

deraf fastställer, bör första gången tillämpas vid de allmänna

val, som näst derefter, enligt § 15 mom. 1 riksdagsordningen, skola

ega ruin. Skulle under den tid, för hvilken den sålunda faststälda

ordningen är gällande, köping erhålla stadsprivilegier, får han dock

icke välja riksdagsman tillsammans med någon annan stad, utan räknas

i sådant hänseende fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning

varder faststäld.

I öfverensstämmelse med dessa grunder och om 1887 års folkmängdsförhållanden

tillämpas (Bil. Litt. B), skulle Stockholm till Andra

Kammaren få utse 20 representanter, Upsala 1, Linköping 1, Norrköping

2, Jönköping 1, Kalmar 1, Karlskrona 1, Malmö 4, Lund 1,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Landskrona 1, Helsingborg 1, Göteborg 8, Örebro 1 och Gefle 1, eller

således tillhopa 44. Bland öfriga städer eger för närvarande Sundsvall

att sjelfständigt välja en riksdagsman, men då dess folkmängd — 10,988 —

icke uppgår till den siffra — 11,223 —, som är bestämmande förrätten

att ensam utse representant, måste nämnda stad inräknas bland de

städer, som skola förenas i valkretsar. För närvarande utgöra dessa

valkretsar tillsammans 26, men antalet måste, i händelse af bifall till

utskottets förslag, höjas till 31, på det att städernas representanter i

Andra Kammaren måtte komma att utgöra det föreskrifna antalet 75.

Den nu bestående valkretsindelningen blifver således icke användbar,

utan måste ny bestämmas af Konungen.

I nära öfverensstämmelse med det förslag till ändring af §§ 6

och 13 riksdagsordningen, som konstitutionsutskottet vid förra riksdagen

afgaf och hvilket utskottet nu åter vill framlägga till Riksdagens

pröfning, hafva inom Andra Kammaren väckts två motioner, nemligen,

n:o 23, af herr E. Westin och, n:o 51, af herr K. E. Holmgren. Herr

Westins förslag afviker från utskottets endast deri, att herr Westin

ansett den reglering af valkretsarne för Första Kammaren, som Konungen

skall verkställa, böra försiggå hvart nionde, i stället för hvart tionde,

år; och har det derför icke aktats nödigt, att detta förslag här återgifves.

Herr Holmgren, som hänvisar till den af herrar Norén m. fl.

vid utskottets förut åberopade betänkande fogade reservation, föreslår

den ändring i utskottets förslag, att antalet representanter bör begränsas

till 144 för Första Kammaren och 212 för Andra Kammaren, deraf

146 för landet och 66 för städerna. Då sistberörda förslag, i följd af

dessa förändringar till siffror, företer någon större olikhet i redaktionen

mot utskottets förslag, meddelas det här nedan, så lydande:

§ 6-

1. »Första Kammaren skall bestå af etthuudrafyratiofyra ledamöter,

hvilka för en tid af nio år utses af landstingen och stadsfullmägtige i

de städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje landstingsområde och

sådan stad, som nu är nämnd, utgör en valkrets, för hvilken, efter

folkmängden inom dess område, väljes en riksdagsman för hvarje fullt

tal, motsvarande en etthundrafyratioljerdedel af rikets folkmängd.

2. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 1 sägs,

väljes dock en riksdagsman.

3. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena

i mom. 1 och 2 bör utses, icke uppgår till etthundrafyratiofyra,

skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

15

mängd mest öfverskjuter det tal, som enligt mom. 1 är bestämmande

för riksdagsmännens antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera

välja ytterligare en riksdagsman.

4. Det antal riksdagsmän hvarje valkrets, enligt ofvan angifna

grunder, eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; och skall

vid tillämpning af den sålunda faststälda ordningen iakttagas, att inskränkning

icke sker i vald riksdagsmans rätt att under föreskrifven

tid utöfva riksdagsmannakallet.

5. Upphör stad att i landsting deltaga under den tid, för hvilken

den af Konungen faststälda ordningen är gällande, inträder stadens

rätt att utse riksdagsman dock icke förr, än ledighet uppstår i den

valkrets staden förut tillhört.

§ 13.

1. Andra Kammaren skall bestå af tvåhundratolf ledamöter, deraf

etthundrafyratiosex för landet och sextiosex för städerna. Dessa ledamöter

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga eu riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafyratiosex, skola för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan, häradsvis

indelas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger

domsagornas antal etthundrafyratiosex, skola, i den män sådant

erfordras, angränsande domsagor, som hafva minsta folkmängd, förenas

två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sextiosjettedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sextiosjettedel

af städernas folkmängd. Städer med mindre folkmängd än nu är

sagdt ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar,

som, med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras

för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdagsmännens

antal, för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för

sig berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman,

bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes, vinner tillämpning vid

de val, hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Ko
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

ping, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.»

Då den föregående framställningen innefattar utlåtande jemväl

angående de af herrar Westin och Holmgren väckta förslag, erfordras

i anledning af desamma intet särskildt yttrande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o) att herr Peterssons motion icke måtte af

Riksdagen bifallas;

2:o) att herr Westins motion icke måtte af Riksdagen

bifallas;

3:o) att herr Holmgrens motion icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Deremot föreslår utskottet,

4:o) att Riksdagen måtte till hvilande i vidare

grundlagsenlig ordning antaga följande förslag till

förändrad lydelse af

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

§ 6.

Första Kammarens ledamöter

skola, för en tid af nio år, utses af

landstingen och stadsfullmägtige i

de städer, som ej i landsting deltaga.

Hvarje landsting och sådan

stad, som nu nämnd är, väljer,

efter folkmängden inom sitt område,

en riksdagsman för hvarje

fullt tal af trettiotusen. Går ej folkmängden

upp till trettiotusen, väljes

dock en riksdagsman.

1. Första Kammaren skall bestå

af etthuudrafemtio ledamöter, hvilka

för en tid af nio år utses af landstingen

och stadsfullmägtige i de

städer, som ej i landsting deltaga.

Hvarje landstingsområde och sådan

stad, som nu är nämnd, utgör en

valkrets, för hvilken, efter folkmängden

inom dess område, väljes

en riksdagsman för hvarje fullt tal,

motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

17

(Nuvarande lydelse:)

§

1. Andra Kammarens ledamöter

väljas för en tid af tre år, räknade

från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket

valet skett.

Bill. till Biksd. Prof. 1889. 3 Sam

(Föreslagen lydelse:)

2. För valkrets, som har mindre

folkmängd än i mom. 1 sägs, väljes

dock en riksdagsman.

3. Derest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning af stadgandena

i mom. 1 och 2 bör utses,

icke uppgårtilletthundrafemtio,

skola, för ernående af detta antal,

de valkretsar, hvilkas folkmängd

mest öfverskjuter det tal, som enligt

mom. 1 är bestämmande för

riksdagsmännens antal inom valkretsarne,

vara berättigade att hvardera

välja }Aterligare en riksdagsman.

4. Det antal riksdagsmän, hvarje

valkrets, enligt ofvan angifna grunder,

eger utse, bestämmes hvart

tionde år af Konungen; och skall

vid tillämpning af den sålunda fastställa

ordningen iakttagas, att inskränkning

icke sker i vald riksdagsmans

rätt att under föreskrifven

tid utöfva riksdagsmannakallet.

5. Upphör stad att i landsting

deltaga under den tid, för hvilken

den af Konungen faststälda ordningen

är gällande, inträder stadens

rätt att utse riksdagsman dock icke

förr, än ledighet uppstår i den valkrets,

staden förut tillhört.

13.

1. Andra Kammaren skall bestå

af tvåhundratjugufem ledamöter,

deraf etthundrafemtio för landet och

sjutiofem för städerna. Dessa ledamöter

väljas för en tid af tre år,

. 1 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

(Nuvarande lydelse:)

2. Å landet, hvartill i fråga om

riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga

en riksdagsman. Domsaga, som,

oberäknadt dertill hörande städer,

har större folkmängd än fyratiotusen,

varde dock af Konungen, så

vidt ske kan häradsvis, indelad i

två valkretsar, som välja hvardera

en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en

folkmängd af tiotusen eller mer,

utses eu riksdagsman för hvarje

fullt tal af tiotusen. Ofriga städer

skola första gången af Konungen,

och derefter hvart tionde år af

kammaren, ordnas, så vidt ske kan

länsvis, i särskilda valkretsar, som

hvardera utse en riksdagsman, och

skall hvarje sådan valkrets innehålla

en folkmängd af minst sextusen

och högst tolftusen.

(Föreslagen lydelse:)

räknade från och med januari månads

början året näst efter det,

under hvilket valet skett.

2. A landet, hvartill i fråga om

riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga

en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio,

skola för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän de folkrikaste

domsagorna, så vidt ske kan häradsvis,

indelas i två valkretsar, som

hvardera välja en riksdagsman.

Öfverstiger domsagornas antal etthundrafemtio,

skola, i den mån sådant

erfordras, angränsande domsagor,

som hafva minsta folkmängd,

förenas, två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår

till eller öfverstiger en sjutiofemtedel

af folkmängden i rikets

alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje

fullt tal, motsvarande en sjutiofemtedel

af städernas folkmängd.

Städer med mindre folkmängd än

nu är sagdt ordnas, så vidt lämpligen

ske kan länsvis, i så många

valkretsar, som, med iakttagande

af att hvardera utser en riksdagsman,

erfordras för uppnående af det

i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän

för städerna.

4. Indelningen af omförmälda

valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer,

hvilkas folkmängd i och för sig berättigar

dem att utan förening med

annan stad välja riksdagsman, be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 1.

19

stämmes, efter ofvan angifva grunder,

hvart tionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes,

vinner tillämpning vid de val,

hvilka näst derefter, enligt § 15

mom. 1, skola ega rum. Köping,

som erhåller stadsprivilegier, räknas

i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess ny

valkretsordning varder faststäld.

Stockholm den 25 februari 1889.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer.

1. Af herr Unger: »1 hufvudsak är jag så till vida ense med utskottet,

att äfven jag, på de af utskottet anförda skäl och då representantantalet

i förhållande till folkmängden redan synes mig vara allt för stort, anser

riksdagsmännens antal, både i dess helhet och med afseende å förhållandet

emellan de särskilda kamrarne och, i Andra Kammaren, emellan

lands- och stadsrepresentanter, böra genom lag bestämmas och begränsas,

likasom jag ock kan finna mig vid antagande af de af utskottet

föreslagna grunder för omförmälda inbördes förhållanden, men jag är

från utskottet skiljaktig:

dels i fråga om hela antalet af Riksdagens ledamöter, som, enligt

mitt förmenande, lämpligen synes kunna nedsättas till 350, nemligen

140 i Första och 210 i Andra Kammaren, af hvilka sistnämnde då

borde väljas 140 för landet och 70 för städerna;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlutande N:o 1.

dels i fråga om stadgandet att Kongl. Maj:t skulle hvart tionde

år bestämma det antal riksdagsmän till Första Kammaren, som hvarje

valkrets egde utse, i livilket hänseende reglering lärer blifva erforderlig

så ofta, som förändrade folkmängdsförhållanden föranleda förändring

af valkretsarnes valrätt vid de successiva återvalen;

dels äfven i fråga om tiden för valkretsindelningen för val till

Andra Kammaren, hvilken indelning lämpligare torde böra ega rum

hvart nionde år, i stället för, såsom utskottet föreslagit, hvart tionde.

Hvad då först beträffar antalet ledamöter af Riksdagens begge

kamrar, torde jag, såsom skäl för min åsigt att detta lämpligare borde

nedsättas till 350, få åberopa hvad utskottet sjelf anfört ej mindre

angående förhållandet emellan folkmängd och representantantal i andra

länder, än äfven angående här i riket tid efter annan förut väckta

förslag om inskränkning af representanternas antal, som föreslagits:

år 1840 till 250, år 1847 till 270 och år 1884 till 300; men hvad man

än må hafva att invända emot dessa historiska skäl för representantantalets

nedsättning, åberopar jag hufvudsakligen det faktiska skäl,

att större antal riksdagsmän, än 350, icke är med hänsyn till vårt

lands förhållanden, eller med hänsyn till Riksdagens arbetsordning,

erforderligt, vid hvilket förhållande det ock vore ett oklokt slöseri med

arbetskrafter samt med statens och enskildes medel att för riksdagsarbetet

använda större antal ledamöter.

Derest representantantalet, på sätt jag tagit mig friheten vördsamt

föreslå, inskränktes till 350, skulle deraf följa att det blefve:

i Riksdagen en ledamot för 13,528, i Första Kammaren eu för

33,820,. i Andra Kammaren, för landet, en för 27,808 och, för städerna,

en för 12,024 invånare, och skulle alltså, med tillämpning af föreslagna

grunder för representationsrätten, under nu kända folkmängdsförhållanden

väljas:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

21

till Första Kammaren:

''ör Stockholms läns landstingsområde,

med folkmängd af 152,160, 4,

och för Överskjutande

„ Upsala läns

ff

ff

tf

„ 120,084, 3,

tf

it

„ Södermanlands läns

it

ff

tf

„ 152,296, 4,

ff

it

„ Östergötlands läns

tf

ff

tf

„ 236,465, 6,

tf

it

., Jönköpings läns

ff

ff

ff

„ 196,071, 5,

tf

tf

„ Kronobergs läns

„

ff

„ 165,009, 4,

tf

it

„ Kalmar läns norra

tf

ff

tf

„ 92,213, 2,

tf

tf

„ Kalmar läns södra

it

ff

ff

„ 144,120, 4,

tf

it

„ Gotlands läns

it

ff

tf

„ 52,065, 1,

tf

it

„ Blekinge läns

ff

5?

„ 141,677, 4,

tf

tf

„ Kristianstads läns

f i

ff

;?

„ 226,070, 6,

tf

it

„ Malmöhus läns

tf

„

tt

„ 318,763, 9,

it

it

,, Hallands läns

it

ff

tf

„ 137,398, 4,

tf

tf

„ Göteb. o. Bohus läns

ff

ff

tf

„ 193,199, 5,

tf

tf

„ Elfsborgs läns

tf

ff

tf

„ 279,217, 8,

tf

tf

„ Skaraborgs läns

tf

ff

tf

„ 251,939. 7,

tf

tf

„ Yermlands läns

it

ff

tf

„ 256,842, 7,

tf

tf

„ Örebro läns

>5

ff

tt

„ 182,895, 5,

tf

tf

„ Vestmanlands läns

it

ff

tf

„ 134,625, 3,

it

tf

„ Kopparbergs läns

tf

tf

„ 195,667, 5,

it

tf

„ Gefleborgs läns

tf

tf

tf

„ 199,044, 5,

it

tf

,, Yesternorrlands läns

fi

tf

tf

„ 193,868, 5,

tf

tf

,, Jemtlands läns

ff

tf

tf

„ 97,474, 2,

>t

tf

,, Yesterbottens läns

tf

tf

tf

„ 116,910, 3,

tf

tf

„ Norrbottens läns

ff

tf

tf

„ 98,709, 2,

tf

tf

„ Stockholms stad

tf

tf

„ 227,964, 6,

it

tf

,, Norrköping

tf

tf

„ 29,619, 1,

tf

ff

„ Malmö

tf

tf

„ 45,780, 1,

it

it

,, Göteborg

tf

tt

„ 96,758, 2,

tf

a

folkmängd af 16,880, 0

18,624, 1

„ 17,016, 0

„ 33,545, 1

„ 26,971, 1

„ 29,729, 1

„ 24,573, 1

„ 8,840, O

„ 18,245, 1

„ 6,397, O

„ 23,150, 1

„ 14,383, O

„ 2,118, 0

„ 24,099, 1

„ 8,657, 0

„ 15,199, 0

„ 20,102, 1

„ 13,795, 0

„ 33,165, 1

„ 26,567, 1

„ 29,944, 1

„ 24,768, 1

„ 29,834, 1

„ 15,450, 0

„ 31,069, 1

„ 25,044, 1

H,960, 0

„ 29,118, 1

Till Andra Kammaren:

för landet:

för 116 domsagor ..............................................................................._•.........

samt derjemte en riksdagsman för hvar af följande tjugufyra

domsagor:

Upsala läns norra, Nyköpings, Oppunda och Villåttinge,

Östbo och Vestbo, Östra Värends, Vestra Värends, Tjusts,

Södra Möre, Villands och Östra Göinge, Luggude, Rönnebergs,

Onsjö och Harjagers, Wemmenhögs, Ljunits och Herrestads,

Hallands läns södra, Hallands läns mellersta, Askims,

Hisings och Säfvedals, Kinds och Redvägs, Marks, Vedens

och Bollebygds, Östersysslets, Öster-Nerikes, Vester-Nerikes,

Vester-Dalarnes, Gestriklands, Södra Helsinglands och Norra

Ångermanlands ............................................................................. •••••■•

140

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottds Utlåtande N:o 1.

för städerna:

för Stockholm med folkmängd af 227,964................................................ 18

„ Upsala „ „ 21,249............................................... 1

„ Norrköping „ „ 29,619............................................... 2

„ Jönköping „ ,, 19,391.............................................. 1

„ Karlskrona „ „ 19,811............................................. 1

;, Malmö „ „ 45,780.............................................. 3

„ Lund „ „ 14,822................................................ 1

,, Helsingborg „ „ 16,912.............................................. 1

„ Göteborg „ „ 96,758................................................ 8

„ Örebro „ „ 13,893................................................ 1

„ Gelle „ 21,508................................................ 1

motsvarande i medeltal

för dessa elfva större städer

en för 13,887;

för öfriga städer med sammanlagd

folkmängd af................ 314,020.............................................. 32

motsvarande i medeltal

för dessa mindre städer en

för 9,813. __________

70

Genom sådan anordning skulle alltså nuvarande antalet af Riksdagens

ledamöter minskas med 17, nemligen 5 af Första och 12 af

Andra Kammaren, deraf 6 för landsbygden och 6 för städerna.

Vidkommande derefter det i 4 mom. 6 § af utskottets förslag

förekommande stadgande, att det antal riksdagsmän till Första Kammaren,

som hvarje valkrets egde utse, skulle hvart tionde år af Konungen

bestämmas, synes mig detta stadgande icke lämpligt för de successiva

omvalen till Första Kammaren, enär följden deraf blefve, att under

regleringsperioden inträffande förändringar i folkmängdsförhållandena

icke förr än efter förloppet af tio och, under vissa eventualiteter, än

flera år finge utöfva den inverkan på valrätten, som i 6 §:s tre första

moment föreskrifvits, hvilket förhållande med afseende å val till Första

Kammaren synes så mycket mera anmärkningsvärd^ som ökning och

minskning af folkmängden vid fråga om val till Forsta Kammaren kan

verka till förändring, icke blott af det antal riksdagsmän, ett valområde

eger utse, utan, hvad vissa städer angår, äfven i afseende på sjelfva

valkorporationens behörighet.

Visserligen har utskottet sökt råda bot för ett sådant fall, som

nverkar på valkorporationens behörighet, genom föreskriften i 5 mom.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskott lits Utlåtande N:o 1.

23

6 §, att om stad upphör att i landsting deltaga under den tid, för hvilken

den af Konungen faststälda ordningen är gällande, inträder stadens

rätt att utse riksdagsman dock icke förr än ledighet uppstår i den

valkrets, staden förut tillhört.

Men utom det att detta stadgande icke synes under alla förhållanden

principielt rigtigt, måste jag deremot jemväl anmärka, att föreskrift

saknas, huru och när valrätt skall utöfvas för den händelse, som

ju också kan under någon regleringsperiod inträffa, att stad upphör

att bilda eget valområde och, till följd af minskad folkmängd, kommer

att tillhöra landsting.

Med hänsyn till dessa särskilda förhållanden i fråga om val till

Första Kammaren, synes mig att det, hellre än att stipulera bestämda

regleringsperioder, vore mera praktiskt och lämpligt att åt Kongl.

Maj:t öfverlåta att, när helst förändrade folkmängdsförhållanden till

förändrad valrätt föranleda, angående valrättens utöfning enligt grundlagen

lemna erforderliga föreskrifter.

Slutligen och hvad angår tiden för indelning af valkretsar för

val till riksdagsmän af Andra Kammaren, hvilken indelning utskottet

ansett böra ega rum hvart tionde år, förmenar jag att hvarje tal af år

för sådan indelning, som ej utgör 3 eller multipel af 3, är olämpligt,

enär genom bestämmande af sådan regleringsperiod måste stundom inträffa,

att valkretsindelningen kommer att ega rum samma år som valet

skall ske, vid hvilket förhållande och då föreskrift saknas, hvad tid

på året valkretsindelningen bör verkställas, det kan inträffa, att indelningen

verkställes sådan tid på året, att valmännen endast kort tid före

valen hunnit få veta, hvad valkrets de tillhöra, hvilket är en uppenbar

olägenhet af tioårig regleringsperiod.

Detta oaktadt anser utskottet sig ej böra förändra det i detta

hänseende nu gällande stadgande, »som ej lärer hafva medfört någon

olägenhet.»

Ja — att detta stadgande, såsom utskottet säger, ännu ej medfört

någon- olägenhet, är visserligen sant, och skälet dertill är, att

detta stadgande, som tillämpats endast sedan år 1866, ännu ej hunnit

medföra sådan olägenhet, som den af mig här ofvan antydda, men det

dröjer nu icke längre än till år 1896, innan olägenheten visar sig —

en olägenhet, som, med tioårig regleringsperiod, återkommer hvart trettionde,

med 11-årig period hvart trettiondetredje år o. s. v.

Under sådana ovedersägliga förhållanden kan jag icke finna något

antagligt skäl att nu, då man i allt fall föreslår genomgripande förändringar

af valordningen, bibehålla denna olämpliga föreskrift om

tioårig valkretsindelning, hvadan jag vördsamt ville föreslå, att valkrets
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

indelning för val till Andra Kammaren måtte bestämmas att eg a rum

hvart nionde år, första gången, och till följd deraf ock allt framgent,

under mellersta året af en valperiod.

Med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, och dådet

synes mig önskvärdt att nuvarande riksdagsordningens form och uttryckssätt

måtte, såvidt ske kan, bibehållas, vågar jag vördsamt framlägga

följande från utskottets hemställan i vissa delar skiljaktiga förslag:

Riksdagsordningen.

§ 6.

Första Kammarens ledamöter, till antal af etthundrafyratio,

skola för en tid af nio år utses af

landstingen och stadsfullmägtige i de städer, som i

landsting ej deltaga. Hvarje landsting och sådan stad,

som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden inom

sitt område, en riksdagsman för hvarje fullt tal af en

etthundrafyrationdedel af hela rikets folkmängd. Går

ej folkmängden till så stort tal, väljes dock en riksdagsman.

Uppgår antalet riksdagsmän, som sålunda

bör väljas, icke till etthundrafyratio, väljes ytterligare

en riksdagsman för så många särskilda valområden,

hvilkas folkmängd mest öfverskjuter fulla etthundrafyrationdedelar

af rikets folkmängd, att kammarens

ledamöter komma att utgöra etthundrafyratio; allt på

sätt som Konungen, i enlighet med här ofvan stadgade

grunder, närmare bestämmer, då förändrade folkmängdsförhållanden

dertill föranleda, och val, till följd

af riksdagsmans afgång, erfordras.

§ 13-

1. Andra Kammarens ledamöter, till antal af

tvåhundratio, hvaraf etthundrafyratio för landet och

sjuttio för städerna, väljas, för en tid af tre år, räknade

från och med januari månads början året näst

efter det, under hvilket valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

25

en riksdagsman. Uppgår ej domsagornas antal till

etthundrafyratio, väljes ytterligare en riksdagsman

för så många af de mest folkrika domsagorna, att

antalet ledamöter, som för landet bör väljas, kommer

att utgöra etthundrafyratio, i hvilket afseende dessa

domsagor böra, så vidt lämpligen kan ske, häradsvis,

indelas i två valkretsar, som hvar för sig välja en

riksdagsman. Skulle domsagornas antal komma att

öfverstiga etthundrafyratio, böra, i den mån sådant

erfordras, angränsande domsagor, som hafva minsta

sammanlagda folkmängd, två och två till en valkrets

förenas.

3. I hvarje stad, som eger eu folkmängd af

en sjuttiondedel af folkmängden i rikets alla städer,

eller mer, utses för hvarje sådant fullt tal en riksdagsman.

Ofriga städer skola, så vidt lämpligen ske

kan, länsvis, indelas i så många valkretsar, hvilka

hvar för sig utse en riksdagsman, att antalet ledamöter,

som för rikets samtliga städer bör väljas, kommer

att utgöra sjuttio.

4. Erforderliga föreskrifter angående valkretsindelning

å land och i stad, likasom ock angående

antal riksdagsmän, som i ofvan förstnämnda städer

bör väljas, meddelas, i enlighet med här stadgade grunder,

af Konungen, första gången år 1892 och sedan

hvart nionde år, att i nio år, från början af året näst

efter det, under hvilket regleringen verkstälts, till

efterrättelse lända, äfven om under tiden domsaga

delas, eller köping stadsprivilegier erhåller».

2. Af herr Alin: »Då jag icke kunnat biträda utskottets förslag,

anhåller jag att härmed få bifoga min särskilda mening. Denna är i

allt väsentligt densamma som den, hvilken i en reservation mot utskottets

sistlidne riksdag afgifna förslag i samma ämne uttalades af herr Gilljam,

och jag kan inskränka mig till att till hvad i denna reservation anfördes

lägga följande.

Såsom utskottet i sitt utlåtande påpekar, är idén att genom fixa

siffror eu gång för alla bestämma representanternas antal i vårt land

ingen nyhet. Den fans tvärtom upptagen i alla mera betydande förslag

till fyrståndsrepresentationens afskaffande, som under 1830-, 1840- Bih. till Riksd. Brok 1889. 3 Sami. 1 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

och 1850-talen framstäldes, äfven i dem som voro byggda på grundsatsen

om samfälda val. Det fans således all anledning att vid det

slutligen antagna förslagets författande och afgörande taga denna idé

under pröfning. Resultatet af denna pröfning blef, att denna idé icke

godkändes, och att man i stället accepterade en helt annan princip för

bestämmandet af antalet representanter, nemligen den, som ligger till

grund för nu gällande stadgande!) i detta afseende. Jag kan icke finna,

att deu erfarenhet, som man efter 1866 har vunnit, ger någon anledning

att frångå denna princip; och jag kan ej heller finna, att man

behöfver frångå den derför, att man anser behöfligt att minska eller

hämma ökningen i representanternas antal. Tillgodoseendet af detta

behof kan, såsom vid flera tillfällen inom riksdagen framhållits, på ett

mycket enkelt sätt vinnas genom att höja de folkmängdssiffiror, som

betinga rätten att välja representanter. Begagnar man sig af detta

sätt, så står man qvar på den grund som i riksdagsordningen är lagd;

anlitar man åter det, som utskottet föreslagit, så öfvergifver man denna

grund, och att vid en lagförändring — särskild! en grundlagsändring

— utan trängande behof lemna den grund, hvarpå lagen är byggd, kan

jag för min del ej anse tillrådligt.

Särskild! synes mig utskottets förslag utan tillräcklig grund afvika

från de principer, hvarpå riksdagsordningen är byggd, genom de

bestämmelser det innehåller angående antalet representanter för stad

och land i Andra Kammaren. Enligt förslaget skall nemligen detta

antal bestämmas i ett förhållande af 1 till 2, ett förhållande, som skall

stå fast, oberoende af den ökade betydelse, som städerna genom utveckling

i olika afseenden kunna vinna. Ett dylikt förslag synes mig

vara fullkomligt stridande mot den nu gällande lagens mening, enligt

hvilken ökad betydelse för städerna skall betinga ökadt inflytande för

dem inom representationen och tvärtom. I synnerhet förefaller det

mig vara föga förenligt med grunderna för en lyckobringande lagstiftning,

att just under en period af kraftig och snabb utveckling åt städernas

betydelse fixera den siffra, som betecknar deras inflytande inom

representationen.

Skall någon ändring i det nu varande förhållandet mellan städernas

och landsbygdens representantantal inom Andra Kammaren ega

rum, så synes den mig böra ske så, att man, med bibehållande af den

princip, hvarpå riksdagsordningens bestämmelse i nu ifrågavarande

afseende är byggd, minskar möjligheten af tillväxt i städernas representantantal,

och ej så, att detta antal läses fast vid en viss siffra. Frågan

blir då den, huruvida en dylik ändring verkligen bör ega rum. Denna

fråga anser jag mig böra besvara jakande. Då de nu gällande bestäm
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

27

melserna angående förhållandet mellan antalet stads- och landsbygdsrepresentanter

i Andra Kammaren faststäldes, och den eftergift, som

man då ansåg sig höra göra städerna, gjordes så stor som den blef,

utgick man naturligtvis derifrån, att städerna med sin dåvarande låga

folkmängdssiffra eljest skulle inom representationen komma att befinna

sig i eu allt för ogynsam ställning gent emot landsbygden. Sedan folkmängdsförhållandena

mellan städerna och landsbygden utvecklat sig

så, som under det sista fjerdedels seklet skett, synes det ej vara öfverensstämmande

med riksdagsordningens anda och mening, att denna

eftergift skall för framtiden fortfara att vara lika stor, som den år

1866 bestämdes att vara; och skall en ändring göras, så bör den utan

tvifvel ske, innan förhållandena utvecklat sig derhän, att åsigten om

det orätta i att oförändrad bibehålla den proportion, som vid riksdagsordningens

antagande blef bestämd, skärpes så, att man anser sig böra

borttaga hvarje förmån för städerna i nu ifrågavarande afseende.

Hvad angår antalet ledamöter i Första Kammaren, finner jag några

nya föreskrifter ännu icke vara af behofvet påkallade.

På grund af livad jag nu yttrat och af hvad för öfrigt finnes anfördt

i den reservation jag förut åberopat, finner jag mig böra vördsamt

föreslå, att Riksdagen må till hyllande i grundlagsenlig ordning

antaga följande förslag till ändring af § 13 riksdagsordningen:

»1. Andra Kammarens — — — — —--

— — — skett.

2. Å landet —--— — — — — — —

— — — riksdagsman.

3. I stad, som eger en folkmängd af tiotusen

eller mer, utses en riksdagsman och derutöfver en

för hvarje fullt tal af femtontusen, hvarmed folkmängden

öfverstiger tiotusen. Ofriga städer skola

första gången af Konungen, och derefter hvart tionde

år af kammaren, ordnas, såvidt ske kan, länsvis, i

särskilda valkretsar, som hvardera utse en riksdagsman,

och skall hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd

af minst sextusen och högst tolftusen.

4. Städer, som vid 1889 års slut hade och

derefter fortfarande hafva en folkmängd af minst tjugutusen,

ega dock, på sätt förut varit stadgadt, utse en

riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen, men ej

för större folkmängd, än de vid nämnda års slut hade;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

och må ej utse ökadt. antal annorlunda, än här ofvan

för städerna i allmänhet är stadgadt.»

«

Herr Gilljam har begärt få autecknadt, att han i följd af sjukdom

varit förhindrad deltaga i detta ärendes behandling inom utskottet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

29

Bil, Litt A.

Första Kammaren.

Rikets folkmängd den 31 december 1887 uppgick till 4,734,901,

deraf utgör 31,566, hvilken qvot enligt förslaget således berättigar

till val af en riksdagsman, jemlikt nedanstående tablå:

Stockholms län

med

152,160 inv.

väljer

4

öfverskj.

folk män

gd 25,896

Upsala ,,

3 3

120,084

33

33

3

33

5)

25,386

Södermanlands,,

11

152,296

3 3

3 3

4

33

33

26,032

Östergötlands ,,

33

236,465

33

33

7

33

33

15,503

Jönköpings ,,

33

196,071

11

31

6

33

33

6,675

Kronobergs ,,

33

165,009

33

33

5

3 3

33

7,179

Kalmar län, norra

delen 92,213

2

3 3

3 3

29,081

Kalmar län, södra delen 144,120

4

3 3

17,856

Gotlands län

med

52,065

n

1

11

3 3

20,499

Blekinge ,,

33

141,677

33

33

4

33

33

15,413

Kristianstads ,,

226,070

7

33

5,108

Malmöhus ,,

3}

318,763

10

33

33

3,103

Hallands ,,

137,398

4

3 *

11,134

Göteb. o.Bohus,,

193,199

6

33

4,803

Elfsborgs ,,

33

279,217

33

j)

8

11

3 3

26,689

Skaraborgs ,,

33

251,939

33

))

7

))

5)

30,977

Vermlands ,,

256,842

8

t)

4,314

Örebro ,,

182,895

5

)1

25,065

Vestmanlands ,,

134,625

4

8,361

Kopparbergs ,,

33

195,667

33

6

33

3 3

6,271

Gefleborgs ,,

33

199,044

33

33

6

33

33

9,648

V esternorrlands

193,868

6

33

4,472

Jemtlands ,,

97,474

3

3 5

2,776

Vesterbottens ,,

116,910

3

33

33

22,212

Norrbottens ,,

98,709

3

3)

4,011

Stockholms stad ,,

227,964

7

7,002

Göteborgs ,,

33

96,758

33

3 3

3

n

33

2,060

Malmö „

45,780

33

1

n

33

14,214

Norrköpings ,,

33

29,619

n

) 3

1

33

33

— —

Summa 138

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Då, enligt förestående tablå, med tillämpning af den angifna beräkningsgrunden,

endast 138 riksdagsmän komma att utses, bör en

hvar af de 12 valkretsar, som hafva den största orepresenterade folkmängden,

utse en riksdagsman utöfver det antal, hvartill folkmängden

strängt taget berättigar. Dessa valkretsar äro, såsom af berörda tablå

framgår, Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar norra

och södra delen, Gotlands, Blekinge, Elfsborgs, Skaraborgs, Örebro och

Vesterbottens län..

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

31

Bil. litt. B.

Andra kammaren.

1. Landet.

Domsagorna fördela sig på de olika länen på följande sätt:

Stockholms

län

har

5

domsagor, hvilka

skola

välja

5 riksdag

Upsala

11

11

3

11

11

11

??

3

11

Södermanlands

Östergötlands

11

•1

11

11

3

8

11

11

11

11

11

11

11

11

3

8

11

11

Jönköpings

11

11

5

11

11

11

11

5

11

Kronobergs

11

V

3

11

11

11

11

3

11

Kalmar

11

11

6

11

11

1)

11

6

11

Gotlands

11

11

Q

u

11

11

11

11

2

11

Dlekmge

11

11

4

V

11

11

11

4

)1

Kristianstads

11

11

6

11

11

11

11

6

11

Malmöhus

11

11

7

11

11

11

11

7

11

Hallands

11

3

11

11

11

11

3

11

Göteb. o. Dohus

11

11

5

11

11

11

11

5

11

Elfsborgs

H

11

7

11

11

11

11

7

11

Skaraborgs

11

11

7

11

11

11

11

7

11

yermlands

11

11

7

11

11

11

11

7

11

Örebro

11

11

4

11

11

11

11

4

11

Vestmanlands

11

11

4

11

11

11

11

4

11

Kopparbergs

11

17

5

11

11

11

11

5

11

Gefleborgs

11

11

4

11

11

11

11

4

11

Vesternorrlands

11

11

6

V

11

11

11

11

6

Jemtlands

11

11

4

11

11

11

4

11

Vesterbottens

11

11

4

11

11

11

V

4

Norrbottens

11

11

4

11

11

11

11

4

11

Summa 116

Enär således samtliga domsagorna utgöra ett antal af endast 116,

har enligt förslaget en hvar af de 34 folkrikaste domsagorna att välja

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 1.

två riksdagsmän, på det att hela representantantalet

150. Dessa 34 domsagor äro:

för landet må blifva

I

ii

ii

ii

ii

II

V

11

11

11

11

11

11

11

11

V

11

11

11

IJpsala

Södermanlands

11

11

Jönköpings

Kronobergs

11

Kalmar

ii _ *

Kristianstads

Malmöhus

11

11

Hallands

ii

Göteb. o. Bohus

Elfsborgs

11

11

Ver ml an ds

11

Örebro

u

Kopparbergs

ii

Gefleborgs

län, Uplands norra

Nyköpings

Oppunda o. Villåttinge

Lifgedingets

Tveta, Vista och Mo

Ostbo och Vestbo

Östra Värends

Vestra Värends

Sunnerbo

Tjusts

Södra Möre

Villands o. östra Göinge

Luggude

Rönnebergs, Onsjö och

Harjagers

Bara och Torna

Vem menhögs, Ljunits

och Herrestads

Hallands läns Södra

,, „ Mellersta

Askims, Hisings och

Säfvedals

Sunnervikens

Vätte, Ale och Kullings

Kinds och Redvägs

Marks, Vedens och Bollebygds
Nordals,

Sundals och

Valbo

Östersysslets

Fryksdals

Öster-Nerikes

Vester-Nerikes

Nedan-Siljans

Vester-Dalarnes

Gestrik lands

Södra Helsinglands

domsaga

ii

u

o

u

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

Vester norr! ands

ii

ii

ii

ii

ii

n

ii

•■i

ii

ii

Norra Helsinglands

Norra Ångermanlands

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

v

ii

ii

ii

n

V

11

11

11

11

11

11

11

11

11

11

med

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

11

ii

ii

ii

47,474 inv

45,286

46,371

41,025

38,407

49,108

56,749

60,344

41,582

42,968

45,092

50,349

46,323

44,801 „

41,113 „

41,403 „

45,555 „

42,976 „

43,200 „

41,140 „

38,493 „

42,292 „

50,558 „

40,954

43,323

39,399

42,916

51,166

40,393

50,988

50,642

44,798

40,674

45,144

11

11

71

11

11

11

11

11

11

11

11

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

33

2. Städerna.

Folkmängden i städerna den 31 december 1887 uppgick till

841,731; deraf utgör 11,223, hvilken qvot bildar den bestämmande

enheten för det antal riksdagsmän, stad, som har sjelfständig valrätt,

enligt förslaget eger utse.

a) Städer, hvilkas invånareantal öfver stiger 11.223, och livilka skola

ega sjelfständigt utse riksdagsmän:

Stockholm med 227,964 inv. väljer enligt utskottets förslag 20; enl. R. O. 22

Upsala

11

21,249

11

11

11

11

11

1

11

11

2

Linköping

11

11,677

11

11

11

11

11

1

11

11

1

Norrköping

11

29,619

11

11

11

11

U

2

11

11

2

Jönköping

11

19,319

11

11

??

11

11

1

11

11

1

Kalmar

11

11,823

11

11

11

11

ii

1

11

11

1

Karlskrona

11

19,811

11

11

ii

11

11

1

11

11

1

Malmö

11

45,780

11

11

11

ii

11

4

11

11

4

Lund

11

14,822

11

11

ii

11

11

1

11

11

1

Landskrona

11

11,738

11

11

ii

11

11

1

11

11

1

Helsingborg

11

16,912

11

11

11

11

11

1

11

11

1

Göteborg

11

96,758

11

11

11

11

11

8

11

11

9

Örebro

11

13,893

11

11

11

11

V

1

11

11

1

Getie

11

21,508

V

>>

11

11

11

1

11

11

2

Summa 44 49

b) Städer, hvilkas invånareantal understiger 11,223, och hvilka således

skola förenas i 31 valkretsar, att hvardera utse en riksdagsman, på

det att hela antalet riksdagsmän för städerna må blifva 15; varande åsyftade

städer, med undantag af Söderhamn och Sundsvall, redan nu förenade

i följande valkretsar:

Södertelje, Norrtelje, Östhammar, öregrund, Sigtuna och Vaxholm med

tillhopa...................................................................................... 10,433 inv.;

Nyköping, Torshälla, Mariefred, Trosa, Enköping med tillh. 11,550 ,,

Eskilstuna och Strengnäs ......................................... „ ,, 11,227 „

Vadstena, Skeuninge, Söderköping, Motala och

Grenna.................................................................... „ „ 9,105 „

Bill. till Itilcsd. Prof. 1889. 3 Samt. 1 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

VexiÖ och Oskarshamn................................................

Vestervik, Eksjö och Vimmerby..............................

Visby och Borgholm ..................................................

Karlshamn, Sölvesborg och Ronneby.....................

Kristianstad och Simrishamn....................................

Ystad, Trelleborg, Skanör och Falsterbo ............

Halmstad och Engelholm ..........................................

Laholm, Varberg, Falkenberg och Kungsbacka

Uddevalla, Strömstad och Marstrand.....................

Venersborg, Åmål och Kungelf..............................

Borås, Alingsås och Ulricehamn............................

Mariestad, Skara och Sköfde...................................

Lidköping, Falköping och Hjo.................................

Karlstad och Filipstad .............................................

Kristinehamn, Nora, Lindesberg och Askersund

Vesterås och Köping...................................................

Arboga och Sala..........................................................

Falun, Hedemora och Säter.......................................

Hernösand, Umeå och Skellefteå.............................

Östersund och Hudiksvall........................................

Luleå, Piteå och Haparanda ....................................

med tillh. 11,916 inv.;

ii

11,840

11

11

ii

7,612

11

11

ii

10,456

11

11

ii

12,010

11

11

ii

11,375

11

11

ii

12,130

>>

11

ii

8,500

11

''1

ii

11,322

11

11

ii

8,953

11

n

ii

11,057

11

ii

ii

10,734

11

ii

ii

9,317

11

ii

ii

11,419

11

ii

ii

10,219

11

ii

ii

10,673

V

ii

ii

9,413

11

v

ii

9,714

11

ii

ii

9,798

11

ii

ii

9,704

11

ii

ii

7,392

>1

Härtill komma:

Söderhamn ..............

Sundsvall .................

„ ,, 9,931 ,,

„ „ 10,988 „

STOCKHOLM, ISAAC MARCtJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.