Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 89 regeringsformen.

1889-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1889:12, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 89 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

1

Nko 12.

Ank. till Kiksd. kansli den 1 maj 1889, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af § 89 regeringsformen.

Med anförande af åtskilliga från olika områden af statslifvet herntade

exempel, hvilka gå ut på att visa, det Konungen med formelt stöd

af § 89 regeringsformen skulle hafva tillegnat sig lagstiftningen angående

ämnen, som, enligt grundlagsstiftarens mening, bort antingen helt

och hållet tillhöra Riksdagens afgörande eller åtminstone kräfva dess

medverkan, har herr L. O. Smith i en inom Första Kammaren väckt,

till konstitutionsutskottet öfverlemnad motion, n:o 58, föreslagit, att

sagda § 89 regeringsformen måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Riksdagen ege att gemensamt med Konungen stifta, förändra, förklara

och upphäfva lagar och författningar, som röra rikets allmänna

hushållning eller grunderna för allmänna inrättningar af alla slag. Dervid

förfares på sätt i §§ 87 och 88 om stiftande och förklaring af

civil- och kriminallag stadgas; dock att högsta domstolens yttrande ej

behöfver inhemtas, utom beträffande de i sådana lagar ingående stadganden

af civil- eller kriminallags natur.»

Ett alldeles lika lydande förslag har framstälts af samme motionär

i fjerde punkten af hans inom Första Kammaren väckta, till utskottet

jemväl remitterade motion, n:o 54, hvilken emellertid icke innehåller en

så utförlig motivering som förenämnda motion n:o 58.

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 8 Sami. 7 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Den fråga, som i omförmälda motioner beröres, är den lagstiftningsrätt

i ämnen, hvilka rikets allmänna hushållning angå, och i fråga om

grunderna för allmänna inrättningar af alla slag, som enligt det grundlagsstadgande,

hvars ändring motionären föreslår, tillkommer Konungen

att ensam utöfva, för så vidt han ej vill åt Riksdagen öfverlemna att i

denna rätts utöfning med honom deltaga.

Den rätt, som svenske Konungen allt sedan den tid, då de till ett

rike förenade landskapen började sammanslutas genom gemensamma lagbestämmelser,

har innehaft att i vissa fall ensam stifta lag, egde vid

införandet af vårt nu rådande statsskick eu sådan utsträckning, att den

omfattade alla ämnen, hvarom icke i grundlag, allmän lag eller särskilda

ståndsprivilegier var stadgadt. Gränsen emellan det lagstiftningsområde,

som tillhörde Konungen ensam, och det, som tillhörde honom och Riksdagen

gemensamt, var således då rent formel, rent yttre. Under arbetet

på 1734 års lag hade emellertid den uppfattningen börjat göra sig gällande,

att gränsen emellan de ifrågavarande lagstiftningsområdena borde

bestämmas med hänsyn till lagstiftningens innehåll, ej till dess form,

och i enlighet med denna uppfattning stadgades år 1809 att, medan

ämnen af konstitutionel, civil, kriminal och kyrko-lags natur skulle tillhöra

det för Konung och Riksdag gemensamma lagstiftningsområdet, skulle

ämnen af ekonomisk och administrativ natur tillhöra det område, som

var föidbehållet Konungens rätt att ensam lagstifta.

På samma gång man härigenom inskränkte det åt Konungen förbehållna

området inom lagstiftningen, hade man emellertid mellan detta

område och det motsatta uppdragit en gräns, som var af den art, att

det i många fall ej kan med bestämdhet sägas, hvar den i verkligheten

går; och det har icke kunnat undvikas, att i ekonomiska författningar

stundom införts stadganden af civillags natur, likasom i civillagen ingått

föreskrifter, som enligt sitt begrepp äro af ekonomisk eller administrativ

art. I följd häraf saknas enligt utskottets åsigt ingalunda giltiga grunder

för den meningen, att åt Riksdagen bör tillerkännas befogenhet att

taga del i den ekonomiska lagstiftningen, för så vidt en dylik befogenhet

låter sig förena med den grundsatsen, att den styrande magten skall

eg a rätt att, äfven med inskränkning i vissa fall af den enskildes fria

åtgöranden, stifta sådana lagar, som afse att förekomma eller förmildra

faror, som i den ena eller andra formen hota statens eller den enskildes

väl.

Motionärens förslag anser sig utskottet emellertid icke kunna understödja,

alldenstund deraf skulle följa så väl ett fullständigt upphäfvande

af Konungens ekonomiska lagstiftningsmagt som borttagande af hans

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

3

administrativa lagstiftningsmagt i sådan omfattning, att en verklig styrelse

skulle komma att snart sagdt omöjliggöras.

Utskottet anser ej heller nödigt eller skäligt att med anledning af

motionen föreslå någon bestämmelse rörande inskränkning i Konungens

nu ifrågavarande magt. Dels är nemligen denna magt redan väsentligen

begränsad genom Riksdagens rätt att deltaga i den allmänna lagstiftningen,

likasom genom dess magt med afseende på beskattningen

och statsreederingen; dels ådagalägger en undersökning af den konstitutionella

utveckling, som egt rum efter år 1809, med all erforderlig tydlighet,

att, likasom Riksdagens magt i det hela, så har ock dess inflytande

på det ekonomiska och administrativa lagstiftningsområdet mer

och mer gjort sig gällande. Vid olika tillfällen hafva nemligen särskilda

delar af det ekonomiska och administrativa lagstiftningsområdet

öfverflyttats till området för Konungens och Riksdagens gemensamma

lagstiftningsmagt, och med afseende på de delar, der detta ej skett, har

det visat sig, att Konungen allt mer och mer tagit hänsyn till de framställningar,

som af Riksdagen blifvit gjorda. Då ingen anledning finnes

att betvifla, att denna utveckling fortfarande skall komma att gå i samma

rigtning, äfven om det åsyftade målet möjligen skulle uppnås något

långsammare, än en eller annan kan anse lämpligt, så synes det icke

vara nödigt att med afseende på grundlagens bestämmelser om Konungens

ekonomiska och administrativa lagstiftningsmagt göra någon ändring. I

ingen händelse anser utskottet en dylik ändring böra ske utan sammanhang

med ändringar i andra af regeringsformens stadganden. Då nemligen

grundlagsstiftarne vid afvägandet af magtfördelningen mellan

Konung och Riksdag bestämde denna fördelning på sådant sätt, att

Konungen erhöll sin ekonomiska och administrativa lagstiftningsmagt

mot att Riksdagen erhöll sin utsträckta finansmagt, anser utskottet

ändring af stadgandena i det ena hänseendet böra betinga ändring äfven

i det andra.

Vid öfvervägande'' af dessa omständigheter, som äfven vid föregående

tillfällen, nemligen åren 1867, 1869, 1884, 1885 och 1886, då efter nya

riksdagsordningens införande frågan om en närmare begränsning eller

upphäfvande af Konungens ekonomiska lagstiftningsmagt varit föremål

för utskottets behandling, blifvit af utskottet åberopade mot eu förändring

af § 89 regeringsformen, finner utskottet icke heller nu anledning

förefinnas att vidtaga den af motionären föreslagna grundlagsändringen,

och detta så mycket mindre, som förslag i samma rigtning,

hvilka dock icke varit så vidtgående som motionärens, icke någonsin

lyckats vinna större tillslutning inom riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att herr Smiths ifrågavarande motion icke måtte

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1889.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Herr Ivar Månsson har begärt få antecknadt, att han i följd af

tjenstledighet från riksdagsgöromålen varit förhindrad att deltaga i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.