Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14

1889-05-02 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1889:14, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1889, kl. 12 inidd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring af gällande grundlagsbestämmelser om behandlingen

af ministeriella ärenden och kommandomål.

Regeringsformen uppehåller strängt den grundsatsen, att Konungen

icke må utan rådgifvares hörande fatta beslut i något regeringsärende,

och såsom allmän regel stadgas i § 5, att statsrådets samtlige ledamöter

ega att öfvervara alla i statsrådet förekommande ärenden. Vissa mål

äro emellertid, i följd af deras särskilda beskaffenhet, enligt § 7, undantagna

från föredragning i statsrådet, och särskilda föreskrifter om deras

behandling meddelade. Dessa äro de ministeriella ärendena och kommandomålen.

Ministeriella ärenden, hvarmed, enligt § 11, förstås alla de, som

angå rikets förhållande till främmande magter, skola nemligen föredragas

inför Konungen af ministern för utrikes ärendena, i närvaro af statsministern

och någon annan statsrådets ledamot eller, der ministern för

utrikes ärendena tillika är statsminister, två andre tillkallade statsrådsledamöter.

I den följande § 12 tillägges, att Konungen eger att ingå i

afhandlingar och förbund med främmande magter, sedan han, i den

ordning § 11 stadgar, hört der nämnde ledamöter af statsrådet; och är

jemväl för utnämningen af sändebud hos främmande magter och tjenstemän

vid beskickningarne i § 32 föreskrifven samma form som för

ministeriella måls behandling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

11

Kommandomål åter, hvarmed, enligt § 15, förstås sådana, som

Konungen, i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmagten till lands

och sjös, omedelbarligen besörjer, afgöras af Konungen i närvaro endast

af den bland krigsdepartementens chefer, till hvars departement ärendet

hörer.

Vid alla de af Konungen i regeringsärenden fattade beslut är vidare

bunden en konstitutionel ansvarighet för den eller dem af hans rådgifvare,

i livilkas närvaro afgörandet skett, derest desse icke pligtenligt

utöfvat sina embeten. Ett måls egenskap af ministerielt ärende eller

kommandomål verkar således ingen ändring i statsrådens konstitutionella

ansvarighet. Deremot har denna egenskap betydelse för den undersökning

om statsrådens förhållande i embetet, som det tillkommer lagtima

riksdags konstitutionsutskott att företaga. Under det att nemligen

konstitutionsutskottet, enligt § 105 regeringsformen, jemförd med § 38

riksdagsordningen, eger äska alla de protokoll, som i statsrådet blifvit

förda öfver andra mål än ministeriella ärenden och kommandomål, så

föreskrifves i afseende å protokollen angående dessa båda slag af ärenden,

att de må kunna fordras endast i det, som rörer kända och af utskottet

uppgifna händelser.

Uti två inom Första Kammaren väckta, till konstitutionsutskottet

öfverlernnade motioner, ribs 55 och 57, har herr L. O. Smith utvecklat

de grunder, enligt hvilka det, efter hans åsigt, vore nödvändigt, att för

behandlingen af ministeriella ärenden och kommandomål föreskrefves

samma konstitutionella former, som i allmänhet måste iakttagas, när

Konungen fattar beslut i ett regeringsärende, äfvensom att konstitutionsutskottets

rätt att taga kännedom om statsrådens embetsförvaltning utsträcktes

till alla mål af de nämnda båda slagen, och icke vore inskränkt

till sådana, som af konstitutionsutskottet särskildt uppgåfves.

Då ifrågavarande motioner hänvisa till hvarandra, samt de föreslagna

ändringarne delvis angå samma grundlagsparagrafer, har utskottet

ansett lämpligt att i samma utlåtande afgifva yttrande öfver dem båda.

I motionen n:o 55 hemställer herr Smith:

att § 11 regeringsformen förändras till följande lydelse:

»Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande

till främmande magter, skola af ministern för utrikes ärendena

beredas och inför Konungen i statsrådet föredragas. Alla meddelanden

i ministeriella mål till främmande magt eller Konungens sändebud i

utlandet skola, efter föregående behandling i statsrådet, utan afseende

å ärendets beskaffenhet ske genom ministern för utrikes ärendena»;

att § 12 regeringsformen må erhålla denna lydelse:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

»Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande

magt ingå, sedan, enligt 8 §, statsrådet deröfver blifvit hördt, dock att

Riksdagens konstitutionella rätt i aftal med främmande magt förbehålles,

der den af detsamma beröres»;

att § 7 regeringsformen förändras sålunda:

»Alla regeringsärenden skola inför Konungen i statsrådet föredragas

och der afgöras»;

att § 105 regeringsformen erhåller följande förändrade lydelse:

»Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll, som

uti statsrådet blifvit förda»;

att orden: »Med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden

och kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer kända och af utskottet

uppgifna händelser kunna fordras», i § 38 riksdagsordningen,

skola uteslutas;

att § 32 regeringsformen upphäfves;

att orden: »inom riket» i första punkten af § 28 regeringsformen

uteslutas.

I motionen n:o 57 föreslår herr Smith:

att ur § 7 regeringsformen uteslutas orden: »med undantag af sådana,

som i 11 och 15 §§ omförmälas»;

att § 15 regeringsformen upphäfves;

att ur § 38 regeringsformen uteslutas orden: »utom i kommandomål»;
att

ur § 105 regeringsformen uteslutas orden: »utom dem, som

angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i det, som

rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser, må kunna

fordras»;

att ur § 38 riksdagsordningen uteslutas orden: »med undantag af

dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast

i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser, kunna

fordras»;

hvarjemte motionären, utan att framställa något yrkande, uttalar

såsom sin mening, att, i händelse af bifall till hans i sistnämnda motion

väckta förslag, orden: »eller den embetsman, som i kommandomål

Konungen råd gifvit», samt orden: »Konungens rådgifvare i kommandomål»

i § 106 regeringsformen, äfvensom orden: »i de fall, här nedanföre

stadgas» i § 4 af samma grundlag lära blifva öfverflödiga och

böra utgå.

Två alldeles lika lydande förslag hafva framstälts af samme motionär

i första och tredje punkterna af hans inom Första Kammaren väckta,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

13

till utskottet jemväl remitterade motion, n:o 54, hvilken emellertid icke

innehåller en så utförlig motivering, som omförmälda motioner, n:is 55

och 57.

Hvad först beträffar motionen n:o 55, så öfverensstämma de deri

framlagda grundlagsändringsförslagen i hufvudsak med dem, som vid

1884 års riksdag af herr Hedin väcktes, till beredande af säkrare garantier

för diplomatiska ärendens behandling. Sistnämnda motion blef af konstitutionsutskottet

afstyrkt, på den grund, att vid nästföregående riksdag

till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antagits ett af utskottet

afgifvet förslag till ändring af §§ 11, 12 och 32 regeringsformen, hvilket

förslag föranledts af en af herr Asklöf väckt motion, deruti alla de af

herr Hedin framstälda hufvudsakliga yrkandena funnos upptagna. Vid

sådant förhållande ansåg utskottet någon annan lagförändring icke skäligen

böra ifrågakomma än den, som det hvilande förslaget innebar.

Herr Hedins förslag blef visserligen antaget af Andra Kammaren, men

förkastadt af Första Kammaren. Vid 1885 års riksdag antogs förenämnda

hvilande förslag, hvilket jemväl af Konungen godkändes, i följd

hvaraf nyss omförmälda paragrafer i regeringsformen erhöllo sin nuvarande

lydelse. I stället för att de ärenden, som angå vårt förhållande

till främmande magter, enligt regeringsformens ursprungliga lydelse, af

Konungen afgjorts efter föredragning af ministern för utrikes ärendena,

i närvaro af blott en annan ledamot af statsrådet, blef nu formen för

deras behandling den, som här ofvan af utskottet angifvits.

Då således grundlagen i hithörande delar nyligen blifvit ändrad,

samt Riksdagen i sammanhang dermed ogillat förslag, hvilka gått i

samma riktning, som de nu föreliggande, finner utskottet redan af detta

skäl sig icke böra understödja desamma. Utskottet vill emellertid

framhålla några särskilda betänkligheter mot ett antagande af motionärens

förslag.

Det har förut vid behandlingen af förslag om ändring af § 12 regeringsformen

i det syfte, att Konungen skulle före ingåendet af afhandlingar

och förbund med främmande magter höra hela statsrådet,

blifvit inom Riksdagen och af konstitutionsutskottet anmärkt, att, då

den norska grundlagen innehåller, att alla protokoll, som föras inför

norska regeringen, skola delgifvas storthinget, samt norska regeringens

utlåtande enligt regeln måste inhemtas i alla de frågor angående afhandlingar

och förbund med främmande magter, hvilka i sammansatt

statsråd behandlas, deraf skulle uppstå den följd, att norska storthinget

finge del af dessa samma frågor, om hvilka emellertid svenska riksdagen

icke erhölle någon kännedom. Denna anmärkning eger, enligt utskottets

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

åsigt, fortfarande giltighet. Då dessutom icke utan fara för bibehållandet

af det goda förståndet med främmande magter den tystnad kan

äfventyras, som försigtigheten oftast bjuder att iakttaga angående vigtigare

diplomatiska underhandlingar, synes det icke under alla förhållanden

vara lämpligt, att kännedomen derom sprides vare sig bland medlemmar

af svenska riksdagen eller norska storthinget.

Från synpunkten af bestående unionella förhållanden framträder

ännu en betänklighet mot antagandet af motionärens förslag. Ministeriella

ärenden, såsom i allmänhet rörande båda rikena, skulle, för den

händelse motionärens förslag antoges, enligt § 5 riksakten, behandlas i

sammansatt statsråd. Häraf blefve en följd, att det norska statsrådet,

dels derigenom att de medlemmar af detsamma, som åtfölja Konungen,

hafva säte i ett dylikt statsråd, dels ock derigenom att den i Norge

varande regeringens betänkande skall inhemtas i mål, som förekomma i

sammansatt statsråd, erhölle ett väsentligen ökadt inflytande på afgörandet

af sådana mål. Men att öka Norges inflytande i fråga om behandlingen

af ämnen, som röra de förenade rikenas förhållande till främmande

magter, utan att på samma gång de stadganden förändras, som

angå Norges deltagande i det gemensamma försvaret, kan utskottet icke

finna tillrådligt.

Till sist vill utskottet påpeka det olämpliga deruti, att, enligt § 11

regeringsformen, sådan dess lydelse af motionären föreslagits, alla meddelanden

i ministeriella mål till Konungens sändebud i utlandet skulle

först behandlas i statsrådet, innan ministern för utrikes ärendena finge

aflåta någon skrifvelse till sändebudet. Att vid hvarje stadium af en

diplomatisk förhandling höra det unionella statsrådet skulle, med afseende

på den skyndsamhet, som vid dylika ärendens handläggning ofta

måste iakttagas, stundom finnas olämpligt, må hända till och med overkställbart.

Den föreslagna åtgärden synes vara så mycket mindre nödvändig,

som ministern för utrikes ärendena, enär saken till slut skulle

handläggas i ett unionelt statsråd, måste redan på förhand hafva förskaffat

sig kännedom om och taga hänsyn till de åsigter, som äro herskande

inom begge rikenas statsråd, för att icke i det afgörande ögonblicket

sakna understöd af sina kolleger. Utskottet anser dessutom, att

föregående muntliga eller skriftliga meddelanden emellan utrikesministern

och Kongl. Maj:ts sändebud i utlandet eller härvarande främmande

beskickningar oftast torde vara att betrakta såsom eu sådan ärendenas

beredning, som jemlikt § 10 tillkommer föredraganden. Innehåller meddelandet

till sändebudet endast »föreskrifter och erinringar om verkställighet

af utfärdade beslut», synes åläggandet för nämnde minister att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

15

föredraga detsamma i statsrådet komma att ej stå väl tillsammans med

§ 38 regeringsformen, enligt hvilken dylika föreskrifter och erinringar

»må af departementschefer omedelbarligen kunna till vederbörande expedieras».

Vidkommande härefter motionen ruo 57, så synes den deri föreslagna

behandlingen af kommandomål icke vara nödig.

Att uppgifva hvilka ärenden rätteligen äro att hänföra till kommandomål,

låter sig svårligen göra utan ett allt för vidlyftigt uppräknande,

ty begreppet har hufvudsakligen blifvit genom praxis bestämdt.

I en kongl. proposition af den 31 mars 1818 till rikets ständer angifvas

emellertid kommandomål såsom »sådana enkla militäriska mål, som icke

efter grundlagen höra till föredragning i statsrådet och statssekreterarnes

expedition; icke leda till stiftande af nya, icke till ändring, förklaring

eller rubbning af gällande lagar och allmänna ekonomiska författningar,

eller uti dispositioner af allmänna medel». Dessa grundsatser

hade redan fått sitt uttryck i kongl. instruktionen den 24 januari 1815

angående de göromål, som i fredstid då ålågo generaladjutanten för

armén, hvilken före år 1840 var Konungens rådgifvare i dithörande

kommandomål. Jemföres nämnda instruktion med senare utfärdade föreskrifter,

visar sig, att till kommandomål höra, bland annat, expedierandet

af alla ordres inom armén om truppers uppbrott och marsch; verkställigheten

af gällande reglementen; meddelandet af tjenstledighet; utfärdande.

af instruktioner för officerare, åt hvilka uppdragas särskilda

beskickningar i militära ändamål; approbation å modeller för arméns

beklädnad och ekipering.

Då kommandomålen således afse rena verkställighetsföreskrifter,

synes det icke vara af behofvet påkalladt, ej heller lämpligt, att för

deras behandling stadga andra, mer betungande, former än de gällande,

helst chefen för vederbörande krigsdepartement numera föredrager kommandomålen

och således alltid skall öfvervaka, att intet regeringsärende,

som hör till handläggning i statsrådet, föredrages såsom kommandomål.

Dessutom är under vissa förutsättningar i afseende på dessa mål ett särskilt

förfarande föreskrifvet. Finner nemligen Konungens rådgifvare i

kommandomål, att de företag, Konungen åsyftar, äro af en vådlig retning

eller omfattning eller grundade på ovissa medel att dem utföra,

åligger det honom att föreslå, att två eller flere af närvarande högre

militäre embetsman måtte tillkallas för att bilda ett krigsråd. Bifaller

Konungen detta förslag, har krigsrådet att till protokoll anföra sina tankar

om den föreliggande frågan. Det lärer väl knappast kunna antagas,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 14.

att Konungen företager en åtgärd, som blifvit afstyrkt af vederbörande

departementschef jemte en dylik nämnd.

Motionärens förslag att utsträcka konstitutionsutskottets granskningsrätt

till alla kommandomål som inför Konungen föredragas, skulle medföra

en skyldighet, hvilken nu icke finnes, nemligen att öfver dessa mål

protokoll alltid måste föras. Då den skyndsamhet, hvarmed dylika mål

ofta behöfva afgöras, genom eu sådan omgång kunde tillspillogifvas, vill

utskottet icke tillstyrka eu föreskrift om ovilkorlig skyldighet till protokollsföring

i hithörande mål, liksom utskottet icke finner en vidsträcktare

granskningsrätt än som med afseende på dem redan är stadgad,

vara erforderlig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o att herr Smiths ifrågavarande motion n:o 55

icke måtte någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

2:o att herr Smiths ifrågavarande motion n:o 57

icke måtte någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 maj 1889.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Stockholm, Tvär Hseggströms boktryckeri, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.