Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

1889-03-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1889:2, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

JConstitutionsntskottels Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 11 mars 1889, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet öfverlemnad

motion, n:o 1, liar herr P. Andersson i Högkil föreslagit:

»att i stället för sista stycket i § 60 riksdagsordningen må införas:

Omröstning skall ske öppet efter namnupprop. Befinnas rösterna

lika delade, afgöre talmannen;

att senare delen af § 65 riksdagsordningen »för att vid sådan omröstning

-----genast förstöras» må ändras och erhålla följande

lydelse:

Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa befinnas lika

delade, afgöre talmannen i Andra Kammaren; samt

att i sammanhang dermed § 75 riksdagsordningen erhåller följande

lydelse:

Vid alla val, Indika alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages etc.

etc. likasom förut.»

Till stöd för den föreslagna grundlagsändringen framhåller motionären,

bland annat, hurusom karakteren af Riksdagens förhandlingar vore den, att

de skulle vara offentliga. Riksdagstrycket vore tillgängligt för allmänheten,

diskussionerna inom kamrarne vore offentliga och allt, som derunder yttrades,

förvarades i protokollen; men vid det slutliga afgörandet af en stridsfråga

kunde riksdagsmannen dölja sig bakom den slutna voteringssedel!! och insvepa

sig i ett hemlighetsmakeri, som stode i uppenbar strid med karakteren af en

fullständig offentlighet. Att öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse vore

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 3 Samt. 2 Käft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

kärt för hvarje sjelfständig, redbar och tänkande man; för riksdagsmannen

vore det en skyldighet. Man borde derför sätta honom i tillfälle att äfven

vid omröstningar öppet afgifva sin röst och visa, att det hos honom funnes

en man bakom ordet. Det allt mer ökade intresse, hvarmed allmänheten omfattade

Riksdagens förhandlingar, berättigade densamma till att kunna erhålla

fullständig kännedom så väl om det sätt, hvarpå besluten inom Riksdagen

tillkomme, som ock om hvarje särskild riksdagsmans åsigter i de på dagordningen

stående frågorna. Enligt motionärens förmenande hade allmänna

opinionens kraf på öppen omröstning inom Riksdagen år från år ökats

och komme fortfarande att ökas. Dessutom hade nyssnämnda omröstningssätt

häfd i åtskilliga, af motionären uppgiga, främmande stater och hade der på

ett tillfredsställande sätt bestått profvet.

Motioner med samma syftemål hafva blifvit väckta vid nio föregående

riksdagar, nemligen åren 1867, 1873, 1875, 1879, 1881, 1882, 1884, 1885 och

1886, utan att någonsin hafva lyckats tillvinna sig understöd af konstitutionsutskottet

eller bifall af någon utaf Riksdagens kamrar.

Emot den föreslagna grundlagsändringen har under frågans föregående

behandling hufvudsakligen blifvit anfördt:

Äfven om ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga skäl kunde anföras

för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste och mest manliga, måste

likväl frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af dess praktiska gagn för

det allmänna. Företräde torde då höra tillerkännas det nu stadgade omröstningssättet,

som i vida högre grad än det föreslagna gjorde det möjligt

för en representant att, oberoende af hvarje påtryckning, som i mera grannlaga

och ömtåliga frågor kunde tänkas inverka på en i allmänhet sjelfständig

man, fatta sitt beslut endast på grund af egen öfvertygelse, om denna ock

vore stridande mot deras, med hvilka han vanligen är liktänkande, eller mot

den mening, som för tillfallet ville gälla såsom den allmänna. Ett uppdrag,

så omfattande som representantens, måste gifvas af förtroende till och kännedom

om representantens karakter och tänkesätt i allmänhet, icke allenast på

grund af den visshet, man kunde ega om hans röst i en eller annan fråga.

För öfiigt antoge i en mängd vigtiga frågor debatterna i kamrarne karakteren

af öppen omröstning. Den tidsbesparing, som understundom väntades

blifva en följd af det öppna omröstningssättet, vore tvifvelaktig, enär det

snarare kunde antagas, att representanterna då vida mera än hittills skulle

anse sig böra särskild! motivera, hvarför de deltagit i det ena eller andra

beslutet. Detta skulle otvifvelaktigt blifva händelsen, om en ledamot i följd

af skäl och upplysningar, framstälda under öfverläggningen inom den kammare,

han tillhörde, skulle finna sig pligtig att frångå en mening, för hvilken

han röstat inpm utskott, förutsatt att han icke, just på grund af den öppna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 2.

3

omröstningen, ansåge sig tvungen att, för undvikande af beskyllningen om

bristande fasthet i grundsatser, vidblifva en mening, hvars läglighet lian

fått giltiga skäl att betvifla. Hvad som till stöd för den öppna omröstningen

åberopats från förhållandet inom utländska nationalrepresentationer, kunde

först då tillerkännas någon egentlig vigt, om det ådagalades, att den främmande

plägseden med ''.fördel läte tillämpa sig på våra förhållanden. I allt

fall hade det icke visat sig, att det hos oss häfdvunna omröstningssättet

medfört några olägenheter. Särskilt berättigade icke det sätt, hvarpå svenska

folkets ombud hittills utöfvat Riksdagens beslutanderätt, till det påståendet,

att en öfvergång till den öppna omröstningen vore af behofvet påkallad.

Beträffande dessutom det föreslagna sättet för frågors afgörande, när rösterna

befunnes lika delade, så syntes detta sätt vara mindre lämpligt, vid det förhållande

att talmännen utnämnas af Konungen.

Med hänsyn till hvad sålunda under sakens föregående behandling mot

förslaget blifvit anfördt, och då det dervid jemväl visat'' sig, att den ifrågavarande

grundlagsändringen inom Riksdagen tillvunnit sig ganska ringa

sympatier, hemställer utskottet,

att herr Anderssons föreliggande motion icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 mars 1889.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.